Vaasalaisia kutsuja ja ohjelmia, Inbjudan och program från Vasa · DIGI

7_

IBå97.

--<>--

@0"/*o"

^'

@//rcoilloo.

@oausPu/e.

Soofofor6,o ,/ (åro @. 92"{f""'rl.

eTAo ^o

n{*r, (8"*rr*:Sarb n

^{o o oo}

"/fr

^kr'/a)

3o/*.

e7C,orlo/?t'/rr,/uo.

3n'["Eaoru/or/*n.

&cdefua (t 6t. 9. e%tnritiac).

gtaanarrcot//aa.

eT6oon

nfron (,.ffi

^oooobta'

|

^.

Soofo /n u

fro

(n

eäi g16r").

gT>ffaluntiyttu.

/rg'6Fi\

Ouet auutaan. klo ^//27,

juhla

alha,u

klo

7

i. p.

Extra bolagsstämma.

Aktionårerna uti Wasa- Ilondsiö Ängbats Aktie' bolaq ^-kallas tiII

^{extra bolags-}

stämfra

i

bolagets kontor

i

Wasa Onsdagen den-30 SePtember-1903

kl. 6

el m.

för att

fätta beslut i den anhängiga frågan om-bola-

gets

samrnanslagning

med

^sär'-

Sfitda

andra finska ångbåtsrede- rier.

Wasa den

2

September ^1903.

Dlroktionon.

vid

svenskatalande österbottnrska studenters sorröe

den /2 januarl 1907,

Där

friheten

brutlts af

enväldig kung

blef trångt för

vår frejdade sfam.

Att

^{lämna hemmet, den}

lotten

var tung;

Men böja

sig, det

var skam,

Långt

förr

än

gå ofri I

fädernebygd elen ville söka

ett

annat skygd

bortont ltalvet,

Och draken, som

förr gått i

strid

på

vå9,

fick

en ädlare uppglft då;

att föra de

frihetsälskandes tåg ofver hafvet,

det

böljande blå.

Lltet

jord ifrån

fädernes grafhö7,

det

var

det

enda mrnnet, som de hade kvar

af sitt

hemland.

Nu

häfver

sig

hafvet, öde och vildt,' där sväfvar

en

ensam örn,

Från den öfriga ^skaran

sig

höfdingen skilt'

han

står speiande framme

i

^förn'

Han

söker

åt sig

och

de

sina en hamn,

han

finn-er och nämner dess

stolta

^namn"

Österbotten

Och sedan har skandisk

ätt haft en

härd

i de

tusen siöars ^land'

Våra fäder

ha

kämpat med tanke ^{och svärd}

för

sin hembygds älskade strand'

.

^.-De -lta-kiimpat -m.ot ^{fi e n de hs'J'rot.}

för sta=bWd--

cle ha

stridit för

fäderneseder och dygd

uti

norden.

Ur

hafvet med ^möda

sitt silfver de

fått, och

jorden

dem

gifvit sitt

gull,

blatt

väl bearbetad;

i

^kamp

de

^stått

för lifvets

nödtorftighets skull.

Och

ofta

de

glömt i

den ständiga strid

att

blicka

mot

det, sam

blir

längre

än

tid,

emot liuset.

Nu

häfver

sig

hafvet, öde och vildt;

där sväfvar en ensam örn.

Från den öfriga ^skaran

sig

höfdingen skilt,

han

står spejande framme

i

^förn.

Han söker

åt sig

och

de

stna en hamn,

han finner

och nämner dess

stolta

namn:

Österbotten.

har skandisk

ätt haft

en härd Och

ide

Våra sedan

tusen fäder

sjöars land,

ha

^{kämpat med tanke och svärd}

stridit för

fäderneseder och dygd

uti

norden,

Ur

hafvet med möda

sitt silfver de

fått, och

jorden

dem

gifvit sitt

gull,

blott väl

bearbetad;

i

^kamp

^de

^stått

för lifvets

nödtorftighets skull.

Och

ofta

^de

glömt i

den ständiga strid

att

blicka

mot

det, sam

blir

längre

än

tid,

emot ljuset.

5å

^{fäderna kämpat}

^för

^{mycket godt,}

för frihet, för

hem och hus;

men ack,

så

mången,

så

mången blott vändt blicken mot iordens ^grus.

Det är så

mången

i

^{dag, som är,}

som ögonen sänkta mot

jorden

bär,

emot ^gruset.

Så talte

^sagan

i

vinterkväll,

när

furan brann uppå spiselhäll'

-

l"len kampen

än

icke hvilar' Vi måste strrda med ordets stål

för lus i

^henbygd,

^för

ntodersntål

mot

mörkrets

giftiga

_Pilar'

:"ä*<tr: