Något om huvudpersonens livsberättelse (biografi ) fi nns med i texten. Men livsbeskrivningen behöver inte vara av privat karaktär,

den kan också vara till exempel en karriärbeskrivning. Livsberät-telse och livsbeskrivning kan defi nieras olika av olika biografi forskare, men i förhållande till min personporträttsforskning är defi nitionen föl-jande: Med livsberättelse avser jag både livshändelser och refl ektioner över händelserna eller livet. Parallellt med livsberättelsebegreppet an-vänder jag begreppet ”livsbeskrivning”. Med dessa avser jag sådan text i personporträttet där journalisten eller huvudpersonen eller annan person beskriver eller kommenterar huvudpersonens liv. Det här kriteriet skiljer personporträttet från s.k. sak- eller expertintervjuer som ofta uppfyller kriterierna 1–3.

Fokus i det här arbetet är på det fjärde kriteriet, det vill säga inte på huruvida kriteriet uppfylls, utan på vad det innehåller. Användningen av termerna privat och offentlig är problematisk, eftersom man kan räkna in olika teman under dem, beroende på hur man defi nierar begreppen.

Så fort en text omtalar en viss person är hon eller han med i texten i egenskap av en person med en livsberättelse. Men här räcker det inte med att personen i fråga har en livsberättelse – livsberättelsen måste också omtalas i texten. Livsberättelsebegreppet defi nieras här inte som inom självbiografi forskningen, men kan ses som fragment av självbio-grafi forskarnas defi nitioner av livsberättelsen.

I Hbl fi nns den 16.11.1999 två potentiella porträtt, som dock båda föll utanför materialet, men som kan vara av intresse att beskriva här. Efter-som texterna inte handlade om de potentiella huvudpersonernas liv – var-ken om karriär eller om hobbyer eller om familj har jag klassifi cerat dem som expertintervjuer utanför materialet. I intervjun med Berit Ås (Hbl 16.11.1999 s. 7) omtalar journalisten henne som fredsaktivist, ledande

feminist, politiker och sociologiprofessor från Norge. Intervjun med To-mas Ries (s.10) omtalar honom som säkerhetspolitisk specialforskare vid försvarshögskolan i Helsingfors. Genom omtalet som omfattar verksam-hetsbeteckning (fredsaktivist, specialforskare) får läsaren naturligtvis veta något om personernas liv, men jag hävdar att dessa omtal inte utgör annat än verksamhetsomtal som i vilken nyhetstext som helst där aktörerna till-delas titlar och positioner – det är inte fråga om fragment av livsberättelser.

Basmaterialet

Sammanlagt omfattar basmaterialet 107 personporträtt varav 73 är ur Dagens Nyheter och 34 ur Hufvudstadsbladet. Materialet är numrerat från 1 till 107 liksom framgår ur bilaga 1. Numreringen löper i tidsföljd från DN 1999 och Hbl 1999 till DN 2002 och Hbl 2002. Jag har valt att i numreringen av basmaterialet prioritera DN som är större och som innehåller fl er porträtt. Jag har inte tagit hänsyn till upplagan, till om det är fråga om till exempel första eller andra upplagan av en morgontidning.

För övrigt torde inte personporträtten höra till de texter som uppdateras eller byts ut mellan upplagorna.

Berglez (2000, 203) konstaterar att det är ”analytikerns delaktighet i kulturen som utgör själva förutsättningen för en lyckad diskursanalys (man vet vad en nyhetsartikel är för någonting, hur nyheter vanligtvis brukar förmedlas, vilken funktion en ingress brukar fylla i en nyhetstext osv.)” – dessa förutsättningar fi nns, även om graden av delaktighet inte är exakt densamma vad gäller de två tidningarna: Hufvudstadsbladet är den morgontidning jag läser varje dag och dess redaktion var min arbetsplats under studietiden från 1989 till 1996. Jag känner den fi nlandssvenska rikstidningen och dess huvudpersoner och en del av dess journalister på ett annat sätt än DN:s motsvarigheter. Numera läser jag också DN och andra sverigesvenska tidningar s.g.s. dagligen på Internet. Trots att Hbl är den tidning som jag läser hemma, så är DN mig ändå inte främman-de.

Jag valde veckorna 46/1999 och 38/2002 dels av forskningspraktiska orsaker, dels av orsaker som hänför sig till diskussionen om s.k.

van-liga nyhetsveckor i förhållande till exceptionella nyhetsveckor. År 1999 var jag med och samlade ihop material för ett projekt (”Media Societies Around the Baltic Sea 2000” med Jan Ekecrantz och Tom Olsson) som fokuserade på vecka 46, en förmodad ordinarie nyhetsvecka. Jag valde att i min avhandling använda mig av det här materialet mest av praktiska orsaker, men också med tanke på att eventuellt i framtiden kunna an-vända annat material från samma vecka i jämförande syfte. Tillsammans med Maria Edström, Barbi Pilvre och Hilmar Thor Bjarnason skrev jag en artikel (Bjarnason m.fl . 2005) där vi jämförde personporträtt av kvin-nor och män i fyra länder: Sverige, Estland, Island och Finland. Av det här arbetets porträtt har vi i artikeln diskuterat porträtten med nummer (10) av Lars-Bertil Persson, (20) av Louise Nathhorst, (31) av Elisabeth Rehn, (33) av Ulf-Johan Sunabacka, (41) av Carl Mesterton och (42) av Nina Kekkonen.

Tidigare har jag analyserat material ur DN och Hbl i september 1996 (Siivonen 1999). Då det hösten 2002 var aktuellt att utöka materialet från 1999 med tanke på doktorsavhandlingen valde jag först vecka 37 som närmast motsvarade datumen från undersökningsperioden 1996. Vid ge-nomgången av tidningarna från den veckan insåg jag att det var fråga om veckan som omfattade den 11 september, varför jag valde porträtten från tidningarna följande vecka i stället. Nyhetsveckan 37/2002 präglades av ettårsdagen för den 11 september 2001 – något som kanske inte direkt påverkade vilka personer som porträtterades, men nog gav porträttex-ter mindre potentiellt utrymme, efporträttex-tersom minnesdagen dominerade på sidorna. Därför valde jag det svenska riksdagsvalet till trots vecka 38, även om den ”vanliga nyhetsveckan” ur redaktionens synvinkel inte in-faller under riksdagsval. Ur läsarens synvinkel utgör ändå material om riksdagskandidater inte någon exception i nyhetsfl ödet på samma sätt som fi randet av en minnesdag med specialreportage. Vecka 38 innehöll texter om det svenska riksdagsvalet, vilket eventuellt ökade antalet per-sonporträtt i materialet – samtidigt som det visade sig att rapporteringen just då balanserade mellan nyheter och porträtt: En del texter som jag

klassifi cerat som personporträtt befann sig mycket nära nyhetsgenren.

I materialet från 1999 fanns i sin tur kandidatporträtt inför presidentva-let i Finland. (För en undersökning om ”den vanliga nyhetsveckan”, se Becker m.fl . 1996, särskilt 7–20.) Personporträttets relativa självständig-het i förhållande till nysjälvständig-hetsagendan och det faktum att jag valt ”vanliga nyhetsveckor” gör att jag inte här närmare går in på vilka teman som dominerade nyhetssidorna under de två aktuella veckorna.

Materialet utgående från yttre kriterier

Avgränsningen av materialet är en fråga som jag under arbetets gång återkommit till. Jag har ibland lockats av tanken att avgränsa materialet inifrån porträttet, i stället för utifrån.

Defi nition enligt yttre kriterier är mitt val i den här avhandlingen. Va-let utesluter inte resonemang om olika porträttyper.

Utgångspunkten kunde också ha varit de porträtt som jag tidigare (Siivonen 1999) konstaterade vara frekventa: politikerporträtt och konst-närsporträtt, varvid porträttpersonens position och verksamhetsområde hade varit avgörande för avgränsningen.

Personporträtten i basmaterialet fördelar sig på DN och Hbl enligt föl-jande:

1999 2002 summa

DN 21 52 73

Hbl 22 12 34

________________________________________________

summa 43 64 107

Figur 1 Personporträtten i DN och Hbl 46/1999 och 38/2002.

I basmaterialet är sportporträtten, särskilt i Hbl, mycket vanliga. Dessa porträtt ligger nära nyhetsdiskursen. Texter som uteslutits är relativt få i Hbl-materialet, vilket tyder på en mindre variation av

personporträtts-genren än i DN, där de både inneslutna och uteslutna personporträtten i högre grad varierar. Många Hbl-porträtt är de facto sportnyheter. I DN fi nns också motsvarande fall, men inte i lika stor utsträckning, eftersom sportpersonerna i DN oftare förekommer i personporträtt som inte grän-sar till nyhetsgenren.

I porträtt (88) av Carl Fredrik Seim uppfylls pratminus-kriteriet ge-nom huvudpersonscitat ur en annan tidning: I LÖRDAGENS nummer av tidningen Bergens Tidende konkretiseras/.../ – Vi har inte lagt nå-gon exakt tidsplan. Vi kan inte gå ut och sälja hundratals lägenheter på en gång. Det gäller att undersöka marknaden efterhand, det måste bli snygga hus som ger tillgång till sjön, säger Seim till tidningen. Det här porträttet är egentligen en nyhetstext, men eftersom det tekniskt uppfyl-ler alla uppställda yttre kriterier, också det om pratminus, så är det inklu-derat i basmaterialet. Det utgör samtidigt exempel på att fysisk distans (d.v.s. förmodad avsaknad av intervjusituation) mellan huvudpersonen och journalisten kan resultera i texter med större närhet än de fall då jour-nalisten enbart refererar nyheten och indirekt refererar huvudpersonens röst. Pratminusutdraget här är explicit intertextuellt – ett pratminuscitat som lånats in från annan medietext (för mer om intertextualitet se kapitel 4 och Solin 2006).

”Hon behärskar varje detalj” (se bilaga 11) i DN den 20.11.1999 är utesluten för att den inte uppfyller kriterierna. Texten fi nns på ”DN Lör-dag SönLör-dag” på sidan 2 och handlar om ”Chefsåklagare Lisbeth Johans-son i Linköping” som ”utreder minsta dammkorn kring polismorden.”

och fi nns under vinjetten PÅ TAPETEN. ”Lisbeth Johansson tänker inte bli ’Lisbeth, åklagare’ med svenska folket.”/ VANA RÄTTEGÅNGSÅ-HÖRARE säger att hon är ovanligt humorlös för att vara åklagare. Hon uppträder nästan överdrivet torrt och formalistiskt. /.../ Hennes gamla vänner bedyrar dock att man kan få många goda skratt med Lisbeth Jo-hansson privat.” Anonyma källor citeras: ”Kollegerna där” (i Västerås)

”pratar fortfarande om hur hon en gång cyklade de fyra milen mellan bostaden i Sala och jobbet i Västerås. Tur och retur. Någon nämner

hen-nes årliga gåsmiddagar med saknad i rösten.”/.../ eller indirekt: ”Samma år skilde hon sig och gifte om sig med Anders Johansson, som också är åklagare. De bor bara ett kvarter från åklagarkammaren i Linköping, så numera kan Lisbeth Johansson promenera till jobbet och lägga hela sin omvittnade energi på det juridiska.” Här fi nns en implicit könsbunden-het: ”lägga hela sin omvittnade energi på det juridiska” som om det fanns något annat än sitt arbete huvudpersonen borde lägga sin energi på.

Texten utesluts redan p.g.a. att den ingår i en bilaga till DN. Den fi nns dock med här för att exemplifi era texter som utesluts av kriterierna för att huvudpersonen inte citeras och för att hon beskrivs mycket ironiskt (för mer om ironins tekniker, se Rahtu 2005). Det fi nns heller inga indirekta citat av huvudpersonsrösten. Texten lämnar mig som läsare konfunderad över den mycket negativa och ironiserande huvudpersonsbeskrivningen.

Det är kanske här diskursanalytikern verkligen borde vara ”delaktig i den kultur inom vilken texten verkar” (Berglez 2000, 203) eftersom ing-en motivering till fi ing-entligheting-en ging-entemot huvudpersoning-en går att utläsa i texten. En potentiell motivering är huvudpersonens insinuerade ovilja att ställa upp för medierna: ”Lisbeth Johansson tänker inte bli ’Lisbeth, åklagare’ med svenska folket.”

Tilläggsmaterialet

Veckotidningar och månadsmagasin, som riktar sig till en i främsta hand kvinnlig läsekrets, och kvällstidningar innehåller rikligt med personport-rätt i förhållande till mängden personportpersonport-rätt i morgontidningar. Syftet med att låta undersökningen omfatta också ett tilläggsmaterial är att det ger mig en möjlighet att upptäcka sådana nyanser hos basmaterialet som annars kunde gått förlorade, men tilläggsmaterialets roll är i övrigt mycket begränsad. Jag hänvisar till det enbart om inringandet av genren personporträtt behöver preciseringar som tilläggsmaterialet kan ge. Till-läggsmaterialet ger granskningen av porträttgenren i basmaterialet om morgontidningar nya dimensioner genom annorlunda tidningsprofi l och form. Tilläggsmaterialet består av följande tidningar, alla damtidningar:

Damernas Värld, nummer 12/1999 Damernas Värld, nummer 13/1999

Svensk Damtidning, nummer 46/1999, 11–17 november 1999 Svensk Damtidning, nummer 47/1999, 18–24 november 1999 Anna, nummer 46/1999, 16 november 1999

Me Naiset, nummer 47/1999, 19 november 1999

Bland de 59 porträtten i tilläggsmaterialet fi nns också texter som inte uppfyller de personporträttskriterier jag ställde upp för basmaterialet, men de är ändå inräknade under löpande numrering 108–166 av tilläggs-materialet för att göra arbetet tydligare. Bl.a. fi nns texter om redan av-lidna personer med, såsom porträtt (128) av Coco Chanel.

Tilläggsmaterialet är alltså från den första av undersökningsperioder-na, vecka 46 år 1999. Jag har valt två nummer av de svenska Damernas Värld och Svensk Damtidning och ett nummer av de fi nska Anna⁶⁰ och Me Naiset (på svenska: Vi Kvinnor). Det fi nska materialet vill jag ha med eftersom det inte fi nns fi nlandssvenska damtidningar med stor upp-laga⁶¹. Både Anna och Me Naiset utkommer varje vecka, liksom Svensk Damtidning. Damernas Värld utkommer drygt en gång i månaden, eller 14 gånger per år 1999 – båda numren utkom således inte inom vecka 46.

Tidningarna fokuserar i olika grad på konsumtion, relationer och skvaller. Med fokus på relationer avser jag texter som inriktar sig på att ge goda råd till läsaren, en genre som handlar om huvudpersonen och hennes relationer. (Se Anja Hirdman 2002.) Med skvaller avser jag texter om kända personers privatliv – kända personer som läsaren lärt känna via tidningar, televisionen, fi lm och andra medier. Utmärkande för

60 Finska Annas namn stavas med gemener, också liten begynnelsebokstav, men jag ska här ändå inte skriva om anna, eftersom det gör läsningen svårare.

61 I Finland utkommer ”Astra Nova” på svenska, ”en tidskrift med kvinnoperspektiv sedan 1919”, en kvinnotidning som dock inte har konsumtionsvaruinriktning. ”Astra Novas” upplaga varierar mellan 1 500 och 3 000 (enligt chefredaktör Louise Agnesdot-ter i e-postmeddelande den 21 november 2005).

skvallertexter är att de ofta är skrivna av journalister som inte ens träffat personerna i fråga, utan de skrivs utgående från andra- och tredjehands-uppgifter – något som dessa texter i viss mån också öppet deklarerar.

Kvalitativ

tematisk närläsning och kvantitativ innehållsanalys De metoder jag använder i studiet av materialet är tematisk närläsning och kvantitativ innehållsanalys. Tematisk närläsning är en kvalitativ metod. Jag använder metoderna parallellt, eftersom jag strävar efter att dels upptäcka genren, dels efter att pröva hur de innehållsliga teman som kommit upp tidigare (Siivonen 1999 & 1998) förekommer i det här ma-terialet och vilka nya teman som kommer upp. Mama-terialet presenterar jag efter metodbeskrivningen. Även om materialet kommer både från Finland och från Sverige, kommer analysen i främsta hand inte att vara jämförande, främst för att de fi nlandssvenska tidningarna är så mycket mindre än de sverigesvenska – det här gäller upplaga, omfång per exem-plar och redaktionella resurser. Jämförelser av bl.a. teman, huvudperso-ner och personbeskrivningar förekommer dock, liksom diskussion om skillnader i journalistkultur och layoutkonventioner.

Metodbeskrivningen på allmänt plan fi nns i det här avsnittet, men det detaljerade tillvägagångssättet varierar beroende på om jag behandlar te-man som kommit upp i tidigare arbeten eller nya tete-man som kommer upp i detta material. Formen och innehållet går hand i hand, eftersom formen ger visst innehåll en starkare position och ett annat en svagare position.

Exempelvis den layoutsliga enheten ”porträttavslut” omfattar vanligen tematiskt innehåll av vissa typer och enheten ”vinjetter” är central vid märkning av porträttserier.

Tematisk närläsning och kvantitativ innehållsanalys utgör i sig beskriv-ningar av ett knippe metoder, och att defi niera vilken typ av tematisk närläsning eller vilken typ av kvantitativ innehållsanalys jag använt mig av här är något som jag redogör för kapitel för kapitel i texten. För att ta ett exempel: Föräldraskapsbeskrivningarna har fått en framträdande

roll i det här arbetet för att de förekommer rikligt i materialet. Föräldra-skapsbeskrivningar har jag undersökt kvantitativt i förhållande till kön:

Hur många barn har de kvinnliga huvudpersonerna och hur många barn har de manliga huvudpersonerna? Föräldraskapsbeskrivningarna har jag också studerat på en kvalitativ nivå: Hur, med vilka ord och uttryck, om-talas kvinnor och män som föräldrar? Vilka föräldraskapskonstruktioner resulterar dessa i? Vilka förhållanden råder mellan beskrivningar av för-äldraskap, far- eller morföräldraskap och kön? Uppdraget att upptäcka genren i sig är dessutom uppbyggt på den tematiska närläsningen, den kvantitativa innehållsanalysen, men särskilt på vad man kan kalla för jämförande genredeskription: Hurdan är personporträttsgenren jämfört med närstående genrer, särskilt med självbiografi genren? Jag har ut-tryckligen valt att studera självbiografi forskning, inte biografi forskning, eftersom självbiografi n, berättelsen om självets (huvudpersonens) liv, utgör utgångspunkt för intervjusituationen och därmed för personport-rättet. En biografi är en annan slags redigerad version av självbiografi n – som givetvis också är redigerad.

Närliggande genrer och kvantitativa uppgifter som jämförande mate-rial kallar Frykman (1992, 249) för horisontellt källmatemate-rial: ”När man som etnolog använder dem [livshistoriska intervjuer och självbiografi er]

för att rekonstruera en livsform eller ett kulturellt mönster får man låta dem möta andra biografi er, samtida press, socialstatistik och liknande slag av horisontella källmaterial.” Tanken bakom kombinationen av kva-litativ tematisk närläsning och kvantitativ innehållsanalys är att dessa tillsammans skapar en mer mångfacetterad bild av personporträttet som tidningsgenre än vad de kunde göra skilt för sig.

Eftersom materialet är begränsat till 107 porträtt i basmaterialet och 59 i tilläggsmaterialet gäller slutsatserna av de kvantitativa analyserna enbart det här materialet. Slutsatserna gäller inte för personporträtt i fi nländska och svenska morgontidningar överlag, men bekräftar de ten-denser som också pilotundersökningarna (Siivonen 1999 & 1998) pekat på. Den kvalitativa tematiska närläsningen stöder de kvantitativa

uppgif-terna vilket leder till att de tendenser som går att skönja i de kvantitativa analyserna går igen i den kvalitativa analysen. För att jag skulle kunna dra slutsatser om t.ex. åldersfördelningen över lag i våra morgontidning-ars personporträtt borde materialet vara mer omfattande.

Anne Mäntynen (2006, 48) påpekar att varje genreforskare måste ta ställning till huruvida hennes eller hans material är tillräckligt omfat-tande. De undersökningar hon exemplifi erar med omfattar små korpusar om tolv texter och större korpusar med över hundra texter. I Siivonen (1999) undersökte jag 12 personporträtt i DN och Hbl.

I bilagorna 3–10 fi nns redogörelser för hur jag har gått till väga då jag gjort den kvantitativa innehållsanalysen och den kvalitativa tematiska närläsningen av materialet. Utgående från de dimensioner som framgår av bilagorna har jag dragit de slutsatser som presenteras i arbetet. Slut-satserna har jag exemplifi erat med siffror och textutdrag vars ursprung står att fi nna i bilagorna. Analyserna är mer omfattande när det gäller vissa innehållsliga teman än andra. T.ex. går jag inte lika djupt i analysen av åldersfördelningen och bindestrecksidentiteten i kapitel 3 som när det gäller t.ex. föräldraskapsomtal i kapitel 5. Det här beror på att arbetet fo-kuserar på vissa innehållsliga teman. Andra icke desto mindre relevanta teman fi nns med, men inte i samma omfattning som de jag valt att foku-sera på.

I arbetet kommer jag kapitel för kapitel att presentera litteratur kring en viss temahelhet som kommit upp i materialet, därefter att analysera materialet och slutligen att föra en diskussion i anslutning till analysen av varje temahelhet.

I kapitel 3 följer en presentation av huvudpersonerna och biperso-nerna i personporträttsmaterialet och en analys av deras positioner.