Förnamn Efternamn
Barnmorskeutbildning vid Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut
Svenskspråkig barnmorskeutbildining innan Arcadas tid
Eveliina Viitanen
Examensarbete
Vård
2016
EXAMENSARBETE Arcada
Utbildningsprogram: Vård Identifikationsnummer: 5704
Författare: Eveliina Viitanen
Arbetets namn: Barnmorskeutbildning vid Helsingfors svenska sjukvårds- institut
Svenskspråkig barnmorskeutbildning innan Arcadas tid Handledare (Arcada): Pernilla Stenbäck
Uppdragsgivare: Yrkeshögskolan Arcada Sammandrag:
Detta examensarbete är gjord som en del av vårdstudier på Arcada – Nylands svenska yrkeshögskola. Arbetet är en del av ett projekt kallat Barnmorskeutbildning 200 år, som förverkligas vid högskolan Arcada för att uppmärksamma 200-årsjubileet av barnmorskeutbildningen i Finland år 2016. Examensarbetets syfte är att kartlägga den svenskspråkiga barnmorskeutbildningen vid Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut (HSSI) under dess verksamhetsår 1948-1998, samt öka medvetenheten om speciellt svenskspråkiga barnmorskors historia i Finland. Frågeställningarna var När startades den svenskspråkiga barnmorskeutbildning vid HSSI och när lades utbildningen ner vid Barnmorskeinstitutet, och vilka saker ledde till det? samt Hur ordnades svenskspråkig barnmorskeutbildning vid HSSI före detta? Idéhistorisk forskningsmetod användes som teoretiskt perspektiv på arbetet. Arbetet är en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys och deduktiv ansats. Som datakällor användes HSSI:s gamla dokument som bevaras i Finlands riksarkiv. Resultaten baserar sig på en historik om institutet samt institutets årsberättelser och protokoll från HSSI:s direktionsmöten. Resultatet av den första frågeställningen var att svenskspråkig barnmorskeutbildning startades vid HSSI mellan åren 1985 och 1989. Orsaker som ledde till att utbildningen startades vid HSSI och lades ned vid Barnmorskeinstitutet var att svenskspråkiga barnmorskekurser ordnades endast sporadiskt, och man ville försäkra sig om att ett tillräckligt stort antal svenskspråkiga barnmorskor blev utexaminerade. Resultaten visade att svar på den andra frågeställningen är att före detta ordnades svenskspråkig barnmorskeutbildning i samarbete med Barnmorskeinstitutet.
Nyckelord: Barnmorskearbete, barnmorskeutbildning 200 år, Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut, Yrkeshögskolan Arcada
Sidantal: 51
Språk: svenska
Datum för godkännande:
DEGREE THESIS Arcada
Degree Programme: Nursing Identification number: 5704
Author: Eveliina Viitanen
Title: Midwifery education in Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut
Midwifery education in swedish before Arcada Supervisor (Arcada): Pernilla Stenbäck
Commissioned by: Arcada university of applied sciences Abstract:
This thesis is a part of a project called Midwifery education 200 years, which was conceived by the nursing program in Arcada university of applied sciences to celebrate the 200 years of midwifery education in Finland in the year of 2016. The purpose of this study was to explore the swedish midwifery studies in Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut (Helsinki swedish nursing institute, HSSI) between years 1948-1998, and increase awareness especially of the swedish speaking midwives’ history in Finland.
This study aimed to answer the following questions: When did swedish midwifery education start at HSSI and end at Midwife institute, and which factors led to this? and How was the swedish midwifery education arranged at HSSI before this? Idea historic research method was used as a theory perspective. The work is a literature review and the method applied is a qualitative content analysis with a deductive approach. HSSI’s old documents, which are stored in Finland’s national archive, were used as source material.
The answers to the questions are based on a historic survey of the institute as well as annual reviews and meeting protocols of the operating committee of HSSI. According to the results is the answer to the first question that swedish midwifery studies were started at HSSI between years 1985 and 1989. Reasons that led to this were that before this the swedish midwifery courses were arranged only sporadically, and this way it could be ensured, that a sufficient amount of swedish speaking midwives is being educated. The results showed that answer to the other question is that before this the swedish mifwifery education was arranged in co-operation with Midwife institute.
Keywords: Midwife, midwifery education 200 years, Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut, Arcada university of applied sciences
Number of pages: 51
Language: swedish
Date of acceptance:
OPINNÄYTE Arcada
Koulutusohjelma: Hoitotyö
Tunnistenumero: 5704
Tekijä: Eveliina Viitanen
Työn nimi: Kätilökoulutus Helsingfors svenska sjukvårdsinstitutissa Ruotsinkielinen kätilökoulutus ennen Arcadan aikaa Työn ohjaaja (Arcada): Pernilla Stenbäck
Toimeksiantaja: Arcada ammattikorkeakoulu Tiivistelmä:
Tämä opinnäytetyö kuuluu Uudenmaan ruotsinkielisen ammattikorkeakoulu Arcadan hoitotyön koulutusohjelmaan. Työ on osa Kätilökoulutus 200 vuotta –nimistä projektia, joka toteutetaan ammattikorkeakoulu Arcadassa Suomen kaksisataavuotisen
kätilökoulutuksen kunniaksi vuonna 2016. Opinnäytetyön tarkoitus oli kartoittaa ruotsinkielistä kätilökoulutusta Helsingfors svenska sjukvårdsinstitutissa (Helsingin ruotsinkielinen sairaanhoito-opisto, HSSI) sen toimiessa vuosina 1948-1998, sekä lisätä tietämystä erityisesti ruotsinkielisten kätilöiden historiasta Suomessa. Kysymykset ovat Missä vaiheessa ruotsinkielinen kätilökoulutus aloitettiin HSSI:ssä ja lopetettiin
Kätilööopistolla, ja mitkä asiat johtivat tähän? sekä Kuinka ruotsinkielinen
kätilökoulutus järjestettiin HSSI:ssä ennen tätä? Aatehistoriallinen tutkimusmetodi toimi työn teoreettisena perspektiivinä. Työ on kirjallisuuskatsaus, joka toteutettiin laadullisen, deduktiivisen sisällönanalyysin avulla. Työn lähdeaineistona on käytetty HSSI:n vanhoja asiakirjoja, joita säilytetään Suomen kansallisarkistossa. Tulokset pohjautuvat instituutista kirjoitettuun historiikkiin sekä instituutin vuosikertomuksiin ja HSSI:n johtokunnan kokousten pöytäkirjoihin. Vastaus ensimmäiseen kysymykseen on että ruotsinkielinen kätilökoulutus aloitettiin HSSI:ssä vuosien 1985 ja 1989 välillä.
Syyt siihen, että koulutus aloitettiin HSSI:ssä ja lopetettiin Kätilöopistolla olivat että ruotsinkielisiä kätilökursseja järjestettiin vain satunnaisesti, ja haluttiin varmistaa, että ruotsinkielisiä kätilöitä valmistuu riittävän suuri määrä. Tulosten mukaan vastaus toiseen kysymykseen on, että ruotsinkielinen kätilökoulutus ennen tätä järjestettiin yhteistyössä Kätilöopiston kanssa.
Avainsanat: Kätilötyö, kätilökoulutus 200 vuotta, Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut, ammattikorkeakoulu Arcada
Sivumäärä: 51
Kieli: ruotsi
Hyväksymispäivämäärä:
INNEHÅLL
1 Inledning ... 8
2 Bakgrund ... 9
2.1 Fornfinsk barnmorskekunskap ... 10
2.2 Barnmorskeutbildning i Sverige-Finland från 1600-talet till mitten av 1700-talet . 10 2.2.1 Intresse för barnmorskeutbildning väcks på 1600-talet ... 11
2.2.2 Rikets första förlossningssjukhus öppnas på 1700-talet ... 12
2.3 Barnmorskeutbildning i Finland från 1700-talet till 1816 ... 13
2.3.1 Finska kvinnor åker till Sverige för att utbilda sig i mitten av 1700-talet ... 13
2.3.2 Finland blir en del av Ryssland år 1809 ... 14
2.4 Självständig barnmorskeutbildning i Finland från och med år 1816 ... 14
2.4.1 Från Åbo till Helsingfors ... 15
2.4.2 Första steget mot tvåspråkig utbildning ... 15
3 Syfte och frågeställningar ... 18
4 Design... 19
5 Teoretiskt perspektiv ... 20
5.1 Begreppet idé ... 20
5.2 Idéhistorisk metod ... 20
6 Metod ... 22
6.1 Kvalitativ litteraturstudie ... 24
6.2 Datainsamlingsmetod och presentation av data ... 24
6.2.1 Tidigare forskning ... 25
6.2.2 Arkivsmaterial ... 25
6.3 Innehållsanalys ... 28
7 Etiska reflektioner ... 30
7.1 En etiskt god forskning ... 30
7.2 Etik i användandet av datakällor och metod ... 31
8 Resultat ... 32
8.1 Grundandet av HSSI ... 32
8.1.1 Motivering till att grunda HSSI ... 32
8.1.2 Samhälleligt ansvar som en del av det svenskspråkiga Finland ... 33
8.2 Barnmorskeutbildningen vid HSSI 1948-1998 ... 34
8.2.1 Samarbete med Barnmorskeinstitutet ... 34
8.2.2 Barnmorskerelaterade studier vid HSSI samt barnmorskors hälsovårdarutbildning 36 8.2.3 Svenska barnmorskekurser startas vid HSSI ... 37
8.2.4 Barnmorskeutbildning på andra ställen i Finland ... 38
8.3 Utbildningsstruktur och dess förändringar... 38
8.3.1 Från institut till yrkeshögskola ... 39
8.3.2 Grundutbildningar och specialutbildningar ... 40
8.4 Sammanställning av resultat ... 40
9 Diskussion... 41
9.1 Argumentationsetik och tillämpning av resultat ... 42
9.2 Forskningens pålitlighet och opartiskhet ... 43
10 Kritisk granskning... 44
11 Avslutning ... 46
Källor ... 48
Tabeller
Tabell 1 Historiska milstolpar för barnmorskeutbildningen i Finland……….. 17-18 Tabell 2 En överblick över datainsamlingen ……… 26-27 Tabell 3 Kategorier och underkategorier ………. 29- 30Figurer
Figur 1 Arbetets design ………. 19FÖRORD / ESIPUHE
Mina barnmorskestudier har varit en lång process med många slag. Efter två studieår i JAMK (Jyväskylä yrkeshögskola) flyttade jag till Helsingfors och fortsatte studier vid Arcada. Då förändrades inte bara hemkommun utan också studiespråk.
Arcadassa olen päässyt ensimmäistä kertaa elämässäni konkreettisesti lähelle suomenruotsalaista kulttuuria ja suomenruotsalaisia ihmisiä. Uskon todella, että se on kasvattanut minusta paitsi avarakatseisemman ihmisen, myös tulevaisuudessa monipuolisemman ja sosiaalisesti taitavamman kätilön monikulttuurisessa, virallisesti kaksikielisessä Suomessa. Koko ruotsinkieliset opintoni kulminoituvat tähän opinnäytetyöhön – paitsi siksi, että tämä on viimeinen ja suurin työni Arcadassa, myös työn ruotsinkielistä kätilöopetusta käsittelevän aiheen vuoksi.
Haluan osoittaa kiitokset opettajalleni Pernillalle, joka on pitänyt huolta minusta ja opintojeni etenemisestä, sekä suurenmoisille ystävilleni Saralle ja Kajsalle, jotka loivat erityisen merkityksen opiskeluajalleni nimenomaan Arcadassa. Lämmin kiitos myös viimeisen synnytyssaliharjoitteluni ohjaajalle Raijalle hienona esimerkkinä toimimisesta. Kiitos tuesta ja keskusteluista myös muille läheisilleni, erityisesti Sinulle Kristian, joka kerta toisensa jälkeen olet nostanut minut kompuroituani pystyyn ja kannustanut eteenpäin.
Helsingissä, 1.6.2016 Eveliina
8
1 INLEDNING
Den 1 november 2016 blir det exakt 200 år sedan Finlands första förlossningsinstituts dörrar öppnades i Åbo. Institutet öppnades med speciellt beaktande av barnmorskornas utbildningsbehov. (Hänninen 1965 s. 98) Barnmorskeutbildning och professionell förlossningshjälp härstammar dock från mycket längre bak i tiden, tiden då Sverige hade makten i Finland. Barnmorskearbete är sålunda den äldsta utbildningen för kvinnor i Finland. (Hänninen 1965) I jämförelse med till exempel systematisk sjuksköterskeutbidning, som startades i Finland först 1889, är barnmorskeutbildningens historia i vårt land betydligt längre (Määttänen 1989 s. 38).
Detta examensarbete är en del av ett projekt kallat Barnmorskeutbildning 200 år, som förverkligas vid högskolan Arcada för att uppmärksamma 200-årsjubileet av barnmorskeutbildningen i Finland. Projektet är en del av ett större samarbetsprojekt förverkligat tillsammans av alla de yrkeshögskolor i Finland, vilka erbjuder barnmorskeutbildning. Arbetets syfte är att belysa barnmorskeutbildningens historia i det svenskspråkiga Finland före Arcada. Arbetet koncentrerar sig på Helsingfors svenska sjukvårdsinstituts (härefter HSSI) verksamhet och barnmorskeundervisning på svenska under åren 1948-1998. Samma år som HSSI fyllde 50 år, upphörde dess självständiga verksamhet och övertogs av Arcada - Nylands svenska yrkeshögskola, som fick koncession år 1998 (Krogerus-Therman 2002 s. 4).
Enligt Katie Eriksson, professor i vårdvetenskap, är det viktigt att känna till historian för att kunna förstå nutiden (Eriksson 1991 s. 214). Detta examensarbetes bemärkelse för barnmorskearbete är att belysa utbildningens historia och rötter för studerande och barnmorskor. I grund och botten finns förlossningshjälp, sexualupplysning och mödravård till av samma orsaker som för många hundra år sedan, och arbetet styrs av samma värden och ideologi (Vainio-Korhonen 2012).
Examensarbetets fascinerande, historiska synvinkel har varit en drivande kraft i skrivprocessen. Då barnmorskan känner till yrkets historia kan hon eller han lättare se vad som borde utvecklas utan att samma fel upprepas flera gånger. Dessutom tycker jag att det för yrkestolthetens skull är intressant att veta hur yrket har utvecklats och vilken
9
betydelse barnmorskeriet har haft socialt, professionellt, som en kvinna, som en del av samhälle, vårdsarbete och människors vardagliga liv i Finland, och i det här fallet speciellt i svenskspråkiga Finland. Enligt Dahly Matilainen ligger en person, som jobbar med folkets förflutna och försvunna humana kulturer, nära humanismen, vilket berikar förståelsen (Eriksson & Matilainen 2002 s. 36). Den här beskrivningen tycker jag passar bra på det att en barnmorska känner barnmorskearbetets historia, eftersom jag anser att barnmorskearbetet ligger nära mänsklighetens djupaste hemligheter – fortplantning och födelse.
I nästa kapitel sätter jag in mig i barnmorskearbetets och – utbildningens historia i Finland från 1600-talet fram till mitten av 1900-talet. I tredje kapitlet presenteras arbetets syfte och frågeställningar. Sedan följer presentation av arbetets design, teoretiskt perspektiv, metod, etiska reflektioner, resultaten och diskussion. I slutet kommer ett kapitel med den kritiska granskningen av arbetsprocessen och en avslutning.
2 BAKGRUND
Det här kapitlet handlar om examensarbetets bakgrund. Kapitlets syfte är att ge läsarna en bred uppfattning om barnmorskearbetets utveckling i Finland. Att känna till barnmorskearbetets och – utbildningens historia i Finland under de senaste 400 år är väsentligt för att förstå “kampen” mellan det finska och svenska språken, och därför beskrivs ämnet omfattande här. Ämnets grundliga genomgång passar ihop med arbetets syfte, eftersom bakgrunden inte bara berättar om barnmorskeutbildningens allmänna historia utan också om tiden före HSSI. Dessutom knyts barnmorskearbetets utveckling i samhället under de senaste århundradena an med jubileumsprojektet, som detta arbete är en del av.
I början presenteras kortfattat de folkliga barnmorskekunskapernas rötter i det forntida Finland. Efter det följer ett kapitel om barnmorskeutbildningens och – arbetets utvecklingshistoria i Sverige-Finland och senare i autonoma Finland. Till sist kommer ett kapitel om barnmorskeutbildningens utveckling från Finlands självständighets början fram till 1960-talet. För att göra läsningen enklare är det värt att nämna, att i slutet av förra årtusendet hörde Finland först till Sverige och senare till Ryssland. Då Sverige
10
hade makten skedde barnmorskeutbildningens utveckling med undantag av några enskilda fall i Stockholm, men på 1700-talet började man fundera på dessa ärenden mera i Finland. Efter att Ryssland tagit makten ökade graden av utbildning på Finlands sida och beroendet av Sverige minskade. Till slut blev Finland självförsörjande i sin barnmorskeutbildning. Utbildningens grund byggdes upp enligt den svenska modellen.
(Hänninen 1965)
2.1 Fornfinsk barnmorskekunskap
Det torde vara omöjligt att exakt reda ut den folkliga barnmorskekunskapens rötter, eftersom en kvinna, om möjligt, under alla tider tycks ha haft med sig en annan kvinna som hjälp och stöd i sin förlossning. Vanligtvis tog man hem en gammal släkting eller grannfru, som hade erfarenhet av förlossningar. (Hänninen 1965 s. 9-13) Förlossning och ett barns födelse hörde starkt ihop med skrock, och en viktig del av de här gammaldags “barnmorskornas” arbetsuppgifter var att hålla djävulen borta och skydda barnet med trolldom. Förlossning som en fysisk händelse var också i kontakt med myter och åtgärder, som på 2010-talet kan verka rätt konstiga. Man trodde till exempel, att bastubad skulle göra föderskans ben mjukare och på det sättet underlätta förlossningen.
När det gäller komplicerade förlossningar, hade en barnmorskefru från dåtiden inte många medicinska knep, utan hon måste lita på förtrollningar, såsom att läsa besvärjelser eller låta föderskan dricka trolldrycker. (Hänninen 1965 s. 9-13)
2.2 Barnmorskeutbildning i Sverige-Finland från 1600-talet till mitten av 1700-talet
I det här kapitlet berättas om barnmorskeutbildningens tidiga faser i Sverige-Finland.
Fram till mitten av 1600-talet tog fältskäre och frisörer hand om sjukvården i Sverige- Finland. Läkarkonsten började utvecklas i landet i mitten av 1600-talet av privata personer, som hade skaffat utbildning i Kontinentaleuropa. År 1663 grundade stockholmska läkare en förening vars syfte var att övervaka läkarnas yrkeskår. Samma år som föreningen grundades gav Sveriges konung ut ett reglemente om att de även skall ansvara för övervakningen av barnmorskeutbildningen. Så bildades Collegium
11
Medicum, Medicinalstyrelsen, som senare enligt det kungliga reglementet fick rätt att styra och övervaka hela rikets medicinala ärenden. (Hänninen 1965 s. 17-19)
2.2.1 Intresse för barnmorskeutbildning väcks på 1600-talet
I slutet av 1600-talet blev myndigheter mera intresserade av barnmorskearbetet speciellt på grund av befolkningsfrågor; på den tiden föddes barn i rikliga mängder, men en stor del av dem omkom innan de fyllde ett år, vilket försvårade befolkningens tillväxt (Hänninen 1965 s. 20-21). Brist på utbildade barnmorskor uppmärksammades till exempel av Ulrika Eleonora, drottning i Sverige-Finland, som bad hovets läkare Urban Hjärne att formulera ett förslag om hur man skulle kunna få barnmorskor till landet.
Hjärne ville att det skulle grundas ett barnbördssjukhus och krävde att endast utbildade barnmorskor skulle få arbeta och utföra yrket. Han konstaterade att på grund av brist på utbildade barnmorskor tappade riket rikligt med både nyfödda och mammor, vilket orsakade stora ekonomiska förluster. (Hänninen 1965 s. 23-29)
På medicinalförfattning år 1688 fanns det uppdrag angående bedrivning av barnmorskearbete. Kraven var inte stora, utan de enda förutsättningarna var att den som skall bli barnmorska bör vara van att vara med vid förlossningar, förståelsefull, gudsfruktig, sedlig och försiktig. Dessutom skulle barnmorskan avlägga en examen hos stadsläkaren och bedyra att hon skulle följa de regler som gäller barnmorskearbetet. I praktiken gällde detta huvudsakligen bara de barnmorskor som bodde i huvudstadsregionen, eftersom det fortfarande på den tiden fanns så få läkare. Läkarnas plikt var att utbilda barnmorskor i förlossningsteknik, men i verklighet var rikets enda läkare som hade blivit förtrogen med saken Johan Von Hoorn från Stockholm.
Barnmorskeutbildningen var därför ojämställd, eftersom utbildningsmöjligheterna berodde på stadens barnmorska och läkare. I teorin hade i alla fall barnmorskeutbildningens och -verksamhetens kontroll grundats. (Hänninen 1965 s. 29- 32)
Sisko-Liisa Hänninen konstaterar i sitt verk Kätilötyön vaiheita, att största äran vad gäller införandet av vetenskaplig förlossningslära samt systematisk barnmorskeutbildning, tillhör von Hoorn. År 1697 publicerade von Hoorn Sverige-
12
Finlands första lärobok för barnmorskor, Den Swenska Wäl-Öfwade Jord-Gumman, som var det första svenskspråkiga verket om förlossningslära. 1715 publicerade han en förkortad version av boken, och de här två svenskspråkiga böckerna användes som rikets barnmorskeläroböcker ända till år 1782, då en ny lärobok publicerades av professor Kraak. (Hänninen 1965 s. 51)
2.2.2 Rikets första förlossningssjukhus öppnas på 1700-talet
I augusti 1711 behandlade Collegium Medicum och magistraten i Sverige-Finland det första officiella barnmorskereglementet. I reglementet stadgades vem som fick arbeta som barnmorska, hur utbildningen skall ges och hur man skulle utföra arbetet.
Reglementets 24 paragrafer innehöll många krav angående barnmorskans natur och uppförande, men angående lärdomen var det enda kravet att barnmorskan helst borde kunna läsa. Lärarna valdes ut av Stockholms äldsta barnmorskor, som hade arbetat i minst tio år. En studerande skulle följa sin lärare under två år. Som mål hade reglementet att varje stad och kommun skulle få en utbildad barnmorska, men i praktiken gällde detta endast huvudstadsregionen. (Hänninen 1965 s. 40-45)
År 1753 grundades två sängplatser för fattiga barnaföderskor på Serafimer-sjukhuset i Stockholm. Det var den första ”sjukhusavdelningen”, som hade grundats med tillsyn över barnmorskors utbildningsbehov. Antalet förlossningar blev ändå mycket litet. År 1775 öppnades äntligen ett förlossningssjukhus i Stockholm för att fylla läkar- och barnmorskestuderandes utbildningsbehov samt för att kunna sköta förlossningar för fattiga och ogifta barnaföderskor. Barnmorskeläraren tog hand om barnmorskeundervisningen på sjukhuset, och studierna varade en eller flera månader, beroende på “studerandes uppfattningskunskap”. (Hänninen 1965 s. 47-51)
Collegium Medicum försökte centralisera barnmorskeutbildningen till Stockholm, men 1786 grundades även ett litet förlossningssjukhus för utbildning i Lund. Dessutom fick Malmöregionen professor Trendelenburg som lärare i barnmorskekunskap, varefter barnmorskor även kunde utbildas utanför huvudstaden. 1774 öppnade doktor Ramström i Stockholm ett annat förlossningsinstitut, som fick heta Pro Patria, och som hade
13
verksamhet ända fram till mitten av 1900-talet. Trots alla de här åtgärderna förblev antalet studerande fortfarande rätt litet. (Hänninen 1965 s. 52-54)
2.3 Barnmorskeutbildning i Finland från 1700-talet till 1816
Redan i början på 1700-talet började man fundera på hur man skulle kunna få utbildade barnmorskor till finska städer, alltså långt innan utbildningen i vårt land startades. I början var det problematiskt, till och med omöjligt att få någon svensk barnmorska att komma till Finland. Landshövdingarna försökte på kungens begäran uppmuntra finska städer att skicka kvinnor till Stockholm för att utbilda dem till barnmorskor, men på grund av ekonomiska skäl förbjöds detta av borgerskapen. Barnmorskeutbildning sågs som dyr och onödig. (Hänninen 1965 s. 56-62)
2.3.1 Finska kvinnor åker till Sverige för att utbilda sig i mitten av 1700- talet
I mitten av 1700-talet var finska läkare och barnmorskor tvungna att studera på svenska i de stockholmska läroanstalterna om de ville skaffa sig utbildning i förlossningslära.
Vasa, Nykarleby, Jakobstad och Karleby var de första finska städerna som år 1751 skickade sina egna studerande till Stockholm för att studera barnmorskekunskap. Efter detta började även andra städer och några mindre kommuner skicka kvinnor till Stockholm. (Hänninen 1965 s. 62-67) Den allmänna åsikten på landsorten var att barnmorskeutbildning var för dyrt och onödigt ingripande i Guds ärenden (Vainio- Korhonen 2012 s. 46). Landshövding Gyllenborg på Nylands landsort föreslog år 1753 att Nylands distriktsläkare skulle börja undervisa landskapets barnmorskor i Helsingfors, men Collegium Medicum förbjöd detta med åberopande av att alla barnmorskor enligt det kungliga reglementet skall studera i Stockholm. Liknande förslag om att ordna utbildning i Finland framlades men förkastades av samma anledning. (Hänninen 1965 s. 67-69)
År 1777 publicerades ett nytt barnmorskereglemente, som var första som gällde hela Sverige-Finland. Dess betydelse var först och främst att möjliggöra för alla städer och kommuner att få en utbildad barnmorska. I reglementet definierades, att den som skall
14
bli barnmorska, bör kunna läsa och skriva bra, och dessutom hade den studerandes ursprung och tidigare liv betydelse. (Hänninen 1965 s. 70-71) På grund av att man började kräva läs- och skrivkunskap, var de valda studenterna borgerliga eller på annat sätt vällottade, urbana kvinnor, eftersom läs- och skrivkunskap var egenskaper, som arbetande kvinnor på landsbygden sällan hade (Vainio-Korhonen 2012 s. 43-45). Trots att reglementet syftade till att ordna en utbildad barnmorska till varje församling, förblev det i Finland bara en dröm i detta skede. Fastän det i hög grad har varit en kostnadsfråga, har största orsaken enligt Hänninen varit att undervisning endast gavs på svenska samt att lärobok på finska saknades. (Hänninen 1965 s. 77-79)
2.3.2 Finland blir en del av Ryssland år 1809
Då Finland och Sverige åtskildesoch Finland blev en del av Ryssland, förblev landets administrativa myndigheter, såsom Collegium Medicum kvar i Sverige. År 1811 grundades Finlands egen medicinalstyrelse, som också fick heta Collegium Medicum.
Man ville inte börja skicka barnmorskestuderande till Sankt Petersburg, eftersom Rysslands barnmorskeanläggning var märkbart annorlunda jämfört med de i Norden.
Därför var man tvungen att få till en barnmorskeutbildning i Finland. Under åren 1809- 1816 var barnmorskeutbildning i vårt land helt upphållen, och det var brist på barnmorskor speciellt på landsbygden. (Hänninen 1965 s. 85-98)
2.4 Självständig barnmorskeutbildning i Finland från och med år 1816
År 1809 tog Åbo universitets professor Pipping och Collegium Medicum upp frågan om grundandet av en förlossningsanstalt i Åbo. I ett reglemente från kejsaren år 1816 framkommer det att en förlossningsanstalt skulle grundas i Finland, och den första november samma år öppnades äntligen dörrarna på Pikkujokikatu i Åbo. (Hänninen 1965 s. 85-98)
15 2.4.1 Från Åbo till Helsingfors
Förlossningsanstalten flyttade från Pikkujokikatu till större lokaler redan år 1821, och igen år 1827. 1833 flyttade förlossningsanstalten till Helsingfors tillsammans med universitetet. I början var anstalten liten, det fanns plats endast för sju föderskor. År 1821 publicerade förlossningsanstaltens läkare och barnmorskelärare Carl Daniel von Haartman en ny svensk lärobok som användes de följande 30 åren. Dessutom skapade Haartman klara, enhetliga riktlinjer för utbildningen. (Hänninen 1965 s. 98-103) Från och med år 1832 användes också L. H. Törnroths svenskspråkiga bok vid sidan av Haartmans (Hänninen 1965 s. 150).
Trots att Haartman försökte enhetliggöra skolans riktlinjer, varierade studietiden från elev till elev från ett halvt till två och ett halvt år. Studierna omfattade gemensamma lektioner samt förlossningssalspraktik. Läkare hade hand om teoriundervisningen och anstaltens enda barnmorska om praktiken. Från det här examensarbetets synvinkel är det väsentligt att veta att undervisningen enbart gavs på svenska när barnmorskeutbildningen äntligen kommit igång. Huvudsakligen var elever svenskspråkiga, eftersom språket var en stor tröskel för finskspråkiga kvinnor för att börja studera barnmorskearbete. (Hänninen 1965 s. 105)
Då förlossningsanstalten och med den barnmorskeundervisningen förflyttades till Helsingfors år 1833, blev utbildningen samtidigt en del av Helsingfors universitet, och professor i kirurgi och obstetrik blev dess ledare. Under sina 17 verksamhetsår i Åbo hade skolan haft 75 barnmorskestuderande, alltså rätt få. Efter att den flyttat till Helsingfors hade den möjlighet att ta in ett större antal av studerande, men under de följande 26 åren var antalet studerande endast mellan två och 13 per år. Hänninen betonar, att det ändå var positivt att anstalten flyttades till Helsingfors, eftersom Helsingfors erbjöd ett mera varierande patientmaterial. (Hänninen 1965 s. 107-112)
2.4.2 Första steget mot tvåspråkig utbildning
I oktober 1859 publicerades ett nytt barnmorskereglemente, som förordade att barnmorskeutbildningens längd skall vara två år, och att undervisning också skall ske på finska (Hänninen 1965 s. 113). Den första finskspråkiga barnmorskeläroboken,
16
“Oppikirja suomalaisille kätilöimille I vihko, säännöllisestä synnytyksestä ja sen käytännöstä” publicerades år 1861 av professor Sirelius. Materialet var ännu oduglift, och därför måste finskspråkiga studerande själv begära från kejsaren om att få kompletta läroböcker på finska. (Hänninen 1965 s. 150-151) Reglementet åstadkom inte de efterlängtade förändringarna gällande barnmorskors samhälleliga status eller de omständigheter som rådde kring förlossningar på landsbygden, och blev därför ersatt av ett nytt reglemente redan 1879. Det här nya reglementet strävade speciellt efter att utöka efterfrågan på barnmorskor bland vanligt folk. (Hänninen 1965 s. 114-119)
År 1865 fick alla länssjukhus förordning att grunda en förlossningsavdelning och reservera minst två platser för fattiga, ogifta föderskor. I slutet av 1800-talet grundade också privatpersoner samt städer många förlossningsanstalter. Dessutom sponsorerade staten kommuner för att även de fattigaste landskommunerna skulle kunna skaffa sig en utbildad barnmorska. (Hänninen 1965 s. 124-139) Fram till 1902 hade endast en lärare hand om teoriundervisningen. Från och med år 1865 skulle undervisning ske på både svenska och finska, och därför anställdes en lärare till. Även de barnmorskor, som arbetade som praktikhandledare på förlossningssal måste kunna tala finska. (Hänninen 1965 s. 147-148) Det här ledde till att efter år 1859 var majoriteten av dem som ansökte till skolan finskspråkiga. År 1904 blev barnmorskeläroanstalten en internatskola.
(Hänninen 1965 s. 158)
År 1896 grundades Kätilölehti av professor Heinricius för att stärka samhörigheten bland och yrkeskunnandet hos barnmorskor. Tidningen var på finska, eftersom svenskspråkiga barnmorskor kunde prenumerera på motsvarande tidning i Sverige. 1909 grundade Finlands svenskspråkiga barnmorskor ändå sin egen tidning “Tidskrift för barnmorskor i Finland”. 1898 bildades även Finlands första barnmorskeförening i Tavastehus län. (Hänninen 1965 s. 157-176) Barnmorskor var ännu dåligt avlönade och de fick ofta möta misstänksamhet. De här samhälleliga problemen försökte man lösa i slutet av 1800-talet. År 1911 bildades en kommitté som skulle granska barnmorskereglementet och uppdatera det med nya formuleringar. Enligt kommittén skulle hela reglementet förnyas, men på grund av krig var tider i samhället oroliga, och det nya reglementet fick vänta ända till år 1920. Från utbildningens synvinkel var det ett märkvärdigt förslag att undervisningen skulle ske i ett självständigt barnmorskeinstitut
17
och sålunda separeras från universitetet. (Hänninen 1965 s. 119-122) På det här sättet kunde undervisningen skräddarsys enligt barnmorskestuderandes behov (Hänninen 1965 s. 146).
Då Finland år 1809 skildes från Sverige hade den finska barnmorskeanstalten tidigare varit helt beroende av barnmorskeanstalten i Sverige, och därför måste hela barnmorskeutbildningen i Finland göras om i samband med separationen. Då Finland år 1917 skildes från Ryssland, fanns det inte ett likadant beroendeförhållande, eftersom utbildningen redan var ordnad så att den motsvarade behoven och omständigheterna i Finland. Därför kunde utvecklingen av barnmorskeutbildningen fortsätta effektivt efter att Finland hade blivit självständigt. (Hänninen 1965 s. 183-186) Ett uppdaterat reglemente publicerades 1926. Den viktigaste uppdateringen torde ha varit att en barnmorskestuderande måste ha gått i folkskolan. (Hänninen 1965 s. 196-197)
Efter att Kvinnokliniken byggdes år 1934 flyttades läkarnas undervisning dit, och barnmorskeskolan, “Barnmorskeinstitutet”, fick ensam stanna kvar i de gamla lokalerna.
I februari 1944 blev den gamla byggnaden bombad och institutet måste flytta bort från Helsingfors för nästan ett år. Efter Fortsättningskriget ökade antalet patienter jämt, och äntligen år 1954 påbörjades det nya Barnmorskeinstitutets byggnadsprosess.
Barnmorskeinstitut och i samband med det förlossningsanstalten flyttade till nya lokaler på Sofielundsgatan år 1960, och den samma byggnaden är fortfarande i bruk. Institutet var en internatskola, och den hade kapasitet för 172 studeranden. (Hänninen 1965 s.
190-195) Även undervisningsprogram och ansökningskriterier blev uppdaterade efter att institutet hade blivit självständigt (Hänninen 1965 s. 199-203).
1600- tal
1663 Medicinalstyrelsen grundas till Sverige-Finland
1688 På medicinalförfattning finns första uppdrag angående bedrivning av barnmorskearbete
1697 Sveriges första barnmorskestudiebok publiceras 1700-
tal
1711 Sverige-Finlands första officiella barnmorskereglemente träds i kraft 1751 Första finska studerande skickas till Stockholm för att studera barnmorskearbete
18
1775 Första förlossningssjukhus grundas till Stockholm med tillsyn över barnmorskornas utbildningsbehov
1800- tal
1811 Finlands egna medicinalstyrelse grundas
1816 Finlands första förlossningsanstalt öppnas i Åbo
1833 Förlossningsanstalten flyttar till Helsingfors tillsammans med universitetet
1859 Ett nytt barnmorskereglemente, som beordrar att utbildningstid är två år och undervisning skall ske även på finska
1816 Första finska barnmorskelärobok publiceras Många förlossningsanstalter grundas till Finland 1900-
tal
1917 Finland blir självständigt 1934 Kvinnokliniken byggs
1960 Barnmorskeinstitutet flyttar till nya lokaler på Sofielundsgatan
Tabell 1, Historiska milstolpar för barnmorskeutbildningen i Finland
3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med studien är att kartlägga den svenskspråkiga barnmorskeutbildningen vid HSSI under dess verksamhetsår 1948-1998, samt öka medvetenheten om speciellt svenskspråkiga barnmorskors historia i Finland.
Frågeställningarna är:
1. När startades den svenskspråkiga barnmorskeutbildningen vid HSSI och lades ner vid Barnmorskeinstitutet, och vilka saker ledde till det?
2. Hur ordnades svenskspråkig barnmorskeutbildning vid HSSI före detta?
Arbetets syfte begränsades efter långvariga funderingar till den svenskspråkiga
barnmorskeutbildningens avskiljning från den finskspråkiga, och förflyttning till HSSI.
Under datainsamlingsprocessen visade det sig att avskiljningen mellan de finsk- och svenskspråkiga utbildningsväger samt utbildningens utveckling på 1900-talet har varit
19
mångsidiga och krävande processer, och därför måste arbetets frågeställning begränsas strikt.
4 DESIGN
Följande kapitel om metod, datainsamling och innehållsanalys berättar ganska omfattande om arbetets process, men för att ge läsaren möjlighet att enklare förstå hur hela arbetsprocessen gick till, tas arbetets design upp redan här.
Processen började genom att diskutera ämnet med handledaren. Ämnet var aktuellt, eftersom det hör till jubileumsprojektet. Projektet kändes intressant och dessutom gav det möjlighet till att självständigt arbeta i egen takt, som passade bäst till dåtidens livs- och studiesituation. Efter att ha fått information om projektet diskuterades möjliga frågeställningar och syftet. De växte så småningom fram under arbetsprocessens gång, och nådde sina slutliga former först efter datainsamlingen. Nästa steg blev att skriva bakgrund samt hitta en lämplig teori till arbetet och jobba med metodologin. Detta steg tog en lång tid, och datamaterial söktes samtidigt. Då datainsamlingen, teorin och metodologin var klara, bearbetades arbetets etik och frågeställningarna finslipades ännu en gång till. Efter detta bearbetades materialet, och frågeställningarna besvarades. Till slut skrevs ännu kapitel om kritisk granskning och diskussion.
Figur 1, Arbetets design.
Kritisk granskning och diskussion skrevs
Materialet bearbetades, innehållsanalys gjordes, frågeställningar besvarades Arbetets etik bearbetades, finslipning av frågeställningar gjordes
Datainsamling
Bakgrund skrevs, val av teori och metodologi gjordes och de bearbetades Val av frågeställning och syfte, ämnet diskuterades
20
5 TEORETISKT PERSPEKTIV
Som teoretiskt perspektiv har den idéhistoriska forskningsmetoden valts ut. Att välja en lämplig teori var absolut detta examensarbetes svåraste del. Den idéhistoriska metoden var hela tiden med på arbetsprocessen, men dessutom testades till exempel Den internationella etiska koden för barnmorskor som teoribas (ICM – International Confederation of Midwives 1999). Denna kändes inte passa ihop med syftet, och lämnades därför bort på sista minut. I detta kapitel berättas om den idéhistoriska metodens ideologi och användning i detta arbete.
5.1 Begreppet idé
Begreppet idé härstammar från latinskt ord idea, som betyder urbild, och vidare från för-grekist ord idéa, som betyder profil, bild eller förebild. I allmänhet betyder begreppet idé även att se och att veta. De vanligaste idékällorna är slutledningar, tillfälliga idéassociationer, en aktiv kunskapstörst och andra människor. (Eriksson 1991 s. 227-229)
Enligt Katie Eriksson kan en idé vara en överraskande tanke, påfund eller association.
Väsentligaste idéer som forskas är sådana som på något sätt förändrat verkligheten.
Enligt George Boas påverkar idéernas känsloaspekt det vilka idéer blir populära och hur de sprider sig. Känsloaspektet har likväl större betydelse än idéernas praktiska utnyttjande. Därför är det ett väldigt känsligt område för människor – att behöva förändra sina fakta- eller känslobaserade idéer kan vara lika känsligt som att förändra sin egen karaktär. (Eriksson 1991 s. 228) Idéer, som detta examensarbete baserar sig på, är barnmorskearbete, dess normer och värdegrund.
5.2 Idéhistorisk metod
Katie Eriksson har sagt, att man först skall veta vart man vill och först sen kan man välja mella olika vägar och möjligheter (Eriksson 1991 s. 185). Som detta arbetes handledare föreslog, blev examensarbetets teoretiska perspektiv den idéhistoriska metoden, som Eriksson har beskrivit i sin bok Broar – Introduktion i vårdvetenskaplig
21
metod år 1991. Enligt henne ger den idéhistoriska forskningen kunskap om vårdandets grunder samt de idéer, som under tidens gång har påverkat vården, och denna kunskap kan ses som livsavgörande rötter till dagens vårdarbete. Utgångspunkter till den idéhistoriska forskningen är de ideéer, som människor har haft i relation till Gud, människa och natur, och deras utveckling inom en viss tidsperiod. Eriksson konstaterar att synen, tron på dessa och relationen mellan dem har format människans liv samt livs- och världsådskådning. De har också funnits mystik, tro, övertro och vetande relaterat till dessa. (Eriksson 1991 s. 225-226)
I början av skrivprocessen verkade det inte finnas ett passligt teoriperspektiv för exakt detta sorts arbete. Enligt Eriksson får forskaren då börja med att göra vägen och bygga broar för att komma fram (Eriksson 1991 s. 185). Det är utmanande att utnyttja den idéhistoriska metoden, eftersom denna forskning handlar enkelt om historiska händelsers existens, och inte djupare deras värdesättningar eller ideologi. Närmast den idéhistoriska metoden kommer man här med att observera språkfrågor och det varför och i hurdana omständigheter finsk- och svenskspråkiga barnmorskeutbildningar blev åtskilda. Hände detta för att patienter kunde få vård på sitt modersmål, eller för att barnmorskestuderanden kunde studera på sitt språk? Om det ytterligaste ideologiska värde har varit att hjälpa människor, prioriterades det före studerandenas bekvämlighet och kunskaper, eller tvärtom?
Att hitta konkreta råd för genomförandet av den idéhistoriska metoden är svårt. När en idéhistorisk forskning genomförs, gäller det att ha en så öppen inställning som möjligt och vara ödmjuk mot historiska källor. Denna handlingsfrihet kan samtidigt ses som utmaning och ett ansvar, eftersom då krävs det att forskaren väljer ett perspektiv samt gör relevanta begränsningar och analysval som passar arbetets syfte. (Eriksson &
Matilainen 2002 s. 37) Enligt Eriksson är idéhistorien inte en systematisk beskrivning av historien utan tar fasta på de idéerna och tankemönstren som präglat vården. Det är fråga om centrala idéer och idékomplex som under en tidsperiod har dominerat den intellektuella utvecklingen inom vårdvetenskap, samt påverkat människors tänkande och världsbild. Under olika tider har människor trott på olika idéer. (Eriksson 1991 s.
226)
22
Idéhistoriens undersökningsobjekt är de sedda och upplevda omständigheterna. Det finns tre olika närmelsesätt, som kompletterar varandra (Eriksson 1991 s. 227-230):
1. Det analytiskt kritiska närmelsesättet
Här är syftet att ge en uttömmande kunskap om idésystemet som helhet. En idé, dess innehåll, struktur och grund skall utredas.
2. Det genetisk-fenomenologiska närmelsesättet
Ursprunget till en idé och dess uppkomst eftersökes, något som ger en djupare förståelse för idén. Detta närmelsesätt har olika former. Man kan påvisa hur olika saker inverkar på varandra, undersöka hur ett begrepp eller idé har formats, eller gå tillbaka till idéutvecklingens början, där grundformen är renast, och ta bort allt oväsentligt för att få fram det som är väsentligt för en idé.
3. Det samhällshistoriska närmelsesättet
Här fogas idén in i ett större sammanhang, i mänsklighetens, kulturens och samhällets utveckling. Man söker se och förstå idéerna som delar av helhetsutvecklingen, till exempel hur språkfrågan är en del av hela barnmorskeutvecklingen.
Idéhistorisk forskning ses ha följande syften: att reducera oväsentilgheter kring en idé och komma till vetenskapens kärna (Eriksson 1988 s. 37), att försöka befrämja en förståelse mellan olika vårduppfattningar, att befrämja förverkligandet av en bestämd världsbild (t.ex. caritativ världsbild), och att förklara uppkomst och utveckling av olika idéer. Det sista syftet förutsätter att man ställer sig frågor hur olika vårdidéer har uppkommit, vilka idéer har överlevt och förts vidare genom generationer. (Eriksson 1991 s. 225) Dessa frågor berör detta arbetets syfte.
6 METOD
Det här arbetet är en idéhistorisk litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys och deduktiv ansats. Litteraturstudie valdes eftersom detta arbetes syfte är att kartlägga förgången tid, och sålunda anses undersökning av färdigt existerande, skriftlig
23
information vara det väsentligaste och trovärdigaste sättet att samla in material. I detta kapitel presenteras arbetets datainsamlingsmetod och innehållsanalys.
Litteratur som har använts på arbetet är mest kvalitativ, med andra ord berättelser och beskrivningar om HSSI. Därför behövs en analysmetod, som bygger på sortering och kategorisering. (Höst et al. 2006 s. 30) Enligt Eriksson är idéanalys en metod som hjälper forskaren att behandla en text då syftet är att analysera de idéer som den ger uttryck åt. Fast studien är idehistorisk, tycktes den bästa analysmetoden vara innehållsanalys, som bygger på systematisk kategorisering, eftersom den passar bäst ihop med arbetets syfte. En idéanalys skulle förutsätta textens genomgripande tolkning, observering av författarens inställning samt nyanser i texten, och det kändes inte som ett meningsfullt sätt att behandla dessa gamla dokumenter. Dessutom är författarnas inställningar inte relevanta till detta arbetes syfte. (Eriksson 1991 s. 230-236)
Innehållsanalys är en grundläggande analysmetod, som kan användas på alla slags kvalitativa forskningar. Den syftar till att öka materialets informationsvärde genom att förändra information till en kompakt och tydlig form, som man sen kan dra pålitliga slutsatser av. I princip är det fråga om att först ta isär materialet och sen bygga det på ett nytt sätt till en logisk helhet. (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 93-110)
Enligt Jouni Tuomi och Anneli Sarajärvi är de allmänna instruktionerna för innehållsanalys följande (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 93-110):
1) Bestäm vad är viktigt och intresserar dig
2) Gå igenom datan, märka upp de saker som ingår i dina intressen 3) Lämna allt annat
4) Samla ihop märkta saker och skilja åt dem från resten av materialet 5) Gruppera eller kategorisera materialet, sätt underkategorier
6) Skriv sammanställning
24
6.1 Kvalitativ litteraturstudie
Tuomi & Sarajärvis verk Laadullinen tutkimus ja sisällönanalyysi (2002) har använts som instruktionsbok i detta kapitel. Enligt boken har kvalitativa studier i jämförelse med kvantitativa studier flera olika definitioner, och därför har det varit problematiskt att hitta och välja en metod som bäst passar för detta arbete. I en kvalitativ studie kan metodologin ses som regler i ett brädspel: de definierar hur spelet skall spelas.
Verkligheten öppnas till forskare på olika sätt beroende på vilka metoder används. Detta arbete syftar inte till att filosofiskt öppna historiska orsaker och följdverkningar, utan enligt frågeställningarna och syftet enkelt och kortfattat kartlägga de historiska händelserna. Därför räcker det till som metodologi att motiverat presentera datainsamlingsmetod och innehållsanalys. (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 5-11) Arbetets övergripande syfte är att ta reda på och beskriva hur och när någonting, i detta fall barnmorskeutbildning vid HSSI har blivit till (Höst et al. 2006 s. 29).
I detta arbete bearbetas materialet med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, fast en del av undersökningens resultat skulle ha kunnat behandlas också genom kvantitativ analys.
Beslutet om analysmetoden baseras på detta antagande att all väsentlig data kan tolkas genom kvalitativ innehållsanalys. En annan orsak till detta beslut är tidens begränslighet, som försvarar användandet av endast en teknik i detta arbete.
6.2 Datainsamlingsmetod och presentation av data
Datainsamlingen skedde via litteratursökning och – läsning. När det gäller kvalitativa forskningar är olika slags dokumenter en av de mest användade datakällorna (Tuomi &
Sarajärvi 2002 s. 73). Det här arbetets datakällor är HSSI:s gamla dokument samt böcker om barnmorskearbetets och – utbildningens historia.
Andra populära kvalitativa datainsamligsmetoder är intervju, frågeenkät och observation (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 73). I denna studie skulle ett annat passande datainsamlingsalternativ ha varit att intervjua HSSI:s personal, men på grund av ett stort antal material måste datamängden begränsas, och dessutom betjänar objektiv, officiell arkivsmaterial bra arbetets syfte. En kvalitativ studie kan syfta till exempel till att
25
beskriva något fenomen eller händelse, eller att förstå viss verksamhet. Då är det viktigt att datakällan är absolut pålitlig och vet möjligast mycket om saken i fråga. (Tuomi &
Sarajärvi 2002 s. 87-88)
6.2.1 Tidigare forskning
Marianne Tallberg och Laila Tolonen har tillsammans med andra HSSI:s lärare och studenter skrivit boken Dynamiskt från början till slut, en historik som berättar om HSSI:s faser. Historiken är en omfattande berättelse, som samlar ihop Helsingfors svenska sjukvårdsinstituts struktur, verksamhet och händelser under åren 1948-1998.
Historiken svarar egentligen direkt delvis på båda frågeställningarna, men vidare undersökning behövs för att få mera övergripande svar på frågorna och syftet.
Sökning av tidigare forskning gjordes via databaser Academic Search Elite och Cinahl med sökord Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut och Svenska sjuksköterske- hälsosysterskola, som var skolans tidigare namn. Detta gav ingen träff. Inga andra sökord användes eftersom materialet skulle behöva gälla barnmorskeutbildning specifikt vid HSSI och inte överhuvudtaget. I Arcadas bibliotekskatalog hittades flera träffar med samma sökord, men inget av träffarna resulterade i ett svar på någon av frågeställningarna eller var på något sätt en mera värdefull datakälla än material på riksarkiv. Därför användes inte detta material.
6.2.2 Arkivsmaterial
HSSI:s material bevaras i Finlands Riksarkiv i Helsingfors, och får inte lånas ut.
Arkivsmaterialet är mångfaldigt, både av dess ursprungliga bruksbetydelse och konkreta struktur, och omfattar olika officiella och inofficiella dokument, årsberättelser samt undervisningsplaner. Detta har skapat en utmaning för användandet av innehållsanalys.
Å andra sidan fungerar innehållsanalys som ett bra verktyg då man organiserar och tolkar den här mångfaldiga datan.
På Finlands riksarkivs Astia-nätdatabas hittades 705 träffar med sökord “Helsingfors svenska sjukvårdsinstitut”. Vid sökningen var endast namn och korta beskrivningar av
26
dessa 705 pärmar till hands. Beskrivningarna var ofta så otillräckliga, att det var i praktiken omöjligt att veta om en viss pärm innehöll användbart material eller inte. Alla namn och korta beskrivningar lästes och efter detta bedömdes vilka pärmar som skulle undersökas vidare. Inkluderingskriterier var följande: gäller HSSI:s grundande, barnmorskeutbildning vid HSSI, eller svenskspråkig barnmorskeutbildning i hela Finland under HSSI:s verksamhetsår. De valda pärmarna ögnades igenom, vissa delar lästes noggrannt och innehållet skrevs ner i Word. Väsentliga sidor fotograferades och skrevs ut för vidare innehållsanalys.
Datainsamlingen skedde på tre olika perioder; mars-maj 2014, november-december 2014 och mars-maj 2015. Efter en lång tankeprosess bestämdes att HSSI:s årsberättelser och direktionsmötens protokoll skall användas som huvudsakliga datakällor för att svara på frågeställningar. Det visade sig vara det bästa möjliga och ett kronologiskt sätt att reda ut HSSI:s historia.
Som källa i kapitlet Bakgrund användes böcker om barnmorskearbetets och utbildningens historia. De hittades genom Arcada biblioteks databas, dessutom rekommenderade arbetets handledare en spesifik bok av Kirsi Vainio-Korhonen. Böcker om forsknings- och vetenskapsteori söktes via Arcada och Helsingfors universitetbiblioteks databaser och användes i manual form (inga e-versioner). Nedan finns en tabell över det inkluderade datamaterialet och efter det korta beskrivningar om olika källors innehåll.
Databas Titel Datum/År
Finlands riksarkiv HSSI Berättelse för verksamheten
1948, 1953, 1955, 1961, 1990, 1995,
HSSI Direktionsmöte, protokoll
28/04/1948, 14/07/1948, 03/11/1948, 21/03/1949, 22/09/1949, 15/12/1950, 14/06/1951, 19/12/1951, 22/04/1955, 15/12/1956, 19/12/1962, 11/06/1969,
27
18/12/1969, 13/05/1970, 04/05/1971, 21/11/1972, 05/06/1974, 19/11/1975, 02/03/1976, 15/02/1978, 19/09/1978, 20/03/1980, 24/11/1983, 15/02/1984, 05/04/1984, 03/04/1986, 14/07/1987, 30/05/1988, 19/06/1989, 02/10/1989, 25/05/1992, 16/05/1994, 14/11/1994, 06/02/1995, 01/03/1995, 20/03/1995 HSSI 20-årsberättelse 1968
HSSI 25-årsberättelse 1973 Arcada bibliotek Dynamiskt från början till
slut, Tallberg & Tolonen
2002
Tabell 2, En överblick över datainsamlingen
Årsberättelser (berättelse för verksamheten):
HSSI organisationens årsberättelser från 40-, 50-, 60- och 90-tal. Årsberättelser från 70- och 80-tal inkluderades ej i materialet på grund av att de innehöll ingen relevant information till resultatet. När det gäller ändring från HSSI till Arcada fungerade 90- talets årsberättelser som viktiga datakällor.
Direktionsmöten, protokoll:
Direktionsmötens prokoll vid HSSI från 40-tal till 90-tal. Direktionen sammankallades regelbundet, och i mötesprotokollen berättas om skolans förändringar och förnyelser.
Information speciellt om olika specialiseringsutbildningar samt HSSI direktions inställningar och åsikter.
28 HSSI 20-årsberättelse samt 25-årsberättelse:
År 1968 samt 1973 skrevs 20- och 25-årsberättelser, som berättar omfattande om till exempel orsakerna till grundandet av HSSI samt verksamhet på skolan under den första tiden. Barnmorskeutbildningen ordnades inte ännu under den tiden vid HSSI, men dessa årsberättelser berättar ändå om ansluten barnmorskeutbildning.
Dynamiskt från början till slut:
Promemoria Från början till slut enhetliggjorde och bekräftade direktionsprotokollens information. Den är skriven efter att HSSI redan har stängts.
6.3 Innehållsanalys
Enligt Katie Eriksson (1991 s. 115) beskriver kategorier vårt sätt att dela upp verkligheten. I detta arbete byggdes kategorisering i början på teori, men då analysen gick framåt började den dessutom styras av kunskap som uppstod från datamaterialet.
Deduktionslogik på en teoribaserad analys kopplas ofta till deduktiv ansats, men å andra sidan fastställde materialets innehåll här en del av logiken, och detta hänvisar till abduktiv deduktion. Deduktiv betyder att kategorierna är färdigt utvalda och analysen styrs av ett visst tema. I princip ställdes alltså kategorierna i detta arbete enligt teori n och frågeställningarna, och materialet analyserades enligt dem. (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 98-116) Kategorierna presenteras i slutet av detta kapitel.
Den första begränsningen skedde när HSSI:s arkivsmaterial lästes för första gång i riksarkivet. Då datainsamlingen var avklarad, betraktades foton som tagits på de utvalda dokumenterna, och en ny begränsning gjordes. Då blev kvar material som skrevs ut till pappersform. Detta material analyserades genom att först läsa igenom det och skriva ner de punkter, som var viktiga och intressanta till frågeställningarna. Dessa punkter skildes åt från resten av materialet, som lämnades bort. Kvarstående texter analyserades genom att först dela upp dem till tre kategorier, och vidare till underkategorier med hjälp av färgpennor och färgrik markerigstejp.
Även det slutliga, många gånger begränsade materialet är vidsträckt, och svarar inte endast på frågeställningarna. HSSI:s och hela barnmorskeutbildningens historia befanns
29
vara en så mångsidig process, att det var enligt syftet relevant att inkludera även data om utbildningens förändringar och HSSI som verksamhet. Till slut drogs slutsatser om resultatet. Analysmaterialet kan vanligtvis kvantifieras, alltså fortsättas så att på basen av verbal resultatbeskrivning produceras kvantitativa resultat, men i detta fall var det inte nödvändigt (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 109).
Följande kategorier och underkategorier har använts på analysen:
Kategorier Underkategorier
1) Grundandet av HSSI a) Orsaker som ledde till att HSSI grundades
b) Praktiska ärenden under de första åren vid HSSI
c) Samhälleligt ansvar som en del av det svenskspråkiga Finland
2) Barnmorskeutbildning vid HSSI 1948-1998
d) Samarbete med Barnmorskeinstitutet
e) Barnmorskeutbildningens början vid HSSI
f) Barnmorskeutbildningen på andra ställen i Finland
g) Hurdan var barnmorskeutbildning (längd, specialidering/grundstudier osv.) h) Hälsovårdarutbildning till Barnmorskor
3) Utbildningsstruktur och dess förändringar
i) Elevantal på olika studielinjer
j) Institutnivå, specialiseringslinjer
k) Från HSSI till yrkeshögskolan Arcada
30
l) Skolans program (t.ex. läroplaner)
m) Språkfrågor
Tabell 2 Kategorier och underkategorier
7 ETISKA REFLEKTIONER
En dokument kallad God vetenskaplig praxis i utbildning och forskning vid Arcada har fungerat som etisk riktlinje för detta arbete (Arcada). Dessutom användes Tuomi &
Sarajärvis bok Laadullinen tutkimus ja sisällönanalyysi som hjälp och teoribas i detta kapitel och arbetets etiska reflektioner. Utöver detta kapitel diskuteras arbetets etik i kapitlet Diskussion.
7.1 En etiskt god forskning
Enligt Tuomi & Sarajärvi betyder vetenskaps etik att etiska ställningar påverkar forskares beslut. God vetenskaplig praxis betyder bland annat följande: människors intimitetsskydd tas i beaktande, objektiv motivering (universalism), opartiskhet, att en vetenskaplig metod används och att resultaten argumenteras enligt den, samt systematisk kritik mot källor, arbetsprocess och resultat. En god vetenskaplig praxis betyder även att forskningen genomförs och resultaten presenteras noggrannt och organiserat. Tuomi & Sarajärvi konstaterar att forskningens trovärdighet går hand i hand med forskarens etiska slutsatser, och att trovärdigheten baserar sig på god vetenskaplig praxis. (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 122-130)
Under arbetsprocessen var det första etiska övervägandet att sätta forskningens ställning. Att bestämma arbetets syfte och frågeställningar krävde mycket spekulering om vad som tycks vara viktigt att undersöka. En annan etisk ställning var att fundera på vems villkor detta forskas och ämnet väljs. Detta arbete beställdes av Arcada, och det hör till ett projekt som firar Finlands 200-åriga barnmorskeutbildning. Sålunda skulle Arcadas förväntningar funderas på, och å andra sidan överväga vilka möjligheter datamaterialet erbjöd. Även val av arbetsmetoder har varit ett krävande och viktigt
31
etiskt beslut, som syftar till att arbetet förverkligas och argumenteras pålitligt. (Tuomi &
Sarajärvi 2002 s. 125-126).
7.2 Etik i användandet av datakällor och metod
En av de viktiga etiska frågor är att hurdana konster får en forskare använda på sin forskning (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 123). I denna studie användes gammalt arkivsmaterial, som är sekretessbelagt. Materialet innehöll namn, födelsedatum, information om skolframgång och andra intima detaljer. Därför måste en ansökan om lov att få beställa material underteckas vid riksarkivet. Alla dessa personuppgifter lämnades bort från arbetet. Arkivsmaterial är tillgänglig för alla finländare.
Datainsamling innehöll varken intervjuer eller andra metoder som skulle kräva speciell hänsyn till deltagandes intimitetsskydd (Tuomi & Sarajärvi 2002 s. 128).
Speciellt då det är fråga om gammalt material, skall texternas konkreta tolkning funderas på. Har alla texter förståtts rätt? Har jag kunnat tolka all nyanser, som funnits på de ursprungliga texterna? Mest av materialet var på svenska – har jag kunnat översätta allt rätt till finska? Att bearbeta svenskspråkigt material och till slut översätta text från finska till svenska har varit krävande och långsamt, och trots att arbetet har gjorts noggrannt finns det en risk till misskrivningar. Vissa dokumenter saknade årtal, och i stället stod det till exempel: “1970–80-tal, troligen”. Detta skapar en risk för missförståndelser och sakfel. Likadana brister på dokumentering fanns flera, och allt sådant material som inte hade dokumenterats på ett vedebörligt sätt lämnades bort.
Enligt Tuomi & Sarajärvi skall andra människors prestation och part tas i beaktande.
Det är etiskt fel att bristande hänvisa till tidigare undersökningsresultat, eller använda metoder slarvigt och på det viset rapportera vilseledande. (Tuomi & Sarajärvi 2002 s.
130). Den idehistoriska metoden tillät mig att rätt fritt strukturera denna forskning, och därför har denna punkt krävt mycket fundering och satsning.
32
8 RESULTAT
I detta kapitel presenteras resultat till frågeställningar. Resultaten baserar sig på de dokument som har nämnats på tabell 2. Kapitlets rubriker 8.1, 8.2 och 8.3 följer kategorierna givna på innehållsanalysen, och dessutom är texten under de ovannämnda rubrikerna delad med övriga underrubriker för att göra kapitlar kortare. För att få svar på frågeställningar skall även HSSI:s allmän historia, speciellt skolans grundande, ideologi och avslutning kartläggas här. I underkapitel 8.4 dras slutsatser av resultaten till båda frågeställningar.
Skolan hade många olika namn under dess verksamhetsår. Här används både namnet HSSI och Svenska Sjuksköterske-hälsosysterskola, beroende på vad står på källan och vilket år resultatet gäller.
8.1 Grundandet av HSSI
Detta kapitel presenterar resultat som hörde till den första kategorin.
8.1.1 Motivering till att grunda HSSI
Svenska Sjuksköterske-hälsosysterskola med ansluten barnmorskeutbildning, som skolan i början hette, grundades 1948 för att fylla landets krav på svenskspråkig vårdpersonal (HSSI 1). På förslag av Medicinalstyrelsen reserverades år 1948 i stadsbudgeten medel för grundandet av en svenskspråkig skola, vars uppgift skulle bli att utbilda arbetskraft med flerdubbel kompetens – att erbjuda en gemensam sjuksköterske-hälsosyster-barnmorskeutbildning (HSSI 2, HSSI 10).
Motiveringar till byggandet av en svenskspråkig skola fanns flera. Brist på sjuksköterskor i landet var stor. (HSSI 1) Behov av svenskspråkiga vårdare med tredubbel kompetens, dvs. sjuksköterskor med både hälsosyster- och barnmorskeutbildning hade år för år blivit större särskilt i vidsträckta ödemarkskommuner, i små och avlägset belägna skärgårdskommuner och vid sjukhusens obstetriska och gynekologiska avdelningar (HSSI 2). En gemensam
33
utbildning för alla tre kompetenser sågs som effektiv och aktuell. Genom anställning av personer med flerfaldig kompetens skulle antalet anställda kunna nedbringas i små kommuner där det icke lönade sig att anställa flera olika personer. (HSSI 10) År 1944 trädde lagen om kommunala rådgivningsbyråer för mödra- och barnavård samt en förnyad lag om kommunala barnmorskor i kraft. Dessa ökade behovet av personal inom den öppna hälsovården. (HSSI 1)
I skolans första sjuksköterske-hälsosysterkurs som startade i maj 1948 deltog 32 elever, varav två hade redan genomgått barnmorskekurs (HSSI 9). Till skolans andra kurs, så kallad extra sjuksköterskekurs, som började redan i september 1948 deltog 33 elever, som eventuellt kom att få en därtill ansluten barnmorskeutbildning (HSSI 2, HSSI 11).
HSSI:s första sjuksköterskor dimitterades i maj 1951 (HSSI 15).
8.1.2 Samhälleligt ansvar som en del av det svenskspråkiga Finland
Innan HSSI grundades hade svenska sjuksköterskekurser anordnats endast sporadiskt vid de statliga sjuksköterskeskolorna i Helsingfors och Åbo, och år 1947 beslöts att eventuellt övergå till enbart finskspråkig utbildning. För grundandet av HSSI var en viktig aspekt att beredda svenskspråkiga flickor från landsbygden utbildningsmöjligheter samt bekräfta ett tillräckligt stort antal svenskspråkiga vårdare i landet. (HSSI 1) Under de första åren försökte man vid elevantagningen prioritera flickor från Åland samt Åbolands, Nylands och Vasa skärgårdar (Krogerus-Therman 2002 s. 13).
Svenska sjuksköterske-hälsosysterskola hade ända fram till år 1956 som uppgift att utbilda sjuksköterskor, hälsosystrar och småningom också barnmorskor för hela svensk- Finland. På 1956 grundades Vasa sjuksköterskeskola, och ansvaret kunde fördelas.
(HSSI 1) Båda skolor fick ett tillräckligt stort elevmaterial och vardera kunde betjäna hälsovården i sin del av svensk-Finland (HSSI 8). I början av 50-talet upptog HSSI:s direktion i diskussion frågan om den svenskspråkiga sjuksköterskeutbildningen i Finland jämfört med den finskspråkiga, varvid påpekades, att elevantalet på svenskt håll utgjorde 19 % av landets totala antal sjuksköterske-elever och att behovet av
