• Ei tuloksia

Människohandelsrapportörens uppgift och verksamhetsförutsättningar

4. Rättvisa för offer för människohandel – diskrimineringsombudsmannen som

4.1. Människohandelsrapportörens uppgift och verksamhetsförutsättningar

4. Rättvisa för offer för människohandel

GER RÅD FÖLJER

UPP

RAPPOR-TERAR

OFFREN

hjälp och rådgivning i att söka sig till hjälpsystemet

DOMSTO-LARNA

utbildning

RIKSDAGEN

berättelse till riksdagen om läget i verksamheten mot människohandel

EU, INTERNATIONELLA

ORGANISATIONER utbyte av information, delgivning av kunnande

MINISTERI-ERNA

deltagande i lagstiftningsprojekt

som expert

ÅKLAGAREN

rådgivning i utarbetandet av handlingsbeskrivningarna

och besvärsbreven för åtal

MIGRATIONS-VERKET stödjande av

utvecklingen av beslutsförfarande

STÖDPERSONER,

MEDBORGAROR-GANISATIONER

utredning av påstådda felaktigheter i myndighetsverksamhet

ARBETS-SKYDDET

Utbildning och rådgivning

POLISEN

utbildning och identifiering av utmaningar, vid behov utredning

SOCIAL-OCH

HÄLSOVÅRDS-PERSONAL rådgivning

i organisering av tjänster

BITRÄDEN

stödjande av förverkligandet av offrens rättsskydd t.ex. genom utlåtanden

till domstolar

HJÄLP-SYSTEMET FÖR

MÄNNISKO-

HANDELS-OFFER följande av verksamhet och

identifiering av utmaningar, vid behov utredning

ANDRA UTLÄNDSKA SAMARBETS-PARTNER OCH INTRESSENTER berättar reporternas kompetenser, arbete

och praxis

OMBUDSMANNEN SOM NATIONELL RAPPORTÖR OM MÄNNISKOHANDEL SAMT SAMARBETET MED OLIKA AKTÖRER Bilden visar exempel på människohandelsrapportörens samarbete med olika aktörer.

STÄLLNING TAR

och det andra med samordningen av verksamheten mot människohandel. Ombudsmannen utredde 2016 tillämp-ningen av utlänningslagen, betydelsen av ställtillämp-ningen som offer för människohandel i asyl- och uppehållstillstånds-processen samt statens ansvar att förhindra att en per-son på nytt faller offer för människohandel. På basis av utredningen ges rekommendationer om en ändring av ut-länningslagen. Slutligen bedöms resultaten av samord-ningsstrukturen för verksamheten mot människohandel, som inrättades 2014, samt ges rekommendationer för att stärka verksamheten.

4.1.2. VERKSAMHETSFÖRUTSÄTTNINGAR

Diskrimineringsombudsmannen har ett nära samarbete med poliser, åklagare och andra myndigheter, medborga-rorganisationer och advokater som bistår offer, inte bara på individnivå utan också på en bredare strukturell nivå.

Ombudsmannen har gjort utredningar, deltagit i lagstift-nings- och utvecklingsprojekt, utbildat, ingripit i missför-hållanden som uppdagats i enskilda människohandels-fall samt gett anvisningar, förslag, utlåtanden och rekom-mendationer för att utveckla verksamheten mot männis-kohandel och främja offrens rättigheter. Dessutom har ombudsmannen deltagit i ett intensivt internationellt samarbete i syfte att utbyta information och synpunkter om ett fungerande och effektivt arbete mot människohan-del. Ombudsmannen har under årens lopp varit föremål för internationellt intresse. Finlands modell, som grundar sig på en självständig och oberoende myndighet, uppfat-tas i många internationella organisationer som ett efter-strävansvärt sätt att anordna den nationella rapportering-en om människohandel.

Människohandel identifieras bättre och verksamheten för bekämpning av människohandel har utvecklats, vil-ket syns vid ombudsmannens byrå som en tydlig ökning av antalet fall där kunder eller myndigheter kontaktar ombudsmannen. Då arbetsmängden ökar är de nuvaran-de resurserna inte tillräckliga för att svara på informa-tions- och stödbehovet hos de aktörer som arbetar för att bekämpa människohandel, i synnerhet med tanke på att ombudsmannen samtidigt strävar efter att trygga en hög-klassig utrednings- och undersökningsverksamhet. En av ombudsmannens uppgifter är att låta göra utredningar.

Riktad information behövs som stöd för beslutsfattan-det och för att utveckla strukturerna och lagstiftningen för bekämpning av människohandel. Utredningsprojektet som också ingår i denna berättelse har finansierats med särskild finansiering från statsrådet (VN TEAS).

Eftersom de tillgängliga resurserna är knappa, kan om-budsmannen endast mycket sällan använda sin lagstad-gade möjlighet att bistå ett eventuellt offer för människo-handel i att få tillträde till sina rättigheter. Förundersök-ningarna och domstolsbehandlingarna med anknytning till människohandel är ofta omfattande, långvariga och sakmässigt krävande redan med tanke på att det fortfa-rande finns knappt med rättspraxis som gäller rekvisiten enligt strafflagen och lagstiftningen är ny. Ombudsman-nens sakkunskap kunde vara till mer nytta än idag, efter-som det ännu finns få jurister efter-som är specialiserade på människohandelsfrågor och kunskapen är bristfällig på många ställen. Ombudsmannen får regelbundet begäran från offer för människohandel om att bistå dem i rätts-processen, men på grund av de knapphändiga resurser-na kan ombudsmannen inte göra detta.

Diskrimineringsombudsmannens uppdrag som människo-handelsrapportör bör ges tillräckliga resurser så att om-budsmannen också i fortsättningen kan producera analyse-rad information som stöd för sina beslut samt för att om-budsmannen vid behov skulle kunna assistera människo-handelsoffer i straffprocessen för att säkerställa att deras rättigheter tillgodoses.

Å andra sidan framträder ombudsmannens rätt till in-formation som en utmaning i fråga om verksamhetsför-utsättningarna för rapporteringen om människohandel.

Riksdagen har ansett att det är viktigt att ombudsman-nen, som är nationell människohandelsrapportör, har rätt till information (AjUB 15/2008 rd, AjUB 16/2014 rd).

I praktiken har det ställvis visat sig vara problematiskt att få information av i synnerhet vissa förundersöknings-myndigheter och kommunernas social- och hälsoväsen-den. Det har varit fråga om situationer där ombudsman-nen har ansett det vara viktigt att utreda om förundersök-ningsmyndigheterna har iakttagit den lagstiftning och de internationella skyldigheter som gäller dem. Hälsovård-smyndigheterna i vissa kommuner har å sin sida vägrat ge ombudsmannen nödvändig information, utifrån vilken ombudsmannen hade kunnat bedöma hur rätten för offer för människohandel att få tjänster enligt den s.k. mottag-andelagen förverkligas i kommunerna.

En omfattande rätt till information säkerställer för sin del att ombudsmannens verksamhet är effektiv, pålitlig och ge-nomslagskraftig. Rätten till information är en förutsättning för att ombudsmannen ska kunna uppfylla sina lagstadga-de skyldigheter som nationell människohanlagstadga-delsrapportör.

UTVECKLINGEN AV VERKSAMHETEN MOT MÄNNISKOHANDEL

• EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel (2002/629/RIF)

• EU:s direktiv om människohandelsoffers utlänningsrättigheter (2004/81/EG)

• Människohandel stiftas till en straffbar handling

• Det första handlingsprogrammet mot människohandel godkänns

• Finland anslyter sig till Palermoprotokollet (FörfS 70-71/2006)

• Bestämmelser om uppehållstillstånd för människohandelsoffer och betänktetid läggs till i utlänningslagen (ändringar i utlänningslagen)

• Tingsrätten ger den första domen om människohandel

• Hjälpsystemet för människohandelsoffer inleder sin verksamhet

• Hovrätten ger den första domen om människohandel

• Den preciserade handlingsplanen för arbetet mot människohandel ges

• Minoritetsombudsmannen (nuvarande diskrimineringsombudsmannen) inleder sin verksamhet som nationell människohandelsrapportör

Ombudsmannens samarbete med hjälpsystemet för offer inleds

Ombudsmannen ger sin första berättelse till riksdagen

Ombudsmannens samarbete med polisen ökar

• EU:s direktiv om människohandel (2011/36/EU)

Ombudsmannens rekommendation: justitieministeriet tillsätter en arbetsgrupp för beredningen av ändringar i strafflagen

Ombudsmannens samarbete med Migrationsverket ökar

Ombudsmannens samarbete med arbetsskyddet ökar

• Finland ansluter sig till Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (FörfS 43-44/2012)

Ombudsmannens rekommendation: inrikesministeriet tillsätter en arbetsgrupp för att bereda förslaget om att stifta en speciallag som berör människohandel

• Polisen ger en anvisning om undersökningar av människohandelsbrott

Ombudsmannens rekommendation: arbetsskyddet ger en anvisning om identifierande av människohandel och refererande av offren till hjälpsystemet

Ombudsmannens rekommendation: inrikesministeriet tillsätter en arbets grupp för att bereda ordnandet av koordinering av verksamhet mot människohandel inom statsrådet

Ombudsmannen ger sin berättelse till riksdagen om förenligheten mellan Finlands verksamhet mot människohandel och Europarådets konvention om bekämpande av människohandel

Ombudsmannens rekommendation: statsrådets koordinator för verksamhet mot människohandel inleder sin verksamhet

• Tillsynsorganet för Europarådets konvention om bekämpande av människohandel GRETA besöker Finland för första gången

Ombudsmannen ger sin andra berättelse till riksdagen

• Högsta domstolen ger sin första människohandelsdom

Ombudsmannens rekommendation: ändringarna i strafflagen och lagen om hjälp för människohandelsoffer träder i kraft

• GRETA:s rekommendationer ges till Finland

Ombudsmannen publicerar en utredning om tillämpningen av utlänningslagen när det kommer till människohandelsoffer

Ombudsmannens rekommendation: Migrationsverket förnyar sin praxis när det kommer till behandling av ansökningar om uppehållstillstånd inlämnade av människohandelsoffer

2002 2004 2005 2006

2007 2008 2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016 2017

14 23

80

88

108

85

88 167 245

13 3 6 3 4 2

30

25

21

20

30 72 71

2

3

7

7

5

7 8 5

1 0 0 0 7

5

7

4

7 0

6

*

15

11

26

11 17 18

= Antalet kunder i hjälpsystemet för människohandelsoffer

st/år = Väckta åtal under

brottsbeteckningen

st/år = Beviljade uppehållstillstånd och asyl

för offer av människohandel

kpl/vu-st/årosi

4.2. OKÄND FRAMTID: UTREDNING OM OFFER FÖR