Allianser…

Varför allianser, och vad innebär en allians? Globaliseringstrenden på marknaden löper parallellt med ytterligare ett fenomen, en ny branschrevolution. Existerande marknader, etablerade branscher och konkurrenssituationen förändras dramatiskt. Jakten på de framtida marknaderna gör samarbeten och allianser nödvändiga. Många av möjligheterna i de nya branscherna kräver kompetenser och resurser som få företag äger själva. Revolutionen byggs inte heller på vertikalt integrerade strukturer som tidigare industrirevolutioner gjort, den byggs snarare på sömlösa nätverk. De som är först med en stark nätverkslösning vinner långsiktiga ”first mover advantages”, och det finns oftast enbart plats för ett fåtal framgångsrika konkurrenter enligt Doz &

Hamel (1998). De myriader av marknader att skapa och teknologier att definiera kräver allianser, inte enbart för att samla kompletterande kunskaper utan även för att kombinera insikt och förståelse för hur osäkerhet kan reduceras och för hur inlärning kan accelereras. Det existerar flera sätt för företag att samarbeta och att gå samman kring nya produkter, innovationer och standards³⁸.

Fram till idag har samarbete mellan företag främst utgjorts av ”joint-ventures”. Detta samarbete är oftast designade för att innehålla och dela risker, inte för att skapa en expansiv framtid. Arrangemanget saknar dynamiken, samarbetet och det ömsesidiga lärandet, faktorer som alla innefattas i en strategisk allians. En strategisk allians påminner om en vanlig allians med skillnaden att i den strategiska alliansen består samarbetet av ett antal konkurrerande företag och potentiella framtida konkurrenter.

_______________

38 Doz & Hamel, 1998

De strategiska allianserna är ett medel med vilket företag ämnar vinna tillgång till större eller en ny marknad, vinna tekniskt kunnande eller kompletterande resurser. Det finns dock nackdelar med strategiska allianser och även andra alliansformer. Företaget utsätter sig för risken att ge bort mer till sina allianspartner än vad det i sin tur får tillbaka av dem.

Risk som berörs är framförallt tillgångar såsom management-kunskaper, finansiella resurser och tekniskt ”know-how”. Doz & Hamel (1998) anser dock att det i allmänhet finns mer att vinna än att förlora på allianser.

Många företag söker både framtiden och globala marknadsandelar.

Eftersom få av aktörerna besitter vad som krävs för att lyckas på egen hand, spelar allianser en nyckelroll. Gällande denna roll har allianser åtminstone ett distinkt syfte:

”Co-option”. Samspelet mellan samarbete och konkurrens gör potentiella konkurrenter till allierade och till källor för kompletterande varor och tjänster vilka leder till att nya möjligheter utvecklas. Termen ”co-option”

används dels eftersom potentiella rivaler effektivt neutraliseras som hot genom att föra dem in i alliansen och dels eftersom företag med kompletterande produkter bidrar genom att skapa nätverksekonomier vilka ytterligare förstärker samarbetet. Både konkurrenter och företag med komplementprodukter bör således inkluderas i alliansen. Hur kan ett företag veta om det bör samarbeta med andra parter i form av ”joint-ventures”, allianser, eller eventuellt genom andra metoder?

Doz & Hamel (1998) diskuterar fyra frågor ett företag bör ställa sig innan det tar sig an utmaningen att skapa en framgångsrik allians med ett eller flera andra företag:

Ett, kommer alliansen att skapa värde, och för vem? En diskussion bör föras kring vad parterna realistiskt kan förvänta sig av alliansen. Hur kommer alliansen att skapa mervärde, och var? Samtliga parter bör vara överens om hur alliansen skall struktureras och skötas för att maximera oddsen för värdeskapande.

Två, kommer alliansen att bli långvarig? Långsiktighet i sig bör inte vara ett av målen med en allians, däremot kvarstår faktumet att majoriteten allianser enbart skapar värde på längre sikt. Därför bör alliansens möjlighet att överleva extern turbulens och interna problem noga övervägas.

Tre, hur kommer konflikter och prioriteringsskillnader att skötas inom alliansen? Konflikter är oftast omöjliga att undvika i de flesta samarbetsformer. Här riskerar de att underminera alliansens existens.

Frågan är hur konflikter konstruktivt kan lösas. Hur kan allianspartnernas engagemang upprätthållas och styrkas?

Fyra, hur sköter varje enskild partner sitt växande nätverk av allianser?

Det som händer i en del av en allians påverkar oundvikligen relationer och trovärdighet inom övriga allianser. Internationella företag är delaktiga i flertalet allianser, och vad som sker i en av dem har implikationer i övriga³⁹.

Doz & Hamel (1998) anser att företag bör fråga sig hur de i en allians bör agera gentemot tillväxt i en annan allians. Allianser måste balansera behovet av engagemang med parternas önskan att hålla alternativa vägar öppna. Naturligtvis underlättas samarbete av engagemang, men i en snabbt föränderlig värld måste företag även vara fria att välja bättre möjligheter den dag de dyker upp. I traditionella ”joint-ventures”

härstammar engagemang oftast ur frånvaron av lockande alternativ. I den värld som kännetecknas av allianser är alternativen många. Den tidigare beskrivna situationen är också en bakomliggande orsak till att konkurrens mellan parter sällan är ett problem i ”joint-ventures”. Däremot är rivaliteten om existens och andelar på marknaden ständigt en källa till spänning mellan allianspartners.

_______________

39 Doz & Hamel, 1998

Balansen och makten inom en allians kan skifta över tiden, speciellt i de fall då den relativa betydelsen av olika kunskaper och erfarenheter, med vilka varje partner bidrar varierar. För flertalet företag har därför samarbete genom allianser kommit att innebära ett annat sätt att konkurrera. Valet av allianspartner är därför ett av de viktigaste stegen i att forma en strategisk allians⁴⁰.