Ingen av respondenterna nämnde att omsorg eller att prata med barnet skulle vara en metod, men det var ändå genomgående i deras svar under intervjun att det är just omsorg och att lyssna till barnet som är en viktig stödjande faktor. Detta tar vi upp i teorin i kap. 8.
Inte heller framkom under intervjuerna något om leken och dess påverkan som metod för att stödja barn.
Under intervjun ställde vi i samband med frågan om metoder en följdfråga, om de ansåg sig ha tillräcklig kunskap om metoder eller om de skulle vilja lära sig mer. De tillfrågade svarade att de gärna skulle ha mera kött på benen i att bemöta barn i kris. Den ena respondenten nämnde materialet de har ifall ett barn hamnar i kris på grund av dödsfall i sin närhet men sa att det ju är en annan typ av kris.
11.7 Övriga iakttagelser och viktiga faktorer i bemötandet av skilsmässobarn
Det finns mycket att ta i beaktande när det kommer till att stödja skilsmässobarn. Tid, bekräftelse, trygghet, rutiner och närvaro. Om barnet är olyckligt är det livsviktigt att det blir bekräftat av daghemmets pedagoger. Om situationen i hemmet är svår och påverkar barnets beteende negativt, då kan man inte anklaga barnet för det inträffade även om det uppträder otillbörligt. Man ska inte acceptera till exempel ett våldsamt beteende men man ska bekräfta känslorna och hjälpa barnet att hantera dem.
Det är aldrig barnens fel att föräldrarna separerar. En respondent sade att prata om just det med barnet kan hjälpa situationen, att låta barnet få veta att även om mamma och pappa separerar så älskar de fortfarande barnet i fråga. Att ta sig tid är inte alltid så lätt och en respondent upplevde att det i dagvårdsbranschen är besvärligt eftersom det är många vikarier i omlopp. Det tar bort en del av tryggheten i barnets vardag på dagis vilket vi också nämner i kapitel 6 om anknytning.
”Lyssna på barnet och att finnas till är det viktigaste! Tvinga inte fram något, låt barnet själv ta initiativ. Barn knyter ju oftast an till en personal och man märker det desto mer i svåra situationer, att man är deras anknytningsperson. När man vet om att man är barnets anknytningsperson så vet man att man måste stödja barnet extra mycket. Därför är det svårt då det ofta är mycket vikarier, barnet blir lidande.”
”Det är viktigt att stärka barnets självkänsla, att ge det tid och att det får sitta i famnen när det behöver det.”
”Barnet måste få veta att det inte har någon skuld. Om barnet vill prata eller känner oro kring detta brukar jag berätta att det inte är ditt fel, att mamma och pappa älskar dig oavsett.”
Alla respondenter sa upprepade gånger under intervjuerna att det är tid, närhet och att lyssna som är det allra viktigaste när det handlar om att stödja ett barn vars föräldrar skiljer sig. Att vara en trygg punkt för barnet.
12 Slutdiskussion och kritisk granskning
Vi bestämde oss i ett tidigt skede att skriva om barn som på något sätt upplever en kris för att undersöka huruvida daghemspersonal är rustad att bemöta de barnen. Eftersom begreppet kris i sig är mycket brett valde vi att fokusera på barn som upplever sina föräldrars skilsmässa. Vi valde att koncentrera oss på denna typ av kris eftersom det är ett relevant ämne i dagens samhälle. När vi diskuterade lärdomsprovet visste vi från början att en kvalitativ undersökning var rätt val för oss eftersom vi ville skriva om känslor och upplevelser och eftersom det handlar så mycket mer om känslor och upplevelser än om statistik när man genomgår en separation. Syftet med lärdomsprovet var att undersöka hur man bäst bemöter och stödjer ett skilsmässobarn i dagvården och om det finns särskilda metoder för det syftet.
Vi vet att skilsmässor har ökat märkbart de senaste decennierna. Småbarn spenderar ofta det mesta av sin vardag på daghem och därför är det av stor vikt att daghemspersonal vet hur man ska bemöta barn som genomlever sina föräldrars separation. Föräldrar har valt att separera, skilja sig och att bo på olika ställen. Barn blir meddragna in i denna process och livsförändring, utan att ha valt denna förändring. Som blivande socionomer med inriktning på småbarnspedagogik tycker vi således att ämnet är viktigt och aktuellt.
Teoridelen fokuserar på reaktioner hos skilsmässobarn och hur man kan bemöta barnen. Vi tar upp anknytningsteorin och temperament för att påpeka skillnaderna hos barns beteende och utveckling. Vi beskrev också hur viktig roll pedagoger har för barnet samt hur viktigt det är med föräldrasamarbete, både för pedagogernas arbetsinsats och för barnens bästa. Vi formulerade intervjufrågorna efter våra syften och är nöjda med frågorna som relaterar till teorin. De svar vi fick överensstämde mycket väl med teorin.
Våra frågeställningar handlar om hur barnets beteende påverkas, hur man ska uppfatta att något är fel och hur man kan hjälpa. Vi kan konstatera att barnets beteende berättar om hur barnet mår. Hur barn påverkas av en separation är individuellt vilket både teorin och undersökningen stöder. Vissa barn reagerar med ilska och tenderar att bli aggressiva och våldsamma, medan vissa inte reagerar nämnvärt. Andra barn kan bli inåtvända och dra sig undan, andra blir mer klängiga och gråtiga och vissa regredierar i utvecklingen.
Småbarnspedagogerna lär känna de barn de har hand om. När ett barn på något sätt börjar bete sig annorlunda så förstår pedagogerna oftast att det har hänt något och försöker bemöta barnet efter dess behov samt ta upp oron med kollegorna. I respondenternas svar framkom att pedagogerna inte alltid vetat att föräldrarna separerat, oftare var så fallet att de inget fick veta till en början. Men pedagogerna märkte ju att något var fel eftersom barnen i flera fall hade reagerat på något av ovanstående sätt. När fakta väl hade kommit fram så kunde de förstå orsaken till barnets beteende.
Under arbetets gång framkom det både i teorin och i respondenternas svar att det viktigaste är att se barnet, lyssna på barnet och att bekräfta barnet. Barn behöver alltid trygghet och rutiner och då speciellt i en krissituation. Våra respondenter sade alla att daghemmen har en mycket viktig funktion då det kommer till att ge barnen trygghet i rutiner och den vuxnes, särskilt anknytningspersonens, närvaro.
I efterhand kanske vi skulle ha valt en eller två respondenter till för att få fler svar att jämföra med och kanske skulle vi ha funnit fler skillnader och fler upplevelser. Särskilt
kapitlet i teorin som behandlar den kognitiva förmågan känner vi att vi inte fick gehör för i intervjuerna. Sällan hade respondenterna noterat detta. Få kunde ge konkreta exempel på hur en skilsmässa påverkar inlärningsförmågan, då daghem sällan arbetar med inlärning i sådan bemärkelse att det skulle kunna ses en försämrad prestationsförmåga i t.ex.
matematik eller läsning. Dock fann vi att en respondent ändå noterat försämring i finmotorik, tal och intresse. Alla var eniga om att detta troligen märks mera hos äldre barn i skolåldern, där inlärning sker på ett annat sätt. Detta, när man tänker på saken, tycker vi är ett logiskt resultat, och då mera förståeligt att vi i vår undersökning hos småbarn inte fick fram några direkta svar som skulle påvisa förändringar i den kognitiva inlärningen.
Vi tänker också att vi med ett större urval respondenter kanske kunde ha fått mera olika svar om metoder för att bemöta och stödja barn. Som märks i kapitel 11.6 så fick vi inte fram särskilt mycket i vår undersökning om just metoder, modeller och material och hur de använder sig av dylika i sitt arbete för att hjälpa och stödja barn som genomgår en skilsmässa. Däremot var alla svar desamma kring att barnet oftast finner tröst i en trygg famn i en trygg omgivning, vilket tyder på att det allra största stödet man kan ge är ett emotionellt sådant.
Uppfattningen vi fick vid intervjuerna, att döma efter respondenternas osäkerhet i sina svar och genom sina ansiktsuttryck, är att specifika arbetssätt och metoder inte är ett ämne som pedagogerna har så mycket utbildning kring. De använder sig av de metoder de har tillgång till på daghemmen utan att egentligen ha några riktlinjer att följa. Ena respondenten nämnde krisplanen efter en stunds funderande, men ändrade sig sedan och sa att den nog inte är utformad som en metod för denna typ av kris. En respondent nämnde Nallekort (känslokort) och även Theraplay samt musik som metod, men kunde inte desto mera ge exempel på vad som konkret används inom dagvården i just detta syfte.
Så lite förvånade, och samtidigt inte, blev vi av att komma till den slutsatsen att respondenterna och deras daghem inte har någon direkt plan eller modell att följa när ett barn i deras barngrupper genomlever en separation eller skilsmässa. Alla var enade om att det viktigaste är att finnas där, ta sig tid och lyssna. Vad vi kan kalla normal medmänsklighet. Denna reaktion, eller ska vi säga metod, är en naturlig instinkt hos oss människor. Att ta hand om och lyssna på varandra. Däremot verkar det vara lite bristfälligt idag på daghemmen när det kommer till att tillhandahålla relevant material som skulle vara passande att använda i samband med just familjeseparationer och skilsmässor.
Det kan då sammanfattningsvis vara värt att fundera över ifall en sådan här plan, eller snarare modell, borde utformas för att ge daghemspersonal det kött på benen som de önskar få i ämnet. Vi lever trots allt i en sådan tid där det verkar bli allt vanligare att barn växer upp med separerade föräldrar och då också ofta, två hem.
I den nya Grunderna för planen för småbarnsfostran (2018) tas bland annat upp om barnens trygghet och om att de ska få uppleva fysisk, psykisk och social trygghet. Med detta i åtanke så känner vi att det vore minst sagt aktuellt att en modell med riktlinjer, för daghemspersonal att ta hjälp av, skulle finnas för barn i känslomässig kris. Inte endast för barn i sorg på grund av dödsfall, som enligt respondenterna nu är det enda material de känner till.
Källförteckning
Andersson, N., 1995. Att möta små barns sorg – en bok för förskolan. Stockholm: Bergs grafiska.
Askland, L. & Sataøen, S., 2000. Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt. (1.
Uppl.) Stockholm: Liber.
Bech, C., 2012. Skilsmässa – ur barnens synvinkel. [Online]
https://www.netdoktor.se/barn/artiklar/skilsmassa-ur-barnens-synvinkel/[hämtat: 2.5.2019]
Bergström, M., Bergqvist, K., Fransson, E & Linnros, C. (u.å.) Småbarn och föräldraseparationer [Online]
https://www.su.se/polopoly_fs/1.423172.1548405097!/menu/standard/file/Kunskaps%C3
%B6versikt%20separation%20sm%C3%A5%20barn%20.pdf [hämtat 13.6.2019]
Bruce, B., 2016. Omsorgsfullt samspråkande. i: B. Riddersporre & B. Bruce, red., Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur& Kultur.
Cederblad, M., 2001. Barn- och ungdomspsykiatri. (6). Stockholm: Liber.
Cullberg, J., 2006. Kris och utveckling. (5.uppl.) Stockholm: Natur och kultur.
Dyregrov, A., 1997. Barn och trauma. Lund: Studentlitteratur.
Ellneby, Y., 1999. Om barn och stress – och vad vi kan göra åt det. Falköping: Elanders Gummesons.
Evenshaug, O. & Hallen, D. 1992. Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Fagerli, O. & Lillemyr, O. & Söbstad, F., 2001. Vad är förskolepedagogik? Lund:
Studentlitteratur.
Fahrman, M., 1993. Barn i kris. Lund: Studentlitteratur.
Folkman, M-L. & Svedin, E., 2003. Barn som inte leker – från ensamhet till social lek i förskolan. (1.uppl) Stockholm: Runa förlag.
Hagström, B., 2016. Anknytning handlar om tillit. i: B. Riddersporre & B. Bruce, red., Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur& Kultur.
Halldén, G., 2016. Omsorg i förskolan och omsorg om förskolan. i: B. Riddersporre & B.
Bruce, red., Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur& Kultur.
Hellberg, A., 2015. Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur AB.
Hellberg, A., 2018. När krisen drabbar förskolan. Lund: Studentlitteratur AB.
Holme, I.M. & Krohn Solvang, B., 1991. Forskningsmetodik – Om kvalitativa och kvantitativa metoder. (2.uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Horwitz Bojner, E. & Bojner G., 2005. Må bättre med musik. Falun: ScandBook.
Hwang, P. & Frisén, A., 2012. Utvecklingspsykologi – individens utveckling i ett livsperspektiv. i: P. Hwang, I. Lundberg & A. Smedler, red., Grunderna i vår tids psykologi. Stockholm: Natur & Kultur.
Härkkä, A., 2008. Konst- och färdighetsämnen inom småbarnsfostran. i: A.Virolainen, red., För barnets bästa – småbarnsfostran för närvårdare. Tammerfors: Juvenus Print – Suomen Yliopistopaino Oy.
Juul, J., 2016. Aggression, mobbning, skilsmässa, empati – vägledning för professionella.
Stockholm: BoD.
Kelly, J., 2000. Children’s adjustment in conflicted marriage and divorce: A decade review of research. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 39(8), 964.
Killén, K., 2014. Förebyggande arbete i förskolan - samspel och anknytning. Lund:
Studentlitteratur AB.
Kvale, S. & Brinkmann, S., 2009. Den kvalitativa forskningsintervjun. (2.uppl.) Lund:
Studentlitteratur AB.
Lefevre, M., 2004. Playing with sound: The therapeutic use of music in direct work with children. Child & Family Social Work, 4(9), 336-338.
Lillvist, A., 2014. Social kompetens och barn i behov av särskilt stöd. i: A. Sandberg red.
Med sikte på förskolan – barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur.
Lindberg, L., 2006. Den läkande leken. i: När det värsta händer – om krishantering i skola och förskola. Stockholm: Liber distribution
Mahony, L., Walsh, K., Lunn, J. & Petriwskyj, A., 2014. Teachers facilitating support for young children experiencing parental separation and divorce. Journal of child and family studies, 24(12), 2841-2852.
Marttila, T-M. & Sandström, O. 2016. Idéer om funktionella metoder för kontaktskapande med barn i lekåldern inom familjearbete. Helsingfors: Lärdomsprov för socionomexamen.
Arcada, Det sociala området.
Nusinovici, S., Olliac, B., Flamant, C., Müller, J-B., Olivier, M., Rouger, V., Gascoin, G., Basset, H., Bouvard, C., Rozé, J. & Hanf, M., 2017. Impact of parental separation or divorce on school performance in preterm children: A population-based study. Plos One, 13(9), 1-11.
Ollmark, L., 2014. Barn med trauma. [Online]
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/fa-hjalp/kris-och-trauma/barn-med-trauma [hämtat: 2.5.2019]
Ollmark, L., 2013. Anknytning i förskolan. [Online]
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/forskola-och-skola/forskola/anknytning-i-forskolan [hämtat 23.5.2019]
Pramling Samuelsson, I. & Sheridan, S., 1999. Lärandets grogrund. Lund:
Studentlitteratur.
Sheppard, M. & Clibbens, J., 2013. Preventive therapy and resilience promotion: an evaluation of social work led skills development group work. Child and family social work. 20(3), 289-290.
Taskinen, S., 2002. Barnets bästa vid skilsmässa – handbok för socialväsendet. Saarijärvi:
Gummerus Kirjapaino Oy.
Twedmark, K., 2009. Kris och trauma. [Online]
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/fa-hjalp/kris-och-trauma [hämtat: 1.5.2019]
Utbildningsstyrelsen, 2018. Grunderna för planen för småbarnsfostran. [Online]
https://www.pedersore.fi/assets/Dokumentarkiv/Utbildning-och-barnomsorg/Laroplaner/Grunderna-foer-planen-foer-smabarnspedagogik-2018.pdf [hämtat: 07.10.2019]
Vehkalahti, R., 2007. Trygga barn – Stärk barnets självkänsla med lekar och aktiviteter.
Helsingfors: Fontana Media.
Institutet för hälsa och välfärd, 2017. Skapa förtroende - skydda barnet. [Online]
http://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/136182/URN_ISBN_978-952-343-096-9.pdf?sequence=1&isAllowed=y [hämtat: 2.5.2019]
Øverland, K., Størksen, I., Bru, E. & Thorsen, A.A. 2014. Daycare Staff Emotions and Coping Related to Children of Divorce: A Q Methodological Study. Scandinavian Journal of Educational Research. 58(3), s. 361-384.
Intervjufrågor
Bilaga 1 (1)- Hurdan är din erfarenhet av skilsmässobarn, vad är typiskt för dessa barn?
- Hur vet du/märker du om ett barn genomgår en kris?
- Hur kan man som pedagog hjälpa barnet att anpassa sig i den nya situationen som hen befinner sig i?
- Hur kan man anpassa och stöda inlärningen om man märker att barnet har påverkats av vardagen i hemmet?
- På vilket sätt är föräldrasamarbetet viktigt och hur diskuterar du med föräldrarna för att föra fram barnets bästa? Hurdana faktorer hos separerade föräldrar kan det finnas som försvårar arbetet?
- Hur brukar du arbeta för att stödja ett barn som upplever sina föräldrars separation/en kris? Brukar du arbeta med något särskilt pedagogiskt material/modell?
- Finns det något annat du tycker är viktigt med avseende på bemötande av barn vars föräldrar genomgår skilsmässa?