INTERVJUER OM TECKNADE SERIER - Användande av tecknade serier vid undervisning och rehabiliteri

I detta kapitel presenterar jag intervjufrågor gällande tecknade serier och deras använd-ning i undervisanvänd-ning. Jag har delat frågorna i fem delområden för att klargöra återgiv-ningen. Dessa är allmänna attityder till serier (12.1), språket i serier (12.2), aktivitet och motivation relaterad till serier (12.3), användande av serier i undervisning och rehabili-tering (12.4) samt negativa och positiva egenskaper i serier (12.5).

12.1 Allmänna attityder till tecknade serier som kulturform

Som jag tidigare har skrivit i kapitel 9. Tecknade serier och pedagogik, speciellt i av-snitten 9.2 Skepticism mot serier och 9.3 Medvetenhet uppstår, har tecknade seriers väg till en accepterad kulturform varit brokig. De har länge setts som populärkultur för det mesta i negativ bemärkelse och sambandet mellan tecknade serier och pedagogik har förefallit främmande. I intervjuer har jag medvetet uteslutit detaljerade definitioner av populärkultur och i stället ställt en öppen fråga och gett svararen på så sätt möjlighet att definiera begreppet populärkultur på sitt eget sätt. På detta sätt har jag undvikit att på-verka svaren. Enligt Anna-Maija Korpijaakko-Huuhka finns det rätt olika slags serier och dessutom beror det på definitionen av populärkultur om serier kan sägas höra till populärkultur. SL1 ser att serier är populärkultur på så sätt att de når många. Det finns dock olika typer av serier. Serier är lika viktig kulturform som romaner, men det beror på vilka slags serier man talar om. SL2 säger han också att det finns så många olika ty-per av tecknade serier att det är svårt att avgöra om de hör till populärkultur. I positiv bemärkelse anser han att serier är populärkultur på det sätt att de existerar i många barns liv. Enligt SL3 hör serier till populärkultur utan vidare och de är konstform bland andra men tillägger att det finns rätt olika slags serier – av mer eller mindre hög kvalitet.

Serier hör till populärkultur enligt T1 och T2 och T1 skulle påstå att serier är en lika viktig litteraturform som romaner och dessutom är de en konstform både grafiskt sett och vad gäller texter. Serier kan ses som klassiker i och med att de första serierna publi-cerades i en tidning i slutet av 1980-talet. Riktigt pedagogiska serier förekom på 70-talet, och då ändrade även många lärare sin attityd om serier eftersom man förstod att

pedagogiska serier handlade ofta om empati och andra viktiga element. Serierna som man var emot var ofta dåligt ritade och innehöll dålig text, mycket våld osv. Senare fö-rekom andra slags serier såsom Tintin som direkt ansågs som en intellektuell serie och så började seriernas status stiga. I dag finns det rätt många bra serier men man kunde utveckla serier mycket mera för undervisningssyfte. Om man tänker t.ex. på den populä-ra Kalle Anka så finns det där ibland rätt svåra och fantasirika begrepp eller berättelser baserade på riktiga historiska händelser. Enligt Toivonen (2001: 374) finns det i Kalle Anka mycket svåra ordlekar som de flesta barn eller unga inte förstår och det krävs psy-kisk mognad att kunna förstå sådana flertydigheter som ordlekarna baserar sig på. T1 och T2 säger att det finns så många olika serier från sådana serier som är lätta att gestal-ta till serier med mera invecklade bilder att det är svårt att direkt avgöra vilka serier är bra eller vilka serier som är dåliga eftersom det beror helt på användningssätt och mål-grupp.

12.2 Uppfattningar om språket i tecknade serier

Seriespråket har tidigare ofta kritiserats och man har länge ställt sig negativt mot tanken att använda serier i undervisning eftersom språket inte har ansetts lämpligt för barn.

Ändå visar vetenskapligt vedertagna undersökningar att språket inte är sämre än i övrig barnlitteratur i genomsnitt och lärarna är nuförtiden väl medvetna om det vidgade text-begreppet (jfr avsnitt 9.1.2 Språket i tecknade serier).

SL1 säger att det finns skillnader på serier vad gäller bra eller dålig kvalitet. Det finns serier där man satsar på bildkvalitet, innehåll och språk och sådana här serier kan man se som språkligt lika viktiga som skönlitterära böcker men den ena utesluter inte den andra och all slags litteratur behövs. Dessutom finns det rätt mycket romanlitteratur med dåligt språk. Tecknade serier har alltid varit barns och ungdomars revolt mot vanlig lit-teratur. Båda behövs, det är viktigt att det finns texter utan bilder för att man kan skapa så kallade inre bilder men likväl är det bra att det finns texter med bilder som förklarar innehållet. Det är bättre att läsa någonting än ingenting alls. Största skillnaden mellan språket i tecknade serier och språket i romaner är enligt SL1 att i romaner finns det inte likadant bildspråk och man ska själv skapa sina inre bilder medan i serier finns färdiga

bilder som man inte behöver förklara så utförligt med underliggande texter utan repliker är de enda som förklarar bilder. I romaner beskrivs inre bilder med ord, ofta med långa meningsbyggnader och flera adjektiv. Som exempel nämner SL1 serier där finns myck-et talspråk men samtidigt påminner han att dmyck-et finns också många talspråkliga romaner med rent uselt språk. Talspråket hör nog tätt ihop med seriernas karaktär, och serier kräver ett annorlunda språk medan i romaner finns talspråk ofta i anföringssatser mellan de berättande textdelarna.

SL2 konstaterar att det finns olika slags serier och ibland är språket uselt men det gäller också romaner. Till tecknade seriers karaktär hör att man satsar på bilder och bildkvali-tet. Den viktigaste skillnaden mellan språket i romaner och serier är att när man läser romaner ska man själv skapa inre bilder på basis av meningsbyggnad, beskrivningar och varierande orduttryck, adjektiv och detaljrik språk. När man läser serier, tar man sig vi-suell information genom färdiga bilder så att man inte behöver förklara dem så utförligt t.ex. med många adjektiv. Vad gäller seriers talspråk, tillägger SL2, är det lika tillåtet eftersom serier helt enkelt kräver ett annorlunda språk och talspråket hör till deras ka-raktär. Serier ofta är syftade till ungdomar och barn och talspråklighet kan göra serier mera lättfattliga och interessanta för dem.

SL3 anser att ur en pedagogisk synvinkel lär man sig att använda språk bättre via klas-siska romaner än via serietidningar. Däremot kommer levande kommunikation genom talat och skrivet språk kanske tydligare fram i serier. Det finns olika serier, ibland är språket minimaliserat (t.ex. består mestadels av interjektioner) och inte av så hög kvali-tet. Enligt SL3 är det alltid bra att läsa även om det sedan skulle vara serier som man läser. Att läsa tecknade serier är ett enkelt sätt att komma in i det skrivna ordets värld.

Speciellt viktigt är läsning bland dagens ungdomar som ibland sysslar för mycket med datorer. För elever med svårigheter i läsning kan bilder och deras händelseförlopp natur-ligtvis vara som stöd. SL3 beskriver serier som konkreta, lättfattliga och åskådliga.

Onomatopoetiska uttryck, dynamik och dramaliknande föreställningssätt som placerar serier mellan den tryckta boken och film är enligt honom styrkor av serier som försvarar deras användning i undervisning. Även Lidman och Lund (1973: 110) konstaterar att trots att bokens tystnad och orörlighet har vissa fördelar, är illusion av ljud och rörlighet

i serier ofta avgörande för en effektiv informationsförmedling. Seriernas dimension med olika onomatopoetiska uttryck såsomgrrr och liknande kan hjälpa till att bygga upp ett drama eller teater. Enligt Lidman & Lund (1973: 112) är dessa onomatopoetiska uttryck visuellt språk som ersätter ljud – i och med att serietecknaren har endast den visuella kanalen som verktyg – och gör berättandet spännande och dynamisk.

Magnusson (2005: 215) avser med filmiska drag i serier framför allt tendenser till ett mer dynamiskt och varierande bildberättande, en så kallad cinematografisk stil, vilket gör det även för icke läskunniga barn möjligt att följa historien i seriebilder. Till cine-matografisk stil hör bland annat olika visuella tekniker som används för att skapa illu-sionen av rörelse t.ex. sekventiella relationer mellan bilder, dramatisering och fokuse-ring. Dessa motsvarar filmens kameravinklar, zoomande och liknande. När man talar om serier är det därför ett meningsfullt alternativ att använda termer och begrepp som man använder i filmens värld.

Det är väldigt viktigt i bedömande av språk att se på hurdana översttningar är. T1 påstår attLucky Luke ochAsterix är väldigt bra översatta till finska däremot är de svenska ver-sionerna sämre. Man kan förstå att översättningar varierar mycket mellan olika språk om man granskar närmare de forskningsresultat som Pia Toivonen (2001) har fått i sin forskning om bl.a. översättningar av humoristiska uttryck i tecknade serier i form av ordlekar, alliterationer, inverterade personifikationer såsom djurbenämningar i stället för mänskliga benämningar, synonymer och namn. I olika språk använder man olika medel för att uttrycka humor. Toivonen har i sin doktorsavhandling jämfört översätt-ningar av engelskspråkiga Disneyserier till tyska, svenska och finska. Resultaten vad gäller humorn i allitterationer i den finska Aku Ankka och i den svenskaKalle Anka &

C:o var att man har både i de finska och svenska översättningarna använt alliterationer genom att ersätta de källspråkliga ordlekarna med målspråkliga. Därtill har man tillagt flera ordlekar i översättningarna till både finska och svenska. I Aku Ankka fanns det nå-got mera allitterationer än i Kalle Anka & C:o. Användande av synonymer och inverte-rade personifikationer för att skapa humor är stort i den finska Aku Ankka medan det i Kalle Anka & C:o är sällsynt. Huvudmottagargruppen förKalle Anka består av 10-12-åriga barn medan de avsedda mottagarna för Aku Ankka är lite äldre och kanske därför

har man vågat använda även mera abstrakta ordlekar. (Toivonen 2001: 374.) Tyvärr har översättningar av tecknade serier tills idag inte i stor utsträckning väckt intresse hos forskarna, vilket beror kanske mest på att serieforskningen är en ung forskningsgren som först under de senaste årtiondena har fått erkännande.

12.3 Aktivitet och motivation relaterade till tecknade serier

Om motivation och aktivitet vid inlärning konstaterade Anna-Maija Korpijaakko-Huuhka att det är helt enkelt nödvändigt för samarbete mellan vuxna och barn att barn är motiverade och till exempel genom lek och användande av tecknade serier vid under-visning får man barn att sitta ner och koncentrera sig på underunder-visningssituation och därmed blir också inlärningen effektivare. Om sambandet mellan motivation, aktivitet och inlärning säger SL1 att det är viktigt för att orka koncentrera och studera. Att serier hjälper barn till att koncentrera visar också det att serier har använts i undervisning av barn med bristande uppmärksamhet, ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) (Jokinen & Ahtikari 2004: 41).

SL2 ser att motivation är nog viktig för inlärning men aktivitet beror egentligen mera på personlighet och sambandet mellan inlärning och aktivitet är inte så klar i och med att olika elever tar information till sig på olika sätt dvs. det finns barn som tycker om att endast lyssna passivt vilket inte utesluter att de kan ha bra kapacitet. SL3 anser att det finns ytterst starkt samband mellan motivation, aktivitet och inlärning. Han ser motiver-ing för skolarbete och ämnen i fråga som en av pedagogiks viktigaste uppgifter. Dessut-om är eleverna i dag mera kritiska och ifrågasättande än tidigare. SL3 konstaterar att för småbarn som inte ännu kan läsa, fungerar serier ändå som upplevelse med olika bilder.

Trots att småbarn inte kan läsa, ”läser” de seriefigurer och serier. T1 och T2 är eniga om att aktivitet och motivation är viktiga för inlärningsförmågan och därför är det viktigt också att lägga märke till hurdant undervisningsmaterial man använder.

12.4 Användande av tecknade serier i undervisning och rehabilitering

Anna-Maija Korpijaakko-Huuhka har använt tecknade serier i terapi för elever med språk- och inlärningssvårigheter på flera olika sätt. Korpijaakko-Huuhka ser serier som mycket användbart undervisningsmaterial eftersom de är en naturlig genre för barn och dessutom krävs det speciell läskunnighet för att kunna läsa och tolka serier. Korpijaak-ko-Huuhka använder serier i undervisning eftersom de är speciell och annorlunda litte-ratur och särskilt bra undervisningsmaterial för elever med språk- eller minnesstörning-ar. Serier är enligt Korpijaakko-Huuhka användbara framför allt i ämnen såsom mo-dersmål där serier kan användas för att berika ordförrådet och språkbruket men också till exempel i biologin där man ska förklara orsaker och följder till saker.

SL1 säger att användandet av serier vid ett lämpligt tillfälle lättar undervisningssituation och alla vägar är tillåtna för att väcka lusten på något sätt. Serier kan användas i mate-matik, där bilder är mycket viktiga t.ex. när det gäller långa textuppgifter så kan man rita dem i bilder för att få eleverna att förstå olika skede och orsakssammanhang i upp-gifter bättre. Händelser kan tolkas eller förenklas via bilder också i historien där det ofta finns svåra begrepp och tunga, långa berättelser. SL1 visade även ett exempel på serie-användandet i historien: uppgiften om att rita en sekventiell serie om hur man blir en riddare. Det finns färdiga bilder på vilka man bör skriva bildtexter och sätta dem i kro-nologisk ordning. Därefter kan man i dialog förklara bilder och skapa berättelse. Man kan även använda likadana uppgifter som förhör eller i examen för att se om eleven har förstått meningen i saken. SL1 berättar att när han undervisade i religion, ritade han ofta bilder för att få eleverna koppla ihop händelser.

Enligt SL1 lämpar sig serier bäst för dem som behöver visuellt stöd t.ex. elever med as-perger, dyslexi eller ADHD. Men nog passar serier för alla och oftast är gränsen mellan olika inlärningssvårigheter inte så självklar. Det finns ett visst antal fastställda kriterier som måste uppfyllas för att man kan ställa diagnosen. Oftast t.ex. när det gäller asperger eller ADHD, finns det många barn som har blivit diagnostiserade med ADHD när det är små men senare kan diagnosen bli asperger. Det finns många olika varianter och man ska vara försiktig med diagnosen. Det finns också många elever med

koncentrationssvå-righeter och för dem kan man inte ställa diagnosen om att höra till någon särskild grupp av inlärningssvårigheter. Det är svårt att säga vilken grupp av inlärningssvårigheter se-rieanvändandet gynnar mest vid undervisning men elever med dyslexi har åtminstone mycket nytta av seriernas bildspråk. Likväl är serier nyttiga för elever som har hjälp av humor och elever som serier motiverar och inspirerar samt elever som har minnessvå-righeter eller behöver stöd av det visuella. Han nämner i detta samband en test om olika inlärningsstilar, den så kallade VAK-testen (Visual Auditory Kinesthetic learning sty-les). Bl.a. John Steinberg har skrivit flera böcker om den välkända VAK-testen som ba-serar på tredelning för att särskilja olika lärstil och minnestyper vid lärande. På senare tid har man betonat även spatiala sinnen och utvidgat begreppet till VAKS, där S står för spatiala sinnen (syn-, hörsel- och rörelse-, rumslig). Den spatiala förmågan vid lä-randet betyder i praktiken organisering av iakttagelser, fakta och begrepp i kartor med pilar och streck mellan de olika enheterna dvs.mindmapping.(Egidius 2006: 437.) För elever med dysfasi underlättar användandet av serier att minnas eller elever med dyslexi som har det mödosamt att läsa och skriva är korta texter lättare att behandla. I sociala berättelser kan man rita händelser i form av serier för att förklara händelser i stället för att endast prata om saker och överväldigas av stressiga händelser. Om det t.ex. har varit bråk är det konstruktivt att hantera negativa känslor genom att återge hän-delseförloppet i form av sekventiella bilder. Serier kan användas också som mindmap för dem som har hjälp av det visuella stödet vid inlärning.

Serier lämpar sig bäst enligt SL1 till läsämnen såsom historia, religion, geografi och bi-ologi där illustrativa bilder lättar upp textmängden och hjälper till att minnas. SL1 visa-de mig hur elever har använt serier i praktiken och ledvisa-de mig genom några klassrum t.ex. historierum, biologirum, geografirum, teckningssal och skolans egna bibliotek. Vi hittade många serier på väggarna men flera av dem var inte berättande serier utan hellre instruktionsserier såsom ABC-planscher eller liknande planscher med medvetna se-kvenser. Magnusson (2005: 28) betraktar inte sådana här planscher som serier på grund av deras icke-narrativa karaktär men sådana instruktionsserier har mycket använts för rehabilitering och undervisning av specialelever.

Tecknade serier kan säkert vara bra undervisningsmaterial enligt SL2 och han själv an-vänder serier i undervisning varje vecka. Han anan-vänder serier eftersom de är trygga, jordnära och bekanta för barn. Dessutom fungerar de som visuellt stöd samt förbättrar fantasi och skapande. Serier kan användas även för småbarn i ett tidigt skede som väg till läsning och annan litteratur. Man kan använda serier t.ex. som uppgift där man ska sätta bilderna i logisk ordning och efter det berätta om dem. Serier kan användas i un-dervisning av rättskrivning genom att öva meningsbyggnaden. För att öva skapande skrivning kan man skapa texter för serier på basis av muntliga berättelser. I teckning kan man rita bilder för färdiga texter. Serier kan användas som sociala berättelser t.ex.

för att få barn att berätta om händelser med andra barn efter bråk. Ytterligare nämner SL2 olika material som baserar sig på serier t.ex. Stegvis-materialet, Scubi-korten och olika data-program t.ex.Lexia där det finns olika bildserier.

Genom att använda serier kan man i språkundervisning utveckla ordförråd och få barn att skapa en egen sammanhängande text t.ex. i friskrivning. Serier kan användas enligt SL2 för alla elever på årskurserna 1-9, eftersom de kan användas på så många olika sätt.

De kan användas speciellt i modersmål både i läsning och skrivning samt i temaunder-visning d.v.s. undertemaunder-visning av helheter av olika realämnen för att befästa språket och terminologin kring olika tema och för att förstå större helheter och samband mellan oli-ka ämnen. Han tycker att serier är ett åskådligt och bra undervisningsmedel och han skulle vilja bredda synen och kunskap om hur man skulle kunna använda serier som ett motivationshöjande undervisningsmedel.

SL3 använder han också serier i undervisning. I specialpedagogiskt material finns det rätt mycket bildmaterial och om det inte alltid är direkt i serieform så liknar det ofta mycket serier. SL3 läser dagstidningen varje dag i alla orienteringsämnen, samhällskun-skap och modersmål. I alla dessa dagstidningar ingår det även serier. Speciellt för elever med särskilda behov är det viktigt att veta vad som är på gång ute i världen och vad som händer i samhället och i Finland. I modersmål använder eleverna serier, det finns redan i läroplan att bekanta sig med olika typer av texter. I teckning har eleverna ritat serier och hittat själv på texter till serier. De har använt bilder som protokoll för att ta upp konflik-ter men inte direkt serier. Han anser nog att det kunde vara en bra idé att använda t.ex.

sociala berättelser för att lösa konflikter. Han tror att serier är ett bra undervisningsme-del i allmänhet för alla elever men speciellt för elever med läs- och skrivsvårigheter.

Talterapeuter använder bilder mest med dem som behöver alternativa och komplette-rande kommunikationsmetoder dvs. AAC-metoder och de här metoderna kom först på 1980-talet (se avsnitt 7.1.1 och 7.3.1). T1 använder mycket serier i undervisning på lek-tioner i talterapi för att pigga upp leklek-tionerna och som ett exempel på barnspråk. Han har använt även mycket serier som han klippt ut från tidningar och serieböcker har han använt med elever med dyslexi. Det finns även afatiker som inte alls kan tala utan de behöver bilder för att kommunicera. T2 har använt mest statiska bilder men han säger

In document Användande av tecknade serier vid undervisning och rehabilitering av elever med inlärningssvårigheter (sivua 67-88)