Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI

Märkvärdiga Händelser

UR

VITTORIÖ

ALFIERIS

Lefnad,

af honom sjelf antecknade.

,-/

:..i

".:-"

Öfversattning Ai

C. D. J:r.

s j

Ändra

Delen.

"

'i—--"

- - -

UPSALA,

kos Palmblad & C.

182

^oV

Innehåll.

Fortsättning af Ynglings åldern.

Sid,

Cap.

—

_{6 Rtsa}

5

Första vistelsen_tillEngland ochⁱParis^Hollland,

-

_j.

första

^anstötentill kärlek

-

_g.

"—

7 Jag återvänder på ett

hälft

^ar

till mitt Fädernesland ^och stu-

derar philosophien

- -

_20.

8 Andra ^resan genom Tyskland

,

Danmark ^och Sverige

-

_zj.

— 9

Fortsättning

af

^{resornatill Ryss-}

land,Spa

,

Holland

och

Eng.

land

.... ^26.

"—lO Det ^andra häftiga kärleks

-

_an-

fallet

^iLondon

- ,

_47,

—

_{31 Faslig upptäckt}

_- - _.

_6(f.

— -

las Återresa till Holland, Frank- rike,Spanien Portugal och

a-

terkomsten till

Fäderneslandet

jf.

13 Straxt

efter

^min ankomst till mitt Fädernesland

faller

^jag

för

tredje gången ikärlekens nät;

första försöken

ⁱskaldekonsten

pj.

—

14 Sjukdom ^och

tillfrisknande

^loj.

-*-

15

^{Verklig befrielse,}

första

^so-

netten

....

^{n^.}

'il W ■

Fortsättning

af

Ynglings

- _Åldertfc'

Femte ^Kapitlet.

Första vistelsen iParis.

J

_/et ^var, _jag erinrar mig ej rioga dagen_? men emellan ^den femtonde ^och tjugonde Augusti, på en töcknig, kall ^och regnig morgon, som jag ankom till Paris. Jag lem»

nade Provences ^och Italiens förtjusande

himmel

och hade aldrig befunnit mig ^iett sasmutsigt töcken, och det iAugusti må-' Xad. Mitt inträde i Paris genom den jem-J merliga förstaden S:t Marceau, och vägen derifrån

,

som liknade ^en stinkande gyttjig likgrop, till förstaden S:t ^Germain, der jag afsteg

,

sammanprässade mitt hjerta så häf- tigt, ^{att jag ej} påminner mig någonsin i min lefnad för en si obetydlig orsak hafva röntett smärtsammareintryck. Så hade jag ilat,lupit mig ^andtruten,hade hyst tusende dåraktiga jernspöken af ^en upplågad fantasi, för att störtamig ⁱdenna stinkande kloak»

Då jag ^stegaf vidvärdshuset,hadejagfull- komligt återkommit ^frånmin

villfarelse ccfe

om jag^{ej varit}på

det

^{högsta trott}

,

©ch jag )

ådragitmig en ej ringa skam, så hade jag på stunden afrest derifrån. Då jag små- ningom genomvandrade ^Paris, försvann min villa beständigt mer. Byggnadssättets torf- tighet och ^barbari, den löjliga och lumpna prakten af^dehus,somskulle likna palatser, kyrkornas götiskabyggnadssätt och orenlig- het,den vandaliska strukturen af den ti- dens ^theatrar, och så

mänga,

många, och ännu én gång till så mänga motbjudande föremål, _som hvar dag föllo mig i ögat, och ännu förargligareänallt annat

,

_{de högst}

fula fruntimrens alldeles afskyvärclt forma- de, of.versmutsade ansigten; alla dessa sa- ker blefvo på intet vis mildrade af så mån- ga trägårdars skönhet^-, af de beundransvär- da allmänna promenadernas elegans och lif-

"lighet,af den goda ^{smaken och} den ^oänd- liga mängden af vackra vagnar, af Lou- vrens sublima

fasade

^> af de oräkneliga och nästan samteligen godaskådespelenoch

andra

dylika saker.

Med otrolig

envishet

fortfor det -fula vädret, så att jag i mer än fjorton dagar i Augusti ^månad, som jag tillbragte iParis, ännu ej hade helsat solen. Och mina mo- raliska omdömenaf ett vida mer poetiskt iän philosophiskt slaghafva alltid icke litet

5

rönt atmoapherens inflytelse. Detta första intryck af Paris pregläde sig så djupt i mitt hjerta, ^«tt

-

_{det ännu} efier en tid af

tjugotre år bibehåller sig imina Ögon

och

fantasi

,

oaktadt mitt f«rnuft ^iså mångaaf- seenden bestrider och förkastar detsamma.

Hofvet var i Compiegne, och skulle uppehålla sig hela September månad der.

Då således Sardiniska Ministern icke vi- stade-- ^{i Paris,} till hvilken jag hade bref, kände jag ingen menniska

,

utomnågra

främ-

lingar, med hvilka jag i^åtskilligaItaliens städerhade sammanträffat ^och umgåtts. Och dessa kände äfvenledes ingen enda betydan- de person i Paris. Jag tillbragte derföre min tid på promenaderne

,

iTheatrarne,hos glädjeflickor ^och i en ^nästanoafbruten ^svår- modighet. Och så uthärdade jag ända till slutet af ^November, vid hvilken tid Mi.

nistern återkom fiåw Fontainebleau till Pa- ris. Jag blef af honom införd iflera ^hus, isynnerhet i de öfriga främmande Mini-

strames, och ^då hos Spanska Ministern ^ett litet Pharaobord var tillhands,sattejag mig för förstagången att spela. Men utan att

hafva betydligt förlorat eller vunnit,fann jag snart, såsom vid allt ^annat tidsfördrif i Paris, äfven ledsnad vid spel. Jag

beslöt

således ^att i

Januari

resa till

London ,

ty

jag var matt på Paris, _hvaraf jagej

kände '

mer ^{än gatorna,} och

öfverhufvud

hade mitt raseri att se något ^nytt redan mycket afkylt sig,då jag fann allt vida under,jag vill icke sägaden bild jag hade skapatmig i min ^fantasi, utan ock vida ^under de verk- liga, ^i, Italien sedda föremal, så ^att jag slutligen i London lävde känna och sät- ta värde på Neapel,

Boxri , _Venedig

och Florens.

1765.

^{Innan jag} afreste till London- mottog jag af en viss nyfikenhet ^{att se ett} störreHof ärf de hittills ^besökta, min Mi- nisters anbud ^{att presentera}mig för Hofvet iVersailles,oaktadt jag betraktade alla Hof

utan någon illusion. Jag infann mig ^der Nyårsdagen1768, hvilken dag genom ^de många högtidligheterna,^som då ägde rum, var ännu märkvärdigare. Ehuru jag förut visste, att Konungen ej talte med vanliga främmande, och ^denna förlust ej mycket oroade mig, ^så kunde jag ^dockej nedsvälja

dettaJupitersallvar hos denna Monark

,

_Lud-

vig den XV, _som mätte den honom före- stälda personen ^ifrån

hufvudet

^{till fötterna,}

utan att dervid gifva det minsta tecken till något intryck, såsom ^{om man} sade till en Jätte: se här presenterarjag en myra, och han blickade på ^henne,log och kanhända

7

sade:

hvad

^{för ett} litet kräk. eller, om han teg, hans ansigte dock sade det. Detta negativa förakt ^sårade mig dock ej mer, så

snart jag några ögonblick derefter,märkte

,

att Konungen kastade samma blickar påmyc- ket vigtigare ^föremål

,

_än jag var. Efter en^{kort bön}emellan tvenneaf sina Prela-

ter, af hvilka ^{en, ©m} jag rättmins,^var en Kardinal,begaf sig Konungen till kapellet, och vid kyrkodörren framträdde ordföranden för Köpmans-societeten, som var första em.

betsmannen vid Parisiska Municipalitetet

,

emot honom

,

och framstammade en vanlig Nyårscompliment. Den fåordige Konungen svarade honommed en

nick,

och frågade honom

,

idethan vände sig till sina Hof- män, som följdehonom: hvart les Echevins, som vanligtvis äro den ordförandes följesla.

gare, tagk vägen. Då höjde sig en Hof- mans ^rost ibland hopen och sade skämtande:

ils sont restes embourbes. (De hafva fast-

nat ismutsen).

---

Hela Hofvet ^skrattade, och äfven Konungen smålog, och gick se- dan till mässan

,

som väntade honom. Den obeständiga lyckan ville hafva, att jag litet mer än tjugutvå år derefter i Stadshuset i Paris var viftne till en helt olika compli-

ment,som en annanordförande,under ^namn af

Maire,

gjorde enannanLudvig, _{den 17}

Juli 1759»

^{och Bom} han tycktes nådigare

"

■upptaga. Då hadeHof-folketpå vägen ifrån Versailles ^till Paris stannati^smutsen, oak?

tadt ^{det var} midt isommaren, ty den vä.

gen varhela ^detåret igenom sumpig. Och jag skullekanhända tacka Gud för ^atthafva

settallt^detta,omjag ejsåmycket ^måste fruk-

ta och tro, att dessa Pöbel-Kungars inflytel- se och verkningar skola blifva för Frankri- ke ^och verlden mycket förderfligare än Ca»

petingernas.

Sjette

Kapitlet

Resa till England och Holland. Första an-

stöten

af

^Kärlek,

Jag

lemnade således Paris emot medlet

af

Januari månad, isällskap med ^enAdels- man ifrånmitt fädernesland) ^en ynglingaf det skönaste^{utseende, som var} omkring tio eller tolf ^{år äldre än} jag och ägde ett tem-

ligen godt försiånd. Okunnig ^var han lika så mycket somjag, men ^mycketmindre upp- märksam, och älskade mer den ^stora verl- den, än han kände eller utforskade menni- skor. Han var en

kusin

^{af vårMinister i} Paris,_och endotterson af Fursten af Masse-' rano, den då varande Spanska Ambassadö.

9

yen iLondon, ihvilkens hus han

skulle

ho. Oaktadt jag ej gerna for en ^resa fjet- trademig vidsällskap, sålat jag detdock be- haga mig till ett bestamdt ^mål, men icke längre. Min nyasällskapsvän hade ettgan- ska gladt och sptäksamt lynne,^{och vi} voro å ^ömsesidor tillfreds dermed

,

att jag _teg och ^hörde,och han deremot talade och gjor.

de sig ^stor; ty han var grufligt kär i sig sjelf, emedan han behagat fruntimmer. Han berättade ir.ig med mycken högtidlighet sina kärlekstriumfer, _som jag med nöje och utan

den minsta afund åhörde. Om aftonen Spe-

lade vi schack ivårt värdshus tills qvälls- varden uppbars, han var alltid segervinna-

re,emedanjag alltid varit slö för ^alltslags -spel. Vi gjorde ^en omväg öfver Lille,

Douäy och S.t Omer till Calais. Det var en så utomordentlig ^{köld, att} uti ^enväl tillsluten calescji ^medglasfönster,ihvilken vi utomdess underhöllo ett brinnande ljus, brödet och till och med vinet frös ^bort för oss på ^en natt. Och denna utomordentlig- het gjorde mig nöje, emedan jag af naCu- ren ej kunde ^tåla det medelmåttiga.

Ändteligeri lemnade vi Frankrikes ku-

ster, och knappt hade vi stigit ⁱland i Dover,förrän kölden till hälften hade mil- drat sig,så att vi emellan Dover och Lon-

I

)

■

don funno ^nystan ingen snö. Så mycket som Paris vid första anblicken misshagat mig, samycket tyckte J2gstraxomEngland, och ⁱ synnerhetomLondon. Landsvägarne, värdshusen, hästarne, fruntimmerna, den allmänna välmågan, lifiigheten och verk- samheten på denna ^ö,husens snygghet

och

beqv-imligheter, fastän de arosmå, tiggares frånvaro, penningens och -industriens eviga rörelse,som så väl utbreder sigi^Hufrud- staden ^som iLandsorterna,alla detta lyck- liga landets verkliga och egna företräden fäste mitt hjerta ⁱögonblicket dervid, och på tvenne andra resor, som jag hittils gjort dit utom denna, har aldrig mitt tankesätt derorn förändrat sig, ^då ianseende till des- sa mångfaldiga grenar af den allmänna säll- hc-ten, som en bättreregeringsform alstrar, åtskillnadenemellan England och hela det öfriga Europa är så stor. Ty ehuru väl jag änej grundligen studerat constitutionen,mo- dern till ^{såstor välfärd,6a} förstod jag dock nog för att märka och värdera dess gudom- liga verkningar.

Som detuti

London

^ar mycket lättare attinföras i sällskaper än iParis, _{lät jag,} som aldrig der kunnat förmå mig ^{att un.}

danrödja denna svårighet,—— emedan jag ej

hemödat

mig ^att öfvervinna svårigheter,af

11

hvilka ej den minsta nyttahärflyter

i

^{■—* nu}

af ^dennalätthet och af min ^reskamrat dra- ga mig ihvirfveln af den stora verlden.

Afven

^{bidrog den} faderliga vänskap, som Fursten af Masserano visade mig, ej litet till ^att kufva min naturliga råhet rieh ^mot- sfräfvighet. Denna förträffliga gråhärsman,

gom då var Spansk Minister, älskade Pie-

montesarne på ett pascioneradt satt, emedan Piemont var hans fädernesland,fastän hans far bosatt sig i Spanien. Men efter ^om- kring trenne månader då jag blef ^varse,att

jag för mycket ledsnade vid ^dessa naUsäll- skaper, gästabud och högtidligheter ^utan

att lära något dervid

,

omväxlade jag ^rölen och ^{valde,i stället} för att Spela ^Adelsman, en Kusks rol ^vid porton och kuskade min sköna vän Ganymedes, åt hvilken ensam jag öfverlemnade äran ^af kärlekstriumfer, änhär och än der omkring ⁱLondon. Och jaghade kommit till en sådan färdighet och skicklighet i min kusksyssla, att jag till och med vidnågra kappkörningar,^{som vid} afresan ifrån Kanelag och Theatrarne äro ^brukliga bland Engelska ^kuskarne, leom ärofullt ^derifran, utan att sön- derbryta vagnen eller skada hästarna. Så inskränkte jag mina nöjen för denna vinter på det ^{sättet, att} jag hvar för- middag red fyra till fem timmar och hvarje

afton satt tre till fyra timar på

kuskbocken^

om ^{vädiet var} än så. svårt. IApril gjor-

de jag med min vanliga följeslagare én ^ut- flykt till de skönaste Provinser ⁱEngland.

Vägentogstill Portsmouth och Salisbury

,

_till

Uath,Bristol och öfver Oxford tillbaka till London. Landet behagade mig ganska myc- ket ^och harmonien ide åtskilliga sakerna, som allapå denna osammanstämma till al- las ^välstånd, förtjuste mig allt mäktigaie, och ^då uppstod hos mig en längtan att all- tid kunna blifva här ^{vistande, ej} derföre

att menmakorna så utomordentligt behagade mig, ^ehuru mycket mer än Fransoserne,e- medan de äro bättre och uppriktigare; utan

landets beskaffenhet, de enkla ^sederna, de skona ^{och ärh.ra} fruntimmerna och flickor- na,och framfor allt annat den jemna Rege- ringsformen och den derigenom ^uppkomna sanna ^friheten,detta allt ^kom mig att helt och hålletglömma klimatets ^omildhet,' me- lankolien hvaiaf ^manalltid^{är besvärad,}och den förderfliga.dyrheten ^af alla slags lifs- snedel.

Vid min återkomst från denna utflyk-

ten, som åter ^uppmuntrat mig till rörelse, kände jag ^hosmig å nyo lust.^att resa, och med ^stor möda ^uppsköt jag min afresa till

Holland

^ännu till de första dagarne af Juni.

T

13

I Då

inskeppade

jag mig iHanvich till Hel- vetsluys, och med en frisk vind ^ankomjag dit efter tolf timmars fart.

Holland hr om sommaren ett vackert och leende ^land; men jag skulle ännu haf.

va tyckt myket mer derom, om jag sett

det förr än England; _ty just det som man här ^beundrar,befolkning, ^rikedom, snygg- het, visa lagar

,

industri och beständig verk- samhet, allt ^detta finnes dock här uti en något mindre grad ^än iEngland;och jag kan uppriktigt försäkra,^attefter många ^an.

dra resor, och efter mycken mer erfaren- het, de enda Länder iEuropa, som tillbaka- lemnat en beständig längtan ^hosmig

,

_hafva

varit England och^Italien,det förra emedan konsten så ^till sågandes underkufvar natu-

ren, det sednare emedan naturen alltid kraf- tigt upphöjt sig, för ^{att på} tusende åtskilli- ga vägar hämna sig ^på de ofta dåliga och alltid overksamma Regeringsformerna.

Under

mitt vistande i Haag ^som blef längre, ^än jag förmodat, råkade jag slutli- gen ikärlekens våld,^som ända hittils hvar- ken kunnat nå eller fjettra mig. En ^skön

,

sedan ettår gift ^dame, utrustad medmånga naturliga behag, med ^en blygsam ^skönhet, och en lockande öppenhjertighet

,

fäste sig

pådetUlligastei

mitt

^innersta,och som ortée varliten och förströelsernafå,komjag deri- genom,attjag ibörjansåghenneoftareänjagha- develat,så lårgr,attjag^beklagademigöfveratt ickenog oftafåse henne. Jag var fangen,utan att veta det,och ^{detpå ett} så förfärligt^vis,

att jag redan tänkte på intet mindre än ^att hvarken lefvande eller dödaflögsna mig ifiart

Haag, emedan jag ^var öfvenygad om att ej.

kunna ^lefva utan henne. Mitt stenhjerta som ^öppnatsig for kärlekens pilar, upplät sig på samma gång för vänskapens ljufva smicker. Min nya vän var ^den då varan-»

de Portugisiska

Ministern

ⁱ Molland Don José

d*Acunha.

^{Han,var en man af myc-}

ket förstånd,och ännu ^mer originalitet, af tillräcklig bildningoch en^jernhårdcharakter.

af ett högsinntlynne och ^eneldigoch upp- höjdsjäl. En viss sympati

emellan

^våra begge ^{tystlåtna naturer} hade förenat oss_Öm- sesidigt,utan att viblefvodetvarse;_ettöppet

och brinnande hje-^ta

,

som vi begge ägde, ha- dehastigtverkat det öfriga. ^{Jag var}derföre ganskalycklig iHaag, da för förstagången imin lef.iad det hände mig ^att

hafva

ingen annan längtan iveilden, än efter min ^Vaé- kra ^dame och min ^{vairi. Älskande} och äl- skad, vän af en vän erfor jag de ljufvaste känslor, berättade ^{för m»n vän öm min}

äl-

skarinna, och för älskarinnan om

vännen».

15

och så njöt jag de lifligaste nöjen, som jag ej kunde förlikna med några ^{andra, och} ända hittils varit obekanta för mitt hjerta;

fastän jag stillatigande alltid hade sökt dem och dunkelt ^tänkt derpS. Oupphörligt bi- stod mig denna värdiga vän med sitt visa råd, och aldrig skall jag förlora^{ur minnet,}

att han ^{på ett} ganska skickligt och verk.

samt sätt kom mig alt rodna öfver min ^o», kunniga och syssellösa lefnad

,

öfver min lättja att någonsin vilja _slå upp en bok och öfver min okunnighet ^{om så många sa»}

ker och framför allt om vara så många för- träffliga Italienska skalder och de utm-Srkta-

ste(oaktadtQ)Prosaister och Philosopher och ibland alla dessa den odödlige Niccolo Machiavelli, om hvilken jag ^ej kände ^mer än blotta ^namnet, fördunkladt och vanstäldt af de fördomar, hvar^med han beskrifves förossiskolorna,^{utan attman}visarosshonom, och utan att hans förnedrare läst eller för- stått honom, så vida de någonsinhaft hans verk förögonen.Min vän

d'Acunha

skänkte mig ^ett exemplar, som jag ännu förvarar,

och ^som jag sedermera mycket läst, och hvaröfver jag äfven skrifvit några anmärk- ningar, men först efter många år. Ihög-

sta grad besynnerligt var. det

(som

jag ^se- dermera på mångahanda sätt märkte

,

_men

denna

tiden

lifligt ^kände, utan attvara upp-

märksam derpå), att jagaldrig imin

sjät

och imitt hjerfa kände någon viss längtar!

efter studier,och aldrig e:t vis3t samman.

lopp

eller en viss jäsning af skapande idéer, undantagande pä do lider, då mitt hjerta

varhäftigt intaget af kärleken,hvilken un»

der samma tid, ^som den afhöllmig ifrån all sinnets ansträngning

,

gjorde mig lysten derefter. Jag höll mig derföre aldrig i stånd att inågon grenaf litteratur göraför- sök med någon framgång,än då jag. hade

ett ädelt ^och ett älskadt föremål

,

for hvil- ket jag^trodde mig kunna frambära frukter- na af mitt snille.

Men denna lycka iHolland varade ej länge. Min älskarinnas make var ganska rik. ^Hans far hade varit Guvernör i 33a- tavia. Han ombytte ofta sin vistelseort,och som han helt nyligen ^{köpt ett} Baroni i Schweitz,ville han begifva sig dit för ^att tillbringahösten på landet. ^IAugusti^gjor-

dehan med sin maka en resa till baden i Spa. Jag följde dem

,

emedan han ej ^var särdeles svartsjuk. På resan tillbaka ifrän Spa till Holland reste vi ⁱsällskap ända till ^Mastricht, och här måste jag lemna henne,emedan hon skulle begifva sig med

»in mor till ettlandtgods, under det^hennes man ^resteensam till Schweita.. Jag kände

17

ej hennes ^mor, och" hade

hvarken

någon förevändningeller ^något gilltigt och^passande skäl ^{att låta} infora niig iett främmandehus.

Denna första skillsmassa ^krossade verkligen mitt hjerta, men det blef oss' ännu något hopp öfrigt ^att återse hvarandra, och verk- ligen ^kom, sedan jag åiervändt fil! ^Haag-, och hennes man ^{hade re»t ull} Sohweitz, få dagar derefter min dyrkade ^dame till Haag.

Min lycka ^var outsäglig, men det var ske

net af en flyktig blixt. Efter tie dagar, somjaghöllmig for den lyckligaste^{bland död-} lige, ochisjelfva verket var ^det,inträffade, då hon hvarken hade hjerta att säga »nig, hvilken dag hon skulle återvända ^(ill lan-

det, ej heller jag ^mod att fråga derefter, hastigt min ^vän d'Acunha och öfverlein- nade mig, tillika ^med den underrättelsen

att hon nödvändigt måste afresa, en biljett ifrån henne, ^hvilken, så mycket den ock andades karlek ochupprigtighet

,

gafmig ^ett dödligt

slag.

Hon Underrättade mig, att

hon befann sig iden oundvikliga nödvän- digheten

,

att ej utan uppseendelängre kun- na uppskjuta sin resa till ^{sin man,}som be»

fällt ^{henne att komma} till sig. Min vän tillade med ^{Ömhet, att, som} det ej fanns någon annan utväg, det

tillhörde

mig ^att gifva efter förnödvändighetenoch förnuftet.

Alfieri

^II:2.

Jag skulle anses för osanfnrdig, om jag berättade ^allamilt foitviflade och smärtfulla hjertas utsväfningar. Jagville ovillkorligt och nödvändigt dö,men lät dock ej ^{ett ord} derom komma öfvermina läppar. Jag låt- sade vara sjuk, på det min ^vän måtte lem- na mig i ^fred, och ^{lät en} Chirurg komma

att slå migåder5 han kom ochöppnadedem Knapt varGhirurgen bortgången, så

jagsomjag ville sofva, diog igensänggardi-

nerna och öfverlade några Ögonblick med mig sjelf hvad jag skulle göra. Derpå los- sade jag förbindningenmed den fasta före-

sats, ait på detta sätt förblödamig och om- komma. Men ^den redan nämnde lika så kloke som trogna Elias,som säg mig vara iett så häftigt tillstånd, och utomdess af min ^{van före} dess bortgående hade blifvit underrättad om hela förloppet, ^kom under den förvändningen,_att jag kallat ^{på honom,}

till sängen,och drog hastigt sänggardinerna tillbaka. ^Jag ofverraskadea och blygdes på en gång. Kanske kände jag äfven ånger och vacklade ⁱ mitt obetänksamma ^beslut;

jag sade ^honörn,att förbindningen lossnat.

Han tycktes tro det och omlindade den på nytt, men ville ejett ögonblick lemna mig ur sigte. Han skickade på nytt efter min vän. Denne skyndade till mig, och begge

tvungomig nästan alt sia upp ur sängen,

19

Min

^{vän lät fora} mig till sitt hus och

qvarholl

^{mig flera} dagar hos sig, under hvilka ^han ej lemnade mig. Min smärta

varhemlig och stum; antingen af blygsel eller misstroende vågade ^{jag ej attyttramig}

derom

,

_{hvarföre jag} antingen _tegeller gret.

Slutligen blef jag småningom åter ^munter, dels genom ^tiden, dels genom min ^väns råd, genom små förströelser,till hvilka han nödgade mig, och genom strålen ^af ett obe- stämdt hopp ^{att kunna} återse henne, ^att återvända nästföljandeårettillHolland,men mer ^än allt annat kanske genom

min

nit- tonåriga ålders naturliga lättsinnighet. Och fastän mitt hjerta ej på lång tid tillfriskna- de, så komförnuftet efter några dagi,r full- komligt tillbaka.

För ^att på något ^salt komma till mig

sjelf, oaktadt jag led ^{af den} smärtsammaste Sorg, beslöt jag att återresa till ^Italien,ty anblicken af etl land,och så många ^orter af ^hvilka jag återfordrade min ^{nästan på} samma tid besuttna och förlorade lycka,^var mig i högsta grad pinsam. Det smärtade mig

väl

ganska mycketatt slita mig lösifrån

enälskad vänj men han sjelf, då han såg mig så djupt sårad, uppmuntrade mig till

afresa,iden fasta öfvertygelsen

,

_{att rörel-}

sen, föremålens omväxling, afståndet och

tiden ofelbart

skulle läka mig.

Emot medlet af September skiljde jag mig ifrånmin vän iUtrecht dit han f«ljt mig

,

och resande derifran öfver Briissel till JLothringen

,

Elsas, Schweits och Savojen andatill^Piemont,stannade jag endast for att

sofva. Och på mindre tid än tre veckor var jag_åter i Cumiaraapå min systerslandt- gods, dit jag genast begaf mig _ifrån Susa

utan att nalkas ^Turin, för att undvika all gemenskap med menniskor

,

_emedanjagbe-

höfde den fullkomligaste ensamhet för att

öfvervinna^min feber. ^På hela resan

säg

jag af alla städer jag genomreste,ifrånNan»

les, Strasbourg,Basel, Geneve, intetannat

än murarna ochaldrig Öppnade jag munnen till min trogna Elias ^som rättade sig efier min sjukdom, betjente mig på Ögonblicket, och förekom alla mina behof.

Sjunde

Kapitlet.

Jag återvänder på ett

hälft

^{är till} mitt Fäder- nesland och studerarphilosophien.

176 ^g.

Detta var min första resa som varade tvä år och några dagar. Unge- fär sex veckor tillbragte jag hos min sy- ster på landet, _och återvände med henne

21

dåhon flyttade till Turin. Många igenkan-»

de mig ej mera, emedan jag ianseende till

växten under dessa^{tvenne år} nändligen ha- de tilltagit; _så stor var den ^nytta, som detta omvexlande, sysseflösa och strapase-

rände lefnadssätt hade gjort min kropp.

Vid min resa genom Geneve hade jgköpt en hel "koffert full med böcker. Ibland des-

sa ^{voro Rousseaus,}Montesquieus

,

_Helvetii

Verk och dylika författares. Knapt var jag anländ till mitt fädernesland med ^ett af melancholi och kärlek uppfyldt hjerta, förrän jag kände din ovillkorliga nödvändigheten

att fästa mitt sinne på något visst studium J men jag visste ej på hvilket, då min för- summade uppfost an hvartill denna ungefär

sexårigasyssellöshet och förströelsehade lagt rågan, gjorde mig lika oskicklig till hvad studium ^som helst. ^Villrådighvad jag skul- le företaga,antingen ^attblifva qvar imitt fädernesland eller ^{att resapå nytt,} föresatte jäg migatttillbringahela vinterniminsysters hus. Hela dagen igenom läste jag, gjorde en kort spatsergång och hade icke minsta sällskap med någon menniska. Min lectur hestod alltid af franska ^böcker. Jag tänkte

att läsa Rousseaus Hélofce, och försöktedet

tlefé

^gånger; men oaktadt jag af ^naturen, hade én mycket passionerad charakter och 'den tiden var häftigt kär- ^så fann jagdock

idenna boken så mycket* konstladt,såmyc- ket tillgjordt,så mycken affektation ikänslor, och så mycken köldihjeriat

,

att jag aldrig kunde förmå mig att läsa första tornen. Nå- gra andra af hans,politiska verk, såsom ^con-

trat social förstod jag icke ochlät dem der-

före

ligga. Voltaires prosaiska verk läste jag med mycket nöje, men hans ^verser lät jagliggaⁱfred. Hans Henriade genomögnade jagderföre blott styckevis,

hans

^Pucelle

icke

mycket mer emedan det obscena aldrig roat mig; äfvensomnågra af hans Tragedier. Mon- tesquieu deremot läste jag, från perm till perrn

,

väl två

gänger

med beundran,nöje och kanske med äfven någon nytta. De

V

^{esprit af} Helvenus gjorde

äfvenledes

^ett djupt men ejangenämtintryck^på mig,men den boken för alla ^böcker,som under den- na vinter skänkte mig många tirnars för- tjusning och sällhet,_var Plutarchi Eefver- nes-beskrifningar ^om, verkligen store män.

Jag läste några af dem såsom Timoleon, Caesar, Brutus, Pelopidas och

Cato

^{väl fyra} till

J

^gånger igenom under så häftiga ut-

rop, _tårar och

förtjusning,

^att den som lyss- nat på mig i en

sidokammare

säkert ^hållit mig för galen.

Ofta

^{sprang jag utom} _mig upp ifrån min stol vid charaktersdragen af dessa stora man, och tårar af smärta och raseri strömmade ur mina

ögon

^öfver att

23

Vara född i

Piemont

och under enregering, der intet ^stortkunde^uträttas

,

hvarken iord eller gerningar, ja der det ^knapt lönade mödan^att blott hafva känsla eller ^tanka för något stort. Jag studerade denna vintermed mycken ifver Planetsystemet och himmels- kropparnes rörelser och lagar, så mycket man ^{utan den för} mig obegripliga geome- trien kan förstå dem

,

_{det vill säga} jagstu-

derade dåligt nog den historiska delen af denna helt och hållet mathematiska vetien- skap. Men ^så mycket min okunnighet in- skränkte mig, begrep jag -nog deraf för att

höja mitt förstånd till skapelsens omätlighet,

och intet studiumskulle mera hafva förtjust och uppfyllt min sjal₃ om jag ägt de nöd- vändiga

elemeniarkunskaperna

för att fort- sätta ^det,

Under dessa vackra och lofvärda sys- selsättningar som väl roade mig, men icke destomindre betydligt förökade min tystlå- tenhet, min melancholi ^och min motvilja mot hvart och ett sällskapsnöje,anmanade mig min svåger oupphörligt att gifta mig.

Jag hade af naturen visst mycken böjelse för det husliga ^lifvet, men England som jag sett ien ålder af nitton år och Piu- larchus som jag imitt tjugonde år eldigt läst och ^känt, varnade och hindrade mig alt

att gifta mig i Turin och der afla barn.

Med detta allt bidrog flyktigheten af min ålder småningom att göra mig böjd för de beständiga uppmuntringarna, ock jag gaf mitt bifall

,

att min svåger ^skulle anhålla om enung vacker och rik flickas ^hand, af en ganska ädel familj, ^{med svarta} brinnan- de ögon ^som äfven så hastigt skulle hafva utträngt Plufarchus, som Plutarchus kanske hade försvagat min kärlek ^till den 6köna Holländskan. Och jag måste tillstå att jag den tiden ^{tänkte lågt} nog

,

_att finna denna flickans rikedom behagligareänhennes skon- het, idet jag för mig sjelf ^beräknade,att om mina inkomster förökat sig ungefär till -hälften, jag _så mycket mer skull© vara i

stånd ^a>*t spela som man säger en lysande roi iverlden. ^Men min goda lycka sörjde

vid detia tillfälle bättre för mig än mitt svaga och enfaldiga omdöme, fostret af ^ett sjukt förstånd. Flickan,somibörjansyntes

vara böjd för mig, blef af ^en Tante öfver- tald att välja en ^annan yngling,

hvilken»

som son i en ^på bröder och kusiner talrik familj, befann sig i mindre lyckliga om- ständigheter ^än jag, men som stod vid hof-

vet istor nåd hos Hertigen af Savojen, den närmaste Thronarfvingen

,

hvars Page han hade varit, och verkligen njöt af honom de förmåner som landets Lagar medgifva»

25

/

Utomdess hade denna yngling den ^bästa charakter ^och älskansvärda seder. Jag der- emotansågs ^{som en} besynnerlig menniska ⁱ den elaka bemärkelsen, då jag ej förstod^att rättamig efier mitt fäderneslands

hoflefnad

i^tänkesätt, seder och uppvaktningar, och ej var försigtig^{nog i mitt tadel och min smä-} delse ^om dessa ^saker.Ett uppförande,^som, för att sägasanningen

,

_{med rätta} ej förlates.

Jag blef således formligen afvisad, och den nämde ynglingen mig föredragen. Flickan gjorde mycket väl deri för sin egen lycka,

ty hon lefde ganska förnöjdiden familj, i hvilken hon ingått, och äfven för min

egen fördel gjorde hon ganska ^{rätt; ty} hade jag fjettrat mig med hustru och barn, ^så hade säkert Muserna flytt ifrån mig. Det både förtröt och gladde mig ätt få detta vägrande ^svar; _{ty under} sjelfva giftermåls- handeln ångrade ^{jag mer} än engång mitt förehafvande

,

och en viss blygsel för mig sjelf öfverko-m mig, som jag väl ej yppade, icke desto mindre kände. Jag rodnade for mig sjelf öfver att göra något för pennin- gar,sömstred emot mitt innersta tänkesätt.

Men utaf ^en dålighet uppstå två, och så föröka de sig. Orsaken till denna min visst icke filosofiska girighet låg i den föresats,

sömjag redan under mitt uppehålliNea- pel hade

fattat,

att när som helst egna mig

åt diplomatiska göromål. Detta

infall

^un;

derstöddes af min svågers rad,som länge beklädt erobeten vid ^Hofvet, och så var önskan efter denna rika hemgift

liksom

^ba- sis för detillkommande

ambassaderna ,

hvil- ka man sä mycket mer bjuder spetsen, ju större förmögenhet ^man äger. Men till min lycka lät denna misslyckade gifter- målshandel alla mina diplomatiska

inbill-

ningar uppgå irök. Jag ^har aldrig gjort ansökning^{om ett} sådant ^{embete, och} till

min mindre

blygsel uppkom och försvann denna »läraktiga och barnsliga ^{önskan ur} mitt ^bröst,utan att den blifvit bekant för

någon, menniska, undantagande

min

^svåger»

Knappt hade jag öfvergifvit dessa begge planer, förrän den tanken åter hastigt ^upp- stod hos mig ^att ännu itre år^/fortsätta mi- na ^resor,

för

^{att emedlertid utröna,hvartill} jag var skicklig. Min tjuguårigaålder lem- nade mig ännu tid att tänka derpå. Jag

hade

^{fått mina}angelägenheter med min Cu-

rator iordning, frånhvars välde man fri- kännes ⁱmitt fädernesland vid slutet af tju- gonde året. Idet jag ^{nu tydligen} öfversåg mina omständigheter,fann jag

,

_{att min}för- mögenhet var vida ansenligare ^än min ^för- myndare hittils hadeuppgifvit. Och dermed hade han ej gjort mig en ringa tjenst, eme=

27

dan han derigenom hade ^vant mig snarare vid det mindre än det större. Jag iakttog sedermera nästan alltid den ^rättamåttstocken imina utgifter. Som jag hade ungefär2500 Zechiner i verkliga inkomster ^omåret, och under de så många förmyndareåren ej litet pengar blifvit ihopsparda, så ansåg jag mig för mitt fädernesland och för^en privat man rik nog, ^och afstod ifrånalla idéer af för- pkning och beslötatt göra den andra resan med mer ståt och beqvämlighet.

Åttonde Kapitlet.

Andra

^{resan, genom} Tyskland, Danmark

Sedan jag utverkat

den

vanliga ound- vikliga och ganska svårt erhållna Kungliga tillåtelsen, afreste jag i Maj

1769

^{för för-}

sta gången till Wien. Den tråkigaoch

be-

svärliga penningeräkningen öfverlemnade

jagåt min trognaElias, och började efter- tryckligt att tänka

»fver

^veildens

föremal,

och i stället för en ledsam och syssellös melancholi och ^blotta otåligheten att förän- dra orter, som ^{på förslå}r^san förföljdemig

oupphörligt- hade

^jag

^dels

^af

^min hafd/a

ocji Sverige.

kärlek,dels genom ^en isex månader fort-

satt sysselsättning med föremal af någon betydenhet, insupit en annaneftertänkande och högst angenäm melancholi. Af enej ringa nytta var for mig(ochkanskehar jag

dem heltoch hållet ^atttackaför detomjagmed tiden har tänkt något, den hjerlliga Moniai- gnes sköna Essais, hvilka i tie band voro mina trogna och beständiga reskamrater,

och med andras uteslutande uppfyllde mina vagnsfickor. ^De gladde och undervisade mig, och smickrade tillika min okunnighet och lättja; ty när jag på en träff upptagit något ^band, läst en eller ^tvennesidor,lade jag ihop boken och grubblade på mitt sätt flera rimmar öfver dessa två sidor. Likväl var det mig ganska förtretligt ^attpå hvarje sida hos Montaigne finna ^én eller flera ^la- tinska stallen och nödgas^att uppsöka uttyd- ningarna i^noterna, emedan det var mig alldeles omöjligt ^att förstå äfven den min.

sta citation ⁱprosa, ännu mindre så många Ställen af de sublimastepoeter. Också gjor- de jagmig aldrig den mödan att försöka

det,och läste som en åsna rätt och slätt nötéh. ^Ja,ännu mer,äfven de der så ©fta förekommande fragmenterna af våra första italienska skalder blefvo tanklöst af mig öf- verhoppade, emedan det skulle hafva ^ko-

stat mig något ^{bemödande att} väl förstå

29

dem. Så stor var ^min ursprungliga okun- nighet ^och så stormin^©vana vid ^detta gu- domliga språk, som ^med hvar dag ^mera glömde mig.

Öfver Milano och Venedig, hvilka beg- ge städer jae ville ^åierse,sedan ^öfverTren»

to,Inspruck, Augsburg ^och Miinchen

,

_re-

ste jag till Wien utan au det minsta uppe- hållamig på dessaorter. Wien tycktes mig hafva ^{en stor} del af ^samma brister som Turin,utan dess ^vackraläge. Jag uppehöll mig hela sommaren der, och lärde ingen- ting. IJuli reste jag på någon tid derifran till Ofen, för ^att äfven hafva ^{sett en del}af Ungern. Jag hade ^{på nytt} blifvitenstorlös- drifvare,och min enda sysselsättning ^var,

att jag ^gick än idet ena ^än i det andra sällskapet, men alltid ^väl bevarad för kär- lekens förföljelser. För ^attskydda migder- före

,

tjente mig utöfningenaf detaf Cato rekommenderade ^medlet till ^pantsar. Jag hade under min vistelse ⁱWien lätt ^kun-

nat komma ibekantskap med den berömda skalden Metastasio, ihvars hus den värdi- ga grefven Canale tillbragte flera timmar om aftonen iett utvaldt sällskap af någraandra lärda, der hvarje gång ett fragment af grekiska, latinska eller italienska Clas.

siker upplästes. Och den förträffliga gub«j

ben grefve Cannle. som älskade

mig och

med bedröfvelse märkte min fordérfliga tid- spillan, tillbjöd mig flera gånger ^{att der} införamig. Men ^{utom det,att} jag var af

naturenoböjlig, ^var jag nästan alldeles för- djupad

i

Franskan och föraktade hVärje ^Ita- liensk ^bok och hvarje Italiensk författare*

Detta samfund af Lärda med sina classiker förekom mig derföre ^{som ett} tråkigt^sällskap af pedanter. Dertill kom, att jag hade ^sett Metastasio ⁱ Schönbrunn göra för Maria Theresia den brukliga knäböjningen, med en såslafviskt vänlig och smickrande minej och jag med* Plutärchus ⁱmin ynglingshjer- na öfverdref ^{på ett} sådant sätt hvad jag t

abstraction hade erkänt för ^sannt, att jag aldrig^{hade samtyckt att} hysa vänskap fot eller umgås ^{med en poet, som} låtit hyra eller sailt sig till ^den af mig ^så innerligt hatade despotismen. Så började jag små»

ningom antaga charakteren af ^en folkskygg

tänkare,och ^då dessa

motstridiga

egenskaper förenade sig ^{med de} ien tjugeårig åldeff egna passioner och deras naturliga följder, bildade de ^ett i högsta grad originelt och löjligtheltaf mig.

ISeptember fortsatte jag min resa till J*rag ^{och Dresden,der} jag uppehöll mig en månad, och derifran reste jag till Berlin j

31

hVarést jag förblef lika så länge. Vid in- trädet ⁱ den- store Fredriks ^stater, hvilka

syntes mig som en öafbruten vrtktstuga, kände jag mitt hat till det ohyggliga sol- dathandtverket, den ohyggligaste ^{och enda} basis af ^enväldet,som alltid ^är den nöd- vändiga följden af så många tusende betalta

satelliter, fördubblas, ja tredubblas. Jag blef presenterad för Konungen. Vid hans åsyn kände jag ingen ^rörelse, hvark<?*i af beundran elier högaktning,menväl af harm och raseri; känslor,_som dagligenförstärkte och förökade sig vid anblicken af så mång- faldiga ^saker, som icke äro som de ^borde vara, och ^som, med all deras ^falskhet, till- Välla sig sanningens utseende och beröm*

Grefve von Finck, Konungens Minister, som föreställde mig, frågade mig, hvar- före, då jag stodimin Kungs tjenst, jag ej på denna dagen klädt mig i uniform.

Jag svarade honom^t emedan jag tyckte, ^att vid detta hofvet vore uniformer nog. Ko- nungen sade mig de fyra ^vanliga orden.

Jag betraktade honom forskande,under ^det jag vördnadsfullt fäste mina ögon på hans, och tackade himmelen

,

att han ej låtitmig födas till ^en af dess slafvar. Emot medlet af November lemnade jag

denna

^storapreus- siska kasern med vederbörlig^afsky*.

32

Jag ^{reste till} Hamburg, och

derifran

efter ^tre dagars uppehåll

vidare

till Dan-

mark.

^{Iförstadagarne}af December ankom jag till Köpenhamn. Landet hehagade mig förträffligt, emedan det ^{hade en} viss likhet med ^Holland;äfven herrskade der en verk- samhet, industri och

handelsrörelse,

^som

man ej plägar se ifullkomligt monarchiska

stater, idel saker, från hvilka ett visst ^väl- stånd visar sig, ^som intager ^främlingen vid första ögonblicket, cch ^är ett hemligt loftal öfver ^{den som}står ispetsen för^ären- derna, hvaraf alldeles intet ^är att finna i

de preussiska ^{länderna, om också} den store

Fredrik ^harbefallt vetenskaperna och kon-

sterna samt välmågan att blomstra under dess beskydd. Derföre tyckte jag mycket om Köpenhamn,äfven af den ^orsaken,att

den ej ^var Berlin och icke ^Preussen, ett

land somhos mig ^{qvarlemnat ett} vidrigare och bedröfligare intryck än något ^annat, ehuru äfven der och i synnerhet iBerlin många sköna och sublima

Architekturens

verk finnas. Men dessa oupphörliga solda- ter! ——jag kan eftersåmångaårej tänka der- på utan att på nyttkänna samma

raseri ,

som deras anblick den tiden

förorsakade

mig.

1770. Under denna vinter började jag

attrådbråka litet Italienska med grefve Ca-

33

tanti,Neapolitansk minister iDanmark

,

_som

var ert infödd Pisanare och svåger till den berömda Premier Ministern iNeapel, Mar- kisen ^Tanucci,fordom Professor vid Uni- versitetet ⁱPisa. Det Toskanskaspråketoch uttalet behagade mig ganska mycket, i syn- nerhet i jemforelse ^med Danska språkets skarpa näs- och struptoner

,

som jag nöd- vändigt måste höra, men Gud vare tack

Utan att förstådet. Jag uttryckte mig i^sam»;

tal med ^{den förut} nämde grefve Catanti ganska ofullkomligt, så väl ianseende

till

talesättens egenhetsom till frasernas korthet och efteitryck, hvarigenom Tuskanskan ^ut- märker sig; hvad ^deremot angick uttalet af min barbariska italienska, så ^var det ^rent och Toskaniskt

,

ty som jag utskrattade hvart Och ^{ett annat} italienskt uttal, _som endast sårademitt ^öra, hade jag ^vant migatt ut-' tala ^{u, z,} gi och sioch hvar och ^en annan Toskansk egenhet ^så rigtigt som möjligt.

Och ^då grefve Catanti uppmuntrade mig att

ej vanvårda ©ft så sköntspråk, som^varmig så mycket nödvändigare, sedan jag alldeles .icke mer ville vara Fransos, började jag

återläsa någraItalienska böcker. Jag läste ibland annat Aretins dialoger, hvilka,^fastän, de mycket ^stöttemig genom deras osedlig- het- likväl gjorde mig mycket ^nöje

genoro

Alfieri

^"

^II:

^3.

deras

originalitet,

mångfaldighet och uttryc- kets egenhet. Så blef läsning mitt tidsför- drif, emedan under ^denna vinter ^det Ödet

drabbade mig, att jagmåste hållamig imin kammare och isängeh; ty jag hade ^{på nytt} råkat ut för vissa nya olägenheter, emedan jag för mycket undvikit den sentimentala kärleken. Plutarchus ^läste jag med nöje återför tredje och fjerde gången och Mon- taigne oaf^brutet,och ^på det viset uppstod i mitt hufvuden sällsam blandning af philoso- phi,politik ochliderlighet. Dåminopasslighet tillät mig.att gå ut, var atf åka på släda ett

af minastörstanöjen idetta nordliga elimat.

Denna

poetiska

_härlighet uppväckte och för- nöjde ganska mycket min icke mindre flykti- ga fantasi.

Emot slutet

^af

Mars

afreste jag ^{till Sve-} rige. Sundet fann jag fullkomligt ^fritt från is,äfven Skåne fritt från ^snö-;men

knappt

hade jag kommit förbi Norrköping» förrän jag träffade den strängaste vinter. Snön låg ^{alnshög och} alla sjöar voro frusna, så

att jag ej kunde komma längre med min vagn, utan var nödsakad att taga hjulen ifrån och sätta den efter landets ^sed på kälkar; så kom jag till Stockholm. Nyhe-

ten af detta skådespel,ochden vilda maje- stätiskanaturen af dessaoändligaskogar, sjöar

3⁵

och^dälder,förtjustemig ganska mycket, och fastän jag ej läst Ossian

,

_så alstrades hos mig dock många af ^hans bilder i ofullbor- dad teckning,på ett sätt som jag igenkände då jag flera år derefter läste dem i den berömdeCesarottis väl bildade ^verser.

Sverige^{sjelf och dess}inbyggare af alla classer behagade mig rätt mycket, antingen derföreatt jag finner mera nöje för ytterlig- heter,eller af någon grund,som jag ejkan angifva;men ^{det är visst,} att om jag skul- le välja mig en boningsort i^Norden, skul- le jag föredraga detta yttersta land framför alla andra länder som jig känner. Sveri- ges afrnätta och i visst afseende afvägda Re- geringsform, ^som dock låter én half frihet genomskina *),väckte min nyfikenhet att

grundeligenlärakänna^densamma;menoskick- lig för hvarje allvarsamt och trägetförstånds- arbete, studerade jag den endast ytligen.

Jag begrep nog deraf för att skapa mig en idee imitt ^{hufvud, att} ianseende till de fyra voterandeståndens fattigdomoch adelns ochborgarståndets ^yttersta corruption, hvar- igenom ^{det blir} möjligt för Ryssland och Frankrike,att genom mutor köpainflytan-

de,hvarken endrägt emellan ständerna eller eftertryck ibesluten, eller en sann och varaktigfrihet kan äga rum. Nöjet^att åka

*) Manpåminner sigatt

Alfieri

resteår

1770.