Finlands minnesvärde män : samling af lefnadsteckningar. Andra bandet. Häft. 2. · DIGI

■

FIIVLAINWS

MINNESVARDE MAN.

Sainiini; af lefnadsteckniiigar.

Andra Bandet.

liåft. 3.

v-

V

FINLAND»

MINNESVÄRDE MAN

Samiisi" af lefnadsteckningar.

Andra Baudot.

Häft. 3.

Helsingfors, J.G. Frenckell ^& San, 1856.

Pä eget fiirlag.

H. Hassel. ¹⁷⁷

22

/i

HENRIK HASSEL.

Eloqventiae-professori! vid ^Åbo universitet, kansli- rådetHenrik Hassel föddes ^d. 12 Nov. 1700 i Jomalasocken på Åland. Hans fäderneslägt härstammade frän deÅländ- ska öarne, der deaflägsnare förfädernevoro bönderiKum- linge. ^Farfadren, hvilken antog namnet Hassel, var kup- lan i Jomala, ^{ooh samma} beställning innehade derstädes fadren, ^{då hans} son,föremäletför dennaminnesteckning, föddes ooh uppvexte. Fadren, som barförnamnetHenrik, likasom ^äfvenfarfadren, blef sedermera kyrkoherde i Ka-

ris, ^der ban dog ^1736. Modren ^{hette Magdalena}Forssman ocbvar dotter tili regementspastorn vid Åbo läns infanteri Thorbern Forssman, som var hemma från Vermland.

Imprimatur:

Carl von Schoultz. ^G.F. Aminoff.

S. Baranovskij

Hassel, sin ^{fars ende} son, åtnjöt ^{tili öfver}13 ^ars ål- der undervisning i föräldrahnset ^{af sin} fader ocb eninfor- mator. År 1711flydde familjen öfver tili Sverige, då det stora nordiska kriget, som utbröt på Hassels födelseår, börjät sträcka sinä bärjningar tili Åland. Den unge Has- sel ^{blef nu} intagen ⁱ Strengnäs gymnasium. Detta läro- verk var utmärkt genom ^den grundligbet, hvarmed under- visningen der bedrefs af insigtsfulla ocb nitiska lärare, bvarföre Hassel, som tidigt haderöjt lyckliganaturgåfvor, ett ifrigtkunskapsbegär ocb ett för bans ^ålder sällsyntall- var, här fann genom lärosättets stränga form ^ocbknnskaps- ämnenas omfattande ^innebåll den grundläggning tili djup ocb mångsidig lärdom, som egnade sig för ynglingens an- lag ocb lynne. Med de förmånligaste betyg blef hän ef- ter fyra år dimitterad^tili universitetet i Upsala.

Yid den tid, 1718—1726, ^då Hassel studerade vid detta universitet, föredrogs ^denRomerska litteraturen der- städes af Fabian Törner, eloqventiae-professor, ocb Johan Hermansson, som innehade den Skytteanska professionen,

178 H. Hassel. H. Hassel. ¹⁷⁹ tvenne högst förtjenstfulla humanister, sanat af poeseos-

professorn Schyllberg. Hassel mottog tyifvelsutan en lif- vande inflytelse ^af desse ^män. Såväl ⁱ denna vetenskap, som i de andra, med undantag endast af den öfverallt då ännu förherrskande theologin, rådde ^af gammalt ett rörli- gare lif iUpsala än i Åbo, hvars genom kriget upplösta universitet restituerades 1722. Yid det Svenska universi- tetet hade under det föregående seklet ^den fosterländska häfdeforskningen grundat ett högsäte, och der grydde re- dan naturvetenskapernas morgon, bebådande Linnes fram- trädande, ^hvilket föregicks af de tvenne märkvärdiga före- teelserna af Olaus Rudbeck d. ä. och d. y., af hvilka den sednare ^{ännu lefde} och illustrerade akademin vid ^{sidan af} botanikern och orientalisten 01. Celsius d. ä. Hassel stu-

derade förnämligast jemte den Romerska litteraturen den Grrekiska _(under den utmärkte Israel Ne s sellu s) och ^den Orientaliska,äfvensom historia(underLars Arrhenius, ^hvil- ken, enligt prelektionskataloger, äfven sysselsatte sig^med interpretation afRomerska historieskrifvare) och filosofi (under Jöns Steuchius, Erik Alstrin m. fl.). Sitt uppehälle förvärfvade hän genom information och vistades under fe- rierna ⁱ Stockholm nti de ynglingars fädernehus, hvilka

hän handledde.

År 1726 inträffade promotion i Åbo, och Hassel be- gaf sig, för att förvärfva lagern der, mot sommaren detta år öfver tili Finland, medförande tvenne färdigtryckta dis- putationshäften, hvilka hän utgaf pro exercitio och ^pro gradu, i det att hän på mellantiden, som var kortare än en vecka, tog kandidatexamen. Yid promotionen beklädde hän intet hedersrum, men efterätvederfors honom en o- vanlig utmärkelse, ^då filosofiska fakulteten genom konsi- storein insände tili dåvarande kansler, grefveArvid Horn, en rekommendation för den unge magisterntili att vid till- fälle blifva ihågkommen med befordran tili någon högre lärareplats vid universitetet. Hassel _återvände emellertid tili Sverige, hvarest hän konditionerade ⁱ något förnämt

hus i

Stockholm,

ten grefve Horns*), tili år 1728. ^{Detta år} uppfördes hän först, jemte Pre andra personer, på förslag ^tili den ledig- blifna lingvarum-professionen ⁱ Åbo, och då före denna saks afgörande eloqventiae-professio ne n äfven blifvit va-

kant, ochHassel, efter att hafva ansökt det förra embetet,

nu tillkännagaf, att hän hellre önskade sig det sednare, blef lian aflbrd från det af kansler tillbakasända olagliga förslaget ^tili lingvarum-professorstjensten ^och enhälligt re- kommenderad tili eloqventiae-professionen, tili hvilken hau erhöll kungl. fullmakt d. 23 Maj s. ä. och installerades ^d.

3 Juni 1729.

En blick tillbaka pä Latinets studiumsåväl vid denFin- skahögskolan sompå ^andra sidanBottenhafvet före^dentid,

*) Detta^fmna vi ingenstädes uppgifvet, men ^förmoda det på goda skäl.

Konsistorit protokoller innehålla, att der vid ^ettsammanträde,d. 11Maj 1728, blef fräga ^nm, huruvida icke någon påminnelse borde gfiras om vissa ”Aca- demiens ansökningar^uti Stockholmooh att prof. Scarin utliit sig, ”at hän derom ville skrifva Hr Magister Hassel tili med det fiirsta; livarföre ock men- tes, ^at man kunde vänta sä länge medat vidare ^yrckapä de gjorde ansök- ningarne.” Vidare belinnes det, ^{att hvardera} gången, Hassel erhöll ^profes- sorsförslag, grefve Hornhade ⁱ skrifvelse tili konsistorium, ^medåberopande af fakultetens ofvannämnda rekommendation för ^Hassel, påmint, att dennevid förslaget borde komina i bebörig konsideration. Genom ^antagandetafnågotnär- mare förbållande å Hassels sida tili Sveriges då för^tidenmäktigaste ädling förklaras ^båst, hvad Hassels^parentator Porthan berättar om denne,attohan, då lian 1729 öfverreste från StockholmtiliÅbo, medfördeätsinfader på Åland fullmakt på kyrkoherdeembetet ⁱ ,Karis, hvilken hän utverkat, utan att den gamle, ^som icke sökt tjensten, haftonågonaning om sinlycka. Slutligen kan nämnas, att sedermera professorn i Aho Fileniusomtalas ^sasomanställd iegen- skap ^af informator i grefve Horns hus från 1728 (Tengströms Anteckningar omFinska Univ. ^{sid. 231),} säledes från just det år, då Hasselblefprofessor.

Möjligen hade den rekommendation, ^som lilosofiska fakulteten insände tili kan- sler, föranledt Hassels anställande ^hos denne; men kanhända hade lian redan som student ^haft befattning ^med samma undervisning, ^tyPorthan nämner, att hän då informerade unga ädlingar och, såsom åtföljande demför feriema tili hufvudstanen, der blef i tillfälle att ^{vara ett} uppmärksamt^vittuetili den tidens politiska rörelser. Dessa omständigheter ^hafva niir bordtanföras, emedan det synnerliga afseende, som konsistorium, enligt dess protokoller,fästade vid^ma-

gister Hassels person, erhåller en belysning ifrån iians närmare Stalinina tili

”Hans Höggrefliga Excellence Cancellern”, ehuru bans Stora skicklighet likviil framstär säsoipotvetydig. Genom det tili kansleri! ställda förordet^för Hassel torde man ⁱ Äbo, der man i allmänhet ^ogerna säg,_o^att professioner besaltes med personer från ^{de andra} universiteterna,fastän sådant ofta väibehöfdes, velat begagna ^sig af tillfället att i stället viima^för universitetet en skicklig Finne, som blifvit promoverad der, ehuru lian ägde förtjenstenafstudier ^iUp- sala, och som kanske ^redan då åtnjötynnest af den Finska högskolansmäk- tige styresman och ^derföre lätt kunde erhalla en profession.

180 H. Hassel. H. Hassel. ¹⁸¹ då Hassels verksamhet säsom eloqventiae-professor infoll,

är för bedömandet ^{af denna} nödvändig. Detta studium,

som tidens åsigter höllo uppe, idkades mycket äfveniFin- land. Vid elementarläroverken var det bland alla under- yisningsämnen det, åt hviikot den mesta tid egnades, och hvaroch en, som eftersträfvade en högre bildning vid uni-

versitetet, ^fortfor der ^att söka^enförtrolig bekantskap med det spräk, som dåutgjorde den oundgängliga formen ^för denna bildning, dess tungomål, dess ^vilkor. Men sättet, hvarpä studiet bedrefs, och ^den synpunkt, urhvilken dess ändamäl sågs, nedsatte dess värde. Latinet studeradesna- stan endast för språkets skull, ooh vid detta häftade ännu alltför mycket af medeltidens barbari. Den Romerska lit- teraturen var icke synnerligenkänd, icke mycket värderad.

Så i allmänhet; dock förekommo individer såsom enskilda undantag från regeln. Skrifter _på Latin ägde man äfven från den moderna tiden, och de studerande inhemtade sin språkkunskap ^både fullständigare ooh intensivare genom sin sysselsättning med dessa skrifter och genom de prak- tiska språköfningar, ^som anställdes, ^än medelst läsning af Romerska författare; ty dessa voro sällsynta. Tili grund för elementarundervisningen lades visserligen Ciceros ora-

tioner, Yirgilins _{m. m.,} men emedan böcker voro rara, ^fö- relästes och dikterades äfven i Skolorna. Vid universite- tet åter, der dessasammaklassiska skriftervanligen voro de

enda, ^{som tili något större} antal kunde öfverkommas, åsyf- tade professorernes föreläsningar ^{att genom} framhållande

afrhetoriska reglor och grammatikaliska ginvägar stegra åhörarenes redan vunna förmåga att skriftligen och munt- ligen uttrycka sig ledigt på Latin, enförmåga, som åda- galades vid stil- och disputationsöfningarne ^samt förnäm- ligast borde lysa ⁱ orationerna. Icke tillfreds med denna förmågas framträdande ⁱ obunden stil, ^{var man} af gam- malt van att söka den ^{äfven i} den bundna, ⁱ hvilket ^än- damålöfningar ägde^rumredan vid elementarundervisnings- anstalterna, och ^år 1655 en poeseos-profession blef^inrät- tad i Åbo. Men ett sådant förhållande var enföljd af den

allmänna föreställning, man hyste om skaldekonstens vigt och betydelse, och ickederaf, attklassicitetens ande skulle framträdt så mäktig vid Finlands universitet och skolor,

att den skidle påkallat och verkat detta. Naturlig ^{för po-} esin fann man den språkform, som tillhörde bildning ooh

lärdom, och manföljde dessutom häri enmedeltidstradition.

Platta, smaklösa oohtorftiga voro derföre iallmänhetbåde de studerandes metriska ^{exercitier ooh} äfvenså profes- sorernes i Åbo. De Latinska studierna idkades utan den lifgifvande inverkan, som endast kunde tillfalla dem från den Romerska forntiden sjelf, uppfattad i sitt lefvande ^in- nehäll och såsom speglande sin ^{bild i det} språk, ^{som man} väl tillerkände största vigt och värde, men blott såsom medel för vetenskaplig framställning. Likasom Latinstudi- erna sålunda ägde en blott formell och, äfven såsom så- dan betraktad, vanligen ytligt fattad och tillämpad bety- delse, så var deremot den akademiska vetenskapens inne- hållföreträdesvis theologiskt. Theologin, ^den justtiliföljd af upplysningens stora seger, reformationen, öfverallt ^ide protestantiska länderna på denna tid mest betydande ^ve- tenskapen, dominerade särskildt ⁱ högskolan vid Aura,

som den beherrskade, och der den genom sitt anspråk på företräde motverkade ^andravetenskapers fortkomst och^för- tryckte de klassiska studierna, ^hvilka intogo en underord- nad, tjenande ställning. Inför det ^orthodoxa theologiska nit, som besjälade icke blott den theologiska fakultetens professorer, stod hedendomenslitteratur ickehögre ⁱ värde,

änungefär ^{såsom ett} inkomplett vocabularium för den theo- logiska lärdomens tungomål. I öfverensstämmelse härmed blef Grekiskan, ^hvilket språk var ojemförligt mindre be- kant än det Latinska, studerad nästan blott med afse- ende på nyatestamentet, hvilketlingvarum-professorn, ^som jemteorientaliska språk ^{hade att} föredraga det Grekiska, uteslutande tolkade ända motslutet afl7:de seklet, och som ännu under det 18:de ofta bortträngde profana författare.

Tidens praktiska sinne ledde äfven tili Grekiska stilexer- citier, men en större kännedom af språketvar mycket säll-

H. Hassel. ¹⁸³

182 H. Hassel.

synt, och då den visade sig ^vid universitetet, ^{torde den}

nastan aldrig härstammat derifrån. Då ^den ganda littera- turens reala innehåll underkändes, kunde dess formella sida icke behandlas annorlunda än mekaniskt och skolmes- sigt, hvarföre de, ^{som sålunda} sysselsatte sig endast med ord ⁱ stället för sak, föraktligt benämndes verbales. Elo- qventiae- ooh poeseos-professorerne befattade sig derföre mycket med theologi eller med andra vetenskaper, hvaremot de arbeten, ^{som de utgåfvo i sin egen, för det mesta nti} rhetorik eller poetik, ^{voro fåtaliga.} Och ehuru deras ve-

tenskaps uppgift uppfattades såsom formell, ^ansågs studiet likväl icke ^{en gång vid denna} synpunkt äga vid universi- tetet tillräcklig framgång; ty i Hera yttranden ^från denna tid klagas, att detta studium icke ville komma sig upp, och eloqventiae-professorn Achrelius (f 1692)utbrastikon- sistoriani, att det ”syntes vara som ett Amen med Elo- quentia.” Tiden framkallade dock sedän ^{småningom en} förbättring under iuflytelser från Sverige.

kelse deltogo de infödda professorerne docki den antiqva- riska och lingvistiska forskningen ^inom sin vetenskap, än

de vindicerade dennas humanistiska betydelse och verkade som lärare. Äfven härvid sökte ^den klassiska bildningen sitt förnämsta uttryck ⁱspråkets praktiska användning, men denna praktik, hvars glansfullaste ^tillfällen lemnades ^{i de} akademiska orationer, som så ^ofta höllos, vann icke ^{blott i} afseende ^å uttryckets renhet, ^{utan blef} derjemte enlefvan- de vältalighet, ^{icke en} död form med efterklang af klas- siska fraser. Hugfulla, genialiskamänfunno iRoms herr- liga språk sköngestaltade uttryck för ideer, somlänge med

otymplighet och med det pedanteri, den affektation, ^som ligger i ett ymnigt begagnande af fremmande ord i mo-

dersmålet, utsades på ^detta. Latinet öfvertog så, bland annat, ett uppfostrande kali för Svensk prosa. Den vä- sentliga skilnaden ^{mellan de} äldreLatinstudierna, hvilkas bild vi ofvan sökt teckna, och denna liffulla, ^anderika verksamhet innefattades deri, att åt den gamlalitteratu- ren tillerkändes ett värde i och^för sig, dess humanistiska,

och att dess anda lefde i dess studium. Betraktade såsom humanister, ^{hafva Sveriges klassiska filologer ofta värit} jemförliga med fremmande länders yppersta ^{lärde, då de} deremot i allmänhetfögabidragit^tili filologins inre utveck- ling, utan haft sin utmärkelse förnämligast ^{såsom lärare} eller genomoratoriska, poetiska, stilistiskaförtjenster, samt äfven ^med sinä skrifter utöfvat sin inflytelse hufvudsakli- gen inom eget land. Den klassiska litteraturens tolkar fortforo länge ^att väljä ämnen för vetenskapliga undersök- ningar också utom sin vetenskaps ^omräde. Deras egent- liga bestämmelse ansågs vara att såsom lärare vårda den klassiska ^formen och andan. Blomstrande på ^{detta sätt i} Upsalaredan före medlet af 17:de seklet, fortgick denRo- merskalitteraturens, äfvensomden Grekiskas, studium ^der-

städes i ^sammariktning under den tid, ^dåHassel vistades der, och allt sedermera. I Lund, hvars universitet kort efter dess stiftelse råkade genom kriget med Danmark ⁱ förfall ändatili 1680,^{uppstod ettliknande}förhållande. Äf-

-r

Medan universiteteti Åbo genomlefdesinä förstaöden, innehade ^detRomerska tungomålet ^en vigtig betydelse så- som kändt och begagnadt^af Sveriges högtbildadestatsmän och ^var ett hofspråk i den lärda krets, ^som omgafuniver- sitetets kungliga stiftarinna. Kring ^dennatid hade vid Up- sala akademi de berömda utlänningar, ^som efter hvarandra beklädde den för statskunskap och vältalighet inrättadeSkyt- teanska professionen,Freinshemius, ^{Schefferus m.} fh, ^ver-

kat för ett djupare studium ^afRomerska litteraturen. Den sista utlänningen Obrechts efterträdare ⁱ detta embete, den beprisade Upmark (adlad Rosenadler), och dennes omedel- bara efterföljare, den ofvannämnde Hermansson, samt vid

dels eloqventiae- dels poeseos-professionerna utlänningen Boeclerus, Fornelius, Norcopensis (adlad Nordenhjelm), Johan Columbus, ^Lagerlöf, Bellman och denförut nämnde Törner voro alla män medrykte och förtjenster och ^vår- dade sin vetenskap på ett sätt, ^som motsvarade ^den höga vigt, som den ägde^för tidens bildning. Med mindre^utmär-

H. Hasset H. Hasset ¹⁸⁵ 184

venså ⁱ Åbo, ^der Hassel öfverträffade alla^sinäföreträdare på professorsstolen.

Att lärdomensRomerska grundval ickenogbade upp- odladts vid akademin i Åbo, ^{var en} följd äfven af de fle- sta professorers personlighet, hvilka det ålegat att tidsen- ligt befordra ^den klassiska vetenskapen. Univorsitetet, bvars ^alla prokanslerer ända tili dess upplösning genom det stora kriget voro ovanlige, oförgätlige män, bade ^der- emot icke den lyckan att i sinä professorer ^se denförsta,

tili en del ^ärofulla uppsättningen oafbrutetföljas af^enlik- nande fortsättning, som skulleframkallat ettflersidigt ^fort- skridande vetenskapligt lif. Den förste eloqventiae-profes- sorn Johannes Terserm (1640 —1649), en halfbroder ^tili bi- skopen af samma namn, var en begåfvad man, ^men vär- dade sitt ^{kali med} mindre omsorg, oordentlig äfven i sin lefnad, och dog ung. Hågkomsten af den snart hädan- gångne Samuel ^Hartmans professorstid (1649—1653) ^är icke en gång bevarad genom någon disputation. Enevald Svenonius(1654—1660) var verksam, menegentligen säsom stridslysten tbeolog, ^var frejdad och fruktad såsom sådan och öfvergick ^{innan kort tili} theologisk profession, slutli- gen utnämnd tili biskop iLund. MartinMiltopaeus(1660^—

1679) och Daniel Achrelius (1679—1692) innehade embe- tet hvardera en längre tid och dogo ⁱ tjensten. De torde fullkomligast hafva representerat den ofvan beskrifna ^torra och andefattigabehandlingenafvetenskapen, i hvilken rikt- ning de äfven utgåfvo skrifter. Särskild ryktbarhet för- värfvade Miltopaeus genom ^en häftig theologisktvist, som vid akademinframbragte ^en längvarig gäsning och söndring.

Achrelius ^åter uppträdde i bestämd oppositionmottheolo- gins tryckande supremati, men sökte för sin lifliga själ en näring ifysiken, ^hvaröfver hänbåde ^föreiäste och skref.

De hittills nämnde professorerne voro, utom Terserus och Svenonius, Finnar tili ^{börden. Från}Åland, liksom Has- sel, var Christien Alander (1692 —1704), ^som studerat^äf- ven i Upsala och der haft tillfälle attförvärfva en högre lyftning. Hän liknade Hassel äfven deri, att hans ^verk-

samhet som professor, hvilken mycket ^{berömmes, var} di- stingerad blott genom lärareförtjenst. Hän afledi sinä bä- sta år. Huru föga de klassiska studiernaännuuppskatta- des, kan ^{man linna} deraf, att, då Isak Pihlman^, enFin- ne, ^som härpå en kort tid, tili sin död 1707, innehade embetet, ^{föreslogs tili transport från} lingvarum-profes- sionen, prokanslern, den yngre Gezelius, understödde för- slaget (enligtTengströms Chronol.Anteckn.) ”på det märk- värdiga skäl, attPihlman måtte vinna mer ledighet för si-

nä befattningar i Domkapitlet och ⁱ sitt praebendepasto- rat.” Pihlman tyckes emellertid icke värit utan förtjenst.

Hans efterträdare Israel Nesselius, en Svensk och Upsa- liens, ^var utmärkt, ^äfven såsom skicklig grek, men jaga-

des af kriget ^ur landet ¹⁷¹³ och blef sedermera professor i Grekiskan ⁱ Upsala. Lars Alstrin, hemma från Dalar- ne, hvilken beklädde eloqventiae-professionen^{i Åbo} de för- sta åren efter universitetets restitution, var väl bildad i Upsala och ^en systerson tili den store latinaren Rosenad- ler, men sjelf icke prisvärd. Hän älskade glaset och dog

1728. Vid poeseos-professionen varErik Justander den förste (1655 —1667). Lönlös och utan tjensteutöfning de första fem åren, har hän icke efterlernnat några spär, som vittna om hans betydelse. Finne, ^fick hän tili efterträdare en tili börden ^Svensk man, somstuderat iÅbo, den mäng- kunnige Peter Lawrbecchius^{, som} kommenterade Aristote- les’ Poetik, men under den långa tid, häninnehade denna profession (1668 —1688), distraherades genom uppdrag att förestå föreläsningar ⁱ mathematik, fysik, juridik och theologi, tili hvilken sistnämnda vetenskap hän slutligen genom befordran öfvergick. David Lund, från Finland, bade idkat studier ⁱ Upsala och Åbo och var på ^den sed- nare orten lingvarum- och sedäntheologiae-professor, men förut ^{en kort tid} (1688—1691) professor i skaldekonsten.

Laurbecchius ^{och Lund skrefvo}Latinsk och Grekisk vers,

menöfverträffades häri af Torsten Uuden, hvilken äfven var poet på Svenska. Dennes professorstid (1692—1706) sam- manföll medAlanders, ochRuden, enVermlänning, somi

23

186 R. Rassel. 11. Rassel. 187

Upsala blifvit hemmastadd ⁱRomerska litteraturen och ^för att upphjelpa dess studium kallades tili Åbo, verkade der jemte sin samtida berömligt för dettaändamål. Sedermera theologiae-professor, slutade hän, likasom hans begge ^när-

maste företrädare ⁱ poeseos-professionen, på en biskops- stol. Honom efterträdde ^såsom poeseos-professor Anders Prysg^, hvars genomkriget afbrutna verksamhet sedän fort-

sattes långt in på den tid, under hvilken Hassel tillhörde akademin. Denna öfversigt utvisar, hvilket stort antal personer på mindre än ett sekel i de begge professioner-

na aflöste ^{hvarandra, ofta} tidigt skördade af döden eller förflyttade ^{tili annan} tjenst, ^{och huru} professorernes ve- tenskapliga intresse ^{redan vid} dessa embeten gemenligen mer eller mindre afleddesfrån deras egentliga bestämmelse.

Professioner i allmänhet besattes utan specimen,ehuru ett sädant^vari statutcrnaföreskrifvet; man var icke nogräknad med de egentligen tili saken hörande qvaliteterna, ochtili att anses värdig ett rum på förslageterfordrades ofta myc- ket litet^*). Theologins öfvervigt hade sin grund jemväl i

de ^större materiella fördelar, som vid det ^ickerikt dote- rade universitetet voro fästade vid de theologiska profes- sionerna, som åtojöto ett större anseende ^än deöfriga och kunde bana vägen ^tili kyrkans högsta äreställen. Men ^en allmännare ^och djupare orsak bör dessutomantagas såsom gällande isynnerheti Finland. Landet hade tili enbörjan att af sitt universitet i främsta rummetbegära denprester- liga bildningens befordrande ^tili förmån för allmän religiös och sedlig upplysning, och dettaland, som haft sinä medel-

tidsbiskopar att tacka för så myoket, stannade ^hos uni- versitetet och främst bos dess biskopliga prokanslerer^{i för-} bindelse för denna fordrans tillfredsställande. Prokansle- rernes öfverlägsna personligheter gäfvoton äthela det aka- demiska sträfvandet, och att de arbetade i denna riktning, bidrog derföre att befästa theologins snpremati; hvarjemte

om den yngre Gezelius torde ^kunna sägas, att lian genom den asketiska tendens, som denne äfven utmärkte ^man framkallade, verkligen motarbetade klassicitetens sak, se- dän denna tunnit värdigare målsmän. Keligionens veten- skap hade emellertid urartat tili formalism, och det ^veten- skapligalifvet vid liögskolan uppslukades derföre ^af beta,

men småaktiga och onyttiga theologiska strider. Slutet af denna period innefattade dock en början ^{tili en} friare och mångsidigare vetenskaplighet.

r-P

Det föregående har erfordrats för att tydliggöra det förhållande, hvari Hassel såsom eloqventiae-professor stod tili sin forntid och ^{tili sin}samtids anspråk på ^honom. Hans betydelse, som blott ^{i detta} förhållande ^{kan rätt} bedömas,

var vigtig och inflytelserik; men i arten af sittframträdam de visar den sig ^utan imponerande glans, utan detta skimmer af ära, ^som fäster sig vid enskilda framstående drag af glänsande förtjenst. Ingen litterär bedrift, ^ge-

nom hvilken hans vetenskap skulle vunnitnågonverkligbe- fordran, ingen enda segervinning, hvaraf ett rykte skulle

dröja qvar som en lagersusning öfver grafven, har skänkt honom namnkunnighet, och hans betydelse beror alldeles icke af ^de ljuspunkter, som för vetenskapsmannens minne dennes bidrag, betydligare eller obetydligare, ^tili utvid- gande och uppodlande ^afvetenskapernasiunehållaro. Has- sels utmärkande förtjenst var lärarens anspråkslösare, men för kulturens framsteg icke ^mindre fruktbringande och ⁱ sjelfvaverket en ej mindre hedervärdiga, änforskarens och författarens. Hans ^enformiga lärareverksamhet, hvarifrån enskildheterna icke höja sig eminent fram, för att uppfån-

ga en andel idenryktfyarhet, ^som strålarkring vetenskapens höjder, utsträcker sig i stället utmed den vördnadsbjudande

*) Så ^t. ex. blef, utan specimen, i 2:drarummet på det förslag tilielo- qventiae-professnr, der Hassel blntt erhöll det 3:dje, men medrekommendation, kyrkolierden Tolpo uppförd af de anförda skäl, ”att hänår en flitig ^ochskick- hg Prestman och har ^2;ne gångor peregrinerat.” Karakteristiskt är äfven föl- jande utdrag ur samma ^protokoll: ”Rectur ^Magniticus Fahlenius gaf vidhan- den, at en vid nampn Wibjörnsson _ut bref tili Sai. Biskopen och Procancel- larien skal af Landshufdingen Brauner ^{in amplissima} forma blifvit recommen- derad til samma Profession, och frågadefördenskul, ^omintet hau ock borde komina i någon consideration?Men dertill svarades utaf en och annan, atså- som manintetkänner personen, så kan man intet heller giöra någon reflexion på honom, hiilst som hau sjelf icke en gång detbegiärt.”

188 H. Hasset H. Hasset ¹⁸⁹ längden ^{afnärä ett halft} århundrade ocli bar sin ^ära deri,

att den under detta halfva sekel låtit ett klart och djupt vetandes gedigna skatter meddela sig^åt tusendetal af lands- män, och att vid det Finska universitetet hafva gjort frukt- bart och lefvande ett studium, hvars värde ^äroförgängligt, men som för denna tid och den närmastföljande särskildt hade och _genom Hassel först ^rätt erhöllen genomträngan-

de inflytelse. Yi gå att teckna denna lärareverksamhets enkla drag.

Det tillhörde Hassel endast under ^en kortare del ^af hans läraretid att föredraga den Romerska poesin. Hän utnämndes tili professor ⁱ vältaligheten, och vid poeseos- professionen qvarstod ända tili 1746 den gamle Anders Prysz, efter hvars död hans son Samuel undfick embetet,

men för attredan det följande året flyttas tili theologiska fakulteten, då genom en kungl. _{förordning poeseos-} och eloqventiae-professionerna sammanslogos. Sedermera till- kom för en tid, 1756—1768, en extraordinarie profession

i poesin, hvars innehafvare hette Wilhelm Robert Nääf.

Denne hade sjelfgjort ansökningom sittanställandeⁱdenna egenskap, och ⁱettkonsistorii-protokoll, somomtalar,att kan- sientili konsistorium hade remitterat denna ansökning, säges kansler ^afprelektions-katalogerna hafvainhemtat,”detPro- fessorenHasselendastdrifvit undervisningen uti de efter förra inrättningen honom tillagde lärostyckenutiEloquentiaprosa, hvarmed hän (kansler) ^ock skall ^vara väl nögd, på ^det Professoren ^må hafva så mycket tillräckeligare utrymme att tili ungdomens opbyggelse och vetenskapens framgång utöfva den fullkomliga insigt och mycket behageliga ^fär-

dighet, som lian, jemteannan grundeligochvidsträckt lär- dom,derutinnan^medallmän approbation äger, hvarom Hans Excellence tili ^hans välförtjenta loford nu billigtomnämna bordt.” Nääf, ^en intrigant och ^vid flera tillfällen sin ^be- fordran på sidovägar sökande person, torde föga gagnat på sin plats, vistades mycket i Stockholm, skaffade sig sednare en tillika af honom beklädd ordinarie theologisk adjunktur och år 1768 utnämning tili ordinarie professor

i filosofiska fakulteten, der lian skulle fortfara attföreläsa öfver Romerska poesin, men 1770 erhöllen annanordina- rie profession. Efter sistnämnda år var det dåvarande do- centen Porthan, som öfvertog tolkningen af den poetiska delen ^afRoms litteratur, och först genom Hassels oför- gätlige efterträdare vannäfven den esthetiska sidan af ve- tenskapen tillbörligt och fullt afseende. Hasselkan icke egentligen benämnas en esthetisk, menkan kallas enrent prosaisk natur. Ty endast ett sådant sinnelag förklarar tillräckligt, hvarföre hän på de ^tio år, ^under hvilkaåtmin- stone, om icke sedermera, det tillkom ^honom attinterpre- tera äfven skalder, aldrig företog sig detta. Och hela hans tydligt framstående personlighet utvisar en man,hvars sin- ne var alltför mycket praktiskt och fästadt vid det pro- saiskt reellä, för att ipoesin se något annat än enlek. E- mellertid erbjuder den Romerska litteraturenen annan hu- manistisk sida, ^somendast så tili vida ^är esthetisk, ^somäf-

ven prosan,för att varaskön,ärdet,nemligen detklara^tän- kandets, den reellä tendensens, detuttrycksfulla ordets med manlig anda. Och ^inom denna^sfäruppträdde Hassel med en stor fullkomlighet ooh verksam inflytelse. Hans af na- turen härmed öfverensstämmande anlag hade upptagit det hos Roms genius förekommande drag, ^som innefattar de

nämnda egenskaperna.

Hans lärjunge ochparentator Porthan heprisar hans lyckligaläraregåfvor: tydligheten, energin, ordningssinnet, en ändamålsenlighetoch egentlighet, som skydde bådeonö- digtprålmedlärdom ochali sväfvande omständlighet,^menpå en gång populärt och träffande utvecklade ^sakensbegrepp;

vidare hanstalegåfvaslätthet ochröstens ^klarhet och styrka.

Beträffande språkets och stilens lagar var det hans åsigt, att det rätta bättre inhemtades genom exempel änreglor, en mening, som Porthan omnämner, och ^som hän sjelf i ett af konsistorii protokoller i fråga omLatinsk och Svensk ämneskrifning sålunda uttrycker, att hän säger sig hafva sökt vänja de studerande ”att vara bekymrade om mogna och städade tankar ^{samt att} dem i ordning och samman-

190 R. Rassel. H. Hasset ¹⁹¹ hang med nätthet skrifteligen författa, utan att dervid vara

bundna tili en tvungen efterföljd ^afgrälaktiga reglor, hvar- igenom smaken kunde bortskämmas, och i stället för vit- tert folk osmakliga pedanter tillskapas’’ (hvarvidkonsisto- ri! ^öfriga närvarande ledamöter ”förmälte sig ock med noje

oftahafva förmärkt, attProfessorens oförtrutna bemödande i denna delen haft sin goda värkan”). Tili ämne för ^sinä föreläsningar valde lian, i öfverensstämmelse härmed, o-

aflåtligen tolkningen af litteraturen. Men dervid fram- ställa prelektionskatalogerna ^det sällsamma förhållande, att hän under nästan hela sin långa professorstid inskränkte sig tili nägra få filosofiska skrifter af Cicero och vanligen interpreterade böckerna om Pligterna, men stundom om- vexlade med skrifterna ^om Yänskapen och om Alderdo- men, ^de Stoiska Paradoxerna och Scipios ^dröm. Bristen på böcker i ett större autal exemplar ^för studenterna var isynnerhet i början stor, menhade kunnat afhjelpas genom ederande. Hassels omsorgsfulla nit vitsordas _på det hög- sta äfven ^{i andra} uppgifter än hans parentators. Det var således icke ^af maklighet, som lian ständigt föreläste ett och detsamma, utan lian fann behag i denna enformighet, emedan lian yttrar det i indices lectionum hans ^er- farenhet hade lärt honom, att dessaarbeten isynnerhet eg- nade sig genom innehåll och stil för den studerande ung- domen och mest lände ^tili dess nytta. Ett ”medmm ac temperatum orationis genus” var alldeles efter Hassels eget

sinne, och ett sådant skrifsätt, jemte ”dignitas argumenti”, ansåg hän göra Ciceros verk om Pligterna företrädesvis passande tili ämne för den framställning, kring hvilken ungdomens latinstudier skulle sluta sig, ^hans offentliga föreläsningar. I stället att den sjelfvalda enformigheten skulle lända honom tili skam, ^blir den således, ställd i sittförhållande ^tili hans ståndpunkt ⁱåsigter, berömligtka- rakteriserande: den utvisar nemligen det honom utmärkan- de nit för nyttan, som icke faste sig vid skenet. I yngre årtolkade hän en gång, under historiska exkurser,Sveto- nius ienfemårig kurs. Hän värderade denne historieskrif-

väre liögt för nervfull ooh enkel precision i uttryckssättet.

Men betecknande synes det, att Hassel, hvars kraftfulla, manliga själ tyckes hafva bordt bland lloms historiska skriftställare älska Tacitus mest, likväl aldrig de ref.

tillgängliga prelektionsförteckningar ^aro emellertidickeall- deles fullständiga föreläste öfver denne store författare.

Hassels klara, ^{prosaiska natur} anslogs troligen icke nog af det liöga bos ^en Tacitus, emedan detta icke ligger fram- lagdt på en jemn ocb blankyta ,utanⁱbopträngda grupper

blickar fram ur ett djup, hvilket omsväfvas af ett skimmer,

som är poetiskt. Innehållet ⁱ de filosofiska skrifterna ut- vecklades i hans föredrag på ^ett popidärt, menlikväl tvif- velsutan lärdt ocb sakrikt sätt, samt med särskildt afseen- de på ^den sedliga nytta, som detta innebållskulle medföra för hans auditorium. För språket tyckas åtminstone inga subtilare förklaringar vanligen plägat anföras. Ooh likväl var en lefvande uppfattning af språket det äsyftade buf- vudresultatet bäraf,^som äfven blef vunnet, ^dåord ocb tanke framstodo ⁱ skriften med klarbet såsom ett, ocbenhelgju-

ten mönsterbild tog plats i den unge åbörarens själ, med sin kärna ocb sin formskönbet riktande, ^{som en}förvärfvad skatt, hans inre. Sadan är nemligen den verkan, ^{som en} tolkning af de klassiska författarne efter Hassels method kan medföra, ^{dä denna} interpretation äger anda ocb lif, ocb att Hassels föredrag utmärktes af dessa egenskaper, mäste man sluta ^{af det stora} anseende, som hän såsom föreläsare åtnjöt. Uppgifterna ^om honom låta äfven för-

stå, ^{att i} hela ^hans uppträdande låg en imponerande vär- dighet, ett nastan strängt allvar, som följde honom i ka- tbedern ocb gjorde intryck der. ^För öfrigt bör om- fånget af den beläsenbet, om hvilken ^Hassels lärjungar vinnlade sig, icke bedömas efter den trångak ets, inom hvilken hans föreläsningar rörde sig. En lärare af så om- fattande ^lärdom kunde ^icke annat än uppmana tili ocb for- dra ettvidsträcktare studium, omhvilket dessutom särskildt Hera ^under Hassels inseende utgifna disputationer,ihvilka

speciminanterne hade ^en bufvudsaklig andel, vittna.

■<

192 H. Hassel. H. Hassel. ¹⁹³ En vigtig del af Hassels äligganden _såsom eloqven-

tiae-professor, hvilken hau under hela sin läraretid skötte med stor sorgfällighet och möda, var undervisningeni stil, saväl Latinsk som Svensk. Hans ofvan citerade egna ord tillkännagifva hans maner dervid, och Porthan yttrar, att lika mycken omsorg, som åt språket, egnades åt befor- drande afrikedom ⁱ innehåll, riktighet itankar och styrka i bevisning. Underkännande theori och noggranna reglor för uttrycket, sökte Hassel deremot hos sinä lärjungaren- dastlåta ordet födas urtanken, såsom dess naturliga, _sjelf- fallnaform,hvilket var sammamål, hvartill hän i sinä föreläs- ningar syftade. Vid dessa exercitier fick den ungdom, hän handledde, lika mycket nppöfva sin tankekraft och sak- insigt som sin språkförmäga, hvilken sednare stödde sig på praxis. Med sin utmärktalärareindividualitetkunde Hassel sålunda ästadkomma lyckligaresultater. Hän gjorde spräk- kunskapen lefvandeidess enhetmedtänkandet,befordrande

det ena genom det andra, och det bör ostridigt betraktas säsom den förnämsta eller egentliga frukten afRomerska litteraturens studium underHassels ledning,attRoms ande genom honom framträdde och lefde i generationersintelli- gens såsomen ordnande, klart blickande genius,somskärp-

te tanken och formade talet derefter. Porthan, Calonius

och flere andra sedermera universitetet tillhörigemän samt några utmärkta personligheter, som sedän lyste på ^andra sidan hafvet, såsom Clewberg (Edelcrantzj och skalden Kellgren, voro lärjungar af Hassel, som på sin ålderdom räknade säsom sadana en stor del ^afFinlands prester och civila embetsmän, hvilka hos honom gätt i en allvarlig Romarskola, fruktbar äfven för Svenskt skrifsätt.

Detta är hiiden ^afHassel säsom lärare, hvars _infly- telse på hans yngre samtid väsentligen förberedde det ^för Finlands högskola ärofullatidehvarf, som sammanföll med hans efterträdares minnesrikare verksamhet. Men Hassels inverkan inskränkte sig ingalunda blott tili hans egen ^ve- tenskap, för hvilkenban icke synes hafva hyst någon_egent- lig förkärlek. Hän var en mångsidigt lärd man, troligen

den störste polyhistorn vid universitetet på sintid, dervid understödd af ett starkt minne, och hade ställt sig ungdo- men närä, hvartill hör, ^{att hau} samtidigtvar inspektor för tvenne nationer, den Wiborgska och^denBorealiska. Por- thans flersidiga vetenskapliga inflytelse på ungdomen är bekant: Hassel, hvilken veterligen ^icke, säsom denne, gaf kollegier i andra vetenskaper än den, ^hvars föredragande

var hanspligt, föregick eljest den^andre på vetandetsmång- grenade stråt, betraktande ^alla vetenskaper såsom ^{ett iu-} nehäll för eloqventia, en ’loqvens sapientia”, såsom ^Por- than vid redogörelsen för sin företrädares grundsatser ^ut- trycker sig, och biträdde ungdomen, särskildt naturligtvis den talrika, som hörde ^{tili hans} begge nationer, medråd och ledning i deras olika studier. Disputationsöfningarne inom nationeina och stilexercitierna hos Hassel lemnade honom de förnämsta tillfällen ^härtill.

I Grekiska litteratureu ^var Hassel mycket hemma, öfverträffande deruti Porthan, ^och uppmuntrade ^tili dess studium. Sjelf ställde hauDemosthenes’ slåendekraft fram- för Ciceros yppigare styrka ^och älskade mest afalla den klassiska forntidens författare Plato. Historienvar för honom en favoritvetenskap, tili hvars studerande ^{hän äfven} ifrigt uppmanade. Hän ägde grundliga insigter deri, afsåg sär- skildt desspraktiska nytta för lifvet ochtillämpadedessfruk- ter för egen del vid bedömandet af sin tids politiska ^för- hållanden, ^{som hän följde med} mycken uppmärksamhet.

Filosofin var en annan hans hufvudsysselsättning. ^Den sko- iastiska bibehöll sig ^vid Åbo akademi, ehuru bekämpad af den Cartesianska, ^{ända tili} universitetets äteruppljfvande efter freden ^1721. Tili ^den Cartesianskas slutliga afgjor- da seger bidrog, enligt Porthan, Hassel mycket, och ^då sedermera den Wolfiska filosofin genom Mesterton blifvit den vid universitetet herrskande, motverkade Hassel (för- modligen hufvudsakligen vid sinäföreläsningar) ^vissa den- nas öfverdrifter. I ethiken^{höll hau} sig mest tiliHugo Gro- tius; ⁱ naturfilosofin ogillade ^hän Cartesius och omfattade

de empiriska principer, ^somBaco uppställt, hvars berömda 25

194 H. Hassel. ^{H. Hassel.} 195

verk De augmentis scientiarum hän högt beundrade och hitigtläste. At deframsteg, somnaturkunnighetenvann ge- nomLinne, afdennes lärjungeKalm gjordes kända vid högskolani Åbo, skänkte Hassel sitt lifliga intresse, ^och

den tili enbetydlig delför upphjelpandeaflandtbruketiFin- landipoeseos-professionens ställe inrättade lärostoleni eko-

nomin, somKalm först innehade, tillkom säkertutannågon motvilja för dennaförändring hos Hassel, som var en varm vän af naturoch landtbruk. Utsträckningen af Hasselskun- skapertili enförtrognarekännedom afHebraiskanföranledde hansförut omnämndauppförande päförslaget^tililingvarum- professionen. Tvenne andratjensteförslager, ^vid hvilka hän kom ifråga, äro dessutom bevisande för hans lärdomsmång- sidighet,om ocktidens inskränktare_fordringarpå fackkun- skap derigenom röjes. Hassels anlag gjordehonomegnad äfven för juridiken. Hans behandling ^af ärenderna i kon-

sistorium, hvilket då utöfvadeen verklig jurisdiktion,_åda- galade hans åt detta håll företagna sorgfälliga studier och hans omdömes skärpa; men på ett utmärkt sätt vitsorda-

des dessa egenskaper _{genom en åtgärd af} Åbo hofrätt,

som år 1737 föreslog honom tili assessor derstädes. Med afseende på bördens företräden gafs tjensten dock åt en annan person. I theologin hade Hassel förvärfvat insigter, som grundade sig på den heliga skrifts studium, hvarmed

hän aldrig upphörde, bekantskap med den vidsträckta dog- matisk-polemiska litteraturen och noggrann pröfning afdog- merna. Hän blef derföre, dä hän 1734 ansökte en theo- logisk profession, afkonsistorium ansedd fullt värdig, men emedan en betänklighet hade uppstått deraf, att i den då af tre professioner _bestående fakulteten en professor var besvågrad med Hassel, återtog denne sin ansökning.

Hans mångkunnighetframstår imångfalden _afdeäm- nen, som det stora antalet under hans presidium ventile- rade_och disputationer behandlar. Dessa arbeten _angåRomersk

Grrekisk fornkunskap,

litteraturhistoria,

ligen kunna hänföras ^tili någon viss vetenskap (t. ex.

De peregrinatione recte instituenda, m.fl.). ^{Det är} bekant, att vid den äldre disputationslitteraturen det ofta är osä- kert, om auktorskapet tillhört den presiderande eller ^den responderande, ooh ^{att i andra}fall begge gemensamt hafva anspråk derpå. Isynnerhet det sednare är händelsen vid de under Hassel utgifna dissertationer. I en ref. tillgänglig handskriftlig uppsats ^af Hassels nedannämnde ^dotterson talas om ”hans begge eller kanske Hera^egnadisputationer”;

hvarvid med ^de begge menas de afhonom sjelfpro ^exer- citio ooh pro gradu skrifna disputationshäften, ^oohsåledes af de 125, hvilka utkommo under inseende af honom, ^in- tet enda med säkerhet ^betraktas såsom hans eget verk.

Hans minnestalare tillerkänner honom ^{icke något af}dessa arbeten, såsom uteslutande ^honom tillhörigt, men yttrar, att hän hade iakttagit ^en medelväg emellan tvenne olika förfaringssätt, det, ^{att preses} fullständigt sammanskref det lärdomsprof, som dock skulle gälla ^som ett sådant för re-

spondens, ooh det, att respondenten fiok författa sjelf, ^u-

tan att hans afhandling ^sedermeraunderkastades en behöf- lig omarbetning. Ifrågavarande arbeten sägas ^{hafva er-} farit ett dels större dels mindre tillgörande afHasselshand, hvilket sträckte sig såväl tili innehåll som språk. Flera, som innehålla provincial-, stads- eller socken-historier och beskrifningar, ^äro tydligen minnesgärder^afrespondenterne

åt deras hembygder; ^{andra, af} hvilka en annan del blif- vit utgifven under en annan preses, framställa sig ^deri- genom såsom respondentens egendom, medan ingenföljd af disputationshäften ^{med olika}respondenter hänvisar ^tili preses såsom författare. Merendels ^äro afhandlingarne, såsom disputationer, tiliomfånget^ickeobetydligaskrifter;in- nehållet ^{har sitt}värde, så att dessa arbeten ännu äroläsbara.

Men just^vid de förtjenstfullaste ligger vauligen uti uttrycks- sättet i de bifogadededikationerna och gratulationerna, hvar- igenom ^{å ena} sidan ^den speciminerande ^yttrar sig ^om dis- putationen i så blygsamma ordalag, att dessa skulle in- nebära den ^{största ohöfiighet mot} preses, ⁱ fall hän hade