5.4 Daniel H. Pinks tre drivkrafter
5.4.3 Mening
Den tredje näringskällan då det kommer till motivation är mening. Det är mening som skapar ett sammanhang till självstyrning och mästerskap (Pink 2010, s. 125). Här kan nämnas att Clary och Snyder har undersökt volontärarbetares personliga mening och fick fram att personer som fick se ett filmklipp där de sökte volontärer var mer intresserade om filmen talade till just deras personliga motivationsfaktor (Clary & Snyder 1999, s.158).
De fick också fram att det inte bara är i samband med rekryteringen som det är viktigt att matcha uppgiften med motivationsfaktorn. Olika undersökningars resultat pekar på att personer som upplever att deras volontärinsatser gagnar deras funktionella motiv är mer tillfredsställda med sitt volontäruppdrag och har större chans att vilja fortsätta volontära.
(Clary & Snyder 1999, s.158.)
De personer som är mest motiverade, produktiva och nöjda är personer vars ändamål är större än dem själva (Pink 2010, s. 125). Forskning visar till och med att om man strävar efter vinstmål som förmögenhet och högt anseende blir man ändå inte lika lycklig som om man strävar efter att hjälpa andra och uppnår det (Pink 2010, s. 132-133).
6 Analys – en ny diamantmodell för att motivera volontärer
Här kommer jag att tillämpa teorierna och tidigare forskningar på volontärengagemang i allmänhet och på bibliotekens läsvolontärverksamhet i synnerhet. I en del fall har jag fått inspiration från skriften Drivkrafter. Att stimulera och stödja ideellt engagemang (Volontärbyrån 2010) samt Auttamisen iloa. Palvelevan vapaaehtoistoiminnan opas (Eläkeliitto ry 2008).
I föregående kapitel visade jag att det är gynnsamt att se på volontärers personliga motiv för att värva dem och för att få dem att stanna kvar i volontärverksamheten. Vidare presenterade jag en diamantmodell som väldigt heltäckande ramar in olika motiv till att engagera sig i volontärverksamhet. I det följande kommer jag att intill varje motiv skriva in en eller två saker som volontärsamordnaren kan göra för att främja just det motivet.
Jag kommer hela tiden att ha Pinks självstyrning, mästerskap och mening som jag gick igenom i föregående avsnitt i bakhuvudet. För att uppnå rätt nivå av Pinks begrepp mästerskap gäller det att ha rätt balans mellan diamantmodellens kontinuitet och jakten på det nya. Vad som är rätt balans kan variera stort från person till person. Pinks självstyrning kan hänga ihop med diamantmodellens distans, alltså flexibilitet i arbetet eller aktivitet, som ju långt handlade om att använda sin tid på det sätt man vill. Pinks mening passar väl in på diamantmodellens motpoler att få och ge, samt på reflektion där man ser på volontärarbetet som en del av ens egen personliga eller andliga utveckling.
Nedan har jag försökt att konkret visa hur diamantmodellen och Pinks kunskaper om de tre drivkrafterna kan användas för att rekrytera och behålla volontärer. I cirklarna har jag skrivit ut vad volontärsamordnaren kan göra för att främja var och en av delarna i diamantmodellen.
Jag påminner om att delarna av diamantmodellen till stor del går in i varandra och flera av cirklarna också hade passat på andra ställen.
Figur 3 Diamantmodell för att värva och motivera volontärer
Det första paret, att få - att ge, handlade som vi såg i 5.3.2 till stor del om att få känna sig delaktiga i ett socialt sammanhang och om att uppleva sig vara behövd. Men också om andra saker volontärerna vill ha ur verksamheten eller använda sina kunskaper till.
För att främja det sociala sammanhanget kan volontärsamordnaren främja umgänget mellan volontärarbetarna för att således främja gemenskapen. Genom att gruppen träffas regelbundet kan samordnaren stärka budskapet om att den här gruppen gör något viktigt tillsammans. Träffarna kan handla om att volontärarbetarna fortbildar sig i någon ny aspekt, men också då får gärna finnas möjlighet till mera fritt umgänge. Som tidigare nämnts kan det också finnas andra saker än gemenskap och nya färdigheter som volontärerna vill få. I fråga om läsvolontärverksamhet kan de ha ett intresse av att lära känna en viss målgrupp eller för att få läsa sina favoritböcker och dela upplevelsen med andra. För att befrämja läsvolontärernas individuella motiv, som de inte alltid berättat om, gäller det för volontärsamordnaren att vara så flexibel som möjligt gällande arbetsform, målgrupp och litteraturval. Därmed möjliggör volontärsamordnaren förhoppningsvis att volontären kan
fokusera på det som intresserar hen mest, vare sig det är litteraturen, bemötandet eller något annat.
Då det kommer till att ge stärks läsvolontärens känsla av att just ens egna insats är viktig genom direkt feedback. Det kan handla om allt från val av böcker till en kommentar som
“Aha, du går dit imorgon, du förgyller nog någons dag!”. På ett mer allmänt plan kan det vara bra att lyfta upp verksamheten i ett större sammanhang och t.ex. börja ett möte med att berätta om en artikel som nyligen publicerades där det stod om äldres ensamhet. Det är volontärsamordnarens sak att påminna om att de som engagerar sig faktiskt gör världen till en bättre plats, ett steg åt gången.
Då det kommer till det andra paret, aktivitet - reflektion, visar ju undersökningar att många vill aktivera och engagera sig bara de får frågan (se 4.1 Finland idag). Därför är det en poäng i att de som vill rekrytera volontärer frågar så många personer som möjligt personligen om de vill delta.
För att nå ut till så många som möjligt gäller det också att vara öppen för olika möjligheter.
Det gäller att redan i marknadsföringen skriva om det är någon speciell tid eller plats som krävs av volontären eller om det är flexibelt. Om också personer i arbetslivet välkomnas ska det göras tydligt. I tvåspråkiga städer finns det dessutom en risk att ena språkgruppen glöms bort eller upplever att det här inte är något för dem, där kan man gå miste om många personer med en icke-inkluderande marknadsföring. Slutligen lönar det sig förstås att skriva ut om vissa kunskaper eller erfarenheter krävs, men det lönar sig inte att skriva ut dem slentrianmässigt. Tänk efter istället om man verkligen måste kunna finska eller svenska för att kunna delta. Kanske kunde verksamheten ha ovärderlig nytta av en med dari som modersmål?
De som tycker att reflektion är viktigt kan uppskatta att på träffar samt via grupper på sociala medier få dela sina upplevelser och utbyta erfarenheter med andra i samma situation.
Samtidigt är det viktigt att de som inte är aktiva på sociala medier inte upplever sig exkluderade.
Det tredje paret är Närhet - distans. De som engagerar sig för att de vill ha gemenskap och tillhörighet tas bäst tillvara genom att volontärsamordnaren skapar en positiv stämning i gruppen. Volontärsamordnaren kanske behöver påminna sig själv om att det här ska vara en rolig aktivitet för volontärerna. Annars kommer de snart att gå vidare till nästa kurs och nästa fritidsintresse. Det är viktigt att lyfta fram det positiva med att vara till exempel just
läsvolontär. Påminns volontärarbetarna om det är det också lättare att de ser det när de utför uppdraget. På träffarna med volontärerna gäller det för volontärsamordnaren att vara glad, trevlig och skapa en vi-känsla. Humör smittar ju och ledaren är den alla tittar på.
Som vi sett finns det också en grupp som tilltalas av flexibiliteten i volontärengagemanget.
Om möjligt, lämna utrymme till volontären att själv bestämma när och var hen utför sitt arbete. Om inte volontärengagemanget går att kombinera med arbetslivet eller en annars rätt fullbokad kalender kan det vara många som faller bort. Men självklart ska strävan ändå i de flesta verksamheter vara att förbinda sig till någon sorts regelbundenhet för
målgruppens skull.
Det sista paret består dels av kontinuitet och dels av jakten på det nya. Vare sig drivkraften är att använda sina styrkor eller att utmana sig själv med något nytt gäller det för
volontärsamordnaren att stödja och möjliggöra för volontären att göra detta. Ju mer valmöjligheter det finns, desto enklare är det för volontären att forma verksamheten efter eget intresse.
Det kan vara lätt att anta att en läsvolontär som är pensionerad från arbetet med personer med intellektuell funktionsnedsättning vill gå till ett motsvarande servicehem och förgylla tillvaron där. Men det behöver inte vara så. Kanske har just den personen kommit för att engagera sig med äldre efter att de egna föräldrarna nyligen gick bort efter år på en tråkig anstalt. Det är ändå viktigt att på ett allmänt plan be volontärerna rida på just sina egna styrkor. Om någon älskar att sjunga går det hur bra som helst att prova på att varva högläsningen med allsång. Det optimala skulle vara att ge utrymme för volontärerna att ta till vara sina styrkor och värdesätta allas unikas sätt att bidra. En läsvolontär kanske är bra på det sociala, en annan kanske kan mycket om litteratur medan en tredje har helt andra styrkor. Någon kanske deltar i infotillfället för läsvolontärer och blir förskräckta av att inse att det verkar handla mer om att umgås än att sitta och läsa. Men om volontären stärks i sin ursprungliga tanke om att ta med sig sitt läsintresse till gruppen kan de sociala delarna komma utan ansträngning då volontären har med sig litteratur hen brinner för.
För att behålla också dem som gillar nya upplevelser gäller det också att tillhandahålla nya spännande fortbildningar. I frågan om läsvolontärverksamhet kan det till exempel handla om röstanvändning eller om bemötande av personer med olika fysiska eller intellektuella funktionsvariationer.
Som nämnt i avsnittet om Mästerskap uppnås flow när balansen mellan att göra det man bemästrar och utmana sig med något nytt är precis rätt. Här tänker jag att det som i frågan om läsvolontärverksamhet kunde vara utmaningen dels är bemötandet på själva lässtunderna, men det kan också vara bra för volontärsamordnaren att betona att det kan vara rätt roligt att fundera ut hur lässtunderna ska läggas upp och att välja rätt sorts litteratur för ens egen eller egna åhörare. Vidare kan det vara givande att sedan själv utvärdera med en själv hur det funkat och fundera vad man kunde prova på nästa gång.
För att göra dessa förklaringar och tillämpningar på just läsvolontärverksamheten mer överskådliga skriver jag också in dem i diamantmodellen.
Figur 4 Diamantmodell för att värva och motivera högläsningsvolontärer
Nu har jag skapat en överblick över olika sätt att stödja läsvolontärers individuella motiv till att gå med i läsvolontärverksamheten. I nästa kapitel kommer jag att presentera slutprodukten.
7 Slutprodukten
För att göra mina resultat översiktliga och lätta att ha till hands bestämde jag mig för att göra en väggkarta. En väggkarta kunde hänga på väggen och ständigt påminna volontärsamordnaren om vad hen ska tänka på gällande läsvolontärerna. För att göra de rekommendationer jag ville komma med lättare att ta till sig placerade jag dem under fyra rubriker som beskriver syftet eller målet med att ta till sig tipsen. Min förhoppning är att de fyra rubrikerna inte bara gör tipsen mer överskådliga, utan också tydliggör syftet och får volontärsamordnaren att se varför varje tips är viktigt.
De fyra rubrikerna är 1) Värva inkluderande, 2) Främja gemenskap och personlig utveckling, 3) Framhäv insatsens betydelse samt 4) Möjliggör mästerskap och flowkänsla.
Jag placerade rubrikerna till vänster och kopplade ihop dem med två eller tre rekommendationer per rubrik. Dessutom fick varje rubrik illustreras med en enkel bild för att förhoppningsvis förstärka budskapet och göra det lättare att minnas.
Figur 5 Slutprodukten
När jag i januari 2019 överräckte och presenterade slutprodukten till en av mina uppdragsgivare, Karolina Zilliacus, sade hon att modellen tillför en helt ny dimension till högläsningsverksamheten. När man påbörjar en sådan här verksamhet bland bibliotekets andra verksamheter är det ju lätt tänkt att det är något någon kan göra med vänsterhanden.
Men de facto finns det mycket att tänka på om man vill ta hand om sina volontärer.
Tisdag 5 mars 2019 hölls vårt första infotillfälle i Pargas för personer som var intresserade av att bli läsvolontärer. Till skillnad från läsvolontärkursen på Kimitoön där jag inte var involverad var jag med och höll det här infotillfället som det första av flera infotillfällen jag kommer att hålla runt om i Pargas. Nu fick jag tillfälle att försöka följa mina egna råd. Jag försökte värva inkluderande genom att skriva i marknadsföringen att inte andra förhandskunskaper än läskunnighet behövs, att deltagande i infotillfället inte förbinder till något samt att vi värdesätter varje individs unika egenskaper, intressen och styrkor.
Dessutom bad jag att bibliotekspersonalen på förhand personligen skulle uppmana sina kunder att bli läsvolontärer.
På själva infotillfället försökte jag också betona insatsens betydelse och visa för volontärerna att de kunde göra uppdraget på sitt eget sätt. Med på infotillfället var en läsvolontär från Åbo. Hon berättade om sina utmaningar och jag fick intrycket av att då hon berättade på ett skojigt sätt om sina svårigheter med en dement kvinna fick det Pargas blivande läsvolontärer att bli ännu mera ivriga på att ta sig an utmaningen med att man aldrig vet vem man kommer att läsa för och vilken sorts litteratur som går hem. Slutligen blev de också ivriga då de hörde att Åbos läsvolontärer har en Facebook-grupp. Själva beslöt de sig för att skapa en WhatsApp-grupp eftersom alla inte använder Facebook.
8 Slutdiskussion
I mitt handlingsbaserade examensarbete har jag med hjälp av teorier gällande volontärarbete, drivkraft och motivation utarbetat en guide till hur man värvar, motiverar och behåller läsvolontärarer.
En sak som jag efter infotillfället kom på att jag kunde ha fått med i rekommendationerna var att förbereda läsvolontärerna att inte ge upp även om första lässtunden inte går så bra.
En del av utmaningen är att hitta inte bara lämplig litteratur utan också en lämplig nivå av bemötande, och ibland kan det ta lite tid att skapa den där relationen som gör att lyssnarnas intresse väcks.
I ett större examensarbete kunde man också ha undersökt vad läsvolontärer själva säger om vad som fick dem att börja läsvolontära och vad som fått dem att fortsätta eller avbryta. Man kunde ha undersökt vad som motiverar dem och vad de tycker är mest givande samt om de skulle ha förslag på vad volontärsamordnaren kunde göra för att stödja detta. Det skulle onekligen ha kunnat tillföra värdefull information till rekommendationerna. Jag hoppas att någon annan tar vid och i framtiden undersöker läsvolontärverksamheten från läsvolontärernas perspektiv.
Slutprodukten kunde ha varit användningsbar också i andra verksamheter om jag hade skrivit mer allmängiltiga rekommendationer. Nu var rekommendationerna och exemplen specifikt för läsvolontärverksamhet, vilket gör användarmöjligheterna rätt snäva. Jag anser ändå att rekommendationerna vinner på att ha tydliga och klara exempel som är lätta att ta till sig.
Min farhåga var att för allmänna rekommendationer skulle vara svårare att komma ihåg och implementera i den egna verksamheten.
Slutligen hoppas jag ändå att det här arbetet kan vara till nytta för fler genom att fungera som exempel på hur man kan göra för att framgångsrikt värva och behålla volontärer. Först gäller det att inse att nyckeln till engagerade volontärer är att vattna där gräset växer och understöda det som gör att volontären fattade intresse för verksamheten från början. Sedan gäller det att hitta sätten att vattna på; med andra ord att på olika konkreta sätt möjliggöra för volontären att få ut det hen önskar av verksamheten.
Källor
Blanka (2019) Vad är Blanka. URL: https://blanka.finna.fi/Content/kund Hämtad 4.3.2019 Clary, E. Gil och Snyder, Mark (1999) The Motivations to volunteer: Theoretical and Practical Considerations. I: Current Directions in Psychological Science, volym 8 nr 5 s.
156-159.
Eläkeliitto ry (2008) Auttamisen iloa. Palvelevan vapaaehtoistoiminnan opas. URL:
http://www.tunnemieli.fi/binary/file/-/id/3/fid/42/ Hämtad 7.11.2018
Hoffman, Linus (2017) Idén om kommun Åboland sover, men är inte glömd. Yle nyheter.
Publicerad 1.2.2017. URL: https://svenska.yle.fi/artikel/2017/02/01/iden-om-kommun-aboland-sover-men-ar-inte-glomd Hämtad 24.10.2018
Innokylä (2018) Lukulähetit - kohtaamisia lukemisen parissa. URL:
https://www.innokyla.fi/web/malli7585254 Hämtad 1.11.2018 Kimitoön (2019) Om orten. Kimitoön. URL:
http://www.kimitoon.fi/om_kimitoon/om_orten Hämtad 4.3.2019 Lag om allmänna bibliotek (2016) URL:
https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2016/20161492
Medborgararenan (2018) Yhä useampi suomalainen tekee vapaaehtoistyötä publicerad i ePressi 2.5.2018. URL:
https://www.epressi.com/tiedotteet/avustukset-ja-vapaaehtoistyo/yha-useampi-suomalainen-tekee-vapaaehtoistyota-2.html Hämtad 1.10.2018
Patent- och registerstyrelsen (2018) Antal föreningar och religionssamfund i föreningsregistret och i registret över religionssamfund. URL:
https://www.prh.fi/sv/yhdistysrekisteri/statistik/antaletforeningarochreligionssamfund.html Hämtad 1.11.2018
Pargas skärgårdsstaden (2019) En bit av paradiset - skärgårdsstaden Pargas. URL:
http://www.parainen.fi/web/en_bit_av_paradiset/sv_SE/en_bit_av_paradiset/ Hämtad 4.3.2019
Pink, Daniel H. (2010) Drivkraft. Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss.
Stockholm: Bookhouse editions
Prost, Pia (2011) Bebodda öar i Åbolands skärgård. I: Tidskriften Skärgård nr 1 år 2011, s.
70-77. URL: http://www.efbyar.fi/wp-content/uploads/2013/01/Bebodda-oar-Skargard-1-2011.pdf Hämtad 24.10.2018
Rahkonen, Juho (2018) Tutkimusraportti. Vapaaehtoistyön tekeminen Suomessa. URL:
http://www.kansalaisareena.fi/ka2016/wp-content/uploads/2018/05/Vapaaehtoistyo_tutkimusraportti-2018.pdf Hämtad 1.10.2018 Valkonen, Leena (2011) Generalsekreterare Aaro Harju: Frivilligarbetets tradition lever starkt hos finländare. I: Frivillighet som kraft, publikation utgiven av Centralförbundet för de gamlas väl ry. URL:
https://www.vtkl.fi/document/1/13/5fbcbef/De_gamlas_vecka_tidningen_2011.pdf Hämtad 29.1.2019
Volontärbyrån (2010) Drivkrafter. Att stimulera och stödja ideellt engagemang. URL:
https://www.volontarbyran.org/sites/default/files/volontarbyran/document/drivkrafter.pdf Hämtad 25.10.2018
Yeung, Anne Birgitta (2005) Vapaaehtoistoiminnan timantti. Miten mallintaa
motivaatiota? I: Vapaaehtoistoiminta. Anti, arvot ja osallisuus. S. 104-125. Tammerfors:
Vastapaino