I Iri i i i nnr 1111111 b rT fe

I Iri ^{i i i} nnr ^{1111111 b rT} fe

H:fors, J. Simelii arfv. boktr. ^akt;ob. 1894.

H:o £

Tidskriftens prisi Byrå:

XT „.. 4 Fmk föl ai

Andregatan JN:o oi. postarvodet._.inboraknadt..

... _~

1894

& Hebruapi -&-

a ^to a 1 4-•• Prenumeration sker:

LS ar KeOaKtOr: Utgifningstid: 7 landsorten: å postanstalterna

aret ROSINA WÉTTERHOFF den ^-js:c^je J hvarje månad. ^I

Helsingörs™

hos redaktionen

adt. Telefon ^{1322 och bos G}

-

^w

^-

^Edlund.

Om vigselformuläret.

Föredraghålletvid Unionensmöte A. 31 Jan. 1894.

Af Adelaide Elirnrooth.

M, Sverige har nyligen ett förslag till

' ^nytt

vigselformulär varit föremål lör kyrkomötets behandling. Då frågan helt visst också hos oss ^är- af intresse för många upplysta personer, som måste linna Gamla Testamentets åsikter om hustruns förhållande till mannen något

antikverade,

vågar jag här taga den till tals.

Vid det svenska kyrkomötets diskus- sion af det synnerligen reaktionära försla- get till

nytt

vigselformulär framträdde dels

ganska liberala yttranden, dels försäkrin- gar om »att den gamla lydelsen vore kär för många». Och härtill fogade man den äfven här ofta nog hörda åsikten, att aposteln Paulus' uttalanden i

Epheser-'

brefvets 5 kap. 22—25 ^{v.*) »vore}

ett

verkligt uttryck för äktenskapet, ett åter- speglande af förhållandet mellan Kristus och församlingen». »Det

skulle»,

säger en

talare,

»vara en stor

förlust,

om kyrko- mötet af malplacerad artighet mot vissa kretsar af stadens damvärld skulle be- sluta sig för att borttaga dessa ord».

En annan, en teologie professor, betonar att »ingenting så ofta framhölls i Skrif- ten med afseende ^å förhållandet mellan

man och

hustru,

som att hon skall vara honom underdåning.

—

^{Hvad or-}

den »ett kött»

beträffade,

ville talaren äfven att dessa skulle stå

kvar,

enär ak-

*) Hustrurna vare sina ^män underdånigeså- som Herranom. Ty mannen ^{är hustruns} hufvud, såsom ock Christus är församlingens hufvud.

Såsom nu församlingen är underdånig Christo, så skola ock hustrurna uti all ting vara sina män underdåniga. ^{I män} älsken edra hustrur, såsom Christus älskade församlingen ^och hafver utgifvit sitt lif för henne.

tenskapets karaktär i detta

stycke

väl icke undergalt förändring sedan dess stiftande.»

Nästa presterliga talare fann

att

an- märkningarna mot både det äldre och

det nu föreslagna vigsellormuläret gällde ingenting mer eller mindre, än om Nya Testamentet skulle ha någon gällande auktoritet. Någon eftersmak af orienta- liskt tänkesätt fann han för sin del icke uti att kvinnan skall vara sitt

hufvud, mannen,

underdånig.

Ännu en svensk teolog vid namn Norrby, fann det nya förslaget >bygdtpå trogen biblisk grund och kunde

ingalunda

finna en förnedring för kvinnan i

att

vara mannen underdånig i allt. Offer- villigheten vore kvinnans adel och styrka

—i

allt bör kunna vinnas genom kärleken som lider».

Kvinnosaksbladet Dagny, som egnar för- slaget en granskande

artikel,

^sammanfat- tar sin åsikt i yrkandet

—

^{»att vigsel-}

formuläret från 1811 måtte hällre oför- ändradt eller med

några

smärreomskrif- ningar bibehållas och brukas efter brud- parets val alternativt ined det nya»

ifall detta antages. Härtill bifogar Dagny anmärkningen: »Då Paulus ger viljan fri från så många bindande stadgar i af- seende på männen,

tro

vi det väl borde

vara oss

protestanter

tillåtet att tillämpa samma kristliga frihetslag äfven för den gifta kvinnans räkning. Men vi hafva naturligtvis ej härmed tänkt oss att en sådan frigörelse skulle leda till kallt obe- roende man och hustru emellan. Tvärtom

tro vi att just den frivilliga, ömsesidiga sammansmältningen af två fria viljor till en då blefve regel, i stället som nu un- dantag.»

Vid slutlig votering, sedan liberala rö- ster uttalat sig mot den för kvinnan kränkande uppfattning, som innehålles i det anförda Epheserbrcfvet, förkastades först dessa epistelord och' därpå ett yr-

kände

på nytt

förslag hos Kongl. Ma- jestät.

Efter denna kortfattade framställning af frågans behandling i vårt broderland Sverige, ber jag att få bringa den på dag- ordningen äfven inom vårt kvinnosaks- förbund. Icke heller vår finska kyrkas vigselformulär torde kunna synas alla länkande och själfständiga ^män och kvinnor fullt tidsenligt, ehuru de af gam- mal slentrian ej uttala sig däremot utan låta sig nöjas därmed.

När kristendomens store förkämpe,

—

som dock i alla fall endast var männi- ska och barn af sin

tid, —

gaf hustrurna de strängaförmaningarna »att i allt vara sina män underdåniga» talade aposteln Paulus till Orientens

folk,

där kvinnan än i dag lefver i djup okunnighet och för- nedring såsom mannens slafvinna. Det var ej stötande för hans åhörare eller åhörarinnor, då det förkunnades dem att kvinnan är skapad för mannens

skull,

men mannen är icke skapad för kvin- nans skull». Detta tycktes dem natur- ligt, liksom

att

mannen var af Gudi satt till kvinnans »förman». Den starkares rätt erkändes ju öfverallt i dåvarande samhällen.

—

Nära tvåtusen år ha dock radikalt ändrat vesterlandets rättsbegrepp

härutinnan,

och man har därför svårt att inse, hvarför några af Paulus' påbud be- träffande kvinnan skola gälla som ^rätte- snöre ^{lör alla}

tider,

mer än andra i lika bestämd ton uttalade påbud till hans för- samlingar.

»I tjänare ^våren lydige edra herrar med bäfvan och räddhåga» anbefalldes af aposteln på en

tid,

då slafinstitu- tionen ^var öfverallt rådande; det ljöd i hans samtids öron icke så hårdt och

grymt

som i våra. Men kulturarbetet har visat oss slafveriets orättmätighel och sträfvar

att

upphäfva det öfveralt.

Vidare befallde Paulus: »Hvar och en

vare

öfverhelen,

som väldet

hafver,

un- derdånig.> Om häruti dåförtiden ej an- sågs ligga någonting för individen krän- kande eller

nedsättande,

så betviflar jag att till och med de ifrigaste nutida be- kännare af Paulus' kristendom gå in på att med ofvananförda ord sanktionera militärväldet eller någon annan

äespotisk

regering med Guds nåde, som för tillfäl- let upphäft sig till

öfverket. —

^Paulus

tillstadde ej kvinnan »att hon andra lä- rer>, och detta var ett vist förbud då det gällde den ytterligt okunniga, under man- nens ok förslöade judiska kvinnan. Men jag frågar, om någon i våra kultursam- hällen ville rösta för att från undervis- ningsämbetet utmönstra folkskollärarin- nan eller någon annan skicklig

lärarinna,

med ordres till henne att »tiga iförsam- lingen?»

—

Då jag anfört bär så många citat från Pauli epistlar, har det skett för att på- peka, till hvilka ohållbara konsekvenser det kunde

leda,

ifall staten och kyrkan från sekel till sekel med seghet faslhölle en föråldrad och skadlig världsåskådning.

Skall ett dylikt

betraktelsesätt,

som gällde den judiska

kvinnan,

fortfarande ha an-

språk

på att strängt respekteras af det

19:de seklets kristna kvinna? Hennes hedniska och mohamedanska medsystrar stå som afskräckande exempel på demo- raliska begrepp och

seder,

som bli rå- dande i

samhällen,

där mannen obetin- gadt är hennes

»herre,

den hon bör vara underdånig i allt».

Emedan en slik uppfattning går igen äfven i vårt nu gällande vigselformulär, må det tillåtas att bildade ^män och kvin- nor häremot inlägga vissa

reservationer,

afskakande gamla, orättvisa fördomars auktoritet. Både för förnuft och känsla ligger någonting lika motbjudande som oklart och förmätet i den analogi, som uppställes mellan mannen

—

^hurudan

han än ^må vara

—

och människosläk- tets högsta ideal Jesus Kristus. Båda skola vara

»hufvuden;»

den förre för kvinnan, den senare för »församlingen».

Liknelsen är äfven därför misslyckad, att den är onaturlig, utan logik och utan historisk sanning. För det första torde näppeligen någon äkta man kunna tänka sig kärleksförhållandet till sin hustru iden- tiskt med begreppet om en »församling».

—

Och äfven om han kunde göra

det,

torde han i vanligaste fall knappast tro sig ha förpliktat sig till att som liknelsen fordrar, gå i döden för henne. Däremot inträffar det stundom att hustrun i _or- dets fulla betydelse måste gifva sitt lif för att uppfylla de plikter äktenskapet ålägger henne. Men härom tiga visligen såväl äkta män som teologer.

För det andra framgår vid

flyktigaste

genomläsning af de fyra evangelierna, att det ej pä Kristi tid kunde talas om någon »församling» i ordets egentliga och kyrkliga mening, lika litet som om nå- gon kyrka. Åtföljd blott af tolf fattiga, okunniga män af

folket,

vandrade Män- niskones son omkring i det judiska lan- det, talande i synagogorna lör allehanda åhörare, som ej tycktes på minsta ^sätt erkänna »Nazareern» för sitt hufvud.

Sin nya lära om hela mänsklighetens barnaförhållande till Gud, brödraförhål- lande till

nästan,

visshet om en uppstån- delse efter döden och om helt andra sed- lighelsbegrepp än de då gällande

—

denna

lära,

som omgestaltat

världen,

pre- dikade han ej för någon ordnad försam-

ling, ulan hälst för fattiga folkhopar, till- strömmande för att lyssna

hänförde,

^»ty aldrig hade någon så talat som denne mannen». Jag har vandrat öfver de

ställen,

dem den Gudomlige Mästarens fot

beträdde,

och med rörelse tyckt mig återfinna hans fotspår bland Judeens vilda klippor och afgrunder, i öknens torra

sand,

vid Jordans sköna stränder och mellan prunkande liljor

på

betesmar-

kerna,

där herdar alldeles som för tvålu- sen år sedan valla sina

hjordar

under

Orientens

genomskinliga himmel

—

^och

det föreföll mig där ^än mera oförklarligt, hvarför

Paulus,

och alla kyrkans ^män efter

honom,

nyttjat ordet församling, för att beteckna de tillfälliga

folkmassor,

som samlades kring den milde folktala- rens predikstolar i den fria naturens

sköte,

där hans åhörare liksom mera omedelbart stodo under den Himmelske Fadrens öga, ^än om de samlats under kyrkors hvalf. Också förkunnades ej här att äktenskapet

—

den af kärlek in- gångna förbindelsen mellan en man och en kvinna

—

bör ha formen af en tros-

akt,

hvarigenom hon måste låta sig för- vandlas till en viljelös

varelse,

ställd un- der sin herres lydno,

ty

det ^är ju som vi alla veta, icke Kristus som sagt, att

?mannen är kvinnans

hufvud»,

eller att han skall vara hustruns

förman,

öfverse med hennes svaghet såsom med den der ock arfvedel skall hafva i Guds

rike,

o. ^{s. v.}

Det har fordrats

ett

skickligt och lång- varigt arbete från klerikalt håll till stili- seringen af vigselformuläret, i ändamål alt förläna denna mystiskt patriarkaliska anda åt en borgerlig institutionningsvärd och nyttig, när den är

—

hvad^akt- den bör

vara,

en sedlig förening mellan två inför Gud jämlika individer af olika

kön,

afsedd till hvarderas inbördes för- ädling och lycka och det höga ändamå- let att fostra nya släkten åt samhället.

Men äfven den hängifnaste,

trognaste,

mest själfuppollrande kärlek mellan två makar kan ej förvandla dem till

»ett kött»,

hvarmed vigselformulärets motbju- dande och krassa uttryckssätt betecknar denna själarnas, kropparnas och viljornas förening under kärlekens fria lag.

Det har alltid

synts

mig underligt, hvar- för kyrkans män till helgande af denna

vackra förening, icke gjort

ett

lyckligare urval af Paulus ord än alla de ofvan anförda. Huru mycket mera passande hade här ej varit t. ex. påminnelsen om denne apostels ojämförligt sköna defini- tion af

kärleken,

som står att läsasi _l:sta

Corintherbrefvet: »Han är ^tålig och

mild,

han uppblåses

icke,

han söker icke sitt och han vänder aldrig åter.»

Ur de synpunkter jag här framhållit, har jag vågat draga den kanske imån- gens tycke kätterska

konsekvensen,

^att vårt .vigselformulär

borde,

för att tillfreds- ställa vår tids moraliska begrepp, få en annan ordalydelse än det har äfven i den för finska kyrkans behof

senast

^ut- gifna handboken. Ty därest den blifvande hustrun nu icke låter största ^{delen af} det som vid altarets fot påbjudes henne såsom plikt, tanklöst

gå

in genom ena örat och ut genom det

andra,

stöteshon af

förmaningar,

mot hvilka hennes akt- ning för sig själf måste inlägga en hem- lig men bestämd

protest.

Därpå begår

hon,

medvetet

falsk,

den enda högtidliga

ed,

hvilken hon under hela sitt lif har att som mogen kvinna offentligt inför

vittnen aflägga! Och huru månne en finkänslig,

bildad,

samvetsgrann man ^vara till

mods,

om han allvarligt fäster sig vid de ord som uttalas för honom och hans brud vid beseglandet af deras äkta för- bund? Det borde nästan vittna om en viss uppblåst dumhet och löjlig själftillit hos en nutids ung

man,

ifall

han,

utan att i sitt inre känna sig litet flat och ge-

nerad,

accepterar som sin rättighet den öfverlägsna myndighet, hvilken han hör sägas vara

honom,

af Gud gifven öfver sin

hustru,

därför att »han är ^begåfvad med större förnuft och starkare natur»

än det så kallade »bräckliga käri- let».

—

^Måste icke sådana ord en smula skärai öronen på énhvar, som uppfostrats i den lika

arfsrättens,

kvinnomyndighe-

tens

och samskolornas tidehvarf?

—

^Men

det är ej tillbörligtalt någon skugga al löjlighet

får

falla på en helig

ceremoni,

instiltad för det kristna samhället. Blotta ordet

makar,

som enligt vårt vackra svenska språkbruk ^betyder två som äro

lika,

är en protest mot vigselformulärets ordande om underdånighet.

Tidskriften

Dagng

säger i anledning af det nya förslaget till ändringar:

—

»För vår del äro vi

öfvertygade,

att för-

sta

följden af ett obligatoriskt vigselfor- mulär sådant som det föreslagna, skulle blifva påbxulet om obligatoriskt civiläkten- skap. Det går nog därhän ändå och be- höfver ej innebära någon olycka, om det sker i lugn och under godvilligt tillmö- tesgående.

— --

Men om lagen skulle framtvingas genom ett missgrepp af kyr- kan och under formen af fiendtlighet mot nyare

tider,

så voro det i sanning illa och skulle kunna göra

klyftan

mellan vårkyrka och vårt folk ännu större och mera hotande än den redan är.»

Dessa ord tåla att tänkas på. Den tid är förbi då auktoriten hos kyrkans män stod obestridd af majoriteten inom lan-

det,

då de ansågos vara samvetenasrätta

ledare,

såsom mystiskt invigda tolkare af Guds till dem särskildt uppenbarade ord.

Nu är det ej mera så lätt att lägga band på

tankefriheten,

ej ens hos kvinnan.

Skolan har öppnat för henne samma ve- tandets källor som för

mannen,

^{och det} gamla förbudet att däri släcka sin törst är upphäft för Evas döttrar. Intet kyrk- ligt påbud kan därför numera hindra henne att känna sig som mannens jäm- like. Må man äfven betänka att det icke endast är dygdiga, rättskaffens män, som ha rätt alt träda i äktenskap; detta till- städjes äfven skojarn, drinkarn och den sedeslösa oduglingen. Utan minsta för- behåll beklädes han med rättigheten ^alt vara

förman

^{och råda}

öfver

^en

^kvinna,

honom måhända mycket öfverlägsen både andligt och moraliskt. Hans

öfvermod

växer genom en obetingad maktfullkom- lighet, som ingalunda inom det civilise- rade samhället bör tillkomma den ena

människan öfver den andra. Och att vigselorden, högtidligt ställda till

obildade,

råa män af

folket,

falla i god jord, därpå fins dessvärre altför talande exempel.

Många se häri elt privilegium för sitt kön att utöfva styrkans rätt inom hem-

met

och göra för hustrun äktenskapsplik- terna till det

tyngsta

af alla ok. Det är på tiden att åtminstone ej vigselformu- läret ger sin sanktion därtill genom för- maningar, ställda med glödande trosnif.

till judar och hedningar af den samma apostel, som med helt andra ord i l:sta

Corinterbrefvets 13 kap. väcker hos oss

HEMMET OCH SAMHÄLLET.

N:o 2 ¹¹

begreppet

om kärleken i ett kristet äk-

tenskapsförbund,

det hvarken lättsinne eller

egennytta

knutit.

—

När den äkta kärleken i lust och

nöd,

sammansmälter två hjärtan och två viljor hos fria indi-

vider,

är den oförenlig med begreppet om en

befallande ^part

och en underdå- nigt Igdande.

*5C

„Papin ^rouva"

vid Kvinnosaksförtundet Unionenssenastemöte.

Referat af frk. M.^Friberg.

är icke utan tvekan jag åtagit mig att här i kväll gifva _en framställning af

Juhani

Ahos »Papin ^rouva». Tvekan redan därför att detta arbete och de där behandlade personerna icke i någon nämn- värd grad ^{väckt mina} sympatier, ^{tvekan äf-} ven därför att jag måhända kommer att vara ganska ^{allena om min} uppfattning ⁱ denna församling. Men det fins en om- ständighet, hvilken påvärkat mitt beslut att ändå åtaga mig uppdraget. Jag har nämli- gen gjort den obsen^rationen ^attsåsnart kvin- liga författare skildra manliga typer, emot- tagas dessa med den största reservation af männen och slutomdömet lyder vanligen:

Sådana äro vi icke, författarinnan känner icke ^{männen. Men} då manliga författare framställa kvinnor ^under de ^mest olikartade gestalter ända från den rasande, ^furielika kvinnan till den milda, himmelskt oskulds- fulla utan lidelse och passion, då hafva kvinnorna alltid med tacksamhet einottagit dessa skildringar. Det kan ju hända att en och annan kvinna icke funnit dessa gestal- ter sanna, men de hafva i alla fall icke protesterat och härutaf har man dragit ^den falska slutsatsen att den som tiger, ^den samtycker. Detsamma kunde blifva hän- delsen i fråga om »Papin rouva», ty så vidt ^{jag vet har} icke ^någon kvinna ^ännu uttalat sig ^{om detta} arbete, och därför kan det ^{ju vara} skäl ^{att taga den} kvinliga ^typ, som här skildras, ^{i närmare}

skärskådande

och undersöka huruvida hon har sin mot- svarighet i _våra finska förhållanden.

Juhani

^Ahos framstående författaretalang, glänsande stil, rika ^{språk, målande} natur-

skildringar och fina observationsförmåga _äro så allmänt kända och ^erkända att jag kan förbigå dessa sidor sådana de framträda i detta arbete och genast öfvergå till en ka- rakteristik ^af hufvudpersonen. Må det i förbigående nämnas att ifall jag här ^yttrar åsikter, som redan före mig uttalats af nå- gon annan, ^beror det på den omständighe-

ten att två personer kunna tänka lika om samma sak, ty jag har med afsikt undvikit resensioner öfver detta ^{arbete för} attkunna bibehålla mitt subjektiva intryck.

Berättelsens hufvudfigur Elli är för oss en gammal bekant. Vi ha lärtkänna henne i författarens för 8 år sedan utkomna ar- bete »Papin tytär» och varit i tillfälle ^att följa med hennesutveckling ^{ändafrånbarn-} domen till ^{den stund} hon ^samtycker till en förbindelse med pastor Aarnio. Det ^mest utmärkande draget hos den lilla Elli är en rik fantasi och en längtan ^att nå högt, att se långt. Stundom visar hon prof^{på en} ganska ^{stor grad af} egenvilja. Hon har ^t.

ex. förbrutit sig mot sin ^far och tvingas att bedja _om ursäkt, men gör det icke på den grund ^att hon ^anser sig ^{själf vara den för-} orättade. Under skoltiden ådagalägger hon t. o. m. energi. Det första skolåretär en

svår tid för den lilla landtflickan. Hon förstår icke sina nya ^kamrater, och dessa

äro nog hjärtlösa ^att gyckla ^{med hennes} illa tillskurna grå kläder och landtliga faso- ner. Men då vaknar hennes ambition och hon visar att äfven hon duger till någon- ting. Hon begynner sköta sina läxor med ifver och älvar och blir inom andra årets utgång klassens första elev. Och engång kommen i farten, fortsätter hon

härmed

hela sin skoltid, ^genomgår lärovärket med heder och ^kommer hem med ^ett godt ^be- tyg. Skildringen af Ellis skoltid och den första sommaren i hemmet ^{utgör bokens} briljantaste parti och det ^är med odeladt intresse man läser den. Likväl saknar man här någonting. ^{Det fins} icke någonstädes antydt att Elli skulle hafva tänktsig möj- ligheten ^{att bryta} sig ^{en egen} bana, skapa sig ^en värksamhet ⁱ framtiden, gagna sitt fosterland. Det var icke ännu vanligt då- förtiden ^{invänder man} kanhända. Alldeles riktigt ifall författaren velat uti Elli fram- ställa för oss en prästdotter ^för 40—50 ^år sedan. Men många tecken tyda på att de här skildrade händelserna tilldraga sig på 80 talet. Redan den omständigheten ^att Elli besöker en finsk flickskola (sid.

46

ⁱ

Papin tytär)

talar

härför, ty dessa ftjrskrifva

sig ^{ju som vi} veta från ett yngre ^datum.

Och då vi tillika veta hvilken fosterländsk anda, som besjälar dessa lärovärk, ^{huru där} isynnerhet vid tidpunkten för deras grund- läggande gick ^{liksom en} underström af en- tusiasm ^{genom den} finsktalande ^{delen af} befolkningen, då förstår man icke huru Elli kunnat blifva så oberörd af dessa idéer.

Naturligtvis fins det vid hvarje lärovärk så- dana flickor _som Sigrid Hammar, för hvilka vackra kläder, skridskoklubben och ^sällska- pande ^med pojkar ^äro hufvudsaken, men snart finner ju äfven Elli huru haltlösSigrid

är och de glida ^från hvarandra. Nu tycker man att hon bordt sluta sig till kamrater med allvarligare ^mål, djupare ^intressen och fä impulser ^{af dem. En sådan möjlighet} fins dock ingenstädes antydd. Detär nog troligt att Elli ej haft kraftattförvärkliga^sina framtidsdrömmar, ^{att hon stannat}rådlös ^och modlös inför de svårigheter, ^som hopat sig i hennes väg, ^{men då} hade man äfven för- stått hvarför ^hon i lifvets vår, i den ålder då framtiden alltid synes hafva någonting lofvande och lockande, ^besluter sig ^för att

ingå äktenskap ^{meden person för} hvilken hon icke hyser den minsta sympati. Och huru gestaltar sig ^ett- äktenskap ^{bygt på} sådana grunder? Naturligtvis olika ^för olika individer, men jag tror

det

fins några stora, allmänna möjligheter. ^Det händer ^stundom

attkänslor ^af obehag och ovilja under den dagliga samvaron förmildras och utplånas och ^att där ^{uppstår ett slags} kamratskap, men det händer lika ofta att antipatin ^till-

växer med åren och att förhållandet till- spetsar sig till den grad ^{att ett samlifsnart} sagdt ^är omöjligt. ^{Det är} slutligen ^ganska vanligt att en person, som har ^ett starkt, medvetet behof af lycka och icke finner den i sitt ^äktenskap, i sitt hemlif, ^kastar sig på arbete, läsning, förströelser, hvad som hälst blott för att finna ett surrogat.

Elli däremot förefaller att hafva ^{stått full-} komligt stilla under de 5 ^år hon varit gift.

Det obehag hon kände ^för fadrens biträde ända ^från första stunden har icke aftagit, mellan henne och pastorn har icke uppstått någonslags gemensamhet, hennes inre värld

är för honomen tillsluten bok. Men denna känsla af obehag har icke ^heller tilltagit, den tycks vara stabil, ^ehuru känslorna ^van- ligen ^äro rörliga och växlande.

—

^{Elli fin-}

ner sig icke lycklig, hon längtar efter ^nå- gonting annat, ^men hon gör ingenting ^för

att förbättra sin ställning, ^{för att omgestalta} förhållandena och gripa ^{lyckan. Om hen-} nes arbeten och hushållsgöromål säges (sid.

9 i ^{Papin rouva) att} de icke intresserade henne, att hon endast utförde dem maskin- mässigt och höll ^sig till detallra oundgäng- ligaste. ^{Lika litet} intresse hyser hon ^för den henne omgifvande allmogeklassen, ^och där hade ^ändå erbjudit sig ett rikt ^arbets- fält. De långa vintrarna öfver hvilka hon beklagar sig, hade helt ^säkert därigenom förkortats. För att icke blifva missförstådd vill jag genast påminna om attjagingalunda fordrar det ^{Elli skall}

uppträda

som sam- hällsreformator och göra propaganda för vare sig absolutistiska, socialistiska eller tol- stojska idéer. ^{Långt därifrån.} Hennes värk- samhet skulle hafva gått i ^en helt ^praktisk riktning och ^{bestått uti att} hjälpa ^{den fat-}

tiga och lära den okunniga, emedan det ligger en prästhustru så oändligt ^{nära och} utöfvas snart sagdt af hvarje pastorska, hvil- ken icke helt gått upp i omsorgerna för sin man, sitt ^{hushåll eller} kafferepen ^och toiletten. Det framgår visserligen att Elli besöker ^ett bondfolk, som bor på präst-

gårdsmarken ^{och att hon} om somrarna sam- lar bygdens småttingar ^{för att} plocka ^bär med dem. Men man har det intryck ^att hon endast gör det för ^att skaffa sig ett tidsfördrif alldeles på samma sätt, som då hon leker med det lilla fölet och ^matardet med socker. Hon har icke känsla af att

hon borde gifva någonting ^af sig själf åt dessa små ovårdade linluggar, ^hvilka knapt kunna gå utom dörren ^under den bistra vintern i saknad ^{af varma} kläder. ^Hon har icke den känsla af ansvar, som den bildade, hvilken icke ^förhärdat sitt hjärta, alltid hyser gentemot ^demsom fått så oänd- ligt litet.

Men ingen ^{har hos} Elli uppväckt ^sådana tankar, ^invänder man.

Ja

^{ifall man med}

väckelse förstår t. ex. lifvet ^{i en} stad,^klub- bar, teatrar, föreningar och sällskapslifni. m.

då är Elli nog utan väckelse. Men jag har ofta märkt att alt detta gör männi- skorna ytliga och jäktande. Intrycken följa så blixtsnabbt ^{det ena på} det ^{andra att}

de

utplåna hvarandra. Däremot har ensamhe-

ten eller åtminstone några års vistelse i en- samheten visat sig ^{som en} utmärkt läro- mästare, ty ensamheten tvingar människan

att tänka, den ger henne tillfälle attblifva förtrogen med ^naturen. Utaf skildringen framgår äfven att Elli vistas mycket i natu-

ren, hon tjusas af dess skönhet, ^{hon för-} står dess språk, ^hon blir vältalig ^då samta- let rör sig kring den. Men därför förvånas man äfven öfver ^att hon det oaktadt ^stän- digt går och bär på sina sjukliga ^erotiska drömmar, ty naturen är sund, ^{den är har-} monisk ^och lifskraftig ^{och värkar} uppfri- skande och lifvande.

Än vidare har Elli oaktadt hon vistas ^på

landet,

tillfälle ^att sysselsätta sig ^{med läs-} ning, ty pastorn lägger aldrig beslag på hennes tid, kontrollerar aldrig hennes ^hand- lingar, utan ger henne den största möjliga frihet. Elli läser äfven, hon görbekantskap med 'de ^norska skriftställarena, ^{med Ibsen} och _{Lie, ur} hvilkas arbeten hvar och en som icke ^är mycket apatisk borde hitta en befriande och upplyftande ^{tanke. Det fins} äfven antydt (sid. 58) ^att hon känt någon- ting sådant, ^men det ser ut som om det aldrig fallit henne in att i värkligheten ^om- sätta någonting häraf. ^Men hon ^{är ju} in- gen handlingens människa säger^{man. Låt} så vara. Men då ^tycker man åtminstone

att hennes omdöme skulle _mognat, hennes iakttagelseförmåga blifvit skärpt, hela hen- nes inre människa utvecklats ^genom denna läsning. Men Elli ^är högst outvecklad, hon har icke kunnat komma till någon klarhet om de spörjsmål som afhandlas ^{i den} nor- diska literaturen, 'hon ^{har icke} intagit en egen position. Och ändå ^är det just vid Ellis ålder man känner mest heltoch varmt tager parti antingen för eller emot. Lifvet lär _en sedan att hvarje sak har sina sidor, sina förmildrande omständigheter ^och man blir med ^åren tveksam ⁱ sitt ^omdöme.

Öfverhufvudtaget är Elli _utan något

ideal,

det fins icke någonting, som hon skulle omfatta med entusiasm. Icke ens evighets- sporjsmälet, hvilket isynnerhet vid denna ålder sysselsätter hvarje kontemplativt ^anlagd natur, tycks vara af någon betydelse för henne. Dessa sidor hos Elli ^{framstå isyn-} nerhet under hennes ^{samtal med} Olavi. I hvilken riktning ^{han än} må uttala sig, alltid är hon färdig att följa med och ^finna det utmärkt. Någon gång kan hon visserligen vara färdig ^att protestera och säga: »Hvad är det ni säger?» men då han ^{frågar: »Är} det då icke så?»' ^{är hon} färdig att jaka därtill. Nyheten om Sigrid Hammars äk- tenskapsskilsmässa berör henne oändligt smärtsamt och hon ogillar Sigrid på det högsta, men sedan Olavi förklaratatt detta

är någonting berättigadt, kommer hon par dagar ^{senare icke mera} ihåg att hon tänkt med någon ovilja på Sigrid. ^I hela sitt uppträdande _gentemot Olavi visar ^Elli en utomordentligt stor osjälfständighet ^{och där-} för kan man als icke ^förstå huru ^honsedan plötsligt ^har så mycket styrka och energi

att hon ^bestämmer huru ^långt Olavis och hennes förhållande ^skall sträcka sig, ^hvar

gränsen skall gå och att hon t. o. m. har styrka att draga sig ^{unnan då han närmar} sig ^{för att} gifva ^sina känslor ^{luft. Och} man vet

värkligen

icke på hvilken grund hon gör det. Ar det fördenskull ^{att hen-}

nes känsla för Olavi är fullkomligt ^{fri från} erotik och endast ^{består ien} ideel^{vänskap ?} Jag ^tror det ej. Många drag tyda ^{på att} Elli är erotiskt anlagd. Hela hennes fint anlagda raffinerade koketteri ^{är ett} bevis därför. Hon uppträderi uppseendeväckande toiletter, binder buketter i hvilka hvarje färg har ^{en betydelse.} Alla hennes samtal med Olavi bevisa äfven att hennes känsla inga- lunda ^är uteslutande vänskap, ^ty då hade den grundat sig pä gemensamhet ⁱ tankar och idéer. Men om man unnantager ^att hvardera svärma för naturen, fins där in- genting

'

^{abstrakt som besjälar dem bägge.}

Härtill kommer ännu scenen uti Ellis tem- pel (sid. ^{190). Man endast förvånar} sig öfver att hon ^icke längesedan förlorat själf- behärskning under de långa, ljumma som- marnätterna då hon ^satt med Olavi^{på ve-} randan ända till solensuppgång och glömde både sin ^man och den öfriga världen.

Således är deticke ^frånvaron af erotiska känslor, ^{som gör} Elli behärskad utan sna- rast fruktan, fruktan för människornas dom, fruktan för att förlora sitt bekväma ^hem och sitt lefnadsbröd. Däremot spelar fruk- tan för en brottslig handling ^en högst un- derordnad roll för henne. Ty sedan hon hela ^{sommaren endast} tänkt ^på Olavi, be- kant för honom sin ^gränslösa kärlek och tillstått att hon aldrig ^{älskat sin} man, ^då anser hon sig ändå hafva rent samvete (sid.

215). Icke _ens under nattens ensliga ^tim- mar framstår någonsin för henne den^tan- ken att hon ^är skuldbelastad, har begått^ett groft brott, att hon samtidigt tillhör två män, en kroppsligen och en andligen och

har således tudelat hela sin varelse. Skulle Elli lefva i franska ^ellerryska förhållanden, kunde man förstå detta drag, ty äkta ^man- nen och älskaren uppträda där ganska ^ofta jämsides, i norden ^däremot framföralt ^på en landtlig prästgård ^{är detta} någonting främmande. Man må säga hvad som hälst om den nordiska kvinnan, ^{hon må haiva} hvilka fel och svagheter ^som

hälst;

^{ett är}

dock säkert, ^{hon har} en djup känsla af ak«

tenskapets hälgd ^och troheten ^är henne liksom medfödd. Och denna ^{trohet sträc-} ker sig icke allenast till det yttre, utan i lika hög grad ^{till ord} och tankar, tyäkten- skapets andliga sida ^{är och}förblir ^hufvud- saken för nordens kvinna.

Men Elli har icke haft tid ^{att analysera} sitt handlingssätt, Olavis vistelse hos dem har varit jämförelsevis ^kort och under ^hela denna tid har Elli lefvat i en enda ^stäm- ning. ^Men denna ^{anmärkning håller icke} sträck, tv det händer ^åtminstone par ^gån- ger att Olavi aflägsnar sig ^{för en hel} dag och under dessa timmar genomgår ^{Elli alt} hvad hon upplefvat, ^{hon väger alla sina} egna och Olavis ord, granskar ^{styrkan i} hans känslor, ^{fruktar att} han blifvit förnär- mad öfver någonting o. s. v. Men aldrig, icke ^ens i skriftkyrkan uppstiger ^{där en} tanke ^{på hennes} otrohet, på detbedrägeri hon begått emot sin man. Hennes hand- lingssätt ^är sådant att man slutligen^känner någon slags sympati och medlidande för pastorn. Elli är t. o. m. nog ofin ^attsmåle och finna sig road ^{då Olavi} gycklar ^med honom (sid. 86). ^{Han är ju} oändligt naiv,

utan djup och observationsförmåga, ^men han är godmodig, välmenande och oförarg- lig. Isynnerhet ^är han rörande ⁱ sin ^be- undran för sin hustru och i sin tillit till henne. Då han märker att hon blir ^fåor- dig och allvarsam, ^{föreslårhan att}hon ^skulle skaffa sig ^ett sällskap. ^Hade pastorn varit tyrannisk och fordrande, misstänksam ^och svartsjuk eller hade han varit Elli otrogen, då skulle hennes handlingssätt ändå hafva sin förklaring och ^{vara hälst} litet motive- radt.

Men, ^{säger man,} i alla fall kvarstår den omständigheten ^attElli icke älskar mannen och att det således är naturligt ^{att den} ri- kedom ^{af värme} och kärlek som fins ^inne- boende hos henne skall koncentreras på någon annan och ⁱ detta fall påOlavi, som redan engång tidigare väckt hennes ^känslor och nu åter träder i hennes väg. Det är alldeles sant. Hvilken kvinna ^som hälst hade uti Ellis ställe kunnat råka i samma belägenhet, ^men skilnaden ^{är blott} den ^att de flesta hade ^sökt bekämpa dessa känslor, varit på sin vakt, dragit sig ^{unnan. Och} då de saknat^kraft härtill, hade där^uppstått en inre strid, en kamp emellan hjärtats kraf på lycka och äktenskaplig pliktkänsla. Väl hundra gånger hade en ren och ädel kvinna insett det ohållbara i sin ställning och ^be- slutit att antingen afsäga sig Olavi ^{eller pa-}

storn. Hade äfven Elli känt någonting ^så- dant, då hade hennes öde gestaltat sig tra-

giskt och ^läsaren hade skänkt henne hela sin medkänsla. Men Elli söker ända från första stunden draga Olavi till ^{sig, väcka} hans uppmärksamhet, vinna hans bevågen- het och använder härtill alla till budsstående medel.

En fin psykolog ^hade pointerat ^{de om-} ständigheter hvilka äfven här varit ^medvär- kande: det vid utträdet ^ifrån barnkammaren ingångna äktenskapet, hennes bristande kän-

nedom om männen, deras framfarna lifoch

sätt att taga sina förbindelser. ^Nu däremot framstår Eili ^{endast som en svag och be-}

dräglig kvinna ^utan ansvars-och pliktkänsla.

—

^{Men det är ju gammaldags och kälk-}

borgerligt ^att skrifva någonting ^med ten-

dens, ^{att basera} någonting på en idé. Men härifrån kommer _man lätt till principlöshet, till en literatur om hvilken universitetets rektor i sitt inskriptionstal anmärkte att den i sin _mån arbetar på de moraliska begrep- pens förvirrande hos allmänheten.

I konstnärligt ^hänseendestår bokenhögt, de ^som ställa en vacker form, ^{ettrikt språk} framom idéer och fantasi, finna här althvad de ^önska. I arbetet kan _man icke spåra ett groft ord, ^icke någonting som kunde kallas rått och cyniskt. Och ändå är hela luften mättad med sinlighet, därfinnes han- tydningar hvilka t.' o. m. omedvetet ^värka retande. För att använda en liknelse så förefaller mig ^arbetet uti sin helhet som ett

rum, uppfyldt af kvaf, förskämd luft, men man har ^stänkt omkring ^så mycket parfym att de flesta blifva förda bakom ljuset och bedöfvade.

Eljest gör boken ^{ett något} olika intryck om man läser den på svenska och jag tror äfven att den i svensk dräkt vunnit ^mera sympati än på originalspråket. Detta har äfven sin

förklaring.

Så mycketstort,skönt och vackert vi än fått ^{läsa på} svenska ^tun- gomålet, hafva vi äfven under de senaste åren på detta ^språk fått emottaga enmängd arbeten, hvilka genomgås af en osund pes- simistisköfverkultiveradvärldsåskådning. Den finska nationen har däremot ännu icke hun- nit blifva öfverkultiverad, därtill har den för många och stora intressen ^att bevaka, ^och just därför förefaller äfven en sådan rikt- ning ⁱ vår finskspråkiga literatur som en främmande utväxt.

Grekerna hade för sed att uppresa en staty för segrarena vid sina ^stora täflingar, men endast den som tre gånger utgått med segern fick en byst,som hade porträttlikhet, ty hvem som hälst ansågs icke värdig ^att blifva förevigad. Det kunde icke skadaifall samma förfaringssätt fortfarande skulle iakt- tagas i fråga om dem som skola förevigas ⁱ literaturen. Om man också efter _ett ifrigt letande kunde ^finna en Elli bland Finlands kvinnor, ^är hon i alla fall någonting så en- samstående, att hon, tecknad i den omgif- ning, där författaren stält henne, gifver en skef bild af en finsk kvinna.

4-

Polemik.

I anledning afofvanstående referat.

fid

»Prästens hustru» var föremål för^{Unionens möte d. 31 jan., då} diskussion framträddetvännedivergerande uppfattningar angående denna bok. Det kan därför vara rätt och billigt att också Hemmet och Sammhället ger^rumförtvänne olika

bedömanden,

ihufvudsak represente- rande de båda meningsgrupperna.

Såsom al fröken M. Fribergs ofvanstå- ende referat framgår bedömmer hon Ju- hani Ahos roman ^ur synpunkten af ett gifvet program och sålunda framställer sig för henne frågan: har förf. valt de i boken uppträdande personerna, särskildt

Elli,

till gagn eller skada för detta pro-

gram? Då nu den stackars lilla prästfrun icke synes vara till gagn för kvinnosaken anser referenten henne icke vara en

typ

af vår

tid,

och på den grund icke förtjänt af att framställas. Sedd från en sådan

HEMMET OCH SAMHÄLLET.

N:o 2 13

prinsipiel synpunkt är det också alldeles odisputabelt att Elli icke bordt vara så- dan hon var, känna och tänka såsom hon kände och tänkte och

--

jag vågar väl icke tillägga, handla som hon handlade, dåhennes vedersakare just beskylla henne för att als ej handla. Jag ger därför re- ferenten och hennes meningsfränderrätt:

Elli hade bordt vara en annan ^än den hon

var,

det hade varit lyckligt både för för henne själf och hennes omgifning. Jag

vågar

dock påstå att om

vi,

oförvillade af färdiga program och literära

modeller,

blicka ut i den värld som omger oss skola vi finna att Ellis öde och Ellis skap- lynne varit och ^ärtusentals

kvinnors,

hvil-

ka,

icke mera handlingskraftigaän

hon,

i saknad af

yttre

impulser, af kärlek och sympati, lefva fram sittlif i drömmar och minnen. Om en Olof Kalm korsat deras väg eller ej gör härvid icke mycket till saken.

Lika bekvämt som man på grund af en abstrakt etisk synpunkt kunnat som osann beteckna karaktärskildringen i»Prä-

stens hustru»,

har man lyckats kriticera berättelsens gång efter vissa

på

förhand uppstälda literära skemata som skola tjäna läsaren till uppbyggelse och vanligen be- nämnas

:

utveckling,

konflikt,

försoning.

Dessa hörnstenar för en literär bygnad, hvilka hälst bordt vara så framträdande att man kunnat taga på dem med hän-

derna,

har man icke kunnat få syn på i Prästens hustru.

Sålunda anser referenten att i följd af den literära utvecklingens dogm Ellis känslor för hennes man bordt un- dergå en förändring: antingen hade hen- nes antipati bordt tilltaga

—

eller också hade under den dagliga samvaron

ett

slags kamratskap bordt uppstå. Att lifvet dag-

ligen visar oss huru

känslor,

som icke hafva sin grund i passionen, kunna år ut och år in fortbestå oförändrade bety- der föga då man har

ett system att

hålla sig

till,

i stället för till värkligheten.

—

^I

följd af samma fastställda lag hade förfat- taren bordt låta Elli söka sig en tröst i olyckan genom ett energiskt arbete

—

ehuru i

själfva

värket olyckan långt ifrån att ägga passiva naturer, sådana som Ellis, oftast nedtrycker dem till ovärk- samhet.

Vidare skulle alla vedertagna regler för

konflikten

fordrat attElliefter en svår inre strid bekämpat sin böjelse för OlofKalm

—

eller också häjdlöst gifvit vika för den. Att Elli hunnit till den punkt att hon skulle varit beredd att bryta med sitt föregåndc och hänge sig åt Olof Kalm blott han va- rit den karl som velat påtaga sig en mans

ansvar och plikter gentemot sin

hustru,

räknas henne icke till godo al hennes antagonister. Anhängarna af den fullt genomförda konflikten tillsluta helt be- kvämt ögonen för att värklighetens värld

ständigt bjuder oss på kompromisser, hvil- kas gränserdels bestämmas af de

allmän-

narättsbegreppen

—

sedliga eller osedliga

—

dels af hvars och ens samvete och karaktär. Elli hade bordt vara en drama- tisk person som

Nora,

då hade hon kun- nat tillfredställa en utbildad literär smak.

Men så länge lifvet har att uppvisa så få

Noror,

hvilkas handlingskraft vi kunna

beundra,

men i stället så många

Ellir,

hvars

förhållanden

blifvit dem öfvermäk- tiga och hvilka i sin svaghet och olycka komma våra hjärtan att

blöda,

så må väl literaturen vara berättigad att fram- ställa dem.

En konflikt efter do ofvannämda alter- nativa

resepten

skulle bibragt berättelsens upplösning hvad man kallar försoning och blidkat alla kritiker, men om den där- jämte värkligen vunnit i konstnärligt af-

seende,

därom kan man hysa tvifvel. Visst är att läsaren med lättare hjärta skulle lagt boken ifrån sig efter

ett

sådant sha- blonmässigt

slut, ty

som det ^{nu är} läm- nar ^man Prästens hustru med nära nog lika öfverväldigande

känslor,

som hon själf

erfar

då hon kastar sig ner på klippan och gråter stenen våt. Man får ett in- tryck af att intet skall kunna rädda henne från elände och förnedring

—

^»vågorna

skola ständigt sjunga för henne om dyster hopplöshet och lifvets tomhet.»

Men hvad tjänar det väl till att fram- ställa denna bedröfliga

lifsbild,

^{fråga de} tendensiösa.

Jag uppställer några motfrågor till svar.

—

^Då det mångskiftande lifvet och dess afspegling konsten och literaturen visa oss mänskliga gestalter eller karaktärer som icke lörmå fylla det etiska eller este- tiska måttet, böra vi väl då vända oss ifrån dem af fruktan ^alt förlora våra be- grepp om det ideella?

—

Skulle det ej tjäna till

något

^{att vårt} hjärta vidgas af

medlidande,

^att vi känna deltagande

för

alt mänskligt och lära känna lifvet sådant det är?

Jag erkänner villigt att en så objektiv skildring som »Prästens hustru» hvarken till ämne eller art lämpar sig för till ål-

der eller omdöme omogna läsare, hvilka ha mera gagn af att finna förf. som före- visare och förklarare vid sidan af sina bilder. Den sympati och det medlidande bokens hufvudfigur kan göra anspråk på kan möjligen värka demoraliserande hos de unga, hvilka genom att öfverse med de felande lätt komma till att öfverse med själfva felet.

Jag lämnar all detaljgranskning af den omtvistade bokens förtjänster och brister då det här endast gällt

att

framställa en annan och som jag ^tror, rättvisare syn- punkt för bedömmandet än ofvanstående referats. Det är ingen angenäm uppgift att utsålla ett diktvärks moraliska be- ståndsdelar från den konstnärliga formi hvilken de ligga

inneslutna,

men då man engång inslagit denna väg mådet tillåtas ntig påpeka, att den djuptT medkänsla hvarmed Juhani Aho skildrat förnedringen och olyckan i ett samlif utan kärlek och sympati gör ^att hans bok

—

^{utom det}

inträsse den mästerliga framställningen i och för sig skänker läsaren

—

^lämnar

som behållning en allvarlig, och als ej obehöflig, erinran om kärlekens oumbär- lighet i äktenskapet.

E. W.

•rtff 1

* Sömmerskan

'

af

Hinna Canth.

Auktoriserad öfversäUnin}; för H. o. S.

Römers familj hade flyttat

■

'

^{':' llt till Jm \'nf\rm cnmmirvilli Alnvi}

'°ii- ut till sin vackra sommarvilla, Alava, belägen invid den sorgligtberyktade Walk- järvi, där enligt folktron ett afskyvärdt sjö- troll hade sitt tillhåll och årligen som byte lockade ett eller flera unga, vackra och fri-

*; Denna novell är af förf. afsedd för Suomen Kuvalehti, Hemmet och Samhället och en tysk

tidning.

ska människobarn. Det gick ^knappast en sommar att icke ^någon omkomi Walkjärvis, djupa dyiga graf, ty den som en gång slin- tade dit ned kom aldrig lefvande därifrån.

Och likväl ^såg denna ^{sjö så leende och} oskyldig ut där den låg omgifven ^af sina höga stränder. ^Dess glänsandeytarubbades sällan af stormar och ilar,ty vindarnadrefvo fram öfver kullarna på ena sidan ^afstranden tillden motsatta, under det Walkjärvi ^skyddad af skogar och åsar hvilade där nere orörlig och lugn, kanske blott litet dystrare ^ån vanligt.

De ljusa stilla sommaraftnarna

—■

^{de vo-}

ro Walkjärvis feststunder. ^{Då samlades om-} kring ^{sjön hela svärmar af unga} glada^män- niskor, ^sång och ^jubel genljödo

från

strand till strand och ^det glada skämtet flög kors och ^tvärs. Akustiken ^var nämligen ^{här så} mycket bättre ^{än i någon} konsert fastän sjön ^var ganska vidsträckt behöfde man

■

^{icke synnerligt höja rösten för att bli}

hörd från.den ena strandhöjden tili vi.nan- dra. Under sådana aftnar lyste sjön i sma- ragdgrönt och guld ^{och dci}

\,

r icke många som då de betraktade dess skönhet

erinrade

sig ^det glupska sjötroll ^{som dvaldes i} dess djup.

Några stenkastfrån Walkjärvisvestrastrand var Alavas trädgård belägen och bakom den, omgifven af högsträckta granar och ^björkar, höjde sig villans hvitmålade tvåvåningshus.

Det hade stått ^tomt helavintern, men nu fladdrade den ^blåoch hvita flaggan ^fråntaket till tecken ^på att ägarens familj hade anländt till stället.

De hade kommit föregående afton och följande morgon skyndade Aili, husets unga dotter, ^{så snart hon} stigit ^upp,attbesesina älsklingställen ^nere i trädgården. ^Honstan- nade altemellanåt ^{för att} betrakta ^{än en} blommande buske, ^än någraaf de nyplan- terade klena plantorna på terassen eller ock för att med ögonen uppmäta någotträsom föreföll henne ^{att ha} vuxit mycket sedan hösten.

Som gamla kära bekanta hälsade^hon hvar- je vrå, hvarjeskrymsle, hvarje liten gångstig.

Och de tycktes äfven gladt^{småleende hälsa} henne, ^{deras så länge} saknade nu återkom-

na vän.

Månne de ocksåvisste hvilken viktig ^hän- delse ^som inträffat ^för henne under tiden?

Att hon ^var förlofvad och var så lycklig, så lycklig, ^{att helt} visst ingen enda ^männi- ska i hela världen var så lycklig, ^{som hon.}

Ja,

^{som- Ossi och hon, ty debåda hade ge-}

mensamt ernått denna stora, stora lycka.

Då hon ^{om hösten forhärifrånkände hon} icke ens ännu Ossi. Först jultidenhade de i ettsällskap blifvit presenterade för hvarann.

Huru väl hon komihågdenna

kväll!

^Hon

kunde se Ossi ^framförsig ^{huru han} stod där och betraktade ^{henne medett}tydligt^uttryck af beundran. ^{Och så} bad han henne med en lätt bugning ^{om en} dans. ^Hanfattade henne stadigt kring ^{lifvet och så} svängde ^de rundt kring ^golfvet. Och] musiken ^spela-

de och hjärtat ^{slog af}glädje och lefnadslust.

Den dansen var en värklig njutning!

Den ungavälväksta vice häradshöfdingen behagade ^{Aili redan från} första ^stunden.

Hon hade dock icke dä kunnat anai hvilket förhållande desenare skulle komma till ^hvar- andra. Inte då och inte heller långtsenare fastän de såofta träffathvarann, iblandiAilis hem och ibland hos andra,påspatserfärder, pä skridskobanan på soireer och vid alla möjliga tillfällen. ^{Var det af en} slump eller huru kom det sig att de alltid träffades?

Af _en slump

—

^hm

^—

^{och Ailislog sig}

ned på en bänk för att riktigt ostörd få