En karta över Pahlensviten

Petra von Pahlen stod vid fönstret och såg ut. Nere i parken skymtade hon då och då sina två bröder, som promenerade av och an på gångarna. Nu tala de om Hugos dotter, tänkte hon och knep ihop läpparna. (FvP I:9)

Ovanstående citat inleder den första delen av romansviten Fröknarna von Pahlenoch det beskriver den situation i vilken den föräldralösa flickan Angelas framtida öde skall avgöras. I citatet introduceras det patriarkala könssystemetqr: två män (bröderna Hans och Peter) förhandlar om en flickas framtid (deras brorsdotter Angela). Detta kunde vara berättelsens motiv – ett triangelmotiv som är välkänt i den västerländska litteratu-ren.qtInne i huset står deras syster Petra och betraktar dem. Det är hon som beskriver situationen och hon tycks bekräfta en traditionell rollför-delning som garanterar männen beslutsföreträde (genom att passivt betrakta deras förehavanden och förhindra sin impuls att springa ut och meddela att det är hon som vill ha Angela). Scenen är typisk för Pahlensviten, dels för att den tematiserar mäns förhandlingar om kvin-nor, dels för att den iscensätter ett brott mot den ordning som dessa för-handlingar upprätthåller. Redan några sidor senare i boken introduceras detta brott: läsaren blir informerad om att varken Hans eller Peter axlar rollen som familjens överhuvud och beslutande instans – varken i

rela-tion till sin syster eller till sina fruar. I stället förs den egentliga kampen om barnet mellan kvinnorna och det blir den barnlösa och ogifta Petra som avgår med segern:

Kunna ni inte fatta? sade hon. Jag går här så ensam. Jag vill ha något som till-hör mig. Jag sade god natt åt den lilla i går kväll. Då kände jag det. Hon är min.

För resten är hon på något sätt lik mig. (FvP I:16 f)

I citatet hänvisar Petra till sin ensamhet och sin likhet med barnet och genom dessa argument avgör hon Angelas öde. Det här inledande avsnit-tet om hur Angela blir den ena av fröknarna von Pahlen skulle kunna fungera som ett slags prolog till hela den sjudelade Pahlensviten som handlar om dessa två kvinnors liv. Prologen introducerar inte enbart Pahlensvitens brott mot ett patriarkalt könssystem utan här tangeras redan många av de frågor som är centrala i sviten i sin helhet: tvåtalet och triangeln, systerskapet, moderskapet samt manlig svekfullhet, ego-ism och maktlöshet. Jag skall återkomma till dessa i kapitel 2.2, men först skall jag i korthet beskriva vad romansviten handlar om och vilka dess aktörer är. Jag har valt att strukturera denna presentation kring svitens huvudpersoner – fröknarna von Pahlen – och kring motsättningen mel-lan mel-landsbygd och stad. Båda fungerar i min läsning som svitens struktu-rerande principer och genom dem introduceras tvåtalet och triangeln som ett litterärt motiv.

Fröknarna

Pahlensviten är ett monumentalt verk som består av sju delar och ett komplicerat nät av karaktärer och intriger. Romansvitens handling utspelar sig mellan åren 1906–1915 och är främst förlagd till en över-klassmiljö på den svenska landsbygden och inne i Stockholm. I centrum för romansviten står släkten von Pahlen samt de personer och släkter

en karta över pahlensviten

16 Mazzarella 1992, 79–85.

17 Svanberg 1989, 44 f.

18 Ibid., 360 ff och Mazzarella 1992, 82 f. Se även Witt-Brattström om trädsymboliken i mellankrigstidens litteratur, Witt-Brattström 1999 [1988], 121 f.

som tangerar denna släkts öden. När romansviten börjar består släkten av tre syskon – Petra, Hans och Peter samt deras barn och familjer.

Utöver dessa syskon har det funnits ytterligare en bror, Hugo. Han har omkommit i en olyckshändelse och det är hans (enda) barn, Angela, som Petra och hennes bröder förhandlar om. Nära Petra bor även Johan von Pahlen, Petras fars kusin. Mot denna bakgrund kan man väl – såsom många forskare och kritiker gjort – kalla Pahlensviten en släkt- eller familjeroman. Merete Mazzarella ser romanen både som en fördjupning och utveckling av den triviallitterära släktromanen/herrgårdsromanen och som en biologisk roman.qy Samma linje är även Birgitta Svanberg inne på, och hon poängterar att den traditionella definitionen av

”släkt/familj” överskrids i Pahlensviten. I stället för att tala om en släkt-roman väljer hon att kalla sviten för en ”kvinnlig kollektivsläkt-roman” med hänvisning till dess omsorgsfullt tecknade kvinnliga persongalleri.qu Både Mazzarella och Svanberg tar i sin definition fasta på Pahlensvitens trädsymbolik – som enligt Svanberg hade en stor genomslagskraft i mel-lankrigstidens diktning. I Mazzarellas tolkning står ”släktträdet” för släktens generationsväxlingar, medan trädsymboliken i Svanbergs tolk-ning handlar om det specifikt kvinnliga släktbandet.qiDet är kvinnorna som står i centrum i Pahlensviten och bland dem finns det två gestalter som kan ses som svitens huvudpersoner. Det är de s.k. fröknarna von Pahlen: Petra och hennes brorsdotter Angela. Båda är närvarande genom hela sviten, men vems berättelse som fokuseras varierar från del till del.

Man kan till exempel notera att Petra och Angela i den första delen av sviten intar ungefär lika stort utrymme, medan del två främst lyfter fram Angela och del tre Petra – och så vidare. Vem som uppfattas som

roman-19 Svanberg roman-1989, 286.

svitens huvudperson varierar, som vi snart skall få se, beroende på vilka genreförväntningar och värderingar läsaren har.

Pahlensviten inleds med att Angela, tolv år gammal, blir adopterad av sin faster Petra och kommer till Eka gård. Den avslutas med att Angela, drygt tjugo år gammal föder en dotter till ett (helkvinnligt) matriarkat på Eka gård. I denna utopiska slutscen utser Angela Petra till att bli sin dotters andra mor. På så sätt bildar romansviten en cirkel och slutar på samma sätt som den börjar – med ankomsten av ett nytt flicke-barn till Eka. I Petras och Angelas gemensamma och individuella utveck-ling spelar motsatspar och trianglar en viktig roll. Det finns en triangel som kunde sägas strukturera hela sviten och det är triangeln Angela–

Petra–Thomas. Thomas är Petras fästman från ungdomen och han blir också den vuxna Angelas älskare och fadern till hennes barn. Denna tri-angel introduceras redan i romansvitens inledande kapitel då Hans och Peter kopplar Petras ensamhet till ”den där historien” med ”idioten, som for sin väg” (FvP I:12). Vem ”idioten” är får läsaren veta redan i det påföljande kapitlet (FvP I:19–41). Petras känslor för Thomas överförs på Angela och hon konstaterar i en inre monolog att hon älskar ”för andra gången i sitt liv” (FvP I:18). Petras känslor för Angela och hennes läng-tan efter en man (Thomas) utgör ett av romansvitens teman. Men det är inte bara Petra som överför sina känslor på Angela, även Angela placerar Petra på Thomas plats då han reser sin väg för andra gången och lämnar den gravida Angela (se t.ex. FvP VI:55–67). Kring Petra och Angela samt deras triangel med Thomas grupperar sig de övriga trianglarna, paren och motsatsparen i sviten. Birgitta Svanberg uppfattar trianglarna som en strukturerande princip och ”ett raster som man kan lägga över texten och se samma mönster framträda, fast i olika kombinationer”.qo Triangeln är den modell genom vilken de flesta relationer utformas i Pahlensviten.

en karta över pahlensviten

20 Ahlgren 1940, 139–142.

21 Svanberg 1989, 18.

22 Svanberg 1996a, 354.

23 Ibid., 354.

24 Om Petra och Angela, se även Svanberg 1989 och 1996a, 354 och Mazzarella 1992, 80 ff.

Både Stig Ahlgren och Svanberg läser sviten som en utvecklingsro-man, men de ger genren och den kvinnliga utvecklingen olika betydelser.

Ahlgren ser Angelas utveckling från en liten flicka till en könsmogen kvinna och mor som romansvitens motiv, ett motiv han kallar Angela-kurvan. I hans tolkning fullbordas hennes kvinnlighet och hennes be-stämmelse då hon ger livet åt ett barn och då hennes hjärta slår ”i takt med naturens”.wp Angela förkroppsligar i Ahlgrens tolkning den repro-duktiva kärleken. Svanberg kommenterar att ”[d]et är tidens sexualro-mantiska syn på kvinnan som i första hand könsvarelse som bestämmer Ahlgrens tolkning” och att han på så sätt skriver in romansviten i en tra-dition som uppfattar kvinnan som något essentiellt och allmängiltigt snarare än som en social konstruktion.wqHon tar avstånd från hans tolk-ning och definierar i stället kvinnans utveckling i termer av inre intellek-tuell växt. Genom denna definition ställer hon Petra i romanens centrum och definierar henne ”som [ett] subjekt-i-utveckling: en kvinna splittrad mellan oförenliga kvinnobilder, sökande helhet och självidentitet”.ww Hon tolkar Angela som en projektion av Petras goda sidor – de sidor som traditionellt utmärker den ”goda kvinnan”. Petras identitetsprojekt handlar, enligt Svanberg, om att överskrida dessa kvinnostereotypier och hitta fram till en ”mer sammansatt och mindre splittrad, individuell

’kvinnlighet’”.weI min läsning utgår jag från att både Petra och Angela är romanens huvudpersoner och att de tillsammans är den strukturerande principen för romansviten – både som ett par och som individer. De be-skrivs ofta som varandras dubbelgångare och redan i romansvitens första kapitel introduceras likheten mellan dem – en likhet som Thomas, men även Petras två andra män – Tage och Tord – uppmärksammar.wrAngela

25 Svanberg 1989, 50 f.

framstår ofta som en yngre version av Petra, men inte enbart. Övergång-en från Petra till Angela handlar inte Övergång-endast om Övergång-en dubblering utan fram-för allt om en kvinnlig generationsväxling, om en övergång till en ny tid och en ny kvinnlighet. Vad denna övergång innebär och hur denna över-gång knyter an till den litterära representationen den Nya kvinnan skall jag visa i kapitel 4–6. Viktigt är ändå att – såsom Svanberg även skriver – ta fasta på romansvitens titel och notera att det handlar om två ”frök-nar” som vid romansvitens slut har tagit sina liv i sina egna händer – de har känt kärleken, låtit kärleken bära frukt (Angela) och de har bildat en

”familj” utanför traditionens påbjudna äktenskap och heteronorm.wt