r m
m W : ?
inB
Birgittiner Klostret I Nådendal.
H i s t o r i s k t n t k a s t
af
C . 1 1 . C r e n ts B .
( A f tr y c k u r tid s k r i f t e n S uom i 1849.'(
Itlstttflfors,
Finska LiUeralur-Sällskapets Tryckeri.
1 8 5 0.
J m p r i m a t u r : B. Uolanäer.
Blrglttiner klostret 1 Nåflendal
h i s t o r i s k t n t k a s t
af
C . im . C r e n t z .
”Feme sei der Afler-Patriolismns, der im Frohn- dienst der Eitelkeit die ausgerecklen Glieder mit Flittergold bedeckt, sich selbst belugt und von Hofiarth gebläht meint: nun sei er es. Genug hat er die Gescbichte entslällt dieser Dunkel, der nur Prunk zusammenraffte, der Wahrbeit slille Wurde verschmäliend.” —
Bartb. Korset var planteradt på Auras stränder i Suomernes land genom den svenska konungen Erik d m Helu/es bedrifter i med
let af tolfte århundradet. Den bleke Kristus med törnekronan hade under svärdens klang och strömmar af blod der gjort sitt intåg. Den åldrige Wäinåmöinens tjusande strängaspel bade tystnat. Trollklangen från hans Kantele framlockade ej mer skogens och vattnets innevånare till stum heundran. Den gamle hade flyktat till det inre af landet, till Tavastlands och Karelens skogar och sjöar, der ännu funnos trogne tillbedjare, som med hårdnackad envishet försvarade sina fäders tro. Väl mäktade de ej i längden motstå den nya lärans stridvanare och af heligt nit lågande kämpar, men de gjorde dem dock under mer än ett och ett halft århundrade fältet stridigt.
Tvenne biskopar, de förste pä Suoniis Jord, föllo offer för sitt omvändelsenit och de hämnande hedning-arnes svärd. En tredje biskop, Thomas, den Finska kyrkans fjerde föreståndare, stridde I nära 30 år för den kristna relig-ionens utbredande bland detta lialsstarriga folk, och nödg'ades slutlig^en nedtyngd af alder, bekymmer och sam vetsagg, draga sig undan från detta land, hvarest han sökt befästa kärlekens och försoningens lära mindre genom kärlekens och öfvertygelsens ord, än genoin svärdets kraftfulla språk.
Hans efterträdare lära småningom funnit att det stora målet ej uppnåddes endast på våldets väg och att andra b hI -
dare medel än svärdet behöfdes för att stadfästa Kristi frid- förkunnande lära i det ännu ej helt och hållet kufvade Suomi.
Munkame, hvilkas välgörande inflytande på kulturens ut
bredande och de fredliga yrkenas upphjelpande hos de nyss omvända folkslagen öfverallt måste erkännas, inkallades der- före i landet. Tidpunkten, när detta skett, kan ej med till- försigt uppgifvas, men säkert är det likväl, att de funnos bosatta i Finland omkring ett och fyrtio år efter biskop Thomas’ tillhakaträdande från sin verkningskrets eller år 1286. Dä nämnas de i ett af Carl Estridsson, den 23 april, ntfärdadt testamente, uti hvilket en mängd kloster, kyrkor, hospitaler, m. m. ihågkommas med gårdar, penningar och lös
ören. Ibland gåfvor till munkar och nunnor af olika kloster omnämnas här äfven fyra marker penningar ät dc Finska brö
derna ( ”HII:or marchas den: Fratribus Flnlandensibus” *).
Antingen desse inkommit pä den samma år valda Finska I
biskopen Johannes föranstaltande, eller de redan under hana företrädare biskop CatiUus (Kettil) i Finland uppslagit sina bo
pålar, är numera ej lätt att afgöra. D et förra tyckes dock vara troligare, då man v e t, att Johannes före sin upphöjelse pä biskopsstolen sjelf varit munk och prior i dominikaner- klostret i Sigtuna. Inga samtidiga handlingar hafva vi heller funnit, som bevisa deras tillvaro i Finland före denna tid. Väl finnas de omnämnda, såsom varande i Finland redan under bi
skop I:s tid (1 2 5 8 -1 2 6 6 ), men utaf en dock ej sam
tidig författare, nemligen Spegel, hvilken säger, att Ragvald öfvertalt allmogen att på vissa tider om året gifva munkame matskotU Hvad anledning Spegel haft till detta yttrande, känna vi ej, i händelse man ej far antaga att han begått ett miss
tag och skrifvit munkame i stället för presterne. T y det var ät desse sednare (curati ecclesiarum), som matskott insam
lades *).
Dessa 1286 i Estridssons testamente nämnda Finska brö
der (fratres finlandenses) voro vål inga andra, än dominika- ner munkarna i Åbo, hvilkas bostad sedermera blifvit känd un
der namn af S :t Olofs kloster. A tt dominikänerne funnos 1 Finland redan 1294 synes af en frän detta år förvarad urkund, ett qvittens, utfärdadt af brödren Abraham a f predikareorden från Finlands konvent*). Sex år sednare eller 1300 uppräk
nas äfven bland dominikaner ordens konventer i provinsen Da- cien, hvilken omfattade Danmark, Sverige och Norrige, ett
1) Thomas nedlade efter erhållet tillstånd af Påfven sitt em bete 1245, och beg af sig i e tt k lo ster i Wisby på GoUland, h v a re st han frenne
Sr s e d n a re , 1248, afled.
2) Diplomatarium Suechnmn af Joh. Giist. Liljegren. Vol. 2, tid. s.
3) Porthan, Paul Jmisténs Chronicon Episcoporum, sidd. 191, 267, 795.
4) "Fr, Abraham ordinis P raedicatorum d e conventu Finlandiae,” en
ligt Broocmans afskrifler i V itterhets-, Historie- och .Antiqvitets-Aka- demien i Stockholm , sam t Porthani anm ärkningar och tillägg till Paul Juusiens Chronicon Episcoporum. sid. 783.
Finskt konvent (conventus finlandensis ®). Väl kallas dessa munkar 1 gamla handlingar dels Finska bröder (fratres finlan- denses), dels Finlands konvenl (conventus finlandiae) eller Finskt konvent (conventus finlandensis), men detta förringar alldeles icke den förmodan, att de voro bosatte i I b o ; ty denna be
nämning lär väl böra hemtas derifrån, att på denna tid endast desse voro till finnandes i landet, hvårföre således ingen blandning genom dylika uttryck kunde vara att befara. Först 1309 finna vi konventet i Abo omtaladt; möjligen emedan då redan de W iborgska klostren påtänktes. D et förvaras nemligen en vittnesskrift af detta år, underskrifven af domini- kaner ordens superior och konvent i Åbo, uti hvilken omnäm- nes predikarebrödemas kyrka 1 Åbo «).
Och hvar skulle man väl antaga att desse munkar först nedsatt sig , om ej i Åbo, i närheten af den skyddande bi
skopsstolen och katedralen? I Finland funnos under katholska tiden endast sex kloster; 1 dominikaiier munkekloster i Åbo, 1 doniinikaner och 1 fransiskaner munkekloster i W iborg, 1 birgittiner niiinke- och nunnekloster 1 Nådendal, 1 kloster för fransiskaner munkar i Raumo, samt 1 för munkar af samma or
den i Hökar pä Åland. På den tiden dä munkarne först om
talas i Finland, var W iborg ännu ej anlagd. Kristendomens
5) }ac. Echard, Scriptores ord. Praedicator. citerade i Lagerbringt Sv.
Rih. Hist. del. II sid. 801, not. 7.
6) Ibland Broocmam afskrifter i Vitterh., Hist. och Antiqv. Akademien i Stockholm, äfven aftryckt hos Porthan 1. c. sid. 785— 7. Val sä g er Rhyzeliui i sin Monasteriologia Svio Gothica, sid. 290: ” 1293 d.
1 Augusti hafver Riddaren H err Magnus Johansson testam en terat till P rediko-bröderne i Åbo 9 m ark penningar” ; m en som denne för
fattare n ästan aldrig anför sm a källor, ej heller visat någon sä rd e les noggranhet vid sina citationer, kunna vi här ej göra något af- seende på d essa hans o rd , hvilka vi ingenstädes funnit bckiäflade-
ljus hade dä ännu ej framträngt till denna del af landet. Först 7 är senare gjorde Thorkel Kimtsson sitt bekanta eröfrings- och omvändelse-tåg till Karelen och började derstädes anlägg gandct af W iborgs slott. Nådendals kloster räknar sina anor först från medlet af 15:de århundradet. Klostret i Rauino, ehuru möjligen mycket äldre, finnes äfven dä först omnänindt, och kan, såsom varande en bostad för fransiskanerne eller minoriteme, ej här komma i fråga. När Kökars kloster på Åland blifvit uppfördt är obekant, men troligt är, att äfven detta varit af yngre ursprung; och att med dess munkar, hvilka dessutom, efter hv'ad man trott sig kunna antaga hörde till fransiskaner orden, ej kunde menas desse såkallade Finska bröder, tillkännager sjelfva benämningen. T y i denna sednare bändelse hade de väl bort kallas Åländska bröder (fratres alandenses) efter som vi finna, att Åland i äldre ti
der vanligen omnämndes skildt frän Finland och till och med ofta räknades till Sverige ®).
Vi kunna således ej antaga, att desse sä kallade Finska bröder, hvilka, sasom vi sett, hörde till doniinikaner orden, nedsatt sig annorstädes än i Åbo, hvarest fordom fanns ett kloster för doniinikaner munkar, och hvilket otvlfvelaktigt bör anses för det äldsta i landet.
Hvar detta kloster, som kallades S:t Olofs, varit belä
get eller om det alltid behållit samma plats, kan här ej bllfva föremål för en närmare undersökning. A tt detta sednare ej varit händelsen är likväl mycket troligt, ty en sägen går, att sjelfva Abo stad ej alltid haft saniina läge och vi veta att klostret, om ej flere, åtminstone en gäng år 1429 af eldsvåda
7) Jenif. Rhijzelii Monasleriol. sid. 301. och F. Collans "De reformatio- nis in Fennia initiis.” Apendix XXIll.
8) Fredr. iVilh. Radloffs Beskrifning öfver .iland. sid. 12.
blifvit förstördt ®). För sista gången blef det lågornas rof d.
3 maj 1537 ^°), sedan, redan 10 år förut, genom W esterås Recess hela munkväsendet 1 Sverige och Finland hlifvit upp- häfdt.
Dessa här omtalade Finska kloster voro alla munkekloster, med undantag likväl af hirgittiner klostret 1 Nådendal, det enda i landet, i hvilket äfven nunnor funnos upptagna. Väl omtalas ännu tvenne andra nunnekloster i Finland; det ena i Korhois, säges vara anlagdt af biskop Bero Balk “ J det andra, som några ansett hafva legat 1 I b o , andra 1 R eso, kallades S:t Ann® och anföres vara grundlagdt af biskop Johannes Petri år 1370 i ‘^); men ingendera hafva någonsin kommit till stånd. Det förra betvifla vi ens varit påtänkt, ty ingenstädes finne vi det bekräftadt i någon gammal urkund från denna tid, och hvad Rhyzelius omnämner om de derefter än på lians tid
9) Porthan, 1. c. sid. 464, 465.
10) Porthan, 1. c. sid. 703. Daniel D. Jnslenii Aboa Yetus et yova sid.
42. S 15.
11) Enligt Juustén i Chronicon Episcoporum sid. 17, utgifveii af Porthan.
Messenius (Scondia illustrata; tom . X. sid. 17.) u tsä tte r till och m ed å ret för dess grundläggning till 1393. Rhyzelius (Dlonasteriolog. sid.
303) an ser R etsam m a v ara g rundlagdt af biskop Bero Sr 1400, tro ligen till d etta y ttrande förledd af Wastovins, som (Vitis Aquilonia) sä g e r, a tt Bero gru n d at ”Coenobiiim Corsense in Alandia.” Hvilka g ru n d er d esse författare haft för sina förm odanden, och om andra funnos, än Jmisténs anförande af sam m a faktum , känna vi ej; ty trogna sin gam la vana anföra de inga bevis.
12) ”Abogi» Virginum Coenobium anno Christi 1370 fundatum a Joanne Episcopo A boense,” se Vastovii Vitis Aquilonia. Detta är säk ert en af "d e gam bla handlingar” Hhyzelius stö d er sig p å , då h an , Atona- steriol: sid. 291, hänför detta klosters anläggning till 1370; åtm in
stone är denna den enda vi känna. Men hvad trovärdighet den
sam m a b ö r tilldelas, leuma vi derhän. Paul Juustén i sin Chronicon Episcoporum näm ner härom ej ett enda ord.
synliga grus- och stenhögar, som buro vittne om detsammas storlek, så kunna vi ej annat än instämma i den utmärkte for
skaren i Finlands häfder. Porthans förmodan, att dessa ruiner voro lemningar efter det i Korhois uppbyggda biskopssätet i®).
Möjligt är äfven, att berättelsen om detta kloster uppkommit genom dess förblandning med Kökars kloster på Aland; åt
minstone omtalar Vastoiiiis ”Monasterium Corsense” på Åland såsom grundlagdt af biskop Bero Balk **).
Det sednare, S :t Ann® kloster, har väl icke allenast va
rit påtänkt, utan också påbörjadt; men icke dess mindre ai- drig blifvit fullbordadt. Hvad tiden för dess anläggning be
träffar, så är det visst tänkbart att det redan i biskop Johan
nes Petri tid v arit, om också ej grundlagdt, åtminstone på
tänkt och kanske sedermera af biskop Bero Balk i Korhois tillärnadt, hvaraf tilläfventyrs berättelsen om ett dervarande nunnekloster uppkommit; men som vi anse det för en hufvud- regel att ej göra något öfvennåttan gammalt, i händelse man ej derföre har mycket goda grunder, så vilja vi ej härleda dess anor från längre tid tillbaka än början af 15:de århundradet.
I riksens råd 1438 i T elge utfärdade stiftelsebref för Kadendals kloster i®) omtalas, att ”verduger Fader, med öud Herre Biskop Magnus af Åbo och hans Hederllka Capitulum, Clerkeriet, Ridderskapet, frelse män och meena Almogen i samma hiskopsdöme hafva långliga varit begärandes att ther i landena måtte vara stichtat och bygdt ett Syster Closter af Sancti Dominici orden,” hvartill, heter det vidare, ”äro all
13) Porthan 1. c. sid. 408, nof. 3 6 0 , och sid. 591, not. 632.
14) Vitis Aquilonia.
15) Nådendals klosters stiftelsebref, infördl i Åbo Tidningar föi å r 1796 h:o 3 sam t i Handlingar Ull Vpplysning i Finlands Kyrko-Historia af
U'. C. Lagus; Haft. III. sid. 36.
1
redan någ-or sircke liHempnat.” Med detta systerkloster af dominikaner orden, hvars uppforande biskop Magnus i llng- lig-a tider förordat, menas otvifvelaktigt det af Rhyzdiiis^«) omtalade S :t Anna; nunnekloster, hvars verklig-a tillvaro han ej tyckes betvifla, men som likväl i sjelfva verket aldrig- kom
mit till stånd.
Magnm Olofsson Tavast invig-des till biskop i I b o år 1412, och kort derpå lärer han beg-ynnt arbeta för inrättandet af detta kloster. Åtminstone var det redan 1414 påtänkt, såsom man kan inhemta af en utaf Mathias Olofsson^ kyrkoherde 1 Jomala, detta ar den 21 sept. uttardad vittnesskrift öfver att hans broder Bengt Olofsson på sin dödsbädd g-ifvit i testamente till ”san d e aniie closter j abo” sitt gods Kokoböle i ”muste- sara” socken A tt detta S :t Annac kloster var ett nunnc- eller systerkloster i» ), såsom Rhyzelius kallar det, upplyser äfven ofvannämnde vittnesskrift, ty i densamma stadfäster Mathias Olofsson brödrens gåfva af godset, pä det att ”systrairna”
må kunna nyttja och bruka det evärdeligen. Ilär nämnes väl klostret, såsom liggande i Abo, men antingen böra väl dessa
IC) M om steriol: s i d 2 9 i.
17) Original permelx-ejvet förvaras p§ riksark. i Sloekholm. Det fmnes äfven aftryckt i Åbo Tidningar för å r 1796 N:o 7 och nyligen i II del. sid. 38 af Handlingar till Vpplyming a f Finlands Iläfder af .4.
J. Arvidsson.
18) Porthan 1. c. sid. 593, an ser det v a ra ovisst huruvida det var ett h ro d e r- eller sy ster-k lo ster, em edan m an ej kunde v ara säker på a tt Jlhyzelii, sid. 291 anförda, o rd . a tt Mathias, p a sto r i Jomala
”å r 1414 testam en terat till th etta Jimgfru-klosleT sin g å rd ” elc. voro hem tnde u r sjelfva testam en tet. Men ehuru de ej ord ag ran n t voro afskrifna, linncr man dock af den anförda v ittnesskrillen, a tt detta k loster v a r .inm adt till e tt sy stei-k lo ster. nhyzelius h ar äfven tagit inisto jiå lesi atorn och förhiandul honom m ed h ro d e rn , som he- villnat testam entet.
ord tagas i vidsträcktare bemärkelse och skola beteckna Åbo
O
biskopsdöme eller trakten ikring A bo, eller ock har klostret verkligen först varit lillämnadt i Åbo. Det förra är dock tro
ligare, ty ibland de på riksarkivet förvarade permebref finnes ännu e tt, bevittnande ofvannämnde testamente, och i hvilket Ingvar Nilsson fogde pä Korsholm, år 1445 försäkrar, ”att Bengt Olofsson, som kallades Borgamestare” gifvit sitt gods
”Kokohölc i Miistasare sokn” till ”Sia Anna kloster, som thå börjades när Åbo” i«). Dessutom är det ju bekant, att äfven det munkekloster af dominikaner orden, som kallades S:t Olofs kloster i Abo, var beläget "ulom staden sådan som den då var” “f*), ehuru detsamma alltid omtalas såsom liggande i Abo.
Man bör derföre ej fästa så stor vigt på ordalydelsen i den förstnämnda af Mathias Olofsson utfärdade vittnesskriften; isyn
nerhet som den sednare (Ingvar Nilssons), hvad klostrets läge vidkommer, motsäger densamma, och ännu andra i behåll va
rande handlingar utvisa, alt detta kloster blifvit påbörjat i Reso socken, hvllken vidtager knappt 1/4 mil ifrån Åbo stad.
Sä tillkännager riddaren Nils Kurks enkefru, ”Cecilia philip- pmdotter” genom ett bref af den 1 juli 1433, att hon för sin själs salighet ger sitt morgongåfve-gods, som bestod af ”try gotz i löpö i töuessela sokn” till ”sancta Anna clostar, som betwnkt och böriat « r i Reso sokn 1 Åbo biscopsdöme” ^J).
19) Aftryckt i Handlingar och Uppsatser rörande Finlands Kyrko Historia af IV. G. Lagus, häft. I, sid. 39.
20) Åbo Tidningar för å r 1796, N:o 1. Om S:t Annä-kloster vid Åbo.
21) Original perm eb reiv et förvaras pä riksark. i Stockholm. Det finne.s äfven aftryckt i Åbo Tidningar för Sr 1796 N;o 7 , och det m era noggrannt än i Tidn. utgifna a f ett Sällskap i Åbo 1785. h v a resld e t äfven sid. 191 hlifvit infnrdt; jemf. Porthan 1. c. sid. 452, not. 400.
— Nyligen ä r det åter aftryckt i Handl. till Upplys, a f Finl. Häfd.
af A. I. Arvidsson, del. II, sid. 96.
Porthan **) citerar äfven ett bref af Jöns Ingonen, uti hvilket denne erkänner sig hafva sålt till ”biscop Magnus j Abo oc hans ärliga Capitulo, til sancta Anna closters hehoff 7 Resaa for VIIIC marc redhe peninge sin säthia gord oc allt sitt godz j Resaa sokn,” men med det vilkor, a tt om ”thet clostret skulle ther ej hliffua stondande,” då skulle ”for: de godz oc gordh e j thy sydher bliffua och liggia up undi sancta Anna altare j Domkirkionne j Åbo tiil äverdeliga ägho, utan otherkaal” etc.
A f hvad anfördt blifvit tro vl oss således kunna sluta, att detta S :t Annae kloster icke blott varit påtänkt, utan äf
ven redan påbörjadt, nemligen i närheten af Åbo i Reso soc
ken, hvilket gifvit någre anledning att påstå, att det leg at i Åbo och andre i Reso.
Hvad som var orsaken till att klosterföretaget ej blef fullbordadt, antingen ställets otjenlighet, brist på tillgångar, eller saknad af regeringens sanction och understöd, eller ock allt detta sammanlagdt verkade dess afstannande, kunna vl numera ej med visshet afgöra. Så mycket är dock säkert, att klostret aldrig blef fulländadt. E tt af biskop Magnus år 1442 den 12 april utfärdadt bref lemnar härpå ett otvlfvelak
tigt bevis Det berättas deri att biskop Magnus och hans
22) 1. c. sid. 449, nol. 400. Originalet hafva vi cj fiinnit, men väl en afskrift d eraf hos Omhjelm i V itterhets, H istorie och Antiqvitets Akademien i Stockholm, fullkomligt öfverensstäm m ande m ed Porthans aftryck, m ed u n dantag af n ågra sm å orthographiska olikheter.
Detta b re f är odaleradt, m en ä r troligen u tfärd ad t mellan åren 1432 och 1434; ty sjelfva donationsbrefvet, hvilket af detta ytterligare bekräftas och m ed tillägg fö rk lara s, är skriO et den 24 juli å r 1432 {se Arvidsson 1. c. del. II, sid. 92), och å r 1434 näm nes Jöns Ingonen såsom re d an alliden 1. c. sid. 99.
23) Original perm ebrefvet förvaras bland Nådendals klosters brefsam -
”Capitulum” köpt af "Jönis Ingonen a wapn” allt hans fasta gods i Reso socken, nemligen ”Montiskala, Ktempile met gwrdhil», ylikyl» oc böle” i den afsigt att om ”thet sama systra Closthret aff sancti dominici ordinis, som i thöm thima war t«nkt oc til »mpnadh j guds hedher oc sancta Anna j Reso hafde varith fulbordhat oc til godhan »nda komit, tha skuldo the fornämpda godz thy Clostre tilhöra til sewinnelika mgho”. Men "thet Systra Clostret a ff sancti dominici orden kom ey til noghra fulkomnilse heer i landet, som tainkt var”.
Rhyzelius berättar, att detta kloster 1445 blifvit samman
lagdt med Nådendals birgittiner kloster Och några bref finnas ännu i behåll, som tyckas bekräfta denna förening; tro
ligen är det äfven en berättelse om eller flygtig genomläsning af dem, som gifvit Rhyzelius anledning till sitt yttrande. Hit hörer ett år 1445 af häradshöfdingen i ”Norrebotn, Olof Stverdh”
utfärdadt dombrcf, genom hvilket ”een halfvan fäinptungh i Iloki baade i land och vatn” tilldömes Nådendals kloster, eme
dan 12 gode män i ”Kem” vittnat och svurit på, att ”Magnus Konunga Hanpoyka” hade densamma gifvit till ”Sancta Anna kloster, som nu är flyyt till Nådendall” *»). A f samma ar, 1445, är äfven den ofyanföre omnämnda vlttnesskriften at fog
den på Korsholm, Ingvar Nilsson, angående Rengt Olofssons testamente af godset Kokoböle i Mustasaari socken till S.a Anna kloster, som thå höriades när Abo och är nu
ling p ä kongl. rik sark . i Stockliolm. Det år äfven aftryckt i Abo Tidningar för ä r 1796, N:o 5, men u tan den noggrannliet som der- vid v a rit a lt önska. Äfven ä r det aftryckt h o s Lagus 1. c. häft. IV, sid. 61 och nyligen i Ilandl. till Vppl. a f Finlands Häfder af A. I.
Arvidsson, del. II, sid. 133.
24) Monasteriol: sid. 292.
25) Tryckt i IV. G. Lagus Ilandl. och Vppsats. rörande Finlands hyrko- Historia, häft. I, sid. 36.
’’ il i!
— — — Nådhennedal i S:a Anna och S:a Birgitta he
der” 26).
Rhyzelius har således ej haft orätt, då han påstått, att S:t Annae kloster hlifvit förenadt med det i Nådendal. Men han har på sitt vanliga, föga skarpsinniga sätt, utan närmare undersökning hänfört denna förening till år 1445, hvarpå de anförda hrefven alldeles icke häntyda. Tvärtom hevisa några andra urkunder, att denna flyttning eller förening försiggått redan flere ar förut. Biskop Magnus i Åbo tillkännager i sitt ofvan åberopade bref af år 1442, att han nu gifver de af Jöns Ingonen i, Reso köpta godsen till Nådendals kloster ”til ewinnelika ®gho met allom androm gozom oc ®ghom som sancte Anna clostre tilhör® Swa som ®r M®sso Cl®dhe al
tara cl®dhe bökir oc alt annat engo vndan takno, oc skal heta kallas oc vava, oc oatskililika bliffua cet Closter ewinnce—
lika 2r). Jemföres härmed riksens råds yttrande i uet 1438 i Telge uppsatta stiftelsebrefvet för Nådendals kloster, att de nu ”endrektiga stichtat et Closter af Sanctae Birgittae orden i then staden som tcenkt var till Sancti Dominici orden” och hvilket ”syster Closter af Sancti Dominici orden äro all redan
26) De ullem nade orden hafva, i anseende lill a lt brefvct på flere stäl
len förm ultnat, ej kunnat läsas. Men vi förm oda a tt de varit af ungelär följande lydelse: ”fljltad t till” eller ”förenadt mod” eller ock något dylikt. Brefvet finnes aftryckt, såsom förut är näm ndt, hos Lagus, 1. c. sid. 39.
27) Att d essa k lo ster äfven sed erm era ansågos så fullkomligt förenade, a tt hvad som blifvit försåldt till det en a, anföres såsom såldt till det a n d ra, inhem tas af e tt Or 1449 af rid d aren Henrik Clavusson, lag
m an i Norr Finne la g s a g a , u tfärdadt dom bref, genom hvilket en tvist sliles emellan dom irrosten i Åbo Olaus Magni och Nådendals kloster.
Det h eter nem ligen i d etsam m a, a tt Jöns Ingonen ”for:da Montiskala g ard oc th e androm gooz saaldhe u n d e r C lostrct” (i Nådendal^
Porthan 1. c. sid. 486, not. 452.
nogor stycke tillcmpnadt” ; sä finner man, att S :t Aniiae klo
ster i sjelfva verket ej antogs vara helt och hållet tillintet- gjordt, utan fastmera ansågs fortsatt eller liksom lefva upp på nytt i det nu beslutna hirgittiner kiostret i Nådendal, ehuru un
der en förändrad form. I annan händelse skulle väl ej heller de af Jötis Ingonen köpta godsen kunnat öfvergå till det sed
nare, utan enligt det vid köpet gjorda förbehållet 2®) tillfallit S :t Annae altare i Äbo domkyrka.O
Den säkallade sammanflyttningen eller föreningen af S:t Annae och Nådendals kloster tyckes således hafva tilldragit sig redan straxt vid begynnelsen af det sednares anläggande;
nemligen sålunda, att såväl det tillämnade och redan påbör
jade S :t Annae klosters uppbyggande afstannade och uppfö
randet af Nådendals kloster i dess ställe företogs, som ock de, det förra tillhöriga gods och ägodelar på det sednare öf- verflj^ttades, såsom, utom de redan anförda brefven, ännu ett, år 1457 af riddaren Henrik Bidz, lagman i Söder Finne lag
saga, utfärdadt dombref utvisar. Genom detta tilldömes Nä- dendals kloster ”en stang jord i K ärpis29), hvilket godz for
dom hörde S :t Annae kloster till och sedan kom det under Nådendals kloster”.
Sjelfva Nådendals klosters benämning i den tidens hand
lingar häntyder pä dess ursprung ifrån S:t Annae kloster. I nästan alla bref och urkunder, som röra detsamma under fem
tonde århundradet, kallas det ”Vår Fru, S:ta Annae och S:ta Birgittae kloster”, eller ”Sancta Mariae, S:ta Annae och S:la Birgittae kloster i Nådendal” ; då dereniot hirgittiner klostret
28) Se Jöns Ingonens sid. 206 anförda bref.
29) Ornhjelms afskrift i Kongl. V ilterhets, Historie- och Antiqiiitets Aka
demien i Stockholm.
Suomi. 14
i W adstena® ^, äfvensom det i Munkeliw i Norige ®'), samt Mariager och Marienho i Danmark endast huro namn af
”S:ta Mariae och S:(a BIrgitiae kloster”.
Finlands yngsta, men rikaste och mest ansedda kloster var i Nådendal och hörde till hirgiltiner eller S:t Salvators orden. Denna orden, som genom sin hclighci, sin rikedom och deraf uppkomna anseende innehade ett af de försia rum men i norden, stiftades i medlet af fjortonde århundradet af den heliga Birgitta, en dotter till den mäktige och högättade lagmannen i Upland Birger Persson till Finslad. Det första kloster af denna orden inrättades i W adstena. Detla blef stammodern och hufvudet för alla af samma orden, hvilka ef
terhand uppstodo icke allenast i norden, utan äfven i det öf- riga Europa. Derifrån utgingo munkar och nunnor för att in
rätta, befolka och understöda dotterklostren, derifrån utsändes general-visitatorer till att inspektera och reorganisera dem.
Dit sände dessa bud med förfrågningar om råd och böner om bistånd vid alla svårare förhållanden, dit franiburo de sina kla
gomål öfver lidna oförrätter och kränkta privilegier m. m. dyl.
E tt sådant dotterkloster var äfven det kring medlet af fem
tonde århundradet i Nådendal inrättade. Väl kunde det räkna sina anor något längre tillbaka, ifrän det redan omtalade S:t Annae kloster, hvars brist pä fullbordan ju st var ett vilkor för detsammas uppkomst, men dess egentliga stiftelse förskrif- v^er sig likväl först från år 1438.
Den dåvarande biskopen i Abo Magnus Olofsson Tavast bör anses för Nådendals klosters förnämsta stiftare, beskyddare
30) Se ibland an n at Bonifacii IX:s Bulla af den 4 Maj 1403 till W adstena k lo ster i Magni Celse Bullarium Bom. Sveo Goth. sid. 159.
31) Christian C. A. Lange, "De norske Klostres Historia i Middelalderen."
Häft. III, sid. 464.
32) /. B. Dangaard, "Om de Danske Klostre i Middelalderen", sid. 398.
och välgörare. Denne om Finland högt förtjente man fram
ställde för det pä herredagen i T elge i slutet af augusti 1438 församlade rådet huru Finska folket länge hyst den önskan, att ett nunnekloster af S:t Dominici orden skulle i landet inrättas, och huru denna önskan aldrig kunnat till fullo förverkligas.
Riksens råder beslöto i följd deraf ”eendrächteliga” att stifta ett nytt kloster i Finland, i hvilket både nunnor och munkar skulle finnas, nemligen af S:t Birgittae orden, emedan de an- sågo ett sådant blifva invånarne nyttigare ”före mangahanda saaka skuldli, serdeles före Prädican, Skriftemaal och afladhs skull, som yttermeer är och skeer i Sancte Birgitta Orden af W astena, än i androm Clostrom” I denna afsigt utfär
dade de ett bref, dateradt ”Tälgie areno äpter Gudz byrdh MCDXXXVTtll, Lögerdagen nest äpter Sancti Augiistini dagh”
(den 30 A ugusti), hvilket är det rätta stiftelsebrefvet för klostret i Nådendal ^4). i detsamma uppdrogo de åt ”Biskop Magnus och hans Capitulo, Välbornom Manne Hannus Kriipe- lin och (lerom godhom mannom, Rijkesens Raadh och mannom ther i landeno” att utse ett beqvämt ställe för klosterbyggna
den, hvartill de äfven på kronans vägnar anslogo gården Stenberg i Masko socken med alla dess underlydande gods, emedan de sade sig inse att Finnarne ej af egna tillgångar
33) Nådendals k losters stiflelsebref 1. c.
34) .4. J. Arvidsson kallar, af hvad orsak veta vi ej, i Handlingar till Upplysning a f Finlands Häfder, del. I, sid. 13, det af konung Chri- s t offer i Stockholm den 7 October 1441 utfärdade b refv et rö ran d e Nådendals k loster för ”S tiflelsebref för K lostret i Nådendal.” Detta lä re r dock v a ra e tt m is sta g ; ty konung Christoffers b re f innehöll en
d a st e tt godkännande af och bekräftelse p ä hvad rå d e t förut beslu- tit och gjo rt för uppbyggandet a t Nådendals kloster, och v a r såle
des ej ett stiflelsebref, utan e n d ast, såsom d et äfven i sjelfva u r
kunden heter, e tt "stadfa-stilse breff.”
förmådde fullborda ett sådant kloster ocb i detsamma underhålla gudstjensten. P å det riket skulle komma till en bättre stadga och en fullkomligare kärlek, tro och endrägt blifva emellan konung Erik och dem, beslöto de äfven att klostret skulle byggas och Invigas ”Gudhi till heder, Jomfru Marie, Sancte Johanni Baptiste, som synnerliga Riikesens Patron är, Sancte Anne och Sancte Birgitte.”
o
Sex biskopar och ibland dem Magnus i Abo, samt 29 verldslige med drotset Christer Nilsson och marsken Karl Knuts
son i spetsen, tillsammans 35 personer, hafva undertecknat detta stiftelsebref. De gjorde väl detta, såsom det i brefvet heter, ”på Konung Erichz trööst” ; det är, med det vilkor att han skulle gilla detsamma, men detta betydde i sjelfva ver
ket litet eller intet, ty det var ju st på denna herredag, som de församlade riksråden och herrarne, omkring 100 till anta
le t, beslöto att instämma konung Erik till Mora stenar för att svara på ständernas besvär, samt a tt, i händelse han ej inom tolf veckor hörsammade kallelsen utan fortfor att kränka stän
dernas rättigheter, dä uppsäga honom all trohet och lydnad.
D etta skedde äfven, ty Erik, hvilande på Gottland med sin älskade Caedlia, vårdade sig föga om något. Riksens råder fingo derföre, såsom de pä egen hand fattat beslutet om klostrets inrättande, äfven på egen hand tänka på att utföra detsamma och kunna således med allt skäl anses för de egentliga stiftarne af birgittiner klostret i Nädendal.
Den verksammaste bland dessa var biskop Magnus Olofsson Tavast. Han hade erhållit uppdraget att utföra hvad de öf- riga beslutit. I denna afsigt skref han ett bref till general- konfessorn i W adstena med förfrågan huru han härvid borde gä till väga. I detsamma yttrade han äfven sin önskan att Johan Diekn och Benedictus frän Munkeliw skulle tillskickas honom för att besörja klostrets grundläggande och byggande.
General-koufessorn svarade den 14 september samma är (1438) och betygade sin och brödernas glädje öfver beslutet om det efterlängtade klosterföretaget, men han förklarade sig ej kunna villfara biskopens begäran hvad de i brefvet nämnda perso
nerna beträffade, emedan den förre var icke blott fullkomligt okunnig i klosterreglorna och byggnadskonsten, utan ock ännu ej medlem af orden, och båda dessutom voro hemma frän Mun- keliws kloster, hvilket var ett dotterkloster af Marienbo på Laaland, och således ej stodo under hans befäl. Han rådde derföre biskop Magnus att taga personer frän W adstena till klostrets byggande och inrättande, samt att derom med det första tillskrifva honom, pä det han i samråd med systrarna och bröderna mätte kunna utse några, som dertill voro pas
sande 35). D etta lärer äfven Magnus med det första hafva g jo rt; ty en månad senare, den 14 october, begåfvo sig brö
derna Acho, prestmunk, och Laurentius, konvers eller lekbro
der, ifrån W adstena kloster till Finland för att emottaga plat
sen och ägodelarna, som voro bestämda för grundläggandet af det nya klostret ^e). Den förre återvände till W adstena redan den 3 juli 1439, sedan han uppdragit den senare, som qvarstannade i Finland, att uppföra sjelfva blosterbyggnaden ^r).
Detta lärer redan följande året till en del varit verkstäldt; ty den 19 maj 3») 1440 anlände biskop Tawasts systerson och ef
terträdare pä den Finska biskopsstolen, magister O/aras, ar-
35) Brefvet, skrifvet på iatm ska sp rå k et, finnes aftryckt hos W. G. La
gus, Handl. till Uppl. i Finl. Kgrko-Hist. häft. III, sid. 38, efter en afskrift u r W adstena klosterhok.
36) Diarium W azstenense, ntgifvet af Erik Benzelitis 1721, sid. 81. Ilvad deruti rö re r Nädendals kloster fmnes aftryckt hos Lagus 1. c. häfl.
Itl, sid. 40— 48 efter E. M. Fant i del. 1 af Scripiores Herum Sreci- carum medii Aevi.
37) Benzelitis 1. c. sid. 83.
38) ”Dic S. Potentiauae virginis”.
chipraepositus, i sällskap med en kanonikus i Åbo vid namn llolnwidus, till W adstena för att anhålla om några nunnors och munkars afsändande till Finland för att inrätta det derstädes grundade och uppförda klostret 3»).
D etta var da anlagdt på en i Karinkylä by i Masko soc
ken liggande gard, som lydde under godset Stenberg, såsom ses kan af ett riksens råds bref, dateradt Telge år 1440 deii 14 oktober, hvaruti uppräknas de gods och gårdar, som hörde under det af radet 1438 till klostret donerade godset Stenberg, och der det heter: ”Item V gaardha i karinkyl®, wpa then
f®mte gaardhen standher nu clostret
Sasom en följd af de utskickades begäran afsändes re
dan den 27 maj 1440 ifrän W adstena till Finland 4 systrar, nemligen Margaretha Kila, Katharina Dansdotter, Katharina Bengtsdotter och Christina Hannesdottcr, samt 3 prestmunkar, nemligen brodern Johannes Bernardi, brodern Clemens och bro
dern Joh. Kyla, jemte en konvers, brodern Symone. Dcremot
39) ”pro insliluendo novo m onasterio ibidem fundato et com tructo”. 1.
c. sid. 84.
40) Enligt det på riksark. i Stockholm förvarade original perm ebrefvet- Nyligen try ck t i llandl. till Vpplysn. a f Finl. Häfd. af A. I. Arvids
son, del. II, sid , 124. I Handl. och Uppsatser ror. Finl. Kyrko-Hist.
hos W. G. Lagus, häft. IV, sid. 1, tinnes detsam m a äfven alli-yckt ef
te r en afskrift i Vitt. Hist. och Antiq. akadem ien i Stockholm. — Vi finna h ä ra f a tt k lo stret först blifvit anlagdt i Karinkylä, såsom Ithy- ieliu s i sin Monasteriologia sid. 2 9 3 , troligen stö d d på Messenii Scond. illustrata, Tom. X. sid. 18, anför, ehum väl det ej sk ett förr än omkring å r 1440 och ej 1400, såsom denne h ar antagit, hvilken oriktighet troligen uppkom m it af någon m isskrifning. Äfvenså lä re r Messenii b e rätte lse om klostrets flyttning 3:ne å r se d n a re , eller 1413, till g ård en ”Stenbergh” härflyla u r någon sägen om klostrets läge p å godset Stenbergs egor, ty den gärden i Karinkylä, hvarpä klo stret först byggdes hörde u n d er Stenberg.
återvände brodern Laurentius, under hvars ledning och tillsyn klosterbyggnaden till en del redan blifvit uppförd, till W adstena d. 28 oktober samma ar ■*>). De nu utskickade 8 personerna af bägge könen funno likväl platsen, som blifvit utsedd till att uppföra klostret uppå, icke passande. Grunden var lös och mjuk, sa att dcrpa ej höll att muras, rent och helsosamt vat
ten saknades, elak och helsan skadande stank uppsteg från kringliggande sumpiga ställen, smuts och orenlighet öfver- svämmade hela nejden om höst och vår. De sände derföre följande året (1441) brodern Joh. Kila tillbaka till W adstena ^a).
Denne medlörde bref ifrån biskop Tawast och marsken Karl Knutsson till moderklostret, i hvilka förordades att brodern -4c/io, som först emottagit platsen för klostret, skulle fä skic
kas till Kalmar för att der hos de församlade prelaterna och riksråden, detta klosters egentliga grundläggare och skydds
herrar, anhaila om ett nytt och mera tjenligt ställe till dess uppbyggande, och för att, i händelse denna begäran bifölls, dertill föreslå en Kungsgård kallad ”Ilelgha”.
Svea rikes råder, som midsommarstiden voro församlade 1 Kalmar för att mottaga Ghristoffer af Bayern, hvilken året förut blifvit utvald till Sveriges konung, togo nu denna angelägen
het i öfvervägande. De utfärdade i anledning deraf ett bref den 7 ju li hvaruti de förklarade, att eftersom inom de för klostret bestämda ägorna intet passande ställe fanns för klo- sterbyggnadeu, enligt hvad biskop Magnus, hvilken noga un-
41) Benzelius I. c. sid. 84.
42) Dit han anlände don 7 Juni 1441 (”F eria q u arta Pentecosles"). Di- arium Wazstenense af Benzelius sid. 85.
43) Original porm ebrefvet finnes pä riksarkivet i Stockholm, num era äf
ven aftryckt i llandl. till Uppl. a f Finl. Häfd. af .1. I. Arvidsson.
Del. II. sid. 127. Ornhjelms afskrift d eraf ä r tryckt i Handl. och Uppsats., rör. Finl. Kyrko-Hist. a f II’. G. Lagus, häft. IV, sid. 7.
dersökt alla lägcnlielerna, inberättat, ocli emedan de ingalunda ville ”att thet clostrit nadhendal”, som de ”ther j landit fun
derat ok byriath,” skulle ”nedherlseggias eller i naghre matto försumas”, sa hafva de nu bifallit systrarnas och brödernas af Nådendals kloster bön och skänkt till detta kloster en krono- gård i Bierno socken, kallad ”helghaa”, med allt hvad under den hörer, i den förhoppning att iiagot ställe derstädes kunde utses, som vore passande att uppföra klosterbyggnaden på.
Riksens råder tillstadde äfven 1 samma bref, att till lättnad för klostret och på det att dess invånare skulle vara befriade ifrån de besökande pelegrimernas gästning och förplägning, ett köptorp invid klostret skulle få anläggas, ”ther herberg- herara, kröghara ok fodhermarska agha vti wara”, hvilka skulle emot betalning tillhandagå ”Pelagrimum ok wajghfarandc folk”
med hvad deras nödtorft krafde. Detta köptorp förlänade de samma köpstadsrätt, lagbok, friheter och privilegier, som an
dra köpstäder ägde, och tilläto dess horgare och inbyggare att handla med salt, humla, jern , kläde och andra köpmanna
varor, hvarföre dem ålades att göra systrarna och bröderna i klostret ”sin skat ok allan konungx rast” till evig tid, samt dem och deras embetsmäu lyda och hörige vara. Dessutom öfverlemnade rådet ät det i Ilelga tilltänkta klostret Jus pa- tronatus till Bierno kyrka, hvilken förut tillhört Sveriges konung.
Med ett så lyckligen utfördt uppdrag återkom brodreii Acho den 27 augusti 44) (ju Wadstena.
Sedan Christoffer af Bayern blifvit krönt till konung 1 Sverige, utfärdade han den 7 october 1441 ett stadfästclse- bref^s) pä allt hvad rådet förut beslutit rörande Nådendals
44) ”In pro festo Augustini”.
45) Delta b re f ä r det Arvidsson i Uandl. till Vppl. a f Finl. Häfder, del.
I, sid. 13, benäm ner ”Stiflelsebref för Klostret i Nådendal” .
klosters byggande, donerande och förflyttning till Ilelga. Men huruvida denna flyttning någonsin hlifvit verkställd, eller om till någon del klosterbyggnaden på det nya godset hunnit upp
föras innan man märkte ställets otjenlighet, är svårt att af
göra 46). Möjligt är dock att detta varit händelsen. Likväl började snart nog klosterinvånarne — af hvad anledning hafva vi ej kunnat utforska — visa sin ohclåtenhet n.ed den åt dem till klosterbostad skänkta gården. Fördenskuld och troligen på tillstyrkan af hiskop Magnus Olofsson Tavast, hvilken fort
for att med outtröttligt nit arbeta pä det påbegynta verkets full
bordan, begåfvades klostret redan året derpä, den 9 maj 1442, med en gärd i Reso socken, benämnd ”Ayl os.” Denna skänkte riddaren flenrik Clavusson (Diäkn) och hans hustru Lucia Olofs- dotter (Tavast) till Nådendals kloster med det vilkor, att den
samma skulle för alltid tillhöra klostret i den händelsen att der kunde finnas något ställe, som vore tjenligt att upp
föra klostre uppå, men att i motsatt fall, om systrarna och bröderna ”ther ey hygghia; wilia; ok bositiande bliffwa,”
den skulle återgå till gifvarne ■i^). Biskop Magnus jemte
46) Väl tala r liliijzelius, Monasteriolog. Svio Goth. sid. 293—4 , derom och b e rä tta r till och m e d , alt d e r red an 1443 v arit anlagd en stad invid k lo stret, hvilken h ad e 2:ne b o rg m äs ta re, m en han gör del enligt sin v an a, utan a tt anföra sina källor. Detta låter äfven n å g o t otroligt, och är säk ert en af denne fö rfattares vanliga förvex- lingar af tid och ru m ; ty ifrån den 7 juli 1441, då Helga gärd först blef skänkt till Nådendals k lo ster, till den 23 augusti 1443, dä konung Christoffer beviljade klostrets flyttande till godset Aylos i Reso socken, ocli hvilken flyttning af lihyzelius antages hafva för sig g ått red an ett å r förut, alltså pä ungefär e tt är, hade väl livar- ken k lostret eller staden kunnat hinna till någon särd eles betydenhet.
47) Original-perm ebrefvet finnes pä riksark. i Stockholm. Biskop Tavast och Henrik Bids hafva m ed sina sigillers vidfästande bevittnat det-
systrarna och bröderna skrefvo derföre till konung Chrhlof]'er och anhöllo om tillstånd att dit få flytta klostret. D etta be
viljade äfven konungen dem i ett bref af den 23 aug. 1443, och tillstadde dem, att derstädes efter biskop Magni råd låta upptaga och bygga ett köptorp med samma rättigheter, som dem blifvit förlänade då frågan var om Ilelga gärd ■***).
Här uppbyggdes nu klostret, hvartill biskop Magnus Olofsson Tavast bidrog både med råd och handling. Pä egen bekostnad lät han uppföra sakristian och högchoret‘‘®). Flera gods, som han köpt, dels för egna, dels för kyrkans pennin
gar, lörärade han klostret, och tilldelade det biskops samt pa
stors inkomsterna ifrån JVIasko socken. De flesta gåfvor af enskilte personer till detsamma voro bevittnade af honom och hade kanske till en del blifvit framkallade af hans varma nit för detta klosters förkofran. Nära intill detsamma lät han äf
ven uppföra åt sig en boning, och der slutade han sin verk
samma lefnad år 1452, tvenne år efter sedan han afsagt sig den biskopliga värdigheten. Sä länge han satt på den Finska biskopsstolen tyckes förhållandet alltid varit godt emellan in- vänarne i klostret och biskopen i Åbo. De frän denna tid återstående oss bekanta handlingar bära åtminstone intet spär af missämja dem emellan. Men detta var likväl ej alltid hän
delsen under hans efterträdare. Redan den följande biskopen Olaus, Magni egen systersson, hade tvister med klostret, och fråntog det de af hans företrädare till detsamma skänkta in
komsterna ifrån Masko socken so), Hans efterträdare Conrad
sam m a. Nu fiunes det aftryckt äfveu hos Arndsson, I. c. del. II.
sid. 135. och efter Öruhjelms afskrift hos Lagus, Handl. till Upplysn.
i Finl. Kyrko-Historia, häft. IV, s. 68.
48) Lagus I. c. häft. 1.. sid. 46.
49) .V. P. Juusténs Chronicon Episc. Finland, utgifveu af Porthan sid. 20.
50) Af, P. Juustén, 1. c.
Bitz råkade äfven i oenighet med detsamma och är 1500 anförde general-konfessorn och brodcrkonventet i Nådendal skriftliga klagomål till moderklostret i Wadstena öfver den nya biskopen i Abo Laurentius MichaPlis Suurpää
Liksom klostret i Nadendal blifvit uppfördt och inrättadt under tillsyn och ledning af bröder och systrar frän Wadstena, sä fortfor äfven under hela dess lifsperiod en beständig ve- xelverkan emellan dessa bägge kloster. Frän moderklostret i M'^adstena afsändes esomoftast personer af båda könen till dotterklostret i Nådendal för att inspektera detsamma, för att ordna dess angelägenheter, för att vaka öfver ordens-reglor- nas uppfyllande och med råd och handling biträda klosterbo- arne *3). Åfvenså lärer öfveruppsigten i dotterklostret isyn
nerhet i början af dess tillvaro, innan det ännu kommit till bestämd stadga, omedelbart utöfvats af utskickade från mo
derklostret. Utom de redan ofvan anförda, till klostrets upp- byggande och första inrättande frän Wadstena afsända systrar och bröder, skickades dit ytterligare -år 1442 Olof Gunnarsson, prestmunk, och Laurentius ffakonsson, lekbroder, jem te systrarna Sigrid Henriksdotter och ”Helena Ilinza dotter” samt är 1444 Margaretha Arvidsdotter och Katharina Eriksdotter Den år 1440 till Finland afsända systern Katharina Bengtsdotter lärer inne
haft högsta makten eller föreståndarskapet i Nådendals kloster till sommaren 1445, dä hon återvände till Wadstena. Huruvida hon
*
51) Se Diarium W aistenense sid. 119.
52) Brefvet ä r aftryckt i den af C. Af. Creutz å r 1850 utgifna Disputation
"De Initiis Monasterii Vallis Cratice”, sid. 24.
53) Se Diarium Wazstenense, uigifvet af Ericus Benzelius, hvarest en lång förteckning på dylika beskickningar emellan d essa bägge kloster fimres upptagen sid. 83— 179.
54) 1. c. sid. 88.
5.5) I. c. sid. 91.
■
äfven burit namn af abbedissa ocli såsom sådan bör anses för den första med denna rang i Nådendals kloster, bafva vi ej kunnat utforska se). Troligare är det dock, att hon ej ägt denna titel, utan endast ad interim varit klostrets förestån- derska. Sa var ju äfven i Munkeliw 1 Norrige en ”Förständer”
tillsatt till dess att klosterbyggnaden hunnit komma i fullstän
dig ordning och en abbedissa och gcneral-konfessor kunde ut
nämnas sr). Xär denna tidpunkt inträlfat för klostret i Näden- dal, derom lemna inga urkunder någon bestämd upplysning, i händelse man ej får antaga den ofvannäinnda förestånderskan Katharina Bengtsdotters år 1445 inträffade återresa till W ad
stena sasom ett tecken till klostrets fulländade byggning och inrättning. M öjligt är att vid denna tidpunkt en ordinarie ab
bedissa blifvit vald och tillsatt i klostret. Från samma tid tyckes också klostrets inkomster varit i stigande, sä att det redan dä börjat göra betydligare uppköp af gods och lands- stycken, ehuruväl man finner ända ifrån är 1442 bref, eller af- skrifter af sådana, som bevisa att klostret redan ifrän och med detta år inköpt laiidsställen af mindre betydenhet, äfvensom verkställt några ängs och gärdsbyten.
S:t Birgittas ordens reglor bestämde att hvarje kloster skulle bestå af GO nunnor, 13 prestmunkar (fratres prestbyteri), 4 diakoner (fratres diaconi) och 8 lekbröder (fratres laici) el
ler konverser; tillsammans 85 personer. A tt hålla detta antal ständigt fulltaligt i alla klostöf blef dock ganska svårt, och vi hafva till och med exempel pä att i sjelfv^a moderklostret i W adstena detta ej en gång alltid var händelsen»»). Det
56) 1. c. sid. 93 sägos det om hoiine, a lt kon ”prm fuerat in Monasterio Nådhendal in Finlandia.”
57} Christ. C. A. Lange, "De norske Kloslres Historie i Middelalderen,'' sid. 468.
58) Lange, I. c. sid, 119.
Norrska hirgittiner klostret nödgades esomoftast anhålla om rekrytering ifrån Wadstena för att ej alldeles gä under»»).
Huru var det da möjligt att klostret i Nådendal, heläget i ett så fattigt och glest hebodt land som Finland, häri skulle kunna uppfylla regeln. Denna klostrens oförmåga att underhålla det tasttällda stora antalet medlemmar föranledde hirgittiner ordens general-kapitel i Gnadenberg (Mons G rati*) år 1487 att nedsätta det nödvändiga antalet till åtminstone 32 personer, 20 systrar och 12 bröder, hvaribland 10 borde vara prestm unkar»»).
Men att vårt Finska hirgittiner kloster, om det ock ej upp
nådde det. först bestämda antalet, likväl ägde ett vida större än det här nyss anförda, inhemtas af en ifrån detsamma till W adstena år 1509 afsänd skrifvelse, innefattande en anhållan till moderklostret om en hjelpsändning af några bröder och systrar, emedan en svår pest under den förflutna hösten rasat i klostret och der bortryckt 35 personer af både systrarnas och brödernas konvent »i). Oaktadt denna stora förlust om- nämnes ej klostret såsom helt och hållet utdödt, utan troligen fanns der ännu något, om ock mindre antal medlemmar vid lif. Besinnar man att detta inträffade pä en tid då kloster
väsendets undergång i norden ej var långt borta, sä kan man utan fara för öfverdrift antaga, att Nådendals kloster under sina välmaktsdagar varit vida mer befolkadt.
De första spår till nunnors upptagande i Nådendals kloster finner man redan är 1441. I ett detta år utfärdadt bref 62) förbinder sig en guldsmed i Åbo vid namn ”Laurins"
att ärligen betala till klostret 12 mark ”Aboska” penningar
59) Lange, 1. c. sid. 132 , 487 , 488.
60) C. F. Nettelbia. Birgittiner KVåstern, sid. 171, 172.
61) Diarium Wazstenense af Benzelius, sid 165.
62) Lagus Handlingar till -upplysning i Finl. Kyrkohistoria, häft. IV, sid. 59
för sin (loUers kost ända till dess hon skulle hllfva invigd till iiiinna 6^). Trenne år sednare vittnar ett annat bref af Bengt hrok af vapen och hans hustru om en dylik upptagelse af deras dotter till klostersyster Troligen intogs äfven mun
kar vid denna lid i klostret, ehuru vi ej känna någon urkund, som bevittnar en sådan upptagelse förr än år 1448, då Elsabij Nilsdolter gaf provent ät sin dotterson Henrik Einke, hvilken skulle gifva sig in tiil hroder i Nädcndals kloster ««). Detta bevisar mer än tillräckligt oriktigheten af Rhyzelii se) berättelse, att biskop Conrad Bitz 1462 skulle insatt ett antal munkar i Nådendals kloster pä det att detsamma skulle fullkomligen likna modcrklostret i W adstena; orimligheten af denna berät
telse tillkännager redan sjelR a birgittiner ordens reglor, i hvilka ju stadgades, att ett kloster af denna orden ovilkorligt skulle äga håde nunnor och munkar. Såväl en general- konfessor, som håde systrarnas och brödernas konventer hafva äfven långt före denna tid existerat.
”Hanes (Johannes) Kylonis”, som 1440 blifvit från W ad
stena afsänd till Nådendal, lärer varit den förste, som utöfvat en general-konfessors makt och myndighet i detta kloster.
63) Lagus Ilandl. till Upplysning i Finl. Kyrko-llistoria, häft. IV, sid. 59.
64) 1. c. sid. 76.
65) Lagus Handlingar och Uppsatser rör. Finl. Kyrk. Ilist. häft. 111. s. 6.
66) Monasteriol: sid. 295. Messenius, hvilken han troligen följt och orik
tigt tolkat, säg er å te r (Scond. Illustr. Tom. X, sid. 20) a tt biskop Conrad Ditz 1462 högtidligen invigt k lo strets invånare af bägge kö
nen och för alltid åtskiljt dem i skilda kloster. Delta tyckes äfven v ara o rätt. Diarium Wazstenense upplyser nem ligen, a tt 3;ne b rö d e r frän W adstena sam m a å r blifvit skickade till Nådendal för a tt r e form era k lo stret och bringa d ess invånare till e tt strän g are iakt
tag an d e af ordens reg lo m as föreskrifter, sam t förlika dera rörande n å g ra tvistepunkter m ed biskop Conrad, sid. 119.
ehuruväl cj denna lUcl belinnes honom lillagd. I cU bref af år 1446 kallas ban endast ”fader’’ i Nådendals kloster «Q, och i ett annat af år 1451 ”lädher oc forman" i samma kloster ®*).
Ilan afled äfven i Nådendal, år 1454, efter att derstädes i flere är hafva varit ”Prior” herättar Diaiium Wazstenense «»). Den förste vi funnit hära titel af general-konfessor, var en broder
”Haqvon”, hvilken i ett bref af är 1465 omtalas såsom ”stad
fester till confessorem generalem” ’ «). Å ret derpå (1466) om
talas åter i ett annat bref brodern Thomas såsom ”fader oc forman” i Nådendals kloster ^^4), med hvilken henämning troli
gen menades general-konfessorn. Åren 1484, 5, 6, 7, äfven- som 1497 nämnes hroder Arvid som general-konfessor i sam
ma kloster ^^^). Vid 16:e århundradets ingång innehade Peter Olofsson denna värdighet ^=*). År 1506 beklädde en broder Henrik detta embete ’^*). Den sista general-konfessor derstä-
67) Lagus, Ilandl. och Upps. rör. Finl. Kyrko-IHstoria, häft. II, sid. 14.
68) Original perm ebrefvet, d a te rad t ”sti Aloxii dagh” (den 17 Juli) fin
nes p ä riksark. i St.
69) Utgifvet af E. lienzelius, sid. 107.
70) Original perm ebrefvet, dat. Nådendal ”in crastino apostolorum Phi- lippi et Jacobi” (den 2 Maj) flnnes på riksark. i St.
71) Original perm eb refv et pä riksark. i St. är d a te rad t ”thorsdagen för Kwindelsm esse dag” (den 30 Januari).
72) Original perm ebrefven af å r 1484, d a te rad t Nådendal ”daghen naest ep ter ste M argarete dagh” (21 Juli); af ä r 1485, dat. Nådendal ”in octava b eati Augustini episcopi et confessoris” (2 Juni); af ä r 1486 u tan datum , u tfärdadt af abbedissan och general-konfesssorn; sam t af å r 1487, dat. Nådendal ”die Blasii (3 Februari), finnas alla på rik s
ark. i St. Af det a t ä r 1497, dat. die divisionis apostolorum (15 Juli) hafva vi e n d ast funnit en papperskopia och en afskrift hos Örnhjelm i Kongl. Vitterh. Hist. och Antiq. akadem ien i Stockholm.
73) Se bilagan till De Initiis Monasterii Vallis Gratiae af C. M. Creutz.
74) Diarium Wazstenense af Benzelius, sid. 163.
4es vi känna, var en broder ”Peder”, livilken omtalas i ett bref från år 1517
Af abbedissorna i Nadendals kloster äro ej många kända.
Vi hafva redan omnämnt Katharina Bengtsdotter, hvilken troli
gen utan denna titel varit klostrets första förestånderska. Ef
ter henne nämnes en syster Margaretha Arvidsdotter i t t l n W & å -
stena några år hafva varit ”mater” (abbedissa?) i detta klo
ster; hon dog år 1470 ^6). Omkring 1486— 1497 var Anna Jöns- dotter abbedissa derstädes, enligt hvad upply-ses af tvenne klo- sterbrcf ifrån dessa år, hvilka af henne såsom ”abbatissa” blif
vit undertecknade^^). A r 1517 innehades denna värdighet af en ”Jomfru syster Margaretha Jönsdotter” J^»). Tio år sednare omtalas Wahlbury Jachimsdotter” (V^alborg Joachim Flemings dotter) såsom abbedissa ^«). Den sista abbedissan i Nåden
dals kloster var Birgitta Knutsdotter Kurk af den gamla Finska ätten till Laukko. I ett konung Johan IlL s bref af år 1569 omtalas hon såsom dåvarande abbedissa »<>). Hon afled år 1577 och begrofs i Nådendals kyrka si).
Ibland klostrets tjenstemän finner man ofta omtalad dess
”Sysloman”, hvilken hade uppsigten öfver och bestyret med klostrets gods och tjenare, samt befattningen med den juridi
ska delen af klostrets angelägenheter. Honom ålåg det att
75) Original perm ebrefvet (af d. 22 Mars) finnes på riksark. i St. E tt aftryck efter Ornhjelm hos Lagus i Handl. och Vpps. rör. Finl. Kyrko- Historia häfl. IV, sid. 51.
76) Diarium Wazstenense af Benzelius sid. 138.
77) Brefven af d essa ä r äro red an anförda under noten 7 2 , sid, 223.
78) Brefvet af d etta å r red an upptaget i noten 75.
79) Lagus Handl. till Upplysn. i Finlands Kyrko-Historia, liäft. II, sid. 58.
Porthan, Juusténs Chronic. Episc. sid. 705, not.
80) Lagus I. c. häfl, I, sid. 48.
81) Lagus 1. c. sid. 51.
rida omkring till alla klostergodsen för att- inspektera dem, att låta beskrifva klostrets jo rd och ägodelar, i ordentliga jorda- böcker uppteckna den årliga skatt och ränta, som af bönderna betaltes till klostret, samt hvarje år för de uppburna medlen göra abbedissan räkenskap, med ett ord, att hafva ett vakande öga ofver att alla klostrets underlydande uppfyllde sina skyl
digheter och klosterjorden på bästa sätt vårdades och bruka
des. Honom tillkom det att på klostrets vägnar uppgöra köp och byten, att vid härads- och lagmansrätterna bevaka dess fördelar och föra dess talan-S^). Till sysloman lärer vanligen tagits en man utom klostret, hvilken hedrades med brodersnam
net, eller en så kallad fraier ab extra. Den förste sysloman i Nådendals kloster, om hvilken handliUgarne tala, var en adelsman Jöns Hansson af Willela a wapn. Han nämnes re
dan 1444 såsom ”Clostersens sytzleman” «3). Efter honom omtalas under år 1449 tvenne särskilda syslomän, nemligen
"Jon Olafsson” ®^) och ”Nisse Hannusson” ®®). Å r 1483 anfö- res ”broder Jöns Nilsson” såsom sysloman i Nådendals klo
ster 35).
82) "W adstena Klostei- Beglor", utgifna a f C. F. Lindström , sid. 31.
83) Enligt hvad inhem tas kan af e tt b re f af å r 1469, dato rad t ”S tiF ra n - ciski dagh” (den 4 October), afskrifvet efter originalet af Ornhjelm 1. c. sid. 1429. I e tt annat b re f af å r 1444 kallas han "Wällboren m an Jö sse Hannesson a f Willela”; Lagus, Handl. och Upps. rör. Finl.
hyrko-Hist. häft. I, sid. 33. I tvenne b re f af å ren 1446 och 1447 näm nes han äfven såsom k lo strets syslom an, Lagus, 1. c. häft. II, sid. 26. 32. Men i e tt annat af å r 1448 kallas h an endast ”Jöns Hansson i Willela a w apn” 1. c. häfl. III, sid. 4. Möjligt a lt han dä red an lem nat denna tjenst.
84) Original brefvet, dat. ”die Sancti M argarele virginis e t raartiris gloriose” (20 Juli) linnes pä riksark. i St.
85) Porthan, Juusténs Chron. Episc. Finl. sid. 486, not.
86) Enligt Ornhjelms afskrift af ”en förteckning p å skuld för Wargiala
Siiomi. jg
