Angela och den frälsande kvinnligheten

pahlensvitens tredje band, Höstens skuggor, inleds med två händel-ser: Angela fyller 18 år och Petra får ett brev. I brevet berättar Petras gamla klasskamrat att hon stött på Thomas Meller, Petras ungdomskär-lek, och att han skall komma hem till Sverige vid nyår för första gången på 16 år. Vetskapen om Thomas annalkande resa färgar Petras höst och gör henne åter öppen för kärleken: ”Eller var det bara att Petra, alltsedan hon fått det där brevet, där det stod om Thomas Meller, gick omkring med en gnagande känsla av oro inom sig?” (FvP III:76) Hon inleder en kärleksförbindelse med förvaltaren Tord, men denna förbindelse får ödesdigra konsekvenser. I slutet av romanen hämnas Tords fru, Adèle, genom att kasta en sten på Petra. Stenen träffar Petra i huvudet och hon blir medvetslös. Under den flera dagar långa feberyrseln ropar Petra flera gånger på Thomas och Angela får på detta sätt för första gången höra hans namn:

Angela hade från sitt rum lyssnat till Petras ord i yrseln. Hon hade undrat vem Thomas var. Hon hade aldrig hört Petra nämna hans namn förrän nu. Det vara bara ett par gånger Angela hört henne ropa det. Thomas! Vem var Thomas? Så litet de kände varandra, Petra och Angela! (FvP III:294)

När Petra kommer till medvetande igen bryter hon med Tord och Höstens skuggoravslutas med något som kanske kan liknas vid förhoppning och förtröstan:

Tiden skulle icke stanna som i Petras feberdröm. Klockan tickade. Vintern var snart inne. Ett nytt år väntade. Då skulle kanske Thomas komma tillbaka.

1 Svanberg 1989, 285–309.

Men Petra tänkte icke just nu på honom. Hon log leende och litet lycklig, där-för att den grå hösten ändå burit en blomma till hennes bord. (FvP III:297)

Den föraning som avslutar den tredje delen av sviten blir verklighet i den fjärde delen, Porten vid Johannes, då Petra och Angela är på väg hem från en fest under de första timmarna av det nya året 1914. Petra ser en främ-ling i vid ulster och upptäcker till sin glädje och lättnad att det är Thomas Meller (FvP IV:26 f). Hon ger sig inte till känna och låter honom passe-ra. Det blir i stället Angela som lite senare träffar honom av en händelse och genom deras möte etableras det som Merete Mazzarella i ett samtal med mig beskrivit som svitens ur-triangel, triangeln Petra–Thomas–

Angela. Denna triangel har även Svanberg ingående analyserat med ut-gångspunkt i Oidipus-myten.q När Thomas kommer in i Petras och Angelas liv är det Angela som han blir förtjust i, inte Petra. För Thomas framstår Angela som en ung version av Petra och hon får honom att läng-ta till sin ungdom:

Thomas betraktade Angela oavbrutet. Det var sant att hon var lik Petra, fast-än hennes ögon voro svarta och hennes hår blont. Det gjorde honom upprörd.

Så många år hade gått, sedan han övergav sin fästmö Petra. Och här satt nu en ny Petra, som med en strålande blick påminde honom om hans första ung-dom. (FvP IV:32 f)

Angela är en ”ny” Petra, hon är en ny företrädare för kvinnokönet. Detta blir tydligt då Thomas besöker Angela och Petra tillsammans med Angelas kusiner Stellan och Paula. Hemma hos Petra och Angela betrak-tar han Petra och förstår att han inte kan få tillbaka den ”gamla Petra”:

Han [Thomas] blev stående och såg på ett fotografi av Petra som ung flicka.

Från porträttet gingo hans blickar till Angela.

– Det är likt er, sade han då långsamt.

Han hade icke kunnat finna tillbaka till den gamla Petra, den Petra han en gång för så länge sedan hållit i sina armar.

Men Angela! Ja, Angela! Hon var det som var den unga flickan han en gång sett i sin första ungdom. Han tyckte att hon var det förflutna som nu leende kom tillbaka till honom. [– – –] En ung kvinna på andra sidan ett bord, så nära och ändå utom räckhåll för honom! Han hade till sist mött sin ungdomskär-lek, och nu skulle han vara gammal.

Han betraktade Petra och Angela. Nej, han ville vara ung igen, och i Angelas blickar skulle han väcka den åtrå han en gång sett i Petras! (FvP IV:72 ff)

I stället för Petra ser Thomas Angela och den erotiska triangeln, i vilken Angela fungerar som Petras substitut/dubbelgångare, är ett faktum. Efter middagen hos Petra och Angela följer Thomas med Stellan till hans konstnärsateljé. Här får han möta en del av den dekadenta och homo-sexuella konstnärskrets som Stellan och även Bell von Wenden ingår i.

Det är inget sammanträffande att svitens ur-triangel och den (homo)sex-uella dekadensen introduceras parallellt, tvärtom: båda fungerar som ledmotiv i berättelsen om Angela. Hon är den person i vilken olika sex-uella begär möts och ställs mot varandra. Liksom Dora framstår Angela som ett objekt för männens begär efter makt och maskulinitet, men i Angelas fall är det inte enbart männen som suktar efter hennes ungdom-liga oskuld, utan även den lesbiska danslärarinnan Bell deltar i kampen om henne.

Thomas intresse för Angela som en ny Petra liknar den manliga pri-mitivismens syn på kvinnan som anonym och utbytbar samt som en väg till pånyttfödelse. Birgitta Svanberg tolkar Thomas Meller som en repre-sentant för eller snarare som en parodi på primitivismens manliga stäm-ma, inte minst genom hans namnlikhet med Oliver Mellors i D. H.

angela och den frälsande kvinnligheten

2 Om namnsymboliken, se Svanberg 1989, 280 och Mazzarella 1992, 89. För en ingående diskussion kring Thomas som en bärare av en manlig primitivistisk syn på kvinnan, se Svanberg 1989, 263–284.

3 Svanberg 1989, 242. För en vidare diskussion om Angelas roll som frälsande kvinnlighet, se även kapitel 6.

4 Mazzarella 1992, 81.

Lawrences primitivistiska ur-roman Lady Chatterley’s Lover.w På samma sätt kan även bilden av Angela ses som en primitivistisk fantasi, en ansiktslös och enbart kroppslig kvinna. Såsom namnsymboliken antyder – Angela som i ängel – uppfattas Angela av många som en frälsargestalt, en erotisk sådan eller, med Birgitta Svanbergs ord, som ”sinnebilden för kvinnan som frälsande naturkraft”.e Genom henne söker bl.a. Jacob Levin, Benno Levin, Hans von Pahlen och Thomas Meller återfå sin ungdom och pånyttfödas.rMen samtidigt handlar svitens ur-triangel, de homosexuella männen och triangeln med Bell och Thomas, också om ett paradigmskifte som jag ser som romansvitens ledmotiv: övergången från en gammal till en ny tid. Fröknarna von Pahlenär ett svar på den kultur-kris som utspelade sig i Sverige under mellankrigstiden med förlusten av absoluta värden, ideal och tidigare könskonstruktioner. Pahlensvitens paradigmskifte gestaltas framför allt i en övergång från en gammal till en ny kvinnlighet, dvs. i övergången från Petra till Angela. De fungerar som varandras spegelbilder, men skiljer sig på ett område: kärlekens. Som en representant för en ny utopisk kvinnlighet vågar Angela det Petra inte vågar: att ge sig hän utan att oroa sig för konsekvenserna.

I detta kapitel skall jag fokusera Angelas historia och analysera hen-nes väg från att ha varit en liten (oskuldsfull) flicka till att bli en kvinna som vågar bejaka såväl den utomäktenskapliga som den homosexuella kärleken. Denna genomgång är tänkt att fungera som en introduktion och en bakgrund till kapitel 6, där jag analyserar Angelas roll som en Ny kvinna genom Eros. Jag skall inleda detta kapitel med att först i kapitel 5.1 analysera de kärleksdiskurser Angela frestas med: naturens,

andlig-5 Om Angelagestalten, se även Svanberg 1989, 166 och Mazzarella 1992, 81 f.

6 Jfr Svanberg 1989, 172.

hetens och sinnlighetens kärleksdiskurs. Sedan går jag i kapitel 5.2 när-mare in på den sinnliga kärleksdiskursen som framför allt företräds av primitivisterna i Krusenstjernas egen samtid och av Thomas och Bell i Pahlensviten. Med utgångspunkt i Thomas och Bell skall jag undersöka de begärstrianglar som Angela ingår i samt hur deras bild av och för-väntningar på Angela kan ses som en parodi på den primitivistiska fanta-sinom kvinnan som frälsande natur.t

5.1 Lektioner i kärlek

Kärleken kan ses som ett ledmotiv i Pahlensviten och i berättelsen om Angela. På vägen mot en egen kärlekssyn och en egen livstro möter Angela flera olika kärleksdiskurser och tolkningar om vad livet och leken kan eller bör vara. I det följande skall jag analysera tre av dessa kär-leksdiskurser.