Sammanfattningsvis kan man konstatera att de kollokativa verbfraser där åt-fras ingår i mycket hög utsträckning består av åt-fraser med ge och ägna. Det är de högfrekventaste verben i mitt material tillsammans med det reflexiva ägna sig. Att det är de verben som är mest frekventa beror säkert i sin tur på att åt-frasen eller den roll rektionen står för, MOTTAGARE för ge, FÖREMÅL för ägna, hör till verbens semantiska ram eller valens. Verbet ge är dessutom det proto-typiska verbet för överföringskonstruktionen (jfr Leino 2001: 407 om finskans antaa ’ge’), och det är ofta de mest frekventa verben som kan antas bilda bas för kollokativa användningar. Norén (1996: 212) konstaterar t.ex. att det är de mest frekventa verben som ingår i kombination med verbpartiklar; eftersom normalordet för ’använda ögonen’ är se är det det som bildar partikelverb (se till), men i och med att kolla blivit vanligare har det också aktualiserats som partikelverb (kolla till).
Verbet ägna återgår på fornsvenskans eghna, äghna ’tillägna; ämna; äga’
och är en bildning till egen (NEO, art. ägna). Betydelsen har m.a.o. kommit rätt nära betydelsen hos ’ge’. För en nutida språkbrukare saknar verbet anknytning till egen och det har utbildat sig tydliga mönster för användningen, dels med åt-fras, dels i bitransitiv struktur.
I en överväldigande del av kollokationerna står kollokatsnomenet i obe-stämd form singularis. Mestadel är substantivet naket, även om bestämningar
kan förekomma. För det mesta saknas också obestämd artikel i singularis. No-menet är icke-specifikt och icke-referentiellt (jfr Anward & Linell 1976: 99, Du Bois 1980: 209 ff., Halliday & Mathiessen 2004: 312 ff.).
Det verkar m.a.o. finnas ett generellt kollokationsmönster och därmed finns det också anledning att ponera en generellare kollokationskonstruktion än kon-struktionerna för de enskilda verben. För mitt material skulle den se ut som i (K 8).
(K 8) < V ( )? Nicke-specifik, icke-referentiell åt Y>
Men det finns knappast skäl att anta att denna typ av kollokativa konstruktioner skulle vara typiska för just åt-fraser, så prepositionsfrasen åt Y kan bytas ut mot en mer generell angivelse Advl. Utifrån t.ex. Anward & Linell (1976: 81) och Wanner (1996: 20 f.) kan man dessutom ponera en ännu generellare konstruk-tion utan adverbial och därmed skulle beteckningen bli (Advl)? i stället för åt Y.
I fråga om lexikaliserade verbalfraser med objektlika NP-bestämningar konsta-terar Anward & Linell (1976: 85, 107) att de står för begreppsligt enhetliga handlingar och att nominalfraserna inte är objekt i vanlig bemärkelse samt att verbet ofta har en ”urlakad” betydelse. Man kan t.ex. jämföra geplats åt X och
?gebok åt X.
En generell kollokationskonstruktionen skulle se ut som i (K 9).
(K 9) < V ( )? Nicke-specifik, icke-referentiell (Advl)?>
Somers (1987: 27) menar att det finns vissa typer av nominala bestämningar som hör närmare samman med verbet än vanliga objekt. Han kallar dem in-tegral complements och påpekar att införandet av en sådan kategori innebär en beaktansvärd fördel: ”it relieves many verb-plus-integral constructions[76] of their status as ’idioms’, integrating them more systematically into the scheme of description.” Jag återkommer närmare till de integrerade fyllnadsleden, som Toporowska Gronostaj (1996) kallar typen, i kapitel 9 när jag diskuterar be-stämningarnas bindningsgrad. Jag nämner dock Somers redan nu eftersom jag anser att nomenet i den generella kollokativa konstruktionen i (K 8) och (K 9) i hög grad motsvarar Somers begrepp ”integral complements”. Man kan säga att Somers med det begreppet syntaktiserar vissa uttryckstyper som av vissa syn-taktiker hänförs till det lexikala området.
(K 9) är en typ av kollokativ konstruktion, en ”syntaktiserad” sådan, med en förhållandevis stor produktiv kraft. Det kan antas finnas en mängd andra kollokativa konstruktioner som är annorlunda uppbyggda. De har bara inte ak-tualiserats av mitt material.
I figur 7.7 åskådliggör jag hur jag anser de olika konstruktionerna hänger ihop i ett nätverk. Pilarna i figur 7.7 visar på licensiering. Både generella kon-struktioner och specifika konkon-struktioner kan licensiera konstrukter (faktiska språkliga uttryck; gråmarkerade i figuren – varje grå ruta står för ett stort antal
76 Somers använder inte construction i konstruktionsgrammatisk bemärkelse.
konstrukter). Generella och mer specifika konstruktioner hänger samman i ett nätverk, i figuren anges länkarna med sammanbindande streck. Vissa konstruk-ter är instanser av en generell överföringskonstruktion med GÅVA-MOTTAGARE
medan andra instansieras av de olika kollokativa konstruktionerna eller av den generella kollokativa konstruktionen eller av en kombination av de olika typer-na. I figuren anges konstruktionerna ytterst förenklat. Numreringarna hänför sig till konstruktionsnumreringen ovan.
Figur 7.7. Konstruktionsnätverk för ge + åt
För ett enskilt språkligt uttryck kan det vara omöjligt att avgöra exakt vilken konstruktion som är upphovet. Det varierar antagligen från språkanvändare till språkanvändare hur ett enskilt språkligt uttryck av kollokativ art produceras.
Dessutom är det fullt möjligt att flera av konstruktionerna verkar samtidigt, vilket bidrar till att beläggen för enskilda uttryck uppvisar variation. Exemplen 7.30 och 7.31 kunde vara samlicensierade av kollokativa konstruktioner och produktiva konstruktioner.
7.30 Denna grupp ger den nödvändiga politiska tyngden åt åtgärderna på detta område (europa.eu/generalreport/sv/1997/svx52597.htm)
7.31 Denna strömning fick sitt namn efter den f d ortodoxe marxisten Bernstein, som gjorde mest väsen av sig och gav det mest helgjutna uttrycket åt strävan att korrigera Marx
(www.marxistarkiv.se/klassiker/lenin/1908/marxism_och_revisionism.pdf) Det lilla nätverket i figur 7.7 har kopplingar till en mängd andra nätverk, bl.a.
till sammanhörande konstruktioner med ge: <ge X till Y> och <ge Y X> och de nätverk dessa bildar och till en mängd andra verbkonstruktioner. Dessa är för-knippade med varandra via mer generella verbtypsscheman som t.ex. de ovan
(kapitel 6) beskrivna semantiska verbtypsschemana och självfallet till verb-frasen som syntaktisk enhet. Den kommer jag att behandla i kapitel 9.