Satsbetoning i svenskan innebär att man betonar bara de ord som man anser vara viktiga för informationen och alla andra ord blir obetonade. Ju långsammare man talar desto flera ord betonar man än om man talar snabbare. (Kuronen & Leinonen 2010: 143–144.) Betoningen av ord kan styras också av rent grammatiska faktorer, t.ex. ordklasser som substantiv, adjektiv, räkneord och interjektioner är i allmänhet betydelsetunga och får därför nästan alltid betoningen, medan prepositioner, konjunktioner, artiklar och pro-nomina syftar bara tillbaka på de ovannämnda ordklasserna och får därför ingen beto-ning (Thorén 1994: 10–11). De ord som inte betonas blir alltid förkortade, rentav kraf-tigt reducerade i ledigt tal eftersom de obetonade stavelserna alltid är mycket korta i
svenskan. Även de lexikalt långa stavelserna förkortas kraftigt i obetonad position me-dan obetonade stavelserna i finskan behåller sin lexikaliska längd. (Kuronen & Leino-nen 2010: 144–145.) Felbetoningar i svenska kan vålla lättare missförstånd än segmen-tella fel varför den rätta betoningen är viktig när man talar svenska (Thorén 1994: 19).
I denna undersökning granskades satsbetoning auditivt från två första dialoger i materi-alet eftersom satserna i dialogerna är så korta att satsbetoningen kunde realiseras av informanterna. Dessutom jämfördes också satser med verbpartiklar med de ovannämnda dialogerna. Huvudsakligen förekommer det inga stora förändringar i informanternas uttal efter utlandsvistelsen. Den största skillnaden hos nästan alla informanter är en tyd-lig förminskning av tvekan och fyllda pauser vid uppläsning. På grund av informanter-nas tvekande vid uppläsning är det också svårt att analysera satsbetoning eftersom sat-serna inte alltid förekommer som helheter utan informanterna kan börja om ett ord mitt under satsen även om de bads att börja om hela satsen. Några små intonationsföränd-ringar förekommer i informanternas uttal men det finns inga tydliga satsbetoningar utan varje ord har en liten betoning och rytmen påminner för det mesta om finskans jämna rytm hos alla informanter i båda inspelningar. De obetonade stavelserna är inte heller tydligt reducerade varför skillnaden mellan de betonade och obetonade stavelserna inte är påtaglig. Informanterna betonar inte ens verbpartiklar systematiskt utan det finns mycket vacklan före och efter vistelsen i Sverige.
Informant Sv1 har inte helt tillägnat sig rikssvensk betoning trots sitt rikssvenska uttal.
Det finns dock liten reduktion i hennes uttal, och hon uttalar t.ex. ordet är i regel som [æːr] före och som [ɛː] efter utbytet. De obetonade stavelserna är också lite kortare efter utlandsvistelsen men skillnaden är subtil. Informant Sv1 uttalar de betonade stavelserna emellertid lite längre än de obetonade vilket ger uttrycket av satsbetoning även om hon inte betonar t.ex. alla verbpartiklar.
Informant Sv2 har inga avsevärda förändringar i satsbetoning. I hennes uttal finns det ingen tydlig skillnad mellan betonade och obetonade stavelser utan stavelselängder och betoning påminner om finskan. För det mesta betonar hon inga verbpartiklar och t.ex. i satsen Kan jag hjälpa till med något? har informant Sv2 en nästan likadan betoning på
vartannat ord varför det inte förekommer en svensk satsbetoning i satsen i fråga (se fi-gur 21). I fifi-gur 22 presenteras grundtonen av samma sats.
FIGUR 21 Stavelselängder i millisekunder i satsen Kan jag hjälpa till med något? Informant Sv2 efter utlandsvistelsen. (Praat)
FIGUR 22 Grundton (F0) i satsen Kan jag hjälpa till med något? Informant Sv2 efter utlands-vistelsen. (Praat)
Hos informant Sv3 har satsbetoning blivit rätt oförändrad. Hon tvekar mycket vid upp-läsning och har ibland korta pauser mellan ord vilket gör det svårt att analysera satsbe-toning i hennes uttal. Informantens besatsbe-toning påminner om finska för hon betonar nästan varje ord, t.ex. i följande sats (Känn, det är skönt material i dem.) betonar hon under-strukna stavelser efter utlandsvistelser. I figur 23 kan man se grundtonen av samma sats.
[ˈʧɛnː dɛː ʃøːnt matɛrɪɑːl ɪ dɛm]
FIGUR 23 Grundton (F0) i satsen Känn, det är skönt material i dem. Informant Sv3 efter ut-landsvistelsen. (Praat)
Informant Sv3 betonar stavelser med hjälp av röststyrkan så att de betonade stavelserna uttalas med högre intensitet. Hon använder alltså inte längdförhållanden eller intonation för att uttrycka betoning. Även betoning av verbpartiklar varierar för hon har ibland en liten betoning och en stigande ton på verbpartiklar men i regel är de betonade lika mycket som alla andra ord. Informant Sv3 har tydligt inte tillägnat sig riksvenskans satsbetoning.
Informant Sv4 har däremot avsevärda förändringar beträffande satsbetoning. Hon försö-ker tydligt att imitera svensk intonation i sitt uttal efter utlandsvistelsen. Hon marförsö-kerar också betoning med intonation mer än de andra informanterna. Exempelvis i satsen Var-för det då? har intonationen tydligt Var-förändrats (se figur 24 och 25). IntonationsVar-föränd- Intonationsföränd-ringar kan höras också från korta uttryck som Nej, tack och Ja, tack där det första ordet med en jämn ton före utlandsvistelsen har fått en stigton. Efter utbytet betonar infor-mant Sv4 oftare också verbpartiklar men trots det har uttalet inte automatiserats. Dessu-tom har hon lite kortare fonemlängder i alla stavelser efter utlandsvistelsen. Det finns alltså inte så mycket tvekan i hennes tal efter utlandsvistelsen utan talet har blivit tydligt mer flytande även om satsbetoningen inte alltid realiseras såsom hos infödda svenskta-lande.
FIGUR 24 Grundton (F0) i satsen Varför det då? Informant Sv4 före utlandsvistelsen. (Praat)
FIGUR 25 Grundton (F0) i satsen Varför det då? Informant Sv4 efter utlandsvistelsen. (Praat)
Sammanfattningsvis har satsbetoningen blivit nästan oförändrad hos informanterna.
Bara en informant har tydliga förändringar för hon försöker att imitera rikssvenskans intonation. Hos alla informanter har dock tvekan och pauserna förminskats tydligt efter utlandsvistelsen.
6 EMPIRISK DEL I TYSKA
I detta kapitel redogörs för de undersökta tyska parametrarna i studien och presenteras resultat.