• Ei tuloksia

Christer Jonson, Eva Sjöstrand & Bengt af Geijerstam: Änglar och drakar. Gotlands kyrkor en kulturskatt, Visby 2018

N/A
N/A
Info
Lataa
Protected

Academic year: 2022

Jaa "Christer Jonson, Eva Sjöstrand & Bengt af Geijerstam: Änglar och drakar. Gotlands kyrkor en kulturskatt, Visby 2018"

Copied!
2
0
0

Kokoteksti

(1)

nordic review of iconography 185 Inledningsvis kan konstateras att huvudtiteln inte svarar riktigt mot innehål- let. Änglar finns det gott om på bokens sidor, både i text och bild, men drakar- na är nog definitivt för få för att motivera deras förekomst i titeln. Men boken är skriven och formgiven för en kulturintresserad, bilburen allmänhet, som kan tänkas lockas av en slående titel. Det ganska obekväma formatet (15x17x4,5 cm, 680 sidor) uppges vara avpassat för bilens handskfack. Eftersom det handlar om

inte mindre än 98 medeltida kyrkor så förstår man att materialet av nödvändig- het måste komprimeras.

Även om det ingenstans klart framgår är det väl i första hand Eva Sjöstrand, journalist och radioproducent, som står för texten. Den flyter ganska bra men blir på grund av det sammanpressade formatet lite väl koncentrerad. En del tvä- ra kast antyder också att det här och var huggits bort en del av utrymmesskäl.

Hur som helst ligger tonvikten på ett urval av basfakta som kompletterar det rikhaltiga bildmaterialet. Just bildmaterialet är bokens tyngdpunkt och behåll- ning, särskilt för ikonografen. Fotografierna är med några få undantag av ut- märkt kvalitet, med god skärpa och färgåtergivning. Helheterna är ganska få

Bokrecensioner

Christer Jonson, Eva Sjöstrand & Bengt af Geijerstam: Änglar och drakar. Got- lands kyrkor en kulturskatt. Eddy förlag, Visby 2018. Nyutgåva. Mjukband, 280 sidor, rikt illustrerad. ISBN 978-91-85333-84-4.

(Första utgåvan: Änglar och drakar – en gotländsk kulturskatt, publicerad av Gotlands Museum, Fornsalens Förlag, Visby 2013. Engelsk utgåva: Angels &

Dragons – Gotlands Cultural Treasures, i översättning av Kathy Gow Sjöblom, Fornsalens Förlag, Visby 2017.)

(2)

bokrecension

186 iconographisk post nr 1/2, 2020 nordic review of iconography 187

men detaljerna desto rikligare. Det är inte ofta man på ort och ställe, även be- väpnad med kikare, kan urskilja så mycket som i bokens bilder.

Det framgår inte klart vem som tagit de enskilda bilderna men man kan ana att det är yrkesfotografen Bengt af Geijerstam som bör tillskrivas flertalet. Ur- valet är knappast originellt, men sällan har man skådat de välkända motiven så väl återgivna. Det som ändå stör den vetgirige är bristen på information, som ibland leder till en viss förvirring eftersom bildtexter helt saknas. För det mes- ta nämns de avbildade motiven i brödtexten, men inte alltid. Den breda mål- gruppen till trots används en hel del termer som knappast är allmänt bekanta, och en kort lista med förklaringar skulle ha varit på sin plats. Någon egentlig förteckning över den använda litteraturen ges inte utan den som vill läsa vidare hänvisas (s. 9) till några av de vanligaste verken, dock utan bibliografiska upp- gifter och stycket är tryckt i närmast mikroskopisk stil. Skälet som anges är att

”källorna är så många att det är ogörligt”, något som inte direkt inger förtroen- de. Exempelvis verkar man ha missat allt som rör den medeltida stenindustrin och dopfuntsexporten.

Urvalet av faktaupplysningar och bilder kan ibland te sig lite egendomligt.

Ett exempel är avsnittet om Martebo, där den kanske mest enastående av alla de berömda s.k. paradisfuntarna varken nämns eller återges i bild. Även fakta- kontrollen lämnar en del övrigt att önska. På tal om dopfunten i Garde (s. 236) anges att dopfuntsfundamentet där är ”det enda i sitt slag i Sverige”, vilket är fel- aktigt; enbart på Gotland finns flera sådana bevarade. Inte sällan är de medde- lade upplysningarna hämtade ur äldre verk som inte alltid hållit för tidens och vetenskapens tand. Vad gäller den välkände smeden på Öjas nordportal påstås frankt (s. 668) – med indirekt hänvisning till Johnny Roosval – att det är St Eli- gius, något som måste betecknas som allt annat än säkert (jfr recensentens arti- kel i detta nummer av ICO).

Dessa anmärkningar till trots måste man medge att det är både intressant och inspirerande att bläddra igenom boken, särskilt på grund av det utmärk- ta bildmaterialet. En biltur på Gotland med Änglar och drakar i handskfacket skulle faktiskt inte kännas helt fel. Den bör dock, för den som har siktet inställt på medeltiden, med fördel kompletteras med någon av de guideböcker som sät- ter in kyrkobyggandet i ett större sammanhang, exempelvis Anders Andréns Det medeltida Gotland (Historiska media 2011).

Lars Berggren

Viittaukset

LIITTYVÄT TIEDOSTOT

Men det som är typiskt för relikvarierna i Åbo och Linköping – och praktiskt taget för alla kvarstående nordiska relikvarier – är att det inte finns några skriftli- ga

I Barnens bibel sägs det alltså att Adam och Eva inte längre är Guds vänner, men ändå står det att Gud älskar dem så mycket "så han lova- de att han skulle

I Köpmän och krigare är det också till slut en affär av det slaget, ett produktivt företag på fast nationell grund, som förverkligas genom kusinerna

Många av skribenterna beskriver på olika sätt hur bra de trivs med sina svenskstudier och påpekar att det är roligt att kommunicera på svenska, men det finns

För att decentraliserad reglering skall fungera (tillräckligt bra) måste det finnas naturliga par av in- och utsignaler som står för den dominerande dynamiken i systemet. Om in-

Nyttan för forskningen är att den, inom det finska socialarbetets fält, marginella gruppen av socialarbetare som arbetar med handikappservice, i denna studie blir hörda

Det skall anpassas till de behov som samhället och kommunikationen för- ut sätter oberoende av om det är ett första, andra eller ett främmande språk för den som behöver

Det förefaller alltså som om det i Jyväskylä skulle vägt ganska jämt mellan svenskan och finskan för UC; hans personliga familje- och umgängesspråk var och förblev svenska –