Högholmens album = Korkeasaaren kuvasto : för turister och vänner till djurgården = matkailijoille ja eläintarhan ystäville · DIGI

Pris: 50pe_rL33.l.

Underrättelser för turister.

Postkontoret,Nikolaigatan6, hållessöckendagar^öppet för mottagning af försändelserkl.¹⁰ f. m.

—

_{8 e.m., för}

utdelning kl. 8f.^m.

—

_{6 e. m.samt sön-}och hälgdagar kl. B—ll f.^m.

Telegrafstationen,Glogatan1, öppenhela dygnet. Filial- kontoret,S.Magasinsgatan4, öppetkl. 9f.^m.

—

9e.^m.

Järnvägens stationskontor ^{är öppet}kl. 7 f. m.—

Be.m.; sön- och hälgdagarkl.7

—

lo f. m. Godsmaga- sinet sommartid

—

^{kl. 6 f.m.—7}e.m., vintertid kl.8 f.m.

6 e. m. Tabell öfver järnvägstrafiken tillhandahålles allmänhetentill^ettprisaf²⁵penniistationskontoret.

Tullkammaren,N. Magasinsgatan2, hållesunder^segla- tionstidenöppenkl.9

—

2och5

—

7e.^m.;vintertidkl. 10

—2 och 5

—

6^{e. m.}

Universitetets ^bibliotek,Unionsgatan36, står ^öppet för utlåningkl.12

—

_3e.m. Läsrummet kan besökaskl.

10

—

3e.m. alla hälgfria dagar; sommartid endast ons- dagar och lördagarsammatid.

Folkbiblioteket,Richardsgatan 3, öppet hvardagar kl.

s—B5

—

_8e.m.;sön-och hälgdagar^{kl. 4}

—

7 e.^m.;sommartid kl. 6—9 e.^m. Läsesalen med inhemska ^ochutländska tidningar är tillgänglig^{kl. 10} f.^m.

—

_{9 e.m. Om sön-}

dagarnastangesden en timme tidigare.

Cyg^aei galleri, Brunnsparken17, öppetalla dagar från kl. 10 f.^m.

KonstflitfÖrening'enS museum ⁱAteneum vid Järn- vägstorgethålles öppetonsdag, lördagoch söndagkl.

12

—

3e. m.

KonstföreningrenssamlingrariAteneum hållas^öppna alla dagarkl.¹²

—

_3e.m.

Studentafdelningrarnas etnografiskamuseum, Unionsgatan 20, hållesöppet onsdag och fredagkl.I—31

—

3 e.^{m.,söndag 12}

—

3 ^{e. m.}

Universitetets samlingrar, se härom iAdressbok för Helsingfors.

Ständerhuset,Statsarkivet m. fl. offentliga byggnader kunnalämpligastbeses på förmiddagarnaefter årtal med vaktmästaren på stället.

Utsikten^Öfver HelSingTorS och dess omgifningar^kan lämpligast betraktas från Södrabrandtornet,tillgängligt

kl. 2

—

3e.m., från Observatoriibärgeteller platsen invid VattenborgeniDjurgården.

■^0S ^{OBS STADS BlB} Uo^

*

m

Tjögholmen.

1. Isbjörn.

2. Skäl.

3. Björnborgen.

4. Trana.

10. Arbetarebostad.

11. Kaniner.

12. Skogsfåglar.

13. Harmelin.

14. Turturdufvor.

15. Sångfågelbur.

16. Trädgärdsm.^bostad, 17. Uthus.

18. Restauration.

19. Hjortgård.

20. Kägelbana.

21. Marsvin.

22. Brunn.

23. Räfbnr.

24. Utterbur.

25. Sjöfågelbur.

26. Simhus.

27. Vaktens bostad.

28. Väntsal.

5. Paviljong.

6. Roffåglar.

7. Grätsvin.

8. Mård.

9. Järf.

«

»

'^W_nåm**

l^UU*^

VÄGVISAREN

VA

HÖGHOLMEN

Innehåll:

En plankarta. Beskrifning öfverHögholmen.

Denzoologiska trädgården. Skildringar ur djurens lif.

Illustrationer. Annonser.

HELSINGFOKS1892, SÖDERSTRÖM & C:o,

FÖRLAGSAKTIEBOLAG.

n 3

É

C

%to ?a

Helsångin kaupunfein

HELSINGFORS,

J. SIMELIIARFVINGARSBOKTRYCKERIAKTIEBOLAG,

1,89 2.

Högholmen.

Högholmen ^är belägen på ^ett afstånd af 1Vs kilo- meter från Helsingfors. Färden dit ut tar hvarkenmed ångbåt eller roddbåt lång tid ianspråk. Man stiger om- bord invid Kanaltorget på den farkost ^{man valt,}far ut- med stranden af Skatudden, på hvilken ryska kyrkan, läne- häktet och militärkasernen resa sig, passerarförbiden lilla Tjärholmen,och^ärettpar minuter senareframmevidmålet.

Högholmen, somhar en areal af omkring 45 ^tunn- land, företer enrik omväxlingafhögre och lägrebelägna ställen. Densydvästra sidanär denhögsta,och därifrån har man vid vackert väder en vidsträckt,förtjusandeut- sikt öfverstaden, Sveaborg, skärgården och Finska viken.

Den omvårdnad, som under de sista tiderna kommit hol- men tilldel,förtagerinågon månintrycket afattmarken vore oländig; jordmånen, som till ^störstadelen består af rödsand,är dock ytterst ofruktbar. Tusentals lassaf^växt- mylla hafva därför släpats dit förattmöjliggöraanläggning af gräsmattor ochplantering afparkträd. Af^{naturen är} Högholmenbeväxt med asp, tall,^enoch ettfåtal^björkar.

Granar ^furmosäfven fordom, men deblefvobortstulna och sålda som julträdistaden.

—

Innan vi följaläsaren på en vandring kringön,vilja vi tillförst^meddela

GE3

^{,^}

m

4

Ett bladur Högholmenshistorie.

Högholmen,som hör till den skärgård,^somunder- lyder Helsingfors stad, var företttiotal år sedan ganska illa beryktad. Mindre lämpligtsammansattasällskap före- togo utfärder ^tillholmen och anstälde där dryckesgilleni detgröna. Under sådanaförhållandenförblefholmen obe- sökt af denstörstadelen af allmänhetenistaden,mendetta ändrades i och med det styrelsen förUtskänkningsaktie- bolaget af staden den 1 april 1882 på arrende(460 ruk.) öfvertogholmen och beslöt^att förvandla ^den till en folk- park. Arbetena ioch ^förholmens planering och förskö- nandevidtogoomedelbart. Men därjämte upptogs,^närnågra

år förgått,enny vidtgåendeplan, ^som, då denblifvit ut-

förd,iväsentligmån ökadetrefnadenpå holmen.

Inovember 1888 inlämnade löjtnantAvg.^Fabritius, som lifligt intresserade sig för anläggningenaf en zoolo- gisk trädgård invidHelsingfors, ettförslagidettasyfte till styrelsen förUtskänkningsaktiebolaget. Han redogör däri för denerfarenhet ^manvunnit vid djurgårdeniKöpenhamn

ochstannar vid förslaget, att mantill djursamlingarnahär- städes skulle anskaffa sådanahärdiga arter,hvilka ^kunde trifvas ivårt kalla klimat. Undantag härifrån borde endast

enf

^{grupp aporbilda, och skulleförderasräkningettskildt}

aphus uppföras.

Med anledning af ofvannämda förslag tillsattes en komité, _beståendeaf ^magister V. öhberg,apotekaren Axel Ahnger,_hofrådet W. Dittmar, löjtnantAvg.JFabritius och professor J.A. Palmen. Dessa herrar utarbetade^ettlängre betänkande,hvarur ^{vi meddela} följandesammandrag.

5

Beträffande förstnyttan öfverhufvud ^{af en}zoologisk trädgård härstädes,har komitén enhälligtomfattat ^{den åsikt}

att inrättandet af enzoologisk trädgård bör kunnablifva af ganska ^storbetydelse och gagnför Finlands ^{raskt upp-} åtgåendehufvudstad. Den hälsosammaoch kraftigainvär- kandylika inrättningar själffallet _äro egnade attutöfva^på intresset för naturstudier och särskildt fördjurlifvets _väx- lande företeelser, borde redan talatillräckligt till förmån för saken. Det har vid den stegradebetydelse,somivår tid alt mera börjat tillerkännas de naturhistoriska veten-

skaperna vidundervisningen, med allt större klarhetfram- stått nödvändigheten afatt allmänheten och specielt ung- domenbereddes ^{tillfälletill}iakttagelse af djurvärldenilef- vande tillståndiställetför^attblott varainskränkttill deras framställning iord ochbild.

—

_{Det böricke förbises,att}

dylika inrättningar skänka äfven denobildade betraktaren möjlighet till iakttagelse af djurens lefnadsvanor och ett rikt material till eftertankesamtbereda därigenomarbetare- befolkningenförströelseaf vida ädlare art änbeklagligtvis nog de flesta

—

Vidkommandeandra,^programmetde under sin arbetsfria tid^{för en} zoologisk trädgårduppsöka.ⁱ Helsingfors biträder komitén fullkomligt förslagsställarens åsikt att densamma börhufvudsakligastinskränkastilldjur af vår inhemska fauna,kanske med undantag utafdjur från länder med liknandeklimat,liksom ^ocksåmedundan-

tagutaf de utländska djur,som för inrättningenvälvilligt stämda personer skänka^tilldensamma. Inrättandet af ett aphus afstyrkes äfven; dettahufvudsakligast på grundaf de ofantligt högakostnaderna,^mendärjämteäfvenpågrund af ^{de stora} svårigheter, somivårt kalla klimat mötahål-

6

landet af de till denna djurgrupp hörande^{ytterst Ömtåliga} djuren. Såsom ^ett exempel på dessa svårigheteranför ko- mitén, _att, enligt hvad några dessledamöter vid ett besök på våren 1889 iPetersburgs zoologiska trädgårdinhäm- tade,afomkring etthundra apor, som under sommaren fun- nits iträdgården, till vinternåterstodblott ^{ett tiotal.}

Komitén föreslog ^{vidare, att} en summa om 36,000 mark skulle beviljas af Utskänkningsaktiebolagets vinstme- del förattmanomedelbartskulle kunna vidtaga allanödiga åtgärder förinrättandetaf en zoologiskträdgård. Denna skulle förläggas till „Djurgården" till den öster om järn- vägsbanken och norr om Alppaviljongenbelägnadälden.

Trädgårdsföreningen ^hade för sin ^del förklarat ^sig villig

att afstå all från dess område erforderligmark, och man hoppades, att stadsmyndigheterna skulle göradet samma.

Detta skedde dock ej,och sålunda blef det alternativaför- slaget, framstäldtafhrAvg.^Fabritius,godkändt. Den zoo- logiska trädgården ^{förlades till} Högholmen, som bolaget innehadepå arrende.

Mot denna plats hade man visst anmärkt, att den var utsatt förhafsvindar,ledbrist på sötvatten^samt var höst och vår svårtillgänglig,men dessa olägenheter hafva icke visat sig ^så särdeles ^stora ijämförelse med de be- tydande förtjänster Högholmenäger. Holmen ^är nämli- gen^stor, vacker ochäger kuperad mark. Afden har re- danmycket gjorts och ^änmera kangöras. ^{Dess läge ett} stycke från stadenien fager omgifning gör^attdenblifvit Helsingforsboarnes käraste plats förutfärder. Mångasön-

dagar har man beräknat att besökarenas antal öfverstigit 15,000 _personer. Och ^att dessa under de sista åreniså

7

o

höggradökats,beror tillväsentligaste del af detprydliga skick, hvari holmen genomUtskänkningsbolagets försorg blifvit försatt. Om planeringsarbetenasomfattning kan^man görasig ett begrepp, då manhör,att bolaget den31^de- cember 1891 hade undernärmast föregående^{nio år}utgif- vit denbetydandesummanaf^312,892mark 48 penni. Här- till bör läggas 97,967 mk 82 p.,utgörande kostnaderna föruppförda byggnader och 36,000 mk, hvilken summa ntanordnats föranläggningen af denzoologiskaträdgården.

Låt ^{oss nu} företagaett ströftågkringön.

Vi lämnaångbåtsbrygganoch^vikaaf längs strandvägen till vänster. Ett stycke längrebort påbärgklackenstår en tät gruppaf ^människor,hvilkas glada skrattlockar ^ossatt påskynda ^stegen. Vi ^träda fram ochfinna, att det^är is- björnen„Finke'-, somär föremåletförskrattsalvorna;dess klumsiga rörelser på landoch kvicka svängningar i^vatten -åskådasmedförtjusning. Spörjerman oss omFinkes här-

komst, kunna vi upplysa, att den år 1890 inköptes för 300 kronor(420 mark) frånHammerfest ^iNorge.

—

Vi lämna ^nu den vattendrypande ^smutsgula nalle,kasta ^en blick på skälen

—

om en sådan för tillfället befinner sig på platseninvid

—

och] klifva uppför backen mot det

ställe, där dentegelröda björnborgenreser sig. Äfven här finna vi talrika åskådare,hvilka betrakta ^debrödtiggande landbj^örnarnesupptåg. Familjenbestår af fader„Grischka"

—

inköpt från Petersburg

—

och damerna„Mischa" och

„Mascha". _Då detta ^skrifves,vetmanej^änmed säker- het, huru många ungar familjen består sig; dessa hafva ej

änlämnat ^dethalmfylda idetibärgsgrottan. Ar kl.ungef.

8

6 på eftermiddagen, dåvi ståutanför björnborgen, få vi se, hvilka väldiga portioner hafrevällingnallarne ^kunna förtära. Under somrarnabehöfva^{de alls}ejpå söndagarna få någon annan traktering ^ändenvälvilligaåskådare bestå iriklig mängd. Endast undantagsvisfålandbjörnarnaköttr

Finko- pä liöglioliiiuu.

hvaraf deras släkting Finke dagligen förtär inemot 5 kilo.

Feta idar och braxnar samtsalspackärodennas läckerbitar.

Från krönetaf^{klacken, där} björnborgenstår, ^ärdet endast någrasteg till den inhägnad, inomhvilken^tranorna träda sinalånga ^{steg imoraset.} Deras^födabeståraf ^bröd,, fisk och

—

_tranbär.

Önska vi nu hvila några ögonblick, så erbjuder pa- viljongenen behagligplats. Ögat ^kanhärifrånfägna sig

åt den vackra vidsträckta utsikten öfver nordöstradelen^af staden, holmarnaKnekten,Sumparn ochBlåbärslandet^samt Sörnäs lastageplats. Vi stiga åter ned ochfölja medvä- gen, ^motholmensnordligaste del. Här utsträcker sigden 70 meter långa och 40 ^meterbredarengården. ^Denär uppehållsort vinter och sommar för enrenoxe,enrenko och en årsgammal på holmenfödd kalf.

Under ^{det vi vandra}längs den vackra strandvägen mellan asparna, kasta vi en blick öfver den lilla lummiga Paloholmen och styra sedan ^våra stegupptill denstora roffågelburen,hvilken denna vår för förstagången ^tagesi besittning af örnar,falkar, ugglor m.fl. Inärheten finna vi^bostädernaför gräfsvinet, mårdenoch järfven. De sist- nämnda matasmedkött,hvaremot gräfsvinet ^somallätare håller till godo med fisk, rotfrukter, äppel o. s. v. Om dessaskygga djur ej for tillfället ^{visa sig, må} vi akta oss attmedkäppar, paraplyer eller stenaroroaeller skrämma dem, _utan hällre återkomma om enstund; kanske de ^då titta fram. Återvända vi sedan till planen framför arbe- tarebostaden(i denna förvarasfåglarna under vintern) så se vi här inom ^ett lågt stakett skaror af hvita,gråa och mångbrokiga, lättfotade kaniner skutta fram. Vid vägen fram^mot holmens midt resersigskogsfåglarnashögagal- lerbur;dessinbyggare växla dock så ofta, attvi^ejriskera

att uppräkna, hvilka som nuuppehålla^{sig där. I}närheten linnes en mindre bur för sångfåglarna.

Hermelinenslillakoja stårför ^{tillfällettom,efteratt} dess sista inbyggare, som själf bitit ihjäl fyra andra af

10

samma art, dött. Hermelinerna,hvilka måhända ihögre grad^änmånga andra däggdjur älska friheten,trifvas icke välifångenskap. ^Förbiplatsenmed blomsterrabatternastyra vi sedan kosanmot restaurationslokalen,där matservering ägerrumochförfriskningarserverasunder sommaren. Vin- tertid kan maniträdgårdsmästarensbostaderhållaenvär- mande kopp kaffe.

Önskar man skaffasigmotion,_{så finnes en}kägelbana inärheten, och efter slutfördkägelkastningkan man ge sig iväg^tillholmens östradel,där invidsimhuset^ettuppfri- skande hafsbad står en till buds.

Fortsätta vi sedan vandringeniden zoologiskaträd- gården, ^så kunna vi lämpligast nu gå ned till stängslet, som skyddar dofhjortarna. Dessa skyggakräk dragasig som oftast undan till sitt stall,menger mansig till tåls ochundviker ^{attbullra,får man}nog se de vackra ^djuren

närma sig. Derasfödabestår"afgräsoch något litethafre.

På vägen^{ner mot} stranden passeraviförbi^{marsvinensvi-} stelseort, räfburen och komma så tillutterns bassin. I denna vistas sedan ^ett par år tillbaka ^uttern Mimmi", hvilken argsint som han^är ickefått görabekantskap med den tama uttern

,,

Matti". Denne är icke bofast på ön, utan vistas därstädes endast tidtals. Senaste ^vinternloge- rade den tillsammans med enkatt, _enhare och enigelkott, och ^de fyra djuren trifdes ypperligt isamma rum. Till sist ^stanna vi utanför hägnaden, som omger sjöfågeldam- men. På dess yta och stränder ser man grupperaf sva- nor, änder, ankor och gäss.

Efter att visålunda betraktat djursamlingarna, ^åter- står det^att afsluta promenaden kring holmen ochbesöka

paviljongerna i dess högbärgiga västra del. Besväret^att klifva upp för stentrapporna ^är ringamot dennjutning åskådandetaf ^den vackra ^utsiktenskänker. Från västra paviljongen kan man äfven få en öfverblick af lifvet på Högholmensådant detter sig till exempel envacker ^sön- dagseftermiddag. Båtar ^{komma och} fara; på stränderna hvimlar ^{det af} folk. Längs gångarna rörasig promene-

rande; här och där sitta mellan träden grupperaf arbe- tarefamiljer, hvilka belåtna spisa ur sina medhämtademat-

korgar. Under järngallren

—

_{som genom}Utskänknings- bolagets _vänliga försorgblifvit utsatta

—

_{flammarelden,}

och kaffepannan ^{puttrar sin}kända visa ⁱtakt ^{med våg-} skvalpet mellanstrandstenarna. Glada barn leka igrön- gräset, och belåtna pappor och mammor fröjdasigöfver deras friska skratt. Några timmars ostördvistelse ^{ute i} fria naturen lämnar alltid ett litet tillskott på hälsans konto, och medvetandet af ^{att varaskild} frånbullret och bråketi den kvalmiga staden värkar uppfriskande. För mångenHelsingforsbo, somaf sitt arbete året om^ärbun- den vid ^{staden, utgöra}utfärderna till Högholmen alt hvad som bestås af vistelse „på landet". Det ^är därför ej ^att undra på, om holmen blifvit stadsboarna kär. Men^äfven turister ^från när ^och fjärran hafva uttalat ^sinfägnad Öf-

verbesökenoch förklarat,_att holmen med dessanläggnin- gar utgör en förädladpärla idet skärgårdsband,som om- slingrar Finlands unga, fagrahufvudstad.

Den zoologiska trädgården.

Vi hafva

redan

tidigarei

boken

^anfört,huru

planen

för

den

^zoologiska trädgården uppgjor-

des

och sattes i

värket.

^Intresset

för

djursam- lingarna har på många håll visat sig synnerli- genlifligt.

Talrika exemplar

^afmångaolikadjur- sorter hafva godhetsfullt

blifvit skänkta

^tillHög-

holmen,

och skaror af

besökare hafva under

nä- stan alla

tider

af åretinfunnit sig

för

att

betrakta

djuren.

Vården af

dessa

^{har varit}

anförtrodd

^{åt träd-} gårdsmästaren, biträdd] af tvänne manliga

och

en kvinlig djurskötare. Tillsynen

öfver

djursamlingen har styrelsen för Utskänkningsaktiebolaget upp- dragit åt löjtnantAvg.Fabritius.,_{som i}

denna

^sin egenskap

af intendent lämnar

upplysningar angå-

ende den

zoologiska trädgårdenoch emottagergåf- vor till

densamma. —

För

deras

^räkning,

hvilka önska

^{erhållanär-} mare

besked

om djuren,meddela vi i

det

följande

korta

redogörelser om

de skilda

arternas

lefnads-

sätt och vanor. Tilläggas

bör dock,

^{att då för-}

ändringar ofta

inträffa, läsaren icke

kan vänta sig

att Vägvisaren^på Högholmen

skall med nödvän-

dighet kunna

utpeka

_alla

de

djur,hvilkamöjligen

förefinnas

^på

holmen

^{idet ögonblickhan}

besöker densamma.

Ett par af de vanligaste djuren,räf- ven och

hermelinen,

finnas

—

_då detta skrifves

—

ej på Högholmen,men vi hafva

likväl

^upptagit skildringar från

deras lif,

då

exemplar

af

dessa

djurslag antagligen åter snart skola

anskaffas.

I

®bj örnen.

Ursus maritimus.

(Köptför 300 kronorden1dcc. 1890frånHammer- fest iNorge_genombemedling af konsul Finkenhagen.)

Isbjörnen,som vistas i

polartrakterna,

såsom t. ex.

invid

Spetsbärgen, Novaja Semlja, Sibiriens och

Nord

Amerikas kuster, är genom sin

kropps-

byggnadoch sinuppehållsorthänvisad till etthelt annat lefnadssätt än sinnära

anför

^vandtlandbjör- nen. På fast mark är hanovig, ehuru uthålligi sina

rörelser,

men i

det

^våta

elementet

^{är han i}

stället fullt

^hemma.

Hans

späckmassabär upp ho- nom ivattnet,

och obehindradt

simmar hanlånga

sträckor,

ja man har stundom

anträffat

^{honom ända} till 40

mil

från

land.

Isbjörnen dyker så

förträff-

ligt, att han ute ihafvet kan fånga

den snabba

laxen,

men

han lefver dock

hufvudsakligenaf ska-

lar

^och

hvalrossar,

inödfall af hafsväxter.

Genom

14

list

^och öfverrumpling bemäktigar han sig sitt rof.

När han utsett en vid sin

vak sofvande skäl till

byte,smyger han siglångsamtoch'försiktigtframåt samt ligger orörlig,om skälen»därvid

skulle

^vakna och visa sig orolig. Då han kommit tillräckligt

Isbjörn,nom^fångatunskäl.

nära,kastar han sig öfver sitt rof med

pilens

ha- stighet.

Isbjörnen

anfaller

^icke,

eller

åtminstone^högst

sällan,

människor

och

sätter sig

icke till

^motvärn,

om hananfalles,icke ens om han

blir

^sårad.

En

del

isbjörnarligga idvala

under vintern, andra

^{däremotäroirörelse}

under hela

^{året. Exem-}

plaret

på^Högholmenär ett bevis på

det

senare.

Landhjörnen.

Ursus arctos.

(Två hon-exemplar skänkta 18²⁴/988 af arkitektF.

Mieritz. En ^haneinköpt 18⁹/«90 frånZoologiskaträdgår- deniS:t Petersburg.)

Björnen

förekommer

ännu inom större

delen

af vårt

land,

ehuru han genom ifrig förföljelsealt mera aftager

till antal

^och undantränges

till de

mera otillgängliga ödemarkerna. Han

bebor

ute-

slutande

^stora,

vilda,

afmyrmarker

och

^{moras upp-} fylda skogar,där han ivanliga

fall lefver alldeles

ensam inom ett begränsadt område, hvarför det också är^högst

sällan,

som man

anträffar

^flerebjör- nar isällskap. Honan har

dock

merendels ungarna

med

sig,

till dess de blifvit

²

till

^{3 år}gamla; då få

de

^påegen

hand söka

^sigskyddochuppehälle.

Om sommaren

lifnär

^sigbjörnennästan ute-

slutande

^af

föda

ur växtriket.

Om

^{han dock} fått smak för varmblodiga djurs

kött,

föredrager han denna

föda,

men förtär dessutom

fisk,insekter,

lar- ver m. m.

Trots sin

till

^utseendetklumpiga kroppsbygg-

nad klättrar

björnen

dock

med mycken ^{vighet i}

träden, tack

vare sin muskelstyrka och

de

stora och

skarpa klor, _hvarmed

han blifvit

utrustad.

^I vattnet simmar han snabt och

med

stor uthål- lighet.

Sitt ide

^börjarbjörnen

tillreda

i

November,

och i

medlet

^{af samma} månad går han ivinter-

kvarter. Under

vintermånaderna

förtär

^{han ingen} föda och är

därför,

dåhan omvårengårupp, van- ligen ganska mager. Idet tillreder han ganska konstlöst ienbärgsklyfta,ien jordhålaeller un- der rötterna af ett kullfallet

träd, _dit

han som

bädd

släpat^granris, ljungoch mossa.

Björnen vill lefva i

fred,

och får han vara ostördisittrike, så görhan föga skada. Att han

stundom utbildas

till ett blodtörstigt

rofdjur,

beror enligt tillförlitligauppgifter därpå,attiskogenbe-

tande nötkreatur,

om de

blifva

^{honom varse,}

säl-

lan betagas af rädsla ochfly,utan förmodligenför-

litande

på sina horn, anfalla honom i afsikt att köra bort honom. Att björnenunder sådanaom- ständigheter

använder

sin

oerhörda

styrka är ej att

undra

^på

och,

såsom tidigare

nämts,

föredra- ger han

köttföda

^framförhvarje annan. Om han engång fått smak på sådan, blir handå en s. k.

„slagbjörn".

Huruhögålder

Nalle

^{kanuppnå,känner man} icke

med säkerhet.

^Man

har dock

uppgifvit

hans

högstaålder

till

omkring 30 år.

18

Trana.

Grus cinerea.

(2 exemplar, det ^ena skänkt af folkskoleinspektör^

mag. V.^Öhberg, det^andraaf vicehäradshöfdingLang iJy- väskylä.)

Denna vackra och ståtliga fågelhäckar inom de flesta delarna af vårt

land

samt

dessutom

imel- lersta Europa och norra Asien. Inom detta sitt häckningsområde bebor hon slättbygden eller

tundrans

stora träsk

el- ler

moras och utväljer i dem

ställen,

somärobe- växta med^lågtstarrgräs samtunder alla omstän- digheter erbjuda henne en vidsträckt

utsikt.

^Hon lifnär sig med allehanda

Trana.

ämnen ur växtriket samtmedmaskar och^insekter,

Tranans

alla rörelser äro

vackra,

hvarje ytt- ring af

Jiennes

jämförelsevishögtstående andliga begåfning fängslar. Med

lätta,

prydliga

och

^dock

afmätta

steg samt vanligen lugn och värdig^håll- ninggår tranan sin

väg;

utan

möda

höjerhon sig med ett

eller

två språng från ^marken, svingar sig

därefter

med några få slag af de kraftfulla vin-

garna upp

till

^dennödiga höjdenoch flyger

sedan med

hals och ben rakt

utsträkta

stadigtoch snabt oaflåtligt mot ett bestäm

dt

^mål.

Hennes klokhet

år

beundransvärd.

^Hastigare ännågon annan va-

dare

lär hon sig känna förhållandenaoch att rätta sig efter dem. Hvarje

särskild

trana tänker alltid på sin

säkerhet,

och en

skara

^af

dessa

^fåglarut- ställer regelbundet

vakter,

som det^åliggerattsörja för

allas

^gemensamma

säkerhet.

^{Oroas en}

skara,

utsänder

den

spejare ^och

kunskapare,

innan

den

återbegifver sig till

det

^ställe,hvarest den

stördes.

Så försiktigt tranan äfven

undviker

männi-

skan,

sålängefågeln är fri,såinnerligt

sluter

^hon sig

till henne,

om hon upptages och tämjes.

I

sin ägare ser hon

icke allenast

^en

husbonde,

utan äf- ven en vän, och

bemödar

sig att tillkännagifva

detta,

i

det

^hon följer

honom lika

troget som en hund.

Ilikhet

med

öfriga vadare äroäfven tranorna flyttfåglar. De flytta istora

skaror,

som strängt iakttaga enkilformig flygordningoch endast

stund-

om kretsande upplösasig ioordnade

hopar,

må-

hända

äfven h. o. h.

sänka

^sig

till marken

för att söka ^föda,men ingenstädes uppehålla^siglänge,, utan fortsätta åter sinväg. Deras

skaror

^{följa en} viss riktning

och

låta

endast

af ovanliga

företeel-

ser ^förmåsig att

afvika

från

den.

I

södern,

^där

de

^tillbringa

vintern,

vistas de

vid stränderna

^af

floder

^och sjöar.

20

Renen*

Rangifer

tarandus.

(Tre exemplar, två köpta _frånIjo socken, ett födt påHöghohnen.)

Lapparmedrenar.

Renen är utan gensägelse den viktigaste ar- teninomhjortfamiljen, ty hela folkstammar hafva honom att tacka för sittuppehälle. Den höganor- den ibåde gamla och nya

världen

ärrenens hem.

Ehuru egentligen

tillhörande de

nordligaste

de-

larna af vårt

land, vandrar

han om vintern genom de skogrika

ödemarkerna

^pågränsenmotRyssland ända till

nordstranden

af Ladoga.

ao p

"o

»to :o

■aS 3a Mo

22

Renen

^är

icke

stationär,utan

ströfvar

^frånen

trakt till

enannan,mellan skogarna och

tundrorna för

att

söka passande föda.

Denna utgöresaf alle-

handa

^{örter,svampar,gräs,}

kvistar

^och

bark

samt om vintern hufvudsakligen af

renlaf.

Vildrenen

uppehåller sigi

allmänhet ofvanför

skogsregionen,

där snöfälten

^vanligen ligga stän- digt

kvar,

men går emellanåtner ide högrebe- lägna fjälldalarna. Han träffas ofta istörre

skaror,

är mycket skygg och har ytterst fint väderkorn, går därförgärna_mot vinden, ärsnabb isitt

lopp,

klättrar med lätthet

bland klippor

^{ochsägesäfven} simma skickligt.

Sedan urminnestider

^{har renen hållits som} husdjur af åtskilligapolarfolk. De tama renarna utgöra

lapparnas

förnämsta

rikedom,

och somliga

lappar

halva hjordar, uppgåendetill flere

tusental

af dessa djur. Till samma grad af tamhet som van- ligahusdjur har renenpå långt när ^icke

kommit,

utan lefver iett slags halfvildt tillstånd,hvarför

lapparna

äro ihög grad beroende af sinarenhjor- dars lust att ströfvaomkring. Vidhjordarnasvak- tande äro

hundar

oundgängliga, också hållas så- dana till större

eller

^mindre mängd afrenägarne.

Af den

tama renen finnes inorra

Europa

tvåra- ser: skogsrenen,som är _{större och} äges af sådana

lappar,

somuppehålla sig

endast

iskogsregionen,

och

fjällrenen, hvars ägareunder vår,sommar och höst vistas inom

det

skoglösa området,

hufvudsak-

ligen

för

att

undvika

renens värsta

fiender,

myg- gor och bromsar.

Graflingfen eller -GS-räisvinet.

Meles taxus.

(Gåfva frånkejserliga jaktparkeniGatschina.) Gräflingen bebor större

delen

^af

Europa och

finnes

äfven

iAsien ^påungefär sammabreddgra-

der.

^{Inom vårt}

land

förekommer han

ända

^upp till

Österbotten.

^Hans boningsplatser utgöras af jordkulor eller s. k. gryt, som han utgräfver med

Gräflingen.

sinalångaoch

skarpa klor

under någonbärghäll, stor sten eller iensandås.

Till

liggstället

eller

lyan, hvilken är

beklädd med

^mossa,

löf,

torrtgräso.

d.,

föra

^ganskamångarör,

hvilkas

^{utgångarväl}

kunna

ligga hundra stegfrån

hvarandra.

I

allmänhet

^be- gagnar han

dock

ej mera än ett

eller

högsttvårör

för

in- och utgång. De öfriga gångarna

befordra

luftväxlingen

eller användas

^såsom tillflyktsorter,

24

om fara hotar. Isitt bo tillbringar gräflingen

da-

genåretom

och

^den

kalla

årstiden hela dygneti en mer eller

mindre

^djup sömn.

Gräflingen är

allätare, d. a.

hämtar sin

föda

både ur växt-

och

djurriket.

Genom

attbidraga

till förminskandet af

^små, skadliga gnagare gör

han

mycken ^nytta,

ehuru

^han

väl äfven kan

^an- ses göranågon

skada

genom att uppgräfva

plantor

af löfträd.

Skogsmården.

Mustela martes.

Skogsmården förekommer

öfveralt

ⁱEuropa^

där sammanhängandeskogar finnas och

dessutom

i

mellersta

Asien och isödra Sibirien. I

mellersta

och norra Sibirien ersattes han af en annan art inom samma släkte,

zobeln.

Gamla och täta barr- skogar utgöraskogsmårdensförnämstatillhåll. I likhet

med

^andramårddjur jagarhan nästan ute-

slutande

omnatten;

under

dagenhvilar han sig i ihåliga

träd eller

igamla ekorr- eller ^kråkbon.

Skogsmården är ihöggradliflig och snabb isina

rörelser

^samt

klättrar

ⁱ

träden med

utom- ordentlig färdighet. Idetta

afseende öfverträffas hon

^{icke af något af}

de

däggdjur,som

med

^honom bebo samma skogar. På

trästammar,

^{såväl släta}

somskrofliga, löperhanuppåt echnedåt, springer

med beundransvärd säkerhet

längs grenarna och

25

hoppar med lätthet

frånett

träd

till ett annatnär- stående.

För

skogshushållningenmåsteman anse honom såsom nyttig, emedan han förföljerekor- rarna, hvilka iskogen

spela

ungefär samma

roll

som råttorna ihusen. Men å en annan

sida

^blir han skadlig genom att han utrotar en mängd för skogen nyttiga fåglar äfvensom matnyttigt

vildt.

Mårdar.

Han anfaller och dödarsålundatjädrar, orrar, hjär- par,

ripor, dufvor, änder,

och ifrån

haren ända

^till råttan är intet däggdjur säkert för hans angrepp.

Till skaplynnet är han ytterst rofgirig och

blod-

törstig, idet han vanligen ej åtnöjer sig

med

att tillgripa så myckethan

för tillfället behöfver,

utan han

mördar

äfven, då tillfället medgifver,

26

mycket mera. Då skogsmården]anfaller ett djur, störtar han sig^på

detsamma

med blixtens snabb- het och mattar sina bett mothalspulsådrorna.Miss- lyckas hans första

anfall,

såförnyas

detsamma,

till

dess

^hanöfverväldigat sittbyte. Fångad som ung blir mården ganska tam

och

är sinägaremycket tillgifven.

Järfven.

Gulo borealis.

Järfven,

som tillhör

de

norra

delarna

af Eu- ropa, Asien och

Nord

^Amerika,har hos oss sitt egentliga stamhåll i

Lappland

och norra Öster- botten, ehuru hannågon gång

anträffas

äfven syd- ligare.

Järfven är ihög^gradglupskochblodtörstig.

Därjämte är han iförhållande till sin

storlek

ut-

rustad

med en styrka och vighet, som sätta ho- nom istånd att besegra äfven större villebråd.

Dock bemäktigar han sig

sällan

sitt byte genom öppen

strid,

utan sökervanligen,liksomkattdju- ren, på ett försåtligt sätt öfverrumpla

detsamma

och likasom

dessa dödar han,

då tillfälle

erbjuder

sig,

vida

^flere djur än hanpåen^gångkan förtära.

Sommartid

tillgriper järfven hufvudsakligen

ripor

och annan skogsfågel,

mindre

^gnagare

och

t.o.m.

fiskar, ty han är en skicklig simmare.

Om

^vin- ternföljerhan

däremot

såvälde tama som de

vilda

renarna

under deras

vandringar påfjällenoch an-

griper då

hälst

sådana renar, som

af

^någon

anled-

ningskiljt sig från

den

^öfrigahjorden.

Stundom

går hans

djärfhet

sä långt, att

han

^{smyger sig} in i

lappames

visthus ochtillgriper

där förvarade

matvaror.

I forna tider berättade

man vidunderliga sa- ker om järfven. Sålunda

trodde

man icke blott att

.Järfven.

han var omättlig (däraf namnet „filfras"), utan

äf-

ven att

de

personer, sombegagnade

järffällar

^till

täcken,

under sömnen plågades af enhunger,som föreföll dem

omöjlig

att

stilla

samt att begagnan- det af enj

ar

f

skinnspels medförde den

olägenheten, att bäraren

däraf

oupphörligtmåsteäta och

dricka,

utan att

dock

känna ens spår af

mättnad.

28

JzJargfnf*.

Strix bubo.

(Gåfva af apotekar ^A.Ahnger iHelsingfors.) Bärgufvens utbredningsområde

sträcker

^sig öfver hela

den

^gamla

världens

nordliga

del,

så långt skogar ^{gå åt} norr och bärgstrakter

finnas

^åt

södern.

Om dagen_{ser man}

sällan

bärgufven, ty hans färg

öfverensstämmer

förträffligt

med

färgen på klippväggar och

trädens

bark. Om nattenfårman oftare se

honom,

och om våren görhan sig be-

märkt

^{genom sitt} egendomligaochlångt

skallande skri. Först

^då natten helt ochhålletinbrutit,

bör-

jar han sin jakt. Om dagen sitter han orörlig,

försänkt

ⁱ

halfslummer

i en klipphåla

eller

ien trätopp.

Ufvens jakt gäller

de

^{mest olika}ryggradsdjur, både stora och små. Han är om natten lika vig somkraftig

och

modigsamt fruktar

därför

^{alls icke}

attpröfvasinstyrkapå större

varelser.

^{Lika tyst}

framsväfvande

som hans

artfränder,

stryker han vanligen lågt öfver

marken,

men lyfter sig äfven till ansenlighöjdochrör^sigså

snabt,

att han van- ligen

med

^lätthet fångar en ur sömnen uppskrämd fågel. Det är

säkert,

att hanangriper harar,^ka-

niner,

tjädrar, ^orrar,hjärpar, rapphöns,änder och gäss och således gör_stor

skada; likväl

^{kan det i}

fråga sättas,_{om han}ej görstörre nytta än skada.

Möss ochråttor äro nämligen detbytehan ifrigast förföljer.

Ingen af våra ugglorhatassåmycketsom uf- ven. Nästan alladagfåglar, ja

till och

^mednågra

andra

ugglor gäckas och retas med

honom,

så snart

de

^få se

honom.

Äfven roffåglarlåta

förleda

sig till störstaoförsiktighet,om

de

varseblifva en

uf,

och

korpar

och kråkor anfalla äfven ufven

med

stor

oförskräkthet,

om de under dagen fåsiktepå honom.

I

fångenskap

uthärdar

^ufven

vid

lämpligvård många år.

Hafsörn.

Haliaetus albicilla.

(Gåfva af baron De laChapelle, Helsingfors.) Hafsörnen bebor hufvudsakligen hafskusterna, men

anträffas

äfven

vid

de störreinsjöarna. ^Utom under häckningstiden

lefver hafsörnen

ganska

säll-

skapligt,

hvarvid

en lämpligt belägen skog

eller klippa

utgörsamlings-

eller

sofplatsen.

Hafsörnen

jagar ^altslags villebråd, som han kan betvinga, och göräfven ett

omfattande bruk

af sina

nakna fötter,

som underlätta hans

fiske.

Igelkotten skyddas lika

litet

af sina taggar, som

räfven af

sina

tänder,

vildgåsenej mera af sin för- siktighet, än doppingenaf sin färdighet att dyka

30

under

vågorna. Därjämte ärhan asätare och står idetta

afseende knappast

efter gamarna. Fisk ut- gör

dock hufvuddelen

^{af hans}

föda.

^Iförmågaatt störtdyka

täflar

^{han medmåsar} och tärnor.

Ibur uppför sig hafsörnen till enbörjanmyc- ket våldsamt, angriper till och

med

^sin

väktare,

men blir snart tam och

träder

ivärkligtvänskaps- förhållande till människan. Man

känner

^flera

fall,

dåhafsörnar lefvat ända till 40 åribur.

Pilg^rimsfall-c, Falco

peregrinus.

Denna fågelgörihöggrad skäl för sittnamn, ty han ströfvar omkring inästan hela

världen.

^Så vet

man,

att

han icke blott

^bebor

dentempererade,

utanäfven

den

nordliga kalla zonen och påtun-

dran rundt

^omkring

polen

ärhan

denförherrskande

falkarten.

Under

sina tågberör han alla

Europas,

Asiens och

Amerikas

nordliga

länder,

genomflyger

dessa världsdelar

ända till deras yttersta

söder

^och uppträder där under vintermånaderna^påsina

stäl-

len ytterst talrikt.

Pilgrimsfalken är en modig, stark och ytterst vig fågel. Hans flykt är^mycket

snabb, med

^ha- stiga vingslag, mycketsällan

sväfvande, merendels

lågt framstrykande öfver jorden.

Endast

^omvåren uppsvingar han sig

ibland

till enofantlig

höjd

ⁱ

luften. Han är en skräck för alla bevingade va-

relser från vildgåsenända

ned

till lärkan. Bland rapphöns och

dufvor

anställer han stor

förödelse,

änderna förföljas

med

aldrig

tröttnande

uthållighet,

och

^{till och}

med

för kråkorna, som dock kunna försvara sig, är han en

fruktansvärd

fiende. Den enda fågel, som angriper pilgrimsfalken, ja ^till- ochmed

fördrifver honom

från sitt område är lab-

ben,

somär bekymradom sina ungar och genom sin

utmärkta

flygförmågakan

med

^framgångoroa honom utan att själf blifva åtkomlig.

På grund af

den skada

pilgrimsfalken gör, frånkänner man honom hvarje nytta, och jägare

och

dufägare se ihonom sin värsta

fiende. Vid

sorgfällig vård bibehåller pilgrimsfalken ^sigåra-

tal

^{ibur ochhåller till} godo

med allehanda

slags färskt kött,_men

fordrar

mycket föda.

Tornfalken.

F'alco

ti^nnunculus.

Tornfalken är äfven en art med vidsträkt^ut- bredning och

!är

^därjämte tämligen allmän. Han lefver på

slätter,

likasom ibärgiga ^trakter, vare sig

dessa

äro skogbeväxta

eller icke,

ty han bebor såväl skogen] som

klipporna. Sitt

namn har han fått däraf att hangärna

bebor förfallna

^riddarbor- gar, gamla kyrktorn och

andra

^högabyggnader.

Man ser

honom

ⁱ

rörelse

^{från tidigt på morgonen} till sent på aftonen, ofta ännu

under

djup skym-

32

ning. Tornfalkens mest omtykta byte utgöres af möss och

sorkar, _därnäst

förtär han insekter. Om han äfven därjämte tillgriper en

eller

annan små- fågel, så måste han dock räknas till våra nytti- gaste fåglar.

KungfSörn.

Aqvila chrysaetus.

(Gåfva af postmästaren A. Lindeman iUleåborg.) Kungsörnenbebor

de

högabärgen och de vid- sträkta skogarna iEuropa och Asien. Det en^gång

utvalda

området fasthåller det förenade örnparet med seghet och lämnar detej ens under vintern,om traktens rikedom på villebråd tillå-

ter

det

att stanna. Frånbo-

platsen

företager paret dag- ligen ströftåg,ofta isamma riktning. Därvid håller sig

den

ena alt jämt på något afstånd från den

andra,

men

Kungsörn.

likväl ijämnhöjd

med denna,

så att hvad somundgått den

första, _desto

säkrare måtte

falla

i

klorna

påden senare. Såsnartbåda på

detta

^sätt

kommit

^till

ändan

afområdet, höjade sig båda och uppstigaomkring

hundra

meter

eller

^där-

utöfver,

återvända pådennahöjdimotsatt riktning i

vida zigzaglinier och genomsökasålundaområdetpå det noggrannaste.

Likasom

^debåda örnarnajagage- mensamt, förtära

de

^äfven gemensamt

det

erhållna bytet,

hvarvid ofta

^{stridangående}

de läckraste

^bi- tarna uppstår. Om örnen,kretsande högt uppe i

luften,

uppspanar ett byte på

marken, sänker

^han sig vanligen förstnedåt i

skruflinier

för att nog- grannare tagaföremåleti

betraktande,

menlägger, såsnart detta skett, plötsligtvingarna intill

krop-

pen, störtar sig med långt

framsträkta,

öppnade klor och

med

en hörbar susning

snedt

ned till mar- kenpåsitt

offer

och slår bådafötternasklor ^j

dess kropp.

Ehuru örnen visserligenföredrager sådant byte, som han själf dödat,ärhan

—

_då

_nöden

tvin- gar

—

_ingen

kostföraktare,

utanhållert.o.m.till- godo

med

^{as, som}

redan

^{öfvergåtttill}

förruttnelse.

Åt sina ungar egnabåda

föräldrarna

enhän- gifven

ömhet,

och isynnerhet visar

modern dem

en stor omsorg. ^Så länge

de

ännu äro små,

lämnar

hon

knappast boet,

värmer

dem,

ser till^att

de

stän- digt hafva ett torrt läger, och släpar slutligen i föreningmed hanen af det fångadebytetiöfverflöd till dem.

Från ungdomen uppdragna örnar

blifva

snart tama och vänliga emot människan ochvänja^sigså

vid

sin

ägare,

att

de sakna honom,

om

han under

en längre

tid

ej infunnit sig hos dem samt

hälsa honom med glädjeskri,

dåhanåterkommer.

Vind och väder

invärka fögapå

dem; dock fordra

^äfven

de,

för att ilängdenbevara sitt

välbefinnande,

_ett

3

34

skyddadt rum,

dit de

kunna draga sig

undan,

då

de

vilja.

Under

alla omständigheter behöfva de mycket och rent vatten

till

att

dricka

^och ännu mera för att

bada,

ty deäro mycket renliga,tåla hvarken på sina fjädrar

eller

^{på näbben någon} smuts och putsa sigoupphörligt.

Vid

^någorlunda god vårduthärda demånga årifångenskap. Man känner sålunda

exempel

på örnar,som lefvat öfver hundra årifångenskap.

Ormvråk.

Buteo vulgaris.

Ormvråken, _som är _{en af} våravanligaste rof- fåglar,

förekommer

^{inom vårt}

land

ända upp

till

Kajana och är lika vanligöfver störredelen af Eu- ropa. Till vistelseort Välja paren skogar af

alla

slag,

dock hälst

^sådana, som omväxla

med

fält och ängar,men

undvika

ej

häller vidsträkta, öde

^skogs- marker och stiga högt upppåbärgen. Den

öfvade

iakttagarenigenkänner ormvråken vid

förstablic- ken,

fågeln må nu sitta eller flyga. Vanligensit- ter han

sammankrupen,

stödjandesigpå ena fo- ten och

med den

^andra sammanböjd och gömd

mellan

fjädrarna. Flykten är långsam, menlätt, nästan ljudlös och på långa sträckor sväfvande.

Dåhan jagar,hållerhan sig

under

^{skakningarpå} vingarna

ofta

en längre

tid öfver

^ett och samma

ställe för

att på

det

nogaste genomsöka

detta eller

taga inärmare ögonsikte ett af honom

varseblifvet rof.

^Imången jägares ögon^gäller ormvråken att vara den skadligaste ^roffågeln och förföljes sko- ningslöst. Detta

dock med

orätt. Visserligen är

det

^sant, att han dödar ^mången

hare

samt

äfven

hönsfåglaroch småfåglar, men han fångar

där-

jämte ett otal af råttor, möss och

sorkar,

ormar grodor

och insekter. Särskildt

är han

den

^värk- sammaste utrotaren af huggormen.

Hos

^oss är ormvråken enflyttfågel. På sina tåg

bildar

^han sällskap af

20, stundom

^ända

till

100 individer,

hvilka

visserligen flyga i

samma

riktning,men icke bilda några

svärmar,

utan

för-

dela

sig öfver ytor af

flere kvadratkilometer. De

flyga långsamtframåtoch

merendels

^tämligenhögt, men

finna

^därjämte

tid

att

för

^långa

stunder

^stiga

uppåt i

vida

skruflinier.

Bivråk.

Pernis apivorus.

Bivråkenliknar till

lefnadssätt

^ochuppehålls- ort den föregående fågeln,men är hos oss

vida

sällsyntare. Sitt namn har

den

fått däraf, _att

den,

förutom andrasmådjur, äfven förtär bin.

Apa.

Simia.

(Gåfva afgrefve C.^M.Creutz, Pärnå.)

Aporna förekomma numera endast ide varma

länderna, _emedan

jämn värme är ett vilkor för de- ras

välbefinnande. Endast

^några babianer vistas högt upp påhögfjällenoch fördraga därstädes en störregrad afkyla, änman skulle kunna

förmoda-

Hvarje världsdel har sina egna aparter. I

Europa

förekommer

blott

en ^art,och dennaärtill och med inskränkt

endast

till en enda flock, som lefver på

Gibraltars klippor

ⁱskyddaf denna fästnings

be-

sättning.

De

flesta apor uppehållasig iskogarna;blott ett mindre antal

lefver

ⁱklippigabärgstrakter. De- ras kroppsbyggnad antyder, att de liksom blifvit danade för ^att klättra,och träden äro äfven

deras

käraste uppehållsställen. Den äkta bärgsapan gör

dock

härifrän ett undantag. Hon klättrar nämli- gen ganska oskickligt i

träden och

^bestiger

dem därför endast,

närnödennågon gångtvingar henne därtill.

Aporna äro onekligen

de

lifligaste och

rörli-

gaste

bland alla

däggdjur. Så länge

de

^äro ute

för

att söka sig

föda,

hålla

de

sig intet ögonblick stilla, och

denna deras rastlösa värksamhet

^betin- gas äfven utafmångfaldenaf

deras födoämnen.

^De

38

äro fullkomliga allätare.

Frukter,lökar,

rötter och

andra

saftiga växtämnen utgöra

deras hufvudsak-

liga föda,men insekter försmås icke

häller

ochfå- gelägg, spädafågelungar o. s. v.äro fördem

värk-

liga läckerheter. Genom att de

ofta

^företaga

plun-

dringståg till människansodlingar

och

där förstöra mer än

de förtära,

utgöra de ide

trakter där de

äro talrika ett formligt ^plågoris.

Apornas

samlif är

särdeles

intressant.

Den

starkaste

medlemmen

afhjorden

blir anförare

^och

ledare för

det hela. Han åtnjuter ihvarje hän-

seende

en obetingad

hörsamhet

och utöfvar sittäm- bete

med

storvärdighet. Men iersättning

fördenna

hörsamhet

vakar

^hanocksåtroget öfver sina

under-

såters säkerhet och befinner sig iföljddäraf

alltid

istörre värksamhet än dessa.

Att aporna

lätt

kunna tämjasärallmäntkändt, likasom att de kunna lärashvarjehandakonststyc- ken. Ett

oblandadt

nöje

medför dock

^ickeägandet af en tam apa, emedan honåstadkommer mycken

skada

och förargelse,hvartill kommer att de större arternaäro icke sålitet farliga,genom att

de

^bitas, dåman minst

skulle

vänta

det.

Baren.

Lepus

timid

us.

Detta allmänt kända

djur, som

tillhör

^gna- garnesordning,

finnes

öfverhela

Finland och Nord

Europa, men ersattes i

mellersta och

^södra

Europa