Kapellet i Tuilerierna

a. Dallery-orgeln

Orgelhistorien i det Kungliga och Kejserliga kapellet är minst lika fascinerande och omväxlande som i Konservatoriet. Det var igen Peme - samma man, som ombesörjde byggandet av Grenies orgue expressif vid Konservatoriet - som år 1818 fick i uppdrag att kontakta en orgelbyggare, och göra upp en plan. Utrymmet på läktaren i kapellet satte sina gränser för orgelprojektet, då även orkestermusikema skulle rymmas där. Orgelbyggaren Dallery kontaktades. I en rapport till Louis XVIII:s generalintendent för de sköna konstema²⁵ talar Peme om, att orgelbyggaren kan tänka sig att placera orgeln på den existerande läktaren, men att det skulle bli nödvändigt att förlänga sidoma för att få orgeln med dess bälgverk att rymmas.

Hänvisande till intendentens intentioner hade Peme hört sig för om möjligheten att i den planerade orgeln disponera ett Clavier de jeux expressifs, som skulle tjäna till att utföra "episodiska stycken" på.²⁶ Orgelbyggaren avvisade, hänvisande till utrymmesbristen, önskemålet om att dessa stämmor skulle placeras innanför orgelskåpet, men Peme gav inte upp. I ett brev till Grenie står det, att det i den planerade orgeln är meningen att ta med en orgue expressif-stämma, som skulle tjäna till att spela lämplig musik på, samtidigt som han anvisar en plats under läktaren för Grenie.²⁷ Denne avvisade dock förslaget med motiveringen, att Dallery är kunglig orgelbyggare och dessutom mycket skicklig.²⁸

Orsaken till Grenies vägran kunde ha varit motgångama med orgeln till Konservatoriet, som vid denna tidpunkt inte ännu var färdigställd. Dessutom var han klok nog att förutse svårighetema med att samordna två skilda system i samma instrument.²⁹ Dallery fick således ensam förverkliga sin orgel på det minimala utrymme, som stod till buds, enligt följande disposition:³⁰

25 l'Intendant General des Beaux-Arts.

26 "Morceaux episodiques". (Dufourcq 61/1951: 120-121.)

27 Dufourcq 61/1951: 123.

28 Dufourcq 62/1952: 14.

29 Dufourcq 62/1952: 13-14.

3° Cit. enl. Dufourcq 61/1951: 123.

110 V Orglar och orgelideologier kring Benoist

Grand-Orgue (56 toner): Montre 8 (Dessus et Basses), Fhite Bouchee 8, Prestant 4, Fhite allemande 4, Trompette 8.

Recit: Bourdon 8, Prestant 4, Fhite traversiere 8, Fhite-Galoubet 2, Cor Anglais-Hautbois.

Detta instrument stod Benoist som första, och Sejan som andra kunglig organist till förfogande under en stor del av Louis XVIII:s regeringstid.

b. Sebastien Erards orgel

Tanken på en orgue expressif hade inte försvunnit, och runt år 1826 började intresset riktas mot instrumentbyggaren Sebastien Erard (1752-1831), som tidigare hade konstruerat ett piano-organise för Marie-Antoinette, ett instrument där hans teknik med fingerexpression hade kommit till användning.³1 Då Erard fick uppdraget att bygga en orgue expressif för det Kungliga kapellet, och då han tydligen inte ansåg sig ha tillräcklig erfarenhet av orgelbyggande, associerade han sig med den engelska orgelbyggaren John Abbey (1785-1859), samt med den tidigare nämnda Pierre­

Joseph Cosyn, Grenies bästa hantverkare. Abbey hade med sig tekniska lösningar, som då var okända i Paris. De viktigaste var jalousisvällaren och tekniken, som möjliggjorde registrering medels fottrampor.³2 Cosyn för sin del hade grundlig erfarenhet av expressivorgeln. Dessa tre instrumentbyggare hade föresatt sig att lösa problemen i samband med denna orgeltyp. Instrumentet kom dock aldrig att hinna bli färdigt uppställt i det Kungliga kapellet, då detta invaderades under julirevolutio­

nen 1830.³3 Däremot hann det bli uppställt i Chateau de la Muette och föremål för beundran samt omnämnt i ovanligt uppskattande ordalag. Det hade följande disposi­

tion:³⁴

31 Dufourcq 62/1952: 15.

32 Ochse 1994: 22.

33 Dufourcq 62/1952: 16.

34 Cit. enl. Dufourcq 62/1952: 16. Douglass uppger en något avvikande disposition, samt följande upplysningar: manualomfång 6 1/2 oktav, pedalomfång 2 oktaver. Koppel: IUI, IIVII, HUI och Ped/I. (Douglass 1980: 6.)

V Orglar och orgelideologier kring Benoist 111

Grand-Orgue: Montre, Bourdon, Prestant, Quinte, Fourniture, Doublette (?), Trompette.

Positif: Flute, Bourdon, Prestant, Trompette, Basson-Hautbois, Cromhorne.

Recit: jeu expressif.

Castil-Blaze³⁵ prisar instrumentet och framhåller fördelama med fingerexpression i jämförelse med pedalexpression. När det gäller pedalexpression verkar luftmäng­

den, som släpps in i luftlådan på hela omfånget; om man vill förstärka diskanten, förstärks basen i motsvarande grad. Fingerexpressionen fungerar enligt samma princip som i ett piano. Han framhåller, att organisten inte behöver öva in ett nytt system, då han med fingrarna åstadkommer förändringar i ljudstyrkan, medan det inte utan extra övning var möjligt att bemästra pedalexpressionen. I Erards system sköts registreringen via Iämpligt utformade pedaler, varvid det är möjligt att registrera utan att detta stör händemas arbete. Även åskeffekter går bra att åstadkomma. I fråga om organisten skriver han:

På orgeln måste man nödvändigtvis improvisera. Men hur kan konstnären fullfölja sina ideer, hänge sig åt, utlämna sig tili hänförelsen i sin ande, om han framför allt är tvungen att syssla med att övervaka sina fötter, och om han är något av en orgeltrampare, ansvarig för virtuosens misstag?³⁶

Ett lika imponerande intryck gjorde orgeln på brödema L. och M. Escudier:³⁷ M. Erard har uppnått höjden av fulländning när det gäller orgeln, genom att i samma instrument, byggt under restaurationsperioden för det Kungliga kapellet, förena pedalexpression på de två första manualema och

fingerex-35 Castil-Blaze, egentligen Frani;ois-Henri-Joseph Blaze (1784-1857) brukar anses som den franska musikkritikens första stora namn. Han hade studerat juridik och musik. Utgav flera musikhistoriska arbeten. Medarbetare i tidskriften Journal des Debats.

36 Sur l'orgue, il faut necessairement improviser. Comment l'artiste pourra-t-il suivre ses idees, se livrer, s'abandonner a la fougue de son genie, s'il est oblige de s'occuper, avant tout, de gouverner sagement ses pieds, et s'il est en quelque sorte souffleur responsable des fautes du virtuose? (Castil-Blaze 1832: 249-250.)

37 Bröderna Marie (1809-1880) och Leon (1816-1881) Escudier var franska musikskriftställare och förläggare. De grundade musiktidskriften La France Musicale år 1838. Då det i följande citat talas om pedalexpression på de två första manualema avses systemet med pedaler för registreringen, och inte Grenies pedalexpression.

112 V Orglar och orgelideologier kring Benoist

pression på den tredje .. I denna form är orgeln verkligen det vackraste, mest majestätiska och mäktiga instrument som existerar.³⁸

I och med regentskiftet 1830 kunde orgelfrågan i det Kungliga kapellet avskrivas från dagordningen, då den nya regenten Louis-Philippe, som efterträdde Charles X, avskedade sina musiker, däribland organisterna. Charles X:s sista vesper firades den 25 juli 1830, varefter sångarna och musikerna hängde upp sina instrument som hebreerna en gång Super flumina Babylonis, som Castil-Blaze uttrycker det, samtidigt som han hoppas, att tonerna från detta enastående instrument en dag i framtiden på nytt skall få klinga i ett återupprättat musikkapell.³⁹

c. Pierre Erards orgel

Den dag då det nya musikkapellet återupprättades skulle komma, men inte med samma instrument, och inte förrän 1855, nu i ett kejserligt kapell i och med Napoleon III och en ny orgel byggd av Pierre Erard (1794-1865), brorson till den tidigare nämnda Sebastien Erard. Vid byggandet av detta nya instrument användes en del sådant materia}, som tagits tillvara av spillrorna från den föregående orgeln efter 1830 års revolution, däribland den expressiva stämma, som även i det nya instrumentet fungerade som enda stämma på tredje manualen. Sålunda fördes orgue expressif-iden vidare även i detta instrument. Det nya instrumentet stod färdigt i Erards atelje den 30 juni 1854, följande år uppmonterades det i det Kungliga kapellet, där det sedan fanns och fungerade till eldsvådan i slottet den 23-24 maj 1871 och Napoleon III:s fall. Det var försett med Barkermaskin, hade tre manualer, var och en bestående av 59 toner (A₁-g³), och pedal 32 toner (G₁-d¹), vilken var kopplad till Grand-Orgue. Den expressiva stämman var placerad bakom de små fasadpiporna.⁴⁰ Dispositionen var:⁴¹

38 M. Erard a mis le comble ala perfection de l'orgue, en reunissant dans un instrument qu'il avait construit sous la Restauration pour la Chapelle du roi, le genre de l'expression de la pedale sur Ies deux claviers du grand orgue a l'expression par la pression des doigts sur un troisieme clavier. Dans cet etat l'orgue est vraiment l'instrument 1e plus beau, le plus majestueux, le plus puissant qui existe. (L.&M. Escudier 1872: 359.)

39 Castil-Blaze 1832: 244, 255.

40 Dufourcq 62/1952: 16-17.

41 Cit. enl. Dufourcq 62/1952: 17.

V Orglar och orgelideologier kring Benoist 113 Grand-Orgue: Fh1te ouverte 8, Bourdon 8, Prestant, Doublette, Nasard, Plein-Jeu 3r., Trompette.

Recit: Bourdon 8, Prestant, Dessus de Fh1te Harmonique, Voix Humaine, Basson-Hautbois, Flfite Harmonique, Trompette (Flfite Harmonique och Trompette uppdelade i bas och diskant).

3e clavier: Jeu expressif de Sebastien Erard.

De öden, som detta instrument gick till mötes, har tidigare beskrivits (se ss. 107-108). Med detta instrument försvann orgue expressif-iden i denna utformning, men fördes vidare genom det franska harmoniet, som redan från mitten av århundradet hade inlett en enorm succe. Harmoniet uppfyllde till fullo tidens krav på effekter och uttrycksmöjligheter, och icke minst dess relativt låga anskaffningspris bidrog till dess popularitet.

3. ORGELIDEOLOGIER