Peter Brenners sista tal · DIGI

Peter ^Brenners

Wsla ^Ml,

Dä

Han ^genom _Stockholms Stads

Södre Port ^{fördes ut} til en Waldsam Död/

-: Ven 4 lulii 17204

/

VmnM as ^{WASA, Georg Wilhelm 1786. to»dicm}

»

5

»,

Du ^högsta tröst ^{i alla nsd,Hjelp at jag}

ej fruktar stam eller d<Zd, Nar ^"jag den bittra döden nu stal ^smaka, Blis

när ^mig i frestelsen, _At jag ^Dig icke

försakar: WrieEleeson.

«^^u ^stal

jag lägga migi^mull,

och ^{nar ma»}

om

^morgonen

söker

^mig

,

_är jagda intet til".

Med detza

^orden,

som

^{äro de}

^sista

ⁱ

Jobs

7 Capitel,

begynnerM

mit

sista

^{tal ijärn«}

merdalen til^eder,

som

ⁱ

^{en sä}

ansenlig myckenhet

har förfamlade

^{aren, at}

astäda

^minblodiga ut<

gsngaf

werloen.'Nu stal

jag lägga migimull:c.

De

^andragne

Jobs

^{ord äro tydeliga isig}

sielf»

wc,

och behöfwa

^ingen

förklaring:

mitt

exempel

larer

gifwa

_den eftertryckeligaste tillämpning,

när

^jag

sträcker hufwudet

^pa stupestacken,

och

minstympade kropp nedergrafwesijorden. At

lefwande tala öfwer

^{de döda,är}

^en sak som

^wi

nästan

Likpredikningar

dagligen förnimme:

wid

afhörandet ^men

^at

af

de döde talade

sa

^kallade

Hl

^delefwande,

^sedan

^de

^döde

^{äro, tyckes}

^wara

mera sällsamt; dock

är det sant,emedan ^dell

heli-

ga

Skrift

^deromgifwer

otz

wittnesbörd:Aposte»

len ^säger:

"Abel

talar ännu, ändock

han

^dödec är", Ebr.l2:

Talar

^Abeligenom trona

och ^blo-

det,

sedan han

^likwäl

för fiere tusende ar dödM»

ar: sa

^{har lag ock}

^tänkt

^{tala något,}

^fast

^jag

^icke

allenast

^{til mitborgerligalif,utan}

ock nästan

^til

mitnaturliga redan

sa

^godt

som

^{döderär,ty jer»}

net

som stal afstära

^min

lefnads-träd ckr

^{stärpt^}

och

^{hänger mig}

inacken. Man

^säger:

^Improbabi-

li2creclere^, ^torlttuäc)intellec^uz^ett;secl molettinz

pgttenl^ AeejtHrrs,

K«c tortitucio

^{voluntati§ ett.}

Vet

,^

3

.

⁴

Det är

ell

käckhet af förständet

^{at trodet,}

som

tyckes

wara

^otroligt;

men ver

_är »viljans tapper-

het

^{med talansoddraga}

^sin

^tunga

korMrda.

Mångenibland eder

lärer förundra

^sig

och

^t

sw

ka:Huru ar

^{det mözeligt,at el,}

man

soM

desin»

ner

^sigiet

för

werlden

sa

olycksaligt

och sörstr ^c-

keligt Mand, kan

för

^{ängest öpna}

sin ^mun och

tala!

Män

^icke

försmädelie stulle sönderbråka hans hlerta? Man

^{icke denstymf}

och

^wanheder,

som ^hans

^{bittra öde}

^honom

tiloriswer,skulle

fw<

willa

hans sinnen och

^miune?

Eller

^mätte

m

ät«

minstone dödsens frucktan

^{göra tnngan}

osticke»

lig

,

trög

och

^stel,at

föra

^orden

och förklarahans

hjertans mening? Jagmöter

sådana

^edratankar

med ^detta

genswar

_tilbaka: l>llKil lenm ^cruz in nervö,cum curlnccelc) 6c cce^umincarcle. Kröp»

pen

och

^deutwärtes sinnen,weta

hwarken

^af

swe,

da

eller

bestörtning,när^hjertat

är

i

himmelen och himmelen

ⁱ

hlertat.

Wattnet

ⁱ

lericko ^war sä

^ondt

och

bittert, at inwanarena icke kunde dricka deraf,

men

sedan Propheten

kastade

^litet

salt

^ibrunnen,

sä bief

wattnet godt

och hälsosamt

^2.Konung.

^B-

^2:

Om

^ickehugswalelsens

Gud afen ofoment

^extra-

olcz,nlrie

himmelst

^näde

_hade

^utgutit

sin

^kraftiga

ttöst

^imittmatta hjena

, _och

_{med den}

_{samma för»}

säckrat

^{min bittra} wederwardighet,

sä

^{tror lag}

wal,_at lag utan at tala et ^ord,

och

^ju

för.'

^ju

häldre

^{at slippaminblygd}

och

^jämmer,

hade straxr

låtit

styla mig ansiqtel,

och ^kastat

^{migneder un?}

der böfwelsyxan'.

Men sedan

^min

Jesus harkost

wig med

sin söta muns

^Wande,

sedan

^jag

satt

smaka

^vet

Himmelska ^manna, st ^{har del}

^gåttmig

A

^H

som

l

4 ⁾

Om lonathan: ^när han

doppade spetsen

af staft wen

i^honingen,

fick han fnsta

^{ögon, «}

Sam.

14

Altsa stär

^jag

här

^pädenne^platseni

Herrans

fraft

^msdet

^sä

^trgnamlt

sinne och förwitzat

^blerta

»mm

_HHpenbetGud,at jag_pa

str

^detta,ofta

statt

med

större

min

Predikstol. Nuförstär

^tagrätt

Vaulispräk:närhansäger:"Sasom

debedröfwa- de,

men

altidglade", 2

Cor.

^6:detär

nu

med

mig

som

^{det lilianattenes} ljus mänan:änjkönt

han ar

^ibland

för wara

^ögoll

_ftrmörkad, sä är

llkwäl den delm

af manen som

wckidersig til

so»

len ^ljus

och

^klar;

aWensa ^tast

mitt mwartes

til»

stånd

^är

för

^eder mörkt

och

bedröfnxligt,

sa

^är

llkwäl mitthjerta

som

är dragit

af lem

^kärlek

widt

öfwer

^solen,

fullt

^med

ftid och

^frögdiden

Helga Anda,

Rom.

14: '7.

Wcken

i^weta, hwarigenom

Gud

denna

tröstenoch frimodighe,

ten ^härflyta låtit imin

siäl? sa swarar

^jag:ige»

nom

bönen

och

^ordet;med bönen

har

^jag

som

Mojesmed

stafwen,

klappat pa

himmelens

^dörr,

och

^{migär öpnaden}

tröstebmnn

^lOrdet,

ur hwil- ren

^jag

dricker

^enrikhugswaiel<e,

som ^cc

^daggan,

de barn_Ccenda

suger

_spräkden

_sötaste

_mjölk

_ur

_modrens

bröst.

af

^denHelga

Skrift har

^warit

mera

kraftigt at uprätta

och

^{hugna mig,än}

all smälek nar

_styndan

bekymra; som

min

när

onda^igenomwerlddenmig tllfogatHelge Andes til-

har

^kun,

detze

^Apostelens ord

föll

^migihagen

-

pä det

han stulle

^helga

folket

^med

sit

^eget

blod,_{oy gäut}

sä har han lidit

utomstaden; dettörelatom til

Honom

ⁱlägret,atbära

Hans smälek.

Ay

^wl

hafwe har

ingen waraktig stad;_utanden

tlllommalide _söte

^wi",

_Ehr.

zz:,?, 13, ,5.

sH

hat-

c

⁵

^?

bafwa derwid desta trsstefulla

^tankar

kommit i

mitt

sinne

Qmin.^dyraste

Aterlösare Herre Jesu,

när ^{du glck} ut lgenom

Jerusalems

stadsport at llda

och

^undergä

- _som

en misiglrningsman pH Golgatha, en

wöldlam och förbanliad korsens

dod;

sä

^{bar du}wttzerligendäredani

Din

^Allwe, tenbets ^ljus sedt, at den i^Swerige

föraktade

"V

ren

ner" i^dagKulle ^gä utigenom Stock,

Holms södra

^{stadsportat halshuggas}

och

^dö

^en

försmädelig död,

men

min

aldrakaraste

^Jesu,den

smälek som

^dubar,när man begabbade dig,twi»

jade,

spottade Digi^ansigret

och ristade

^med

huf-

wudet.ät

^Dig,den

^hade

^{Du aldrig}förtjent,Dlt

war

Ärones Konung,hwarförewille

Du sä för»

smädas?

^Jo,

swarar Han

^mig,min

son

^derföre,

at jagi^dag

stulle

^helga

och

^{borttagadinsmälek;}

hwad stulle

^jag

^nu

annat tänka,

an altsä? Har Jesus af

^{kärlek tilmigicke}undandragit sig at

bä- ra

min^blygd

och

^stam,

sä

wäl i

som

^utomstaden,

alt intil

hufwudssalleplatsen och

^{pa korset,}

sä

^wil

jagock

af tacksamhet

^til

honom

^{garnaidag gä}

hit me

i^lägretatbära

hans smälek:

^{jag säger}

hans smälek:

^{ty ikraft}

af

^{denhemliganärmare}

före-

ning,

som

^{är emellan et troget}

^Guds

^barn

och

des lesum;

sä

^tager

Jesus

^{den trogna}

siälens

^li»

dande ^an,

som ^wore

^det

Hans

^egetlidande.

Här heter

^{det: ommgcommuma,-}

hwad

^den

ena

wännen har,^kan den andra

betzena

^{sig af,}

derföre

^{lager lag}

Jesu

Rättfärdighet,

och Han

tagermin smälek;

Han

^tagermina blodröda

syn-

der,ock^jagtager

Hans

blodiga förtjenst,jaglef,

wer och

llder

nu

icke^mer,utan

Christus lefwer

«ch lider uti ^mig och

^jagiHonom;

^Mg tan bwar-

A z te«

ken

stnälek eller fördömelse wara ^{i mig,}

^{ty iag}

sr

iCoristo.

När

^lag

nu ^pä

detta

sättet

medtrones

ögon

mitt

korfi

^hemlighet

anser, _sä

tyckes mig,ati

stället för

^{det, lag}

efter

^edermening

stulle sta

^padetta

rummet

och

^{blygas,kan jag} twärt

om

icke nog gläola migderöfwer,_{at jag}

far

^den

äran afmm

Gud,

fast

icke i01-kuld, dock likwäl^nägorlunda ismäleken,

Hans ^Sons

beläte liker

blifwa.

Detta är cc

parscloxon,

en mörk

^gata

och ^galen- ssap

_i

_en

naturlig

och

^werldslig

männistas finne:

Hercules

^kmde icke

öfwerwinna

Anteum

förr

^än

han häfde honom

^opp

isrän

^jorden,

hans

moder.

Sa

^länge

hlertat

^hänger wid kreaturen, ock är fulltmed weridelies kärlek,

sa

^hänger

ock

täcket

för förständers

^ögon,at deicke kunna be-

gripa

huru mann och sötma

kan komma afdet dödalejonets

aas;

_{der är:}

_huru

_{Guds barn,}

fast

^deutwärtes

stulle hafwa

^det

swäraste

^elände,

dock

af och

^underdel

samma ^finna

^inwärtes

hos

sig

en obegripclig

lmflig hugswalelse.

Detta

^säger

lag,_af;ögonen: jag

_{nom. Dom.} men förstår

^wäisignad

och smakar sötman

^wet

ware en Gud

naturlig^.'

som som männista

^gar

^har af

^öpnatmig

frässare.

^intet

14:^ty

sedan

^jag

^{efter en} swär

^kamp,

någorlunda igenom

Guds

näd

har

lärdt den nödwändige

Christendomens

^lära,

som

^{bestar in}

»dne^lwno

_danzag

i-essFnertt ftmt

^{lul, i}

försakandet af

öfwergifwit

^otz

mig

sielswa:

helt

och se»

HMen

^Gudi;

sä

är

min wilia

^aloeles

fördräntt och

^{upswulgen i}

hans

^wilja:

sii

^at

Guds

^wilza,

och

min wi'la är

en

^wilja:jag wil

hwad Han

^wil,

w

^jfts

urftrsäkra^er,at Han som ^min Fader och

mm

7

min^Gud,wil^mig

icke

^illa,

^jag

wet alt

hwad

mighänder,_detkommer

af

^Gud;kommer det

af

Gud

som

^är

^Godhetenes

^Källa,

^{sä måste}

^det

^wa»

ra

godnär det ^godt,

sa

^{kan jagintetannat än}

glädja mig

deröfwer. Och

^der

hören

ⁱ

ordsaken ,

hwarföre

^lag med Apostelen säger:

säsom bedröf-

wader,

men

altidgläder. ^{Nemo glieno}senlufe- lixvel lnlelix. Ingen ärlyckliaeller^olycklig,at

en

^annan

häller honom före sa ^wara,

^utan

som

en sielfär

^förnögd

och

^{oförnögdmed}

sit stand och

wilkor,

sä

wida är han ^lyckligeller ^olycklig.

I

feen

^{mig an,}

och ^blifwen

^{intet annat warse,än}

bedröfwelse,blygd

och ^stam för

^werlden:

^men

^jag

lyftermina ^{ögonmed Stephanoupp}til himme-

len,

och

^jag

ser

^redanitrona

^Kronan ,

Rattfar, vigheten, Frögden

och

Saligheten,med

hwilken

min

Jesus

^rättnumig begafwa

stal. Derföre sä

litet

som smäleken

^{kan röramig,}

sä litet

kan ock

dödsens fruktan

^{bekymra mitt hjerta. Döden,}

hwilken af lob

^kallas

förskräckelsens

^konung;

han

^är

för ^en

^naturlig

människa

^faselig:

dödsens

följeslag

fören

obotfardig,

som

^är

^{en mörk}

^ewig-

het, brinnande

af

^eld

och

^swafwel,är

fsrsträcke-

ligt. Menet

Guds

^barn,

som har fädt sit lif

ⁱ

Christo,

som

^gwroti

^Honom sin kallelse

^fast,

och

igenomtrona

fatt

^et

öfivertygande

Andans Vitt-

nesbörd

i^hjertat

om sin

^{salighet: det}

anser

^dö-

den

, _{som sin}

högsta winning.

Sa

^{gör jag}

nu

ock:

huru stulle

^jag

hata

^döden,

som

^intet

hal-

ler

hela

^werldens

^härlighet wara wärdt en ^finger- knäpp,

emotden

salighet hsm förer

^migtil:

Huru stulle

^jag

fruckta

^döden

, _{som af} längtan

_til

en

out-

stljelig himmelst ^{glädje icke} Mar

^det

sista ^hugget

A

4

mer

l z ^;

mer ^än

^{etläppebett.}

_Wälkommen käradöb!wäl- kommen

min

Moses.'

^kom:

^kom! och fören

^p-ägad

Israellt

_bete,ondam.mnistor, betungatutur Egypten

, hwarest Pharaos honom

^{med lwäifogdar,t}

^ar-

och

^glort

honom

hans lefwerne rätt

surt.

Femton

^är

har

^lagutomdetta

Rikets

^gräntsor

fölic

krigs afwentyr,warit

stutell

^i>em

och

^bojor,

fangen _ullder

fiender ^Ryssar _och

^Turkar,

_och

ut-

stått

^de

farligheter, so.n

^dylika

swara _händelser

semenligen

medsigföra,dock

hafwa dche

^plågor

tcke

f^

^{mncket ängstat}

^och

^qwältmitt sinne,at

icke ve

mängsaldige grufwÄiqe lögner

af

^giftigemord- tungor,

fast mera

^g?ortmitt^hjerta blödande;_jag

har

_tunganmed_kan

en Dawid sätt

_göra, ^känna,

"hwad

^den

falsta och hwadhon

kan uträtta,

hon

dar wartt ^mig

säsom ens

^wäldigesstarpa pilar,

som

^eldienebärs trä",

Ps.

^120:4.

Jag är

i

fien.

de la» d

blefwen

^huggenore Zli<j„_med

swärdets

mun,

och

^det

har

^gjort

sweda

i^kroppen

. ^men

^jag

«r

^slagen ellclw osi^ med

munnens _{swärd af}

in-

länste. och siälen.

^Jagdetbekänner

har

^pämig^{et mycket}

för

^Gud

swärare waraen ibland stt särat

de

ftrn

^amligazle

och störste

syndare, jag

har me»

<n

Manasse

^{mycketillagioidl,}

och stor ^förargelse

Åstadkommit: ^jag

tilstäl

ock

för

^werlden,

ai

lag

har haft

mänga felaktigheter

och

brister; den

Hwicka

_upt.indes^eldjomi

ftdslostunoen af årsfondens

lusta imin siäl,

har ofta sedall

^{iden tillä,}

sande aldren

,

_{med mitt egetnuimöje}

_fiagit

_ut

_i

förderfwelige

flammor och

^lägor,

^men

^{d^ta j>'ger}

lag

nu likwäl

^pamitt^yttersta:

hade

^e„

Cl>risteli«

kärlet, i

stället för hat och

aftmd mitt wälende

Mtydt,ftldriH hade

^lyan

mMt stsnlet eller s»an.

Vet

9

bet

för

biälkan, at tala

af

Ewangelw, myckel mindre

hade man utsvridt sa

försträckeligelögner

om

min

person, hwllka

^werldenes

Domare en

gängtil mitt

förswarstal

^uppenbara

,

_atdealdrig warit

sanne,

da

stal man fä se ^om

^icke

^mangen

wed

flit ^{har sökt}

^{swärta,betinga}

och^lumniers

mig, pä_det

han för

egne begangne stälmstycken,

(deiagicke kunnat tiga ^med)

stulle sätta

^sig

ⁱ större

trygghet, jag säger

nu som ^en

^sanningmed

hwilken

^jag

gar

illi^ewighecen!

ehuruwäi

^jag

^er-

känner ^mig,med

stal som

^grundasigi^SwerigeS antagnalag, rätteligen

wara

dömder til döden,

sä

^wet

dock Gud

^{at det}

sa

^{är:nämligen,}

hade

lögn,

hat

^ock

^afund

^migicke

sa

^plägat

^och

^tungat,

hade

^{jag aldrig idagstattpa detta}

stället:

^"Ty

det

har blifwit

^min

siäl

^{längeatbonärdem,}

som

freden hata". Dock lafwao ^ware

^Gud,

som lster

den dagen klarna up

,

pa

hwilken

^jagblirtagen

ur

Kedars ^hyddor

,och

^gömderunder

hans

^tjäll

för

^{den onda tungansgisto.}

^{Nu uphöjerHan}

^mitt

hufwud öfwer

^mine

fiender som

omkring migä-

ro:

^tyjagwili

Hans

^hvddo

lof ^offra,

^{zag wil}

siuns

ga

och Men faren

hän,bort,bort!iförtreteliga tankar,

som

^wilien

blanda^ederundermin^gläd;e

och förstöra

^detnö,

jet

,

_jag

_{har af}

_{minsaligedöds}

betraktelse: O söte

död,_jag

längtar efter

^dig,

säsom ^en

dräng ostun, dar^stuggan

, _{ock en}

dagakarl at

hans

arbete

mH wara

ute

Iob.?:O.'

^saligdödmin

stora

^wimung.

Jagkommer

af

^et

brusand

^haf,

Pä

^{rätta gUd}

^e

^stranden,

Mm

^kropp

han ^{lagges s}

^{undergalgen)i}

^graf,

(tit

liM ^{aset) mm Gud}

^{uptager ftndell,}

»5 W

10

Nr

mörkret kommer jag til ^ljus>

Ur fattigdom tilet rikt

hus Frän ^oro

^{til god}

hwilo.

När Philippus

Konungen i

Macedonien hör>

de talas

om stadell Atheens

förträsseligastönhet,

fäblef han ^sä

^pickhagad

fä blifwa

^ägare

af

^den

samma,

at

han

^yttradesigi

detza

orden: l^t Kxe

urvB^meglit>^{velgurovel terro}eMci»m^:At denna

staden stalblifwa

^min,wtljag antingenmed pen»

ningar eller

swärd åstadkomma.

^{Jag wet}

och ser

enannan

^stad,

Jerusalem som

^der

ofwantil

^är;

5)l)ibe^torumprXmig mgM<lerunt,aagmeorum 6elläerig,

hwarest

^migwäntaret säilstap

af

^sin-

glar

och

^{kröntaHelgon,}

hwarest

^jag

icke allenast sär

wara

i^gemenskapmed

Christi förklarade ^Lekamen

(utaf

hwilken ^en endaste

blodfiytandeädra kan

sa-

lig göra)utan^derjagock

finner

^{allsalighetskäl-}

la,nämligenden

stora

^lehovah,

af hwilkens

^an,

sigte,outsäjclige

wäUusts-strömmar

^{pä kropp}

och Dl si'Z

^utgjuta,

^och

^{det med}

^{en sådan ftrnözlig}

omwazling,at ockeftcr

^{lovär(jagtalarpämän»}

nistligtsätt,^tyi

himmelen

räknas icke

ar

eller^tid, emedan alt ärewigt)glädjen

afwen sa

^ny,

^och sa

söt ^wara

^stal,

som ^{hon war}

^idet

^första

^ögnablick

Mankomi

HllNMelen ,

guammitu^torcliägsit

terrgcumccelum

co^ito

^;

^fördenfful

^{säger jag:fer-}

ro elNciäm^{utKirc urt)B mea} tit,igenom

sielfwa böfwsls vz-an

^wiljag öpnamigi^dag

wägen och

porten tildenstaden,

och

^jag

förtröttas

^icke,än»

dockmin

utwärtes männiffa

^{förgas,"tyzag wet} Minbedröfwelse,dendock^timelig

och lätt

^är,föder (igenom et

endaste

^hugg)

af

^sig

en

^ewig

och öf-

wer alla mätto wigtig härlighet"

I

Cor.4:

^l?.

(^liiuäs

11

(slauäeVllr>?>?««.

paulilpsr

oculoz,4cmox ^viäel)«

«tern, eauälg:blunda litet^{igenmed ögonen,}

och strarr stal

^du

fä se ^en

ewig glädje.

Ja ^{nu tackar}

jagmin ^Gud,at

en

^död

och ^{en himmel}

^är.

Och

detta är

nu hwad

^jag

mast

^tilminegen

tröst har

welat tala

om ordsaken

^tilmin frimodighet, ^ön,

siande

^atdet

^mätte

^tjenademtil

^nägon

^warning,

som ^af fakttnnoHhet

^{(lag wilintet säja}

^härdare)

Guds Andes ^nadegäfwor i^migförsmädat,_derl- genom at ^{de den}

Himmelsta tröstens

^kraftiga

werkan^uttydt

för

^det,

som wore

^syndigt

och

^na-

turligt.

Käre

^{wänner jag}talar icke

härom

tildett sndan,_{at lag}

stulle

^klaga

öfwer

^edartotidiga

och

ogrundade

kärlekslöse

^dömande;nej, jag gördet

af

medlidande,

och

^{wil icke}

^ar

ⁱ

stolen

^{gripa i}

Guds Domare

'ämbete, pädetiicke

msgen falla

derigenomuti

Hans hämnd och

^under

^Hans straf- fande hand;

^{tydetärju djerft}

och

^et

förmätit fös

retagande,at

en männiffa

^{tiltrorsigkunna döma}

om

^det,

som

ⁱ

hans nästas inwärtes fördaldt

^är, det är allelmen caracter

af

Guds allwetenhet,

och Han

^{är den}

^endaste som

^kan

^ransaka

^hjertat

och

pröfwa njurarna.

Nu

^{wänder jagmitt taligemen tileder,}

som

här tilstädes aren,och

^emedanjag

hit förder

^{är i}

dagpädenneplatsen at aflägga minjordiska hyd- da,

sä ^har

^{jag welat}

befilta

^{migderom ati}

efter

min död

stolen behälla

denna ^förmaningiåmin-

nelse:hon

^lyder

sälunda af Phil.

^2:12.

^"Skaft fer

^med

fruklan och

^{bäfwan, at i}magen salige warda".

Hwilket ^är äfwen

^det

samma, som ^Pes

trusi

sin

^l

Erist.

^i:med

dessa

^{orden uttrycker:}

"Sa ser

^{til, ati}

utidetta edatt elände

^wandren

i

räddhaga", >.

l?.

Plinius

12

Plinius har ffrifwit om mullwaben

^oculogm»

«iptt morienäo^gperire.

I sin lifstid

är den blind,

men

idöden^begynnerdenöpna ögonen:Med08

människor är nästan ^en

lika bezkasfenhet,

sä

^länge

wärtidförnöjsamtstrider,

sa

^{länge wi}

^lefwe

ⁱ

^jör»

dist omsorg,

i

waliust och

^säkerhet,

sä

^kunne

^wi

aldrig rätt

se och

^besinna,

huru

förgängeligtdet

ssugge wäsendet

^iwerldenär

som

^wimed

^största

både kroppens

och siälens fara sä

^ifrigt

efterfike.

Werlden

^förblindar

otz

^med

sin

bedrageliga fi^rd,

och

^detgar

som Philosophen

^{säger: c)m^e}lenll»

l?ile^politumlupra lenlum, impeclit senl^tionem.

De

utwärtes sinnen,

blifwa

^igenomde emellan»

kommande,kenfärgade lustar,

förhindrade

ideras kraft

och

^werkan

^, sä

äten werldsllg

sinnad

^män,

nista

^{är med}

seende

^ögonblind,

och hörande

^öron

döfwer ,

icke annorledes änEadatupenle

,

_{et stags}

folk som

bo wioNilströmmen,om

hwilka ^Ctcero i^sa framt

^jagrätt mins^{inlomniotcipionlz)}

strif- wer:

at de,

för

^det

starka

^dänet

och

^brusandet,

som ^wattufaUet

^{pä denorten}

^gsr, synes hafwa mist hörslen. Sä

ärode

zordiste

trälar tilderas

finnen försoffade och förblindade,

^dekunna intet

se

_wändighec,syndernas styggelse,_intet

se säkerhetens

intet

se

^nyafördömellga

^födelsens

ända-^nöd, lyckt,_de

leswa

med werlden

och

^{syndamedhopen,}

men

under alt^{göra sig}anda hopp

om

saligheten.

Med sådan blindhet

^är

männistan

^{betagen,!ä län-}

Ze

hon far lefwa

i

sin

^syndiga

^ro och

^joldiffanö-

ze: ^men

^när

Herren

^begynnerhemsöka,när

Guds

fiott

^{ock pilar äro}

fastnade

isiälen, när

Bclials

däsi

ar

^begynna brusa, när

samwetet

waknar

och

HirM examinera/ huru man s/ordt fin

^kallclci

Chrlsto,

13

Chrlsto,

när dödenhotar

^med

en osalia

^ewighst,

och helfwetes

^laga

sa

^godt

som ^{redan stär}

^synda-

ren

underansiglet. Ack da^begynnes

först ^ögonen

rätt ^öpnas,dawil^hjertat

af

förtwiflan,

sträck och misitröstan

ⁱ

tusende

^{styckenbrista,syndenes} udd

och samwetets

^agg

stära som

^starpa

rakeknif- war

isiälen, dä

far ^man se ^{sit innersta}

^förderf,ds

blir ^syndaren

först warse,

at

han

^är

en

rätt

Ma- gurmissabib, som ^leremlas

kallar Pashur, det är:

en "förskräckelse för

^sig

sielf". Dä

^{wil den}

Phariseista

rättfärdigheten intet^hjelpa;nej,ack

nel,hon

häier

^{intet profwet i}anfäcktningens

stund ^Guds

rättfärdighet dundrar

och wisar

^de

säkre stcnchristne

^{deras delmed stlymtarei}

^en si^

som

^brinner

^af

^eld

och swafwer.

^{l^xperta crecktv}

l<upenc).

Den som har försökt

^wet

bäst

^taladerom.

Derföre

^sigerjag:

^Willen

^iundgä

^er sä försträc-

keligt samwetsqwal, en

sa

^{olideligpinai}

^siälen

^(e-

--huruwäl ^om

^det

^wore sä ^Guds

^behag,

wille

^jag

önsta,at

Han

^alle

säkre

^{syndare, under}

en härd

anfäcktlchlgspräz) lade,

och sa

^{lärde demkänna}

hwad säkerheten ^har

^atbetyda,

^hwad

^synden

här

itiden redan kan

ästadkomma för

^{ångestisiälen,}

huru

^bitter

och

^odrägelig

en

^blott

försmak af för- dömelsen

^{är) jag säger än}

^en

^gäng,

willen

ⁱ

icke

en

^gäng

försent

^{med den rikapurpur}

^iunkaren

lyfta_edra ögonup

och se ^Abraham

^längtifrsn,

sa förmanar

^{lag eder, atistryken}

säkerhetenes

jömn

mur

^ögonen,

ser

^upi

^Jesu

^Namn,gripen

edor^salighets werkmed

alfwar ^an, "staffer

^med

fruktan ochbäfwan

^atisaligewarden".

EtGuds

^barn

som _har

^gåttmed

sina

tankar ub

M ^werlyen, och har A umMMpihimmelen,

nsv

«sr

_beten,^det

stär

^redan

sä

^godt

som

14 ⁱ

^dörren

^asewig-

sa ^far

^det.

som

^jagmärker,

cc lzus hwilket

ofwergär alla boklärdas wettiwerldene:lag

har

ock

Ufit

^nägoc;

^{men nu} finner

^jaghosmig

,

_at

_e-

mellan det ^ljus

som

^böcker

^hafwa

^uptändci

för-

ståndet,

och

^detlzus,

som ^Gud

^genom

^{Ordet un-}

der

en

^hög

anfäcktning, har

^{låtit upgäisiälen,}

sedan honttran

kreaturerne ärdragentil

Honoms hwilken

_ningen ^jagmed

David

^{kallar den}

fördolda san-

och

^{den hemliga} wisheten;ären

sä stor

ötstilnad,

som

emellan^mänan,dä

hall förmörkad

är,

och

^solen,när

hon som ^{klarast om}

^middagen

stiner. Derföre

^{när jag}idetta

afGudi förlänta hus wär

tids

Christendom anser, _sä försträckes

jag at säja

hwad

^jaa

^menar;

^dock

för Jesu

^kärlek

siul,

som

^{mig driswer, yttrar jag}mina tankar?

Ack!

^jag

ftucktar

^{at denne}

^tidsens Christne

^til

största

^delen

blifwa fördömde ^och

ewmnerligen förtappade;

ordsaken och

^grundentil

mm frucktan är

denna:Jag

har

imin

arrest

med noga

flit

^be-

traktat^Guds

^ordning,

^{efter hwilken}

^{Han, i}

^{sit e»}

wi^ga

sannings Ord,

har läfwat

^sig

willa

^gifwa

mannistan

saligheten:

men

^närjag

derefter

^pröf-

wat

närwarande

Christendom,

sä ^har

^jagtänkt,

hwad Valla sade:

^Kxcnon

sum

^verg

,

sutnocz

sumul c^nnttlani. Antingen

mösteGud

^gä

ifrän fin

^ordningeller kunna

desie Christne

intetblifwa

salige.

Philosopherne _trodde

som

^hedningar,

men lefde

^dygdigare

än wara Christne:

wi tro

som

Christne , _{men lefwa}

stamligareän^{hedningar, ja}

som

^{djefiar i}

^männisto

^kroppar

^{förklädde. Til}

hwad ständ

^{lag wändermig}

,

_{med ordets}lykta

i

handen, al

Na, sa ^{finner jag alt wara upfylt}

_mep

15

med

namn

^{-Christne,LKMjgnonomineäeMgti,}

mund wänner

och ^{stats 'Christne,}

^{de der ljena}

Gudi

och ^mammon

^tillika:

hwarutafkommer

^det?

Jo deraf:

^at

^{man af en}

^{ogrundadfördömeligin-}

billnlng gör sig

en

lätt tanka

om

salighetenes^er, hällande, rätt

som ^himmelens

^dörr

^{stulle af}

^sig

sielf

^öpnas

för hwar och

en,säsomPetri^fängelses dörr:Men

wore

detsä,

hwarföre stulleGudsAn-

da

sa

^innerligen

^förmana

^{oh, atwimed}

^fruktan

och ^oäfwcm

^matte

ffaffa ^war

salighet. Jag säger

som ^en

^{deningendelmer tageriwerlden,}

och för- denstul

^intet

behöfwer

^hyckla:det

ma waraPräst,

Magister

, _Doctor

_ellerBistop

, _{om han}

_intet

_straft

far ochförkastar

^det;atde

fleste

^{intetgäwidare,u-}

tan

sta stilla

utiden utwärtesGudaktighetenes

ös-

ning

omhanintet

^yrkarpä

försakandetaf

^werlden

och oh

^fielfwa;

^om han ^menar

^{at tronapaChri,}

stum

^kan

wara

^utan

^renkärlek

^til

Gud och

^wär

nästa: sa ^är han

^enblind ledare,

en

^baalit,

en falsk

prophete,igenom

hwilkens

^{tunga,satan,lögnenes}

anda talar.

"Hans

^{lära är}

allsamman

^synd

och han

^{predikarbarmor}

och

motsäjelse,

Psalm.

59:

'

_3.

En

ewig orygaelig sanningärdet, at trona pH

lesum

^gör

ost

^saliga;

^men sant ^är

^{ock det:utan}

helgelse kan ingen

fe

^Gud

^Ebr.

^12:14.

Derföre

de

som

^{ffilja goda}werk, ett heligt^precist

lefwerne ifrån

^trona,de

stola ^en

^{gängmedderas oboteliga}

Oada

^{förnimma,atdeintet}

förmä

^atstilja

hwab Guds rättfärdighet öfwer

syndaren sammanfogat, jag

menar

eld

och

^dock

mörker

ⁱ

helfwetet.

^Aposte»

lensäger:wi

stole staffa

^:

^Ordet

ⁱ

hans

^språk

har

it särdeles eftertryck; och wises

^{dermed, atdet}

är

icke ^'

^nog,

^ropa

"Herre,

Herr?", sjjer med ludar«

_US,

16

Ml,

här ^är Herrans ^Tempel, wt hafwa

^ben

rena tuthersta Läran

^:nej

,

_der

_{fordras er}

_{arbete ikär-}

leken, en stadig kamp,et

korsens

korsfästande, et

»erldsens

försakande,et waldgörande pä

Him-

melriket, et löpande

efter

^klenodet,

, _Cor.

₉

_In-

genkan

förneka

^{mig det,atlv}Apostlarne,ochde-

ras

^Lärjungar,de

förste

^Christne,

förstått

^den

rät«

ta

salighetenes

wäg: deras ^exempel

mäste näst Ctmsti lefwerne

^tiena

otz

^til

efterdöme. Men

^tagee

lludenHelga Nna Testamentsens,

sä

^wäl

som

Kyrko-_deicke

Historien, för

^Eder,

sa ^stolen I ^fä se.

^At

stannat

^{uti blotta predikaneller}

kundsta-

penGudaktighetenes

om Christo .

^mycketceremonier;^mindre_{nei de}^utideyrkade^utwärtespH trones frugter, Christenge dygder,et hellgt

och

strängt

lefwerne. Derföre stutar

lagsä:antingen

hafwa ^nu

^Apostlarne

och

^de

förste Christne

^warit

narrar om

de^wetat,atde

vä

^elbeqwämligare

sätt ha

^kunnat

blifwa

^saliga

och

^likw.il

försakat

^werld,

stigc

nöje,

och

^alt

hwad

^{deras naturllga}

finnen

kunnatfägna;

euer

ock äro

detze ttdsens Christne

långt

iftän

denratta salighetenes wckg.

"Skaffee

med

fruktan och bäfwan

^at

I

^salige warden".

Cn Christen behöswer

imet tänka,at

hanicke

under

sin

wandringstid

här

^iwerldene,

kunde wa«

ra

^glad

och

^förnögdi

sitt

^hjerta

,fast han

^med

fruk-

tan

och bäfwan sör.er ^{för sin}

^salighet:

Jo

^mycket

wäl;denne

fruktan förstörer

^{intetglädlen:}uta»

hon

^bewarar

otz ^allenast försäkerhelell. Derförs säger Lutherus: ^man finneringen

gladare

män-

nista,

än en

^Gudfruktig

Christen. En

dotter

som

harsätt ^en ston _ochkostbar

^diamantsring

utaffin fader, _med den ^förmaning, hon stal wäl se

^til,at

bo»

c

'? ⁾

hon

_tan,

icke _men förlorar ^en sä

^dyrbar

stänk: honhar fruk.

ända

större ^glädje; hon fruktar

^at

bon

lätteligen igenom

wärdslöshet och oacktsamhec stulle förlora ^en sa

förtröfiigring,

hon fruklar

^der

sådant

^skedde,

stulle hon föttörnasin fader.

^Men

hon

^{gläder sig}

llkwäl

^mera;

hon

^{gläder sig}

öfwer fadrens

^{goda hjertelag}

, _{och hon}

_{gläder sig}

_öfwer

den

kostbara

undfängl"

stänken. Sä

kan hoset

Guds

barn

fruktan och

^glädie

wara tilsammcm.

Tertuliianus

^Killaren

Christen

KKm-lur^m- bulum,

salis^etenes lindansare: en lindansare mäste beftita

^sigät

^wäl

^kunna

behålla

^balancen

och

jämn wigtikroppen, gör

han

^et

falstt

^steg,

sa

^kan

han

^{lätteligen falla,bryta}

hals och

^beni

stocken.

Saligheteneswäg

är

^träng

, _{smal och}

fiiprig,aär

man

intet rätt ända fram,

sa ^{faller man}

^tilhöger

isäkerhet, til wänsteriförtwiflan,

pä

^bäggedera

sätten ^störter

^{mall sig i}

helfwetet.

^Rudolph

^en Förste af

^Anhalt,

som

^underKejsar

Maximiliano

denl.

hade erhällit

atstilligesegerwinningar emot Wenetianerne,

förde

ⁱ

sitt

^wapn

^{en Jungfru} som

iet

fat

med darrande

hand

^barmat

ät

^{et Lejon,}

med denna

öfwerstrift.-

^{äemperintimere}

,

_altid

_i

fruktan. ^Wi

^bäre

^wara hafwor

ⁱ

swaga

kärlen,

derföre säll

^ärden

som _allestädes fruktar

^sig:

men

den

som

^halsstyfär,

^faller

ⁱolycka. Orsp.

B-

28:

14.Inträ ^{unömcgvesngm}g^nuscumlupon^bitilz

nun<lUÄM ett ^lecuruz,

har enLärare

^saat,et lamb

som

^{liggermed wargenien kula,}

^fruktar och

^bäf,

war

^stadigt.

Ack! hwad hafwe

^{wi intet}

sä

^wäli

som

^utomok,

för

^glupande

ulfwar:

werlden

aren röfware

_jon ^kula

, _satan

gar omkring

som

^{et rytandele-}

at

upsiuka, derföre

tiener eder

Gud

med fruk,

B

^tan,

18

tan

, _{och frögder}

eder meddarrande

; "Skaffer

^med

fruktan och bäfwan

^{at isalige} warden". När

man har

^at

förwänta

en härlig belöning,

sä

^aktar

man

intetmödaeller arbete, saligheten lhimme- len är

sa

^owärderlig

och stor som

^Gud

sielfwer

är;

sä

^wida

han

^är

fieif war

^salighet

och

^altial- lom,

om man

^ock

stulle förstaffa

^sig

henne

^der

med,

arman

gick mwt igenom

sielfwa helfwetet och

^{allwerldenesmartcr}

efter

^den

samma, _wore

detintetförmycket:

Er endaste

^ögnablicki

himme-

len, kan

altsammans

^betala.

O

^{blinde jordenes} trälar!

hwad staffen I? hwad

^arbeten

I? ^hwad

löpen

I ^efter?

^{ära,rikedom,werldstigeförmaner;}

(^uXre

cll^niora Hwad

^ärsådant,

en

stugge,etdamb

,

et wader,eller^atjagrent ut

ma

säjamedPaulo,

starn och

^{träckaret. Jagwil}

nu

intet talamed eder

som

^{Christne,tydakunde jag}

afGudsOrd

oemorsäjeligen

wisa

^{ederatet Guds}

barn aldeles intet bör

sträfwa efter

^{någotsådant,}

nej;

Chrisius

^säger-

samler

eder rikedomar i

hinl-

melen,

hwilka hwarken rost

eller malkunna

förtä- ra.

^Jagwil

nu allenast

discurera

och ^handla

^med

eder

som

förnuftige männistor,

och

^{lemna detta}

endaste

tiledert^mognare eftersinnande; lät

wara o männista

^atduiwerlden

stulle hinna sä

^widt,

atduwore en^egare

af

^de

mäsie ioroiste

^lycksalig-

heter! ^sä

^{är ända}

, som

jag pämmner mig

hafwa

länt

hos

l^tNlum:!>lemo tamcompolitXtellcitgtiz ett,_{ut nan}

liliczua

ex pgrte cum t^wslvi qu^lit^te

xixemr.

^Ingenär

sa

^{lyckeligellerförnögdmed}

sitb ständ och

^{wilkor,atintetnägot}ännu til

hans

^öw

stan ^stulle

^{fattas. Ingen}

männiffa har

^ägt

nä- gonfin mera af

jordtstt nöje

och

^timmelige

lncksa-

ligheter

( _'9 )

ligheter än^Salomon,

men sedanhan ^igenomränt

alla wälllliiers^krets,

smakat och

^{pröfwatalt,fal,}

ler

han

^därmed

etftdant

^omdöme:Vilnitagvanitg.

tum. Fafängelighet. _Utan

twifwel har

^{?rovi^en.}

cen

och

^{denGnoomeligaFörsyn,dermed,at wart}

nöjedär nedrealdrigärfullkomligt

,

welatgifwa

06

en yemlig oaminnelse, atwiicke

stulle ^fasta

^tvä-

ra

talikar wid^detta

zordiffa:

^{Gudallena ärcen^}

tm n

cjuietivum

^,wär

siäls

^rättahwilopunct.Men

jagwll ännu^gawidare

och

^lemnadigo

männiffa

deiltankan,_dukunde

fa

ⁱwerlden alt

hwad

^ditt

körstiga

sinne

^fornögde;

sa

^{frägar jagmin}

^{wan ,äst}

duicke en pilegrim

och

wandrinasman?

stal

^du icke dö?la detgamla

förbundet står fast.

"Det är

männiffom

förelagt en gäng dö,

men sedan

^do-

men".

Ebr.

9:

stal ^{nn männistan}

^dö,som

^hon

Wisierligen stal ^{ncfcit vitgcletineri;}

sa

^är

det^juen oförswarligdärhet,atdellblinde siälen, intetär omtanckt

om

^{etgodt qwarter} tilqwällen,

jag

menar

^när

oetz lefnadssol

^är nedergängen.

Predikaren

^{säger wäli}

^Bokens

9: ^12.

"Män»

nistan

^wet

sin

tid intet".

Och

^detär

sant: men sin

dödwet

hon

^likwalat

han

^är

wisi ^; Himmelen

^wet

hon

^at

han

^{är härlig;}

helfwetet

^wet

hon

^{at dccär}

grymt;ewighetenwet

hon

^atden

sr

^oändelig;

lift

wet wet

hon

^atder

är

kartt:^dettaalt ^wetmänni-

stan. ^Detta

^trorhon,

och anda

^bekymrar

hon

^sig

allenast om

^det

som

^{10,20, 30eller}

fiere ^ar

^(kan»

ste

^{ock icke}

sa

^{mängedagar)kunde tjenatilkropp-}

sens ^och

^{detta timmeliga}

lifwcts

^nödtorft,

^men

det

som

^{dellodödeliga}

siälen

^iewigheten

stal ^an-

tingen

fara

wäl eller illa af, det^sörjer

hon

^intet

före. O Jerusalems blindhet!Hwarmed

^{dm jor.}

B distl

,»^

( -0 )

difft sittte trälen sa

^slagenär,at

han ^icke befinner

hwad sin

^ewiga

frid tilhörer.

Iblandflere

däraktige handlingar

jagsäg

imin wcmdrmgstid,har ^jämwäldenne warit:^jag

har

känt

en person, som

^köpte

^en häst för zo

^riksdaler,

men

_{dermed, at}någon tid

derefter

^redhan

honom ^til

^döds

han

^jagade

efter ^en

^håra,den

_han än-

tellgen

fick

^stjuta

och

^{kunnatsäljapä}den orten

för

ungefär_te y

a

6styfwer,

efter »värt

^myllt;jag

tänck-

dadenne

hans

^aAion

hörde

^{under de} imperlo<

n2li3,pNniwl,pi^et, pucletLcc. Men

tusende ^re-

sor större

galenskap begä de

säkre

^männijkor,

som

deras

fial

^den

himmelffa klarhetens

^{glänts, den}

vbegnpeligawerldflig fiättja

Guds och en strälen för

flygtig syndig^{ett spott-}lusta,^kjöp

satan af

ofwerlata.

werlden inomAck!₆

Esaus darhet.

dagar:

men

när

^Gud Jesus

^ffapadewille

äter- hela

wtnnaden

förlorade

^saligheten

, _{sä mäste han mer}

an

trettto är lida,arbeta

och

^dö

för

^den

samma:

det

måste

^ju

^{waraen owärderlig}

^skatt,

_hwilken Ie-

As

^{lgenom et}

^sä

^blodigt

^och

^{längsamt arbete}

^ost

förwärfwathafwer:

^willedu

o männiffa

^dä

sa

^li-

derltgen förspilladetta klenodet;

derföre "Lätom

ov _ar, nu fruckta,

_{at wiingaatiwi intet}

försumme

^det

löfte som

hans

^rolighet;

och

^{aticke något}

wland^oy tilbaka

blifwer'. Lärarena

mena, at

An förbönhwilken

^{Stephanus gjorde,}dä

han stenades , _{har omwänt Panlum}

_{:Jag wil}

_nu som

en,

_{den dergar allwerldenswäg}

, _{fälla en}

_hjert-

mnerlig

förbön,

för

^deisynd

och säkerhet lefwan-

de sialar, at

Gud

wille^igenom detta mitt wäl- wenta^tal,

som

^jag

^{nu wil}

^{förseglamedmittHlod,}

röra Keras

^{hjertan sä,}

at

^de

matte

^upwakna

af

säker-

( ₂₁ )

säkerheten,

förr

^{an dealdeles}bortsomnaⁱdöden

och fördömel-

sen.

Skaffermedfrucktan och bäfwan^atIsalige war«

den. Nu skyndar jagtil^andan af^{mitt tal,}och^tilstulet^pa

Mltt lif; wiljandesbjuda hwar och ^enharidodelighcten et långtoch^ewigt farwal.

FarwalStormägtigsteSwea^KonungFriedrich,Farwal Hulldaste Drottning Ulrica Eleonora

,

_{Guds Nådige}

_För-

syns_Öga ware_wakande

öfwer

Edra Kronor! såsom molnsto-

den

satte^

sig emellan Israeliterne och^Egyptierne

,

_sä ware Guds^magtige beskyddemellan Eders Majesteter,och ^Edre hemlige^samt osscntelige fiender: Herrans Salighets-stöld,

hans^högrahandbeware ^eder,säsom ^{en ögnasten,at}I^ma-

gen i_penbarehanskraft

säkre

^bo

, _för

_allefalske stamplingar och^up- waldsamheter. Och^emedanIregeren ienfsrwirrad

ja/ne,

^tid,

sa

önskarjag atGud wille gifwa edermanner til radsutaf Isaschars^barn,om hwilka siar:^{at de woro}för-

ståndigeoch wiste ^hwad Israelgöra stulle,datidensH

krafde,och^{alle derasbräder fölgdederasord, l}

Chrön

13: 3^.Gud läte Eders^Majesiäter

sa

^{kunna wib} flutet af Edra^dagar,detze tunge jordistaKronor förJesu fötterneder- lägga, atIefter dödenaf hans hand ^mattenundfå

Räkfär-

dighetenesoch^NronesoförwansteligaKrono.

Farwal^Gwcrigeochisynnerhet duKongligeResidenceStad Stockholm,_N?ine dagaräroframgangne

som

^{en stugga,}

menduHerreblifwer ewinnerliga,stat^upoch^förbarma

Digöfwer^dettaZion,tx^detär_tidatD"äst ^nad3U<;och stunden^ärkommen;Psalm.^102:14. O!SwerW, _det ma wara_hurdet ^wil,

sa

^dörjaganda

för

dig med et karligt hjerta; Jag

önstarderföre ,

_at mitt afhugnahuswud^mätte bekomma ^digsä^wäl

, _som

_{G<baBichriSonshuswud}nyttja deStaden ^Abel,sedan det afstagit war ²_Sam. 20. Ack!

At den grufweligeGuds wredesstormoch ^{de grymma} olncks- bölior,

som sä

^haftlgtsta ^{uppa edertregements}och wälfards ssepp,_matte numed mig sagtaoch^läggasig,och^atjagwore

den rattaJonas,med hwilkens utkastande^{ur skeppet}ochSo-

cieteten, wredenoch stormen uphörde! Jag säger_intetmera, menIGwea^Inbyggare,låsenmedmogeteftertänkande^de

första

aderton raderafdet andra Capitlet iJerusalems Förstörings Historia,

hwilken

^finnes gemenligen l

Ualmboktn"'3M

^är

B 5 satt