För integrationen föreslås anslag på 244,2 miljoner euro, vilket innebär en ökning med 10,3 mil-joner euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2017. Tillägget föranleds av att andelen posi-tiva asylbeslut ökat från 36 till 41 procent. Antalet asylsökande bedöms dock vara mindre än ti-digare beräknats. År 2018 beräknas cirka 22 000 personer omfattas av de kalkylerade ersättning-arna. Dessutom har 400 000 euro av anslaget överförts till arbets- och näringsbyråernas omkost-nadsmoment för uppgifter som anknyter till främjande av invandrares integration och 170 000 euro till närings-, trafik- och miljöcentralernas omkostnadsmoment för uppdatering av webbplat-sen Work in Finland.
I budgetpropositionen finns anslag för främjande av integration inte bara under arbets- och nä-ringsministeriets huvudtitel utan också under flera andra ministeriers huvudtitel antingen som eget anslag eller ingående i andra anslag. Enligt utredning finns det anslag under åtminstone sju olika ministeriers huvudtitel. Utskottet vill framhålla vikten av en övergripande administration och utveckling av integrationen. Det har framförts att invandrings- och integrationssystemet är oenhetligt och splittrat, vilket i hög grad har gjort det svårare för dem som medverkar i integra-tionsprocesserna att nå goda resultat. Utskottet känner oro inför denna utveckling.
Integrationen har stora och långtgående konsekvenser för samhället och de offentliga finanserna.
Det är bra att det har genomförts och pågår åtskilliga åtgärder för att stärka och underlätta inte-grationen. En central utgångspunkt är att säkerställa att processen löper smidigt och ger goda re-sultat samt att stärka kopplingen till arbetslivet. Ju snabbare och bättre vi lyckas med integrering-en och sysselsättningintegrering-en av invandrarna, desto lägre blir kostnaderna samtidigt som skatteinkom-sterna stiger. Att invandrarna integreras och får jobb kan ha positiva effekter bland annat för matchningsproblemet på arbetsmarknaden. Framför allt bidrar en bättre integration till att allmän-heten får en positivare uppfattning av invandrarna och invandringen.
Det är enligt utskottet nödvändigt att placeringen i kommunerna av personer som får internatio-nellt skydd främjas genom att man effektiviserar systemet med ersättningar till kommunerna och intensifierar samarbetet mellan statsförvaltningens olika aktörer och kommunerna. Det lagstad-gade kommunplatssystemet fungerar i dag inte effektivt, vilket leder till avsevärda kostnader för mottagningssystemet och fördröjer inledningen av integrationsåtgärderna. Trots att över 220 kommuner redan nu tar emot flyktingar är antalet kommunplatser otillräckligt och utbudet mot-svarar inte efterfrågan i geografiskt hänseende. Flertalet av dem som beviljats uppehållstillstånd flyttar på egen hand eller med hjälp av förläggningen till de större städerna och i synnerhet till hu-vudstadsregionen. Kommunernas utmaningar i fråga om att ta emot invandrare har framför allt
samband med att anordna boende och med hållbarheten och funktionen hos kommunens servi-cestruktur.
Problemen med placeringen av invandrare i kommunerna har dessutom lett till att det i förlägg-ningarna finns många som beviljats uppehållstillstånd. I budgeten för 2017 och i budgetproposi-tionen för 2018 är målsättningen att placeringen i en kommun ska göras inom två månader. I bör-jan av oktober hade 484 personer väntat i över mer än två månader. Enligt budgetpropositionen är förläggningarnas årliga enhetskostnad 19 200 euro per person. Enligt vissa uppfattningar finns det stora skillnader mellan förläggningarnas serviceutbud och i vissa fall har integrationen för-svårats på grund av otillräckliga tjänster, vilket är oroande.
Det är angeläget att förbättra invandrarnas tillgång till integrationsutbildning och stärka språkun-dervisningen, förbättra utnyttjandet av invandrarnas kompetens och höja sysselsättningen bland invandrare. I dag har invandrarna en lång och krokig väg till studierna och arbetslivet. Ibland hän-der ingenting, i andra fall förekommer överlappningar och en del styrs till oändamålsenliga stu-dier. Det händer att invandrare styrs till en utbildning utifrån vad som erbjuds i stället för utifrån de individuella behoven och den tidigare inhämtade kompetensen. Enligt arbetsgruppen för snabbare utbildningsstigar och flexibla övergångar för invandrare (slutrapport 26.6.2017) utreds och inventeras invandrarnas kunnande vid flera tillfällen, men informationen går inte vidare från en instans till nästa. Inventeringarna kan också vara onödiga och överlappande.
Utskottet poängterar vikten av att sysselsättningsåtgärderna för invandare ger bättre resultat. Ar-betslösheten bland invandrare är på lång sikt ungefär 2,5 gånger så stor som bland den övriga be-folkningen. I exempelvis Helsingfors är arbetslösheten bland vissa språkgrupper till och med över 60 procent. För många med flyktingbakgrund tar det åtskilliga år att få en stabil ställning på ar-betsmarknaden. Å andra sidan har det noterats att invandrarnas bakgrund (t.ex. ursprungsland och kön) har stor betydelse för möjligheterna att få jobb och skapa en karriär. En av de största utma-ningarna i fråga om integrationen anknyter till invandrarbarnens och invandrarungdomarnas samt hemmamammornas situation. Utskottet känner oro över att de som står utanför arbetslivet ofta inte får någon rådgivning och handledning alls. Enligt Statens revisionsverk är skillnaderna i in-lärningsresultat bland 15-åringar med invandrarbakgrund respektive jämngamla som hör till den övriga befolkningen större i Finland än i övriga Europa (Maahanmuuttajaoppilaat ja perusopetuk-sen tuloksellisuus; tuloksellisuustarkastuskertomus 12/2015).
Utskottet uppmanar regeringen att i enlighet med regeringsprogrammet göra en utredning över invandringens kostnader och effekter för samhället. Det möjliggör en faktabaserad diskussion och en bättre integrationspolitik samt ett bättre beslutsfattande. Utskottet välkomnar att riksda-gens revisionsutskott genom ett forskningsprojekt utreder vilka integrationsåtgärder som är lön-samma och värda att genomföra särskilt med tanke på sysselsättningen av invandrare. Projektet ska lägga fram en motiverad bedömning av hur integrationspolitiken lyckats och vilka de vikti-gaste utvecklingsområdena är. Resultaten av studien ska enligt planerna kunna presenteras under våren 2018.
Huvudtitel 33
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Allmänt. Social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel slutar på 15 miljarder euro och det är un-gefär 401 miljoner euro mer än i budgeten för i år. De ökade anslagen beror bland annat på kon-kurrenskraftsavtalet, överföringen av studerande till det allmänna bostadsbidraget och på försö-ket med valfrihet. Av anslagen går 31 procent till utgifter för pensioner, 29 procent till utjämning av familje- och boendekostnader och 18 procent till utkomstskydd för arbetslösa. Sjukförsäkring-en står för 14 procSjukförsäkring-ent av anslagSjukförsäkring-en.
Inga indexjusteringar görs 2017–2020 i förmåner som är kopplade till folkpensions- och konsu-mentindex. Därutöver innefattar budgetpropositionen också besparingar som ingår i tidigare ram-beslut. Å andra sidan innehåller propositionen ett flertal reformer och anslagsbehov. Bland dem märks åtgärder för att motverka ojämlikhet, exempelvis höjningar av minimidagpenningarna, en-samförsörjarhöjningen och garantipensionen. För att avskaffa marginaleffekterna och ge partiellt arbetsföra bättre möjligheter att få jobb höjs det lägsta beloppet för rehabiliteringspenning för unga och rehabiliteringspenningen för personer som får yrkesinriktad rehabilitering. Därmed kommer de fortfarande att ligga på samma nivå som garantipensionen. Vidare blir platserna på skyddshem fler, stärks vården av drogmissbrukande mödrar och utvecklas vården i livets slutske-de. Anslagsbehoven inom förvaltningsområdet påverkas också av bland annat de reformer av bo-stadsbidraget och utkomstskyddet för arbetslösa som har införts för att förbättra sysselsättningen och öka motivationen att ta ett jobb.
För åtgärder inför vårdreformen avsätts ett betydande belopp, när pilotförsöken med valfrihet får 100 miljoner euro. Därutöver innehåller huvudtitel 28 ett anslag på 180,1 miljoner euro för digi-talisering av offentlig förvaltning och service och för IKT-investeringar i landskapen och natio-nella tjänster. I satsningarna på framtiden ingår vidare resurser till en tillväxtstrategi inom hälso-och sjukvård. Anslaget ska gå till att inrätta ett neurovetenskapligt centrum. Dessutom ska det in-rättas en tillståndsmyndighet som administrerar uppgifter inom social- och hälsovården och hur de används. Propositionen om detta (RP 159/2017 rd) behandlas fortfarande i riksdagen och ett anslag till tillståndsmyndigheten för social- och hälsovårdsuppgifter måste tas in i budgeten för 2018. Med dessa åtgärder eftersträvas en föregångarroll för Finland. Tanken är att Finland ska bli en internationellt eftertraktad partner för spetsforskning inom vårdsektorn som behöver neurove-tenskapliga studier och informationsresurser inom social- och hälsovård.
Lagstiftningen om FPA behöver revideras. Enligt utskottet är det viktigt att det utvärderas om lag-stiftningen om Folkpensionsanstalten, tillsynen över den och dess ställning behöver ses över och att lagstiftningen revideras. Under årens lopp har FPA:s roll förändrats och i dagsläget har myn-digheten hand om enorma förmånsbelopp, 2016 cirka 14 miljarder euro. Via vårdreformen får FPA dessutom nya uppgifter och nytt ansvar.
01. Förvaltning
25. Nationella elektroniska klientdatasystem inom social- och hälsovården (reservationsanslag 3 år)
Landskaps- och vårdreformen innebär mycket stora omställningar i informationssystemen efter-som en av de viktigaste förutsättningarna för att reformen ska lyckas är att informationssystemen fungerar och är driftssäkra. Dessutom måste åtgärderna medverka till att dämpa kostnadsökning-en. En annan stor fråga är att det inte bara handlar om att utveckla vårdpersonalens arbete och ser-viceprocesser, utan att målet är att med digitala medel medverka till att människor är friska och behåller funktionsförmågan så länge som möjligt.
Utskottet framhåller att utvecklingsarbetet är en mångårig process som bara kan genomföras steg-vis. Därmed är det klart att alla förändringar och reformer inte kan vara genomförda fram till 2020, utan arbetet kommer att fortsätta efter att vårdreformen har införts. Vården kommer alltså att hantera både nya och gamla system parallellt. Verkställigheten måste vara inriktad på att det finns kontinuitet i verksamheterna och på att servicen är smidig och garanterar informationssä-kerheten samtidigt som nya IKT-tjänster tas fram.
Vidare är det viktigt att arbetet fortskrider målmedvetet eftersom tidsplanen är mycket pressad trots att vårdreformen kommer att träda i kraft senare än det ursprungligen var tänkt, enligt upp-gifter till utskottet. Extra komplicerad är situationen i de landskap där utgångsläget är splittrat och där ingen regional samordning av informationssystemen ännu har gjorts.
Utskottet understryker vikten av att det tillförs adekvata resurser och att anslagen är långfristiga eftersom det kommer att behövas extra resurser i många år framöver. För nästa år föreslås ansla-get till förberedelser inför landskaps- och vårdreformen vara 180,5 miljoner euro (moment 28.70.55), varav 130 miljoner euro går till att utveckla bland annat IKT för landskapen och soci-al- och hälsovården.
Det är viktigt att aktörerna samarbetar sammanhållet och att det finns en tydlig arbetsfördelning mellan dem. Kravet på fungerande och tydlig arbetsfördelning gäller landskapen och nationella aktörer, men också arbetsfördelningen mellan de nya servicecentren (Vimana Oy, Hetli Oy, ut-vecklingsbolaget SoteDigi) och deras relation till övriga aktörer (bl.a. FPA, Valtori, Befolknings-registercentralen, THL). Dessutom behövs det gott och starkt ledarskap som säkerställer att må-len kan nås.