Oppimisympäristöjen kehittäminen

Vaasaan vuonna 2001 valmistuvan tiedekirjaston keskeinen osa on oppimiskeskuksen suunnit-telu. Kirjastosta tulee Svenska handelshögskolanin, Vaasan yliopiston ja Åbo Akademin Öster-bottens högskolan yhteinen ja siihen tulee hyvät tilat monimuotoiseen opiskeluun ja uuden-tyyppisen opiskelun valmistamiseen ja vastaanottoon. Yliopistot esittävät vuonna 1999 käytävis-sä tulosneuvotteluissa opetusministeriölle yhteisenä hankkeena oppimiskeskuksen suunnittelua ja käynnistämistä.

Sähköisen oppimateriaalin suunnittelu ja käyttökokeilut ovat tarjonneet yhden lähtökohdan uudenlaisen oppimis- ja palveluympäristön kehittämiseksi. Vaasan yliopiston opetuksen ja ke-hittämis- ja arviointiryhmä OPKE pyrkii edistämään opetuksen kehittämistä. Projektit toimivat läheisessä yhteistyössä.Hankenilla "Läromedel i nätet"-projekti on antanut lisäpontta verkko-pohjaisten oppimateriaalien kehittämiselle. Hankenin tulevassa IT-ohjelmassa, jonka kirjaston, atk-keskuksen,opetuksen ja tutkimuksen yhteistyöelin ITR (Rådet för informationstjänster och informationsteknik) laatii, verkko-opiskelulla on keskeinen rooli.

Opintoaineistot verkossa –projektin tutustumismatka Britanniaan tammikuussa 1999 (http://www.seneca.lib.helsinki.fi/nero/GB/britannia.htm) antoi malleja oppimisympäristöjen kehittämiseen kirjastotoiminnan ja sähköisten oppimaterialien pohjalta. OPI!/Läromedel i nätet-projektin luonnollinen jatko onkin oppimiskeskusmallin luominen ja sen palveluiden suunnittelu.

Oppimiskeskusidean taustalla on mm. konstruktiivinen oppimiskäsitys, painopiste siirtyy opet-tamisesta opiskelijan oppimiskyvyn kehittämiseen. Oppimiskeskus-ympäristössä tapahtuva opis-kelu tukee yhteisöllistä, kollaboratiivista oppimista, josta jo suomalaisissakin kasvatustieteellisisä seminaareissa luennoidaan.

3.5.1. Modell för produktion och distribution av elektroniska lärome-del i Hanken

Syftet med vårt projekt var att skapa en modell för publicering av läromedel i elektronisk form inom ett litet universitet. Pilotprojektet: Svenska II genomfördes inom rätt snäva tidsramar men gav ändå en god bild av hur produktionsprocessen kan ske och vilka problem som uppstår.

Den elektroniska inlärningsmiljön innefattar flera delar: En pedagogisk miljö där man utgår från inlärningssituationen, och ser till undervisningsmaterialets funktion och innehåll. En del som utgör den administrativa funktionen; sköter koordineringen och uppbevaringen av material; ger produktionstekniskt stöd, sköter licensiering copyrightfrågor o.dyl. En teknisk nätmiljö där bl.a.

säkerhetsfrågor, distributionsfrågor och robustheten i systemlösningarna poängteras. Samar-betet mellan dessa funktioner måste löpa smidigt.

Därför kan man utgå ifrån att en satsning på elektroniskt kursmaterial kräver en förankring av idén inom högskolan, från ledning till slutanvändare (studenten).

Det behövs ett organ som säkrar kontinuiteten och förmedlar kunnande och utvecklar verksam-heten.

Den nya inlärningssituationen kräver ett nytänkande inom pedagogiken och i utvecklandet av kursmaterialen. Att enbart på nätet lägga ut exakt samma material man tidigare producerat som föreläsningsunderlag och kompendier innebär att nätet fungerar enbart som en distribu-tionskanal och arkiv. Materialet finns tillhands och kan användas när som helst av studerande.

Detta kan givetvis vara ett mål i sig, men då utnyttjar man inte de möjligheter till bl.a. interakti-vitet som ett kursmaterial i elektronisk form kan ge. Produktion av nya läromedel är tidskrävan-de och man kan inte tänka sig att en lärare automatiskt vid sidan av sin untidskrävan-dervisning skall göra

tören av betalningsrörelsen – nätadministratören – slutanvändaren. Man kan dock särskilja den grupp som består av ‘mellanhänderna’ från dels författaren (läraren), dels slutanvändaren (stu-denten).

För att sköta publicering av läromedel behövs en funktion inom högskolan som kan skapa kon-tinuitet och standardisera produktion, distribution och arkivering av läromedlen. Författarna borde även erbjudas konsultering i IT-pedagogik och språkgranskning. Dessa åtgärder skulle innebära att vi fick en snabbare övergång av läromedel (kurskompendier, föreläsningsmaterial, osv.) från tryckt till elektronisk form.

Elektroniska läromedel förutsätter inte alltid egen produktion. Man kan använda utomstående material som delar av böcker, artiklar och kursmaterial producerat av andra högskolor men detta förutsätter avtal eller licenser och för naturligtvis med sig kostnader. Distrubutionstekniskt medför det också ett höjt krav på säkerheten. Kursmaterialet kan inte ligga fritt tillgängligt på nätet, utan användningen måste begränsas till den egna högskolan, eller till deltagarna i en enskild kurs. Skydd mot olaglig kopiering måste upprättas. Dessa frågor gäller också material producerat av en lärare vid högskolan.

Debiteringsfrågan och hur den bör skötas är synnerligen viktig. Idag förväntas de studerande själva skaffa sig sitt studiematerial. Biblioteken tillhandahåller elektroniska tidskriftstjänster, ett beränsat antal kursböcker, tidskrifter och övrig litteratur. Kopieringsfunktionen sköts med ko-pieringskort och kurskompendier säljs i uppkopierad form. I framtiden måste troligen en debi-tering ske också av stora delar av det material som kopieras direkt från nätet. Smartkort och andra medel för elektronisk identifiering och debitering måste tas i bruk.

Den fysiska miljön måste också undergå förändringar. Hur många datorer per studerande be-hövs i framtiden? Nyckeltal som framlagts är en dator /tre studerande. Men hur stort är det verkliga behovet? Kan vi räkna med att många studenter kommer att välja att arbeta hemifrån och då använda egen dator och inringningslinjer. Hur stor del av undervisningen kommer i framtiden att ske i klassrum där det behövs datorer? Vilken är distansundervisningens roll och kommer vi att i framtiden ha ett virtuellt universitet?

Det är frågor som inte kan besvaras i en handvänding utan som behöver utredas inom varje universitetsenhet.

Författaren

Produktion Avtal Licenser

Arkiv Distribution Inlärningsmiljön

Säkerhetsfrågor

Slutanvändaren

3.5.2. Oppimiskeskusmalli, Vaasan yliopisto

Tieto- ja viestintätekniikan ja verkossa olevien tiedonlähteiden merkitys on oppimiskeskustoi-minnassa ratkaiseva. Oppimiskeskus sisältää valtavan määrän tiedonlähteitä, niin painettuina kuin verkossa, asiantuntijahenkilökuntaa, koneita ja viimeisintä cd-rom- ja multimediateknologi-aa, luentosaleja ja ryhmätyötiloja. Tärkeää on hyvien oppimateriaalien tuottaminen ja opettajien kouluttaminen käyttämään tietotekniikkaa hyvän opettamisen välineenä. Oppimiskeskuksessa tarjotaan sekä opinto-, kirjasto- että atk-palveluita ja samalla oppimiskeskushenkilökunnan työ-kenttä laajenee. Oppimiskeskus tarjoaa integroidun opiskelu- ja työskentely-ympäristön niin opiskelijoille kuin opettajille. Oppimiskeskuksen luomisessa yhdistyvät erilaiset tiedot ja taidot, mutta keskinäistä vuorovaikutusta tarvitaan runsaasti. Keskukseen voidaan suunnitella myös aiheenmukaisia pienempiä yksiköitä yhteistyössä opettajien kanssa, esim. matematiikan oppi-miskeskus, yritystietokeskus, henkilöstön oppimiskeskus jne. Etäopetuksen tuen kehittämiseksi jatketaan yhteistyötä täydennyskoulutuskeskusten kanssa.

OPI!-projekti on yhdessä OPKE-projektin kanssa vienyt Vaasassa koko yliopistoa verkko-opetuksen suuntaan. Laajemmin nähtynä yllä kuvattu malli on osa verkko-opetuksen kehittämistä.

OPPIMISKESKUSMALLI (luonnos)

OPISKELIJAT OPETUS Opintoinformaatiopalvelut Kirjasto- ja tietopalvelut Atk-palvelut

Opetuksen pedagoginen ja tekninen tuki