4. Rättvisa för offer för människohandel – diskrimineringsombudsmannen som
4.1. Människohandelsrapportörens uppgift och verksamhetsförutsättningar
4. Rättvisa för offer för människohandel
GER RÅD FÖLJER
UPP
RAPPOR-TERAR
OFFREN
hjälp och rådgivning i att söka sig till hjälpsystemet
DOMSTO-LARNA
utbildning
RIKSDAGEN
berättelse till riksdagen om läget i verksamheten mot människohandel
EU, INTERNATIONELLA
ORGANISATIONER utbyte av information, delgivning av kunnande
MINISTERI-ERNA
deltagande i lagstiftningsprojekt
som expert
ÅKLAGAREN
rådgivning i utarbetandet av handlingsbeskrivningarna
och besvärsbreven för åtal
MIGRATIONS-VERKET stödjande av
utvecklingen av beslutsförfarande
STÖDPERSONER,
MEDBORGAROR-GANISATIONER
utredning av påstådda felaktigheter i myndighetsverksamhet
ARBETS-SKYDDET
Utbildning och rådgivning
POLISEN
utbildning och identifiering av utmaningar, vid behov utredning
SOCIAL-OCH
HÄLSOVÅRDS-PERSONAL rådgivning
i organisering av tjänster
BITRÄDEN
stödjande av förverkligandet av offrens rättsskydd t.ex. genom utlåtanden
till domstolar
HJÄLP-SYSTEMET FÖR
MÄNNISKO-
HANDELS-OFFER följande av verksamhet och
identifiering av utmaningar, vid behov utredning
ANDRA UTLÄNDSKA SAMARBETS-PARTNER OCH INTRESSENTER berättar reporternas kompetenser, arbete
och praxis
OMBUDSMANNEN SOM NATIONELL RAPPORTÖR OM MÄNNISKOHANDEL SAMT SAMARBETET MED OLIKA AKTÖRER Bilden visar exempel på människohandelsrapportörens samarbete med olika aktörer.
STÄLLNING TAR
och det andra med samordningen av verksamheten mot människohandel. Ombudsmannen utredde 2016 tillämp-ningen av utlänningslagen, betydelsen av ställtillämp-ningen som offer för människohandel i asyl- och uppehållstillstånds-processen samt statens ansvar att förhindra att en per-son på nytt faller offer för människohandel. På basis av utredningen ges rekommendationer om en ändring av ut-länningslagen. Slutligen bedöms resultaten av samord-ningsstrukturen för verksamheten mot människohandel, som inrättades 2014, samt ges rekommendationer för att stärka verksamheten.
4.1.2. VERKSAMHETSFÖRUTSÄTTNINGAR
Diskrimineringsombudsmannen har ett nära samarbete med poliser, åklagare och andra myndigheter, medborga-rorganisationer och advokater som bistår offer, inte bara på individnivå utan också på en bredare strukturell nivå.
Ombudsmannen har gjort utredningar, deltagit i lagstift-nings- och utvecklingsprojekt, utbildat, ingripit i missför-hållanden som uppdagats i enskilda människohandels-fall samt gett anvisningar, förslag, utlåtanden och rekom-mendationer för att utveckla verksamheten mot männis-kohandel och främja offrens rättigheter. Dessutom har ombudsmannen deltagit i ett intensivt internationellt samarbete i syfte att utbyta information och synpunkter om ett fungerande och effektivt arbete mot människohan-del. Ombudsmannen har under årens lopp varit föremål för internationellt intresse. Finlands modell, som grundar sig på en självständig och oberoende myndighet, uppfat-tas i många internationella organisationer som ett efter-strävansvärt sätt att anordna den nationella rapportering-en om människohandel.
Människohandel identifieras bättre och verksamheten för bekämpning av människohandel har utvecklats, vil-ket syns vid ombudsmannens byrå som en tydlig ökning av antalet fall där kunder eller myndigheter kontaktar ombudsmannen. Då arbetsmängden ökar är de nuvaran-de resurserna inte tillräckliga för att svara på informa-tions- och stödbehovet hos de aktörer som arbetar för att bekämpa människohandel, i synnerhet med tanke på att ombudsmannen samtidigt strävar efter att trygga en hög-klassig utrednings- och undersökningsverksamhet. En av ombudsmannens uppgifter är att låta göra utredningar.
Riktad information behövs som stöd för beslutsfattan-det och för att utveckla strukturerna och lagstiftningen för bekämpning av människohandel. Utredningsprojektet som också ingår i denna berättelse har finansierats med särskild finansiering från statsrådet (VN TEAS).
Eftersom de tillgängliga resurserna är knappa, kan om-budsmannen endast mycket sällan använda sin lagstad-gade möjlighet att bistå ett eventuellt offer för människo-handel i att få tillträde till sina rättigheter. Förundersök-ningarna och domstolsbehandlingarna med anknytning till människohandel är ofta omfattande, långvariga och sakmässigt krävande redan med tanke på att det fortfa-rande finns knappt med rättspraxis som gäller rekvisiten enligt strafflagen och lagstiftningen är ny. Ombudsman-nens sakkunskap kunde vara till mer nytta än idag, efter-som det ännu finns få jurister efter-som är specialiserade på människohandelsfrågor och kunskapen är bristfällig på många ställen. Ombudsmannen får regelbundet begäran från offer för människohandel om att bistå dem i rätts-processen, men på grund av de knapphändiga resurser-na kan ombudsmannen inte göra detta.
Diskrimineringsombudsmannens uppdrag som människo-handelsrapportör bör ges tillräckliga resurser så att om-budsmannen också i fortsättningen kan producera analyse-rad information som stöd för sina beslut samt för att om-budsmannen vid behov skulle kunna assistera människo-handelsoffer i straffprocessen för att säkerställa att deras rättigheter tillgodoses.
Å andra sidan framträder ombudsmannens rätt till in-formation som en utmaning i fråga om verksamhetsför-utsättningarna för rapporteringen om människohandel.
Riksdagen har ansett att det är viktigt att ombudsman-nen, som är nationell människohandelsrapportör, har rätt till information (AjUB 15/2008 rd, AjUB 16/2014 rd).
I praktiken har det ställvis visat sig vara problematiskt att få information av i synnerhet vissa förundersöknings-myndigheter och kommunernas social- och hälsoväsen-den. Det har varit fråga om situationer där ombudsman-nen har ansett det vara viktigt att utreda om förundersök-ningsmyndigheterna har iakttagit den lagstiftning och de internationella skyldigheter som gäller dem. Hälsovård-smyndigheterna i vissa kommuner har å sin sida vägrat ge ombudsmannen nödvändig information, utifrån vilken ombudsmannen hade kunnat bedöma hur rätten för offer för människohandel att få tjänster enligt den s.k. mottag-andelagen förverkligas i kommunerna.
En omfattande rätt till information säkerställer för sin del att ombudsmannens verksamhet är effektiv, pålitlig och ge-nomslagskraftig. Rätten till information är en förutsättning för att ombudsmannen ska kunna uppfylla sina lagstadga-de skyldigheter som nationell människohanlagstadga-delsrapportör.
UTVECKLINGEN AV VERKSAMHETEN MOT MÄNNISKOHANDEL
• EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel (2002/629/RIF)
• EU:s direktiv om människohandelsoffers utlänningsrättigheter (2004/81/EG)
• Människohandel stiftas till en straffbar handling
• Det första handlingsprogrammet mot människohandel godkänns
• Finland anslyter sig till Palermoprotokollet (FörfS 70-71/2006)
• Bestämmelser om uppehållstillstånd för människohandelsoffer och betänktetid läggs till i utlänningslagen (ändringar i utlänningslagen)
• Tingsrätten ger den första domen om människohandel
• Hjälpsystemet för människohandelsoffer inleder sin verksamhet
• Hovrätten ger den första domen om människohandel
• Den preciserade handlingsplanen för arbetet mot människohandel ges
• Minoritetsombudsmannen (nuvarande diskrimineringsombudsmannen) inleder sin verksamhet som nationell människohandelsrapportör
• Ombudsmannens samarbete med hjälpsystemet för offer inleds
• Ombudsmannen ger sin första berättelse till riksdagen
• Ombudsmannens samarbete med polisen ökar
• EU:s direktiv om människohandel (2011/36/EU)
• Ombudsmannens rekommendation: justitieministeriet tillsätter en arbetsgrupp för beredningen av ändringar i strafflagen
• Ombudsmannens samarbete med Migrationsverket ökar
• Ombudsmannens samarbete med arbetsskyddet ökar
• Finland ansluter sig till Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (FörfS 43-44/2012)
• Ombudsmannens rekommendation: inrikesministeriet tillsätter en arbetsgrupp för att bereda förslaget om att stifta en speciallag som berör människohandel
• Polisen ger en anvisning om undersökningar av människohandelsbrott
• Ombudsmannens rekommendation: arbetsskyddet ger en anvisning om identifierande av människohandel och refererande av offren till hjälpsystemet
• Ombudsmannens rekommendation: inrikesministeriet tillsätter en arbets grupp för att bereda ordnandet av koordinering av verksamhet mot människohandel inom statsrådet
• Ombudsmannen ger sin berättelse till riksdagen om förenligheten mellan Finlands verksamhet mot människohandel och Europarådets konvention om bekämpande av människohandel
• Ombudsmannens rekommendation: statsrådets koordinator för verksamhet mot människohandel inleder sin verksamhet
• Tillsynsorganet för Europarådets konvention om bekämpande av människohandel GRETA besöker Finland för första gången
• Ombudsmannen ger sin andra berättelse till riksdagen
• Högsta domstolen ger sin första människohandelsdom
• Ombudsmannens rekommendation: ändringarna i strafflagen och lagen om hjälp för människohandelsoffer träder i kraft
• GRETA:s rekommendationer ges till Finland
• Ombudsmannen publicerar en utredning om tillämpningen av utlänningslagen när det kommer till människohandelsoffer
• Ombudsmannens rekommendation: Migrationsverket förnyar sin praxis när det kommer till behandling av ansökningar om uppehållstillstånd inlämnade av människohandelsoffer
2002 2004 2005 2006
2007 2008 2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016 2017
14 23
80
88
108
85
88 167 245
13 3 6 3 4 2
30
25
21
20
30 72 71
2
3
7
7
5
7 8 5
1 0 0 0 7
5
7
4
7 0
6
*
15
11
26
11 17 18
= Antalet kunder i hjälpsystemet för människohandelsoffer
st/år = Väckta åtal under
brottsbeteckningen
st/år = Beviljade uppehållstillstånd och asyl
för offer av människohandel
kpl/vu-st/årosi
4.2. OKÄND FRAMTID: UTREDNING OM OFFER FÖR