Även uppsökande ungdomsarbete som riktar sig till grupper anses vara viktigt eftersom man på så sätt kan hitta unga och få dem i kontakt med uppsökande ungdomsarbete och främja deras situationer. Rhodes begrepp peripatetic youth work som beskrivs ovan kan anses nå detta forskningsfält. Enligt begreppet är målet för arbetet att skapa kontakter med målgrupperna till exempel i skolorna. Följande citat från undersökningsmaterialet belyser frågan.
Under vår skoljour […], tillbringar vi varje vecka under en lunchrast med att sitta i skolans aula. De unga ser på oss, bekanta unga kommer för att prata, en del har redan väntat på att vi ska komma.
Mitt mål är att följa med vad som händer i utrymmet och göra iakttagelser om de unga som rör sig där. I situationen är det med andra ord frågan om både en kartläggning om vad som händer mellan dem som studerar i skolan och att ta kontakt med en del unga och skapa ett förtroende med andra.
Det finns ett högstadium med niondeklassister som ligger speciellt nära mitt hjärta. Jag har också besökt lektioner och påbörjat samarbete med några unga och deras familjer. Målet är att förebygga att unga ”faller emellan”, och att de ska komma igång med studier på andra stadiet på ett bra sätt tillsammans efter att den unga gått ut grundskolan. Jag fungerar som stödperson till dessa unga och deras familjer. Detta funkar hos oss då det bara finns ett högstadium. I större städer finns det inte lika goda möjligheter att testa något motsvarande.
Utvecklingen av samarbete mellan uppsökande ungdomsarbete och skolor beträffande unga som hoppar av skolan eller avbryter sina studier är en mycket viktig metod för tidigt ingripande. Enligt undersökningsmaterialet är det lika viktigt att man kan trygga en egen ungdomsarbetsidentitet för det uppsökande ungdomsarbetet inom skolan då man går med i grundskolors och andra läroanstalters verksamhetskulturer.
För det första stämmer det att man alltid försöker använda uppsökande arbete för att täcka igen när det är resursbrist, men så borde det ju inte vara. Och som jag sade, när vi gick till en skola blev vi inte en del av den skolan. Till exempel [om vi har grupphandledning i skolan] krävs det att det finns en lärare på plats på samma sätt som alltid i en klass då vi håller en lektion. Vi är inte vikarier eller skolgångsbiträden. Där har vi dragit gränsen för att man inte kan utnyttja oss på ett sånt sätt.
Men ibland blir det så att om elevvårdsgrupperna och andra inte klarar av en sak så kan någon säga att de uppsökande ungdomsarbetarna kanske kan göra det. Det här är verkligen ett nationellt fenomen, alltså att man försöker använda ungdomsarbetarna till sånt. Det är ett väldigt negativt fenomen med tanke på att man då förlorar det som är en styrka för uppsökande arbete, att man försöker göra en till en del av samma servicesystem och ställa en/oss i kuratorns roll och så vidare.
Jag tycker inte att det motsvarar den funktion som man tänkt att den här arbetsformen ska ha.
I undersökningsmaterialet framkom även en kritisk diskussion om i vilken utsträckning grupper hör till uppsökande ungdomsarbete. Främst framkom en oro för att det faktum att unga allt oftare styrs till uppsökande ungdomsarbete från institutionsnivå ska leda till att man tar bort resurser från gatuarbetet, som anses vara det mest centrala arbetssättet.
Till skillnad från arbete på institutionsnivå borde skapandet av kontakter mellan den unga och den uppsökande ungdomsarbetaren uppstå på sådana platser och i sådana situationer där unga aktivt kan ta kontakt endast frivilligt. Denna oro framkommer till exempel i följande citat.
Till exempel lagändringen om att vi skulle få kontaktuppgifter till sådana som hoppat av skolan.
Det förvränger ju karaktären av uppsökande arbete. Vi ringer. På sätt och vis ringer vi i egenskap av någon slags myndighet. Den första kontakten uppkommer så att en tant ringer till dig och säger att du har stannat hemma från skolan. Det försämrar på sätt och vis genast nivån på mötet.
Ja och dessutom kommer de ganska mycket från skolorna, vilket gör att klientantalet ökar mycket i siffror även om sanningen är att långt ifrån alla går med i handledningen. Men det kanske förvränger det att... Kanske det borde vara den vägen. Alltså jag har inget emot det systemet. Det är bra att man skapar ett system där man får information om elever som hoppar av skolan. Men då är den uppsökande arbetarens roll kanske inte som starkast, utan den ligger närmare arbetskraftsbyrån eller annat. Om man tar kontakt på ett sånt sätt uppstår det också förväntningar på att man ska se siffror på hur många unga som kommer med, hur många man lyckas få med. Det här för med sig att det blir mera resultatinriktat, på samma sätt som överlag i samhället.
Enligt rösten från fältet anses situationen förvränga utgångspunkten för uppsökande ungdomsarbete, enligt vilken aktiveringen av den unga i det uppsökande ungdomsar-betets klientprocess bör grunda sig på den ungas frivillighet. Jämfört med traditionellt myndighetsarbete som utförs på en byrå eller i ett arbetsrum är utgångspunkten för uppsökande ungdomsarbete att maktförhållandet mellan klienten och ungdomsarbetaren förändras då ungdomsarbetaren verkar på den ungas eget ”revir” och det är frivilligt att ta emot hjälpen (Männikkö 2011).
Situationen avspeglar samtidigt nuvarande interna betoningsförhållanden inom uppsökande ungdomsarbete. Då man använder begreppen outreach work och detached work skapar definitionerna spänningar mellan de tre olika huvudtyperna av uppsökan-de ungdomsarbete. Å ena sidan ser man alla tre huvudtyper som lika viktiga former av uppsökande ungdomsarbete (outreach youth work). Å andra sidan uppkommer följande spänning på fältet när uppsökande ungdomsarbete definieras genom denna tredelning:
Perspektiv som gäller uppsökande arbetsverksamhet som sker i ungas egna miljöer (detached youth work) blir starkare (se Smith 2005), och genom att betona arbetsformen i fråga skapar man en skugga över uppsökande arbete som sker i eller genom ett privat utrymme och en institution.
Endast detached youth work ses som den ”rätta” och ”rena” formen av uppsökande ungdomsarbete, vilket i viss mån stämmer eftersom den spontanitet som utgår från den unga oundvikligen försvagas om uppsökande ungdomsarbete definieras genom begreppet outreach youth work.
Det är frågan om en situation som i stor utsträckning påverkar definitionen av yr-kesområdet såväl i dagsläget som i framtiden. Detta påstående stöds av följande citat:
I dagsläget är mängden av unga som styrs till oss genom arbetet med skolavhoppare så stor att egna metoder för att få kontakt med unga blir lidande. De som styrs till oss är nödvändigtvis inte sådana unga som på riktigt är utanför alla listor, och då borde man fortfarande använda uppsökande arbete också till att söka upp unga. [Det finns modeller] där de ungdomsarbetare som arbetar med skolavhoppare finns skilt, att de ingår liksom i det uppsökande arbetets arbetsgemenskap, men vissa människor sköter [bara] arbete som berör skolavhoppare och utöver det fortsätter gatuarbete och annat normalt. [Det kan vara så och å andra sidan] vet jag inte om man helt måste skilja dem åt, kanske det kan vara så att man sysslar med båda. Det kan vara helt möjligt. Men resurserna, om man gör en sån här förändring som innebär att uppsökande arbete ökar jättemycket, så borde det också leda till flera arbetare. Det är ett verkligt problem.