Medborgar- och arbetarinstituten

RUU 17/2006 sammanfattar sina slutsatser med att deltagarna i det fria bildningsarbetet uppfattar verksamheten som betydelsefull, samtidigt som den regionala och befolknings-mässiga ojämlikheten gör att kursutbudet är slumpmässigt och utestängande för en del medborgargrupper, speciellt grupper i risk för marginalisering (RUU 17/2006, 60–61).

Noteringen är eventuellt korrekt gällande de s.k. riktlinjestudierna som riktat sig till nya utsatta grupper, men beaktar inte att flera folkhögskolor, medborgar- och arbetarinstitut och studiecentralen delat ut studiesedlar till dylika grupper, och att studiecentralen byggt ut ungdoms- och arbetsverkstadstjänster till arbetslösa redan före och under samma tidsperiod.

Resonemanget i rapport 17/2006 om en förlegad hundraårig struktur ifrågasätter starkt fokuseringen på läroinrättningar i Finland, och nämner att flera andra instanser även förverkligar ett folkbildande uppdrag, t.ex. Rundradions språkprogram. Ett

insti-tutionscentrerat synsätt präglar retoriken kring det fria bildningsarbetet, samtidigt som man konkluderar att differentieringen och profileringen av kursutbudet varierar enligt de ekonomiska resurserna och därmed också serviceförmågan. Bristen på empirisk evidens och helhetsmässig statistik gör dock analysen svår att verifiera. I sista hand är det bild-ningsambitionen hos beslutsfattarna för huvudmannen som avgör utbudet (RUU 17/2006, 69), i kombination med de varierande ekonomiska resurserna.

Utvecklingsbidrag och brukarstyrning inom medborgar- och arbetarinstituten Medborgar- och arbetarinstitutens upprätthållarstruktur, utvecklings- och kvalitetsbidrag samt strukturella förändringar har utvärderats i två färska utvärderingsrapporter (RUU 58/2012, 60/2012). Den första rapporten tar fasta på fem frågor:

1) På vilket sätt har målsättningarna för kvalitets- och utvecklingsbidragen förverk-ligats i medborgarinstitutens verksamhet?

2) På vilket sätt har instruktionerna och styrsystemet för kvalitets- och utvecklings-bidragen fungerat ur medborgarinstitutens synvinkel?

3) På vilket sätt styr upprätthållartillstånden verksamheten i medborgarinstituten?

4) Hur betonas de lagstadgade utbildningsmålen och de regionala specialuppgif-terna i upprätthållar-tillstånden?

5) På vilket sätt förverkligas de målsättningar och uppgifter som nämnts i upprätt-hållartillstånden i medborgarinstitutens verksamhet? (RUU 58/2012, 2)

Slutsatserna för kvalitets- och utvecklingsbidragen är att de i alltför hög grad betonar ex-isterande innehåll, men borde i stället rikta sig till innovationer och förändringsprognoser.

Små institut halkar efter och borde få enklare ansökningsrutiner. Tydligare kvalitetskri-terier efterlyses också. När det gäller upprätthållartillstånden anses de ha liten betydelse, vilket borde korrigeras vid uppgörandet av nya avtal (Ibid kap. 8.4).

Den andra delrapporten besvarar följande frågor:

1) Vilka effekter har medborgarinstitutens fusioner eller andra strukturella föränd-ringar på kvaliteten på institutens service, regionala tillgänglighet och ställning?

2) Hur förverkligas de utbildningsmål som tillfogats i lagen om fritt bildningsarbete samt samarbetsplikten i medborgarinstitutens verksamhet?

3) Hur förverkligar medborgarinstituten plikten att utvärdera den egna verksamhe-ten som nämns i lagen? (RUU 60/2012, 11)

Strukturella förändringar på fältet uppgavs vara förändringar i personalstyrkan, fusioner och samarbete med andra aktörer inom utbildningsfältet (RUU 60/2012, kap 10). Följande diagram (figure 20) åskådliggör de tvåspråkiga, finska och svenska institutens samarbets-profiler enligt språk.

Institutens utvärderingsprofiler (figur 21) har en stark betoning på deltagarfeedback, som utgör en typ av brukarstyrning (RUU 60/2012, 69).

Figur 20. Medborgarinstitutens samarbetsprofiler (RUU 60/2012, 67)

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Deltagarfeedback Kursutvärdering Lärarutvärdering Enkäter Utvecklingssamtal Uppföljning av nyckeltal Kvalitets- o utvärd.möten Kvalitetssystem BSC CAF- självutvärdering Enkäter om trivsel i arbetet Annat

% Figur 21. Medborgarinstitutens utvärderingsprofiler (RUU 60/2012, 69)

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Finska och svenska Svenska Finska Samarbete med grundläggande

konstundervisning Samarbete med andra medborgarinstitut Samarbete med folkhögskolor Samarbete med sommaruniversitet Samarbete med idrottsinstitut Samarbete med studiecentraler Samarbete med gymnasier Samarbete med universitet o YH Samarbete med yrkesinstitut

Internationellt samarbete Annat samarbete

%

Den gjorda sammanställningen i ett översiktligt diagram är ett gott exempel på en funge-rande redovisningsform. Motsvafunge-rande grafik kunde gärna göras allmänt i resultatredovis-ning, detta underlättar sammanfattande jämförelser och ger möjlighet till generaliserbara konklusioner för alla läroinrättningar.

Den första rapportens noteringar kan anses vara generaliserbara för hela det fria bild-ningsfältet, även om alla läroinrättningar inte mottar specifika kvalitets- och utvecklings-bidrag. Olika läroinrättningar påverkas även i högst olika grad av fusioner drivna från kommunstrukturen; privata upprätthållare resonerar på ett annat sätt än kommunala.

Den gemensamma nämnaren är upprätthållarens bildningsvilja samt strategiska vägval i förhållande till resurs- och verksamhetsplanering samt utbildningsprofilering.

Fokus ligger på hur kvalitetskriterierna skall utarbetas – vems kvalitet talar vi om? Är det kursdeltagarnas feedback som utgör en möjlig grund? Är det personalens och institu-tionens egna beskrivningar och redovisningar som gäller? Eller är det utbildningsmyndig-heternas uppfattningar om verksamhetens resultat som är styrande? I den ena ändan av retoriken finns bildningens frihet, i den andra ändan informations- och normstyrningen samt statistikbehovet från myndighetshåll.

Jämlikhet handlar naturligtvis om mer än olikheter i strukturer och resurser, och kva-litet uppnås inte enbart genom offentliga bidrag eller deltagarrespons. I likhet med den grundläggande utbildningen handlar det också om den pedagogiska personalens kom-petens och fortbildningsmöjligheter. Det nationella VSOP-programmet, som genomförts under åren 2000–09, har endast i liten mån gällt svenskspråkig personal. Bildningsforum, FAMI och Finlands Folkhögskolförening har i egenskap av intresse- och samarbetsorga-nisationer även haft ambitionen att höja den pedagogiska kompetensen genom regel-bundna fortbildningar för rektorer, lärare och kursplanerare. Även om det saknas färsk utvärderingsdata för denna verksamhet, har dessa organisationer åtminstone påverkat samarbetsformerna inom den fria bildningen regionalt, vilket även syns i form av att en egen, gemensam organisation vid namn Bildningsalliansen bildas från början av år 2013.