Kreditanvändare

Kreditanvändare fick 14 frågor att besvara om krediten de använt och förhållandena innan kreditavtalet undertecknades. Den första frågan var hur många gånger de använt en kredit.

Alternativen var 1 gång, 2-5 gånger, 6-10 gånger och fler än 10 gånger. Vanligaste svaret var 2-5 gånger med tolv svar. Näst vanligast var fler än 10 gånger med 6 svar, medan två personer hade använt 1 gång och en person hade använt 6-10 gånger.

Kreditens natur varierade men många hade använt fler än en sorts kredit. Detta var en flervalsfråga och totalt blev alternativen valda 38 gånger, vilket betyder ca 1,8 svar per respondent. Nio personer hade använt endast en sorts kredit. Det betyder att de som använt fler än en kredit valde i medeltal 2,4 sorters kredit per person. Respondenterna kan på detta sätt delas in i engångsanvändare och erfarna användare. Den mest använda krediten var studielån, den blev vald 17 gånger. Näst mest använda var avbetalning på ett inköp som blev valt 12 gånger. Kreditkort valdes sju gånger och kreditkonto valdes två gånger. Det stora antalet studielånstagare har direkt samband med stora antalet studerande som svarat på enkäten.

Krediternas storlek varierade också mycket men var samtidigt ganska jämt fördelad. Denna fråga var också en flervalsfråga, totalt valdes de olika alternativen (0-99 €, 100-199 €, 200-499 €, 500-799 €, 800-1200-499 €, 1500-2200-499 €, 2500-200-4999 €, 5000-9999 € och 10000 € eller större) 33 gånger. Vanligaste storleken var 800-1499 € med sju val. Näst vanligast var 24999 € med fem val, följt av 100-199 € och 200-499 € med fyra val var. Alternativen 500-799 €, 5000-9999 € och 10000 € eller större valdes tre gånger var. Alternativen 0-99 € och 1500-2499 € valdes två gånger var. Figur 2 illustrerar fördelningen.

Figur 2. Fördelningen av krediternas storlek.

Nästa fråga var till vad respondenten använt den kredit han tagit. Frågan var en flervalsfråga med ett öppet svar för de som ville tillägga något. De överlägset vanligaste användningsobjekten för en kredit var elektronik (15), dagliga inköp (13) och resor (12). Det var inte heller helt ovanligt att använda krediten till inköp eller underhåll av ett fordon (7), kläder (7) eller festande (6). Resten av alternativen fick endast några få val var. Hälsovård valdes två gåner och två personer uppgav i öppna svaret att de använt krediten för att finansiera studier. En person använde kredit för att skaffa konsertbiljetter. Fyra personer uppgav att de använt krediter för att betala skulder.

Figur 3. Tabell över vad som finansierats med krediter.

Positivt är ändå att 12 av 21 respondenter ansåg att de kände till sin ställning, sina skyldigheter och rättigheter som konsument innan de undertecknade avtalet. Två personer

0 1 2 3 4 5 6 7 8

erkände att de inte kände till sin ställning. Sju personer svarade vet inte på denna fråga. Tre fjärdedelar uppgav att de läst igenom kreditvillkoren och avtalet innan avtalet ingicks. Av de 16 personerna uppgav tyvärr fem personer att de inte förstod kreditavtalet eller villkoren, fast de läst igenom dem. Tre personer hade inte läst igenom kreditavtalet, och två personer svarade att de inte kommer ihåg.

Trots att tolv personer uppgav sig ha känt till sin ställning som konsument innan kreditavtalet ingicks var det endast fyra personer som hade bekantat sig med lagstiftningen och regleringen inom området. Av de hade tre personer bekantat sig med endast konsumentskyddslagen, medan en person hade bekantat sig med lagen om indrivning av fordringar och konkurrens- och konsumentskyddsverkets riktlinjer utöver konsumentskyddslagen. De resterande 17 personerna hade inte bekantat sig med någonting av dessa eller något annat.

Majoriteten hade inte övervägt andra finansieringsalternativ än en konsumtionskredit.

Endast åtta personer hade övervägt eller jämfört andra finansieringsalternativ innan de gjorde sitt val. Det var alltså 13 personer som direkt beslutat sig för att använda en konsumtionskredit. Trots detta uppger 14 personer att de kunde tänka sig använda en likadan kredit igen eller rekommendera den till en vän. Det låga antalet personer som övervägt olika finansieringsalternativ återspeglas inte i svaren på denna fråga. Endast två personer skulle inte använda en likadan kredit eller rekommendera den till en vän. Fem personer svarade vet inte.

Två tredjedelar av respondenterna uppgav sig varit medvetna om risken att få en betalningsanmärkning och följderna av den. Fyra personer svarade att de inte var medvetna om det, och tre valde alternativet vet inte. Därtill uppgav 18 personer att de inte hade haft problem med återbetalningen av krediten, vilket givetvis är bra. En person uppgav att han hade problem, och två valde alternativet vill inte berätta.

För undersökningens syfte är det även bra att veta i vilka situationer ungdomarna använder krediter. Majoriteten (16) av respondenterna hade använt krediten medan de studerade, vilket kan kopplas ihop med studielån. Endast en person hade använt krediten som arbetslös. Tre personer uppgav att de arbetade och använde krediten för anskaffning av varor eller tjänster, och en person svarade att krediten användes för att hålla en stadig/ regelbunden ekonomi.

Orsakerna till att krediten användes var också många. Denna fråga var frivillig att besvara och gav tolv svar. Fyra personer hyllade studielånet och beskrev det bland annat som det

bästa lånet man kan få och att de använt det för bland annat resor men också till dagliga inköp under studietiden. En person svarade att han var tvungen att använda krediten för att ha råd med studierna. Andra icke studierelaterade svar var att krediten krävdes under arbetslöshet, inköp av ny telefon då gamla gått sönder, räntan på lånet var låg, för att köpa öl och nya accessoarer, att krediten hjälper hålla ekonomin stadig då man gör större inköp och att kreditkort används för resor och under resor eftersom det är säkrare.

Tolv av respondenterna tror inte att de skulle klarat sig utan kredit. Fem personer däremot svarade att de skulle klarat sig utan krediten, och fyra svarade ”vet inte”. Krediter används alltså inte alltför mycket i onödan utan mest då det faktiskt finns behov för det.

Analys av resultat

I detta kapitel lyfts de intressantaste upptäckterna fram och diskuteras.

I detta kapitel analyseras och diskuteras resultaten av enkätundersökningen. Av analysen dras slutsatser och baserat på dessa slutsatser ges förslag hur lagstiftningen, kreditgivningsstandarden kunde förbättras och konsumenten själv förändras mot det bättre för att förhindra problemsituationer. Målet är inte att utarbeta ett komplett paket med alla konkreta lösningar, utan mer ge vissa riktlinjer och visa rätt riktning.

Eftersom studerande utgjorde en stor del av respondenterna bör deras åsikter och erfarenheter granskas. Misstanken var att studerande använt sig främst av studielån.

Studielånet är mycket annorlunda jämfört med andra konsumtionskrediter, dels på grund av räntenivån, men också på grund av de särskilda villkoren och återbetalningstiden. De vanligaste kreditformerna bland studerande var just studielån och avbetalning på inköp. Det var endast 7 personer som använt sig av enbart studielån, och 10 personer som använt sig av något annat utöver studielånet. Det kunde inte påvisas att de som använt sig av enbart studielån är nöjdare med regleringen av krediter, eller att deras svar skulle skilja sig från de övriga på något sätt.

Huruvida kreditanvändare är nöjda med lagstiftningen kan diskuteras. Av de 21 personer som hade använt en konsumtionskredit var det bara en som ansåg att lagstiftningen borde ses över. De övriga 19 personerna var antingen nöjda med lagstiftningen eller kunde inte besvara frågan. Däremot var det 5 av de 19 personer som inte använt kredit som ansåg att lagstiftningen borde ändras. Av detta kan man dra slutsatsen att de som använder krediter är i de flesta fall nöjda med regleringen. De som inte använder krediter verkar vara missnöjdare.

En potentiell orsak till att dessa personer inte använder krediter kan vara att de inte är nöjda med lagstiftningen och inte känner sig bekväma och säkra nog för att ta en kredit. Ifall lagen skulle ändras kunde det leda till att antalet kreditanvändare ökar, då personerna anser att lagstiftningen passar dem bättre.

De flesta kreditanvändare anser dock att krediter ges ut för lätt, även om de är nöjda med lagstiftningen. 17 av 21 kreditanvändare ansåg att krediter ges ut för lätt. 15 kreditanvändare ansåg därtill att kreditgivaren bör vidta större åtgärder för att förhindra att det uppstår betalningssvårigheter, medan alla som inte använt en konsumtionskredit ansåg så. Trots att majoriteten var nöjd med lagstiftningen ansåg de ändå att några saker bör ändras. Än en gång kommer jag fram till slutsatsen att ifall lagen skulle ändras kunde antalet kreditanvändare stiga. Om lagen skulle ändras enligt hur majoriteten av respondenterna ansåg (svårare att få kredit, mer ansvar för kreditgivaren att förhindra betalningssvårigheter), skulle det dock inte vara ett för stort ekonomiskt problem. Andelen betalningsanmärkningar eller överskuldsatta personer i förhållande till antalet kreditanvändare skulle troligtvis inte öka radikalt jämfört med dagens läge. Regleringen av marknadsföringen av krediter togs också upp i förändringsförslagen, men eftersom det faller utanför mitt ämnesområde behandlar jag dem inte.

Konsumentskyddslagen behandlar kreditgivarens skyldighet att kontrollera den sökandes identitet och deras kreditvärdighet innan ett kreditavtal ingås. Det nämns dock inga exakta riktlinjer för hur kreditvärdighetskontrollen ska utföras. De flesta respondenterna anser att krediter ges ut för lätt. I nuläget varierar kreditvärdighetskontrollens innehåll mycket mellan olika kreditgivare. Konsumentskyddslagen kunde förnyas så att det bättre beskrivs hur kreditvärdigheten ska kontrolleras, vilka faktorer som bör tas i beaktande och en nedre gräns för att bli beviljad en kredit.

Problemsituationerna som respondenterna tog upp är relevanta. Flera nämnde räntenivån som ett problem. Som tidigare nämnt i arbetets kapitel 6.5 har bestämmelserna om räntetaket nyss genomgått en förnyelse. En ytterligare förnyelse är inte att vänta inom de närmaste åren, ifall det inte händer något väldigt oväntat. Lagändringen trädde i kraft 1.9.2019. Det är ännu för tidigt för att avgöra hur förändringen inverkat på återbetalningssvårigheterna och överskuldsättningen.

Som det också konstaterades i RP 230/2018 är lagändringen ensam inte en tillräcklig åtgärd för att utrota överskuldsättningsproblemen. Överskuldsättningen är ett större problem än så

och det kommer krävas mycket mer jobb än bara att klubba igenom en lagändring för att få bukt på det. Som en stor del av respondenterna ansåg så skulle det krävas att det blir svårare att få kredit samtidigt som kreditgivaren bör ta större ansvar för att förhindra att det uppstår betalningssvårigheter. Det har diskuterats om att inrätta ett s.k. positivt kreditregister. Det skulle ge kreditgivarna större insyn i kredittagarnas ekonomiska situation och på så sätt öka kreditgivarens möjligheter att förhindra att betalningssvårigheter uppstår. Som tidigare konstaterat i kapitel 6.4 har konsumentens ansvar inte reglerats noga genom lagstiftning.

Enligt Antti Häkkänen, tidigare justitieminister i Finland, är konsumentens eget ansvar viktigt. Han menar också att genom att införa ett positivt kreditregister skulle kreditgivarens ansvar öka ännu mer (Häkkänen, 2018).

Några personer nämnde också att det är ett problem då man inte har koll på sin egna ekonomi.

Detta är något som kreditgivaren inte kan påverka, konsumenten bör själv kunna hålla reda på sin ekonomi. Lösningsförslag till detta problem är bland annat att implementera ekonomilära i undervisningen, något som diskuterats en del den senaste tiden. Olika slags verktyg för att hålla koll på ekonomin (budgetering och uppföljning) kunde föras närmare vardagen, till exempel genom att implementeras i nätbanken.

I undersökningen framkom att krediter används i varierande situationer. De flesta uppgav att de använt krediten medan de studerade. Det är allmänt känt att studerande inte får tillräckligt stora stöd för att överleva vilket leder till att studerande ofta tvingas ta studielån. Studielånet har ändå bra villkor för studerande och återbetalas i normala fall inte medan studierna pågår, utan först efter att studierna avslutats. Efter studietiden får studeranden förhoppningsvis ett arbete och har tillräcklig ekonomi för att betala tillbaka lånet. Studielånet har också relativt lång återbetalningstid och orsakar därför sällan betalningssvårigheter.

En person hade använt krediten när han var arbetslös. Arbetslösa har, i likhet med studerande, en dålig ekonomi med låga stöd. Arbetslösa får dock inget studielån, de är tvungna att ansöka om andra krediter. Krediter ska ofta börja betalas tillbaka redan 1-2 månader efter att de tagits. För långtidsarbetslösa blir detta problematiskt eftersom deras stöd nödvändigtvis inte räcker till för att betala kreditens amorteringar.

Betalningssvårigheter uppstår ofta i dessa situationer, och kan leda till överskuldsättning om konsumenten tar nya lån för att betala det gamla. Enklaste sättet att bli av med dessa problem är att neka krediter åt personer som är arbetslösa eller som inte har en tillräcklig ekonomi för att återbetala alla krediter. Kreditgivaren frågar ofta efter sökandes inkomst och information om andra krediter i ansökan; de som begär den informationen har all information som krävs

för att räkna ut om personen klarar av att ta en kredit till vid sidan av de som han redan har.

Enligt konsumentskyddslagen är kreditgivaren skyldig att neka krediten om de anser att personen inte klarar av att ta den.

Undersökningen visade att krediter används som avbetalning på större inköp. Elektronik var det vanligaste användningsobjektet. Elektronikapparater kan vara väldigt dyra; en ny telefon av senaste modell kan kosta över 1000 € och en dator kostar lätt över 500 €. Som det framkom i undersökningen kan krediter användas för att dela upp en stor kostnad i mindre delar, för att hålla en stadig och regelbunden ekonomi. Elektroniska apparater förnyas ofta med några års mellanrum, och en avbetalning ger möjligheten att jämna ut penningflödet.

Dagliga inköp var det näst vanligaste användningsobjektet. Studielånet var den främsta kreditformen som använts för dagliga inköp. Studerandes situation behandlades tidigare i detta kapitel. Situationer där inkomsterna inte räcker till och man blir tvungen att täcka underskottet med en kredit är problematiska. En kortvarig svacka i ekonomin kan ännu räddas med en kredit, problemen uppstår om underskottet i den egna ekonomin är permanent.

Med det menar jag att inkomsterna inte stiger och man måste konstant använda kredit på kredit för att överleva. Detta kan leda till stora betalningssvårigheter då personen hamnar i en skuldspiral. Ekonomisk rådgivning går att fås via många medier; bland annat kommuner och församlingar kan erbjuda gratis rådgivning. I ett fall där inkomsterna är lägre än utgifterna lönar det sig i första hand att försöka minska utgifterna istället för att öka inkomsterna med hjälp av en kredit. I konsumentskyddslagen stadgas det att kreditgivaren är skyldig att neka en kredit om det är uppenbart att personen inte har råd att ta krediten. Ifall man befinner sig i en situation där inkomsterna ständigt är lägre än utgifterna ska det inte egentligen ens vara möjligt att få en kredit.

Resor var ett vanligt användningsändamål bland respondenterna. Resors pris kan uppgå till flera tusen euro. Tidigare nämndes redan att det är möjligt att dela upp en stor kostnad i rater för att hålla ekonomin jämn, vilket också gäller resor och inköp eller underhåll av fordon.

En annan orsak till att resor ofta betalas med krediter är att resebyråer, flygbolag och hotell inte godkänner annat än kreditkort. Kreditkort ger också en säkerhet för resenären; skulle resan avbokas på grund av att flygbolaget eller resebyrån går i konkurs får resenären pengarna tillbaka av kreditkortsbolaget. Krediten kan alltså också vara till nytta.

Ungefär hälften av kreditanvändarna ansåg sig känna till sin ställning som konsument innan kreditavtalet ingicks. Trots det var det endast fyra personer som hade bekantat sig med

lagstiftningen, alltså en tredjedel av de som ansåg att de kände till sin ställning. Tre fjärdedelar av kreditanvändarna uppgav att de läst igenom kreditavtalet/ -villkoren innan avtalet ingicks, men bara 11 av 16 förstod innehållet. En tredjedel uppgav att de inte läst avtalet eller att de inte kommer ihåg. Det är viktigt att både bekanta sig med avtalet och regleringen, så man är medveten om sina skyldigheter och rättigheter redan innan avtalet ingås. Konsumentskyddslagen innehåller det viktigaste som konsumenten bör bekanta sig med vad gäller lagstiftningen. Ifall det är något man inte förstår av avtalet bör man be kreditgivaren förklara. Enligt konsumentskyddslagen är kreditgivaren skyldig att förklara kreditavtalet så att kredittagaren förstår det. Sådana situationer där parterna inte är säkra på sin ställning kan skapa problem, och konsumenten bör inte godkänna ett avtal som innehåller för honom oskäliga villkor.

För närvarande verkar kreditanvändare vara rätt nöjda med lagstiftningen och regleringen, vilket givetvis är positivt. Det framkommer ändå att det finns vissa saker som behöver ändras. Krediterna ges ut för lätt och kreditgivaren borde göra mer för att förhindra att det uppstår betalningssvårigheter. I nuläget är kreditgivare skyldiga att ge rådgivning om det uppstår betalningssvårigheter, men det är ofta för sent när kredittagaren väl är i kontakt. Det har alltså hittills varit mer i ett skadebegränsande än i ett förebyggande syfte. Personer som inte använder krediter är missnöjdare med lagstiftningen. En ändring av lagstiftningen enligt de i undersökningen framkomna förslagen, kunde göra att antalet kreditanvändare ökar samtidigt som kreditgivningen blir ansvarsfullare. Betalningsanmärkningarna skulle troligtvis inte öka i antal jämfört med kreditanvändare.

Konsumentskyddslagen kunde förnyas till att innehålla vissa gränser, till exempel för när en kredit måste nekas. Konsumentens ansvar kunde också ökas och beskrivas bättre i konsumentskyddslagen. Ekonomilära kunde tas in i undervisningen så att personer skulle ha bättre koll på sin egen ekonomi. Olika verktyg för att hantera ekonomin kunde implementeras i nätbanken för att det ska bli vardagligt att följa upp och känna till sin egen ekonomiska situation. Kreditavtalet bör alltid läsas igenom innan det undertecknas.

Kreditgivaren är skyldig att tolka avtalet om man inte förstår dess innebörd. Det kan också vara till nytta att bekanta sig med regleringen inom området så man är säker på sin ställning.

Detta är sammanfattat de förbättringspunkter och -förslag som undersökningen och arbetet gett upphov till.

Kritisk granskning

Kvaliteten på undersökningen kan mätas genom reliabilitet och validitet. Reliabilitet betyder hur hög tillförlitlighet undersökningen har, alltså om man kan uppnå samma resultat då undersökningen utförs en andra gång vid en annan tidpunkt av en annan forskare. Validitet betyder hur bra undersökningen lyckats besvara de forskningsfrågor som redogjordes i början av arbetet och hur bra den uppfyller syftet. (Bell, 2000, ss. 89-90)

Undersökningens reliabilitet är låg. Detta beror främst på att undersökningen samlade in alltför få svar. Orsakerna till kan vara många. Undersökningen nådde nog målgruppen via sociala medier, då man räknar med att inlägget delades sju gånger är potentiella antalet nådda personer som faller inom målgruppen över 1000. Intresset för ämnet kanske var lågt eller så ansåg människor att de inte hade kunskap eller åsikter att föra fram i undersökningen.

Enkäten kunde ”marknadsförts” aggressivare. På grund av detta är det osäkert om resultatet av undersökningen representerar hela målgruppens åsikter och således också osäkert om man skulle få exakt samma resultat om undersökningen utfördes på nytt. Undersökningens resultat kan inte generaliseras till att gälla hela målgruppen För övrigt togs reliabiliteten i hänsyn även i undersökningens planeringssyfte. Faktorer som kunde påverkat svaren, som till exempel undersökningens syfte, undveks att avslöja för respondenterna. Undersökningen var också anonym så att personerna kunde svara ärligt utan att vara rädda att bli igenkända.

Validiteten anser jag själv vara hög. Frågorna i enkäten besvarar mina forskningsfrågor.

Relevant var att ta reda på i vilka situationer och till vad krediter används, vilket enkäten

Relevant var att ta reda på i vilka situationer och till vad krediter används, vilket enkäten