Den enleverade fästmön eller den tjänstagtige rivalen : comedie i tre acter. · DIGI

I

i-

.1

\

/

DEN

ENLEVERADE

FÄSTMÖN,

ELLER

DEN f JÅNSJACTIGE

'--""-■'ssiwari^^

■*

Comedie i Tre Aciet*

J^ri Qfverfåttnirtg af

i%

^ALTEN,

l?& &venfka Comifkå Ttieätérn forfta gangeit upförd den Februariij :

796.

Tryckt iKUMBLINfka ^{Tryckem*^}

1796.

1

X

i_* UJJ-.U.U ^{ucn jrcuiuainj :}/"-JU. ' ' _'"■

STOCKHOLM,

I

t

\

r \

\

\

i

i-

-v

X,

!

*■

t

»

" ■-

1; o

^w*

Originalet

ar

af ^{Herr Jumger,.}

\

\

\

Perfonerne.

i

Herr vem SPaLDING.

HENRIETTE, hans Dotter.

WILHELMINA, hans Brorsdotter.

Baron ROSENDAL ⁾ 0

„

Baron RIDDERHEIM

J

JOHAN,

Rofendals

betjänt.

En ^Kypare.

Portechaise-^Barare',

JACOB, betjänt hos ^Herr,von Spilding.

( ,

Scenen är

i

Hamburg._*3

?■

2äjssy

i

*

''

^' _>

V■

■v;V«i ^'%-'

.1""\

t»-,'''.'-. ^,--'X

;r,'/

f'

■"■;y.i ■s*-

(

/ /

FÖRSTA ACTEN.

FÖRSTA

^SCENEN,

(Et rum

med

^{Cahimtt i}

Herr

^{von Spal-}

dings htisf)

WILHELMINA.

HENRIETTE.

JTIenRIETTÉ. (med in

uphrutén Billet

i handen). Nej

,

minbåfta Coufine_|nej jag

kan omöjligenrefolverä mig

dertil.

WILHELMINA»

Hvåd? du

kan inte?

kära

^du, jag orkar inte hora

—

_{Når det}

kommer

an på ^at göra galenskaper, hade jag

vålluft ^{at veta}

,

_{hvartil en}

_flicka

_inte

_fkulle

kunna refolvcra

^fig!

—

- _Och

hvarföre

kan du inte,om ^min får

iof

at fråga?

HENRIETTE, Tank

bara

: ^ät låta ^en-

levera

fig!

--— -

WILHELMINA. Ja kors bevara

mig

i

£)et år juft fafiigt!

—

_{Ha vi då inte}

_hundra-

gånger låitom det ⁱvira Romaner och Cö- medier, _{at det} går rått

t?ra

^{an? -—-»}

Höt

på, min kåra

Henriette:

^{du fas det dår låta en-}

levera fig med et visft

eftertryck —

_jag

tröt

du

florer

dig. mera på ordetån på filiiya it*

" _A

>*

2

=

_{■) o (}

)

\-

ken.

^Ssj

^bara:

^{at bli}

^enleverad

ilar

vad ^-*— ochjag

HENRIETTE. Jag begriper inte

huru

du kan fkåmta

öfver

min olyckliga be- lägenhet.

WILHELMINA. Nej,

nej,

c\^Qt Sr mit

fulla alfvare.

^{Ser du, når folket fager.}

kroken

^von Spalding har låtitenlevera (ig af BaronRidderheim

—

_{fy,det låter alt}

_för

illa!

^{Men heter}

det:

^{hon har}

bli/vit

^enleve-

rad af ^Baron Ridderheim ^-~— det år helt an- nat. Hvad råren fläckarsvårnlösflicka

före*

at man käftar hinne ien vagn, och far fin

4

farde

med hanne?

1

HENRIETTE.

Ack! du kånner inte

verlden> du! — -

_{Huru fkulle jag inte bli et}

3mne

til fortal ochåtlöjeialla fållfkaper!

—

"

WILHELMINA.

^Åh

^ftrvmt!

^{fadant fåt-}

terman fig

ofver* —

_{Vet du}

_,

de fruntim- mer,

fom

måft

icandaliiera

fig öfver fådana faker, åro jufl:

de>

fom oaktadt all deras an- rånda

tnåda>

^{aldrigkunnatgenågonkarl}

^luft

at enlevera dem; det

vil.

^fåja:gamla Jung-

frur

på

ofverblifna

Charran

,

_eller Fruar,

fom

köpt fina minner förcontant,

—

_Men

låt mig fe, hvad

fkrifver

dinCoridon? ^(llön

tar Billeten

af

^{hdnne och läfer)*., ,JMin}

?

'dyrjkad<* Jienriette-*! ^{Jag ix i yuerfta ioz-}

*

) "■

c

¹³

tviflan"*

Hvad du måtte V3ra

for

en delperat flicka

\ —

_Altfå

_- —

_"iy:terfta

_for-

tviflin. ^Den tanken ^at förlora Er ar förmig

dödande". —

_{Nådet. kallar jag}

enherde, fom .Snrligen görfin Daphnes behag vederbörlig

ara.

—

VJa

^{g befvårEr vidalt,fom årErkart}

*'och heligt, at ingåidetforflag, jag^{få ofra}

"gjort Er. Min Tame vJnrar

ofs. Hanne?

"egendom ligger blott tva milhärifrån. Mit

"lif och min död Sr nu i Edra hSnder'\

—

"

Henrieite; låt inte den flackars- gofTen do-, bor du?^■

—

Tyft!

din Far kommer;,_{lat ofs} flraxt tala ^om något annat*

HENRIETTE. Wilhelmina,

hela min

kropp

darrar!

^{ÖfvergiÉ mig}

inte.

WILHELMINA. Nej ^då, nej då; jag vil jugöraalt hvad jag kan; men

du

måfte

©ckfå bara dig förnuftigtår.

ANDRA SCENEN.

Von SPALDING, DE FÖRRE*

v. ^{SPALDING, Nå,luta} ni åter igen

Edra

^fluga hufvu'n

tilfammans?

^Förmodli-

gen år nu en complott ^å bane igen* kan jag

tanka.

^■—

-

_{Men jag kan ockfå coroploi-}

A 2 l

4 a= }

"

_{( c;}

tera. Jag

fkall

^göra et litet

prof,

fom ni

ika*

förundra er

öfver.

^{Til en börjanhar} jag complotrerat ^din fotaBaron .Ridderheim

Ur mit hus

,

_{och nu tanker jag ockfå fnart}

complottera

honom

ur dit hjärta^{> det kan}

du.-

^"lita på.

WILHELMINA*

(jkalkagtigt ), År

min fota

Oncle verkligen en

fadan trollkarl?

v. SPALDING. Hvad angår det hanne_a

fröken

Näspärla?

WILHELMINA. Ni,

^nå

—

_{jag frågar}

bara*

v. SPALDING. Bit Regemente ar ock- få fnart ^ute. Jag ^trorbin^hå!qIjalf

förledde.

mig at ta dig i

hu.er.

^{Det årdu,fom tota-} liter fördårfvat min Dotter* Förutvar hon er få godt och lydigt barn,ochnu- ~_Men vinta ^lite;det fkall vål bliannat. Bara ^hon år vål gift förft, få

fkall

.jag vil laga ac jas*

på godr maner blir ^{af med} dig ockfå? Och når ni bagge tvåi'borta^> då

fkall

mit hus

bli

etparadis.

WILHELMINA. ^{Vet Oncle,} det bafta

maneret vore, at giftabortmig ockfå. Men det torde

—

och derföre^valåndltrorblijag,^lite atledfamt efterdet inte år migOn- tles

alfvare,

at göra fig _{af med} mig. ^Det

Ö^i

) O ( i

har ofta fallit mig in, hvad ^der likväl'Ir

för

en fkada, at Oncle var min falig-Fars

Bror*

Hvad

^kunde,viinte eljeft ha

blifvit för

^et förträffligt par! Vi tråta beflåndigt, och ge

hvarann

^{aldrig et ord til fkånks.} -—ja, på min ^{heder, vi} å'^'juft.

födda

^{-för h}varann*

v. ^{SPALDING, Duår inte flug,}

flicka.

WILHELMINA. Nej, hor bara hvad han fajer mig föröma ^fa,ker;

!

^{Oncle, Onqlel} med ofs bagge ^hånger det aldrig

ritt

ihop!

(Meden

eomifk

vänligketf) Mangnabbas.

garna med den man ål^(kar.

v. SPALDING.(Jmåfiratt&.nde), Åh tig med dinagalenfkaper

\

^{(tilHenriette) Åro}

rummen -iordning?

- ^—

_Din

_fskfman

_kommer

iaften.

HENRIETTE. ^{uthriflsr iendjup fuck.) WILHELMINA* Nej ^hörbara,Oncle, huru trånandehon fuckar, når Oncle näm- ner ^honom|

—

_{Hvad det}

_fkall

_{bli för en}

rörande

Scene

!

^{Tårarne komma mig iögo-}

nen

,

_{nar jag} tanker derpå.

—

_{Men ',}

min båfta ^Qncie,har han ännu inte fatt nå».

gotnamn. Inte ^annat ån ^din

fäfl

^{man och}

din

fäflman,

fajer Oncle!^-Hvarföre få vi

d%

inte veta hvad han heter?Hanmåtte

vii

va-

fa

döpt, fkulle

^{jag tro.}

A 3

i ) © C a*

v. SPALDING. Ni

fka

tids 80g fS

vetadet. Det faller mig inte in ^{ånnu, at} göraer förmycket fluga, fer ni.

WILHELMINA.

^Det

faller

^{mig inte.}

in ännu!

—

- _Nejhörbara hvilken älfkvård caprice! Men nu faller det ofs

in,

at vilja

veta

det!

^{Ochhvad mig angår,} få tycker jag lika få litet om en anonym ålfkare

fom

enanonym ^recenfent; ty jag inbillar mig^

at om man har godt famvete, och tror fig- med heder komma ifrån

faken»

^få

namnar

man f.g.

HENRIETTE. (vil

kafla

^fig

får

^hans

fötter.) Min Far! ^Påmina knän^befvår jag

ISrsyat forfkonamig från detta giftermål.

v* SPALDING* ^{hindrar hanne.) Min

Botter!

pa ^flåendefot befvår jag dig-, at va- ra förnuftig!Det ^åi* och blir nu inte för båttre köp. Et ord ^få godt fom två. I morgon, eller om det ar möjligt,ånnu i

denna afton

fkall

du

förlofvas.

^:Du kånner mig

— -

_inga invändningar!

WILHELMINA.

Brrr!

^{-~ Huru han}

nu

brummar

^igen!

—

_{Min Far}

_fkulle

_ha

gjort få ^atmig ^han,nog vifte j-ig hvad jag hade gjort igen-.

v, SPALDINQ. Nå?

— hvad hade du

gjort ^då?

v

i

\

v

1

WILHELMINA.

^Jag

hade

^utan

vicTari krus

fpruDgit ^min våg.

v. SP-\LDING* ^Så? du ar mig ^en vacker planta! Ja, ja» ^{mina ord faunas}

. — -

Henriette lar inte fina knep ^afnågonannan In dig, har jag altid fagt.

WILHELMINA*

^{Af mig?}

—

_Förlåt

Snig; Oncle kan Vara en ganfka klok ^och förnuftigman annars, _men få fnart det ^an- går Capitlet om flickor, få pratar Oncle lik-

(o-m den

blinde

om färgen* Oncle fkall ^ve-

ta, at hvad fådane faker angår

,

få kaningen flicka lära en annan något. ^Vi födas med alla de fraå ålfkvårda ⁱMaktieier ^och konfter, fom göra

v^ra

^{Fader, man och ålfkare få}

mycken förtret och^få mycket nöje. ^En god van kan dervid ingen ting vidare göra,ån hjälpa under någon gång- når det

faftnar;

och det år ockfå den enda tjånft jag gör Henriette.

v.

SPALDING.

^Och

du

^{år få}

oförfynt

©ch låjer detIjålf?

WILHELMINA. Oförfynt?

—År man

d|oförfynt

,

_{nar man fajer farmingen?}

—

_■-

Jag ^har altid mithjärtapåtungan-'

jag* _fkall

fåjaEr ^{ånnu mer}:Om Henriette

bara

hade cuurage»

tller ortijag

vore i

USnncs

^ftålle'—

A 4

/

*

te ) © (

r3

fer ^Oncle, fa ville jagaldrig vara Srlig, om

jag inte i detta ögonblick toge kappan ^och lolfjådetn

,

_{ock i egen} hög perfon iprang

och beftåiide mig häftar och vagn*

v. SPALDING. ^Flicka

—

_{■ förtretamig}

inte!

^Imorgortda'n fkall duur mit hus.

WILHELMINA. Och då tror Oncle vål, at jug är en^lådan toka och går?

Jo

^det

fkall man fe detJ^{DenfläckarsHenriettefkulle}

vara vål ifina ^affairer, om hon inte hade mig mer! Görinte Oncle mången gång få mycket Ipeflakel, går inte Öncle få illa åt hanne,at d<zt ar fynd ^oc-h

fkam?

^{Om jag} inte ^då och ^då gjorde ^{hanne det} ofkyldiga nöjet ^och afhjärtans grund på hannes ^Vag- nar hamnades, fa

—

"-—"

v.SPALDING. Wilhelmina, jag råder dig, at inte narras med mig iångre* Hittils har ^{du imig} haft en god Onde,men ^-«"—

■WILHELMINA.

^{Men år}

det

^då

inte

fant hvad jag fåjer? Oncle gör ju ^mången gång få mycke ^våfende

af

ingen ting, få

—

_-.

Gud ^vet

,

_{hvem fom} prackat Oncle in iFa-

millen!

^Min

fal.

^Far var ^{Öncles köttsliga} Bror, men det var en ann karl det, än ^On- cle. Iminlifkid hade jag aldrig-den min- fta.difpute med ^honom, och ^åndå var jag

i V

) o ( ^'~

/

) o C 9

\

hela

fem arena gammal,

dog.

innan han

v. SPALDING (lermot

fin

^{vilja.) Så-}

dant ^dumt-

fnickfnack!

WILHELMINA (härmar honom) Jag roder ^Oncle, at inte narras med mig längre*

Hiftii-, har Gncie imig ^{haft en} god Brors- dotter, men.

—

v. SPALDING. ^Den

tokan! —

_(fkrät-

tar).

WILHELMINA.

^{Nå, na,}

det

må få

Vara den hår gången> efter Oncle"etjeit år en la charmant

Oncle.^

-Men nog vore On- cle ^åndå'tulen gånger charmantare, om han

öfvergaf- ^{det där} fatala projektet med Hen- rietres ^giftermål

\ —

v.

SPALDINd.

^{VilDu icke nu}

förtre.

ta mig igen

? —

"

Wilhelmina

(ber).

£iier

åtminfto- ne fkötop det pa någon

tid!

^,

v. SPALDING. ^{Lår vara mig!}

WILHELMINA (fmyger fig förtroligt

til^honom,) Mm fötaite Oncle, bara på en liten ^liten ud

!— -

^"

A f

i-.."

#

1»

v. SPALDING (hafligt.) Ingen dag-,'

ingen time,ingenminut!

WILHELMINA (härmar

honom. )

In- gen fecund

---

_{intet ögonblick.}

- —

_Nej

,

_fa

bara huru

^{het, och huru}

envis!

^{öncle,v On*}

cle]

---

_{Manmåfte ha} falligt mycke tålamod med honom! ^■>— Men dröj^;åndå tils hart kommer

,

_{jagber få mycket?}

v.,SPALDING (/krattar mot

fm

^Vilja,)

Man kan inte bli ondpå den fjollan,

—

WILHELMINA.

Eller på det Oncle

fkall

^{fe, at} vi åro ^etpar railonabia

flickor^

iå fka vi låta prutamed ofs

lite.

^Såj ofsåt- minftone den utkorades namn* Det år ju fynd med den

ftaekars

^{Henriette, ar} hon in- teengång tilnamnet

fkall

kSnni

fin

^tilår-

nade man. ^■■

v.

SPALDING* ^{Det Ir tids}

^nog,

^txk

förlofningen

fker.

WILHELMINA.

^Minalrabåfta fåcker- Oncle! Förbarma fig öfver ote

ands!

be tank, at vi åro flickor», och ^at

nyfikenheten

Sr vår vårfta _tyrän.

v. SPALDING* Det

fkadar

^inte,

WILHELMINA,

JVUa, föu

gull-Qn-*

de! —

V. \

=

_{) o ( sa}

) « C ir

v. SPALDING. Hjälper

inte*

(Häfti- gare.) Nej, nej, det

fker

^inte,

hör du!

WILHELMINA.

^Bara

forfta. bokftaf-

ven

i

v.SPALDING (fåter hdnnc

frän

^fig»,

fiam f

^ar

,

går en

rorelfc

^{med munnen,}

fom

han ^ville talat ^men går. utan at fidga något*)/

TREDJE ^SCENEN.

WILHELMINAoch^HENRIETTE,(fom

imedkrtid

fetat

^ganfka

^forgjfen

ⁱ

fon-

den

_% ochnu jliger np.)

WILHELMINA. Så gå din våg da, dit gamla lurf-

hufvud ! — --

_{Min kåra Henriet-}

te!

jag kan ^inte

hjälpa

dig!

—

_{-Du måfte}

rymma.

HENRIETTE. ^Om jag bara ägde ^nog hjärta ^til detta fteg !■^Dukanaldrig^tro-, hvaé det år mig fvårt at ta et fådant

beflur*

WILHELMINA.

^{Nä få görhur du vil} då!

— -

_{Om du tror det är båttre, at gifta}

dig med den dir namnlöfe^fåftman

fom

Fae din

förfkrifvit för

dig! ^I}*--

-

lär vara en.vac- ker möbel

,

_efrer giibben gör få myckeot hemlighet

af honom!

^Jag

fruktar

».^at

blott*

>%%» ) ^© ( ^at it,

namnet år få obehagligt, at manogärna nåm- ner det

- ^—

_{och jag vil jjå vid,at der år en}

pjurnp ^{och bond.rgig} land-junkare,

. ^fom

^Na-

turen kanike idugtiga icmanr ärlatt

, _hvad

hon nekat honom iforfhnd" elier en beda- gad ungkarl, uran tänder och hår, fomⁱfit

fem

och femtionde h- vil ha den åran at dö af gifras

,

_{vid fidan}

_af

_{en ung}

_maka.

HENRIETTE. För Guds ^(kull, hor

op! —

_{Jag vil följadit råd}

—

_{jag vil fly}

- —

_och

idenna ^{dag verkflåila} mit

beflur.

WILHELMINA* Ja

^{i morgon}

^torde det

^ialla,"

fall

vara

för

fent.

t

FJERDE ^SCENEN..

DE FÖRRE, RIQPERHEIM WILHELMINA. ^Ni kommer jufl

la-

gom,_min

fköna

^Paris

—

_Er

Helena -

—

RIDDERHEIM (idet han kysfer

Hen»

ri'ettss hand') Paris? Helena? Deifa namn åro förmig af ganfka god betydeiie. Vå-

gar jag hoppas, at min Henriette refolve- rar fig t

—

_.

WILHELMINA*

^{Ar rymma} med Er?

(Henriette ger hanne ^{en vink.}} Nej Gud

bevars!

^{Ser Ni}inte huru hon vinkaråt mig?

.)

x

) o ( ¹³

Hvad

^{tar Ni ors före,HerrKaron}

?

^{Tro in-}

te at vi 4ro

at

^{den Clasfen, fom löpa fin}

våg med ^fin;', slfkare!

—

_{Uran pappas lot}

göravi på fin höjd en -liten fpar-ferfart

til

vår Nådiga Tanre

\ —

_-Rört,mina

_fkal

_ha

Intligen fegrat.

RIDDERHEIM*

^{Så-? Edra}

fkal

? Och Er ^kirlek har ^ingen del i ^denna feger, Henriette? ^,

.

HENRIETTE,^ Kan Ni

Inträ

fråga?

Huru

fkulle

jag eljeft kunna ^{taga et} ladan*

WILHELMINA.^'

.Bh

^{Sr nu ingen tid}

hvarken.fil

^frågor eller Ivar^{idet dar ämnet.}

Nar Ni kommsr i vagnen, fa kan.Ni, iä mycket Ni behagar, jollra om Er eviga kår- lek; _{men nu} år hvart ögonblick dyrbarr.

Oncle fofver fin middag, och vi -ho ingen minut fåkra» at han ^inte

öfverrafkar ofs.

Altfå, häftigt och

luftigt

^til vår operations- plan." ^-,

—

Omkring kl, _{7 gar} gubben efrer gammal vana til Baron Holm, för at med, hans biträde återftålU ^{jåmnvigren i}Europa, och godtgora ^de fel, fom Cabinerterne til af-.

ventyrs, begå, och innan fclr det ^dår kommer.

iordning, plår det merendels gå ut til ^kl, 8-

—

_{Nu lat fe:}

_efter

_{kl. f år Vål fkam*}

rafket förbi,

men mon

det

kl. 6 redan

fr

-i

\

14

upg

mörkt?

Ålfkare och flSdermofs

mätte bara

flyga om natten*

RIDDERHEIM*

Godt. ^Håftarne

fka

va.

ra på ftållet tre cjvartpå 6^> och precis på klockflaget

—

WILHELMINA,

Föfer

^jag Henriette

Ht genom den

dörren

^{fömgår åt} trägården-, och i

fm

^ålfkares armar.

HENRIETTE. ^Men huru

fkall

^jag flippa ut'genombakporten på Trägården?

WILHELMINA*

^{Åh der har jag}

redan

dragit förforg^om* Hår ur Nyckeln. Jag lurade honom i morgons ur din Fars gömmor*

HENRIETTE*. Wilhelmina

^ont duin- éS yiile fara med

!

WILHELMINA.

^{Huru du}

taHr!

Hvem

fkulle

^{då Oncle} ha ^hemma, fom ^han kundeutgjuta lin galla pä? Nej, jag ^måfte nödvändigt bli ^hemma-, och ^{ta emot låxan*}

Jag

fkall

^ta på mig akihop- ty jumer han

iftormar

på ^mig

,

_{ju mindre urvåder har han}

qvar åt dig. Jag frågar inte ftort efter hans

barmor.

^{Til flut får} han anda lof ^at bligod igen.

— -

_{Vet Ni fyvad? tagNyckelnhos}

Herr ^{Baron, och var} på ftållet litet för 6*

Er»

Bet

år ^{bhtzQj at} Nivantar på Henriette åt»

V

es ) p ( e= I>

fjonpåEr

. . ^—

^{« ,Och nu}

^marfch

^!

^—

^{Vi a-}

ro intet ögonblick mera iåkra förgubben*

(Hon tar

Henriette

under -armen och

for,

hanne ^utgenom en dörr^{åt ena}fidan.)

RIDDERHEIM' '(ropar

efter

^{fånne.) I}

mina armar fkall jag^{rådda dig,}EngelJ (h&m går ut genommdlandorren.).

/

FEMTE SCENER

Baron köSENDAL,

_(?reskUdtf*

går ech

fer

fig -omkring.)

jHm

!

^Nog

hade

^{det Indå varit}

klokare»

"ömjag ^ladt den dfr Betjänten i^Vårdshufet Vifa mig vägen. Manfkulle ^{vål tro,at} det juft inte borde

behöfvas

någon vågvifare,nar man vil *öka den boning

,

_fom

_inneftuter

_den

tilkommande fkönare hälften af

fin

varelfe;

hjlrtat borde då vara denna vågvifare

,

_och

man

borde

ftraxt, pl

phyfionomien

^af et

hus, _{kunna fe om det}

hyftc

^{den dyrbara}

åtauen* --—

_«

_För

_tufan

_\ —

_{hvad har jaginte}

pa en gång Utgjutit

för

^et fvall af

fköna

^tan- kar! Det år

fkada,

at jag ^inte har minplån- bok hos ^mig* Den

tilkommande Jlconare

hälften ^af

^min

varelfe —

hufet

^med

^phyfa*

'(-£« g»» På,)

l£ ) o

f

nomien'--- hjärtat

fom

^vägvifare,

^Hvad

dzi fkulle kunna,bli för er ^"härligt Madri- gal iet Dagblad, _{om en af} vara fmå- poi-jer

fat^{te der i}rim

! —

_(Han

fer

^{fig åter om-}

kring.) Efter bqflcnfningen kanjag inte va- ra långtfrån Von Spuldings hus, och anda

|rdet 'här {med handenpå hjärtat") aldeies lugnt. ^Antingen duger inre min _magnet mycke; eller ges ^det inga aningar. ^<

—

_.Rid*

derheim!

---

SJETTE- ^SCENEN

ROSENDAL.

RIDDERHEIM*

RIDDERHEIM

(kaflarfigihans armar)

Min bsila ^vånj

—

_{du har ?}

—

_{och det får}

jag förft ^{nu veta}?

ROSENDAL,

ja, _{min Van!}

det

'får du inte

^tailla op* Det här

blott

en half time varit mig\fjAlf

bekant

^* ty Ungefär få långe år det fen jag pasleräde tullen.

RIDDERHEIM. Menhvar har du ^då få fafligt ^{långe flackat} omkring i verlden^? Fet du ^{vål; at det år hela} 6 ^åren, fen ^vi

fkiljdes åt iStralfund*

ROSENDAL* Åh

ja det

^vet

jag.

^-~ Jag har varit i Amfterdam

,

_iLondon, i^Paris, i Sweitz, iDresden-, och nu kommer jag

s;

)\

-

) ö (

m

äireÖe ^från Berlin

,

_{dir jag uppehållit mig}

halMannatår* Ach! det^Qcpna

- _fköna

_Ber-

lin!

^v_<

-

^" *_{/ _.}

RIDDERHEIM* Nlr«du

varit här

hälft*

annat år, _få fajer.^du fåkert med famma en-

thufiasmes

^{Ach! det} fköna>

fkön

aHamburg!

ROSENDAL. Det vil jagVal ockfå tro,

txch derfore kan du inre föreftålla dig> huru

fiyiiken jag^{it at lårakannaHamburg. Mqix}

du fom ^{redan vegeterat} hår få många ^årj torde våi iförhand kunna ge mig någotbe*

grep der_om»

/

RIDDERHEIM.

^Rått

glrna*

Frlga mig

tjära hvad du Vil veta.

ROSENDAL. Til exempel:

huru <!r*

Jederne hår

btfkaffade? -

RIDDERHEIM.

^Sederne?

-— _jag

_tro?

du

^fkåmtar med din

ödmjuke

_tjenare

_\

Ät

komma

från'Paris och ^Serlin, och

-

_fråga

efter

federl

ROSENDAL* t>\\ har ^rått;

jag

hade tn-r tebordt betjåiVa mig af et ord, fom var.it'

f-t.

långe ur

modet*

Hvad har man hår

fer f*x%

Hn₃ ville jag fåja* ^'■'-

;'-'

^:'/.;■-.

U

,

ii;

*

it ^{) ö (}

RIDDERHEIM.

^{Så fri och otvungen,}

fom

^{man nånfin kan}

onfka

^{fig. Man gör}

hvad

man

vif

och liter ^andra

ftja

^d.;rnm

hvad ^dt vilja. Hemliga kårleksiiitriguer,

finner

^man bara ⁱComedierne; _och ältande, fom utgjuta fit hjärta ⁱfina fortrognas lkö«->

te, blott ⁱTragedier -

—

_{men fom inteheller}

fpelas mera.

— _Kl.

4 fåraffkedar en Dame

lin ålfkare* kl.^half _f enrollerar hon^en ny;

kl.5 promenerar^honmed honom en

carosfe

genom gatorna;k1...6 ^tilSpe£taclet ;kl. ^,10 derifrån til Soupéen och

kl*

half 11år hela;

Sta'n hannes förtrogna*

ROSENDAL. Det kallarjag uplysningf Och fådane

förbindelferricka? —

RIDDERHEIM.

^Evigt

\~-

Detvilfija

,

åtta, fjorton

dar,

en månad, til och med ^et helt fjemdels ^år; men de åro likväl något fållfynta. ^Det går Fruntimernahår iHam- burg med deras ålfkare Hkfom med deras kiåder. Män ledsnar vid ^dem, nirman

bar

dem förlånge;man lägger fåledes båldre af demⁱgod ^tid,och

—

/ROSENDAL. Skänker dem It Kamar-

Jörigfrun,

^{fom altid förftår at använda}

dem*

Jag

marker

^vål,det

lr

^hår

fom ofveralr*

^-*»

Nå

—

_■

_karlame

_?

) o ( IJ

RIDDERHEIM*

^'Låta pro forma narr*

fig af fina ^Fruar, för ^{at i}egna fmå angelä- genheter ha få mycke friare fpel.

ROSENDAL. Tout comme chez^nous, mon Ami!

- —

_{Och de unga Herrarne?}

RIDDERHEIM* Byta omkläder två ^tre gånger om dagen,

——

ROSENDAL* Förmodligen

.för

^ar altid vara^nya för fina ^vänneroch

bekanta*

^De kunnaifanninginte välja någon

bekvämare

method.

-»i

RIDDERHEIM* Ibland

^{annat roa da} Hg mycke med jagt

—

ROSENDAL* ^Utan

tvifvel för

^it

bilda fit

^{förftandoch fit} hjårta*

RIDDERHEIM. Och ^äro får åfrigt

de

Slfkvårdafte Bon-vivans i ^verlden. Jag ^får- fåkrar dig, det ^ges

hlr

jölis.Cceurs- fom kunna tafia ^{om rangen} med hvarjc

ainiable

Etourdii^Paris. Når de fa dår ifkymnin»*

,gen

möta

etFruntimer på gatan,ha degar- na den mödan^at

lyfta

^pä

^floret»

^{får at}

kunna

görahannesanfigte"

rättvifa*

^{Och de äga}

^il-

mycken bon t&n; at når enDame tillåter

éem

et finger, ii

ta.de -—

B z

\

*«** "=>.) » C

».

\

ROSENDAL- Hela Randen- eller huru?

Ceft ex.ictement ^{comme '}chess ^nous.

—

_-'Nå..

och Damerna aro vål aldeiesofoiionlig.a mot

en fadan ^{djårfhet ?}

RIDDERHEIM.

^Det förftås —få

frimt

icke brottslingensRourse har nog moriver ae väcka ^deras

ädelmod.

^Och i detta fal! hän- der det inte Lillan', at en liren tihagfenhet ger anledning til ens lycka. Ty ^en.'dfkvård fnkoftighet är egentligen ^den-Thermometer-, hvarcfter ^{man mäter}kårlekens grader.

ROSENDAL. ^{Det Sr} ganfka-Naturligt

I

En bnllants-ring förutiåtter en vida beffandi-

gare,trognare och mer oegennyttig ^karlek-, ån _en ring med några hårftrån ^{at» ;}

RIDDERHEIM,

Aldeies! —

_Och

för en fadaD klenod ^{kan du}köpa enlycka, fom halfva verlden fkall a-funna- dig, utom de likväl

,

_{fom Sgt famn-a lyckafor någraduca-}

ter.

—

_{Tänker du}långe uppehålla dig har?

ROSENDAL. Alt ^efter omftSndigheter-

ne* Vet du jag har kommit ^hit ien

ahför

luftig affigt.

RIDDERHEIM. Och den

är?

ROSENDAL.

Ja

^gisfa

^! —

RIDDERHEIM. Du refer

vål

inte - _&h

) ^© ( 21

*>'

At ge ut din Resbefkrifning, när duen gång kommer ^hem til Sverige igen?

ROSENDAL* ^{Tror du då, at}jagkom- mit ^hit

,

^{för at} äta mig mått hos denna ^Sta- dens gåftfrie invånare, pa ^det jagie'n må kunna trycka, ^{at man åter} bra i Ham- burg?

—

_Nejminvänj bättre fkalldugisfa.

Jag år vål medifant ibland, fem du ^vet, men jr.g är ^{ändå för ärlig at} trycka mina fm! malicer. ^Desutom

fet

jag ^valockfå lite

för

^{honett ut,at} vara^etrefande Genis* ^'

RIDDERHEIM.

^{Nå få} 'irnar du väl bär famla materialet* tii en Afhandling om bäfta fettet fxi förekomma procenteriet

?

ROSENDAL. Nej långt derifrån; jag

tröfkar

aldrig på

bara

halmen; och jag kan aldrig inbilla mig

,

at detta onda kan ^genom medirationer och fpeculationer och projefter

förekom

mas* V&t är blott ^et enda ^medel, fom jagidetta ämne fkulle vilja föreflå.

RIDDERHEIM* Så.?.och det vore?

ROSENDAL. Upfoftren bärtre Edra Barn

, _fkulle

_{jag fäja til}

_{Föräldrar af}

_ftand

och förmögenhet*

. —

_{Lät det i rid vara Er}

omforg

,

at deras förftånd blir uplyft, och deras hjärtan förädlade

—

_{öch Ni}

_kunneti

lita på,^at de aldrig ^{genom et} _dåragtigt flå-

&

3

) © C

t*

feri eller barnflig lärtfinnighet

fkola fatta %

X denolyckliga nödvändigheten

,

_{at falla i}

procentares

händer.

RIDDERHEIM. ^Du

tröfkar

ju aldrig på bara ^halmen, fade du^{; utan} tvifvel har du pådina refor ockfå gjortenliten luft- fart tilUtopien? Ty¹dit Recept har alt för mycken fmak af det

länder. —

_{Men fäj mig}

uprigtigr, hvad tänker du göra har?

ROSENDAL (helt hågt iörat,) Gifta

mig.

.

^t

RIDDERHEIM. ^Du? Ha ha ha.'^J- ROSENDAL.

Ja

^{juft jag. Du(krattar,.}

©eh jag tfift;lr gärna, at der förekommermig fjålf något löjligr;men det år ändå fant, el-

ler

åtminftone ganfka

fannolikt.

Tycker du;

kanfke, at det är for

bitti'?

RIDDERHEIM.

Åh

^{nej, juli inte}

det

når vår vifare lutar til fyrtio, få Sr det vål inte för bitti'¹?

ROSENDAL. Nej ^du

bedrar

^dig,

haa

gar

förft

på fit

tretionionde*

RIDDERHEIM.

^Så

mycke bittre f&

dig.

Men

^{jafe- undrar}

bara

på

,

huru en

fa

gammal

ruflibus fom du kan

^våga

—

) o ( ss S

3

ROSENDAL. ^At gifta fig? Åh det år

et vågfpel i

alla lidrar.

^{Men jag tror inte,}

at det har någon fara med mig ännu. Du

vet ju, ^{at flickorna} tycka mift om luftiga karlar. Och det ger fig vål med ^det dår oftadiga våfendet ockfå

,

når man blir hus-

far.

^-*- (han

utbrifler

^{iet häftigt låje.)}

Jagen husfarJ ^{Ha, ha, ha}J

RIDDERHEIM.

Ja

^{det må du}

^Val

^fäja,

ha, ha,

hal

Efter dufjålf

finner

^{detfå löj-}

ligt, iåkan du väl unnamigockfå ^at

fkratta

lite åt dig, ha, ha,ha!^'

ROSENDAL* Gärna min

vän* Hjälp

mig fkrarta^åt mindårfkap* Den tiden kan komma, då du ^får hjälpa miggråta deröfver»,

RIDDERHEIM*

utkocade

rik? Men fåj mig, år din ROSENDAL. Mycke rik. Men

det bryr

jagmig minft om. Jagbehöfver, _Gud fke^låf, inte fålja mig åt min Huftru, och, omjag fkall vara uprigtig, få ville jaghålre gifta migmed ertfom aldeiesingen ting har*

ty man ^vil hafva gjort denerfarenheten, _at rika Huftrur inte altid åro de

bäfta.

^Imed-

lertid-

om

Hickan

behagar mig, fa vil jag

).

) o ( 24

*

inre heller jnft-Jlta« alikrSckå'.mig af ^tre fyra

tunnor gul-i.

RID^IHErM.

^Om hon behagar dig?

Du har vål

inte fofr

^{dig; urnågonfulDenna,}

fkulle jag tro?

ROSENDAL. Jag^?—

-

_{har'ingen ting}

fökt,fara

Bror!

RIDDERHEIM. Ingen ting? huru

fkall

jag forfta

det?

ROSENDAL:

Jo,

^jag har mit folk, fom löker förmig.

,RIDDERHEIM. Jag tilftår, det är det beejvåmafte fått ^at fria. ^{Har du.,inte} ockfå dir ^folk,fom gifter- fig för dig? ^,,

ROSENDAL. Nej förlåt mig

,

det

för-

rattar jag juft ^inte gärna genom fullmagtige*

-.- RIDDERHEIM.

Hvad

^{heter då din}

fköna? - ^—

_{Vet- du}

,

jag har en fullftåndig lifta»på

alla.

^{flickor hår i}S»a'n. Förmodli- gen kånner jag hanne. ^'.

ROSENDAL. .Hannes.namnJr^;

for"det förfta

^{ännu en hemlighet* -—Finner jag}

hanneⁱmin ^fmafe

—

_{och det,}

_far

_{j<ig val}

erfara i.

dennaafton, fioppas jag

---

_få

_fkall

fr

) o (

du

tids nog ^{få vera} det dår

dyrbara

_namnet*

Hvarom icke, få retirerar jagigen iall tyft- het

---

_{och ingen}minnifka fkall bli flug_på,

til hvem jag egentligen

haft ärende*

RIDDERHEIM*

^Duårrart delicar, min

vin. —

Men-fåj mig, huru du kommit på det infallet ^at gifta dig?

ROSENDAL* Jag var

för

^{två år}

fe'n

med min OncleⁱSpaa> dår min ökända^fäft, mös far lärde kanna mig. Han fattade

,

_jag-

vet juft inre hvarföre,_en ganfka _gynnande tanke ^{om din} ödmjuke tjänare:* han år en gammal vän af ^{min Oncle,} fe'n den tiden han gjorde fina ungdomsrefor iverlden

—

-~

och derföre ha gubbarrie kokat ihop den hl»

foppan åt mig.

RIDDERHEIM* ^Hvartil

^jagÖnfkar

myc*

ken

apetit

—- -

ROSENDAL*

Tackar

^rått

mycke! —

men utber mig likväl at få fpifa ^folo. I

min

Ondes fifta bref

fkrifver

han ^Ungefårfå-hir:

"Du har nu längenog

flackat

^omkringiverb-

*'den, -min kära Carl! jag ^tror, det vore^nu

"rid ^ät

fixera

dig, och at foka up din

tilkom-

*'mande

huftru, ^o.

f.

_v."

-—

_{Hvad? giftamig,}

tänkte jag. ^Hm, du har

föriökt

^all ting i verlden,

for*

^en bra karl kan förföka, _ttn-

B

s

*5

26 ) o (

dantagande giftas. Det fkall du vål ockfå probera en gäng. Det kan inre kofta ^1-ifvet, fkulle jag

förmoda* - ^—

_{Derpå fkref jag til}

jsriin Oncle ^och til ^min tilårnade ^Ivarfar;

Några dar derefter fatte jag mig i-vagnen

— -

och for direete

hir*

RIDDERHEIM* Ach!

^{det var rått vål,}

atdu nämnde vagnén,(hanferpå klockan.)Jag måfte för iafton ^ockfå fkaffa mig en vagn*

ROSENDAL. ^Vildurefa bort? i

afton?

RIDDERHEIM*

Nej, jag vil

bara

göra enlitönfpatlerfart två

mil härifrån.

ROSENDAL*

En

fpatlerfart?. pa ^{en få} fuktig _och kall November-afton?

RIDDERHEIM.

^{Åh, ienvarmpålsoch}

jtt ^varmt fåilfkap låter det ^ockfå görafig. I

förtroende - —

_{jag tar en}

_flicka

_{med mig.}

ROSENDAL*

^En

flicka?

^{~- Jag far}

med,kära

bror!

RIDDERHEIM*

Ödmjuke tjänare,.— ^<

du fkulle göramig mycke nöje

—

_men

—

det gir inte an

—

_-du

fkal!

ju^iafton göra hekanrfkap med din fåftmö?

ROSENDAL, Åh, det gör ingen ting*

Dcc år tids ^nogimorgon* Man kan aldrig

>.

v.

Il

»

"**r ) o ( :*r*r 2y

fgr fent göra bekantfkap med fin

fåftmo*

Hon löperinte

borr*

Kort, jag far med.

TilDB, 1. Nej, bror! uprigtigr:

du far- ^{are fara}

med.'

^{Saken år alfvarlam}

;

—

_{flickan ar. af}

ethederligi._nu*

—

_ochrik,

Jiklorn din*

ROSENDAL. Aha, hår är då frågan om

et ordentligt Enlevement?

RIDDERHEIM,Hannes

far

^{år et}

envift

hufvud, (om inre med godo vil ^ge mig

fin

dotrer.;dcrföre ^tar jag

hanne.

Om du kal- lar det enlevement, få

-—

ROSENDAL. ^{Min båfte} vän ! (kysfev honom.}» Der år juft imin

fniak.

Hör

—

om der II Si*.» ^{kan jag väl inte} göradig fåil-

fkap

pa ^{relän; men} jag måfte likväl vara med vid

hufviad-ex^edirion.

Man kan inte

veta hvad fom händer

—

_{och då år det al-}

tid båttre atha någon

med

^{{ig,fommankan} litapå.

RIDDERHEIM* Åh! det ir

^juft inte

fl

farligt*

... ^'

ROSENDAL. .Gif mig ^et commandö, eller låt mig åtminftone tjäna

fom

^Vpluntair.

Jag måfte nödvändigt-vara med. ^-.'■';

'RIDDERHEIM.

^{Men om} du

lofvat gu^

ben

at iafton vara där, _få

*"*-*"*- .

i

r

) i⁽

ät '"*"".

ROSENDAL. Lappri! Hurudags

bör-

jas din Expedition_?

RIDDERHEIM,

ordrerne. Precis klockan

^6,

lyda

ROSENDAL. Om jag lår känna

min

fåftmöklockan 7

,

_{få år} der ockfå rids nog.

r-

-

_{Nej, min}

_bror,

_{du flipper mig}

_inte*

Jag

fkall

^{betäcka retraiten, och om någon} gömmer ofs för nåra, få

vankas

^{det ftryk*}

RIDDERHEIM.

^{Nå rhå görada, efrer} clv ånreligen få

vil. —

*-, Jag fer

,

_{du år ånnu}

den luftige

Rofendal.

ROSENDAL. Och ^tanker, med Guds

hjälp,

^ockfå

^förblifva

^{der, rils} åndalykrone*

Jag

har nu lefvat en anfenlig mängd år i verlden, och altid funnit, at jag ^med min luftighetkommit myckelängre, andra med

fina

Catonifka fjålar och Senecas rynkor ^t

pannan*

RrDDERHEIM.

^Du har råtr.^Så

tänker jag ockfå*

^{Gifmig bara två fadana}

karlar

til fem ^{du, —-.} och vi

fkole

^vånda om

hela

verlden; _{ty nu} ftår hon aldeies

rafande*

ROSENDAL,

Ja

^{det vore excellenr. Jag}

ar ockfå iångefe'n ledlen vid den fidan fom ftår op- och hade val

luft

^{at en} _gång fe

den

andra.

*^BB^-^-M---a--^-»B->

\

) o (

==

^■ _■*{(

ANDRA ^ACTE.N.

(Et en/ligt

ftätte utanför

^{Herr von Spaldings}

trägård.

-—

~ ₁

fonden

^tfr trä-gårdsmuren med en liten ^{Ulfjuten port}

,

ochpä bägge

fdor

^{åro trän. Det är märkt.)}

FÖRSTA

^SCENEN,

ROSENDAL* RIDDERHEIM,

.

RIDDERHEIM, _Den fördömda^vagnen»

fom

fkulle komma få lentj^,'klockan ar

redan

öfver 6.

KÖSENDAL. Mycke deröfver år hon

väl

^{Innu «nre.} Jaghördenyis enklocka flå.

RIDDERHEIM-. ^{Dublir då} hår påvakt få ^{långe. Jag} fkall fkynda mig in ⁱträgår-

den-

(Han gårtilporten.)

ROSENDAL* ^Gå du; jag

fkal

^nog

hål-

la dig ^ryggen

fri.

RIDDERHEIM (fåker i

fickan.)

^Hvar

har jag ^nu gjort af nyckeln ^{igen? Ah,}

fe

hår!

-—

_{(Han lä}

_fer

_opporten,låter nyckeln

fnta

^qvar

,

och går in.)

ANDRA SCENEN.

ROSENDAL(allena, går

fram

l och ^tilbaka,)

Jag tilftar,^attildylika expeditioner,

hvar*

tilman

juft

inte

behöfver

några vitnen,kan