Utkast till förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde fram till år 2021

SAMMANFATTNING OCH MILJÖUTREDNING

Utkast till förvaltningsplan för Torne älvs

vattenförvaltningsområde fram till år 2021

1 Inledning

Ett centralt mål för vattenförvaltningen är att förhindra att statusen för älvar, sjöar, kustvatten och grundvat- ten försämras samt att alla vatten har minst god status. De vatten som bedömts ha hög eller god status får inte försämras. För att nå dessa mål planeras och genomförs åtgärder för att förbättra vattnens status och effekterna av dessa följs upp. I vattenförvaltningen tar man även hänsyn till havsvård, hantering av över- svämningsrisker och målen för miljöskyddet.

2 Vattenförvaltningsplanens syfte och innehåll

De första vattenförvaltningsplanerna som sträcker sig fram till år 2015 bekräftades i statsrådet år 2009. Vat- tenförvaltningsplanerna och åtgärdsprogrammen upprättas i brett samarbete och efter att ha hört olika parter i samhället om deras åsikter. Planen revideras med sex års mellanrum.

Den uppdaterade vattenförvaltningsplanen för Torne älvs vattenförvaltningsområde sträcker sig fram till år 2021. I samband med uppdateringen har man gjort en utvärdering av genomförandet av åtgärderna under förvaltningsperioden samt av yt- och grundvattnens status. Ändringar som gjorts i lagstiftningen samt EU- kommissionens återkoppling på de första vattenförvaltningsplanerna har också tagits i beaktande. Målet för vattenförvaltningen som sattes upp för den första förvaltningsperioden var att vattnen ska ha minst god sta- tus fram till år 2015. Man har haft möjlighet att avvika från det målet när det gäller vissa vattenförekomster, exempelvis på grund av särskilda naturförhållanden och/eller brist på lämplig teknik, eller om kostnaderna för åtgärderna blir orimligt höga. Tidsfristerna för att nå målen har kunnat förlängas fram till år 2021 eller 2027.

Vattenförvaltningsplanen innefattar en gemensam syn på problemen med vattenskyddet i hela vattenför- valtningsområdet samt metoder för att lösa dessa. Nödvändiga åtgärder för att förbättra och bevara vattnens status presenteras i åtgärdsprogrammen, och sammandraget av dessa är en väsentlig del av förvaltningspla- nen.

Planeringen av vattenförvaltningen har gjorts i samarbete med den svenska parten i vattenförvalt- ningsområdet. Utöver de nationella vattenförvaltningsplanerna sammanställs en gemensam rapport över vattenförvaltningsplanerna i båda länderna.

Effekt av planeringen av vattenförvaltningen

Vattenförvaltningsplanerna och tillhörande åtgärdsprogram främjar vattenskyddet på många sätt. Lösnin- garna som presenteras i vattenförvaltningsplanerna påverkar beslutsfattandet som rör projekt och åtgärder.

Under planeringens gång har man producerat ny kunskap och sett till att det finns interaktion mellan olika aktörer och att de strävar efter att nå ett samförstånd om vilka metoder som ska användas för att främja vat- tenskyddet.

Effekten av planeringen uppnås bland annat på följande sätt:

• Ökade kunskaper om vattnens status och faktorer som påverkar det.

• Målen för vattenförvaltningen och de åtgärder som fastställs för att nå målen är styrande för olika aktö- rers arbete mot att uppnå en god status för alla vatten.

• Alla gynnas av att vattnens status bevaras och förbättras.

• Resultaten av vattenförvaltningsplaneringen tas i beaktande vid tillståndsbehandling och inverkar på genomförandet avpraktiska åtgärder via tillståndsbesluten.

• Vattenförvaltningsplaneringen styr åtgärderna i anknytning till vattnen samt beslutsfattandet när det gäl- ler planering av markanvändningen.

• Vattenförvaltningsplaneringen kan utnyttjas vid styrningen av både EU:s finansiering och den nationella finansieringen (miljöersättning inom jordbruket, regionalutvecklingsfinansieringen och så vidare).

3 Beskrivning av vattenförvaltningsområdet och de vatten som granskas i planen

Torne älvs vattendragsområde består av två stora älvar: Torne älv som kommer från den svenska sidan och Muonio älv som rinner längs den svensk-finska gränsen. Älvarna möts i Pajala, i den södra delen av Pajala kyrkby. I Juansuando förgrenas Torne älvs huvudfåra i Tärendö älv, och via den rinner över hälften av Torne älvs källflöde ut i Kalixälven.

Bosättning och annan belastande verksamhet är koncentrerad till de södra delarna av avrinningsområdet.

Den finska sidan i Torne älvs vattenförvaltningsområde hade år 2011 en befolkningsmängd på cirka 35 000 invånare, vilket ger en befolkningstäthet på cirka 2,4 invånare/km².

Den vanligaste typen av älv både till antal och totallängd är de medelstora älvarna på torvmarker. Dessa älvar utgör en tredjedel av antalet och totallängden av älvarna i vattenförvaltningsområdet. Älvarna på torv- marker utgör sammanlagt 70 procent av det totala antalet älvar och 64 procent av totallängden, vilket visar på de enormt stora områdena av torvmark som finns i synnerhet i de södra och mellersta delarna av Torne älvs avrinningsområde. Älvarna i Lapplands torvmarker har oftast mörkt vatten och är i naturtillstånd vanligtvis nä- ringsfattiga. I områdets norra delar finns även subarktiska älvvatten ovanför tallens trädgräns, älvtyper som är representativa för Norra Lappland. De vanligaste sjötyperna är sjöarna i Norra Lappland som ligger ovan- för tallens trädgräns samt de grunda humussjöarna och grunda humushaltiga sjöarna. Sjöarna i Norra Lapp- land utgör cirka en tredjedel av alla sjöar och knappt en fjärdedel av sjöarnas yta. De grunda humussjöarna och grunda humushaltiga sjöarna utgör sammanlagt drygt 40 procent av det totala antalet sjöar och en dryg fjärdedel av sjöarnas yta. De medelstora och stora humussjöarna utgör cirka en fjärdedel av sjöarnas yta.

Den finska delen av Torne älvs vattenförvaltningsområde har en yta på 14 587 km², vilket är en dryg tredjedel av Torne-Muonioälvens internationella vattenförvaltningsområdes totala yta. I vattenförvaltningsområdet ingår i Finland ett kustvattenområde på 107 km² och inlandsvattenområden på 666 km². På den svenska sidan har vat- tendragsområdet en yta på 25 393 km², och på den norska sidan finns det källflöden på sammanlagt 284 km². Torne älvs älvmynning ligger i ett flackt landskap i Bottenhavets kustzon, där höjdskillnaderna är små. Nästa zon utgör största delen av vattenförvaltningsområdet, med ett landskap som ligger 200–500 meter över havsytan.

Vattendragsområdets källor sträcker sig till Skanderna, där det finns flera fjäll som är över tusen meter höga.

Bottenvikens kustvatten är på det hela taget grunda och till största delen vindutsatta, men det finns även skyddade vikar i området. Landhöjningen bidrar till att ge området en särskild karaktär. Älvvattnens påver- kan märks tydligt på den höga humushalten och låga salthalten. Den istäckta perioden är lång och vattnen förhållandevis kalla. Bottenviken är på grund av dess särskilda karaktärsdrag känslig för belastning och nä- ringsbalansen i havet är till stor del beroende av de stora älvflödena.

Grundvattenmängden i Torne älvs vattenförvaltningsområdes viktiga (klass I) och för vattenförsörjning lämpliga (klass II) grundvattenområden är uppskattningsvis cirka 35 000 m3/d. Det finns för närvarande cirka 480 klassificerade grundvattenområden i området, varav 69 grundvattenområden som är viktiga för vatten- försörjningen (klass I) och 45 grundvattenområden som är lämpliga för vattenförsörjning. Alla vattenverk i området använder grundvatten som bruksvatten.

Nio Natura-områden har valts ut i Torne älvs vattenförvaltningsområde för att skydda de hotade arterna och livsmiljöerna. De är viktiga områden med avseende på skydd av vattennaturtyper och arter. De utvalda Natura-områdena har en yta på 5 962 km² inklusive markarealen.

Den nya gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige trädde i kraft i oktober 2010 (SopS 91/2010). Området som täcks av överenskommelsen är det finsk-svenska avrinningsdistriktet. Ett av huvud- målen med överenskommelsen är att samordna de program, planer och åtgärder i vattenförvaltningsområdet som behövs för att uppnå de fastställda målen för vattnets status och vattnets hållbara nyttjande. Särskild vikt ska fästas vid att uppnå gemensamma kvalitetsmål för yt- och grundvatten.

Finsk-svenska gränsälvskommissionen fungerar som mellanstatligt samarbetsorgan. Den har till uppgift att utveckla samarbetet mellan parterna i avrinningsdistriktet och främja samverkan mellan parternas myn- digheter med avsikt att samordna de program, planer och åtgärder vars syfte är att uppnå kvalitetsmålen för vattenmiljön och att följa vattenstatusen. Kommissionen har rätt att bekräfta eller avvisa förslag på program eller planer som rör avrinningsdistriktet.

G

67

TORNEÅ

© Maanmittauslaitos, lupa nro 7/MML/14, SYKE

0 50 100 km

Vattendragsområden 67 Torne älv

Torne älvs avrinningsdistriktet.

4 Sammanfattning av åtgärder som försämrar vattnens status

Statusen för sjöarna och älvarna i vattenförvaltningsområdet har påverkats av såväl diffus belastning och punktbelastning som fysiska modifieringar av mark- och vattenmiljön. Huvudparten av fosforn och kvävet, som härstammar från mänskliga aktiviteter, kommer till inlandsvattnen i form av diffus belastning från jord- och skogsbruket samt från gles- och fritidsbebyggelse. Punktvis näringsbelastning kommer främst från av- loppsvatten från industrin och samhällena. Efter 1970-talet har man satsat stort på rening av avloppsvatten från industrier och tätorter och punktbelastningen är numera inte ett särskilt stor problem inom vattenskyd- det. Mer lokala vattenskyddsproblem orsakas även av bland annat torvproduktion, fiskodling och de ökade riskerna för olje- och kemikalieolyckor i havsområdet. Gruvindustrin inom vattenförvaltningsområdet växer eventuellt, vilket ökar risken för att vattendragen förstörs på grund av i synnerhet metaller och andra ämnen som är skadliga för vattnen.

Det som har påverkat vattendragens status mest är emellertid vattenreglering och -byggande, flottnings- rensning samt myr- och skogsdikningar. Sedan mitten på förra århundradet har rensning av bäckar, myr- och skogsdikningar, avverkningar på stränder vid strömvatten samt byggande av vägar med vägtrummor väsent- ligt förändrat statusen för de små strömvattnen i de södra och mellersta delarna av vattenförvaltningsområ- det. Tengeli älv, Portimojärvi och Raanujärvi samt Vietonen regleras i enlighet med energiekonomins behov.

Statusen för de små sjöarna har försämrats av tidigare sjösänkningar och i synnerhet av belastningen från jord- och skogsbruket. Det finns inga exakta uppskattningar av hur stor den inre belastningen är, men den har troligtvis stor betydelse för att upprätthålla många grunda och eutrofierade sjöars status. Den inre belastningen kan fördröja förbättringen av vattnens status under en lång tid även om den yttre belastningen har minskat.

Grundvattenområdena ligger till största delen i obebodda områden där det inte förekommer några akti- viteter eller finns några industrier som utgör en betydande risk för grundvattnet. I en del av områdena ut- gör aktiviteter som belastar grundvattnet, som exempelvis förstörda markområden, marktäkt, bosättning, industriell verksamhet, lagring av bränslen och kemikalier, trafik och transporter ett hot mot en bra kvalitet på grundvattnet.

De centrala huvudtemana för vattenförvaltningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde har att göra med uppbyggnad av vattendrag och vattenreglering, diffus belastning, vattenförsörjning samt grundvattenmängd och -kvalitet.

5 Yt- och grundvattnets status

Ekologisk status

Huvudparten av sjöarna i Torne älvs vattenförvaltningsområde, 62 procent, har god status. Cirka 31 pro- cent av antalet sjöar och 30 procent av sjöarnas yta fick hög status. Sammanlagt 13 sjöar fick måttlig status, och dessa stod för en andel på 6 procent av det totala antalet sjöar och 17 procent av sjöarnas yta. Att sjö- arna med måttlig status stod för en större andel av ytan beror på att storskaliga vattenregleringar av Raunu- järvi och Iso-Vietonen klassificerades som måttliga som bästa uppnåeliga status. Problemen orsakade av vattenreglering och vattenbyggande visar sig inte lika mycket i vattenkvalitetsfaktorerna som i livsmiljöernas strukturer och omfattning samt i artbeståndens sammansättning.

Cirka 42 procent av vattenförekomsterna och 52 procent av totallängden av älvarna fick klassificeringen hög status. 51 procent av älvarna har god status och 42 procent av totallängden klassificerades som god sta- tus. Älvarna med måttlig status var sju till antalet, det vill säga sju procent av älvförekomsterna. Motsvarande siffra för älvarnas totallängd var sex procent.

De inre kustvattnen i vattenförvaltningsområdet har en måttlig ekologisk status. Dessa vattenförekomster i närheten till kusten är utsatta för belastning både från älvvattnen och renat avloppsvatten från industrierna och samhällena i området. De största effekterna av belastningen syns i området öster om Röyttä. Det yttre

kustområdet bedömdes enligt en expertutvärdering som av god status. I utvärderingen tog man hänsyn till en samordning av klassificeringen med det yttre kustområdet i Sverige och klassificeringen av det öppna havet.

I femton sjöar och tio älvar finns det enligt utvärderingen en risk för att statusen försämras på grund av närings- och humusbelastning. Huvudparten av risksjöarna är grunda humussjöar eller grunda humushaltiga sjöar med svag tolerans för yttre närings- och humusbelastning. På grund av näringsbelastningen orsakad av diffus belastning och punktbelastning finns det älvar som är något eutrofierade i framför allt de södra delarna av vattenförvaltningsområdet.

Den ekologiska statusen i de särskilda områdena i Torne älvs vattenförvaltningsområde är huvudsakligen hög eller god. Största delen av strömvattnen i vattenförvaltningsområdet hör till Torne älvs Natura-område.

Huvudparten av klassificeringen av älvarna och sjöarna har gjorts genom en expertutvärdering. Utvärde- ringen, som främst bygger på fysikalisk-kemisk vattenkvalitet, har utgått från 7 procent av älvarna och 15 procent av sjöarna. En ekologisk klassificering som bygger på begränsat eller omfattande biologiskt material har gjorts av 14 procent av sjöarna och cirka 30 procent av älvvattnen. Statusen för några sjöar har beräknats utifrån en annan närbelägen sjö.

I Torne älvs vattenförvaltningsområde har ytvattnens status i huvudsak hållit sig på samma nivå som ti- digare års klassificering, år 2000–2007. Endast i en vattenförekomst har det skett verkliga förändringar. De övriga ändringarna av klassificeringar beror på metodförändringar och nytt uppföljningsmaterial.

© Maanmittauslaitos, lupa nro 7/MML/14, SYKE

0 50 100

km Ekologisk status

Hög God Måttlig

Måttlig, kraftigt modifierat Hög

God Måttlig

Måttlig, kraftigt modifierat

Ytvattnens ekologiska status i Torne älvs vattenförvalt- ningsområde.

Kemisk status

Den kemiska statusen för vattendragen i vattenförvalt- ningsområdet är god. I de genomförda uppföljnings- mätningarna i vattenförvaltningsområdet var kvicksil- verhalten i abborrarna i några sjöar nära gränsvärdet, men inga överskridanden av gränsvärdet konstatera- des. När det gäller övriga ämnen som användes i den kemiska klassificeringen har man inte hittat några hal- ter som överskrider gränsvärdena i de mätningar som utförts i vattenförvaltningsområdet.

Förhöjda halter av organiska tennföreningar (TBT) har hittats i havssediment utanför Torneå i samband med muddringsutredningar, vilket visar på ett behov av fortsatta undersökningar. Inga miljökvalitetsnormer (EQS) har emellertid fastställts för sedimenten. Vidare har förhöjda halter av flamskyddsmedel (bromerad di- fenyleter) påfunnits i fiskar i kustområdet, vilket också kräver fortsatt uppföljning.

Särskilda områden

Statusmålen för vattenförekomsterna i särskilda områ- den (som används till hushållsvatten samt Natura 2000-områden och vatten i anslutning till EU-badsträn- der) definieras enligt samma principer som övriga vat- tenförekomster. Därutöver ska man i dessa områden ta hänsyn till mål för särskilda områden enligt lagstiftnin- gen som kan ställa krav på vattenförekomstens status som avviker från de vanliga klassificeringskriterierna.

Uppfyllandet av statusmålen enligt skyddsgrunden för de särskilda områdena i Torne älvs vattenförvalt- ningsområde bedöms inte vara hotat.

Grundvattnens status

I de grundvattenområden i Torne älvs vattenförvaltningsområde som är viktiga för vattenförsörjningen (klass I) eller som är lämpliga för vattenförsörjning (klass II) har man inte påfunnit halter av skadliga äm- nen eller riskfaktorer som skulle leda till att områdena definierades som riskgrundvattenområden. Alla grundvatten i området har en god kemisk och kvantitativ status. Tre grundvattenområden har klassificerats som utredningsobjekt, då det för närvarande inte finns tillräckligt med information om kvaliteten på dessa grundvatten.

6 Behov av förbättringar av vattnens status

Ytvatten

Huvudfokus i vattenförvaltningsområdet är att bevara en hög och god status. I kustvattnen i vattenförvalt- ningsområdet behöver man baserat på fosforhalten minska belastningen med cirka 10 procent i den inre vattenförekomsten i Torneå. Behovet av minskning av klorofyllhalten beräknas till mellan 27 och 46 procent i alla vattenförekomster. På detta inverkar även de mycket strikta klassificeringsgränserna för klorofyll för kustvattnen i jämförelse med inlandsvattnen.

I de vatten där det skett kraftiga modifikationer är målet att uppnå en god ekologisk status, som bygger på bästa uppnåeliga ekologiska status. Bästa uppnåeliga ekologiska status har uppnåtts för alla tekniskt- ekonomiskt genomförbara hydrologisk-morfologiska åtgärder som förbättrar den ekologiska statusen. För att uppnå en god status i nedre delen av Tengeli älv krävs det ett kontinuum för att återställa vandringsförbin- delsen. Man tittar på en minskning av skadorna orsakade av vattenregleringen i Raanujärvi och Vietonen i utvecklingsprojektet för vattenregleringen.

När det gäller skadliga ämnen behöver man inte vidta några särskilda åtgärder eller införa några begräns- ningar i avrinningsområdet med tanke på den nuvarande statusen. Man kommer dock göra uppföljningar och utredningar av farliga ämnen även i fortsättningen för att kunna reagera på eventuella förändringar. När det gäller vissa farliga ämnen, som exempelvis kvicksilver, TBT och bromerad difenyleter finns det anledning att göra mer ingående kartläggningar till grund för kommande klassificering och slutsatser. Uppföljningen av effekterna av den punktformiga belastningen fortsätter i form av särskilda egenkontroller.

Grundvatten

De för samhällenas vattenförsörjning mer rikliga och högkvalitativa grundvattenreserverna ligger till största delen i grus- och sandförekomster. I samma områden finns det också ofta en koncentration av mänskliga aktiviteter, då markgrunden är bra att bygga på och ger bra byggnadsmaterial. Torne älvs vattenförvalt- ningsområde är ett relativt glesbefolkat område, vilket innebär att det endast är i grundvattenområdena i kommuncentrumen och i tätorterna i byarna som det förekommer olika riskfyllda verksamheter. En utvidgning av samhällena i grundvattenområdena är inte önskvärd med tanke på grundvattnens goda status.

7 Genomförande av åtgärder under första perioden

Nästan alla styrmedel har påbörjats, men det tar tid för dessa att blir färdiga och förankras innan man kan utvärdera effekterna av dem, särskilt när det gäller att främja konkreta åtgärder. Man har gjort framsteg inom bland annat skogsbruk, torvproduktion och iståndsättningsåtgärder. När det gäller bland annat glesbygden har det varit mer problematiskt att förankra åtgärderna. Vattenregleringen utvecklas tillsammans med han- teringen av översvämningsrisker. Utsläppen från industrin och torvproduktionen kontrolleras via ett miljötill- ståndsförfarande och planering av markanvändningen.

För att nå miljömålen har det varit avgörande att framför allt minska den diffusa belastningen och de fysiskt modifierade vattenförekomsterna. Att förbättra statusen för de eutrofierade vattendragen är som helhet en långsam process och det tar i regel snarare årtionden än år att uppnå en förbättring. För att på drygt tio år up- pnå en märkbar förbättring av vattnens status ens till följd av åtgärder som vidtagits under goda förhållanden måste man göra kraftfulla satsningar. Även om det har skett en betydande utveckling av åtgärderna inom en del av sektorerna finns det brister i genomförandet av åtgärderna inom vissa sektorer som har stor betydelse för belastningen, vilket bland annat beror på otillräckliga styrmedel och brist på resurser.

Genomförandet av åtgärderna bygger till stor del på frivillighet, vilket har bromsat in genomförandet i området. Man har inte tryggat finansiering för att genomföra åtgärderna i den utsträckning som krävs enligt de framställda behoven. Det behövs fler aktiva nya aktörer för att genomföra åtgärderna samt gränsövers- kridande metoder mellan förvaltningar och branscher som bidrar till att det genomförs konkreta åtgärder.

Huvudparten av miljömålen som satts upp för vattnen uppnås fram till år 2015. Under den första plane- ringsomgången fanns det 3 sjöar, 3 älvförekomster och 2 kustvattenförekomster i vattenförvaltningsområdet som man inte bedömde skulle uppnå god status fram till år 2015. När det gäller Kurtakkojärvi och Pasmajärvi i Kolari bedömdes det att man skulle uppnå god status fram till år 2015, men enligt utvärderingen som gjor- des under den andra planeringsperioden kommer man sannolikt inte att nå det målet. När det gäller Aalisjärvi och Palijoki i Ylitornio, som fick klassificeringen måttlig status i den första planeringsomgången, kommer man enligt den justerade utvärderingen troligtvis att uppnå god status fram till år 2015.

När det gäller grundvattnen bedömde man i den första planeringsomgången att man genom basåtgärder och de kompletterande åtgärder som presenterats skulle bevara en god status för grundvattnen i Torne älvs vattenförvaltningsområde.

8 Förslag på åtgärder

Åtgärderna för att förbättra vattnens status i Torne älvs vattenförvaltningsområde har fokus på iståndsättning av vattendrag och avrinningsområden. Den nuvarande yttre belastningen har endast bidragit till att statusen gått från god till sämre i några enskilt granskade vattenförekomster.

När det gäller tillståndspliktiga verksamheter som exempelvis industri och övrig näringsverksamhet samt punktbelastningen i samhällena beaktas målen i enlighet med gällande lagstiftning, främst tillståndspraxisen.

Den främsta åtgärden för att minska näringsbelastningen från glesbygden är att koncentrera hanteringen av avlopp och avloppsvatten på ett sätt som är bra för vattenförsörjningen och miljön. I praktiken bör man bygga nya avloppsnät i områden där det vattenskyddsmässigt är kostnadseffektivt att koncentrera avlopps- reningen. Det har setts som viktigt att tillhandahålla rådgivning och ekonomiskt stöd i implementeringen av avloppsförordningen på glesbygden.

Utöver basåtgärderna effektiviserar man vattenskyddet i jordbruket genom kompletterande åtgärder. Råd- givning om kontroll av användning av näringsämnen och effektivisering av vattenskyddet bör uppmärksam- mas i områden med vattendrag med en status som är lägre än god, där en försämring av statusen beror på en för stor näringsbelastning. Behovet av tilläggsåtgärder inom skogsbruket utvärderas i avrinningsområde- na för de vattenförekomster som har en status som är lägre än god och i de områden man känner till där det exempelvis fortfarande finns skogsdiken som förorenar vattendragen.

Vad hydro-morfologiska faktorer beträffar är de planerade åtgärderna att utreda strukturer som gör det möjligt att öka fiskbestånden och bevattningsmöjligheter för vattenfattiga fåror. När det gäller sjöarna består åtgärderna av utvecklingsprojekt inom praxis för vattenreglering.

Älvarna som en gång rensats upp för flottning samt iståndsättningen av de små strömvattnen som framför allt skadas av skogsbruket kräver en större insats. För en del av platserna definieras mer konkreta åtgär- der först efter att det gjorts mer noggranna utredningar och planer. Centrala åtgärder inom iståndsättning av eutrofierade sjöar är att höja vattennivån, restaurera näringskedjan samt minska vattenvegetationen och försurningen.

I grundvattenområdena är förslagen till åtgärder en utredning om förstörd jordmån vid en före detta distri- butionsstation för bränslen i grundvattenområdet i Sieppijärvi i Kolari, en samkontroll av grundvattenområdet

i Saukonmäki i Pello samt en förnyelse av miljötillståndet och en effektiviserad övervakning av skjutbane- verksamheten i grundvattenområdet i Reväsvaara i Ylitornio. I investeringskostnaderna ingår installation av observationsrör och genomförande av en utredning, som under perioden 2016–2021 uppgår till sammanlagt 30 000 euro. De årliga driftkostnaderna är 3 500 euro.

Totalt uppgår investeringskostnaderna för skyddsåtgärderna för yt- och grundvattnen i vattenförvalt- ningsområdet under perioden 2016–2021 till cirka 17 miljoner euro. De årliga driftkostnaderna är 15 miljoner euro och de årliga totalkostnaderna 16 miljoner euro.

9 Förändringar i planen jämfört med tidigare planer

I den förnyade vattenförvaltningsplanen har man gjort en individuell kontroll av samtliga sjöar på över 1 km², men alla sjöar på över 50 hektar har typindelats och klassificerats vid en preliminär expertutvärdering. Bland älvvattnen kontrollerades alla sjöar på över 100 km² i avrinningsområdet. I den första vattenförvaltningspla- nen kontrollerades sjöar på över 5 km² och älvvatten på över 200 km²

De generella principerna för den ekologiska klassificeringen som bygger på en integrerad kontroll av klas- sificeringsvariabler för ekologisk status, representativitet i underlaget och möjlighet till generalisering samt en beskrivning av belastningen från mänskliga aktiviteter är desamma som tidigare. I granskningen av klassifi- ceringsgränser har man emellertid tagit hänsyn till de senaste årens forsknings- och utvecklingsarbete inom utvärdering av ekologisk status, nytt uppföljningsmaterial samt resultaten från EU:s andra interkalibrering.

Under den andra planeringsperioden ingår även nya beräkningsvariabler för växtplankton. Utöver vattenve- getationen använder man i klassificeringen också skyddsskivor i strandområdet och utöver djur i djupbotten bottendjuren i strandområdet. Man har även ändrat indexberäkningen av bottendjurens status. Jämförelse- tillstånden har preciserats med ytterligare material samt med utgångspunkt i interkalibreringarna på EU-nivå.

Dessutom har klassificeringen av biologiska faktorer preciserats och gjorts jämförbar.

Uppgifterna om totalfosforbelastningen och totalkvävebelastningen i den diffusa belastningen har tagits från modellsystemet för vattendrag WSFS-VEMALA, som utvecklats vid Finlands miljöcentral. Modellen bes- kriver vattendragens hydrologiska kretslopp och vattenkvalitet under perioden 2006–2011 och gör belast- ningsberäkningar utifrån detta. Under den första planeringsperioden beräknades värdena för den diffusa belastningen med en modell som inte tog hänsyn till vattendragens hydrologiska kretslopp.

Under den första planeringsperioden för vattenförvaltningen delades åtgärderna upp i åtgärder och til- läggsåtgärder enligt nuvarande praxis. Under den andra planeringsperioden har man gett upp denna up- pdelning och åtgärderna delas upp i grundläggande, övriga grundläggande och kompletterande åtgärder.

Man motiverar särskilt förändringen med att man vill förenkla terminologin och underlätta rapporteringen om planerna samt hanteringen av nödvändiga uppgifter.

10 Sammanfattning av miljökonsekvensbeskrivningen

Valda alternativ och urvalsgrunder

För granskningen av alternativen i vattenförvaltningsplanen skapades tre alternativ:

Scenario 0:

• De nuvarande åtgärderna, i vilka man tar hänsyn till utvärderingen av genomförandet av åtgärderna.

Scenario 1: Vattnen uppnår snabbt god status utan begränsningar

• Åtgärderna planeras och mäts enbart med utgångspunkt i miljömål, endast begränsningar orsakade av naturförhållandena tas i beaktande.

• Kraven i förhållande till punktbelastningarna överstiger nuvarande krav på bästa möjliga teknik (BAT) och tillståndsvillkoren.

• Åtgärderna för att minska den spridda belastningen lokaliseras och mäts på ett kostnadseffektivt sätt ur avrinningsområdets perspektiv.

• Många olika typer av åtgärder vidtas på bred front.

Scenario 2: Genomförbart alternativ: Mot en god status för vattnen genom samarbete

• De uppställda miljömålen kan uppnås, men åtgärderna planeras och mäts med hänsyn till eventuella ekonomiska, tekniska, förvaltningsmässiga och politiska begränsningar för att åtgärderna ska kunna genomföras.

• Kraven i förhållande till punktbelastningarna utvecklas vid behov genom att skärpa de nuvarande till- ståndskraven.

• Åtgärderna för att minska den spridda belastningen vidtas med hjälp av befintliga, till största delen frivil- liga, metoder i syfte att nå miljömålen. När man riktar in och mäter åtgärderna drar man nytta av effektiv rådgivning ur avrinningsområdets perspektiv.

• Många olika typer av åtgärder vidtas på bred front.

Inriktning på effekterna av vattenförvaltningsplanen och minskning av skadeeffekterna

Effekterna av planen på befolkningen, människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, vattnet, naturens mångfald, organismerna, växtligheten, jordmånen, luften, klimatfaktorerna, samhällsstrukturen, den byggda miljön, landskapet, stadsbilden, de materiella tillgångarna, kulturarvet och utnyttjandet av naturresurser ut- värderades för varje alternativ. Dessutom har man utvärderat hur genomförandet av vattenförvaltningsplanen påverkar klimatförändringarna.

Effekterna av åtgärderna är särskilt inriktade på de ytvattenförekomster för vilka målet är en ekologisk sta- tus som är god eller sämre än god eller för vilka ett bevarande av den nuvarande statusen kräver åtgärder och på motsvarande sätt på de grundvattenområden i vilka det krävs åtgärder för att bibehålla en god status.

De åtgärder som presenteras i sammanfattningen av åtgärdsprogrammen och tillämpningen av de styr- medel som presenteras får effekter för alla befolkningsgrupper och aktörer och genomförandet av vatten- förvaltningsplanen har stor inverkan på olika branschers, enskilda verksamhetsutövares och myndigheters verksamhet i framtiden. En del av åtgärderna berör enskilda invånare och en del högre myndigheter, som exempelvis ministerier och stadsrådet eller EU-kommissionen.

Genomförandet av vattenförvaltningsplanen bedöms endast ha begränsade skadliga effekter på männis- kor, naturen och näringslivet och endast på få verksamheter kopplade till användning av vattnen. Genom- förandet av vattenförvaltningsplanen har stor påverkan på olika branschers, enskilda verksamhetsutövares och invånares samt olika myndigheters verksamhet i framtiden. De ökade kostnaderna för genomförandet av åtgärderna, som delvis blir betydligt högre än nu, kan betraktas som en negativ ekonomisk effekt. Kost- naderna kan emellertid inte betraktas som orimliga för någon befolkningsgrupp eller grupp inom näringslivet.

Den fortsatta planering som krävs för genomförandet av åtgärderna som presenteras i planen samt själva genomförandet och uppföljningen av effekterna medför kostnader. De största negativa effekterna av gen- omförandet av åtgärderna i planen är indirekta eller direkta kostnader. När det gäller grundvattnen uppstår kostnaderna på grund av åtgärder för att begränsa den spridda belastningen och minska riskerna förknippa- de med bland annat marktäkt, sanering av förorenade markområden, olje- och kemikalielagring samt flytt av riskfyllda verksamheter från kritiska områden. När det gäller både grund- och ytvattnen uppstår kostnaderna även på grund av planering av olika åtgärder samt uppföljning av statusen. Å andra sidan har genomförandet av åtgärderna en direkt sysselsättande effekt. Att vattnen får god status och bra image ger indirekt en syssel- sättande effekt även på bland annat olika naturtjänster och övrig verksamhet inom turistnäringen.

Osäkerhetsfaktorer i utvärderingen

Klassificeringen av vattnens status under den första planeringsperioden byggde till största delen på uppföl- jningsmaterial från år 2000–2007. De biologiska data som användes som utgångspunkt för klassificeringen och konsekvensanalysen är mer heltäckande under den andra perioden än under den första, men de är fortfarande till viss del väldigt bristfälliga, vilket gör resultatet av klassificeringen osäkert. Uppföljningarna har minskat under de senaste åren av bland annat kostnadsskäl, och av den anledningen har man i den nya klassificeringen använt material som till viss del är överlappande i syfte att säkerställa representativiteten och jämförbarheten. Å andra sidan kan inte uppföljningen med den här tidsplanen ge fullständig bakgrundsinfor- mation till grund för en utvärdering av förändringarna, vilket delvis beror på resurserna som stod till buds för uppföljningen, men framför allt på en naturlig variation i förhållandena från år till år.

Endast i några få fall kunde man utvärdera direkta effekter på de ekologiska variablerna. I och med bristen på representativt biologiskt material förlitade man sig på modellering och expertutvärderingen. I utvärderin- gen av belastningen är metoderna för utvärderingen av den diffusa belastningen och tillämpningen av dem en osäkerhetsfaktor.

Uppföljning av mål och genomförande

Med hjälp av uppföljningsprogrammet för vattenförvaltningsområdet följer man upp vattenförekomsternas status och hur den utvecklas och de uppgifter man får används för att se över klassificeringen av vattnens status och verifiera effekterna av de åtgärder som ska genomföras. Man drar nytta av uppgifterna i den kom- mande, tredje planeringsomgången för vattenförvaltningen. Utöver utvecklingen för vattnen status följer man upp genomförandet av vattenförvaltningsåtgärderna sektors- och områdesvis. Denna uppföljning bygger på ett uppföljningssystem för vattenförvaltningsåtgärderna.

Gränsöverskridande miljöeffekter

Från den finska sidan kommer det föroreningar till området i Sverige i form av näringsämnen och andra ämnen från bland annat stålindustrin vid kusten samt från jord- och skogsbruket i avrinningsområdet. Över hälften av avloppsvattnet från samhällena i vattenförvaltningsområdet leds till reningsverket i Haparanda på den svenska sidan, och därifrån leds det renade vattnet vidare till havsområdet på den svenska sidan. Gru- vindustrin inom vattenförvaltningsområdet växer, vilket ökar risken för att vattendragen förstörs på grund av i synnerhet metaller och andra ämnen som är skadliga för vattnen.

De gränsöverskridande effekterna av de vattenförvaltningsåtgärder som genomförts är positiva för miljön.

Den största effekten är att gränsvattnen bibehåller en god och hög status genom att belastningen minskar och genom att man avlägsnar vandringshinder i sidovattendragen som rinner ner i gränsvattnen. Genom- förandet av vattenförvaltningsplanen bedöms inte orsaka några betydande gränsöverskridande negativa effekter på några former av vattenanvändning, näringar eller miljön.

Övriga positiva effekter är bland annat ett utökat samarbete i planeringen av vattenförvaltningen och mer enhetliga utvärderingsmetoder och miljömål.

Det finns ett betydande gränsöverskridande översvämningsriskområde, Torneå och Haparanda centrum.

De valda alternativen för hantering av översvämningsrisker står inte i strid med målen för vattenförvaltningen.

11 Sammandrag

I vattenförvaltningsplanen presenteras målen för statusen för yt- och grundvattnen och en sammanfattning av vattenförvaltningsåtgärder med tillhörande kostnadsberäkning. Ett av de huvudsakliga målen med vatten- förvaltningen är att uppnå en god status för yt- och grundvattnen fram till år 2015. De konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomsternas status sätts i relation till bästa uppnåeliga status. I vissa områden, som i vattendrag som används för vattenförsörjning och områdena i Natura 2000-programmet, tar man dessutom hänsyn till miljömål enligt speciallagstiftningen.

Målet med planeringen och genomförandet av vattenförvaltningsplanen är att förbättra och upprätthålla en god status för både yt- och grundvattnen. Effekterna av de planerade åtgärderna är positiva för vattnen och deras status samt för de flesta former av vattenanvändning. Med vattenförvaltningsåtgärderna under den första perioden (2010–2015) uppnår man en del av målen med vattenförvaltningen redan fram till år 2015.

Den största effekten uppnås på vattnens status och vattenanvändningen, som är beroende av den. Utö- ver bevarande och förbättring av vattnens status har genomförandet av vattenförvaltningsplanen en positiv inverkan på människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, organismer, jordmånen, samhällsstrukturen, landskapet samt anpassningen till klimatförändringarna.

Om vattenförvaltningsplanen inte genomförs kommer vattnens status att förbli så gott som oförändrad, det vill säga cirka 17 procent av sjöarnas yta och cirka 6 procent av älvarnas totallängd har en status som är sämre än god. I bästa fall kan vattnens status förbättras, men utvecklingen kommer sannolikt att ske långsammare än med effektiviserade och målinriktade, tidsbestämda åtgärder. När det gäller grundvattnen fäster man även vikt vid de största riskfaktorerna för användningen av vattnen utan att planen genomförs, men en del av vattnen uppmärksammas mindre. Det skulle bland annat leda till en sämre kartläggning av riskerna för grundvattnen. Med åtgärderna enligt nuvarande praxis förbättras statusen för vissa ytvattenföre- komster och en försämring av vattnens status kan till största delen förhindras.

Genomförandet av vattenförvaltningsplanen bedöms inte orsaka några betydande negativa effekter på några former av vattenanvändning, näringar eller miljön. Klimatförändringarna och andra förändringar i miljön gör det svårare att bedöma effekterna och kan på lång sikt få stor betydelse för huruvida målen i vattenför- valtningsplanen uppnås. För en stor andel av vattnen kommer målen att nås inom den fastställda tidsplanen om planen med tillhörande tilläggsåtgärder genomförs. En god status för vattnen uppnås i huvudsak redan fram till år 2015 med de åtgärder som fastställts under den första planeringsperioden. Uppfyllandet av målen kan äventyras av svårigheten att få den tilläggsfinansiering som krävs för de nödvändiga tilläggsåtgärderna.

De nordliga delarna av vattenförvaltningsområdet hör till samernas hembygdsområde.Målen och åtgär- derna för vattenförvaltningen får effekter för bedrivandet av näringsverksamheter som är viktiga för samerna och tillhörande kultur. Målen för vattenförvaltningen främjar samernas rättigheter och möjligheter att bedriva näringsverksamheter och utöva sin kultur i sitt hembygdsområde med en ren natur som utgångspunkt.