Sammanfattning och rekommendationer

Sammanfattning

På grund av kraven i den nuvarande grundlagen och i annan lagstiftning behövs det en lag om ersättning av skador orsakade av fridlysta arter. Ett förfarande enligt lag har större tyngd än ett förfarande som bygger på ett beslut av miljöministeriet. Lagstiftning förplik-tar dessutom staten att betala ersättning till kommunerna för skadeinspektioner. Lagstift-ning kan öka acceptansen för artskyddet och för naturvården rent generellt samt minska meningsskiljaktigheterna om dem.

Förslagets ekonomiska konsekvenser beror på vilka av förslagets alternativ man väljer att gå vidare med. Ersättningsbeloppet beror på i vilka skadeklasser ersättning betalas och till vem. Ersättningarnas storlek påverkas även av ersättningströskeln och den maximala stö-dintensiteten. Dessa har behandlats mer ingående i föregående avsnitt.

De åtgärder som föreslås innebär endast ett fåtal nya uppgifter för NTM-centralerna och Forststyrelsen. Förslaget skapar klarhet i de kommunala lantbruksmyndigheternas roll som den aktör som konstaterar och bedömer skador.

Ersättningssystemet får endast små konsekvenser för statsfinanserna och samhällsekono-min, men för en enskild skadelidande kan ersättningen vara av stor betydelse.

Det huvudsakliga syftet med beredningen av lagstiftning om ett förfarande för ersättning av skador orsakade av arter som fridlysts med stöd av naturvårdslagen har enligt tillsätt-ningsbrevet varit att utveckla och förtydliga bestämmelserna om ersättning av skador orsakade av fridlysta arter med beaktande av kraven i grundlagen och i annan lagstiftning.

Vidare har målet varit att utveckla myndighetsförfarandena och andra förfaranden i sam-band med beviljande, utbetalning och övervakning av ersättning.

Det föreslagna förfarandet sammanför de nuvarande bestämmelserna och förenhetligar dem. Även förfarandena i samband med behandling och övervakning av ersättning har förtydligats, och de administrativa kostnader som ersättningssystemet orsakar den offent-liga ekonomin är inte orimoffent-liga i förhållande till ersättningsbeloppen.

Rekommendationer

Det ersättningssystem som föreslås väntas kunna uppnå målen för reformen med mycket små ekonomiska insatser och till rimliga administrativa kostnader. Man bör fortsätta att ut-veckla ersättningssystemet i enlighet med förslagets riktlinjer.

Enligt förslaget är förebyggande åtgärder en förutsättning för att ersättning ska betalas, även om det inte är en absolut förutsättning. Detta bör preciseras i den fortsatta bered-ningen med beaktande av att skadorna ibland inte kan förutses och att det finns många oklarheter i fråga om hur de kommer att utvecklas. Man bör också utreda möjligheten att bevilja bidrag för förebyggande åtgärder eftersom sådana åtgärder, till exempel fågelåk-rar, kan förväntas minska antalet skador när de genomförs på ett korrekt sätt.

Med tanke på acceptansen för systemet och jämlikheten bör alla skadeklasser omfattas av ersättningssystemet. Av samma orsak bör förutom näringsidkare även fysiska personer omfattas av systemet. De ekonomiska konsekvenser som de orsakar är dock små. Kommu-ner och andra offentliga samfund kan anses ha större skyldighet än andra att tåla skador orsakade av fridlysta arter.

Det är i princip bra att direkta skador ska utgöra allmän ersättningsgrund, men i vissa spe-cialfall bör man kunna beakta en ersättning som grundar sig på arbetskostnaderna. Defi-nitionen av arbetskostnader bör vara så entydig som möjligt och kräver en fortsatt utred-ning.

Med tanke på jämlikheten är det motiverat att betala ersättning enligt samma maximala stödintensitet i alla skadeklasser och till alla skadelidande om anslagen inte tillåter ersätt-ning till fullt belopp. När ersättersätt-ningströskeln fastställs bör man även beakta de administra-tiva kostnader som ersättningen medför.

Med tanke på acceptansen och målen för systemet är det motiverat att betala ersättning för skador som orsakas av alla djur som fridlysts med stöd av naturvårdslagen. Det enklas-te och mest jämlika förfarandet för att ersätta skador på ren orsakade av såväl kungs- som havsörn är ett system med kalkylerad ersättning för varje revir. Detta är även mest för-delaktigt med tanke på acceptansen för artskyddet. Eftersom Forststyrelsen redan i dag räknar kungsörnarnas revir innebär det endast lite mer arbete om havsörnarna inkluderas i revirräkningen. För att kunna fastställa ersättningen för varje revir för havsörnarnas del krävs det emellertid ytterligare undersökningar om havsörnarnas föda både under häck-ningstiden och utanför den framför allt i de norra delarna av renskötselområdet.

Utvecklingen av ett elektroniskt system för skadeanmälan och ersättningsbehandling gör att behandlingen av ersättningar kan skötas smidigare och snabbare. Genom att koncen-trera ersättningsbehandlingen till en enda NTM-central blir behandlingen effektivare och besluten mer enhetliga. Man bör även se över miljöministeriets roll i syfte att eliminera överlappningar. I det nuvarande systemet behandlar även miljöministeriet enskilda er-sättningsärenden när det beviljar NTM-centralerna anslag för behovsprövade ersättnings-beslut.

En utveckling av rådgivningen och informationen på området förbättrar systemets funk-tion och är också viktig eftersom antalet skador orsakade av arter som fridlysts med stöd av naturvårdslagen förväntas öka och kan drabba andra aktörer än i dag, vilket innebär att nya skadelidande som inte har erfarenhet av ersättningssystemet börjar omfattas av det.

Uppföljningen av skadorna och forskningen på området bör utvecklas så att skadorna kan förebyggas och så att det finns så mycket information som möjligt om förändringar i fågelbestånden och i deras beteende, så att man kan förbereda sig på skadorna och på att förebygga och ersätta dem samt vidareutveckla ersättningssystemet.

Fågelbeståndens tillväxt kan bedömas med hjälp av modeller. För de fridlysta arternas del bör sådana modeller utarbetas för vitkindad gås, bläsgås, sångsvan och trana. När det gäl-ler viltarter behövs en sådan modell för sädgåsens underart rossicus.