Att vattna där gräset växer: En modell för att rekrytera och motivera läsvolontärer

Att vattna där gräset växer

En modell för att rekrytera och motivera läsvolontärer

Tove Nylund

Examensarbete för samhällspedagogik (YH)-examen Utbildning till samhällspedagog

Åbo 2019

Författare: Tove Nylund

Utbildning och ort: Utbildning till samhällspedagog, Åbo Handledare: Peter Edelsköld

Titel: Att vattna där gräset växer. En modell för att rekrytera och motivera läsvolontärer _________________________________________________________________________

Datum 6.4.2019 Sidantal 22

_________________________________________________________________________

Abstrakt

Allt fler föreningar och verksamheter är beroende av volontärer. Konsten att värva och behålla dem vid just ens egen verksamhet kan vara svår.

Inom projektet Vårt bibliotek för alla utvecklar biblioteken i Pargas och Kimitoön läsvolontärverksamheter där läsvolontärer går till äldreboenden eller servicehem för gruppläsningar eller enskilda lässtunder.

Syftet med föreliggande handlingsbaserade examensarbete är att hjälpa biblioteken att värva och behålla läsvolontärer och målet är att med hjälp av relevant teori utarbeta rekommendationer där biblioteken kan se hur de praktiskt kan göra för att ta vara på sina läsvolontärer.

Teoribakgrunden för rekommendationerna är Clarys och Snyders funktionella

förhållningssätt till volontärengagemang, Anne Birgitta Yeungs diamantmodell om vad som motiverar volontärer samt Daniel Pinks teorier om hur självstyrning, mästerskap och mening är avgörande för människors drivkraft och motivation.

Slutprodukten är en karta av rekommendationer som utgår ifrån fyra syften med två eller tre rekommendationer per syfte. De fyra syftena är värva inkluderande, främja

gemenskap och personlig utveckling, framhäv insatsens betydelse samt möjliggör mästerskap och flowkänsla.

_________________________________________________________________________

Språk: svenska Nyckelord: volontärarbete, frivilligarbete, motivation, biblioteksverksamhet

_________________________________________________________________________

Author: Tove Nylund

Degree Programme: Civic Activity and Youth Work Supervisor: Peter Edelsköld

Title: To water where the grass grows. A model for recruiting and motivating voluntary readers

_________________________________________________________________________

Date 6.4.2019 Number of pages 22

_________________________________________________________________________

Abstract

The number of associations and activities are depended on volunteers is increasing. The art of recruiting and keeping them can be difficult.

Within the project Our library for everyone, Pargas’ and Kimitoön's libraries develop reading volunteer activities where so-called voluntary readers go to retirement homes or service homes for group readings or individual reading sessions.

The purpose of this action-based thesis is to help libraries to recruit and retain reading volunteers, and the goal is to draw up recommendations with the aid of relevant theory in which the libraries can see how they can practically do their utmost to take care of their reading volunteers.

The theoretical background for the recommendations is Clary's and Snyder's functional approach to volunteer engagement, Anne Birgitta Yeung's diamond model of what motivates volunteers and Daniel Pink's theories of how autonomy, mastery and purpose are crucial to people's drive and motivation.

The end product is a map of recommendations based on four aims with two or three recommendations per aim. The four aims are recruit inclusively, promote community and personal development, emphasize the importance of the effort and finally enable

championship and a flow feeling.

_________________________________________________________________________

Language: Swedish Key words: volunteering, motivation, library

_________________________________________________________________________

Innehåll

1 Inledning ... 1

2 Bakgrund ... 2

2.1 Blanka bibliotekssamarbete ... 2

2.2 Förarbete och avgränsning ... 3

2.3 Blankabibliotekens högläsningsverksamhet ... 4

3 Syfte, mål och metod ... 5

4 Volontärengagemang ... 6

4.1 Volontärarbete i Finland ... 6

4.2 Orsaker till att bli läsvolontär - exempel från Åbo... 7

5 Teori ... 8

5.1 Tidigare syn på motivation ... 8

5.2 Clarys och Snyders funktionella förhållningssätt ... 9

5.3 Yeungs diamantmodell ... 10

5.3.1 Diamantmodellen ... 10

5.3.2 Att få - att ge ... 11

5.3.3 Kontinuitet - jakten efter det nya ... 11

5.3.4 Närhet - distans ... 12

5.3.5 Aktivitet - reflektion ... 12

5.4 Daniel H. Pinks tre drivkrafter ... 12

5.4.1 Självstyrning ... 13

5.4.2 Mästerskap ... 13

5.4.3 Mening ... 14

6 Analys – en ny diamantmodell för att motivera volontärer ... 15

7 Slutprodukten ... 20

8 Slutdiskussion ... 22

1 Inledning

För den som letar efter något meningsfullt att göra på fritiden är valmöjligheterna många. I Finlands föreningsregister fanns det i september 2018 så mycket som 105 849 registrerade föreningar (Patent- och registerstyrelsen 2018) och utöver det finns det många fler verksamheter och sammanslutningar det idag går att engagera sig i.

För att driva dessa sammanslutningar och ideella föreningar behövs engagerade eldsjälar och extrahänder. Konkurrensen om volontärer är hård och den stora frågan är hur man ska locka med dem i verksamheten och på lång sikt hur man ska få dem att stanna.

I föreliggande examensarbete behandlas Pargas och Kimitoöns biblioteks strävan att starta upp och engagera volontärer i en högläsningsverksamhet. Hur lockar man med volontärer till en sådan verksamhet och hur kan biblioteket hjälpa till att upprätthålla deras motivation så de vill fortsätta använda sin tid på just detta? Mitt uppdrag är att erbjuda en guide som biblioteket kan använda för att framgångsrikt rekrytera, motivera och behålla sina volontärer.

2 Bakgrund

I detta kapitel kommer jag att placera examensarbetet i sitt sammanhang. I avsnitt 2.1 berättar jag om min uppdragsgivare Blanka bibliotekssamarbete, i avsnitt 2.2 beskriver jag bakgrunden till examensarbetet och hur jag valt att avgränsa det och slutligen i avsnitt 2.3 ger jag en bild av hur bibliotekets högläsningsverksamhet är tänkt att fungera.

2.1 Blanka bibliotekssamarbete

Blanka är ett bibliotekssamarbete mellan biblioteken i Pargas stad och Kimitoöns kommun (Blanka 2019). Pargas har ca 15 500 invånare och är en tvåspråkig stad med svenska som majoritetsspråk (Pargas skärgårdsstaden 2019). Kimitoön har knappt 7 000 invånare av vilka majoriteten också har svenska som modersmål (Kimitoön 2019).

Tidigare utgjorde de här kommunerna åtta olika skärgårdskommuner som efter kommunsammanslagningarna blev till Pargas stad och Kimitoöns kommun (Hoffman 2017).

I Pargas finns det sex bibliotek och i Kimitoön fyra (Blanka 2019). Blanka-området har således hög bibliotekstäthet i förhållande till antal invånare även om närmaste bibliotek inte nödvändigtvis finns nära eller lättillgängligt för alla invånare. I området finns nämligen ett åttiotal bebodda öar som ligger utanför kommunikationsnätet med landsvägsfärjor (Prost 2011).

’

Figur 1 Blanka-biblioteken (Blanka 2019)

2.2 Förarbete och avgränsning

Våren 2018 fick jag anställning vid Blanka-bibliotekssamarbete för ett projekt vid namn Vårt bibliotek för alla, finansierat av Regionförvaltningsverket. Projektets målsättning är att förbättra tillgängligheten till Blanka-bibliotekens material och tjänster för kunder som har svårt att ta del av dem, på grund av till exempel begränsad rörlighet eller lässvårigheter.

Projektet leds av en styrgrupp med representanter både från Pargas och Kimitoön.

Jag började med att kartlägga kundernas behov, för att ta reda på hur biblioteket kunde förbättra tillgängligheten för främst äldre, personer med intellektuell eller fysisk funktionsnedsättning, arbetslösa samt för personer med invandrarbakgrund. Jag skickade ut frågeenkäter och öppna frågor till personer som arbetar på t.ex. äldreboende, servicehem, verksamhetscentraler eller med flyktingarbete i Pargas och på Kimitoön. De uppmanades att tillsammans med målgruppen svara på frågor om vad de önskar av biblioteket. De önskemål som kom in handlade till stor del om bokcirklar, egen lånehylla till den egna anstalten, handledning i informationsteknik samt en bokkasse-tjänst. Det som ändå allra mest efterfrågades var högläsningsverksamhet. Därför bestämde vi i början av augusti 2018 att det skulle bli en av de tillgänglighetsåtgärder vi skulle gå vidare med. Det var också den delen av projektet som jag tyckte skulle lämpa sig bäst att skriva examensarbete om.

Biblioteket har inte själv tillräckligt med resurser för bibliotekarierna att använda sin arbetstid på att högläsa. Samtidigt är högläsningsverksamhet ett sätt att uppnå några av bibliotekets lagstadgade syften, att främja läskulturen och “befolkningens likvärdiga möjligheter till bildning och kultur” (Lag om allmänna bibliotek 2016). Därför är en lösning som används i flera kommuner att engagera frivilliga läsvolontärer (se Innokylä 2018).

Det vi då skulle göra var att marknadsföra och ordna utbildning för intresserade läsvolontärer samt att få själva verksamheten att rulla. Vid det skedet lutade vi mot att själva kursen skulle hållas i samarbete med LL-center, som arbetar för lättläst på svenska i Finland. Eftersom jag tänkte att LL-centret skulle sköta själva utbildningen såg jag det som min styrka som samhällspedagog att fundera på hur biblioteket i fortsättningen kunden värva, behålla och motivera sina frivilliga.

Det ämnet kändes helt rätt för mig eftersom jag samma vår var på ett inspirerande besök till Volontärbyrån i Stockholm och insåg att volontärverksamhet var något jag gärna ville fördjupa mig i. Under studietiden hade jag nämligen kommit i kontakt med volontärverksamheter från olika synvinklar. Jag hade dels varit med och tagit emot volontärer då jag arbetade på ett hem för ensamkommande. Där var kanske det främsta

problemet att volontärerna var mer intresserade av träffarna än målgruppen var samt att en del volontärer inte dök upp då de lovat. Men jag hade också själv fungerat som volontär i ett antal olika sammanhang och märkt att även om målgruppen är ivrig och tacksam så kan ett dåligt bemötande från ledningen förstöra lusten och orken hos volontären.

2.3 Blankabibliotekens högläsningsverksamhet

Våren 2019 startade Pargas och Kimitoön upp utbildningar för att värva läsvolontärer. I Pargas ordnades ett infotillfälle där jag, bibliotekarien Tanja Puuri som ska koordinera verksamheten i fortsättningen, en koordinerare av högläsningsverksamheten i Åbo, samt en av Åbos läsvolontärer gav information och inspiration till blivande läsvolontärer. Senare i vår kommer vi att göra förenklade versioner av utbildningen längre ut i skärgården. På Kimito ordnades läsvolontärutbildningen så att LL-center, bibliotekarie Gunilla Ritkaew från Vårt bibliotek för alla-projektets styrgrupp samt en expert på att bemöta personer med minnesnedsättningar utbildade läsvolontärerna i två etapper. Mellan utbildningstillfällena fick de prova på att hålla egna högläsningsstunder på åldringshem. Också denna modell kommer kanske att upprepas i en liknande version på annat håll på Kimitoön.

Rent praktiskt är det tänkt att verksamheten går till så att volontärsamordnaren i biblioteket parar ihop läsvolontär med någon anstalt enligt läsvolontärens önskemål, förutsatt att den anstalten har behov och möjlighet att ta emot läsvolontärer. Anstalten får information om vad som är bra att tänka på då de tar emot läsvolontärer. Sedan är det upp till anstaltens kontaktperson och läsvolontären att komma överens om tid, plats och form för högläsningstillfällena. Volontären väljer själv om hen läser för en grupp eller bara för en person. Volontären besöker platsen regelbundet och läser och samtalar i ca 45 minuter varje gång. Hen har med sig lite olika saker att läsa, och får känna in vad som passar. Bäst funkar det med korta texter och gärna något som är lätt att diskutera. Ofta brukar deltagarna vara ute efter den sociala biten och det blir mycket diskussioner. Det är också möjligt att vara läsvolontärer i par.

På Kimitoön verkar det som att läsvolontärerna inte kommer att ha några träffar efter utbildningen, men i Pargas är det tänkt att volontärsamordnaren ordnar tillfällen där läsvolontärerna får träffas och att hela gruppen håller kontakt för att kunna stöda varandra, utbyta erfarenheter och dela med sig av lästips. De fysiska träffarna kan vara skolningar i t.ex. röstanvändning eller lättläst litteratur. Andra belöningar till volontärerna kan vara fribiljetter till bokmässor eller andra evenemang.

3 Syfte, mål och metod

Syftet med det här handlingsbaserade examensarbetet är att ge biblioteket verktyg för att rekrytera och motivera sina volontärer. Målet är att med hjälp av relevant teori skräddarsy lättöverskådliga och ändamålsenliga rekommendationer för den som koordinerar eller ansvarar för volontärerna. Jag vill att slutprodukten ska ge konkreta verktyg och inspiration för att biblioteken ska få en så givande relation till sina frivilliga som möjligt. En relation som får volontärerna att vilja stanna.

För att utarbeta rekommendationerna kommer jag att använda teorier om motivation som jag tillämpar på bibliotekets högläsningsverksamhet. Utöver det deltog jag i ett informationstillfälle för intresserade frivilliga läsvolontärer i Åbo för att få idéer till hur vi skulle lägga upp motsvarande verksamhet i Pargas och Kimitoön. Det var speciellt av intresse att höra varför de nya deltagarna var intresserade av att bli läsvolontärer. Deras input kommer jag också att använda mig av då jag utformar rekommendationerna.

I följande kapitel kommer jag att fördjupa mig i finländares volontärengagemang och se på Åbovolontärernas orsaker till att gå på informationstillfället för läsvolontärer. Efter det klargörs den teoretiska bakgrunden, varefter stoffet från volontärengagemang-kapitlet och teori-kapitlet tillämpas på hur man kunde rekrytera och behålla volontärer och närmare bestämt på bibliotekens högläsningsverksamhet. Resultatet blir slutprodukten som presenteras i kapitel 7. Slutligen kommer jag att i slutdiskussionen utvärdera de val jag gjort och vad jag eventuellt kunde ha gjort bättre.

4 Volontärengagemang

Nedan kommer jag att kort beskriva hur volontärarbete i Finland ser ut idag och mer specifikt ta upp några orsaker till att engagera sig i högläsningsverksamhet.

4.1 Ideellt engagemang i Finland

Andelen av Finlands befolkning som gör oavlönat volontärarbete blir allt större. Idag gör så mycket som 40 % av befolkningen volontärarbete, medan siffran för tre år sedan var 33 %.

Det mesta av det ideella engagemanget görs regelbundet ansikte mot ansikte under lång tid i organisationers eller föreningars regi. (Medborgararenan 2018.)

De största orsakerna till att människor inte aktiverar sig i volontärarbete är brist på tid eller att ingen frågar dem om de vill vara med. De tre följande största orsakerna är att det inte intresserar dem, att de inte vet hur de ska göra för att gå med och hälsoorsaker. (Rahkonen 2018, s. 13.)

Drygt hälften av de som inte deltar i volontärarbete skulle vilja delta om de bara fick frågan.

Här är det särskilt den yngsta undersökta gruppen, 15-24-åringarna, som skulle vilja vara med och göra någonting. Bland de äldsta, 65-79-åringarna, är siffran lägre, men också där är det en av fyra av dem som inte deltar i volontärarbete som skulle vilja delta bara de fick frågan. (Rahkonen 2018, s. 15.)

I en några år gammal intervju med Kansalaisfoorumis generalsekreterare Aaro Harju påpekade han att frivilligarbete är en nationellt stor resurs som varit en del av finskheten i mer än 150 år. Utgående från frivillighet har verksamheter som arbetarrörelsen, kvinnosaksrörelsen och många andra verksamheter uppstått. Enligt honom har volontärarbetet inte försvunnit någonstans, även om det samtidigt är allt flera människor som isolerar sig och inte vill delta i gemenskaper utanför arbetet. Vidare menar han att det blir allt svårare att få med och hålla kvar människor. Då det förut räckte med ett par samtal för att få med folk är människor idag alltmer kräsna eftersom ett stort utbud av underhållning och kultur konkurrerar om människors fritid. Därför måste det satsas på ledandet av frivilligarbetet. Situationen håller på att förändras och det behövs yrkesmässiga frivilligarbetsledare som kan fästa uppmärksamhet på bland annat rekrytering, utbildning, instruktioner, motivering, arbetsuppgifter och belöning. (Valkonen 2011.)

4.2 Orsaker till att bli läsvolontär - exempel från Åbo

Hösten 2018 då vi hade bestämt att starta upp läsvolontärverksamhet i Pargas och Kimitoön gick jag på ett informationstillfälle på Åbo stadsbibliotek för personer som var intresserade av att bli läsvolontärer i Åbo. Salen fylldes med ca 25 intresserade blivande läsvolontärer.

Det var rätt många med tanke på att det skulle hållas tre andra infotillfällen samma höst.

Mina handledare från Blanka-biblioteken förklarade det höga antalet deltagare med att det var höst och därför många som ville engagera sig i något nytt.

När vi hade presentationsrunda var uppmaningen att alla skulle berätta sitt namn och om de hade gjort något volontärarbete tidigare. De allra flesta berättade också varför de var intresserade av att bli läsvolontärer.

Många var intresserade av att bli läsvolontärer för att de tyckte om att läsa eller specifikt högläsa. De tänkte sig att högläsningsverksamheten ytterligare skulle berika deras läsupplevelse eller att de skulle slå två flugor i en smäll och samtidigt göra något gott.

Många hade också själva sett hur äldre var i behov av hjälp, aktivering eller helt enkelt sociala stunder. De hade till exempel upplevt genom egna föräldrar hur ensamt och tråkigt det kunde vara på äldreboenden och ville göra något för att liva upp äldreboenden och servicehem.

En del lockades av målgruppen eftersom de inte själva hade äldre vänner eller bekanta då de egna föräldrarna redan var döda.

Någon såg det som en intressant utmaning och ville som jag tolkar det göra det för sin egen livsresas skull. En annan hade jobbat mycket med barn under arbetslivet och ville nu som pensionär se något annat.

Någon ville helt enkelt bara hjälpa på ett eller annat sätt, och ville testa om just det här passade denne. En annan hade tidigare varit läsmormor i skolan och tänkte att det därför skulle vara passligt för just henne att i fortsättningen hjälpa på det här sättet.

Med andra ord var det främst intresset för läsning, viljan att hjälpa andra, viljan att lära känna målgruppen samt till viss del dra nytta av sina kunskaper eller utmana sig själv med något nytt som gjorde att de ville engagera sig i läsvolontärverksamheten.

5 Teori

I det här kapitlet kommer jag att ta upp tre teorier om volontärengagemang. Dessa tre bildar tillsammans grunden för teorin bakom mitt examensarbete, de passar väl ihop och kompletterar varandra.

I avsnitt 5.2 presenterar jag Clary och Snyder:s modell som visar vilka funktioner som volontärengagemang uppfyller för volontären. Jag valde att lyfta fram deras modell i mitt examensarbete eftersom jag tycker att de förtjänstfullt beskriver hur den funktion volontäruppdraget fyller hos volontären hänger ihop med volontärens motivation.

I avsnitt 5.3 presenterar jag Yeungs lättöverskådliga diamantmodell för vad som motiverar volontärer. Jag finner den modellen mera heltäckande än Clarys och Snyders funktioner och valde att använda diamantmodellen som utgångspunkt då jag utarbetade mina riktlinjer.

Samtidigt är de andra teorierna också närvarande och med hela tiden, även om Yeungs modell är den jag främst utgår från.

Vidare ville jag också ha en mer ingående teori som förklarar varför människor stannar kvar på en plats, vad som gör att de trivs och inte tröttnar. Därför har jag i enlighet med Volontärbyrån (2010) utgått ifrån att det gäller att stärka människors inre drivkraft. Avsnitt 5.4 handlar således om Daniel H. Pinks teori om tre drivkrafter.

Först kommer jag emellertid att sätta frågan om drivkraft i ett större sammanhang genom att börja med en kort bakgrundstitt på vad som historiskt sett har ansetts varit drivkraften till mänskligt beteende och varför det i modernare tid inte ansågs vara tillräckligt.

5.1 Tidigare syn på motivation

På 1940-talet antogs det inom vetenskapen finnas två drivkrafter bakom mänskligt beteende, biologisk drivkraft och drivkrafter utifrån. Med biologisk drivkraft avsågs hunger, törst och sexuell lust och med drivkrafter utifrån avsågs belöningar och straff från omgivningen. Harry F. Harlow märkte på slutet av 40-talet att det måste finnas något mer, och kom med en teori om en tredje drivkraft som han kallade inre motivation, att göra något för att det skänker tillfredsställelse, för att det är roligt helt enkelt. (Pink 2010, s. 12-13.)

Några årtionden senare utvecklade Edward Deci resonemanget. Han kom fram till att det finns någonting i människor som gör att vi söker oss till nyheter och utmaningar, att vi vill

vidga och utöva våra förmågor. Den här drivkraften var dock mycket känslig. Den kunde inte överleva i fel miljö. (Pink 2010, s.17-18.)

Decis nya tankar väckte till en början motstånd, eftersom han påstod att belöningar kunde ha negativa effekter, men idag är det mera allmänt vedertaget att belöningssystem inte är det mest gynnsamma sättet att göra människor motiverade (Pink 2018, s. 18). Det är de här nya tankarna som utgör grunden för teorin till föreliggande examensarbete. Det är alltså inte så enkelt som att ge belöningar i form av presenter till volontärer för att hålla dem motiverade, utan vi måste komma åt deras inre drivkrafter. I det följande ska jag därför se vidare på teorier om vad som motiverar folk till att börja med volontärarbete och sedan gå över till Pinks teori om tre faktorer som i längden håller mänsklig motivation vid liv.

5.2 Clarys och Snyders funktionella förhållningssätt

E. Gil Clary och Mark Snyder listar i artikeln The motivations to Volunteer: Theoretical and Practical Considerations (1999, s. 157) några funktionella orsaker till att personer vill volontära.

De framhåller att genom att se på vilken funktion volontärengagemanget fyller hos en viss person, är det lättare att direkt se vilken handling som krävs för att värva och behålla den volontären. Således har de ett funktionellt förhållningssätt till volontärengagemang. På det här sättet går det att se om motivationsfaktorerna och arbetsuppgifterna verkligen matchar.

(Clary & Snyder 1999, s.156)

De sex funktionerna som volontärarbete enligt dem uppfyller är att:

1. handla enligt eller uttrycka sina värderingar

2. få lära sig mer om världen eller använda förmågor som inte används så ofta 3. växa och utvecklas psykologiskt genom volontäraktiviteterna

4. få erfarenheter som kan hjälpa i karriären 5. stärka sina sociala relationer

6. slippa undan sina negativa känslor som skuldkänslor eller personliga problem (Clary & Snyder 1999, s. 157)

En del av de här orsakerna kan verka egoistiska, men Clary och Snyder betonar att de tillfrågade oftast har flera olika orsaker att vilja volontära. De framhåller att det inte är så

enkelt som att volontärerna engagerar sig på grund av enbart egoistiska eller altruistiska orsaker (Clary & Snyder 1999, s.157).

5.3 Yeungs diamantmodell

En som har ett lite annorlunda tillnärmningssätt på samma fråga är Anne Birgitta Young.

Nedan kommer jag att visa hennes modell och förklara de olika delarna.

5.3.1 Diamantmodellen

Yeung har skapat en diamantmodell som innefattar nästan alla orsaker till volontärengagemang hon hittat i sin forskning. Diamantmodellen täcker de flesta motivationsfaktorer för volontärarbete samtidigt som den visar att de övergripande motivationsfaktorerna hänger ihop två och två som motpoler (Yeung 2005, s. 107-108.)

Figur 2 Diamantmodellen för motivation i volontärarbete

De fyra övergripande motivationsfaktorerna som sträcker sig mot höger är aktivitet, närhet, jakten på det nya och att ge. De beskriver motivationsfaktorer som ligger utanför en själv.

De fyra på vänstra sidan är reflektion, distans, kontinuitet och att få. De beskriver mer inre motivationsfaktorer. Yeung betonar att det inte är meningen att de här motivationsfaktorerna ska tolkas som att ena sidan är altruistiska och andra sidan är egoistiska. Tanken med diamantmodellen är bara att beskriva olika faktorer som motiverar till frivilligarbete. Precis

som Clary och Snyder framhöll ovan säger den inte att en del orsaker till att delta i volontärarbete skulle vara bättre än andra. (Yeung 2005, s. 108.)

5.3.2 Att få - att ge

Att få eller att ge är enligt Yeung en vanlig orsak till volontärarbete. Det är vanligt att volontärer upplever volontärengagemanget som ett sätt att förverkliga sig själva. Dessutom främjar volontärarbetet det personliga välmåendet. Vidare får volontärerna uppleva sig som delaktiga och behövda. Rytm och struktur i vardagen och arbetserfarenhet är annat som volontärarbetaren får av att volontärarbeta. Det volontärarbetarna å andra sidan ger är att de bidrar till att minska marginalisering och öka jämlikheten. (Yeung 2005, s. 109-110.) Att få och att ge hänger nära samman enligt Yeungs forskning. Hennes informanter uppger att det genom att hjälpa skapas mer kärlek och att de vill hjälpa för att också de blivit hjälpta.

En del ville också använda sina egna svåra erfarenheter för att motivera och hjälpa andra.

(Yeung 2005, s. 111.)

5.3.3 Kontinuitet - jakten efter det nya

Kontinuitet och jakten på det nya är två motivationsfaktorer som snarare är motpoler än går hand i hand, till skillnad från paret ovan. Strävan efter kontinuitet kan komma fram på så sätt att en volontär vill aktivera sig i någon verksamhet hen är välbekant med eller där hen kan bidra med sina kunskaper. En annan motivationsfaktor för att förbinda sig till volontärarbete kan vara positiva upplevelser av tidigare volontäruppdrag. Vidare kan det hända att volontärarbetet stämmer väl överens med ens egen uppfostran och värderingar hemifrån. Dessutom kan volontärarbetet stärka den egna identiteten och volontärarbetet kan till och med ses som en livsstil. Det kan också vara en ersättning för eller fortsättning på lönearbete. (Yeung 2005, s. 112-113.)

Då det å andra sidan kommer till jakten på det nya handlar det inte om att det passar in i det välbekanta utan att man uttryckligen söker något nytt. Det kan vara att den här arbetsformen eller temat speciellt intresserar eller fungerar som motvikt till ens egen livssituation, som vid personliga kriser. Volontärerna kan också engagera sig för att få nya upplevelser, träffa nya människor i andra livssituationer eller för att få någon ny kompetens. (Yeung 2005, s. 113.)

5.3.4 Närhet - distans

Närhet och distans är inte heller enligt Yeungs forskning sammanflätade motivationsfaktorer. En del volontärarbetare söker gemenskap och tillhörighet. De sociala kontakterna kan stärka deras engagemang. Vi-känslan är särskilt viktig hos många, både med andra volontärer och med anställda inom fältet. I vissa fall är gruppen av volontärer och den sociala samvaron mellan dem viktigare för volontärarbetarna än det arbete de utför. (Yeung 2005, s. 114-115.)

Å andra sidan finns det de som just uppskattar just distansen i volonärarbete. De betonar vikten av flexibilitet, att de kan begränsa sitt deltagande samt att verksamheten inte är så byråkratisk. (Yeung 2005, s. 114.)

5.3.5 Aktivitet - reflektion

Aktivitet och reflektion är de sista motpolerna som ringar in motivationsfaktorerna för frivilligarbete. De här två är de som mest överlappar de andra motivationsfaktorerna. Då det kommer till aktivitet kan det upplevas som att volontärarbete fyller ett tomrum, man får något att göra med sin tid. Formen tilltalar också volontärerna, en del gillar regelbundenheten och andra friheten. (Yeung 2005, s. 116-117.)

Reflektion har å sin sida med värderingar eller en eventuell religiös bakgrund att göra. En del motiveras av rollmodeller som Moder Theresa eller Jesus. En del ser volontärarbetet som en del av sin personliga eller andliga utveckling. (Yeung 2005, s. 116.)

5.4 Daniel H. Pinks tre drivkrafter

Nu har vi sett på några orsaker till att volontärarbete engagerar, men vad är det egentligen som håller volontärerna motiverade i längden?

Daniel H. Pink har i boken Drivkraft. Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss (2010) skrivit om tre näringskällor för motivation: självstyrning, mästerskap och mening.

I avsnitten under ska jag redogöra för var och en av dem och särskilt lyfta fram sådant som kan vara relevant för volontärarbete.

5.4.1 Självstyrning

Pink menar att till vår grundläggande natur är vi aktiva, engagerade, nyfikna och självstyrande. För att till exempel som chef eller lärare hålla detta vid liv så den anställda eller eleven inte blir passiv och trög måste chefen eller läraren motstå frestelsen att kontrollera denne. Det här är det viktigaste av de tre behoven. (Pink 2010, s. 84-85.)

För att kunna styra våra egna liv betonar Pink att det är viktigt att vi själva bestämmer över vår tid och på vilket sätt vi sköter vårt arbete. Ännu mer framgång fås om vi dessutom själva får bestämma vem vi samarbetar med. (Pink 2010, s. 95-98.)

Självklart är ändå att människor behöver stöd och vägledning, speciellt i början, och att människor vill ha kontroll över olika saker (Pink 2010, s. 101). Någon kanske vill ha klara instruktioner om på vilket sätt arbetet ska utföras men upplever det avgörande för motivationen att ha kontroll över sin egen tidsanvändning, medan det för någon annan kan vara precis tvärtom.

Intressant i sammanhanget är att Clary och Snyder har tillämpat den här informationen på sin forskning av volontärarbetare. De fick fram att studerande som blir pressade att volontära i samband med studierna fick ett mer negativt förhållningssätt till att volontära i fortsättningen än de som upplevde att de själv hade fått bestämma om de ville volontära under studietiden. (Clary & Snyder 1999, s.158-159.)

5.4.2 Mästerskap

Den andra viktiga motivationsfaktorn är mästerskap. Ett centralt begrepp här är flow. Här gäller det att få en uppgift som inte är för lätt och inte heller för svår att bemästra. För att uppnå flow måste man kanske anstränga sig lite mer än att bara göra sådant man kan från förr, men det ska ändå vara en uppgift som man lyckas med. Den belöningskänsla som då uppnås, när vi utmanar oss och klarar det, utgör den tillfredsställande flowkänslan. Då flow uppstår blir man så uppslukad av den tillfredsställande uppgiften att det känns som om tiden, rummet och till och med jaget försvinner. Lyckas vi hitta rätt arbetsuppgift för rätt person så att koncentrationen och tillfredsställelsen är i sådan balans att flowkänslan kan uppnås får vi härmed en person som gör sin uppgift med stort engagemang. (Pink 2010, s. 108.)

Pink ger också exempel på företag som ökat sin flow-vänlighet genom att ge de anställda friheten att utforma sina arbeten på ett sätt som gör att normalt enformiga uppgifter också kan ge flow-känsla. Som exempel nämner han städpersonal på sjukhus som åtagit sig

uppgifter som att småprata med patienterna eller hjälpa sköterskorna. Städarna blev mer nöjda och upplevde att de var bättre på sitt jobb. På det sättet flöt deras jobb lättare när de själva fick skapa nya områden där de kunde uppnå mästerskap. (Pink 2010, s. 111-112) Vidare förklarar Pink att en flowkänsla kan vara övergående medan mästerskap är något som går djupare och varar längre. För att närma oss mästerskap i olika sammanhang måste vi veta att mästerskap styrs av tre lagar. Den första handlar om att mästerskap är ett förhållningssätt.

För att kunna uppnå mästerskap måste man ha ett förhållningssätt som innefattar att om man inte är så bra på något kan man öva upp det och lära sig bli bättre på det även om det kan kräva ansträngningar. Om man däremot tänker att det här kan jag bara inte, jag är inte rätt person för det, är det omöjligt att uppnå mästerskap. Den andra handlar om att mästerskap är jobbigt. För att uppnå mästerskap måste man inse att det kan vara plågsamt att bli bättre och bättre på något man verkligen bryr sig om. En gemensam nämnare hos framgångsrika idrottare är att de övat väldigt mycket. Det bästa sättet att förutspå universitetsbetyg är inte IQ-tester och högskoleprov utan järnvilja. Därför är det nödvändigt med ihärdighet och glöd för långsiktiga mål. Den sista lagen handlar om att mästerskap är något man aldrig till fullo kan nå. Man kan alltid bli bättre och det roliga är snarare att sträva efter mästerskap än att uppnå det. (Pink 2010, s. 112-118.)

5.4.3 Mening

Den tredje näringskällan då det kommer till motivation är mening. Det är mening som skapar ett sammanhang till självstyrning och mästerskap (Pink 2010, s. 125). Här kan nämnas att Clary och Snyder har undersökt volontärarbetares personliga mening och fick fram att personer som fick se ett filmklipp där de sökte volontärer var mer intresserade om filmen talade till just deras personliga motivationsfaktor (Clary & Snyder 1999, s.158).

De fick också fram att det inte bara är i samband med rekryteringen som det är viktigt att matcha uppgiften med motivationsfaktorn. Olika undersökningars resultat pekar på att personer som upplever att deras volontärinsatser gagnar deras funktionella motiv är mer tillfredsställda med sitt volontäruppdrag och har större chans att vilja fortsätta volontära.

(Clary & Snyder 1999, s.158.)

De personer som är mest motiverade, produktiva och nöjda är personer vars ändamål är större än dem själva (Pink 2010, s. 125). Forskning visar till och med att om man strävar efter vinstmål som förmögenhet och högt anseende blir man ändå inte lika lycklig som om man strävar efter att hjälpa andra och uppnår det (Pink 2010, s. 132-133).

6 Analys – en ny diamantmodell för att motivera volontärer

Här kommer jag att tillämpa teorierna och tidigare forskningar på volontärengagemang i allmänhet och på bibliotekens läsvolontärverksamhet i synnerhet. I en del fall har jag fått inspiration från skriften Drivkrafter. Att stimulera och stödja ideellt engagemang (Volontärbyrån 2010) samt Auttamisen iloa. Palvelevan vapaaehtoistoiminnan opas (Eläkeliitto ry 2008).

I föregående kapitel visade jag att det är gynnsamt att se på volontärers personliga motiv för att värva dem och för att få dem att stanna kvar i volontärverksamheten. Vidare presenterade jag en diamantmodell som väldigt heltäckande ramar in olika motiv till att engagera sig i volontärverksamhet. I det följande kommer jag att intill varje motiv skriva in en eller två saker som volontärsamordnaren kan göra för att främja just det motivet.

Jag kommer hela tiden att ha Pinks självstyrning, mästerskap och mening som jag gick igenom i föregående avsnitt i bakhuvudet. För att uppnå rätt nivå av Pinks begrepp mästerskap gäller det att ha rätt balans mellan diamantmodellens kontinuitet och jakten på det nya. Vad som är rätt balans kan variera stort från person till person. Pinks självstyrning kan hänga ihop med diamantmodellens distans, alltså flexibilitet i arbetet eller aktivitet, som ju långt handlade om att använda sin tid på det sätt man vill. Pinks mening passar väl in på diamantmodellens motpoler att få och ge, samt på reflektion där man ser på volontärarbetet som en del av ens egen personliga eller andliga utveckling.

Nedan har jag försökt att konkret visa hur diamantmodellen och Pinks kunskaper om de tre drivkrafterna kan användas för att rekrytera och behålla volontärer. I cirklarna har jag skrivit ut vad volontärsamordnaren kan göra för att främja var och en av delarna i diamantmodellen.

Jag påminner om att delarna av diamantmodellen till stor del går in i varandra och flera av cirklarna också hade passat på andra ställen.

Figur 3 Diamantmodell för att värva och motivera volontärer

Det första paret, att få - att ge, handlade som vi såg i 5.3.2 till stor del om att få känna sig delaktiga i ett socialt sammanhang och om att uppleva sig vara behövd. Men också om andra saker volontärerna vill ha ur verksamheten eller använda sina kunskaper till.

För att främja det sociala sammanhanget kan volontärsamordnaren främja umgänget mellan volontärarbetarna för att således främja gemenskapen. Genom att gruppen träffas regelbundet kan samordnaren stärka budskapet om att den här gruppen gör något viktigt tillsammans. Träffarna kan handla om att volontärarbetarna fortbildar sig i någon ny aspekt, men också då får gärna finnas möjlighet till mera fritt umgänge. Som tidigare nämnts kan det också finnas andra saker än gemenskap och nya färdigheter som volontärerna vill få. I fråga om läsvolontärverksamhet kan de ha ett intresse av att lära känna en viss målgrupp eller för att få läsa sina favoritböcker och dela upplevelsen med andra. För att befrämja läsvolontärernas individuella motiv, som de inte alltid berättat om, gäller det för volontärsamordnaren att vara så flexibel som möjligt gällande arbetsform, målgrupp och litteraturval. Därmed möjliggör volontärsamordnaren förhoppningsvis att volontären kan

fokusera på det som intresserar hen mest, vare sig det är litteraturen, bemötandet eller något annat.

Då det kommer till att ge stärks läsvolontärens känsla av att just ens egna insats är viktig genom direkt feedback. Det kan handla om allt från val av böcker till en kommentar som

“Aha, du går dit imorgon, du förgyller nog någons dag!”. På ett mer allmänt plan kan det vara bra att lyfta upp verksamheten i ett större sammanhang och t.ex. börja ett möte med att berätta om en artikel som nyligen publicerades där det stod om äldres ensamhet. Det är volontärsamordnarens sak att påminna om att de som engagerar sig faktiskt gör världen till en bättre plats, ett steg åt gången.

Då det kommer till det andra paret, aktivitet - reflektion, visar ju undersökningar att många vill aktivera och engagera sig bara de får frågan (se 4.1 Finland idag). Därför är det en poäng i att de som vill rekrytera volontärer frågar så många personer som möjligt personligen om de vill delta.

För att nå ut till så många som möjligt gäller det också att vara öppen för olika möjligheter.

Det gäller att redan i marknadsföringen skriva om det är någon speciell tid eller plats som krävs av volontären eller om det är flexibelt. Om också personer i arbetslivet välkomnas ska det göras tydligt. I tvåspråkiga städer finns det dessutom en risk att ena språkgruppen glöms bort eller upplever att det här inte är något för dem, där kan man gå miste om många personer med en icke-inkluderande marknadsföring. Slutligen lönar det sig förstås att skriva ut om vissa kunskaper eller erfarenheter krävs, men det lönar sig inte att skriva ut dem slentrianmässigt. Tänk efter istället om man verkligen måste kunna finska eller svenska för att kunna delta. Kanske kunde verksamheten ha ovärderlig nytta av en med dari som modersmål?

De som tycker att reflektion är viktigt kan uppskatta att på träffar samt via grupper på sociala medier få dela sina upplevelser och utbyta erfarenheter med andra i samma situation.

Samtidigt är det viktigt att de som inte är aktiva på sociala medier inte upplever sig exkluderade.

Det tredje paret är Närhet - distans. De som engagerar sig för att de vill ha gemenskap och tillhörighet tas bäst tillvara genom att volontärsamordnaren skapar en positiv stämning i gruppen. Volontärsamordnaren kanske behöver påminna sig själv om att det här ska vara en rolig aktivitet för volontärerna. Annars kommer de snart att gå vidare till nästa kurs och nästa fritidsintresse. Det är viktigt att lyfta fram det positiva med att vara till exempel just

läsvolontär. Påminns volontärarbetarna om det är det också lättare att de ser det när de utför uppdraget. På träffarna med volontärerna gäller det för volontärsamordnaren att vara glad, trevlig och skapa en vi-känsla. Humör smittar ju och ledaren är den alla tittar på.

Som vi sett finns det också en grupp som tilltalas av flexibiliteten i volontärengagemanget.

Om möjligt, lämna utrymme till volontären att själv bestämma när och var hen utför sitt arbete. Om inte volontärengagemanget går att kombinera med arbetslivet eller en annars rätt fullbokad kalender kan det vara många som faller bort. Men självklart ska strävan ändå i de flesta verksamheter vara att förbinda sig till någon sorts regelbundenhet för

målgruppens skull.

Det sista paret består dels av kontinuitet och dels av jakten på det nya. Vare sig drivkraften är att använda sina styrkor eller att utmana sig själv med något nytt gäller det för

volontärsamordnaren att stödja och möjliggöra för volontären att göra detta. Ju mer valmöjligheter det finns, desto enklare är det för volontären att forma verksamheten efter eget intresse.

Det kan vara lätt att anta att en läsvolontär som är pensionerad från arbetet med personer med intellektuell funktionsnedsättning vill gå till ett motsvarande servicehem och förgylla tillvaron där. Men det behöver inte vara så. Kanske har just den personen kommit för att engagera sig med äldre efter att de egna föräldrarna nyligen gick bort efter år på en tråkig anstalt. Det är ändå viktigt att på ett allmänt plan be volontärerna rida på just sina egna styrkor. Om någon älskar att sjunga går det hur bra som helst att prova på att varva högläsningen med allsång. Det optimala skulle vara att ge utrymme för volontärerna att ta till vara sina styrkor och värdesätta allas unikas sätt att bidra. En läsvolontär kanske är bra på det sociala, en annan kanske kan mycket om litteratur medan en tredje har helt andra styrkor. Någon kanske deltar i infotillfället för läsvolontärer och blir förskräckta av att inse att det verkar handla mer om att umgås än att sitta och läsa. Men om volontären stärks i sin ursprungliga tanke om att ta med sig sitt läsintresse till gruppen kan de sociala delarna komma utan ansträngning då volontären har med sig litteratur hen brinner för.

För att behålla också dem som gillar nya upplevelser gäller det också att tillhandahålla nya spännande fortbildningar. I frågan om läsvolontärverksamhet kan det till exempel handla om röstanvändning eller om bemötande av personer med olika fysiska eller intellektuella funktionsvariationer.

Som nämnt i avsnittet om Mästerskap uppnås flow när balansen mellan att göra det man bemästrar och utmana sig med något nytt är precis rätt. Här tänker jag att det som i frågan om läsvolontärverksamhet kunde vara utmaningen dels är bemötandet på själva lässtunderna, men det kan också vara bra för volontärsamordnaren att betona att det kan vara rätt roligt att fundera ut hur lässtunderna ska läggas upp och att välja rätt sorts litteratur för ens egen eller egna åhörare. Vidare kan det vara givande att sedan själv utvärdera med en själv hur det funkat och fundera vad man kunde prova på nästa gång.

För att göra dessa förklaringar och tillämpningar på just läsvolontärverksamheten mer överskådliga skriver jag också in dem i diamantmodellen.

Figur 4 Diamantmodell för att värva och motivera högläsningsvolontärer

Nu har jag skapat en överblick över olika sätt att stödja läsvolontärers individuella motiv till att gå med i läsvolontärverksamheten. I nästa kapitel kommer jag att presentera slutprodukten.

7 Slutprodukten

För att göra mina resultat översiktliga och lätta att ha till hands bestämde jag mig för att göra en väggkarta. En väggkarta kunde hänga på väggen och ständigt påminna volontärsamordnaren om vad hen ska tänka på gällande läsvolontärerna. För att göra de rekommendationer jag ville komma med lättare att ta till sig placerade jag dem under fyra rubriker som beskriver syftet eller målet med att ta till sig tipsen. Min förhoppning är att de fyra rubrikerna inte bara gör tipsen mer överskådliga, utan också tydliggör syftet och får volontärsamordnaren att se varför varje tips är viktigt.

De fyra rubrikerna är 1) Värva inkluderande, 2) Främja gemenskap och personlig utveckling, 3) Framhäv insatsens betydelse samt 4) Möjliggör mästerskap och flowkänsla.

Jag placerade rubrikerna till vänster och kopplade ihop dem med två eller tre rekommendationer per rubrik. Dessutom fick varje rubrik illustreras med en enkel bild för att förhoppningsvis förstärka budskapet och göra det lättare att minnas.

Figur 5 Slutprodukten

När jag i januari 2019 överräckte och presenterade slutprodukten till en av mina uppdragsgivare, Karolina Zilliacus, sade hon att modellen tillför en helt ny dimension till högläsningsverksamheten. När man påbörjar en sådan här verksamhet bland bibliotekets andra verksamheter är det ju lätt tänkt att det är något någon kan göra med vänsterhanden.

Men de facto finns det mycket att tänka på om man vill ta hand om sina volontärer.

Tisdag 5 mars 2019 hölls vårt första infotillfälle i Pargas för personer som var intresserade av att bli läsvolontärer. Till skillnad från läsvolontärkursen på Kimitoön där jag inte var involverad var jag med och höll det här infotillfället som det första av flera infotillfällen jag kommer att hålla runt om i Pargas. Nu fick jag tillfälle att försöka följa mina egna råd. Jag försökte värva inkluderande genom att skriva i marknadsföringen att inte andra förhandskunskaper än läskunnighet behövs, att deltagande i infotillfället inte förbinder till något samt att vi värdesätter varje individs unika egenskaper, intressen och styrkor.

Dessutom bad jag att bibliotekspersonalen på förhand personligen skulle uppmana sina kunder att bli läsvolontärer.

På själva infotillfället försökte jag också betona insatsens betydelse och visa för volontärerna att de kunde göra uppdraget på sitt eget sätt. Med på infotillfället var en läsvolontär från Åbo. Hon berättade om sina utmaningar och jag fick intrycket av att då hon berättade på ett skojigt sätt om sina svårigheter med en dement kvinna fick det Pargas blivande läsvolontärer att bli ännu mera ivriga på att ta sig an utmaningen med att man aldrig vet vem man kommer att läsa för och vilken sorts litteratur som går hem. Slutligen blev de också ivriga då de hörde att Åbos läsvolontärer har en Facebook-grupp. Själva beslöt de sig för att skapa en WhatsApp-grupp eftersom alla inte använder Facebook.

8 Slutdiskussion

I mitt handlingsbaserade examensarbete har jag med hjälp av teorier gällande volontärarbete, drivkraft och motivation utarbetat en guide till hur man värvar, motiverar och behåller läsvolontärarer.

En sak som jag efter infotillfället kom på att jag kunde ha fått med i rekommendationerna var att förbereda läsvolontärerna att inte ge upp även om första lässtunden inte går så bra.

En del av utmaningen är att hitta inte bara lämplig litteratur utan också en lämplig nivå av bemötande, och ibland kan det ta lite tid att skapa den där relationen som gör att lyssnarnas intresse väcks.

I ett större examensarbete kunde man också ha undersökt vad läsvolontärer själva säger om vad som fick dem att börja läsvolontära och vad som fått dem att fortsätta eller avbryta. Man kunde ha undersökt vad som motiverar dem och vad de tycker är mest givande samt om de skulle ha förslag på vad volontärsamordnaren kunde göra för att stödja detta. Det skulle onekligen ha kunnat tillföra värdefull information till rekommendationerna. Jag hoppas att någon annan tar vid och i framtiden undersöker läsvolontärverksamheten från läsvolontärernas perspektiv.

Slutprodukten kunde ha varit användningsbar också i andra verksamheter om jag hade skrivit mer allmängiltiga rekommendationer. Nu var rekommendationerna och exemplen specifikt för läsvolontärverksamhet, vilket gör användarmöjligheterna rätt snäva. Jag anser ändå att rekommendationerna vinner på att ha tydliga och klara exempel som är lätta att ta till sig.

Min farhåga var att för allmänna rekommendationer skulle vara svårare att komma ihåg och implementera i den egna verksamheten.

Slutligen hoppas jag ändå att det här arbetet kan vara till nytta för fler genom att fungera som exempel på hur man kan göra för att framgångsrikt värva och behålla volontärer. Först gäller det att inse att nyckeln till engagerade volontärer är att vattna där gräset växer och understöda det som gör att volontären fattade intresse för verksamheten från början. Sedan gäller det att hitta sätten att vattna på; med andra ord att på olika konkreta sätt möjliggöra för volontären att få ut det hen önskar av verksamheten.

Källor

Blanka (2019) Vad är Blanka. URL: https://blanka.finna.fi/Content/kund Hämtad 4.3.2019 Clary, E. Gil och Snyder, Mark (1999) The Motivations to volunteer: Theoretical and Practical Considerations. I: Current Directions in Psychological Science, volym 8 nr 5 s.

156-159.

Eläkeliitto ry (2008) Auttamisen iloa. Palvelevan vapaaehtoistoiminnan opas. URL:

http://www.tunnemieli.fi/binary/file/-/id/3/fid/42/ Hämtad 7.11.2018

Hoffman, Linus (2017) Idén om kommun Åboland sover, men är inte glömd. Yle nyheter.

Publicerad 1.2.2017. URL: https://svenska.yle.fi/artikel/2017/02/01/iden-om-kommun- aboland-sover-men-ar-inte-glomd Hämtad 24.10.2018

Innokylä (2018) Lukulähetit - kohtaamisia lukemisen parissa. URL:

https://www.innokyla.fi/web/malli7585254 Hämtad 1.11.2018 Kimitoön (2019) Om orten. Kimitoön. URL:

http://www.kimitoon.fi/om_kimitoon/om_orten Hämtad 4.3.2019 Lag om allmänna bibliotek (2016) URL:

https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2016/20161492

Medborgararenan (2018) Yhä useampi suomalainen tekee vapaaehtoistyötä publicerad i ePressi 2.5.2018. URL: https://www.epressi.com/tiedotteet/avustukset-ja-

vapaaehtoistyo/yha-useampi-suomalainen-tekee-vapaaehtoistyota-2.html Hämtad 1.10.2018

Patent- och registerstyrelsen (2018) Antal föreningar och religionssamfund i föreningsregistret och i registret över religionssamfund. URL:

https://www.prh.fi/sv/yhdistysrekisteri/statistik/antaletforeningarochreligionssamfund.html Hämtad 1.11.2018

Pargas skärgårdsstaden (2019) En bit av paradiset - skärgårdsstaden Pargas. URL:

http://www.parainen.fi/web/en_bit_av_paradiset/sv_SE/en_bit_av_paradiset/ Hämtad 4.3.2019

Pink, Daniel H. (2010) Drivkraft. Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss.

Stockholm: Bookhouse editions

Prost, Pia (2011) Bebodda öar i Åbolands skärgård. I: Tidskriften Skärgård nr 1 år 2011, s.

70-77. URL: http://www.efbyar.fi/wp-content/uploads/2013/01/Bebodda-oar-Skargard-1- 2011.pdf Hämtad 24.10.2018

Rahkonen, Juho (2018) Tutkimusraportti. Vapaaehtoistyön tekeminen Suomessa. URL:

http://www.kansalaisareena.fi/ka2016/wp-

content/uploads/2018/05/Vapaaehtoistyo_tutkimusraportti-2018.pdf Hämtad 1.10.2018 Valkonen, Leena (2011) Generalsekreterare Aaro Harju: Frivilligarbetets tradition lever starkt hos finländare. I: Frivillighet som kraft, publikation utgiven av Centralförbundet för de gamlas väl ry. URL:

https://www.vtkl.fi/document/1/13/5fbcbef/De_gamlas_vecka_tidningen_2011.pdf Hämtad 29.1.2019

Volontärbyrån (2010) Drivkrafter. Att stimulera och stödja ideellt engagemang. URL:

https://www.volontarbyran.org/sites/default/files/volontarbyran/document/drivkrafter.pdf Hämtad 25.10.2018

Yeung, Anne Birgitta (2005) Vapaaehtoistoiminnan timantti. Miten mallintaa

motivaatiota? I: Vapaaehtoistoiminta. Anti, arvot ja osallisuus. S. 104-125. Tammerfors:

Vastapaino