Bibliotekshistoria
Läse-Bibliotheket i Wasa 1794–1845
Någre personer inrättade den 2. Aug. 1794 för eget nöje och tidsfördrif ett Sällskaps- eller så kalladt Läse-Bibliothek i Wasa stad
Vasa har långa och djupa bibliotekstraditioner. Wasa Läse-Bibliotheket var inte det första bara i Vasa utan i hela landet. Det grundades av ledamöterna vid Vasa hovrätt.
Och at kunna efter hand öka denne samling har Sällskapet äfwen tillåtit andre af Stadens inwånare, at läsningen deraf emot lindrig afgift deltaga.
"En lindrig avgift" betydde för hela året 2 R:dl. Banco, för halva året 1 R:dl. 16 sk och för kvartalet 32 sk. Knappast hade alla i staden dylika ekonomiska möjligheterna att använda biblioteket, men principen för biblioteket var att vara öppet för alla, och därför anses Läse-Bibliotheket i Vasa vara moder till alla allmänna bibliotek i Finland.
Läse-Biblioteket var ett barn av upplysningstiden; dess samlingar inrymde allt från en karta över Polynesien till verk av Montesquieu. Samlingarna inrymde också porträtt och kopparstick. Dessa utlånades knappast, men det var ett slags frö till dagens artoteksverksamhet.
Även det första censurerade verket i Vasa bibliotekshistoria hör till tiden för Läse-Bibliotheket.
Verket var Gustaf Adolf sitt fäderneslands förrädare (i katalogen bok nr 163). Kungliga
bibliotekarien Pehr Malmström, som på uppdrag av hovkanslern granskade Läse-Bibliothekets förteckningar, ansåg att i frågavarande verk var till den grad en smädeskrift, att den olämplig för ett hedersamt bibliotek.
Läse-Bibliotheket verkade fram till år 1845, då dess verksamhet upphörde. Orsaken var den tilltagande censuren under den ryska tiden. Censuröverförvaltningen angrep ofta biblioteket och konfiskerade bland annat år 1830 42 band samt bokförteckningar.
Vasa stadsbibliotek har kvar ca 30 band från Läse-Bibliotheket.
Vasa stadsbibliotek 1850–1910
Fem år klarade sig vasaborna utan bibliotek. Den 16 november 1850 hölls det konstituerande mötet för det nya biblioteket. Initiativtagare och eldsjäl var den unga lektorn i tyska, Oskar Rancken.
Det nya biblioteket gavs namnet Stadsbibliotek och i stadgarnas 4:e paragraf bestäms om stadens äganderätt till biblioteket.
Om biblioteket icke mera kan få delegare, bestämmer stadens styrelse om dess användning, men biblioteket får under inga förhållanden skingras eller förstöras.
Med ett dylikt förfarande ville man skydda biblioteket från att gå samma öde till mötes som Läse- Bibliotheket.
Biblioteket fortsatte sin verksamhet under kommande årtionden med varierande framgång; ibland försvann biblioteket till och med konkret ur stadsbornas sikte, vilket mycket väl framgår ur den annons som ingår i Wasabladet 10.9.1870:
Allmän efterlysning. Stadsbiblioteket i Wasa efterlyses härmed. Den som kan upplysa, hwart detsamma nu bliwit flyttadt, gjorde prenumerantene en god tjenst om underrättelse derom meddelades i Wasabladet.
Den 24 september 1870 kunde man således i Wasabladet ånyo ta del av stadsbibliotekets adress och öppethållningstider. Biblioteket hade återfunnits, men det gick bara åtta år innan det åter var försvunnet. Lektor A.G.J Hallsten skyndade sig denna gång att annonsera att nycklarna till bokskåpen nu fanns hos honom. Men efter Hallstens död 1879 lämnades biblioteket helt utan skötsel. Exakt uppgift om när verksamheten slutgiltigt upphörde finns inte. Bibliotekets konto vid Vasa sparbank avslutades i januari 1910.
Nuvarande stadsbiblioteket har kvar ca 15 hyllmeter böcker från det gamla stadsbiblioteket.
Samlingen går under smeknamnet "Svarta biblioteket", eftersom böckerna är inbundna i svart läder.
Folkbibliotek
Stadsbiblioteket från 1850 profilerade sig och förblev ett bibliotek för "bättre folk", trots att det i princip var avsett för alla.
"Allmogen" behövde och ville ha ett eget bibliotek. Det var dags att grunda ett folkbibliotek.
Kyrkoherde Otto Wilhelm Ehrström tog sig an uppgiften. Ehrström var en upplyst person. Han insåg folkets behov av skolning och bibliotekets betydelse därvid.
Enligt tidens sed skaffade man fram pengarna för grundandet av biblioteket genom lotteri. Med sig fick Ehrström bland andra Rancken, Hallsten och lärare Alfred Kihlman. Alfred Kihlmans far hade i tiden skött Läse-Bibliotheket. Jordmånen bereddes också via tidningarna. Enligt t.ex. Wasabladet fanns det redan folkbibliotek i många städer. Iden fick vind i seglen. Friherrinnan Wrede
uppmanade stadens fruar att donera handarbeten till lotteriet. Avkastningen från lotteriet uppgick till 356 rubel 85 kopek, dvs. 1400 guldmark. Folkbiblioteket kunde grundas.
Söndagen den 20 december nådens år 1863 öppnade folkbiblioteket sina dörrar. Adressen var Bokhandel Danielson & co Kyrkoesplanaden 17. Vasaborna hade fått en julklapp, vars betydelse knappast någon då kunde inse. Med tiden skulle detta bibliotek bli upplysningens äkta
traditionsbärare, vars fundament skulle stå orubblig från tid till annan.
Biblioteket var i början öppet söndagar och onsdagar kl. 15–16, och utlåningen var tillsvidare gratis.
År 1911 fick folkbiblioteket stadsbiblioteksstatus.
Eget hus
Folkbiblioteket måste ofta flytta mellan olika adresser. Knappt hade man packat upp boklådorna och ordnat hyllorna innan utrymmesbristen ånyo tvingade biblioteket att flytta. Hilda Hellman hade upprepat proceduren i tjugo år då hon år 1895 i årsberättelsen offentliggjorde önskemålet om ett eget hus för biblioteket. Stadsfäderna blev till den grad förstummade av tanken att något medel för förverkligandet av saken inte kunde hittas. Tanken var emellertid väckt och levde vidare bland biblioteksfolket. Det gick år, det gick årtionden, biblioteket flyttade, man sökte
finansieringsmöjligheter. Planerna var redan klara då första världskriget bröt ut. Dessutom behövde också Österbottens museum ett eget hus. Man väntade… Först när Landsarkivet
placerades i Vasa löstes fastighetsproblemet också för biblioteket. För landsarkivet och biblioteket började man nu planera ett gemensamt hus. I december 1935 stod byggnaden klar och
inflyttningen till det egna huset kunde börja.
Landskapsbibliotek
Vasa stadsbibliotek fick 1968 landskapsbiblioteksrättigheter som det femte biblioteket i landet.
Striden om rättigheterna mellan Vasa och Seinäjoki var hård. På vissa håll i Österbotten ansåg man att svenskspråkiga Vasa inte kunde tillgodose det finska Österbottens behov. Striden var stundom så het, att Helsingin Sanomat 3.11.1967 hade anledning att skriva
"Landskapsbibliotekskrig härjar i Österbotten". Till slut gjorde staten en kompromiss, Österbotten delades i två landskapsbiblioteksområden. Vasa fick sina rättigheter först och Seinäjoki följande år.
I sitt gratulationstelegram skriver seinäjokiborna kort och koncist: "Grattis! Vi följer efter" (Onnea!
Perästä tullaan). Laplands landkapsbibliotek önskar å andra sidan Vasa välkommet bland de stora (Tervetuloa suurten joukkoon).
Filialerna
Brändö bibliotek. Stadsbiblioteket har haft filialbiblioteksverksamhet i över hundra år. Brändö bibliotek öppnades 17.8.1901. När brändöborna griper sig verket an, uppnås resultat. Således kunde Brändö bibliotek flytta in i eget hus redan år 1929, dvs. flera år tidigare än huvudbiblioteket.
Under årtiondenas lopp har Brändö bibliotek utvecklats till stadsdelens och de närliggande områdens absoluta kulturcentrum. Biblioteket används flitigt även av stadens studerande.
Sundom bibliotek. Biblioteket i Sundom har lika långa anor som biblioteket i Brändö. Det
grundades år 1901. De första 60 åren fanns biblioteket i ett klassrum folkskolan, men år 1961 fick det nya rymliga utrymmen i den nya skolan. Nuförtiden finns biblioteket i bostadsbyggnaden invid skolan. När Sundom anslöts till Vasa blev Sundom bibliotek ett av Vasa stadsbiblioteks filialer.
Roparnäs bibliotek. Roparnäs bibliotek öppnades år 1958 i skolans utrymmen. Biblioteket profilerade sig, kanske beroende på skolan, märkbart som barn- och ungdomsbibliotek. I dag betjänar biblioteket med sina nyrenoverade utrymmen alla användargrupper. En speciell ställning har biblioteket haft i integrerandet av flyktingar i det finländska samhället.
Sunnanvik bibliotek. År 1980 fick sunnanvikborna ett eget bibliotek. Dåvarande
biblioteksnämndens ordförande Sven-Erik Hansen konstaterade i sina hälsningsord, att förutom att biblioteken erbjuder fritidsaktiviteter, t.ex. författarbesök, sagotimmar, utställningar, är
biblioteken i allt högre grad en förmedlare av samhällskunskap. Dessa ord gäller även i dag, tjugo år senare.
Variska bibliotek. Den nyaste medlemmen i närbiblioteksfamiljen är Variska bibliotek, som öppnades hösten 1990. Biblioteket är beläget i finska högstadiet i Gamla Vasa och har ända från början haft ett nära samarbete med skolan.
Anstaltsbiblioteksverksamhet
Tack vare bibliotekarie Himmi Nordström har Vasa långa traditioner också inom
anstaltsbiblioteksverksamhet. Himmi kom till Vasa från Hangö där hon redan tidigare hade startat sjukhusbiblioteksverksamhet. Det första initiativet till sjukhusbiblioteksverksamhet i Vasa hade gjorts redan år 1938. Initiativet ledde dock inte till åtgärder, eftersom man ville vänta på det kommittébetänkande där man tog ställning till sjukhusbiblioteksfrågor gällande hela landet. Under kriget verkade ett krigssjukhus i Vasa och dit placerades cirkulerande boksamlingar 1941.
Tillsammas med lektor Amanda Lassus tog Himmi hand om boksamlingarna. Vasas första egentliga sjukhusbibliotek grundades först efter kriget 1945 och Himmi Nordström valdes enhälligt till den första sjukhusbibliotekarien. I dag har Vasa stadsbibliotek 4 anstaltsbibliotek och boken kommer verksamhet.
Bokbussverksamhet
Den första bokbussen brummade in i Vasa 1967, Ford boxer, registernummer VMZ 35. De första hållplatserna fanns i korsningen av Gerbyvägen och Kolmilevägen, i korsningen av Gerbyvägen och Amerikagatan, i korsningen av Gustavsrovägen och Gerbyvägen… Sammanlagt fanns det 19 hållplatser. Under åren har sammanlagt fyra bussar hunnit brumma på Vasas gator, som bäst två samtidigt. Den nuvarande bussen heter Mathilda efter bibliotekarien Mathilda Nordström.
Text: Leena Paro Översättning: Ulrika Nykvist
Källor
Hortans, Soveig: Kort presentation över Sundom bibliotek och dess verksamhet. 1992.
Lehtokanto, Mirjam: Vasa som biblioteksstad. 1964.
Murmursunds allehanda, 1992, nr 45.
Raukko-Aaltonen, Maikku: Sairaalakirjaston perustaminen Vaasaan. Tampereen yliopisto, 1991. Proseminaariesitelmä.
Sundoms historia 1 / red. Bertel Nygård. 1994.
Vasa stadsbiblioteks arkiv.
Vasa stadsbiblioteks årsberättelser.
Wasabladet, 1870.
Vasabladet, 1950.
