med-tog ifrån Lisabon intet annat intryck ärt den högsta aktningoch vänskap för aboten af Caluso,hvilken pg
,
nar det ock kundeske, hoppades att en gång återse i Turin.
Af Sevilla behagade mig det skönaklimatet,
och det högst originella äkta &panska utseen-det,hvilket denna stad
framför
allaandra
iallt har bibehållit;och jag har alltidgif-vit
ett dåligt original företräde för denbä-sta copia. Den Spanska och Portugisiska nationen äro nästan deendaiEuropa, som blifvit deras seder trogna, isynnerhet ide lägre och medelstånden. Och fa3tän
det
goda gårhär
förloradt iett h-ifaf
orimlig-heter, af alla slag, som äro rådande, så
tror jag dock att hos folket ligger ett for-träffeligt
frö
för att blifva mäktigt tillStora förerag
,
i synnerhet imilitaiiiska
dygder, ty alla elemeater dertill hafva do iutmärkt måu: Mod,ihärdighet,
heder,nykterhet, lydnad, tålamod och höghet
i
själen.I
Cadix
slutade jag Carnavalen rätt för-nöjd; men någradagat efter minafresa
till Cordova fann jag artjag tagit en åminnelse med mig från Cadix, som kunde räcka nå-gon tid. Dessa fögaärofulla sår förbittradeför mig rnvcket den ofantligt långa vägen ifrån Cadix till Turin,som jag företogmig attsteg for stegtilibakalägga i ensträcka, ge-nom Spanien till franska gränsen,hvarifrån jagkommit. Men genom min kroppsstyrka,
min
envishet och tålamod, kom jag efter många bemödanden af alla slag, änridande, än till fots släpande mig fram genomsmut-sen, att saga
sa-n
ningen,ganska illa tUltygadtill
Perpignan- Diiifrän hade jag mycketmindre
att utstå, emedan jag reste vidare med posthästar. På dennelånga sträcka voro Cordova och Valencia deenda orter,hvilka jag något tyckte ora,
i synnerhet hela konun-gariket Valencia,som jag vid slutet af Marsmätte
efte?
längden. Öfverallt herrskade93
en ljum och behaglig vår, sådan som
poe-terna beskrifva honom. Omgifningarneoch promenaderna, det klara vattnet, Valencias läge, himmelens blåa färg, ett visst elastikt kärleksandande någotiatmosferen
,
äfvensom qvinnorna, hvilkas lifliga ögon kommo mig att fördömma Cadixska flickorna.Med
ettord, ettsådant helt framställde sig för mig idetta fabelns rike, att ejnågot annat land hos mig efierlemnat ert sådan längtan, ej heller
gifves
det någon bild som så oftaframställer
sig för min fantasi.Jag ankom på v'igen från Tortosa
för ändra
gången till Barcelona, och som jagVar innerligen ledsen att resa så långsamt, skiljde jag mig efter en hård strid ifrånmin präktiga Andalusiska häst,hvilken jag,emedan han genom denmer äntrettio dagars oafbrut-na resanifrånCadix till Barcelona var ganska utmattad, <j ville mödaännumerderigenom
,
ätt jag lat honom ttafva efter vagnen, då jag reste vidare idubbla dagsresor till Per-pignan. Min andra häst, den Cordovesiska-, hade blifvit lam emellan Cordova och
Va-lencia, och hellre än jag ville uppehålla mig 2:ne dagar, under hvilka han kunde blifva återstald, skänkte jag honom till minvärdinnas skönadöttrar
,
och anbcfalltedem*
att låta bota honom och lemna honom nå*
gon hvila,då de, när han
blef
frisk,skttl-le kunna sälja honörn med
fördel; jäg
här:sedan aldrig hört något mera derom, Som jag ej ville sälja den sista hästen, som Var mig öfrig
,
emedan jag af naturen är fiende till all slags handel, skänkte jag den till enfransk banquier, som bodde i Barcelo-na,och hvilken jag kände sedan miltför-staUppehåll i den släden. Och här vill jag bifoga en omständighet, for att visa och ådagalägga huru en publikans hjerta ät be-skaffadt. Jag hade ännu qvat Omkring tre-hundrade spanska gulldubbloner, hvilka i ianseende till de stränga undersökningar>
som vid utgången ur Spanien anställas af tullkarnrarne på gränsen,kanhända ej utan
svårighet kunnat utföras, emedan det är förbudit;jag anmodadederföre nyssnämnde banquier, sedan jagskänkt honom hästen,
att gifva mig för denna summa en vexel
att betalas iMontpeiller, hvilken stad jag skulle resa igenom, och för attbevisa mig sin tacksamhet sktef han åt mig, sedan han instrukit mina klingande dubbloner
,
växeln,efter
kursens yttersta stränghet,såsom hanvar noterad i den veckan, så att när jag iMontpeiller emottogsumman ilouisd'orer,
hade
jag ungefär 7 proc. mindre, än jag erhållit om jag medtagit mina dubbloner och bortvexlat dem der. Foröfrigt behöfdéjäg
alldeles ickeröna denna köpmanna aij95
tighet, för att stadgamm tanka om denna
t
menniskoklass, som alltid förekommit mig såsom en af de uslaste och eländigaste i menskligasarnmanlefnaden,och det så myc-ket mer
,
ju merdemasquera sig som ber-rar,och medan de hemma på skryt anställa för er en lysande måltid, på ett konstigt sätt utplundra er på vexelhandel och alltidäro färdiga att göda sig af det allmänna eländet. Mina pengar sattede trögaste mul-åsnor irörelse,och så ilade jag på tvenne dygn ifrån Barcelona till Perpignan, livar-till jagpåmin bortresa användt fyra. Skynd-samheten var mig så på hälarne,att jag ifrån Perpignan till.Antibes genomflög Sta-tionerna utan att uppehålla mig hvarken i
Narbonne
iMontpeiller ellerÄix.
IAn.'tibes inskeppade jag genast mig till Genua,
der jag dröjde trenne dagar, blott föratt
hvila ut. Derifran återvände jag till mitt fädernesland, dröjdetvenne dagar hos min Moder i Asii och återkom efier _-.ne års frånvaro den s:te5:te Maj 1772 till
Turin.
Vid min resa genom
Montpeiller,
hadejagrådfrågat en läkare af stort anseende, om min i
Cadix
iråkade olägenhet. Denne vil-le qvarhålla mig der, i förtröstanpå denerfarenhet
som jag redan hämtat af dy-lika åkommor, och pä min Elias råd, somförträffligt
förstodsig pa sådane saker, och9
6
redan
förut iTyskland och annorstädes full.komligt gjort mig frisk, brydde jag mig ej om dengirige Chirtirgcn iMontpeiller,utan
fortsatte sorti jag nämnt min resa på det ifrigasie. Mina strapåser af en två måna-ders resahade redan förvärrat detonda. Jag var verkligen illa (illtygad, och hade efter min ankomst till Turin nästan hela som-maren att göra för att återställamin hälsa.
Och delta var förnämsta frukten af denna andra treårigaresa.