Lexikal undersökning om Alkos
produktbeskrivningar och dryckesguide
Henriikka Laamanen Pro gradu -avhandling Svenska språket
Östra Finlands universitet Vårterminen 2018
ITÄ-SUOMEN YLIOPISTO – UNIVERSITY OF EASTERN FINLAND
Tiedekunta – Faculty
Filosofiska fakulteten Osasto – School
Humanistiska avdelningen Tekijät – Author
Laamanen, Henriikka Ida Katriina Työn nimi – Title
Lexikal undersökning om Alkos produktbeskrivningar och dryckesguide
Pääaine – Main subject Työn laji – Level Päivämäärä – Date Sivumäärä – Number of pages Svenska språket Pro gradu -tutkielma x 25.4.2018 75 sidor + 7 bilagor
Sivuainetutkielma Kandidaatin tutkielma Aineopintojen tutkielma Tiivistelmä – Abstract
I den här pro gradu -avhandlingen undersöker jag de ursprungliga finska produktbeskrivningarna av röd- och vitviner och den finska dryckesguiden (delarna Makutyypit/Smaktyper ja Makusanat/Karaktäristik) på Alko.fi och deras svenska översättningar. Undersökningens syfte är att redogöra för skillnader och likheter mellan de finska ursprungstexterna och de svenska översättningarna. Dessutom undersöker jag hurdana likheter och skillnader det finns mellan produktbeskrivningarna av röd- och vitviner, hurdana beskrivande ord produktbeskrivningarna innehåller och hur substantiven i de svenska produktbeskrivningarna har bildats. Undersökningsmaterialet består av en korpus med 70 produktbeskrivningar (35 finska och svenska) som jag har själv upprättat samt Alkos finska och svenska dryckesguider. Undersökningen baserar sig på lexikal-semantisk konstruktionsanalys och kvalitativ språkanalys och metoderna är kvalitativa, kvantitativa och komparativa.
Teoridelen i undersökningen behandlar terminologi (Laurén et al. [1997], Nuopponen & Pilke [2010]), fackspråk (Laurén et al. [1997], Nuopponen &
Pilke [2010], Stolze [2009]), översättningsmotsvarighet (Nida [1964], Ingo [1991]), översättningskategorier (Ingo [1991]) och textsorter och deras struktur (Rahtu [2010], Eggings [1994]). Därtill presenterar jag ordbildningen i svenskan enligt Bolander (2012) och Söderbergh (1968 [1971]). Tidigare forskning presenterar översättning av fackspråk, termer och reklamtexter, forskning av beskrivande ord och ordbildningen i svenskan i kontexten av översättningen.
Enligt resultaten skiljer sig de finska och svenska produktbeskrivningarna från varandra ganska mycket. De finska produktbeskrivningarna innehåller adjektiv och adverb som definierar adjektiven medan de svenska produktbeskrivningarna följer fyra grundmönster och innehåller adjektiv, substantiv, kombinationer av substantiv och adjektiv och kombinationer av substantiv, preposition, adjektiv och substantiv. De svenska produktbeskrivningarna är också längre än de finska ursprungstexterna eftersom de flesta svenska produktbeskrivningar har minst 10 ord eller fler. Däremot har de finska produktbeskrivningarna i medeltal 6–10 ord och deras ordantal sällan överskrider 10 ord. När det gäller termer, innehåller de finska produktbeskrivningarna för det mesta avledda vintermer och de svenska sammansatta vintermer. Strukturen av de finska och svenska vintermerna motsvarar varandra i varierande grad: De finska enkla termerna och flerordstermerna har också enkla termer och flerordstermer som svenska motsvarigheter. Finskans avledda och sammansatta vintermer har flera olika svenska motsvarigheter såsom avledda termer, sammansatta termer, enkla termer, flerordstermer, avledda flerordstermer, sammansatta fleordstermer och både avledda och sammansatta flerordstermer.
De finska och svenska dryckesguiderna har skillnader i duandet, sats- och meningslängden och informationen. I den finska dryckesguiden duas läsaren mer än i den svenska, men däremot har i den svenska dryckesguiden ursprungstextens långa meningar delats upp i kortare satser och satsstrukturen har förändrats t.ex. genom att lämna bort presenteringskonstruktion och negation. I översättningen har det också lämnats bort information som har resulterat i implicita motsvarigheter eller i semantiska bortfall och det har tillagts sådan information som inte finns med i originalet. Dryckesguiderna har likheter i formen och semantiken och likhetsgraden varierar från helt motsvarande formella och semantiska motsvarigheter till motsvarigheter som avviker från originalet till formen och semantiken.
De beskrivande orden i produktbeskrivningarna av röd- och vitviner är adjektiv och substantiv varav de flesta beskriver produktens smak och doft.
Dessutom finns det skillnader och likheter mellan produktbeskrivningarna av röd- och vitviner: I produktbeskrivningarna av de båda vinsorterna förekommer det frukter och bär men i produktbeskrivningarna av rödviner förekommer bär oftare än i produktbeskrivningarna av vitviner. Andra gemensamma drag för röd- och vitviner är t.ex. kryddighet, blommighet, vinbärighet, örtighet och mjukhet. Enligt produktbeskrivningarna är rödviner fylliga och de har tanniner medan vitviner är torra, lätta, örtiga och de har syra. Rödviner innehåller också smaker som vanilj, choklad, mocka och kola som inte förekommer i produktbeskrivningarna av vitviner.
De flesta substantiv i de svenska produktbeskrivningarna som motsvarar adjektiven i de finska produktbeskrivningarna har bildats genom att sammansätta två substantiv med varandra. Det kan vara att de finska produktbeskrivningarna har fungerat som modell till de här sammansatta svenska substantiven men om det har varit ett medvetet beslut från översättaren, går det inte att bevisa i den här undersökningen.
Avainsanat – Keywords
översättning, terminologi, fackspråk, ordbildning
ITÄ-SUOMEN YLIOPISTO – UNIVERSITY OF EASTERN FINLAND
Tiedekunta – Faculty
Filosofinen tiedekunta Osasto – School
Humanistinen osasto Tekijät – Author
Laamanen, Henriikka Ida Katriina Työn nimi – Title
Lexikal undersökning om Alkos produktbeskrivningar och dryckesguide
Pääaine – Main subject Työn laji – Level Päivämäärä – Date Sivumäärä – Number of pages Ruotsin kieli Pro gradu -tutkielma x 25.4.2018 75 sivua + 7 liitettä
Sivuainetutkielma Kandidaatin tutkielma Aineopintojen tutkielma Tiivistelmä – Abstract
Tässä pro gradu -tutkielmassa tutkin Alko.fi:n suomenkielisiä ja ruotsiksi käännettyjä puna- ja valkoviinien tuotekuvauksia ja juomaopasta (osat Makutyypit/Smaktyper ja Makusanat/Karaktäristik) sekä millaisia eroavaisuuksia ja samankaltaisuuksia suomen- ja ruotsinkielisillä teksteillä on. Lisäksi tutkin puna- ja valkoviinituotekuvauksien samankaltaisuuksia ja eroavaisuuksia, millaisia kuvailevia sanoja tuotekuvaukset sisältävät ja miten ruotsinkielisten tuotekuvausten substantiivit on muodostettu. Tutkimusaineistona on itse kerätty korpus, joka sisältää 70 tuotekuvausta (35 suomen- ja ruotsinkielistä) sekä Alkon juomaoppaan suomeksi ja ruotsiksi. Tutkimukseni perustuu leksikaalis-semanttiseen rakenneanalyysiin ja kvalitatiiviseen kielianalyysiin, ja metodit ovat kvalitatiivisia, kvantitatiivisia ja komparatiivisia.
Tutkielman teoriakatsaus käsittelee terminologiaa (Laurén et al. [1997], Nuopponen & Pilke [2010]), ammattikieltä (Laurén et al. [1997], Nuopponen &
Pilke [2010], Stolze [2009]), käännösvastaavuutta (Nida [1964], Ingo [1991]), käännösluokkia (Ingo [1991]) ja tekstilajeja ja niiden rakennetta (Rahtu [2010], Eggings [1994]). Lisäksi esittelen ruotsin kielen sananmuodostusta Bolanderin (2012) ja Söderberghin (1968 [1971]) pohjalta. Aikaisempi tutkimus esittelee ammattikielen, termien ja mainostekstien kääntämistä, kuvailevia sanoja ja kääntämisen kontekstissa tapahtuvaa ruotsin kielen sananmuodostusta.
Tutkimustulosten perusteella suomen- ja ruotsinkieliset tuotekuvaukset eroavat melko paljon toisistaan. Suomenkieliset tuotekuvaukset sisältävät adjektiivejä määritteleviä adverbeja ja adjektiivejä, kun taas ruotsinkieliset tuotekuvaukset noudattavat neljänlaista peruskaavaa ja sisältävät adjektiivejä, substantiiveja, adjektiivin ja substantiivin muodostamia sanaliittoja ja substantiivin, preposition, adjektiivin ja substantiivin muodostamia sanaliittoja.
Myös ruotsinkieliset käännökset ovat pidempiä kuin suomenkieliset alkutekstit: suurimmassa osassa ruotsinkielisiä tuotekuvauksia sanamäärä on 10 tai suurempi, kun taas suomenkielisten sanamäärä vaihtelee keskimäärin 6–10 sanan välillä ja suomenkieliset tuotekuvaukset ovat harvoin pidempiä kuin 10 sanaa. Termistön osalta suomenkieliset tuotekuvaukset sisältävät eniten johdettuja viinitermejä ja ruotsinkieliset yhdistämällä muodostettuja viinitermejä.
Suomen- ja ruotsinkielisten viinitermien rakenne vastaa toisiaan vaihtelevasti: Suomenkieliset yhdistämättömät termit ja sanaliittotermit on käännetty ruotsiksi myös yhdistämättömiksi termeiksi ja sanaliittotermeiksi. Suomen johdetuilla ja yhdistetyillä viinitermeillä ruotsinkieliset vastinetermit ovat kirjavia, ja näiden termien ruotsinkieliset vastineet ovat johdettuja termejä, yhdystermejä, sanaliittotermejä. johdettuja yhdystermejä, yhdistämättömiä termejä, yhdistämällä muodostettuja sanaliittotermejä ja sekä johtamalla ja yhdistämällä muodostettuja sanaliittotermejä.
Suomen- ja ruotsinkieliset juomaoppaat eroavat toisistaan sinuttelun, lause- ja virkerakenteen ja informaation osalta. Suomenkielisessä juomaoppaassa sinutellaan lukijaa enemmän kuin ruotsinkielisessä, mutta ruotsinkielisessä alkuperäistekstin pitkät virkkeet on paloiteltu lyhyemmiksi lauseiksi ja lauserakennetta on muutettu esim. jättämällä pois esittelyrakenne ja kieltosana. Myös käännöksessä esiintyy informaation poisjättöä, joko kokonaan tai implisiittisesti, ja sellaisen informaation lisäystä, jota ei ole alkuperäistekstissä. Samankaltaisuuksia on juomaoppaiden muotorakenteessa ja semantiikassa vaihtelevasti täydellisistä muoto- ja merkitysvastineista vastineisiin, jotka eroavat alkuperäisestä muodoltaan ja merkitykseltään.
Puna- ja valkoviinien tuotekuvausten kuvailevat sanat ovat adjektiivejä ja substantiiveja, joista suurin osa kuvailee tuotteen makua ja tuoksua. Viinien tuotekuvauksissa on keskenään eroja ja samankaltaisuuksia: Molempien viinien tuotekuvauksissa esiintyvät hedelmät ja marjat, mutta punaviinien tuotekuvauksissa marjat esiintyvät useammin kuin valkoviinien. Muita yhteisiä piirteitä tuotekuvauksissa ovat mm. mausteisuus, kukkaisuus, herukkaisuus, yrttisyys ja pehmeys. Punaviinit ovat tuotekuvaustensa perusteella täyteläisiä, tanniinisia, kun taas valkoviinit ovat kuivia, kevyitä, yrttisiä ja hapokkaita. Lisäksi punaviinit sisältävät makuaineita kuten vaniljaa, suklaata, mokkaa ja toffeeta, joita ei esiinny valkoviinien tuotekuvauksissa.
Ruotsinkielisten tuotekuvausten substantiiveista, jotka vastaavat suomenkielisten tuotekuvausten adjektiivejä, suurin osa on muodostettu yhdistämällä kaksi sanaa yhdyssanaksi. Tässä mallina ovat ehkä olleet suomenkieliset tuotekuvaukset, joissa esiintyy myös yhdyssanoja, mutta se, onko suomen kielen mallin käyttö ollut kääntäjän tietoinen valinta, ei käy ilmi tässä tutkimuksessa.
Avainsanat – Keywords
kääntäminen, terminologia, erikoisalan kieli, sananmuodostus
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte, frågeställningar och hypoteser ... 2
1.2 Tidigare forskning ... 4
1.3 Material ... 7
1.4 Metod... 10
2. Terminologi, term och fackspråk ... 12
2.1 Fackspråk ... 12
2.2 Om benämningarna terminologi och termförråd ... 14
2.3 Terminologi ... 15
2.4 Term ... 16
3. Översättningsmotsvarigheten ... 18
3.1 Ekvivalens... 18
3.2 Översättningsmotsvarigheter på lexikonnivå ... 19
3.3 Översättningsmotsvarigheter på textnivån ... 20
4. Översättningskategorier ... 23
4.1 Indelning enligt textkvalitet ... 23
4.2 Indelning enligt textfunktion och textområde ... 25
4.3 Indelning enligt textsyfte ... 27
5. Om textsorter ... 28
5.1 Kriterierna att igenkänna textsorter ... 28
5.2 Strukturer i textsorter... 30
6. Om ordbildning i svenskan ... 32
6.1 Morfem ... 32
6.2 Ordbildningstyper ... 33
6.2.1 Sammansättningar ... 33
6.2.2 Avledningar... 34
7. Resultat och tolkningar av undersökningen... 35
7.1 Skillnader och likheter mellan Alkos finska och svenska produktbeskrivningar ... 36
7.2 Skillnader och likheter mellan Alkos finska och svenska dryckesguider ... 48
7.3 Beskrivande ord i produktbeskrivningarna ... 56
7.4 Skillnader och likheter mellan produktbeskrivningar av röd- och vitvin ... 58 7.5 Substantivbildande i de svenska produktbeskrivningarna ... 62 8. Sammanfattning och slutdiskussion ... 66 Litteraturförteckning
Bilagorna 1–7
Bilaga 1 Lista över produktbeskrivningarna (2 sidor)
Bilaga 2 Exempel på de finska produktbeskrivningarna (1 sida) Bilaga 3 Exempel på de svenska produktbeskrivningarna (1 sida) Bilaga 4 Exempel på den finska dryckesguiden (1 sida)
Bilaga 5 Exempel på den svenska dryckesguiden (1 sida) Bilaga 6 Finska vinord i Exceltabellen (1 sida)
Bilaga 7 Svenska vinord i Exceltabellen (1 sida)
1
1. Inledning
Jag studerar till översättare och eftersom översättare oftast översätter fackspråkliga texter som innehåller olika facktermer, är det mycket sannolikt att jag kommer att översätta sådana texter i mitt blivande yrke. Därför anser jag att det är nyttigt för mig att undersöka skillnader mellan finska och svenska facktermer, och jag ska fördjupa mig i finska och svenska facktermer och deras skillnader i den här avhandlingen. Fackområdet i min avhandling är vin och jag ska undersöka sådana facktermer som alla troligen någon gång har sett om de har varit på Alko och köpt vin: till exempel termer som fylligt/täyteläinen, kryddigt/mausteinen, tamminen/ekigt, hilloinen/syltigt, vivahteikas/nyanserad, luumuinen/plommonkaraktär.
Jag ska analysera produktbeskrivningarna av röd- och vitviner på Alkos finsk- och svenskspråkiga webbsidor samt Alkos dryckesguide som innehåller förklaringar till beskrivningsterminologin. Jag ska undersöka hurdana för branschen typiska ord det finns i produktbeskrivningarna och dryckesguiden och jämföra språkversionerna med varandra. Således är min undersökning komparativ och kvalitativ. Tyngdpunkten i den här uppsatsen ligger i översättning och fackterminologi. Orsaken till att jag har avgränsat min undersökning till röd- och vitviner är att jag anser att viner har en större användningsgrad än starkare alkoholdrycker som sherry eller konjak.
Vin dricks oftare, t.ex. vid olika festevenemang, och viner är vanliga mat- och sällskapsdrycker.
Dessutom är jag själv mer bekant med viner än andra alkoholdrycker.
I det följande presenterar jag centrala teman som berör mitt ämnesval: terminologi, ordbildning och översättning av facktermer och -språk. Reklamspråk behandlar jag flyktigt i teoridelen eftersom Alkos produktbeskrivningar kan anses ha några drag som är kännetecknande för reklam (se avsnitt 5.2), men reklamspråk är inte ett centralt tema för min undersökning.
I avsnitt 1.1 redogör jag för undersökningens syfte och frågeställning och i avsnitt 1.2 för tidigare forskning om ämnet. I avsnitt 1.3. och 1.4. presenterar jag mitt material och metoder som jag använder i den här undersökningen. I kapitlen 2–6 beskriver jag avhandlingens teoriram (översättning av fristående texter, textsorter, terminologi och svenskans ordbildning). I kapitel 7 presenterar jag undersökningens resultat och i kapitel 8 finns det sammanfattning och slutdiskussion.
2
1.1 Syfte, frågeställningar och hypoteser
Mitt syfte med den här pro gradu -avhandlingen är att undersöka hurdana lexikala skillnader och likheter det förekommer i produktbeskrivningarna av röd- och vitviner och dryckesguiden (delarna Makutyypit/Smaktyper och Makusanat/Karaktäristik) på Alkos finsk- och svenskspråkiga webbsidor. Min undersökning har två approacher: å ena sidan den översättningsvetenskapliga och å andra sidan den lexikal-semantiska delen. Alkos webbsidor är tillgängliga både på finska och på svenska och de svenskspråkiga webbsidorna är en översättning från finska (Ristoja 2015). I den översättningsvetenskapliga delen undersöker jag hur Alkos svenskspråkiga webbsidor har översatts från finska till svenska. Följande frågeställningar gäller den översättningsvetenskapliga delen:
• Hurdana likheter eller skillnader på ord- och frasnivå har Alkos finskspråkiga produktbeskrivningar i jämförelse med översatta svenskspråkiga produktbeskrivningar på Alkos webbsida?
• Hurdana likheter eller skillnader på ord- och frasnivå har Alkos finskspråkiga dryckesguide i jämförelse med den översatta svenskspråkiga dryckesguiden (delarna Makutyypit/Smaktyper och Makusanat/Karaktäristik)?
I den lexikal-semantiska delen undersöker jag hurdana de finskspråkiga och svenskspråkiga produktbeskrivningarna är. Forskningsfrågorna är:
• Hurdana beskrivande ord (adjektiv eller substantiv) innehåller produktbeskrivningarna?
• Finns det skillnader eller likheter mellan produktbeskrivningarna av röd- och vitviner, t.ex.
beskrivs rödvin med andra ord än vitvin?
När jag preliminärt gick genom Alkos svenskspråkiga produktbeskrivningarna i samband med upprättandet av korpusen, observerade jag att de innehåller substantiv som ofta uttrycker finskans adjektiv, t.ex. persikkainen persikokaraktär, yrttinen örtighet. Därför blev jag intresserad av att undersöka hur sådana beskrivande substantiv har bildats:
• Hur har beskrivande substantiv som förekommer i Alkos svenskspråkiga produktbeskrivningar bildats?
3
Min hypotes om den översättningsvetenskapliga delen är att det finns lexikala skillnader mellan Alkos finskspråkiga och svenskspråkiga webbsidor. Denna hypotes baserar sig på Ingos konstaterande (1991: 18) om översättningsmotsvarigheter. Ingo (1991: 18) anger att när det finns motsvarigheter på ordplanet i två olika språk, täcker deras semantiska innehåll inte nödvändigtvis varandra. Som exempel kan jag nämna svenskans fika och finskan kahvitella som används som översättningar till varandra men som inte exakt betyder detsamma. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (2009b [www], härefter SO) har verbet fika betydelsen ’dricka kaffe eller te etc.; med eventuella tilltugg’ medan finskan verb kahvitella betyder ’dricka kaffe, sitta och fika, servera kaffe’. Dessutom är verbet fika (3 457 träffar) vanligare i språkbruket än det motsvarande kahvitella (398 träffar) (Språkbanken Korp: Tidningstexter [www], Helsingfors universitet 2017 [www]). Jag motiverar min hypotes också med att finskan och svenskan som språk är uppbyggda på olika sätt: finskan är ett agglutinerande språk som skapar nya ord och böjer ord genom att tillägga olika suffix till ordstammen (NE.se. 2017a [www]). Däremot är svenskan är ett mer analytiskt språk som använder olika prepositioner och enstaka ord för att uttrycka relationer mellan olika ord även om svenskan också har agglutinerande drag (Teleman et al. 1999a: 23) (jämför två produktbeskrivningar nedan).
Ex. (1, från mitt eget material) Doña Paula Syrah 2015
MEHEVÄ & HILLOINEN
Keskitäyteläinen, keskitanniininen, tumman kirsikkainen, luumuinen, mausteinen
Doña Paula Syrah 2015 MUSTIGT & SYLTIGT
Medelfyllig, medelhöga tanniner, toner av mörka körsbär, plommonkaraktär, kryddig
Om beskrivande ord antar jag att produktbeskrivningarna innehåller sådana ord som beskriver produktens smak, konsistens eller utseende. Jag har som hypotes att de beskrivande orden som förekommer i produktbeskrivningarna är antingen substantiv eller adjektiv. Hoffman (1988) och Sager (1990) stödjer min hypotes: Enligt Hoffman (1988: 97) är substantiv ganska vanliga i vetenskapliga texter och de är innehållsrikare än andra ordklasser. Dessutom konstaterar Sager (1990: 58) att de flesta termerna i termordböcker är substantiv, även sådana termer som normalt skulle uttryckas med adjektiv eller verb. Emellertid finns det några adjektiv och verb i termordböcker (Sager 1990: 58). Det finns få undersökningar om ordklasser i reklam, men Rush
4
(1998) har undersökt substantivfraser i engelskspråkig reklam. Enligt Rush (1998: 155, 156) förekommer substantivfraser som självständiga satser i engelskspråkig reklam (i huvud- och mellanrubriker, text, underskrift) vilket är avvikande jämfört med engelskans traditionella grammatik. Eftersom sådana substantivfraser är så frekventa i engelsk reklam, har de blivit ett kännetecken för reklamengelska (Rush 1998: 156). Även om Rushs undersökning inte direkt säger någonting om andelen av olika ordklasser i reklam, kan man förmoda att substantiv spelar en stor roll i reklamspråk.
Min hypotes om de beskrivande substantiven i produktbeskrivningar är att de har bildats från adjektiv eftersom det är ganska vanligt att bilda substantiv från adjektiv (se t.ex. Söderbergh 1971 [1968]: 182). Resultaten av min undersökning kan användas i undervisning av blivande översättare som kan få intressant information om fackspråk genom avhandlingen, särskilt om vinterminologi och hur det översätts.
1.2 Tidigare forskning
Översättning av facktermer och -språk har tidigare undersökts särskilt i pro gradu -avhandlingar, till exempel av Rådmans (2012) och Savela (2003), men annan forskning är knapp. I det här avsnittet tar jag också upp annan relevant forskning om reklamspråk, beskrivande ord och ordbildning som har anknytning till mitt ämne.
Rådmans undersökte i sin pro gradu -avhandling hur professionella översättare och amatöröversättare har lyckats översätta medicinska facktermer från engelska till svenska i tv-serien House M.D. Hon var särskilt intresserad av om man kan upptäcka några skillnader i termbruket mellan de två översättargrupperna (Rådmans 2012: 8). Rådmans (2012: 10) antog att det skulle finnas skillnader i hur professionella översättare och amatöröversättare behandlar medicinska termer: hon hade som hypotes att amatöröversättarna översätter mer ordagrant och deskriptivt än de professionella översättarna. Resultaten visade att amatörerna och proffsen hade översatt 47 % av de undersökta medicinska termerna med en likadan term eller en mycket likadan term (Rådmans 2012:
69—70). Däremot behandlade amatörerna och proffsen förkortningar olika, då proffsen brukade behålla förkortningar i översättningen medan amatörerna förklarade dem (Rådmans 2012: 70).
Enligt Rådmans (2012: 71) använde proffsen av sig mer fackord än amatörerna som föredrar att förklara medicinska termer. En likhet mellan båda grupper var översättning av sådana termer som förekom flera gånger: varken amatörer eller proffs översatte sådana termer konsekvent på samma
5
sätt. Rådmans (2012: 71–72) drog slutsatser att detta kan bero på kontexten och gränser på utrymme.
Savela (2003) undersökte i sin pro gradu -avhandling turistbroschyrer och turismens språk i finsk- och svenskspråkiga turistbroschyrer över Esbo, Kalajoki, Vasa och Åland. Hennes material bestod av broschyrerna på originalspråk (finska eller svenska) och deras översättningar. Savelas fokus låg på att ta reda på hurdana förändringar (s.k. översättningsbyten) översättaren har gjort när han eller hon har översatt turistbroschyrer från ett språk till ett annat (Savela 2003: 4). Översättningsbyten syftar till förändringar som kommer till när en text översätts till ett annat språk, då översättaren måste besluta vilken information som är relevant att bibehålla i översättningen (Savela 2003: 16).
Savela (2003: 19) nämner olika exempel på översättningsbyten som bl.a. är uttrycksbyte, tillägg och bortfall. Uttrycksbytet betyder en översättningsmotsvarighet som inte ordagrant motsvarar ett element i originaltexten, tillägg är information i översättningen som inte har en direkt motsvarighet i originaltexten och bortfall är information i originaltexten som blir oöversatt (Huhtala 1995: 47, 44, 45). Enligt Savelas resultat var de tre frekventaste översättningsbytena i hennes material uttrycksbyten, tillägg och bortfall. Skälen till varför de här översättningsbytena oftast förekommer i turistbroschyrer beror på att översättare måste förändra informationen i broschyrerna så att de fungerar lika bra på målspråket som på källspråket och att informationen är begriplig för läsare.
(Savela 2003: 26.)
Ehrnebo (2007) undersökte sverigefinsk terminologi på svenska samhällsfenomen i sin doktorsavhandling. Ehrnebo själv har bakgrund som kontakttolk och översättare i språkparet finska- svenska, tolklärare på Finska institutionen vid Stockholms universitet och föreståndare för Språknämndens kansli och hon har därför varit med att utveckla finskspråkig terminologi för svenska samhällsfenomen (Ehrnebo 2007: 18). Ehrnebos (2007: 19) syfte med doktorsavhandlingen var att undersöka hurdan finskspråkig terminologi som används om svenska samhällsfenomen inom utbildning, arbetsmarknaden och socialförsäkringar i två sverigefinska tidningar Viikkoviesti och Ruotsin Sanomat. Hon var också intresserad av om terminologi som används i materialet är finsk- eller svenskspråkig och om den svenskspråkiga ursprungstermen förekommer tillsammans med den finskspråkiga. Hennes resultat avslöjade att de flesta samhällsfenomen, nästan 95 % benämns med finskspråkiga termer och bara cirka 2 % av samhällsfenomenen benämns med svenskspråkiga termer (Ehrnebo 2007: 204–205). I 26 % av fall hade de finskspråkiga termerna kompletterats med svenskspråkiga termer (Ehrnebo 2007: 206).
6
Varis (2009) undersökte adjektiv i sin pro gradu -avhandling där han jämförde karakteriserande och klassificerande adjektiv i Helsingfors och Göteborgs turistguider. Hans syfte var att undersöka hurdana adjektiv som förekommer i turistguiderna och i hurdana sammanhang, hur dessa adjektiv stödjer turistguidernas funktion och hurdana betydelser dessa adjektiv har (Varis 2009: 3). Varis (2009: 4) hade som hypotes att Göteborgs turistguide skulle innehålla mer olika adjektiv överhuvudtaget och mer klassificerande adjektiv än Helsingfors turistguide. Dessutom skulle de flesta beskrivande adjektiv beskriva finskhet eller svenskhet (människor och föremål). Enligt Varis (2009: 79, 74) innehöll Helsingfors guide fler olika adjektiv än Göteborgs guide och antalet klassificerande adjektiv var också större i Helsingfors guide än i Göteborgs guide. De här två guiderna hade också olika betoningar eftersom adjektiv användes i Helsingfors guide för att beskriva byggnader, medan adjektiv i Göteborgs guide användes för att beskriva stadens natur och miljö. Adjektiven som förekom i guiderna hade en emotiv laddning och väckte positiva känslor hos läsare. (Varis 2009: 80–81.) Även om de flesta adjektiv i guiderna var beskrivande, konstaterar Varis (2009: 79) att fosterländskhet inte beskrevs på ett sätt som skulle vara speciellt kännetecknande för Finland eller Sverige. Dessutom kom fosterländskheten bättre fram i Helsingfors guide än i Göteborgs guide (Varis 2009: 80).
Sommar (2011) undersökte översättning av reklamtexter i sitt självständiga uppsatsarbete där hon jämförde engelska reklamtexter för kosmetikprodukter och deras svenska motsvarigheter. Hennes syfte var att undersöka om översatta svenska reklamtexter följer de stilistiska och språkliga konventionerna av det svenska reklamspråket (Sommar 2011: 2). Sommar (2011: 29, 30) konstaterar att det fanns skillnader i ordvalet mellan översatta svenska reklamtexter och ursprungligt svenska reklamtexter: t.ex. de översätta svenska reklamtexterna använde sig av ordkombinationer som uppseendeväckande och på så sätt avvek från normerna som svenska reklamannonser har. I sammanfattningen skriver Sommar (2011: Sammandrag) att det finns två slags reklamspråk i svenska reklam: ett som följer det svenska mönstren och ett som är översätt från engelska och påverkat av det här källspråket.
I sin artikel presenterar Martola (1995) hur finska substantiv avledda från adjektiv och verb kan översättas till svenska där en motsvarande substantivavledning kan saknas. Hon gav exempel på hur sådana substantiv översattes till svenska i den stora finska-svenska ordboken av Cannelin, Hirvensalo och Hedlund (1976) och i WSOY:s finska-svenska storordbok (som dåförtiden utarbetades). Dessa finska substantiv och deras svenska exempel jämfördes också med motsvarande engelska exempel i den stora finska-engelska ordboken av Hurme, Malin och Syväoja (1989). För att illustrera problematiken när finska avledda substantiv översätts till svenska använde Martola
7
(1995: 90) substantivens svenska motsvarigheter angivna av Cannelin et al. i autentiska satser.
Enligt Martola (1995: 93) var översättningar av Cannelin et al. sådana som resulterade i krångliga och obegripliga formuleringar på svenska. Enligt Cannelin et al. motsvaras finskans pakollisuus av nödtvång, tvångsmål eller nödvändighet i svenskan: ”man kunde kanske överväga medlemsomröstningarnas nödtvång/tvångsmål/nödvändighet även i andra ärenden” (på finska:
voitaisiin kai harkita jäsenäänestysten pakollisuutta muissakin asioissa). I stället för substantiv föreslår Martola (1995: 93–94, 99, 106) syntaktiska lösningar för finskans verbal- och substantivavledda substantiv såsom nominalfraser med attribut, infinitivfraser, att-satser, olika slags bisatser, huvudsatser och substantiv med prepositionsattribut. En lämplig översättning för finskans pakollisuus i satsen ovan kunde vara en nominalfras med attribut eller infinitivfras: ”Man kunde överväga obligatoriska medlemsomröstningar” eller ”Man kunde överväga att göra medlemsomröstningarna obligatoriska/… att införa obligatorisk medlemsomröstning” (Martola 1995: 94).
Forskning som jag har presenterat ovan behandlar ämnena (översättning av fackspråk och -termer, reklamspråk, beskrivande ord och ordbildning i översättningskontext) som också är relevanta för min undersökning av Alkos svenska och finska produktbeskrivningar och dryckesguider.
1.3 Material
Materialet i min undersökning består av produktbeskrivningar av röd- och vitviner och delarna Makutyypit/Smaktyper och Makusanat/Karaktäristik ur dryckesguiden på Alkos webbsidor. Alko har också produktbeskrivningar av sina produkter i butiker där de står vid kanten av hyllorna, men jag har medvetet valt att använda produktbeskrivningarna på nätet eftersom de är lätt tillgängliga. I den här undersökningen analyserar jag 70 produktbeskrivningar (35 finskspråkiga och deras 35 svenskspråkiga översättningar). Makusanat/Karaktäristik och Makutyypit/Smaktyper är ordgrupper i artikelform som ger kunden information om ordens eller ordparets betydelser och de egenskaper som orden eller ordparet (t.ex. tanniinit/tanniner, makeus/sötma, marjaisa & raikas/bärigt & friskt) beskriver. Jag har laddat ner materialet i maj 2016 och i dag ser Alkos webbsidor lite annorlunda ut än tidigare när webbsidornas layout har förändrats.
Med en produktbeskrivning menar jag information om en livsmedelsprodukt som informerar konsumenten om produktens innehåll, råvaror, ursprungsland m.fl. Enligt
8
Livsmedelssäkerhetsverket Eviras webbsida (Evira.fi 2016b [www]) får produktbeskrivningen1 inte innehålla vilseledande information om livsmedelsprodukten, dess egenskaper, ursprung eller andra faktorer. Evira.fi (2016a [www]) listar ut fjorton punkter som ska vara med i en produktbeskrivning till förpackade livsmedel såsom livsmedelsproduktens namn, ingredienser, allergener, datum för minsta hållbarhet eller sista förbrukningsdag, livsmedelspartiets identifikation och produktens alkoholhalt. Oförpackade livsmedel ska innehålla livsmedlets namn, allergener, ingredienser, ursprungsland och nödvändiga bruks- och förvaringsanvisningar (Evira 2016a [www]). Ändå verkar Alkos produktbeskrivningar snarare blanda strukturer från de här båda produktbeskrivningstyperna (se exempel 2).
Annan information som finns i Alkos produktbeskrivningar är olika symboler som beskriver vilka maträtter produkten passar till och övrig information om produktens alkoholhalt, energihalt, förpackning m.fl. Dessutom har några produktbeskrivningar (t.ex. Doña Paula Syrah 2015, Wohlmuth Sauvignon Blanc Klassik 2012, Masi Costasera Amarone Classico Grandi Annate 1999) information om tillverkningen, produktionsområdet och producenten av vinet. Den här informationen utelämnar jag i min undersökning då den inte är relevant eftersom jag bara är intresserad av den delen av produktbeskrivningen som beskriver vin med adjektiv eller/och substantiv.
1 Egentligen använder Evira benämningen påskrift på förpackningar, men jag använder benämningen produktbeskrivning eftersom mitt analysmaterial finns på nätet.
9 Ex. (2, Alko fi. & sv., från mitt material)
St. Elmo Village hanapakkaus 26,20 €
3,00l / 8,73 €/l
LEMPEÄ & MAKEAHKO
Puolikuiva, keskihapokas, hedelmäinen, päärynäinen, kevyen yrttinen
VALKOVIINIT Yhdysvallat, Kalifornia
Colombard, Chenin Blanc.
Altia, California Tuotenumero: 543668 Alkoholi: 12,5 % Uutos: 38 g/l Hapot: 6,5 g/l Sokeri: 12 g/l
St. Elmo Village lådvin 26,20€
3,00l / 8,73€
MILT & SÖTAKTIGT
Halvtorr, medelhög syra, fruktig, lätta pärontoner, svag örtighet VITVIN
Förenta Stater, Kalifornien
Colombard, Chenin Blanc.
Altia, California Varunummer: 543668 Alkohol: 12.5%
Extrakt: 38g/l Syror: 6.5 g/l
Socker: 12 g/l
Energiaa: 80 kcal / 100 ml (320 kJ / 100 ml)
Pakkaustyyppi: hanapakkaus Pakkauskoko: 4 kpl
Suljentatyyppi: kartonkipakkaus Lisätietoja: Altia
Energi: 80 kcal / 100 ml (320 kJ / 100 ml)
Förpackning: lådvin Förspackningsstorlek: 4 st.
Förslutning: kartonförpackning Supplier: Altia
Som man kan se i exempel 2, innehåller produktbeskrivningarna sådana termer som kan användas också i andra kontexter, till exempel hedelmäinen och päärynäinen. De kunde beskriva smaken eller doften hos några andra livsmedel (t.ex. saft eller sylt) medan termerna puolikuiva eller keskihapokas troligtvis förekommer endast när det är fråga om njutningsmedel. Alkos finsk- och svenskspråkiga webbsidor är nästan likadana2 och det finns samma produktbeskrivningar på båda språken på Alkos webbsidor. Det beror troligen på att de svenska produktbeskrivningarna har
2 Alkos svenska webbsidor ser lite annorlunda ut än de finska webbsidorna, t.ex. i nedre delen av den svenska förstasidan finns det inte länken ”Kundservice” och också textsidan bakom länken ”Sortiment” är kortare på svenska.
Denna information är dock inte relevant i min undersökning.
10
översatts från de finska med hjälp av en termbank och därför är de svenska översättningarna jämförbara med de finska originalen (Ristoja 2015).
1.4 Metod
Min undersökning baserar sig på kvalitativ språkanalys och är en semantisk-lexikal konstruktionsanalys så den har kvalitativa, kvantitativa och komparativa inslag. Enligt Lagerholm (2005: 28) finns det ingen skarp gräns mellan den kvalitativa och den kvantitativa metoden, men huvudsakligen fokuserar den kvantitativa metoden på räknebara data och översiktliga resultat medan den kvalitativa metoden syftar till att ge en djupare bild av undersökningsobjektet. Den kvantitativa metoden3 presenterar resultaten med hjälp av olika statistiska metoder (t.ex. t-värden) (Patel & Davidson 1991: 90). Fördelen med den här metoden är precision och jämförbarhet.
(Lagerholm 2005: 29). Patel och Davidson (1991: 99, 100) beskriver att målet med den kvalitativa metoden är att förstå och analysera helheter och med den här metoden är undersökningsmaterial oftast textmaterial. Ur det undersökta textmaterialet försöker man till att hitta vissa mönster, teman och kategorier (Patel och Davidson 1991: 101). Den komparativa metoden (eller den jämförande metoden) undersöker skillnader och likheter mellan studieobjekt (NE.se 2017b [www]).
Orsaken till att använda de ovannämnda metoderna är att jag analyserar språk och dess olika konstruktioner (mer precist bildande av substantiv) i den här avhandlingen. Jag vill skapa en bild av hur Alkos finska produktbeskrivningar och dryckesguide har översatts till svenska och ta reda på hurdana mönster jag kan upptäcka i materialet. Dessutom jämför jag produktbeskrivningarna av röd- och vitvin med varandra för att undersöka beskrivande ord i produktbeskrivningarna och möjliga skillnader mellan dem. Därför passar den kvalitativa och den komparativa metoden bäst för den här pro gradu -avhandlingens behov. Därtill kombinerar jag numerisk information som jag har fått från mitt material med de kvalitativa resultaten av min undersökning vilket betyder att min undersökning också har kvantitativa inslag.
Jag har valt var femte produktbeskrivning från produktkategorierna rödvin och vitvin på Alkos svenskspråkiga webbsida med sökalternativet ”mest relevant”. Jag har börjat räkna från början av kategorierna så att den första produktbeskrivningen som jag har tagit med är den första, den andra produktbeskrivningen den sjätte och så vidare. Det här arbetssättet heter systematiskt urval (se närmare Patel & Davidson 1991: 91). Sedan har jag tagit med motsvarande finska
3 Kursiveringen av undersökningstermerna o.dyl. är min.
11
produktbeskrivningar från Alkos finskspråkiga webbsida. Således har jag upprättat en korpus på 70 produktbeskrivningar (35 finskspråkiga och deras 35 svenskspråkiga översättningar, för närmare information se bilaga 1). Dessutom har jag också tagit med den finska och den svenska dryckesguiden (delarna Makusanat/Karaktäristik och Makutyypit/Smaktyper). Materialet har jag samlat in i maj 2016 och därefter har Alkos webbsidor uppdaterats, så att webbsidornas utseende är lite annorlunda än då när jag laddade ner materialet.
Skälen till att bara ta med var femte produktbeskrivning är att jag anser att så får jag en korpus som är tillräckligt stor för att ge tillförlitliga resultat och att inom ramen av den här undersökningen skulle en genomgång av en större korpus ta för mycket tid. Eftersom produktbeskrivningarna är exakt likadana på finska och svenska, anser jag att det inte spelar någon större roll från vilkendera sidan jag först har valt produktbeskrivningar. Några produkter säljs i olika förpackningar (t.ex.
vitvinet St. Elmos Village säljs både på flaskan och lådan) och i sådana fall tar jag med vinet bara en gång dvs. jag hoppar över vinet om det återkommer andra gången i Alkos produktbeskrivningar.
Som utgångspunkt i undersökningen har jag finska produktbeskrivningar och den finska dryckesguiden som fungerar som källmaterial (se bilagorna 2–5). Detta källmaterial i form av Word-filer jämför jag med det motsvarande svenskspråkiga materialet, produktbeskrivningarna och dryckesguiden för att undersöka hurdana skillnader och likheter som förekommer mellan de här två språkversionerna. Dessutom har jag samlat alla beskrivande adjektiv och substantiv i två Excel-filer som ska fungera som ytterligare hjälpmedel när jag jämför de finska och svenska produktbeskrivningarna och produktbeskrivningarna av röd- och vitviner med varandra. När jag betraktar hurdana beskrivande ord som förekommer i produktbeskrivningarna, ska jag kategorisera adjektiven och substantiven från produktbeskrivningarna i fem semantiska kategorier enligt följande kategorisering:
• smak (t.ex. vaniljainen/vaniljig, kukkainen/blommig)
• utseende (t.ex. ryhdikäs/struktuerat, raikas/friskt)
• doft (t.ex. yrttinen/örtig, voimakas/kraftig)
• konsistens (t.ex. keskitäyteläinen/medelfyllig, lämmin/varm)
• andra egenskaper (t.ex. rodukas/renrasig)
Som hjälp i kategoriseringen använder jag Alkos vinlexikon Viinisanasto/Vinord på finska och svenska som jag har laddat ner från Alkos webbsida. För tillfallet (vår 2018) är vinlexikonet tillgängligt bara på finska på Alkos webbsida (Alko 2018 [www]).
12
För att få reda på hurdana skillnader eller likheter produktbeskrivningar av röd- och vitviner har med varandra jämför jag produktbeskrivningarna av de två vinsorterna med varandra. Eftersom här det är fråga om den lexikal-semantiska delen av undersökningen, anser jag att det inte spelar någon stor roll, vilken korpus som är källmaterial, men här jag ska använda den svenskspråkiga korpusen som källmaterial. När jag undersöker hur substantiv har bildats i de svenska produktbeskrivningarna, ska jag jämföra de finska och svenska produktbeskrivningarna i Word-filer med varandra och plocka upp alla svenska substantiv som är motsvarigheter till finskans adjektiv.
2. Terminologi, term och fackspråk
Eftersom fokus i min pro gradu är att undersöka fackspråk ska jag i det här kapitlet förklara vad som terminologi, term och fackspråk innebär. Dessutom ska jag redogöra för vilken anknytning dessa termer har med varandra.
2.1 Fackspråk
Fackspråket är ett verktyg som fackkommunikation förverkligas med och det hjälper att ordna och definiera verkligheten i den vetenskapliga kommunikationen (Stolze 2009: 42). Hoffmann (1985:
53) definierar fackspråket på följande sätt (min översättning):
Fackspråk – det är helheten av alla språkmedel som används i ett fackligt avgränsbart kommunikationsområde så att förståelsen garanteras mellan människor som arbetar inom detta område.
Dock påpekar Nuopponen och Pilke (2010: 58) att det har diskuterats vad som egentligen är fackspråk: är det ett eget språksystem eller inte. Till exempel Laurén et al. (1997: 183) har konstaterat att termer [en del av fackspråket, min anmärkning] är ett subspråk av allmänspråket, men termerna kan förekomma också i andra, vanligare kontexter, t.ex. i bruksanvisningar och reklam. En skillnad mellan fackspråket och allmänspråket är att allmänspråket är en allmän och normativ språkvariant som överregionalt används bland språkbrukare för att förstå varandra (Stolze 2009: 43).
13
Stolze (2009: 43) skriver att fackspråket har sina rötter i allmänspråket och den fackspråkliga informationen beskrivs för det mesta med allmänspråket. Också enligt Nuopponen och Pilke (2010:
58) står fackspråket och allmänspråket i ständig växelverkan med varandra och många fackspråkliga termer och uttryck blir bekanta för allmänhet t.ex. i reklam. Till exempel datatermer (e-post, chips, RAM-direktminne) är exempel på ett fackspråkligt ordförråd som har spridits till det allmänna språkbruket (Stolze 2009: 48). Fackspråket berikar allmänspråket och det anses vara modernt att använda fackbegrepp i kommunikationen, men fackbegreppen kan också försvåra kommunikationen och förståelsen om de används onödigt (Stolze 2009: 48, 49).
Växelverkan mellan de här båda språktyperna fungerar också omvänt eftersom fackspråket kan låna element från allmänspråket för att producera nya termer (Nuopponen och Pilke 2010: 71). Detta bekräftas av Laine (2003: 161): En term kan dock ibland höra både till fackspråket och till allmänspråket såsom många termer i geografi gör. Vad som särskiljer en fackspråklig term från en allmänspråklig term är att de fackspråkliga termerna har klara definitioner.
För att särskilja fackspråket från allmänspråket kan man betrakta kommunikationssituationen där språket används: i en kommunikationssituation mellan två lekmän används allmänspråk, medan i en likadan situation mellan två fackmän brukar fackspråk användas (Nuopponen och Pilke 2010: 58–
59). Trots det varnar Nuopponen och Pilke (2010: 59) att pragmatiken inte berättar den hela sanningen eftersom man måste beakta både texten och kommunikationssituation tillsammans för att kunna säga någonting om språkets fackspråklighet.
Till exempel adjektivet kova (hård/t på svenska) som förekommer i Alkos vinordlista har vanligtvis följande betydelser: ”1. joka painon t. puristuksen alaisena ei (juuri) myötää, johon terä tms. ei (helposti) uppoa; rakenteeltaan kiinteä; jäykkä, kankea 2. kuv. ihmisestä ja hänen suhtautumisestaan: ankara, tiukka, tinkimätön, taipumaton, peräänantamaton; tunteeton, tunnoton, sydämetön, säälimätön, armoton, tyly 3. ponnistuksia vaativa, vaikea (kestää), rasittava, ankara, raskas, rankka, tiukka, katkera, tukala” osv. (Kielitoimiston sanakirja [www]). I vanliga kontexter som i romaner, tidnings- och tidskriftstexter, reklam kan man ganska lätt avgöra att adjektivets betydelse är någon av de förenämnda som i det följande exemplet:
Ex. (3, mitt eget)
Hän tunsi lattian kovan pinnan jalkojensa alla.
14
Däremot i vinkontexten har ordet en helt annan betydelse, nämligen: ”viinissä on paljon tanniineja, jotka tuntuvat suussa limakalvoja peittaavina” (ett rödvin med mycket tannin eller ett vitt vin med alltför mycket syra som får det att strama till i tandköttet) (Alko 2018 [www]).
Också adjektivet livlig/t (eloisa på finska) har en betydelse som avviker från den vanliga som läsaren kanske är van vid: ”ett vin med unga friska syror och eventuellt lite överskott av kolsyra”
(tuore ja kevyt, kevyesti hiilihappoinen) (Alko 2016 [www]). En ordboksdefinition till livlig är ju ” som kännetecknas av rörlighet och iver om person, handling e.d.” (SO 2009c [www]). I en vanlig kontext kan livlig hänvisa till en glad och ivrig människa men i en fackspråklig kontext som i vintexter är det knappast sannolikt.
2.2 Om benämningarna terminologi och termförråd
Laurén (1993: 94) skriver att ordet terminologi används på ett mångtydigt sätt i svenskan och andra språk. Till exempel anser Wüster (1974: 62–63) att terminologin har tre olika huvudbetydelser:
terminologin kan betyda ett begrepps- och benämningssystem inom ett fackområde, läran om den fackspråkliga terminologin på något språk eller terminologiläran i allmänhet. Terminologicentralens TSK (2006: 30) definitioner för terminologi följer Wüsters modell och enligt dessa betyder terminologin antingen ”uppsättning av benämningar som hör till ett fackspråk” eller ”lära om struktur, bildning, utveckling, användning och hantering av begrepp och terminologier inom olika fackområden”. Däremot definierar Laurén et al. (1997: 47) terminologin bara på ett sätt: som ett ordförråd eller benämningar som tillhör ett fackområde eller ett fackspråk.
Enligt Terminologicentralen TSK (2006: 30) är det också möjligt att använda termen terminologilära när man syftar på vetenskapsgrenen som forskar om struktur, bildning och användning av fackspråkliga begrepp. Finskan har däremot två olika termer termistö och terminologia som motsvarar svenskan terminologi och terminologilära. När det är tal om termer, rekommenderas det att använda den finska termen termistö i stället för terminologia. För att undvika förväxling följer jag Lauréns exempel (1993: 94) och använder termen terminologi när jag syftar på terminologilära och termerna termförråd och term när jag syftar på en viss grupp av olika termer.
15
2.3 Terminologi
Terminologi är relativt ung som vetenskapsgren eftersom den fick sin början först på 1930-talet.
Fadern till terminologin anses vara den österrikiske Eugen Wüster som skapade teorin om terminologin genom att låna in begrepp och metoder från andra vetenskaper (t.ex. språkvetenskap, filosofi och vetenskapsteori). (Nuopponen och Pilke 2010: 13.) Resultatet blev en interdisciplinär vetenskap som t.ex. Sager (1990: 3) kallar för en mångvetenskaplig vetenskapsgren.
Enligt Laurén et al. (1997: 179) är ett av terminologins mål att förbättra kommunikationen mellan specialister. Andra intressen inom terminologin är forskning om fackspråk, dvs. terminologiskt arbete, ordnande av vetande i form av ordböcker och tesaurer och språkplanering i fackspråk (Laurén et al. 1997: 32). Eftersom ett av terminologins mål är att samla information om ett ordförråd i ett språk och på detta sätt vara till nytta för språkbrukare, har terminologin en anknytning till lexikografin (Sager 1990: 2). Lexikografin och dess relation till terminologin behandlar jag inte vidare i den här avhandlingen, se mer om lexikografi och dess relation till terminologin t.ex. i Laurén at el. 1997 (kapitel 11).
Grunden i terminologin, oberoende av forskningssynvinkeln, ligger hos det språkliga tecknet ord som består av innehållssida och uttryckssida (Laurén et al. 1997: 47). Laurén et al. (1997: 36) konstaterar att olika vetenskaper har utvecklat och utvecklar sina områdesspecifika ord- och termordförråd på olika sätt och det är därför inte vettigt att tala ospecificerat om facktermer, deras bildande och utveckling. Dessutom lånar olika vetenskaper (t.ex. kommunikationsteori) termer från andra vetenskaper, särskilt om vetenskapen i fråga är relativt ny och bygger på en annan vetenskap (Laurén et al. 1997: 39, 41). Laurén (1993: 93) påpekar att inget fackområde är så självständigt att den inte lånar in termer från andra fackområden. Själv terminologin som vetenskap har påverkats av andra vetenskaper såsom semiotik, datavetenskap och informatik (Laurén et al. 1997: 53).
När det gäller terminologisk forskning, beskriver Laurén et al. (1997: 47) att beroende av vilken synvinkel man väljer som utgångspunkt, indelas terminologin och den terminologiska forskningen i en semasiologisk riktning (betonar uttryckssidan av termen) och en onomasiologisk riktning (betonar innehållet av termen). Utgångspunkten för den terminologiska forskningen kan också ligga i terminologins grundfunktioner som är föremål, begrepp och representationsrelationer mellan de två först nämnda (Laurén et al. 1997: 48).
16
Figur 1. En modell över relationer mellan referenten (fi. tarkoite), begreppet (fi. käsite), termen (fi.
termi) och definitionen (fi. määritelmä) (Ur Terminologicentralen TSK: Sanastojen laatimisesta 2016 [www]).
Modellen ovan beskriver utgångspunkten för det terminologiska arbetet och terminologin (Terminologicentralen TSK 2016 [www). Enligt Terminologicentralen TSK (2006: 10) definitionen är referenten (fi. tarkoite) en konkret eller abstrakt entitet som kan uppfattas med sinnena eller föreställas. Den kan vara äkta eller påhittad. Ett exempel på en referent är vin som man kan se, smaka och lukta. Begreppet (fi. käsite) består av en grupp av olika kännetecken (egenskaper hos en referent som beskriver begreppet) och människor strukturerar vetande med hjälp av begrepp.
(Terminologicentralen TSK 2006: 10, 11.) Exempel på begreppets kännetecken är t.ex. t.ex. vinets färg, smak, konsistens och lukt som man bildar vinets begrepp, kunskapsenhet. Termen term (fi.
termi) behandlar jag i avsnitt 2.4 och termen ska inte definieras här. Definition (fi. määritelmä) är en beskrivning av en term och särskiljer olika termer från varandra (Terminologicentralen TSK 2006:
19). Till exempel termens eftersmak definition är ”smak som dröjer kvar efter att du svalt vinet” (ur mitt material).
2.4 Term
Både Laurén et al. (1997: 187) och Ahmad et al. (1994: 269) konstaterar att ordet term kan definieras på olika sätt. Enligt Ahmad et al. (1994: 269) är en term ett lexikalt kännetecken för ett fackspråk inom ett fackområde och beskriver ett visst fenomen inom fackområdet. Å andra sidan beror definitionen av ordet term på vilken vetenskaplig synvinkel som väljs som utgångspunkt, semasiologisk (uttryck) eller onomasiologisk (innehåll) (Laurén et al. 1997: 188). Laurén et al.
(1997: 188) konstaterar att en stor del av definitioner på term följer den semasiologiska riktningen och betonar uttryckssidan i en definition. Den tyska skolan är särskilt semasiologiskt inriktad och förenar både innehålls- och uttrycksaspekten i sina definitioner för ordet term. Till exempel Hoffmann (1988: 103) definierar termen som en lexikalisk enhet av ett fackbegrepp och dess
17
språkliga form. Termens betydelse består av kännetecken för fackbegreppet och termens plats i fackspråkets begreppssystem. Å andra sidan håller den onomasiologiska skolan innehålls- och uttrycksaspekten isär från varandra. Många internationella termstandarder följer den här onomasiologiska skolan i sina termdefinitioner (Laurén et al. 1997: 189). Till exempel Sager (1990:
57) beskriver termen som ”lingvistisk representation av ett begrepp”. (Min översättning)
Enligt Nuopponen och Pilke (2010: 62) kan termer bestå av ett ord (enordsterm) eller flera (flerordsterm). Till enordstermerna hör enkla termer (t.ex. torr, mogen), sammansatta termer (t.ex.
persikokaraktär, citruston), avledda termer (t.ex. nyanserat, strukturerat) och förkortningstermer medan flerordstermerna innehåller termerna som består av substantiv och adjektiv, verb och partikel och längre fraser (medelhöga tanniner, adjektiv + substantiv). (Exemplen är mina.) Till ordklassen är termer vanligen substantiv, men verb och adjektiv förekommer också som termer (Nuopponen och Pilke 2010: 32).
När översättare kommer i kontakt med termer när de översätter, krävs det att kunna känna igen dem för att översättningen blir korrekt. Att känna igen en term är svårt av två anledningar: som tidigare sagt kan termernas längd variera från ett ord till en fras. När det är fråga om fraser, är det viktigt att kunna särskilja lexikaliska fraser från syntaktiska tillfälliga fraser (Laurén et al. 1997: 202–203).
Dessutom påpekar Vehmas-Lehto (2010: 363) att termerna ofta ser ut som vanliga ord eller fraser i allmänspråket som t.ex. finskans term sulkeutunut metsä [sv. sluten skog]. Ett annat exempel på termer som är svåra att känna igen är sådana som kräver kontext för att få en korrekt tolkning såsom benämningar på tangenter Delete eller Shift (Laurén et al. 1997: 203–204).
Det finns några sätt att särskilja termer från vanliga ord. Ett kriterium som tydligt särskiljer termerna från de vanliga orden är termernas oberoende karaktär av kontexten (Ahmad et al. 1994:
269; Laurén et al. 1997: 191). Laurén et al. (1997: 191) förklarar att den här autonomin beror på att termen och begreppet är separata enheter. Ett annat sätt att känna igen en term är språkanvändarens intuition: Om den allmänspråkliga betydelsen hos en term (t.ex. sulkeutunut metsä, sv. sluten skog) låter konstig, är det ett tecken på en fackspråklig term. I så fall kan termens betydelse vara något helt annat än vad man tror på grund av termens utseende: t.ex. termen ylivaluma [sv.
maximiavrinning] betyder inte att någon vätska rinner över. (Vehmas-Lehto 2010: 363.)
18
3. Översättningsmotsvarigheten
Ingo (1991: 81) fastställer att översättandets viktigaste uppgift är att finna lämpliga översättningsmotsvarigheter till källspråkets uttryck. En översättningsmotsvarighet är ett målspråkligt ord eller uttryck som används eller kunde användas som motsvarighet till källspråkets ord eller uttryck (Ingo 1991: 82). Det finns alltid ett förhållande mellan ett originaluttryck och en översättningsmotsvarighet som kallas för ekvivalens. Ekvivalensens historia började på 1950- och 1960-talena då översättningsvetenskapare påbörjade nya systematiska analyser inom vetenskapsområdet (Munday 2013: 58). Enligt Ingo (1991: 81) är ekvivalens en av de centrala frågorna inom översättningsvetenskapen och det har diskuterats mycket om det. I följande avsnitt presenterar jag närmare ekvivalensen och behandlar också andra aspekter av översättningsmotsvarighet.
3.1 Ekvivalens
Nida (1964: 156) konstaterar att språk har olika betydelser för olika symboler och de konstruerar satser och meningar ur dessa symboler på olikt sätt. Språken har inte någon absolut en-till-en- motsvarighet med varandra och därför är exakt identiska översättningar en omöjlighet. Eftersom det inte är möjligt att producera en identisk text på två olika språk, är översättaren tvungen att hitta och använda en ekvivalent som motsvarar originaluttrycket så bra som möjligt. Sådana ekvivalenter kan vara antingen formella eller dynamiska, och förhållanden mellan uttryck med formella eller dynamiska ekvivalenter och originaluttryck kallas för formell ekvivalens respektive dynamisk ekvivalens. (Nida 1964: 159.)
Enligt Nida (1964: 159) betonar den formella ekvivalensen texten och beaktar särskilt textens form och innehåll. Olika form- och innehållselement i översättningen borde motsvara dem i originalet.
Nida (1964: 165) beskriver den formella ekvivalensen som källspråksorienterade eftersom översättningen har samma struktur och innehåll som originalet.
Däremot tar den dynamiska ekvivalensen hänsyn till förhållandet mellan texten och mottagare och syftar till att det här förhållandet i översättningen är likadant som i originalet. Trots detta måste översättningen förmedla originalets syfte även om originaltexten inte är så viktig ur den dynamiska ekvivalensens synpunkt som den formellas. När man översätter en text med den dynamiska
19
principen, borde översättningens språk vara sådant som en tvåspråkig person kunde tänka sig använda, alltså så naturligt som möjligt. (Nida 1964: 159; 166.)
Nida (1964: 164) påpekar att om översättaren syftar till en översättning som ska vara förnuftig, förmedla originaltextens stil, ha naturligt språk och väcka en likadan respons som originalet hos läsare, uppstår det en konflikt mellan formen och innehållet. Då måste översättaren välja en av de här två aspekterna och vanligen sätter översättare högre prioritet på innehållet än stilen.
Enligt Nida (1964: 156) finns det huvudsakligen tre faktorer som förorsakar skillnader i översättningen: 1. meddelandets egenskaper 2. skribentens (eller översättarens) syfte 3.
meddelandets avsedda publik.
3.2 Översättningsmotsvarigheter på lexikonnivå
Enligt Ingo (1991: 83, 87) kan översättningsmotsvarigheter betraktas på två språknivåer: på lexikon- och textnivån. När existensen av motsvarigheter betraktas antingen på lexikon- eller textnivån, kan det hända att det saknas en översättningsmotsvarighet. Om det finns en lucka på lexikonnivån i ett språk, måste luckan översättas på ett annat sätt, t.ex. med ett förklarande uttryck eller ett citatlån (se exempel 4). (Ingo 1991: 83.)
Ex. (4, mitt eget)
fi. soluasunto sv.delad bostad
fi. sauna ty. Sauna
Däremot om det finns en målspråklig motsvarighet på lexikonnivå och om översättaren anser den motsvara källspråkets ord eller uttryck helt, kallas det lexemmotsvarighet (se exempel 5). Då är grundbetydelsen (dvs. lexem, min anmärkning) hos två ord på olika språk identisk, även om det är svårt att hitta två semantiskt identiska ord i två olika språk. (Ingo 1991: 86–87.) Ändå är Ingos observation om semantisk exakthet lite konstig eftersom redan det nedanstående exemplet bevisar att svenskans kaffe och finskans kahvi helt identiska till lexemen. De båda orden kan alltså hänvisa till kaffedryck, kaffeböna eller malt kaffe.
20 Ex. (5 ur Ingo 1991: 84)
fi. kahvi = sv. kaffe (de har båda följande betydelser: ’dryck, växt, böna, malt kaffe’)
Utöver lexemmotsvarigheten förekommer också sememmotsvarighet (semem: betydelseinnehåll, min anmärkning). Ingo (1991: 87) definierar sememmotsvarighet som följande:
[E]tt visst semem av ett lexem i det ena språket motsvarar ett visst lexems semem i det andra språket utan att lexemens andra eventuella semem har ett gemensamt användningsområde.
Ingo (1991: 87) exemplifierar detta fenomen med finskans poika som kan översättas till svenska genom att använda semem av flera svenska lexem, såsom son, gosse eller yngling.
3.3 Översättningsmotsvarigheter på textnivån
Översättningsmotsvarigheterna på textnivån kallas även för (ko)textmotsvarigheter (Ingo 1991: 87).
På textnivån kan det också finnas luckor som på lexikonnivån och dessutom kan översättaren även ha kompletterat texten med tillägg. Om det saknas en översättningsmotsvarighet på textnivån av ett språk, talar Ingo (1991: 86) om antingen semantiskt bortfall eller implicit motsvarighet. Om luckan inte framgår av satssammanhanget eller kotexten, är det fråga om semantiskt bortfall medan om luckan kan utläsas ur satssammanhanget eller kotexten, är det implicit motsvarighet.
Ex (6, ur Ingo 1991: 86)
Semantiskt bortfall: I saw an old man in the street. Jag såg en man på gatan.
Implicit motsvarighet: Lähdemme Ruotsiin ensi vuonna. Ruotsinmatka tehdään heti joulun jälkeen.
Vi far till Sverige nästa år. Resan sker genast efter julen.
På textnivån kan också hända att översättaren har tillagt något som inte finns med i originalet.
Liksom med semantiska bortfall, kan ett semantiskt tillägg inte utläsas i originaltexten. Om däremot tillägget i översättningen är sådant som bara implicit har uttryckts i originalet, är det fråga om en explicit motsvarighet. (Ingo 1991: 86.)
Ex (7 ur Ingo 1991: 86)
Semantiskt tillägg: I saw a man in the street. Jag såg en gammal man på gatan.
Explicit motsvarighet: Lähdemme Ruotsiin ensi vuonna. Matka tehdään heti joulun jälkeen.
21
Vi far till Sverige nästa år. Sverigeresan sker genast efter julen.
Ingo (1991: 87) konstaterar att översättningsmotsvarigheter på textnivån kan gälla formen, betydelsen, pragmatiken eller språkvarieteten. Här behandlar jag bara de tre förstnämnda aspekterna och utelämnar språkvarieteten eftersom den inte relevant för min undersökning.
Formen för en textmotsvarighet kan vara en formell motsvarighet eller en formförändrad motsvarighet. En formell motsvarighet motsvarar originalet t.ex. till formen, ordklassen, numerus eller syntax medan en formförändrad motsvarighet inte gör det (se exemplen 8 och 9). (Ingo 1991:
87–88.)
Ex. (8, mitt eget)
Formell motsvarighet: Nämä punaviinimaailman moniottelijat sopivat erityisen hyvin seurusteluun ja noutopöytiin. Dessa allroundare inom den röda vinvärlden är idealiska som sällskapsdrycker och till bufféer.
Ex. (9, mitt eget)
Formförändrad motsvarighet:
tumman kirsikkainen toner av mörka körsbär
I exempel 8 motsvarar den svenska satsen den finska till satsgraden och formen: de både satserna är aktiva huvudsatser som har subjektet i pluralis (fi. nämä punaviinimaailman moniottelijat, sv. dessa allroundare inom den röda vinvärlden). Således är de varandras formella motsvarigheter. Däremot i exempel 9 motsvaras finskans adjektivfras tumman kirsikkainen av en nominalfras i svenskan toner av mörka körsbär. Frasens form motsvarar då inte originalets form, alltså den svenska översättningen är en formförändrad motsvarighet av det finska originalet.
När det är fråga om betydelsen i översättningar, beskriver Ingo (1991: 89) att översättningsmotsvarigheter kan vara exakt semantiska eller semantiskt förändrade. Exakt semantiska motsvarigheter är identiska till sin betydelse och olika betydelsekomponenter av ordet eller uttrycket i översättningen och i originalet motsvarar helt varandra. Semantiskt förändrade motsvarigheter är inte identiska och det finns skillnader mellan betydelsekomponenter av det källspråkliga ordet eller uttrycket jämfört med det målspråkliga ordet eller uttrycket. (Ingo 1991:
