Bestämmelserna i lagen om brotts- brotts-bekämpning inom Tullen brotts-bekämpning inom Tullen

Allmänt

Bestämmelser om befogenheterna för tull-brottsbekämpningen föreskrivs i gällande tullag. I den nya lagen om brottsbekämpning inom Tullen samlas dessa bestämmelser för tydlighetens skull i en enda lag. Strukturen i den nya lagen om brottsbekämpning inom Tullen följer så långt det är möjligt den nya polislagens och tvångsmedelslagens struktur och systematik i synnerhet när det gäller be-stämmelserna om hemligt inhämtande av in-formation. I sak görs endast ett fåtal ändring-ar i gällande tullag och de största ändringändring-arna hänför sig till ändringen av strukturen och systematiken i bestämmelserna om Tullens brottsbekämpning. De ändringar som i pro-positionen föreslås i befogenheterna för

Tul-lens brottsbekämpning hänför sig främst till hemligt inhämtande av information och sär-skilt till täckoperationer och bevisprovoka-tion genom köp. Nedan granskas endast de bestämmelser i den nya lagen vilka kan ha betydelse för skyddet för de grundläggande rättigheterna.

I den nya lagen om brottsbekämpning inom Tullen har bestämmelser om hemliga meto-der för inhämtande av information tagits in i 3 kap. Kapitlets struktur föreslås vara likadan som i 5 kap. i polislagen och 10 kap. i tvångsmedelslagen. När det gäller gransk-ningen av skyddet för de grundläggande rät-tigheterna finns det skäl att observera att de allmänna förutsättningarna för användningen av hemliga metoder för inhämtande av in-formation har samlats i 3 kap. 2 § i lagförsla-get, och de upprepas inte i samband med sär-skilda förutsättningar för olika åtgärder. En-ligt 2 § 1 mom. i kapitlet är den allmänna förutsättningen för alla aktuella åtgärder att man genom metoden för inhämtande av in-formation kan utgå ifrån att man får tillräck-lig sådan information som behövs för att för-hindra ett tullbrott. Förutsättningen för de metoder för inhämtande av information som räknas upp i 2 mom. och som till sin karaktär kan innebära avsevärda ingrepp i individens skyddade rättsliga intressen är också att åt-gärden kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande eller avslöjande av ett brott. En ytterligare förutsättning för täckoperationer och bevisprovokation genom köp är att åt-gärden är nödvändig för att ett tullbrott ska kunna förhindras.

Hemliga metoder för inhämtande av informa-tion

Ökningen av antalet sådan metoder för in-hämtande av information som föreslås bli re-glerade i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen jämfört med den gällande tulla-gen beror i huvudsak på att latulla-gens struktur och systematik ska fås att motsvara polisla-gen och tvångsmedelslapolisla-gen. Detta leder till att Tullens hemliga åtgärder för inhämtande av information i fortsättningen ska definieras ännu noggrannare med kriterier i vilka man även har strävat efter att beakta den tekniska utvecklingen. Till exempel som nya former

av teknisk observation föreskrivs också för Tullens del om teknisk spårning en person och om teknisk observation av utrustning, som genom tolkning kunnat anses vara tillåt-na genomförandeformer för den nuvarande tekniska observationen.

Det kan allmänt konstateras att de grund-rättsliga och människogrund-rättsliga aspekterna på inhämtande av information via telenät samt på användningen av sådan information flera gånger har granskats av riksdagens grund-lagsutskott. I det sammanhanget har också den utveckling som skett i fråga om re-gleringen av de grundläggande rättigheterna kunnat beaktas.

Bestämmelsen om brott som berättigar till teleövervakning i gällande tullag föreslås bli ändrad så att teleövervakning är möjlig även då det finns anledning att misstänka en per-son för brott som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning, för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år. Till dessa delar är det alltså fråga om en utvidgning av omfattning-en av brott som berättigar till åtgärder.

Vid bedömningen av ändringar som före-slås i fråga om regleringen av teleavlyssning är det skäl att för det första beakta den omständigheten att ingreppet i skyddet av konfidentiella meddelanden är mindre än när det är fråga om teleavlyssning. Grundlagsut-skottet har konstaterat att genom teleöver-vakning inhämtas sådana identifieringsupp-gifter för ett meddelande som enligt utskot-tets vedertagna praxis faller utanför kärnom-rådet för den grundläggande rätten till med-delandehemlighet (GrUU 37/2002 rd och GrUU 11/2005 rd). Teleövervakning är ett effektivt sätt att förhindra och avslöja ett brott uttryckligen när ett brott har begåtts el-ler när det finns grundad anledning att miss-tänka att ett brott begås med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning. Ut-ökningen av antalet brott som berättigar till teleövervakning kan motiveras med den tek-niska utveckling och de nya gärningssätt som den medför. Den gällande lagstiftningen för-utsätter inte att brott mot automatiska data-behandlingssystem ska uppnå en viss allvar-lighetsgrad. Det är också skäl att observera att bland de principer som styr användningen av hemliga metoder för inhämtande av

in-formation är det i synnerhet proportionali-tetsprincipen som styr användningen av des-sa metoder i det avseendet att de inte används i fall av mindre betydelse. När man dessutom beaktar den omständigheten att en domstol fortfarande ska fatta det slutgiltiga beslutet om användning av teleövervakning, med un-dantag för vissa situationer där teleövervak-ning används med samtycke av teleadressens eller teleterminalutrustningens innehavare el-ler enligt en anhållningsberättigad tullmans beslut (spårning i brådskande fall), kan det från grundrättighetssynpunkt inte anses vara problematiskt att till förteckningen över brott som berättigar till teleövervakning foga brott som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning.

Frågan om i vilka situationer 3 kap. 4 § 3 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen, den s.k. stormningsbestämmelsen, kan tillämpas har behandlats i detaljmotiver-ingen. Enligt bestämmelsen ska Tullen trots förutsättningarna i 2 mom. ha rätt att utföra teleövervakning, om det för att avvärja fara som hotar liv eller hälsa är nödvändigt att så-dan utförs omedelbart. Det är fråga om rörel-sefriheten som tryggas i grundlagens 9 § och om skyddet för privatlivet som tryggas i grundlagens 10 § (GrUU 36/2002 rd). Befo-genheten gör det möjligt att snabbt spåra en person och ta reda på var denne finns. Det är sålunda fråga endast om att lokalisera mobil-teleapparater och inte t.ex. om att ta reda på om någon tagit kontakt med en mobilteleap-parat. Befogenheten ger inte rätt att ingripa i skyddet av konfidentiell kommunikation och förutsättningarna för användningen av befo-genheterna föreslås vara snäva. Detta fram-går av uttrycken ”att sådan utförs omedel-bart” och ”nödvändigt”. Med beaktande av de nämnda omständigheterna kan godtagbara skäl läggas fram för denna befogenhet.

I 3 kap. 5 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen får Tullen med samtycke av den som innehar en teleadress eller teleterminal-utrustning för att förhindra tullbrott rikta te-leövervakning mot adressen eller utrustning-en, om innehavaren på grund av sina yttran-den eller sitt uppträdande i övrigt med fog kan antas göra sig skyldig till ett tullbrott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller något annat

tull-brott som begås genom användning av tele-adressen eller teleterminalutrustningen. Be-stämmelsen är ny och motsvarar i sak 5 kap.

9 § 1 och 4 punkten i den nya polislagen. I dessa situationer fattar domstolen beslut om användning av teleövervakning. Av detalj-motiveringen till paragrafen framgår att sam-tycket ska ges frivilligt före åtgärden och att den som ger samtycket ska inse dess betydel-se. För att få det får det inte från Tullens sida användas någon form av övertalning eller andra motsvarande påtryckningar. Med beak-tande av dessa omständigheter samt dem som nämns ovan i samband med samtyckesbase-rad teleövervakning kan det inte anses vara problematiskt från grundrättighetssynpunkt att reglera samtyckesbaserad teleövervakning på det sätt som föreslås.

I 3 kap. 7 och 8 § i lagen om brottsbe-kämpning inom Tullen föreskrivs om inhäm-tande av basstationsuppgifter. Paragrafen är ny i lagstiftning som gäller brottsbekämpning inom Tullen och motsvarar i tillämpliga delar 5 kap. 11 § i polislagen. Dessutom är det med avseende på fullgörandet av de grund-lagsfästa rättigheterna för personer som är fö-remål för inhämtande av information viktigt att basstationsuppgifter inhämtas för att ett brott ska förhindras så att de aktuella perso-nerna utesluts. Det är fråga om rörelsefrihe-ten som tryggas i grundlagens 9 § och om skyddet för privatlivet som tryggas i grund-lagens 10 § (GrUU 36/2002 rd). Inhämtandet av basstationsuppgifter kan gälla också fram-tida teleadresser och teleterminalutrustningar.

Basstationsuppgifternas betydelse för för-hindrande och avslöjande av brott inskränker sig inte till tidigare händelser i sådana situa-tioner där gärningsmannen kan antas uppsö-ka en plats som är relevant när det gäller att förhindra eller avslöja ett brott. En förutsätt-ning för inhämtandet av basstationsuppgifter är enligt lagen dessutom i sådana fall att det finns något särskilt skäl. Tullen ska dessutom ha rätt att inhämta basstationsuppgifter, om det är nödvändigt för att avvärja fara som ho-tar liv eller hälsa. I praktiken kan ett behov av att inhämta sådana basstationsuppgifter som avses i momentet bli aktuella främst i si-tuationer som hör till området för PTG-samarbetet. Momentet motsvarar i sak 5 kap.

11 § 3 mom. i polislagen. Domstolen ska på

yrkande av en anhållningsberättigad polis-man besluta om inhämtande av basstations-uppgifter. Om ärendet inte tål uppskov får en anhållningsberättigad tullman besluta om in-hämtande av basstationsuppgifter till dess att domstolen har avgjort yrkandet om beviljan-de av tillstånd. Ärenbeviljan-det ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast inom 24 timmar från det att metoden började an-vändas.

Då man beaktar att ingreppet i de grund-läggande rättigheterna i ovan avsedda fall är litet jämfört med betydelsen av det samhälle-liga intresse som ligger till grund för be-gränsningarna och den omständigheten att ärendet efter att en anhållningsberättigad tullman i brådskande fall har fattat beslut om saken ska föras till domstol så snart som möj-ligt, dock senast inom 24 timmar från det att metoden började användas, finns det godtag-bara grunder för ändringen.

Systematisk observation, förtäckt inhämtande av information och teknisk observation

I 3 kap. 9 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen tas in bestämmelser om observa-tion och systematisk observaobserva-tion. Bestäm-melser om observation ingår i 20 c § i tulla-gen. Observation anses numera med stöd av sedvanerätt vara tillåten också vid förunder-sökning. Observation kan innebära iakttagel-ser av en viss person i syfte att inhämta in-formation. Observation kan anses vara en av Tullens grundläggande metoder för informa-tionshämtning. Det är därför inte nödvändigt att föreskriva om förutsättningarna för denna grundläggande form av observation. Vid ob-servation får användas tekniska anordningar, (t.ex. kikare), men observationen får inte rik-tas mot kärnområdet för hemfridsskyddet, dvs. mot utrymmen som används för stadig-varande boende.

I 3 kap. 9 § 2 mom. görs det skillnad mel-lan observation och systematisk observation.

Med systematisk observation avses annan än kortvarig observation. Enligt förslaget ska sådan observation uttryckligen regleras.

Denna hemliga metod för inhämtande av in-formation är relevant för föremålets person-liga integritet, eftersom den innebär att denna observeras under en viss tid. Det kan t.ex.

vara fråga om att systematiskt observera vad en person gör under sin fritid och vilka per-soner denne då träffar. Inte heller systematisk observation får riktas mot utrymmen som an-vänds för stadigvarande boende.

Avsikten med regleringen av systematisk observation är i likhet med regleringen av annan observation att precisera ett för närva-rande oklart rättsläge. Också i detta avseende är det sålunda fråga om en exaktare och mera heltäckande reglering av myndigheternas be-fogenheter. På grund av att det är fråga om ingrepp i integritetsskyddet kan systematisk observation med beaktande av proportionali-tetsprincipen inte användas för att förhindra eller avslöja smärre brott. En förutsättning för användning av befogenheten är enligt för-slaget att det finns grundad anledning att misstänka att den som observeras begår ett tullbrott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år eller ett så-dant brott enligt 44 kap. 5 § i strafflagen, 46 kap. 6 § i strafflagen eller 46 kap. 7 § i strafflagen som betraktas som tullbrott. En anhållningsberättigad tullman kan fatta beslut om systematisk observation. Också re-gleringen av systematisk observation kan med beaktande av de nämnda omständighe-terna anses vara exakt och noga avgränsad.

Regleringen av systematisk observation in-nebär inga problem från grundrättighetssyn-punkt.

En ny metod för informationshämtning är också förtäckt inhämtande av information en-ligt 3 kap. 11 §. Med förtäckt inhämtande av information avses sådant inhämtande av in-formation genom kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter används för att hemlighål-la tullmannens uppdrag. Förtäckt inhämtande av information får användas när det är fråga om brott av en viss allvarlighetsgrad. Meto-den får användas om det med anledning av en persons yttranden eller övriga uppträdan-de med fog finns anledning att anta att uppträdan-denna kommer att göra sig skyldig till ett

1) tullbrott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år,

2) narkotikabrott som betraktas som tull-brott,

3) smuggling eller

4) grovt tullredovisningsbrott.

Den nya befogenheten kan placeras in mel-lan systematisk observation och täckopera-tion, eftersom avsikten med den dels är att få personlig kontakt med den som är föremål för informationshämtningen men å andra si-dan att inte umgås med denna under någon längre tid eller att bygga upp ett sådant sär-skilt förtroendeförhållande som när det är fråga om en täckoperation. Också vid för-täckt inhämtande av information är det fråga om tullbrottsbekämpningens praktiska behov och i anslutning därtill om en heltäckande och exakt reglering av befogenheterna. För-täckt inhämtande av information innebär inte ett lika djupt ingrepp i integritetsskyddet som en täckoperation. I fråga om förutsättningar-na jämställs den med systematisk observation som behandlas ovan.

I 3 kap. 17 § i lagen om brottsbekämpning inom Tullen föreskrivs om teknisk spårning av en person. Om syftet med teknisk spår-ning är att följa hur en person förflyttar sig genom att en spårningsanordning fästs i de kläder som denne bär eller ett föremål som han eller hon bär med sig får åtgärden genomföras bara om personen i fråga med fog kan antas begå ett brott som avses i 13 § 4 mom. (brott som berättigar till teknisk av-lyssning). Också till denna del är det delvis fråga om precisering av lagstiftningen, efter-som spårning av föremål ofta innebär spår-ning av en person som bär föremålen med sig. Teknisk spårning av en person får i regel användas endast i samband med utredning av relativt allvarliga brott. Enligt 3 kap. 18 § 1 mom. ska en domstol dessutom fatta beslut om teknisk spårning av en person, även om en anhållningsberättigad tullman i brådskan-de situationer tillfälligt får besluta om åtgär-den.

I den föreslagna lagens 3 kap. 19 § före-skrivs om teknisk observation av utrustning, som också är en ny metod för inhämtande av information. Enligt den nuvarande hänvis-ningsbestämmelsen i 20 a § 2 mom. i tulla-gen kan Tullen för att förhindra tullbrott an-vända teknisk spårning av en person enligt vad som föreskrivs i 5 kap. i polislagen. På samma sätt som i fråga om övriga hemliga metoder för informationshämtning är det på sin plats med exakta och klart avgränsade be-stämmelser om teknisk observation av

ut-rustning och dess förutsättningar i specialla-gar för respektive myndighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 23 § i polislagen. Förutsättningarna för använd-ningen av denna metoden kopplas i fråga om de brott som är föremål för åtgärden samman med förutsättningarna för teknisk avlyssning.

Teknisk observation av utrustning får inte användas för att skaffa information om inne-hållet i ett meddelande eller om identifie-ringsuppgifter. Beslut om teknisk observa-tion av utrustning ska fattas av en domstol, även om en anhållningsberättigad tullman i brådskande situationer tillfälligt får besluta om åtgärden. För teknisk observation av ut-rustning krävs sålunda en konkret och indivi-dualiserad misstanke (GrUU 12/1998 rd).

Också till denna del är det fråga om en hel-täckande och exakt reglering av myndighets-befogenheterna, eftersom det för närvarande är oklart vilken karaktär ett sådant förfarande har och hur det placerar sig i förhållande till övriga hemliga tvångsmedel. Det är också skäl att beakta intresset att förhindra och av-slöja allvarliga brott.

I 3 kap. 21 § föreskrivs om förutsättningar-na för att inhämta identifieringsuppgifter för en teleadress eller teleterminalutrustning. En-ligt hänvisningsbestämmelsen i 20 a § 2 mom. i tullagen kan Tullen för att förhindra tullbrott använda inhämtande av identifie-ringsuppgifter för teleadresser eller teleter-minalutrustning enligt vad som föreskrivs i 5 kap. i polislagen. Den föreslagna paragra-fen motsvarar i sak 5 kap. 25 § i polislagen.

Enligt 28 § 4 mom. i gällande tullag har Tullen också för förhindrande och undersök-ning av tullbrott rätt att av samfund som id-kar televerksamhet erhålla kontaktuppgifter om en sådan teleanslutning som inte är upp-tagen i en offentlig katalog. Enligt 28 § 3 mom. i tullagen har en tullman på begäran av en till uppgiften förordnad tullman som tjänstgör som chef för tullbrottsbekämpning-en rätt att av tullbrottsbekämpning-en privat sammanslutning eller en enskild få uppgifter som behövs för avvär-jande eller utredning av tullbrott utan hinder av att en sammanslutnings medlemmar, revi-sorer, verkställande direktör, styrelsemed-lemmar eller arbetstagare är bundna av före-tagshemlighet eller bank- eller försäkrings-hemlighet. I gällande lag har inget sådant

villkor i fråga om brottets allvarlighet ställts för rätten att få information. Det torde dock inte vara möjligt att hitta en sådan uppgift inom Tullen där det skulle vara nödvändigt att använda teknisk utrustning för att inhämta identifieringsuppgifter för en teleadress eller teleterminalutrustning, men där något brott inte är förknippat med uppgiften. Genom be-fogenheten görs även ett ingrepp i skyddet för människans privatliv och därför är det motiverat att ställa ett villkor för använd-ningen av befogenheten i anslutning till brot-tets omfattning, som är fängelse i minst ett år. I praktiken skulle förslaget underlätta Tul-lens möjligheter att få information i situatio-ner enligt momentet, men samtidigt i någon mån skärpa förutsättningarna för rätten att få information. Regleringen av inhämtandet av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning är således inte pro-blematisk ur grundrättssynpunkt.

Täckoperationer och bevisprovokation ge-nom köp

Bestämmelser om täckoperationer ingår i 3 kap. 23 och 24 § i den föreslagna nya la-gen. Täckoperationer för att förhindra eller utreda tullbrott genomförs av polisen enligt vad som föreskrivs i 28 §. Sådan täckopera-tion som avses i 23 § 3 mom. och som ute-slutande företas i datanät kan dock genomfö-ras av till för uppdraget förordnad tullman inom tullbrottsbekämpningen som specialut-bildats för hemligt inhämtande av informa-tion. Trots Tullens befogenhet att genomföra täckoperation enligt 23 § 2 mom. får Tullen alltså inte självständigt utföra uppgifter där dessa befogenheter används, utan för det praktiska genomförandet svarar polisen en-ligt vad som föreskrivs i polislagen och tvångsmedelslagen om polisens rättigheter att utföra täckoperationer för att förhindra eller utreda ett brott. En tullman inom Tullens brottsbekämpning som specialutbildats för hemligt inhämtande av information kan delta i det praktiska genomförandet av en täckope-ration eller bevisprovokation genom köp som görs för att förhindra eller utreda ett brott.

För rättigheter och skyldigheter för tullmän inom Tullens brottsbekämpning gäller sålun-da i tillämpliga delar vad som föreskrivs om

polismäns rättigheter och skyldigheter i 5 kap. 28—30 § i polislagen och 10 kap.

27—29 § i tvångsmedelslagen. När det gäller den specialutbildning som krävs för att delta i genomförandet av täckoperationer iakttas i tillämpliga delar utbildnings- och behörig-hetsvillkoren för poliser som är verksamma i motsvarande uppgifter. Sålunda har samban-det mellan dessa bestämmelser och grundla-gen och deras verkningar för de grundläg-gande rättigheterna behandlats i den proposi-tion om den nya polislag som trädde i kraft vid ingången av 2014 (RP 224/2010 rd).

Nedan behandlas de bestämmelser i anslut-ning till täckoperation och bevisprovokation genom köp som föreslås bli en självständig befogenhet för Tullen.

I lagen föreskrivs om Tullens självständiga rätt att rikta täckoperation mot en person i datanät. Förutsättningen för användningen av täckoperation i datanät är att det finns grun-dad anledning att anta att personen i fråga på grund av sina yttranden eller uppträdande i övrigt gör sig skyldig till ett tullbrott, för vil-ket det strängaste straffet är fängelse i minst två år. Det kan vara fråga om en täckopera-tion som företas uteslutande i ett datanät till exempel i en situation där en till uppdraget förordnad tullman inom tullbrottsbekämp-ningen som specialutbildats för hemlig in-formationshämtning i syfte att förhindra eller utreda ett brott strävar efter att genom att döl-ja sin verkliga identitet inhämta nödvändig information för att förhindra eller utreda brottet eller till exempel skapa ett sådant för-troendeförhållande som krävs för bevispro-vokation genom köp till föremålet för en eventuell kommande bevisprovokation ge-nom köp. Det kan också vara fråga om en täckoperation som företas uteslutande i ett datanät i en situation där en tullman som döl-jer sin verkliga identitet i ett datanät ställer närmare frågor till säljaren om den vara som säljs eller hur den levereras innan han eller hon gör sitt egentliga köpanbud inom ramen för bevisprovokation genom köp.

I lagen föreskrivs också om Tullens själv-ständiga befogenhet och rätt att genomföra bevisprovokation genom köp i datanät. Med bevisprovokation genom köp som sker ute-slutande i datanät avses bokstavligen bevis-provokation genom köp, där försäljaren och