Begreppet ’djurens anpassning’ i läroplanen

I undervisningssammanhang är olika ord och uttryck inte bara kommunikationsmedel utan även studieobjekt. Ords och uttrycks betydelser och definitioner samt deras systematiska inbördes relationer utgör det organiserade kunskapssystemet, dvs. lärostoffet (se t.ex. Øzerk 2003: 176). I Finland styrs undervisningen i grundskolorna av en läroplan. Läroplan är ett officiellt dokument som visar en stats syn på och vilja med utbildningens genomförande.

Läroplanen innehåller mål och anvisningar om kunskaper, färdigheter, attityder och värderingar. (Gårdemar 2013: 1.) I läroplanen ingår de kunskaper som för tillfället är samhälleligt de viktigaste och som eleverna förväntas behöva i framtiden (Antikainen, Rinne & Koski 2000: 174–175). Alla kommuner, skolor, lärare och läroboksförfattare förväntas följa den nationella läroplanen som kan kompletteras av kommunala och skolspecifika läroplaner. I min avhandling har jag beaktat den nationella läroplanen Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004 (Utbildningsstyrelsen 2004) som har varit i kraft då materialet för min avhandling har insamlats. Läroplanens namn skrivs i fortsättningen i förkortad form Grlgru 2004. Läroplanen i fråga har skrivits för personer som ansvarar för grundundervisning och beskrivs som läroämnesinriktad. (Luukka et al. 2008: 53–54.) Ytterligare har jag hänvisat till några webbplatser som utbildningsstyrelsen upprätthåller som stöd för undervisningen.

De tre undersökta begreppen ’vintersömn’, ’vinterpäls’ och ’höstflyttning’ är naturvetenskapliga begrepp. Naturvetenskap undervisas inte som ett eget läroämne i den grundläggande utbildningen i Finland. I stället undervisas eleverna i åk 1–4 i läroämnet miljö- och naturkunskap och i åk 5–9 i läroämnena biologi och geografi. I Grlgru 2004 presenteras läroämnet miljö- och naturkunskap som en egen helhet och läroämnena biologi och geografi som en gemensam helhet med gemensamma mål och innehåll i åk 5–6. Biologi och geografi presenteras

dock som skilda helheter vad beträffar åk 7–9. Därför har jag inte beaktat läroämnet geografi med dess mål och innehåll i åk 7–9.

I läroplanen fördelas det undervisade innehållet temavis i mindre helheter. Likaså fördelas profiler för goda kunskaper i slutet av åk 4 och åk 6 samt kriterier för vitsordet 8 vid slutbedömningen i åk 9 i mindre tematiska helheter. Av dessa helheter, gällande både det undervisade innehållet och bedömningen, fäster jag uppmärksamhet endast vid de helheter som anknyter till min forskning, dvs. jag fokuserar på de delar som har att göra med djurens anpassningar och på de delar som kan tänkas höra till uppgiftsgivningen. Dessa helheter är organismerna och livsmiljön (åk 1–4, åk 5–6), kunskaper i naturundersökningen (åk 1–4), ämnen och fenomen i miljön (åk 1–4), färdigheter att undersöka naturen (åk 5–6), naturen och ekosystemen (åk 7–9), livet och evolutionen (åk 7–9) och undersökningar i biologi (åk 7–9).

2.3.1.1 Läroämnet miljö- och naturkunskap (åk 1–4)

I åk 1–4 undervisas eleverna i läroämnet miljö- och naturkunskap som integrerar läroämnena biologi, geografi, fysik, kemi och hälsokunskap. Det centrala innehållet inom miljö- och naturkunskap fördelas i mindre tematiska helheter.

Inom helheten organismerna och livsmiljön studeras olika livsmiljöer och organismernas anpassning till dem, de vanligaste djurarterna i närmiljön, naturen under Finlands årstider samt livsskedena hos djuren. Den använda undervisningsmetoden baserar sig på ett problemcentrerat betraktelsesätt. Fokus är på iakttagelser av fenomen och händelser som anknyter till elevernas tidigare kunskaper, färdigheter och erfarenheter. Denna anmärkning är av vikt med tanke på den skrivuppgift som eleverna i mitt undersökningsmaterial har haft. Eleverna ska också beskriva de gjorda iakttagelserna för att lära sig det aktuella läroämnets språkbruk och begrepp. Enligt läroplanen borde man föredra studier utomhus. De i undervisningen betonade begreppen struktureras till helheter där elevernas, den omgivande världens och elevernas roll som samhällsmedlemmar fokuseras.

(Grlgru 2004: 170–171; Havu-Nuutinen 2005: 23–24.)

Vad gäller läroämnet miljö- och naturkunskap konstateras det att det inte är möjligt att specificera hur begreppen undervisas i åk 1–4 utan det får läraren själv avgöra (Aho 2010a). Under de första skolåren bekantar eleverna sig med biologiska begrepp genom att klassificera naturföremål enligt deras egenskaper (Aho 2010b). Förmågan att klassificera behövs när man ska lära sig nya begrepp och överhuvud när man lär sig och bearbetar ny information (Havu-Nuutinen 2005: 24). När de biologiska temana behandlas i undervisningen strävar man alltid efter att förena de behandlade begreppen till större helheter (Aho 2009a).

Under åk 1–4 fokuseras djur i läroämnet miljö- och naturkunskap. Eleverna lär sig att uppdela ryggradsdjur i olika klasser med hjälp av de artegna egenskaperna:

i fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur (Aho 2009b). Eleverna lär sig också att använda begreppen ’jämnvarm’ och ’växelvarm’ där elevernas egna erfarenheter av vilka djur de kan träffa på i naturen under vintern spelar en viktig roll. Ett centralt begrepp i läroplanen i fråga om miljö- och naturkunskap är begreppet ’anpassning’ som speciellt tyder på djurens möjligheter att klara av den kalla vintern. (Aho 2009c). Redan under de första skolåren bekantar sig eleverna med sådana biologiska begrepp som ’höstflyttning’, ’övervintring’, ’kölddvala’,

’vintersömn’ och ’vinterdvala’ samt ’ryggradslös’ och ’ryggradsdjur’ (Aho 2009d) av vilka flera är centrala med tanke på min forskning.

2.3.1.2 Läroämnena biologi och geografi (åk 5–9)

I åk 5–9 undervisas eleverna i läroämnena biologi och geografi vilka i tidigare åk (1–4) integreras i läroämnet miljö- och naturkunskap (se avsnitt 2.3.1.1). Inom biologi och geografi i åk 5–6 undersöks livet och dess yttringar. Eleverna lär sig känna igen olika arter, förstå växelverkan mellan organismerna och deras livsmiljöer och iaktta miljön. Undervisningen sker både i klassrum och utomhus och baserar sig på undersökande inlärning där elevernas egna erfarenheter betonas. Det centrala innehållet inom biologi och geografi fördelas i mindre helheter. Inom helheten organismerna och livsmiljöerna lär sig eleven känna igen de viktigaste arterna i närområdena, organismernas livsmiljöer, näringskedjor och djurens fortplantning. (Grlgru 2004: 176–177.)

Under åk 5–6 bygger undervisningen i läroämnet biologi på det tidigare inlärda innehållet. Speciellt fäster man avseende vid att eleven kan klassificera iakttagelser. Vad gäller djur koncentrerar man sig på djurens struktur, livsfunktioner och fortplantning. Under åk 1–4 bekantar eleverna sig med populationen medan eleverna i åk 5–6 borde behärska populationen i dess helhet.

(Aho 2009e.)

I åk 7–9 ska elevernas naturvetenskapliga tänkande utvecklas. De använda undervisningsmetoderna inom läroämnet biologi baserar sig på undersökande inlärning. Eleverna tillägnar sig färdigheter att iaktta och undersöka naturen samt lär sig att använda informationstekniska möjligheter vid informationssökning. Det centrala innehållet inom biologi fördelas i mindre helheter. Inom helheten naturen och ekosystemen lär eleverna sig att känna igen de vanligaste djurarterna i hembygden och inom helheten livet och evolutionen lär eleverna sig den levande naturens uppkomst, utveckling och struktur. (Grlgru 2004: 179–180.) Ytterligare betonas elevernas behärskning av biologiska begrepp (Holopainen & Ryhänen 2010).