Av frukten känner man trädet
Uppfattningar om god undervisning bland en grupp lärare vid Musikinstitutet Legato med utgångspunkt i samtal om läroplanen, yrkesidentitet och elevens självutvärdering.
Karina Westmalm
Examensarbete för musikpedagog (högre YH)-examen Högre yrkeshögskoleexamen inom kultur, Jakobstad Jakobstad 2021
Författare: Karina Westmalm
Utbildning och ort: Högre yrkeshögskoleexamen inom kultur, Jakobstad Inriktningsalternativ/Fördjupning: Musikpedagog
Handledare: Rolf Nordman
Titel: Av frukten känner man trädet - Uppfattningar om god undervisning bland en grupp lärare vid Musikinstitutet Legato med utgångspunkt i samtal om läroplanen, yrkesidentitet och elevens självutvärdering.
_______________________________________________________________________________
Datum: 24.9.2021 Sidantal: 38 Bilagor: 1
_______________________________________________________________________________
Abstrakt
År 2017 fick den grundläggande konstundervisningen i Finland nya nationella läroplansgrunder. De läroplansförändringar som infördes för musikinstituten väckte en nationell debatt bl.a. om avskaffandet av nivåprov och kursexamina som funnits sedan början av 1970-talet. Som aktiv lärare i Musikinstitutet Legato har jag med mina kollegor vid många möten funderat på frågor i anknytning till denna förnyelse. Med utgångspunkt i diskussionerna som fördes och de ämnen som behandlades vill jag belysa uppfattningar och framföra tankar om god undervisning, lärarens roll och de förändringar som följt läroplanen i spåren.
Genom gruppintervjuer, i s.k. fokusgrupper har jag via semistrukturerade frågor, där givna ämnen kreativt diskuterats, registrerat subjektiva samt gemensamma åsikter som sedan kodats för att bli en sammanställning av tankar och uppfattningar för att få ett meningsfullt och tolkningsbart resultat.
Lärarnas svar visade att undervisningen har fått en mer individuell prägel med lärstigar och målbilder som tar fram elevens styrkor. Självutvärderingens roll i undervisningen har ökat och är en källa till fortsatt diskussion. För kunna ge en god undervisning uppger pedagogerna trygghet , stöd och en tillåtande miljö som grundförutsättningar. Även god kommunikation och ömsesidigt lyssnande kan nämnas som viktiga för lärprocessen. Läroplanen har blivit en del av den vardag som pedagogerna lever i och en klarare riktlinje för det arbete som görs för och med eleverna.
Lärarrollen har i sin tur blivit mer komplex då man som pedagog bör behärska roller som man ej fått stöd för i sin utbildning men som ändå krävs för att undervisningen skall fungera.
_______________________________________________________________________________
Språk: svenska
Nyckelord: läroplan, förändring, uppfattning, lärare, god undervisning, självutvärdering
MASTER’S THESIS
Author: Karina Westmalm
Degree Programme: Master of Culture and Arts Specialisation: Music Pedagogy
Supervisor(s): Rolf Nordman
Title: For a tree is known by its fruit - Perceptions of good teaching among a group of teachers at Musikinstitutet Legato based on conversations about the curriculum, professional identity and the student´s self-evaluation.
_______________________________________________________________
Date: 24.9.2021 Number of pages: 38 Appendices: 1
_________________________________________________________________________
Abstract
In 2017, a new national curriculum was initiated for Basic Art Education in Finland. The changes of the curriculum that were introduced for the Music Institutes provoked a national debate, among other things about the abolition of level tests and course exams that have existed since the beginning of the 1970s. As an active teacher in Musikinstitutet Legato, I have with my colleagues at many meetings thought about issues related to this renewal. Based on the discussions that took place and the topics that were dealt with I want to shed light on perceptions and present thoughts about good teaching, the role of the teacher and the changes that followed the renewal of the curriculum.
Through group interviews, in so-called focus groups, I have via semi-structured questions, where given topics have been creatively discussed, registered subjective and common opinions which are then coded to become a compilation of thoughts and perceptions in order to get a meaningful and interpretable result.
The teachers' answers showed that the teaching has been given a more individual touch with learning paths and goal images that bring out the student's strengths. The role of self-evaluation in teaching has increased and is a source of continued discussion. In order to provide good teaching, the educators state that a feeling of security, support and a permissive environment are basic prerequisites. Good communication and mutual listening can also be mentioned as important for the learning process. The curriculum has become a part of the teachers´ everyday life and is a clear guideline for the work that is done for and with the students. In addition the role of the teacher has become more complex, as an educator should master roles that have not been supported in their own education but which are still required for a successful teaching.
_________________________________________________________________________
Language: Swedish
Key words: curriculum, renewal, perceptions, teacher, good teaching, self-evolution
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
1.2 Disposition ... 3
2 Metod och genomförande ... 4
2.1 Fokusgrupper ... 4
2.2 Tema för gruppintervjuer ... 4
3 Teoretiska referensramar ... 5
3.1 Läroplanen ... 5
3.2 Läraren ... 8
3.3 Synsätt på lärande ... 9
3.4 Vad är god undervisning? ... 11
4 Resultat ... 13
4.1 Lärarens syn på läroplanen ... 13
4.1.1 Styrdokument och mål ... 13
4.1.2 Konstruktivism ... 17
4.2 Lärarens självbild ... 19
4.2.1 Pedagogisk konstnär och coach ... 19
4.2.2 Musiklärare, handledare och stöd ... 21
4.3 Lärarens syn på god undervisning ... 23
4.3.1 Förtroende, trygghet och ett gott förhållande till musik ... 24
4.3.2 Lärarens och elevsns roll ... 26
4.3.3 Självutvärdering ... 28
5 Sammanfattning och diskussion ... 31
5.1 Diskussion ... 31
5.2 Metoddiskussion ... 35
5.3 Avslutande reflektion ... 36
6 Källor ... 38
7 Bilaga ... 41
1. Inledning
Fröet till det här examensarbetet hittar vi i de många diskussioner som fördes vid kaffebordet och på de lärarmöten som hölls på min arbetsplats, Musikinstitutet Legato 2017, i samband med att läroplanen inom ramen för den grundläggande konstundervisningen förnyades. De förändringar som gjordes, däribland ökad tonvikt på individuella lärstigar, synen på eleven och hens styrkor samt lärarens roll för elevens utveckling, gav upphov till muntra kommentarer och skratt men också till att pannor lades i djupa veck. Åsikterna var många. De lärare som hade många tjänsteår bakom sig funderade huruvida man kan fortsätta undervisa enligt tidigare mönster medan yngre lärare tyckte att förnyelsen var både fräsch och välkommen. Läroplanen, det styrdokument som finns för all undervisning i musikinstitut, är en garant för att eleverna erhåller en systematisk och kontinuerligt framåtskridande undervisning med mål, mening och trygghet. De läroplansgrunder som förnyades 2017 gav utbildningsanordnarna möjlighet att precisera och komplettera mål samt även erbjuda en mix av den undervisningsbricka som finns till för att elever skall kunna få en mångsidig utbildning (Utbildningsstyrelsen 2020). I läroplanen finns läraren i lärmiljön som en handledare, ett stöd, en planerare, en kreatör och inspiratör, ja kort och gott, som en tusenkonstnär för elevens bästa. För att anknyta till rubriken om trädet och frukten kan man bildligt förklara att trädet, som här kan symbolisera musikinstitutet med sin läroplan eller den enskilda läraren, ger en sådan frukt som direkt kan härledas från trädet. Frukten kan i detta fall helt enkelt syfta på eleven själv som individ, vars kunnande och slutresultat formats av en aktiv tid i ett musikinstitut.
Hösten 2019 kartlade musikpedagog Tiia Luoma, på uppdrag av Utbildningsstyrelsen, den aktuella situationen för den grundläggande konstundervisningen i Finland (Ubs, 2020:4b).
Enligt denna utredning fanns det i Finland 424 läroanstalter som anordnade grundläggande konstundervisning. Av dessa var 96 musikinstitut. Idag är instituten 97 till antalet (SML, 2021).
I dessa undervisas tiotusentals barn och ungdomar i musikaliska färdigheter. Om man gör en resa genom Finland och slumpmässigt besöker några av dessa musikinstitut, får man se och uppleva olika lösningar på hur undervisning genomförs.
Här finns lärare som via dessa undervisningssituationer, med sin kunskap om läroplanen, med yrkeskompetens och differenta tillvägagångssätt gör så att undervisningen leder till den komplexa företeelse som hos eleven ger upphov till en pedagogisk lärandeprocess.
Så med avstamp i de diskussioner som fördes och de ämnen som behandlades på min arbetsplats år 2017 har ett ökat intresse för lärandet och lärarens roll, samt funderingar över vad som kan ha hänt sedan läroplansförädringen trädde i kraft fram till dags dato, blivit till intressanta spörsmål. Mest intressant är frågan om förhållandet lärare-elev och den lärsituation som uppstår på lektionerna. Har lektioner, lärostoff och det praktiska
musicerandet förändrats, och om så har skett, vari ligger förändringen? Med detta arbete vill jag lyfta fram några uppfattningar och tankar som ett antal lärare vid ett finländskt musikinstitut har delat med sig av, och hoppas på så sätt kunna inspirera fler lärare att prata om undervisning, den egna rollen som lärare och de förändringar som följt läroplanen i spåren.
1.1
Syfte och frågeställningI mitt arbete som musikpedagog vid musikinstitutet Legato har jag under årens lopp fått lyssna på barns och ungdomars musikaliska kunnande vid kursexamina och nivåprov. De musikaliska framträdanden som jag fått höra har kanske varit resultatet av många års instrumentstudier kryddat med musikkunskap, känsla och personlig touch. Denna kombination av musikaliska delområden har mätts och förvandlats till poäng och siffror, alla fastställda i läroplanen. Man skulle kunna säga att den kunskap som förmedlats av läraren, den strävan till en musikalisk fullträff i form av detta nivåprov som eleven kan göra, är ett bevis på hur undervisningen lyckats, både ur elevens men också lärarens synvinkel. Enligt många har den goda undervisning som eleverna har fått, getts synlighet genom ett nivåprov.
Men det finns även röster som påpekat att eleven vid ett nivåprovstillfälle varit ganska utlämnad och skyddslös, då bedömningen endast skett på basis av detta specifika tillfälle, utan hänsyn till den lärprocess som föregått nivåprovet.
Musikinstituten i Finland fick 2017 nya läroplansgrunder inom ramen för den grundläggande konstundervisningen. För solistiska studier poängteras här individens styrkor, det individuella kunnandet, kontinuerlig feedback, självutvärdering samt mångsidighet. Nivåer har bytts till
studiehelheter och nivåprov till antingen en kvittering av en studiehelhet eller ett spelprov.
Trots diskussioner, stöd och kollektivt framåtblickande kan lärarens roll som sakkunnig expert för just sitt område idag kännas mer osäker beträffande ansvaret för en elevs lärstig. Utan den synligt målinriktade nivåstegen som funnits ända fram till år 2017 i musikinstituten, skall varje elev nu lotsas in i ett undervisningsmönster där kontinuerlig feedback och självutvärdering som mindre byggstenar slutligen formar en sista helhet, ett slutarbete.
Syftet med det här examensarbetet är att studera de faktorer som har påverkat
undervisningen, läraren och den undervisning som ges i musikinstitutet Legato i och med läroplansförnyelsen. Syftet uppnår jag genom att svara på följande forskningsfrågor:
• Vad uppfattar en grupp lärare vid Musikinstitutet Legato med begreppet god musikundervisning, när de undervisar i enlighet med 2017 års läroplan?
• Hur har läroplansförnyelsen påverkat och förändrat pedagogernas tankesätt kring lärarrollen?
• Vad i undervisningen har förändrats om man jämför den aktuella lärsituationen med den undervisning som reglerades av den tidigare läroplanen?
Genom att få svar på dessa frågor kan jag belysa de tankar och samtal som föds, den planering och det rent konkreta som sker då ett styrdokument förändras. Jag hoppas kunna inspirera till öppna samtal och delade erfarenheter som gör att undervisningen i våra musikinstitut kan bli bättre och ännu mer inspirerande för våra elever. Dessa frågor kan även öppna upp för samtal kring lärarens många roller.
1.2 Disposition
Första kapitlet presenterar mitt ämnesområde samt de forskningsfrågor jag söker svar på.
Därefter följer ett kapitel där metodval samt teman för gruppintervjuer beskrivs. I kapitel 3 beskrivs de för arbetet relevanta teoretiska referensramarna: läroplanen, läraren, olika synsätt på lärande samt teser om god, kvalitativt god eller pedagogiskt skicklig undervisning.
Resultat och sammanfattande diskussioner återfinns i kapitel 4 respektive kapitel 5.
2 Metod och genomförande
2.1 Fokusgrupper
För att ha en möjlighet att hitta eventuella gemensamma nämnare och få en fingervisning om de tankar och de förändringar som uppstått i samband med den nya läroplanen och den undervisning som sker i enlighet med den, har jag genom gruppintervjuer i s.k. fokusgrupper försökt hitta viktiga punkter som belyser musikundervisningen i förhållandet lärare - elev.
Enligt Wibeck är syftet med en fokusgruppstudie är inte att dra generella, statistiskt underbyggda slutsatser om hela grupper. Fokusgrupper är istället en metod som kan användas för att få en djupare förståelse av människors tolkning av ett problemområde (Wibeck, 2010, 147). Fokusgrupperna var tre till antalet och bestod av tre lärare per grupp.
Inalles har nio personer deltagit i intervjuerna. Informanterna är både köns- och åldersmässigt olika samt har olika instrument- och arbetserfarenhet. Även informanter som till största delen undervisar i grupp finns representerade. Med hjälp av denna typ av gruppintervju, där givna ämnen och frågor kreativt har diskuterats av deltagarna, har jag sammanställt en tolkningsbar text, där gemensamma subjektiva åsikter har registrerats och analyserats. Diskussionerna har bandats och transkriberats, för att sedan bli kodade. Intervjuerna har gjorts våren 2021.
Nämnas kan att en av intervjuerna inte blev inbandad i sin helhet på grund av att den tekniska utrustningen svek. Från denna intervju har jag endast stödanteckningar att referera till.
2.2 Tema för gruppintervjuer
De ämnen som har behandlats under diskussionerna har varit värdegrund och undervisningens allmänna mål (kap 1.3), inlärningssyn, pedagogisk miljö och arbetssätt (kap 1.4) ur musikinstitutet Legatos läroplan 2017, samt tankar om vad god, kvalitativ undervisning är. Även elevens självutvärdering och betydelsen av lärarens yrkesidentitet för undervisningen har behandlats.
3 Teoretiska referensramar
I det här kapitlet presenterar jag kort de teoretiska referensramar som är de mest relevanta för gruppintervjuerna och för att få en bakgrund till det som påverkar informanternas svar och uppfattningar i fokusintervjuerna.
3.1 Läroplanen
Den läroplan som finns i de över 90 musikinstitut som verkar i dag har en historiskt sett kort bakgrund. Ursprunget till dagen musikskolor kan vi hitta i den mästar-lärling-tradition som med tiden omformades och blev privatundervisning i s.k. musikrum för att slutligen bli dåtidens musikskolor. För de elever som fick undervisning i dessa, vare sig de var knutna till armén, kyrkan eller övrig samhällsverksamhet, fanns krav på att musicera vid de offentliga tillställningar som var knutna till deras lärare och läroplats. Den undervisning som då gavs baserades på mästarens kunskaper och fanns inte dokumenterad i någon form. När idén väcktes bland musikentusiaster att man skulle grunda läroanstalter med konstinriktning i mitten av 1800-talet var tanken att stöda och uppmuntra de ungdomar som hade intresse och fallenhet för musik och musicerande. Enligt Broman-Kananen (2005) drogs en skiljelinje mellan privatundervisning och s.k. offentlig undervisning när Helsingfors musikinstitut grundades 1882 (Broman -Kananen 2005, 32-28). I de musikskolor som verkade denna tid var det som undervisades baserat på lärarnas egenkunskap, deras förslag och argument för varför aktuellt undervisningsstoff spelades. Här var undervisningen mer baserad på resultat gentemot dagens processbaserade undervisning. Dokumentation fanns egentligen inte. En stor inkonsekvens rådde inom undervisningsfältet (Broman-Kananen, 2005).
År 1968 började de befintliga musikläroinrättningarna regleras med lagstiftning (L147/1968).
Samtidigt inleddes arbetet med ett regelverk för hur verksamheten i dessa läroinrättningar skulle se ut. Ett beslut om att göra upp ett eget kursexamenssystem med grundkurser togs även vid denna tid (Ritaluoto, 1996, 52).
År 1969 utarbetade Förbundet för finska musikskolor en modellguide för sina medlemmar, vilken också innehöll följande bestämmelser om läroplaner, avdelningsindelning och grader av musikskolor. Läroplanen för en musikskola måste innehålla information om:
1) vilka ämnen som kan studeras vid utbildningsinstitutionen
2) vilka examina som måste fullföljas för att få certifikat utfärdade av högskolan 3) antalet år inom vilka examina måste slutföras
4) hur många veckotimmar en elev ska få
5) hur stora grupper som får undervisning i klassrummet, dock med hänsyn till att det inte får vara mer än 30 elever i musikhistorieklassen och högst 16 elever i musikteori- och melodiklassen. (Kuha, 2017, 599)(Förf. Övers.)
Den första lagen om grundläggande konstundervisning trädde i kraft 1992. När det första dokumentet om lagen för undervisning i den grundläggande konstundervisningen i musik 1992 kom, fanns ingen direkt fingervisning om vem som kunde undervisa, lära ut musik i de musikskolor som då existerade. Samma år kom dock en förordning där man kan läsa:
1 § Grundundervisning i konst kan ges av en person som har behörighet som lärare på konstområdet i fråga vid någon läroanstalt som hör till utbildningsstyrelsens verksamhetsområde. Grundundervisning i konst kan också ges av en person som har annan lämplig utbildning för konstområdet i fråga eller som genom arbete på området skaffat sig kompetens som kan anses tillräcklig. Utbildningsstyrelsen kan utfärda föreskrifter om de behörighetsvillkor som avses i detta moment (L 424/1992).
De nationella läroplansgrunder, både för allmän och fördjupad lärokurs, som trätt i kraft sedan 1992 är de som utkom 1995, 2002, och 2005. Den sista i raden är alltså läroplanen från 2017, som togs i bruk från och med augusti 2018 (Ubs 2017a). Broman- Kananen skriver: ”På 1990-talet inträffade en avgörande förändring då läroplanen gick in i en dubbel tillvaro, dels som grunder som fortfarande är riksomfattande, dels som lokalt uppgjorda planer, där det också skall finnas utrymme för de enskilda lärarna att utarbeta sina egna läroplaner”. Hon konstaterar också att i de första läroplanerna organiserades villkoren för hur man på ett konkret sätt skulle ordna examina och avdelningar, medan man i de senare drog riktlinjer för elevernas individuella utveckling. “Läroplanen är otvivelaktigt ett pedagogiskt ställningstagande om undervisningens målsättning, men också ifråga om den här uppgiften kan man konstatera att den växer fram först med tiden” (Broman-Kananen, 2005, 46).
Dagens musikinstitut verkar enligt lagen om grundläggande konstundervisning (L633/1998).
Enligt lagens 5 § besluter Utbildningsstyrelsen om målen och det centrala innehållet för varje konstområde i den grundläggande konstundervisningen (grunderna för läroplanen) och i samma paragraf finns skrivet att “utbildningsanordnaren skall godkänna en läroplan för varje konstområde”. Grunderna för läroplanen för den fördjupade lärokursen i grundläggande konstundervisning 2017 är målinriktad och framskrider från nivå till nivå och är i första hand avsedd för barn och unga. För musikstuderande betonas deltagande och aktivitet i musiken för att utveckla förståelse och uttrycksförmåga, samt att via dessa möjliggöra chanser till yrkesutbildning och högskoleutbildning inom området. Därtill skall undervisningen stödja och stärka elevens förmåga att uttrycka sig, tolka och värdera. Att ställa egna mål, lära sig att öva och utveckla det egna kunnandet samt egna färdigheter för att öka elevens kulturella delaktighet och öka välbefinnandet är även essentiellt. I de lokala läroplanerna som musikinstitut runt omkring i Finland har, har även noterats förfaringssätt genom vilka man kan individualisera den fördjupade lärokursen så att den på bästa sätt motsvarar elevens förutsättningar att studera och lära sig. Individualiseringen kan röra studiemål, studietid, innehåll i studierna, hur undervisning skall genomföras eller på annat sätt anpassas enligt elevens behov (Ubs, 2017). Här kan nämnas att skrivningen om individualisering gäller främst barn och unga med särskilda behov. Redan i läroplansgrunderna från 2002 finns möjlighet för denna grupp att delta i undervisning, men verkan av detta ses nu mer allmänt i och med 2017 års läroplan. Utvecklingen av läroplansgrunderna har gått från det allmänna till det individuella, och man kan fråga sig om det var detta som Broman-Kananen omedvetet förutspådde i sin doktorsavhandling 2005.
3.2 Läraren
Läraren är en utbildare, en lärexpert, en pedagog, en handledare, ja listan på vad en lärare är kan göras lång. Alla nämnda epitet har något olika klang och kan peka åt olika håll i fråga om undervisningssätt. På Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s nätsidor kan följande beskrivning av läraryrket läsas:
Lärarens arbete är att stödja och främja lärandet och kunskapsutvecklingen hos barn, unga och vuxna.
Läraren stödjer individens utveckling till en självständig och ansvarstagande samhällsmedlem som har tillräckliga kunskaper och färdigheter för framtiden. Läraryrket är expertisarbete. Men det handlar också om en ständig växelverkan mellan individer. Lärarna spelar en betydande roll i strävan efter social och ekonomisk stabilitet, välbefinnande, hållbar utveckling och sysselsättning (OAJ, 2021).
De lärare som undervisar vid dagens musikinstitut är till största delen utbildade vid yrkeshögskola eller universitet som är särskilt inriktade på musik. Behörig för undervisning på fördjupad nivå är lärare som har lämplig högre högskoleexamen eller lämplig högskoleexamen eller lärarexamen på minst institutnivå inom konstområdet i fråga (OAJ 2018).
Lärare vid musikinstitut har haft eller har ofta en egen karriär som musiker. Rollen som lärare och artist skiljs inte åt utan integreras, vilket gör att många lärare uppfattar sig som personer med dubbla identiteter. Många andra roller kan också tillfogas till denna identitet, t.ex.
kommunikatör, planerare och handledare. Den mångfald av elever som läraren möter kräver anpassning t.ex. till olika kulturers attityder och bakgrund, till eventuella funktionshinder eller sjukdomar eller till andra faktorer som påverkar undervisningen (Polifonia 2010). Om man ser till de enskilda institutens läroplaner ges läraren rollen som planerare och samarbetspartner.
I Läroplanen för Musikinstitutet Legato från 2018 skrivs följande under rubriken
“Inlärningssyn, pedagogisk miljö och arbetssätt”:
Läraren har en viktig roll när det gäller att utveckla elevens inlärningsfärdigheter samt olika övningstekniker. När undervisningen planeras bör man se till att eleven lär sig kritiskt granska sina studier och sitt lärande och blir medveten om sina starka och svaga sidor så som sin konstnärliga skapande förmåga[…]Växelverkan mellan elever och lärare samt eleverna emellan är av central betydelse. Läraren skall tillsammans med eleven hitta de arbetssätt som bäst passar eleven så att målen för undervisningen kan nås. Lärandet ses som ett resultat av elevens egen aktivitet. Upplevelsen av att
lyckas, som inom musiken ofta kommer först efter ett långvarigt arbete, ökar elevens tro på sin förmåga. (Läroplan för Musikinstitutet Legato 2018)
Marja-Leena Juntunen, professor i musikpedagogik, beskriver i en artikel i British Journal of Music Education 2014 resultatet av sin undersökning om visioner inom pedagogisk utbildning i högre instrumentundervisning. Här berättar lärarstuderande hur de redan under sin praktik, har uppmärksammat hur divergerande uppgifter och färdigheter som inte direkt kopplas till yrkesrollen, krävs för att klara av att undervisa dagens elever. Lärarens roll idag anses vara ytterst komplex (Juntunen, 2014). Även John Hattie, huvudsakligen verksam inom fältet pedagogisk psykologi, konstaterar i sin bok 10 förhållningssätt för framgångsrik undervisning:
“Det är i slutändan lärarnas förhållningssätt som avgör om de klarar av den utmanande uppgiften att undervisa framgångsrikt under hela sitt yrkesliv” (Hattie & Zierer, 2018, 16).
3.3 Synsätt på lärande
Vad behöver då läraren kunna för att på ett framgångsrikt sätt utöva sitt yrke och förmedla kunskap till sina elever? Om man gör det mycket förenklat kan man säga att läraren bör ha ämneskunskaper d.v.s. kunskap om innehållet i undervisningen, och pedagogiska kunskaper, alltså hur innehållet skall struktureras, förmedlas och läras in (Håkansson & Sundberg, 2020, 164).
Före 1969, i det man då kallade musikskolor i Finland, fanns inga riktlinjer för vad som skulle undervisas. I och med att Förbundet för finska musikhögskolor gav ut riktlinjerna för vad en läroplan skulle innehålla, började en struktur formas för lärandet. Som modell för den tidiga läroplanen tog man Sibelius Akademins sätt att ordna sin undervisning (Kuha, 2017). Den undervisning som musikinstituten i Finland idag ger skall upprätthålla och utveckla den traditionella konstmusiken men skall också uppmuntra att utöva de moderna musikgenrerna, olika kulturers musik samt olika sätt att uttrycka sig genom musik (Björk m.fl. 2018, 10). Det sociologiska sättet att se på undervisning var förhärskande fram till 1990-talet. Efter det började istället det konstruktivistiska sättet att se på eleven och lärandet bli mer allmänt.
Individen (eleven) kom i fokus och institutionen fick en mer tillbakadragen roll. Denna förändring syns i läroplanen från 2002 (Broman-Kananen, 2005, 53-54). Bland annat kan man
läsa i kapitel 2, § 2 i läroplanen för den grundläggande konstundervisningen, fördjupad lärokurs:
”Lärandet är ett resultat av elevens egen aktivitet. Läraren har därför en viktig roll både när det gäller att utveckla elevens färdigheter för lärande och den pedagogiska miljön så att olika slags elever har möjlighet att göra framsteg ”(Ubs, 2002).
Bland föregångarna till den konstruktivistiska synen på barnet och inlärningen kan bl.a. Jean Piaget och Lev Vygotskij nämnas. Piagets huvudtanke var att barnets kunskap erövras på grund av att barnet självt gör erfarenheter i en stimulerande och kvalificerad miljö. Piaget menade också att man skulle utgå från barnets eget intresse, vilket utvecklar självdisciplin och en förmåga till självinsats. Vygotskij i sin tur intresserade sig för psykologins tillämpningsmöjligheter i pedagogik och pekade på bl.a. språkets betydelse för inlärning samt samspelet individer emellan i undervisningen (Jerlang 2008, 341-342, 363-368 ). Vygotskij sa själv: “...det som barnet kan utföra idag i en samarbetssituation, kan det utföra självständigt i morgon” (Jerlang, 2008, 368).
De finska pedagogiska forskarna Maijaliisa Rauste-von Wright och Johan von Wright sammanfattar konstruktivismen som:
- en ny kunskap som assimileras med tidigare inlärning - att lärandet är ett resultat av elevens egna handlingar
- att aktivitet drivs av ett mål, och målet styrs av inlärningskriteriet - men lärandet styrs av vad eleven gör
- att betoning av förståelse främjar en meningsfull strukturering av kunskap - att samma sak kan förstås och tolkas på många olika sätt
- att överföringen av lärandet till nya situationer beror på sammanlänkningen av kunskap och färdigheter
- att social interaktion spelar en nyckelroll i lärandet - att målorienterat lärande är en färdighet som kan läras
- att läroplaner bör vara flexibla och ta hänsyn till både elevens förmågor och kunskapens proportionalitet och variation (University of Applied Sciences, 2021).
I de senaste läroplansgrunderna för den fördjupade lärokursen i grundläggande konstundervisning 2017 är målen för lärandet att framföra musik och uttrycka sig, att lära sig lära och öva, att lyssna på och gestalta musik, att komponera och improvisera. I läroplanen finns även under rubriken Arbetssätt i undervisningen av musik följande text:
I studierna i den fördjupade lärokursen betonas personlig handledning av eleven. Eleven erbjuds också möjlighet att på ett mångsidigt sätt skapa och studera musik i samarbete. Genom valet av arbetssätt kan man också stärka elevens motivation och förmåga att leda sig själv.
Utbildningsanordnaren och lärarna svarar tillsammans för att studiemiljöerna utvecklas så att mångsidigt arbete och mångsidig användning av arbetssätt är möjliga i undervisningen. Man främjar mångsidiga arbetssätt bland annat genom att utnyttja teknologi på ett ändamålsenligt sätt.
Färdigheterna att lära sig lära utvecklas när eleven handleds i att planera och bedöma sitt arbete (Ubs, 2017).
3.4 Vad är god undervisning?
I alla tider har en av de stora frågorna för lärare varit hur man på bästa sätt skall kunna förmedla kunskap till sina elever. Hur bedömer man om en elev fått god undervisning?
Vad är då god undervisning? Om man slår upp ordet ´god´ kan man bl.a. läsa följande synonymer;:bra, tillfredsställande, ändamålsenlig, fruktbar, duglig m.fl. Betydelserna är många för detta lilla ord som dock har en stor innebörd när det sätts som beskrivning på t.ex.
en företeelse (SAO, 2021). Begreppet kvalitativt god undervisning beskrivs av Håkansson och Sundberg i boken Utmärkt undervisning som en mix mellan framgångsrik undervisning och god undervisning. Med framgångsrik undervisning avses här hur det man uppnår svarar mot det tilltänkta målet med undervisningen medan man med god undervisning hänvisar till om undervisningens målsättningar kan försvaras både moraliskt och etiskt. De konstaterar att båda varianter behövs för att kunna få en kvalitativt god undervisning till stånd (Håkansson &
Sundberg 2020, 53).
Ordet god kan även referera till kvalitet, även om det också är ett mångfacetterat ord. Om kvalitet i undervisningen skriver Tiia Luoma i sin rapport om Grundläggande konstundervisning 2019-2020;
”Kriterier på kvalitet i pedagogisk verksamhet ser jag främst utifrån den lärandes perspektiv. Kvalitet i utbildningsverksamhet omfattar inte bara ett didaktiskt förhållningssätt, kunskap och insikt om vad som är bra för barns eller vuxnas inlärning och utveckling, utan den totala inlärningssituationen. Denna omfattar såväl yttre betingelser såsom ledarskap och materiella resurser som kunskap och kompetens hos den personal som är direkt ansvarig för utformningen av inlärningsmiljön. Kunskap om vad som är en bra inlärningsmiljö bygger såväl på pedagogisk forskning och erfarenhet som på förmågan att tillämpa denna kunskap i varje enskilt fall utifrån den lärande individens behov, det vill säga kunskap som bygger på integrering av teori och praktik.
Kriterier på kvalitet i en pedagogisk situation bygger på en helhetssyn där många komponenter ingår och smälter samman till en enhet. Därför kan inte kvalitet mätas i den bemärkelsen att vissa definierade kvaliteter kan väljas ut och kvantifieras. I stället kan ett antal indikatorer bestämmas och vägas samman till en helhet. En sådan sammanvägning är i hög grad beroende av bedömarens kunskap om de processer som ligger till grund för verksamheten”(Luoma, 2019, ).
Något som kännetecknar god undervisning är skicklighet i lärarens pedagogiska verksamhet.
Begreppet pedagogisk skicklighet figurerar främst i högskole- och universitetsvärlden.
Begreppet är väl utbrett och många olika tolkningar finns. Enligt Paul Ramsden, utbildningsteoretiker, kan man sammanfatta i sex punkter de utmärkande drag som en pedagogiskt skicklig lärare har:
1. Skickliga lärare visar entusiasm för ämnet och en vilja att dela denna entusiasm med sina studenter.
2. Skickliga lärare visar respekt för sina studenter, är intresserade av såväl deras professionella utveckling som personliga utveckling och har förmåga att anpassa och utvidga kunskapen istället för att enbart överföra den. De använder kunskap om ämnet, målgruppen och hur lärande går till för att omvandla ämnesspecifika koncept till något som studenterna kan förstå.
3. Skickliga lärare använder beprövade och lämpliga metoder för bedömning och utvärdering samt ger konstruktiv återkoppling till sina studenter.
4. Skickliga lärare har höga förväntningar på sina studenter, har tydliga mål, sätter in kunskap i ett sammanhang och anpassar undervisningen till studentgruppen, ämnet och lärandemiljön 5. Skickliga lärare har höga förväntningar på sina studenter, har tydliga mål, sätter in kunskap i
ett sammanhang och anpassar undervisningen till studentgruppen, ämnet och lärandemiljön 6. Skickliga lärare utvecklas hela tiden, till exempel genom att läsa, delta i kompetensutveckling,
lyssna på studenterna, dela erfarenheter och idéer med kollegor och att reflektera över mötet med studenterna och de uppnådda studieresultaten (Winka & Ryegård 2013, 30).
Betydelsen av god eller kvalitativt god kan alltså tolkas och få flera olika bottnar och betydelser. I det här arbetet kommer jag att använda begreppet god undervisning för att ringa in det som ett antal intervjuade lärare, som undervisar enligt fördjupande lärokurs, anser vara centralt och angeläget i fråga om undervisning för att en elev skall kunna erhålla alltifrån en meningsfull musikhobby och ett livslångt musikintresse, till grunden för en yrkesbana inom musik.
4 Resultat
I det här kapitlet presenteras resultatet av de fokusgruppsintervjuer som gjorts. Jag väljer att göra det genom att presentera ett urval intervjusvar där gemensamma subjektiva åsikter bildar ett skönjbart mönster. Med detta kan man ha möjlighet att identifiera likheter och gemensamma ställningstaganden som kan ge svar på mina ställda forskningsfrågor. Jag har valt att dela in resultatet under tre huvudrubriker: Lärarens syn på läroplanen, Lärarens självbild samt Lärarens syn på god undervisning.
4.1 Lärarens syn på läroplanen
Grunderna för läroplanen är en nationell föreskrift som Utbildningsstyrelsen utfärdar och utifrån vilken de lokala läroplanerna görs upp. De lokala läroplanerna gör det möjligt för varje musikinstitut att ge en högklassig verksamhet utifrån de resurser som läroanstalten har att tillgå (Ubs, 2017). Läroplanens betydelse för undervisningen är alltså påtaglig. De i läroplanen inskrivna kriterierna för vad undervisningen skall ge eleverna, gör att arbetet med den praktiska undervisningen lättare kan gestaltas och förverkligas. Men eftersom skriven text kan uppfattas och tolkas på olika sätt kan vägarna till förverkligande av undervisning se något olika ut. De fokuserande gruppintervjuerna inleds med tre delfrågor där text, tagen ur läroplanen i Musikinstitutet Legato behandlas. De aktuella delarna är tagna ur kapitel 1.3 Värdegrund och konst-/musikundervisningens allmänna mål samt kapitel 1.4 Inlärningssyn, pedagogisk miljö och arbetssätt.
4.1.1 Styrdokument och mål
För alla informanter är grunden i deras arbete en likvärdig och individcentrerad syn på eleven.
Läroplanens fras “Undervisningen skall hjälpa eleverna att växa som människor genom att utveckla deras tankeförmåga och kreativitet” gav upphov till många synpunkter och kommentarer. Att växa som människa via och med musikens hjälp, att stärka individen och hjälpa till att bygga upp “bra och goda människor” var något som framkom som viktigt i diskussionerna kring undervisningen men även kring musikinstitutet som företeelse.
Elever med olika typ av bakgrund och hemförhållanden är alla likvärdiga och får samma bemötande, utan krav och fördomar. Det skapar förtroende. Tidsaspekten, d.v.s. den tid en elev upptar en elevplats i ett musikinstitut, nämndes även i detta sammanhang. En elev som börjar spela vid 7 års ålder kan vara med i ett musikinstituts verksamhet tills hen är 18 år eller äldre och det gör att eleven under sina kanske mest formbara år undervisas och finns i en lärares och ett musikinstituts aktiva verksamhet länge. Påverkan på denna elevs liv torde vara märkbar. “Vi har ett stort ansvar här, vi bygger en värderingsgrund för eleven”, säger en av informanterna. Beträffande målen för undervisning i Musikinstitutet Legato, belyst med meningen “De estetiska, etiska och ekologiska frågor som är den del av konsten som vägleder eleverna att reflektera över och bedöma vad som är viktigt och värdefullt i livet”, var alla ense om att genom att stärka och förstärka det personliga, det musikaliska och det kunskapsmässiga hos eleverna blev de starkare individer och människor. Att våga uttrycka sig i musik gav även i övrigt en solid självkänsla och mera råg i ryggen för framtiden. Det svåröversättbara finska uttrycket: ”Pitää nähdä metsä puilta”, som åsyftar att man skall se till
helheter, inte detaljer, var något som en informant påpekade.
”Pitää nähdä metsä puilta, målet är ju konst och musik, en givande konstform. Man skall aldrig någonsin prestera konst eller musik”.
”Texten ger en idealistisk bild, men det är en grund, en kultur som hör till musikinstitutens roll att föra fram”.
På Undervisnings- och kulturministeriets hemsida för grundläggande konstundervisning kan man läsa att konstämnen utvecklar och utnyttjar barns och ungdomars färdigheter på ett mångsidigt sätt, vilket stärker målen för kunnandet i utbildningen och senare också i arbetslivet. Här kan även läsas att konstämnen stöder människans välbefinnande under hela livet (OMK, 2021).
Med hänvisning till denna text, men även till Legatos läroplan, anser jag att de intervjuade pedagogerna helt omfattar de strävanden och mål som finns i styrdokumentet. Att inte enbart se till den spelade läxan på instrumentlektionen, utan att istället se det större perspektivet kan ibland vara en utmaning. Jag finner att intervjusvaren visar på sunt och långsiktigt pedagogiskt tänkande, men även på en respekt för individen och hens utveckling.
Den förändring som skett med läroplansförnyelsen ligger enligt samtliga informanter mer i synen på lärandet som ett mer helhetsmässigt och flexibelt undervisande än på det praktiska i undervisningen. Nästan samtliga lärare tycker att förändringen i det stora hela är positiv.
Förändringen gäller, enligt utsago, nästan enbart tankesätt och inställning till undervisningen.
Den omställning som skett i form av kunskapsstegar och bortfall av regelrätta nivåprov upplevs mestadels som positiv. Det som eventuellt kan orsaka huvudbry är självutvärderingen och hur man skall gå tillväga för att naturligt kunna använda denna form av utvecklande inlärningsmodell.
”Jag kan inte säga att min undervisning har förändrats så jättemycket, men jag tror att förändringen är mer psykisk än vad den är på det praktiska planet.”
”Jag tycker personligen inte att jag gjort så stora förändringar, men visst är det bra med en modernisering i läroplanen.”
Det individuella som lyfts fram i de ny läroplansgrunderna gör att undervisningen kan anpassas så att elevens egna personliga styrkor tydligt kan synliggöras. Genom att variera valet av undervisningsstoff kan varje elev få just det som behövs för att god inlärning skall vara möjlig.
”Allt är inte för alla, det sa ju Martin Wegelius redan på sin tid! Alla elever behöver ju inte kunna allt.
De som har ambitioner måste få veta och lära mer, dyka djupare ner i kunskapen, medan de som enbart vill ha glädje av sin kunskap ska kunna få ha det.”
De intervjuade lärare som verkar som timlärare och/eller vikarier är i en något annorlunda sits när det gäller undervisning. Dessa lärare upplever att läroplanen är viktig men att de lokala skillnader och variationer som finns i olika musikinstitut inte nämnvärt påverkar deras undervisning. Skillnaderna är oftast inte så stora och det resulterar i att pedagogerna har en likvärdig undervisningsstil för alla elever, oavsett i vilket musikinstitut de finns. I samtalen med timlärarna upplevde jag att individen var i fokus på ett lite annat sätt. Dock är detta ett personligt intryck, varför jag väljer att inte fästa någon större vikt vid det.
”Visst har jag läst de olika läroplanerna, men nog undervisar jag i stort på samma sätt
ändå!”
”När läroplanen trädde i kraft var jag vikarie vilket medförde att jag egentligen körde mitt eget race och
undervisade mer fritt. Eftersom det inte fanns krav att eleverna t.ex. inte skulle göra nivåprov med vikarien blev undervisningen mer individuell och flytande, precis om den borde vara enligt dagens läroplan.”
År 2018 beställde Svenska kulturfonden en kartläggning över tillgången på grundläggande konstundervisning i Finland och Åland av kulturredaktör Lasse Garoff. Han har i sin publikation Mer än en hobby kartlagt och intervjuat aktörer inom grundläggande konstundervisning på svenska. Han berättar i ett kort kapitel om att responsen på de nya grunderna har varit delad (detta alltså till fram till 2018 då kartläggningen skrevs). Han refererar även till en intervju gjord av Yle, där undervisningsrådet Eija Kauppinen berättat att hon blivit hotad per brev för att ha förstört systemet, gällande det nya tankesättet med slopade nivåprov. Kauppinen betonar här att lärare, elever och föräldrar i samråd skall kunna vara delaktiga i undervisningen via arbetet med att realisera de nya lokala läroplanerna (Garoff, 2019, 25-26).
I SML:s egen podcast Selvät Sävelet, publicerad 15.9.2021 intervjuas Eija Kauppinen och tar där upp bl.a. bakgrunden till den grundläggande konstundervisningens förnyade läroplan 2017. Hon berättar att den formativa bedömningen, som omfattades på 1900-talet i grundskolan, starkt har påverkat läroplansprocesserna i grundläggande konstundervisning under åren. Formativ bedömning är bedömning som stöder lärprocessen, är kontinuerlig och sker i samverkan med eleven i form av uppmuntran och t.ex. muntlig respons. Motsatsen är summativ bedömning som enbart mäter slutresultatet. I grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen 2002 skrevs för första gången in att bedömningen av en elev skulle var a baserad på utvärderingskriterier uppgjorda av den musikläroanstalt eleven gick i. Kauppinen poängterar i intervjun fördelarna med formativ bedömning, samt en kontinuerlig utvärdering under terminen. En sådan utvärdering är bl.a. den som sker i klassrummet, under den faktiska lektionen. Kontinuerlig respons, delmål och elevens egen aktiva medverkan för sitt lärande är helt i samklang med dagens grundskolas tankesätt och måltavlor.
Jag uppfattar att lärarna i sina svar uppvisar att förändring har skett i deras undervisningssätt i och med ibruktagandet av en ny läroplan. Eftersom jag själv verkar inom samma institut som de intervjuade och själv har deltagit i lärarmöten tillsammans med dem, vet jag att läroplanen och de formuleringar den innehåller har vridits och vänts på i många olika repriser. De förändringar som kommit hittills har föranletts av många tankar och diskussioner och förändringarna har även införts successivt. Enligt informanterna har en gradvis övergång varit bra för både lärare och elever.
4.1.2 Konstruktivism
I intervjuerna var många personliga uttryck inbakade som kom att beskriva både dialog, samarbete och frågan om hur eleven tillägnar sig kunskap. Beskrivningen ”att mötas i musiken” pekar på kommunikation och dialog, och belyser det viktiga i att öppet kunna prata och diskutera med eleven, utan krav och på elevens villkor. En av informanterna säger:
“Eleverna skall få en realistisk bild av sitt kunnande. Öppenhet är viktigt, och om eleven sen slutar spela efter två år så vet hen vad hen kan och vad som finns kvar att lära.”
Många kommentarer belyser den tidigare läroplanens inverkan på undervisningen.
“Jag har mina mål och önskningar med vad eleven borde kunna men nu är det även elevens önskemål som måste beaktas. Det gjorde vi inte förr med den gamla läroplanen. Det var mer ett fabrikssystem.”
“Nu får och kan man ta hänsyn till olikheter och det är jättebra! Det nya tankesättet gör ju att man kan få ut det bästa från varje enskild elev.”
”Det är bra att inte behöva stänga in eleven i ett fyrkantigt system”.
Att bemöta eleven på hens egen planhalva är också ett uttryck som finns med och det beskriver möjligheter till att lära via användning av elevens egna personliga musikval. Att förmå eleven att spela ett visst musikstycke för att lära ett nytt teknikmoment, trots motstånd, kan varieras med att spela något ur en annan genre men som eleven känner till och lättare kan greppa. En lärare påpekar att eleven nu kan få söka och hitta sin stil utan krav.
”Allas vägar till målet behöver ju inte se lika ut”, säger en informant och får medhåll av de andra i gruppen.
Jag upplever att informanterna agerar helt enligt konstruktivismens grundtankar.
Undervisningen skall anpassas till de förmågor en elev har och kunskapsstoffet ska framföras i rimliga proportioner. Det sociala spelar en viktig roll i hur elev och lärare kan samarbeta kring lärandet. Jag noterade även att lärarna brydde sig om att ha en bra kommunikation med sina elever. Uttrycket ”en vuxen kompis” fick såväl bifall som muntra miner i gruppen och en påtaglig känsla av samförstånd kändes då detta nämndes under intervjutillfället. I en intervjusituation dök även ordet respekt upp som en viktig detalj i ett elev-lärar-förhållande.
Frasen “man måste förtjäna respekt” gav upphov till en intressant vinkling på detta tema.
Ömsesidig respekt bör finnas med vid en så pass personlig relation som uppstår under en enskild instrumentundervisningssituation. Lärarna ansåg att om respekt saknas kommer situationen att gå i lås och slutar tills sist i att eleven avbryter sina studier.
Elevens egen drivkraft, som exempelvis kan vara det egna drivet att öva, är en källa till både diskussion och huvudbry under spellektionerna. Tydliga mål behövs för att hjälpa, och inlärningen styrs i slutändan nästan enbart av eleven själv. “Här gör god kommunikation verkligen sitt”, uttrycker en informant.
Enligt Håkansson & Sundberg (2020) har det skett radikala omtolkningar av vår förståelse av undervisning de senaste 30 åren. De praktiska konsekvenserna av den ökade komplexiteten i förståelsen av klassrumsprocesser, är att det inte längre finns enkla svar på hur man ska öka kvaliteten i elevers tänkande och lärande. De sociala konstruktivisterna, som ser på samhället som en helhet och där delar av det konstrueras av människor i samspel med varandra, menar att förklaringar, argumentation, förhandling och diskussion är det som är av vikt i nutidens klassrum. Det centrala blir då språk och kommunikation i motsats till tidigare då endast läraren förmedlade kunskap och elevens uppgift var att ta emot den (Håkansson & Sundberg, 2020, 65-66). Säljö anser att lärande och kunskapsreproduktion inte enbart är en fråga om att behärska kunskaper och färdigheter i sig som isolerade enheter.
“Man måste kunna avgöra när en viss uppsättning kunskaper är relevant och produktiv och hur de fungerar i olika situationer. Relationen mellan redskap och handling måste skapas, den är inte mekanisk utan varierar mellan olika sociala praktiker. Allt handlande förutsätter i denna mening en aktiv tolkning och ett mått kreativitet hos individen” (Säljö 2016, 129).
4.2 Lärarens självbild
Åldersspektra på de lärare vars intervjusvar finns med i detta arbete är brett. Pedagoger som utbildats och fått sin examen under de senaste åren har haft andra förutsättningar än de från 80- och 90-talet utexaminerade pedagogerna. Laura Huhtinen-Hildén publicerade 2012 en undersökning om hur finländska musiklärarstuderandes yrkesskicklighet byggs upp.
Undersökningen analyserar insikter och betydelsefulla upplevelser som har lett till förändringar för de studerandes uppfattningar om hur det är att vara musiklärare.
Följande teman är enligt undersökningen centrala och beskrivande för vad en lärare är:
• En som undervisar i musik och i första hand fokuserar på att lära ut sådant som har med musik att göra
• En som stöder kreativitet och glädje
• En som har förmåga att kombinera olika konstbaserade metoder
• En trygg fostrare
• En reflekterande lärare
• En som besitter sakkunskap om hur människor interagerar och påverkar varandra
• En pedagogisk konstnär
Dessa teman har även varit underlag för informanternas samtal om lärarrollen i mitt examensarbete.
4.2.1 Pedagogisk konstnär och coach
”Vi förmedlar kultur” , “Vi är tulenkantajia”! (fri övers. eldsjälar), säger två informanter nästan samtidigt när frågan om vad de känner att de förmedlar med sin musikundervisning kommer upp som tema i intervjun. En lärare visar ett konstnärskap genom att själv aktivt utöva musik.
Här återfinns alltså två sidor av musikutövande parallellt i lärarrollen. ”Förebilder är viktiga”, konstaterar en aktiv lärare som undervisar i bandspel.
“Balansen mellan att visa konstnärskap och att vara lärare beror på hur gammal elev du skall undervisa och hur långt eleven hunnit i sin musikaliska utveckling.”
Rapporten Instrumental and vocal teacher education, utgiven av Europas musikhögskolor och konservatorier 2010, konstaterar att läraryrket idag inte kan jämföras med lärarrollen förr i tiden, där den misslyckade musikern istället för att lyckas göra karriär måste börja undervisa för att försörja sig.
De två rollerna som musiker och lärare behöver inte ställas mot varandra. Det är numera en föråldrad tanke. Istället bildar de en bred kunskapsbas och mångsidig kompetens som gagnar eleven (Hildén m. fl., 2010).
Enligt Huhtinen-Hildéns undersökning är en av de intressanta observationerna att den pedagogiska konstnären är, den som har förmåga att kombinera olika konstbaserade metoder samt den som besitter sakkunskap om hur människor interagerar och påverkar varandra. Dessa egenskaper beskriver en yrkesidentitet och en yrkesskicklighet som kännetecknar en ny form av lärarskap (Jordan-Kilkki, Kauppinen, Korolainen-Viitasalo, 2013).
I samtal om rollen som undervisande pedagogisk konstnär säger flera informanter att ju äldre en elev är desto mer påhittighet krävs för att ge impulser till elevens egen kreativitet. Här nämns också improvisation, gehörsträning och “jam” som byggstenar till en kreativ undervisning.
”Man måste tillämpa och anpassa både material och undervisning, det är något vi måste göra varje dag.”
”Ja man plockar ihop de element som behövs för just den elevens behov och för att utveckling ska ske.
All undervisning är ju individanpassad.”
Det konstateras också att omgivningen och atmosfären hjälper till för att en elev ska kunna hitta och utveckla sina egna kreativa möjligheter.
”När en elev vill och kanske komponerar egen musik måste man uppmuntra! Kreativiteten föder glädje som i sin tur föder ännu mer kreativitet.”
”Om man själv är kreativ och har glädje i sitt arbete så skickar man ju det vidare till sina elever.”
I ett kapitel i boken Musiikkikasvattaja, där tio intrumentlärare belyser elevens olika sätt att utvecklas till musiker, beskrivs kreativitet som något som varje lärare bör kunna utveckla och stöda. Oberoende, självsäkerhet och självständighet är begrepp som kan användas för att beskriva en musikers kreativa inställning. I en psykologiskt trygg och fri omgivning kan inspiration och kreativitet bli möjlig. Allt bör dock ske på en för eleven passande nivå. Med en lämplig mängd utmaning och i en trygg och uppmuntrande miljö kan eleven känna de rätta grundläggande känslorna av kreativitet och uppfinningsrikedom (Juntunen , Nikkanen, Westerlund 2013, 150-178).
4.2.2 Musiklärare, handledare och stöd
”Man måste tro på sina elever och vara säker och trygg så kan allt vara möjligt.”
”Trygg handlar om att lyssna på de elever som behöver. Eleverna behöver få vara säkra på att inget de t.ex. säger förs vidare. Och att det finns en kontinuitet så länge inget annat meddelas, t.ex. ingen lapp på dörren där det står att undervisningen inte blir av utan ett meddelande från läraren till eleven...personlig trygghet”.
Så här säger två informanter när ämnet stöd och trygghet för elever tas upp. I samtliga fokusgrupper görs reflektioner om att eleverna bör känna att en vuxen person lyssnar, hjälper och bryr sig om eleven. Alla informanter känner att de som vuxna är viktiga i detta hänseende.
Här berättar också en lärare om hur hens starka tro på att eleven skulle lära sig spela, trots rädsla och blyghet, gav resultat. Hen bar vatten till brunnen (fi. orig. kantaa vettä kaivoon) tills eleven kände sig trygg och med den känslan kunde frigöra sig och ge uttryck via sitt musicerande.
“Om eleven vågar prata och är trygg leder detta ofta till musikalisk trygghet och samtidigt till musikalisk utveckling.”
När ämnet om interaktion och personkemi kommer upp till diskussion är det första gången som flera informanter uttrycker sig bekymrat.
“Interaktion är inte alltid så lätt. Yngre elever kan vara svåra att kommunicera med, de kan vara rastlösa och svåra att få kontakt med. Då är det svårt, det är inte alls min starka sida. Jag har inte fått någon kunskap om hur man borde göra i sådana situationer i min utbildning och jag har kanske lärt mig med tiden men... Det är en brist jag har som lärare.”
“Man måste vara litet psykolog ibland.”
”Man måste ha “pelisilmä”(fri övers. spelöga). När man är två människor i ett rum i en undervisningssituation ser man saker och får ta hänsyn till den andra, vad som än händer eller har hänt, hur än elever mår.”
”Ja man är ju inte expert, men man bör åtminstone ha baskunskaper i samarbete och kommunikation…”
Enligt Hattie & Zierer kräver framgångsrikt lärande positiva relationer, både mellan lärare och elev och mellan elever och deras kamrater.
Klassrumsklimatet och elevernas uppfattning om grunden för relationen med läraren kan kommunicera förväntningar, både på gott och ont. Lärarens förväntningar, en ömsesidig respekt, ett tryggt klassrumsklimat med en naturlig och human lärare påverkar även inlärningen (Hattie & Zierer 2018, 163-171). Enligt Säljö är allt det vi gör och förstår delar av kontexten. Kontexten ses oftast som något som påverkar individer, men Säljö menar att kommunikation förutsätter en kontext för att bli begriplig (Säljö 2016, 135). Kunskap har enligt Säljö ett intimt samband med kulturella värden och etiska antaganden samt med hur vi använder språket (Säljö 2016, 13-23). Skolan och liknande lärmiljöer samt klassrummet innehåller kommunikativa drag som gör dem till en speciell miljö för interaktion. Han skriver:
”Det är exempelvis ett av få ställen i samhället där den som vet svaret ändå ställer frågan.”
Jag upplever att alla informanter verkligen månar om att skapa en god undervisningsmiljö och ett gott förhållande till sina elever. Beträffande gruppundervisning säger några lärare följande:
”I en grupp kan man, och bör man, byta spår om det inte fungerar som man tänkt om nån kreativitet inte alls finns.”
”Eleverna är ju kanske inte i ett musikinstitut för att studera musikteori, men trots det måste man försöka hitta glädje i alla moment man gör då man undervisar det.”
”Det handlar ju om samspel och att göra musik tillsammans. Och i grupp är det helt annorlunda att skapa trygghet för att uppnå det.”
”När jag en gång blev tillfrågad av en instrumentlärare hur jag gör för att gruppen skall följa mina anvisningar insåg jag att det inte alls är självklart att man kan leda en grupplektion. Jag har ju utbildning för det, men det har ju inte alla musiklärare fått. Fast man har blivit t.ex. trumpetlärare behöver det inte betyda att man automatiskt kan leda en blåsorkester.”
”Du måste ju inte jobba lika med alla. Allas vägar kan ju inte se lika ut så jag har jobbat individuellt trots att vi är i en grupp. Men det är svårt med olikheter i grupp.”
Hattie & Zierer pratar om medveten undervisning där både lärare och elever vet exakt vem som förväntas göra vad, när, varför och hur, samt var och med vem de ska göra det. De jämför läraren med en dirigent där läraren vägleder eleverna genom lektionen med skickligt använd metodik, samtidigt som hen ger eleverna möjlighet att själva bli aktiva i sitt lärande. För att genomföra detta måste dialog prioriteras, och lärarna måste bli utmärkta lyssnare och, lika viktigt, visa eleverna att de är utmärkta lyssnare (Hattie & Zierer 2018, 140).
4.3 Lärarens syn på god undervisning
“Det finns en utbredd föreställning om att en bra lektion är en lektion som rullar på utan att hänga upp sig och håller eleverna sysselsatta så länge som möjligt genom att använda så många olika metoder som möjligt. Sådana lektioner verkar förvisso välordnade och strukturerade , men det gör dem inte till bra lektioner” (Hattie & Zierer, 2020, 78).
Så här börjar ett delkapitel i boken 10 sätt för framgångsrik undervisning, skriven av John Hattie & Klaus Zierer. I kapitlet konstateras att man framgångsrikt kan observera och analysera data (om en elevs aktiviteter), koppla samman datan med egna tankar och åtgärder för att sedan fatta beslut om hur man går till väga med sina lektioner och sin undervisning i stort.
De menar att genom att tillämpa en rad olika strategier för motivering, differentiering och övning kan man utveckla vägar till lärande (Hattie & Zierer, 2010, 78-86).
Frågan om vad god undervisning är har varit svår att besvara. Informanterna har hänvisat till olika moment inom undervisningen eller enbart beklagat att de inte kan precisera svaret. Jag har dock valt två svar som får exemplifiera deras gemensamma uppfattning:
”Sådan undervisning som gör att eleven verkligen lär sig.”
”Undervisning som har `den röda tråden´ är god undervisning”.
Med den goda undervisningen menar jag i detta arbete en undervisning som är helhetsmässig, integrerad av teori och praktik, ger ett livslångt intresse för musik samt ger eleven en stadig plattform för ett framtida yrkesval med inriktning på musik.
4.3.1 Förtroende, trygghet och ett gott förhållande till musik
Musikinstitutens roll i den goda undervisningen beskrivs i intervjuerna med ord som känns som beskrivningar av en skyddad hemmiljö.
”Atmosfären i ett musikinstitut skall vara sådan att eleverna känner sig välkomna och trygga”.
” Det skall var en låg tröskel till att våga visa vad man kan och vad man har lärt sig.”
I de nationella grunderna för läroplanen 2017 kan man läsa att en undervisningsplats skall vara en miljö som stödjer och sporrar samt är fysiskt, socialt och psykiskt trygg. Atmosfären skall vara öppen och positiv och därmed uppmuntra och inspirera eleven till lärande.
Lärmiljöerna skall också ge eleven erfarenhet av att lyckas och att kunna (Ubs, 2017). Detta omfattar informanterna helt.
En annan gemensam nämnare för alla informanter var att de alla ansåg att de som lärare skulle vara personer som uppmuntrade eleven och som eleven kunde lita på. De skulle hjälpa och finnas som stöd för elevernas utveckling trots möjliga individuella problem, kanske brist på motivation eller eventuella motoriska hinder för inlärningen. Att bistå eleven vid svagt eller bristande föräldrastöd lyftes även fram.
”Det är mycket viktigt att eleverna kan lita på lärarens kunskap, taktik och metoder. Då kan eleverna känna sig trygga och då kan man få fram de bästa egenskaperna hos varje elev.”
”En trygg elev kan tillgodogöra sig kunskap!”
Insikten om att läraren ser eleven och bygger en grund tillsammans med eleven samt hjälper och banar väg framåt nämns som en förutsättning för god undervisning. Institutet för hälsa och välfärd, THL, gör regelbundet statistik över hur barn och unga trivs hemma, i skolan och på fritiden. I ett blogginlägg på THL:s hemsida från 2018 poängteras vikten av att höra till en gemenskap samt kunna påverka sin situation.
Möjlighet att förverkliga sig själva genom att delta i olika aktiviteter och där känna tillhörighet gör att barn och ungas identitet stärks. Symptom som ångest, ensamhet eller trötthet orsakad av utmattning förekommer mer sällan hos dessa barn och ungdomar (THL, The Blog, 2021).
Gemensamt för alla informanter i dessa intervjuer är deras sätt att beskriva sitt förhållande till musik. Deras intresse och goda förhållande till musik lyser igenom i varje nytt diskussionsämne. Flera av informanterna är själva aktivt utövande musiker och både före och efter intervjuerna diskuteras favoritämnet musik. Att kunna förmedla det fina med musik anser samtliga vara en viktigt del i undervisningen.
”Eleverna bör få något slags förhållande till musik! Kanske inte enbart med sitt eget musicerande utan även med bra musikaliska minnen och upplevelser, också utanför musikinstitutet. Sådant påverkar och ger ett gott förhållande till musik och det är jätteviktig att vi lyckas ge det!”
I läroplanen 2018 för Musikinstitutet Legato finns inskrivet att undervisningen skall främja utvecklingen av ett förhållande till musik och ett livslångt intresse för konstarten (Läroplan för Legato, 2018). Björk (2016) undersöker, i sin avhandling om den goda musikrelationen, fem pedagogers strävanden och utmaningar som kännetecknar deras arbete med att utveckla sin undervisning. Hon skriver:
“När lärarna lyckas med att skapa förutsättningar för ett gott förhållande till musik, sker det ofta genom att de även skapar förutsättningar för att eleven skall kunna blomstra som människa. De rätta förutsättningarna kan vara hälsa, vänskap, delaktighet i en välvillig grupp, skapande frihet, eller personliga egenskaper som uthållighet, nyfikenhet och humor” (Björk, 2016, 230).
Hildén m. fl. (2010) skriver att instrument- och vokalutbildning utvecklar ett nytt medvetande om de roller som musik spelar i en människas liv. Här nämns att musik förutom att vara en hobby eller ett yrke också är en väg till personlig utveckling, social integration, kulturell förståelse, välbefinnande och mänsklig tillfredsställelse (Hildén m.fl., 2010, 39).
