Kork-o-Plast — aitoa viihtyisyyttä
RUNEBERGINKATU 19 A RUNEBERGSGATAN HELSINK110 HELSINGFORS
Puh.90-441326Tel.
< f
1
>
I»
K o rk - o -P la st
ställningar och definierar konstnärlig verksamhet på ett snävt sätt. Ingenting talar för att finsk formgivning inte skulle tåla en breddning och en mer för- nuftsmässig inställning, men ändå behålla sin traditionella styrka.»
I den amerikanska tidskriften Industrial Design nr 1, 1976, New York, beskriver arkitekten Martin Price under rubriken »Nature of Finnish Design»
Konstflitförenlngens verksamhet och fyller ungefär en sida med text om konst
industrin i Finland. Med artikeln publiceras ett flertal bilder, sammanlagt cirka sex tldningssldor.
Form nr 1, 1976, Stockholm
Dag Widmans artikel är rubricerad »Finsk form»:
»VI hade dem fortfarande på näthinnan, då vi gick uppför trappan I Ateneum för att beskåda Konstflitförenlngens 100-årsutställning: bilderna från utställ
ningarna som slog världen med häpnad och entusiasm, de fem Trlennalerna I Milano, Finlandla-utställningarnas segertåg på 60-talet
Wirkkala, Sarpaneva och Nurmesniemi, suveräna regissörer av storartade visuella upplevelser med föremål och bilder som komponenter, Gummerus, med aldrig svikande målmedvetenhet och skicklighet lotsande den finska sa
ken genom sammanträde efter sammanträde. Finlands genombrott i den inter
nationella designvärlden på 1950- och 60-talen gör ingen efter. Det var i för
sta hand en seger för en utställningsteknlk, där det mesta fick ge vika för en förenklad visuell slagkraftighet som gav en knivskarp profil åt framträdandet.
Detta sätt att arbeta förutsatte ett hänsynslöst urval. Där fanns ingen plats för kompromiss. Vardagsvarans problematik skymdes så gott som helt av utställ
ningarnas artistiska effekter.
Hur annorlunda var inte denna jubileumsutställning i det snart nittioåriga Ateneum: en avdramatiserad uppvisning på bredden med rörelserna och skeendet i centrum och höjdpunkterna utställningstekniskt neddämpade.
— Utställningens huvudsyfte var till slut att väcka opinion för att äntligen åstadkomma ett Finlands konstindustlmuseum. Det är ytterst märkligt att det ännu inte finns, grunden till samlingarna är ju för länge sedan lagd. Om något land skulle ha ett konstindustrimuseum så är det Finland. Låt oss hoppas att det nu snabbt kommer till stånd. Utställningen visade övertygande behovet och de hisnande möjligheterna för ett sådant museum.»
VI minns dem.
Nya Argus, nr 1—2, 1976, Ekenäs.
Tom Sandqvist under rubriken »Finländskt konsthantverk 100 år»
— »Också i övrigt utmärktes 30-talet av exklusivitet och reaktionär indivi
dualism, den svenska »vackrare vardagsvaran» hade ännu Inte i alltför stor utsträckning beaktats eller kommenterats. Undantaget Nlls-Gustav Hahl skrev vid 30-talets mitt Inte utan bitterhet: »Hos oss uppfattas konstindustrin som ett slags ornamentkonst, som mönsterteckning och utsmyckning av hem eller offentliga lokaler. Dess estetiska betydelse begränsas till en fråga om
pryd-Exkluslvltet betraktas som ett tecken på nad av vår närmaste omgivning
konstnärlighet.
Utövarna av detta estetlskt-dekorativt präglade konsthantverk kan dock inte förebrås för att vara omedvetna om situationen, man grälade tvärtom ganska häftigt Inom de olika opinionsmedien. T.ex. Hahl behandlade i en essä från 1942 frågor som fortfarande ter sig aktuella och kan tillämpas på dagens situation: exklusiviteten, konstprodukten för en begränsad ellt, konstindustrins samband med liv och samhälle, misstroendet mellan produktionsledningen och konstnärerna. Under 50-talets internationella uppsving för den finländska konst
industrins del sköts dock dessa tankar I bakgrunden för att ge rum åt mer eller mindre sjukligt uppskruvad Individualism blandad med olika nationella ingredienser: konsthantverkaren blev något av en konstens hjälte
landets tjänst, han blev närmast en konstnärlig ambassadör och PR-man —
foster-94
cc a
.S а So,
S§
ÇC C
\
/
/
\/
i
/
/•SM
' /; /
Ф
:ìli
ff.25
/ i\\
ХЗ;I
/I
§
#■<
/
/
/
и
. H fJ
/cc
i I ■1
vh
/ %P cc
fii>
X. /:0^
(Г P
i Oi
h
(
e
5
/
'Л
icc
/
■
^ -J
/ /
r-хЛХXl
o
/ o.
\1
/
/> ii
e
«i d J Xf-r
(5 P O L A R - E X P R E S S
tilaa li n ja lu e tt e lo m m e ,
puh.90 -8 29 91 P o la r- k u lj e tu s ta - K a > tä h y v ä k s e s i lu o te tt a v a a
...
ja m an n er m aa ll e v u k k o v u o ro t S k an d in av ia an - P o la r- E x p re ss in sa d at sä än n ö ll is et h u o h ts ij o in ee n ja tu ll ei ll ee n - P o la r- T er m in aa h t Va n taa lla , T u ru ss a, T am p er ee ll a - P o la r- K ii d o n k o ti m aa ss a K u n h an m u is ta t S u o m al ai n en vi ej ä, ti esi tk ö et tä k ap p ale ta v ara n vient i o n vaiva tonta:
detta gäller väl för övrigt även på andra håll i Norden. Det var mera en konst
närs personliga seger än konstindustrins eller ens konstföremålets.
Därtill kommer den på sina håll totala bristen på socialt ansvar, till stor del beroende av dels den relativt sena urbaniseringen i vårt land, dels av funk
tionalismens estetik i praktiken som egentligen aldrig innehållit krav på ano
nymitet och samhälleligt ansvar. Emedan planeringen redan under national
romantikens tid saknade klart angivna socialpsykologiska och politiska mål koncentrerades intresset på det rent instrumentella, på materialet, på »ädel
ytbehandling och på konstruktivistiska knep (Harry Moilanen).
Dagens vidgade miljöbegrepp innebär som en klar följd av ökade krav på en
hetlighet och konsekvens på så många nivåer som möjligt att produktplanera
ren, I första hand konstnären-designern, stiger ned från elittänkandets smyc
kade piedestal och tar Itu med vardagens inte alltid så glamorösa problem.»
— »Det bör påminnas om att redan nationalromantikens ideologi, inspirerad av den engelsk-belgiska rörelsen, innehöll ett flertal likstämmiga krav, emeller
tid med den skillnaden att planeringen av miljön som helhet skulle förbe
hållas konstnärerna, dessa gudabenådade personligheter och nationella hel
gon. Genom den efterlysta demokratiska kontrollen av miljöplaneringen också i dess minsta delar — naturligtvis bör dock lämnas frihet för individuella konstnärliga drömmar och visioner och för förverkligandet av dessa, inom ramen för praktisk och social ändamålsenlighet — torde man kunna bryta det beroendeskap mellan planering och produktion som i dag existerar, ett beroende vars orsaker Harry Moilanen ser i att produktplanerarna självfallet tjänar produktionsapparaten genom att till den industriella serieproduktionen anpassa modeuppfattningar, som stimulerar konsumtionen på modemarkna
den.
I ett konsumtionssystem som detta är produkten av naturlighet utgångspunk
ten, så också inom vår konstindustri; här behöver man bara tänka på den re
dan omtalade individualismen och vad den medfört inom hela miljöplanerin
gen. Det industriella samhället äter upp upp sig självt genom att upprätthålla en i grunden liberalistisk syn också på detta område. Kampen för individuell frihet ses som primus motor i en situation där andra värden och lösningar knackar på dörren. Vi väntar på en kulturrevolution som skulle tvinga oss att ställa våra handlingar i relation till sociala behov, inte till produktinriktad Individuell skönhetstillfredsställelse.
Det har nu kommit en tid då, trots hejdundrande 100-årsjubileum, Konstflit- föreningens barlast måste lämpas överbord. I detta sammanhang var Ate- neumutställningen av största betydelse, då den på detta sätt kan ge upphov till den diskussion som visserligen startade redan för några decennier sedan, men som nu av någon anledning förlamats och tillåtits dö ut.»
T a i d e, nr 1, 1976.
Asko Salokorpi under rubriken »Konstindustrin hundra år»
»Konstflitföreningen i Finland har i samband med sitt 100-årsjubileum redo
gjort för sin verksamhet under synnerligen olikartade förhållanden i en stor ut
ställning och i sin festskrift. Nu när festyran är tryggt förbi och de utländska inbjudna journalisterna har skrivit sina artiklar och det vardagliga knoget un
der den nya verkställande direktörens ledning har börjat, är det antagligen
dags för en jordisk och rivande kritik.» 96
'‘-«dl
VICTCR ek
/1Г 11,
fj: i J/
f
1,1 aT. • Fìav«1V‘ ' X \ JpjjP>;
Ì
- ^c г :'f,;
-ч:
д;-*
>W:,: •
- '
KANSAINVÄLISIÄ