I detta kapitel diskuterar vi våra resultat och drar slutsatser av analysen. Vi betraktar resultaten i ljuset av de teoretiska utgångspunkterna som vi har presenterat i kapitlen 2-4. Dessutom diskuterar vi undersökningens validitet och reliabilitet. Syftet med vår studie var att ta reda på sverigefinska barns upplevelser av sverigefinskhet och tvåspråkighet. Vi ville reda ut hur den sverigefinska identiteten var betecknad i barnens teckningar och intervjuer, hurdana tankar barnen hade om sin tvåspråkighet samt vilka företeelser barnen förknippade med sina olika språk.
Vi har uppdelat sverigefinskheten i svenskhet och finskhet eftersom vi upplevde enligt barnens beskrivningar, att dessa två skilda delar utgjorde deras sverigefinska identitet. Även om sverigefinskheten kan enkelt definieras på begreppsnivån, beaktar kategoriseringen enligt släktskap inte den upplevda samhörigheten till sverigefinskhet. Vi kom fram till att den sverigefinska identiteten upplevdes mycket individuellt hos barnen i vår undersökning. Det visade sig att de två olika kulturerna (den finska och den svenska) var balanserade i barnens liv och att de sällan krockade med varandra. Migrationsinstitutets undersökning mellan åren 2005–
2007 visade att finskheten var en naturlig del av ungdomarnas vardagliga identitet hos andra generationens sverigefinnar (Björklund 2012: 78). Också i vår studie framträdde finskheten obestridligt i barnens identitet.
Barnen var mycket kompetenta att skildra särskilda funktioner som finskheten och svenskheten hade i deras liv och det verkade inte finnas några märkbara identitetskonflikter. I sin studie upptäckte Weckström (2008) likadana situationsbundna drag i sverigefinnarnas språkanvändning. Ytterligare uteslöt svenskheten och finskheten inte varandra i sverigefinnarnas identitet. Så som nämnts i kapitel 4 om sverigefinskhet har det länge funnits en viss negativ skugga över den finska befolkningen i Sverige. Barnen i vår undersökning var stolta över sitt finska ursprung och den tidigare skammen som invandrargenerationen har upplevt för sin finskhet syntes inte. Alla barn identifierade sig antingen mer finska eller mer svenska och olika barn kunde ha nästan motsatta upplevelser av sin tillhörighet. Också tidigare studier har visat på likadan subjektivitet i identitetsupplevelserna (se t.ex. Latvalehto 2018;
Virta 1994b). Identifiering med endast ett språk framgick i barnens teckningar i denna studie, det vill säga alla hade ritat sig själva i bilden endast med ett av sina språk.
När vi betraktar sverigefinskheten som en helhet som består både av svensk- och finskhet, varierar mängden och kvaliteten av dessa delar hos barnen som deltog i studien. Barnen kan beskrivas som individer med starkare och svagare svensk eller finsk identitet på grund av deras dagliga språkanvändning. De barn som använde mestadels svenska i sin vardag verkade känna mer tillhörighet med svenskheten och med de detaljer och företeelser de förknippade med det svenska språket. Följaktligen verkade dessa barn ha starkare svensk identitet. Däremot de barn som hade en mycket finsk språkprofil, tecknade eller berättade också mest om de företeelser de tänkte att har med finskan och Finland att göra. Alla barn förknippade vissa företeelser och egenskaper med sina olika språk som kan tolkas att ha symboliska eller stereotypiska betydelser. Dessa var mestadels rätt subjektiva och personliga upplevelser och de varierade från barn till barn.
Det fanns en stark förbindelse mellan det språk barnen använde hemma och deras språkliga identitet. Om hemspråket var endast svenska var den finska kulturkunskapen mest byggd upp i skolan och bestod av stereotypiska aspekter. Dessutom antog dessa barn ofta att de skulle tala mer svenska i framtiden. Individens språkanvändning ändras ofta över tid och våra resultat stödjer teorin om den språkliga identitetens dynamiska karaktär (Baker & Sienkewicz 2000;
Llamas och Watt 2010). Barnen i vår undersökning hade huvudsakligen lärt sig finska språket först även om flera upplevde svenskan att dominera i deras liv för tillfället. Barnen föreställde sig själva som tvåspråkiga också i framtiden men det ena språket upplevdes dominera även då.
Det fanns variation i deras språkanvändning över tiden vilket syntes också som variation i de språkliga och kulturella gemenskaper som de identifierade sig med.
Enligt barnens berättelser upplevdes det finska ursprunget i en svensk omgivning som något säreget trots att de själva verkade tycka att de båda kulturerna har sin plats i deras personlighet.
Fortsättningsvis förknippades finska språket starkt med just Finland trots att språket användes dagligen i barnens egen vardag i Sverige. Som väntat var skolan och hemmet de platser som alla barn nämnde under intervjun eller tecknade angående deras språkbruk. Skolan verkade ha en speciellt stor roll med att upprätthålla användningen av det finska språket. För vissa barn var
skolan den enda närmiljön där de hör eller använder finska. Finska språket och dess användning förknippades med skolan också då, när barnet självt talade endast svenska i skolan.
Överhuvudtaget hade språken sina egna tydliga platser i barnens liv och barnen var skickliga på att beskriva och karaktärisera språkens funktioner i deras liv. Detta går hand i hand med Weckströms (2008) slutsatser i sin doktorsavhandling. Det flesta barn använde mer finska eller både finska och svenska med sina föräldrar, far- och morföräldrar eller med lärarna i skolan.
Däremot var språket ofta huvudsakligen svenska med de jämnåriga både i skolan och på fritiden. Detta är i linje med en tidigare tvåspråkighetstudie av Ó Giollagáin (2007) där det visat sig att tvåspråkiga barn kommunicerar mer tvåspråkigt med äldre generationer men brukar använda mer enspråkigt språk i sin egen åldersgrupp.
Varje språk visade sig att ha en stabil ställning i barnens liv och beroende på plats och sällskap använder barnen ett visst språk. Tvåspråkigheten tycktes vara en avgjort positiv egenskap och behärskning och användning av två språk upplevdes gynnsammare än att endast behärska och använda ett språk. Barnen som deltog i studien framhöll främst de möjligheter och fördelar som tvåspråkigheten har att erbjuda. I barnens berättelser nämndes dock att behärskning av två språk inte alltid är så okomplicerad och lineär. Omgivningen hade en stor roll med att stötta ett barn och dess tvåspråkighet, men för att växa upp tvåspråkigt behövs också barnets eget engagemang. Utgående från barnens berättelser uppmuntrade familjen och den övriga omgivningen dem att använda deras alla språk. Trots att det fanns variation bland informanterna gällande i vilken mån och i vilka situationer de använde deras olika språk ansåg de att språken är jämställda i deras liv. Tvåspråkigheten framträdde som en naturlig del av barnens liv. Den får ingen betonad ställning och den framhävs inte. Barnen underströk inte tvåspråkigheten i sina handlingar heller, men de var ändå mycket medvetna om de betydelser som språken hade och om de omständigheterna där språken framträdde.
Vi anser att validiteten i vår studie är hög. De analysmetoder som vi har valt att använda i studien är lämpliga med tanke på våra forskningsfrågor och vårt material. Enkäten, teckningarna och intervjun kompletterar varandra som materialinsamlingsmetoder i denna kvalitativa studie och de är passande för att undersöka barn. Kvalitativ innehållsanalys som analysmetod lämpar sig väl för studien.
När vi tänker på reliabiliteten i studien, anser vi att det finns en del faktorer som kan påverka negativt på studiens pålitlighet. För det första granskade vi inte barnens historiska rötter tillräckligt grundligt för att kunna kalla dem för tredje generationens sverigefinnar. Även om det under intervjuerna ofta kom fram att barnen förknippar finskan med deras far- och morföräldrar kan vi inte med säkerhet veta om varje informant representerar exakt den tredje generationen. Det går alltså inte direkt att jämföra resultaten i denna studie med andra studier som fokuserar på att beskriva tredje generationens sverigefinnar och deras identitet.
För det andra genomförde vi inte intervjuerna systematiskt med endast ett barn i taget utan vissa barn intervjuades parvis. Trots att barnen fick själva välja språket under intervjun kan det hända att i parintervjuerna styrde det ena barnets val av språk också det andra barnets språkval under intervjun. Det är möjligt att några barn hade kunnat uttrycka sig bättre med ett annat språk än det som de faktiskt använde. Resultaten kan ha påverkats också av barnens inkorrekta svar på enkäten. Trots att enkäten var formulerad så att barnen skulle kunna svara självständigt på den, kan det ha hänt att barnen inte helt enkelt visste det korrekta svaret på alla frågor som ställdes i enkäten. I denna undersökning studerar vi endast ett litet urval elever i en enstaka skola och därför kan vi inte dra för generaliserade slutsatser om de resultat vi har fått. Vi anser ändå att antalet informanter är relevant med tanke på att studien är kvalitativ, och för att kunna utreda barnens upplevelser på en djupare nivå. Med hänsyn till dessa faktorer anser vi att reliabiliteten i studien är god.
Den finska skolmiljön gör det möjligt för barnen i vår undersökning att upprätthålla det finska språket och lära sig om finskheten på ett annat sätt än de barn som inte får denna möjlighet. Det bör uppmärksammas att det finns sverigefinska barn som går i en svenskspråkig skola och är möjligen mer integrerade i det svenska majoritetssamhället. Dessa barn kunde också ha annorlunda upplevelser om sin språkliga och kulturella identitet. Barnen i vår undersökning behärskar svenskan modersmålslikt och de skulle förmodligen klara sig också i en svenskspråkig skola. Valet av den finska skolan berättar om föräldrarnas positiva inställning till tvåspråkighet och framförallt om deras vilja att bevara det finska språket och kulturarvet hos sina barn.
Vi har nu undersökt en liten bit av sverigefinska barnens tvåspråkighet och identitet. Det var intressant att upptäcka hur barnen kunde reflektera över sin sverigefinskhet och tvåspråkighet.
Trots deras unga ålder hade de mångsidiga synpunkter och erfarenheter som de också ville aktivt dela med oss. Även om urvalet är litet tycker vi ändå att denna undersökning är ett bidrag till vidare forskning i sverigefinskhet i dagens samhälle. Vi anser att identitet är ett ämne som alltid kommer att vara aktuellt. Förhoppningsvis fortsätter individens personliga upplevelser att få mer plats och synlighet i även det offentliga samtalet. Det hur man känner sig och tänker om sin tillhörighet bör betraktas som mer värdefullt än att definiera en person i enlighet med förutbestämda egenskaper.
LITTERATUR
Alasuutari, M. 2005. Mikä rakentaa vuorovaikutusta lapsen haastattelussa? I. Ruusuvuori, J.
& Tiittula, L. (red.): Haastattelu. Tutkimus, tilanteet ja vuorovaikutus. Tampere. Vastapaino.
(e-Pub-version)
Alasuutari, P. 2011. Laadullinen tutkimus 2.0. Tampere. Vastapaino. (e-Pub-version)
Andersson, P. & Kangassalo, R. 2003. Suomi ja meänkieli Ruotsissa. I: Jönsson Korhola, H.
& Lindgren, A-R. (red.): Monena suomi maailmalla. Suomalaisperäisiä kielivähemmistöjä.
Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. 30–163.
Anttila, J. 2007. Kansallinen identiteetti ja suomalaiseksi samastuminen. Helsingin yliopiston sosiaalipsykologian laitos. Helsinki: Yliopistopaino.
Arnberg, L. 1988. Så blir barn tvåspråkiga. Vägledning och råd under förskoleåldern.
Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Aroseus, F. 2016. Identitet ur socialt perspektiv. Lätt att Lära.
https://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/sociokulturellt-perspektiv/identitet-ur-socialt-perspektiv/ (Hämtad 15.5.2020)
Baetens Beardsmore, H. 2003. Who’s Afraid of Bilingualism. I: Dewaele, D. J., Housen, A. &
Li, P. (red.): Bilingualism: Beyond basic principles. Storbritannien: Cromwell Press Ltd.
Baker, C. 2001. Foundations of Bilingual Education and Bilingualism. Cleveland, UK:
Multilingual Matters.
Baker, C. & Sienkewicz, A. 2000. The care and education of young bilinguals: An introduction for professionals. Clevedon: Multilingual Matters.
Berglund, R. 2008. Ett barns interaktion på två språk En studie i språkval och kodväxling.
Acta Wasaensia nr 190. Språkvetenskapp 37. Vaasan yliopisto.
https://www.univaasa.fi/materiaali/pdf/isbn_978-952-476-227-4.pdf (Hämtad:
13.3.2020)
Björklund, K. 2012. Suomalainen, ruotsalainen vai ruotsinsuomalainen? Ruotsissa asuvat suomalaiset 2000-luvulla. Tutkimuksia A 41. Turku: Siirtolaisinstituutti.
Björkvall, A. & Engblom, C. 2010. Flerspråkighet och multimodalitet som lärandepotential. I:
Musk, N. & Wedin, Å. (red.): Flerspråkighet, identitet och lärande. Skola i ett föränderligt samhälle. Lund: Studentlitteratur. 193-214.
Bloom, W. 1990. Personal identity, national identity and international relations. Cambridge:
Cambridge University Press
Burck, C. 2011. Living in several languages: Language, gender and identities. European Journal of Women's Studies 18 (4).
Bruck, M. 1984. The Suitability of Immersion Education of Children with Special Needs. I:
Rivera, C.(red.): Communicative Competence Approaches to Language Proficiency Assessment: Research and Application. Clevedon: Multilingual Matters.
Bruun, J. 2018. Sverigefinländare, sverigefinne eller finlandssvensk? Åbo Akademi:
https://www.abo.fi/nyheter/sverigefinlandare-sverigefinne-eller-finlandssvensk/
(Hämtad: 13.2.2020)
Ciepiela, K. 2011. From language as an identity marker to language as a toolkit for identity performance. Identity through a language lens. Frankfurt am Main; New York: Peter Lang.
Corsaro, W. A. 1997. Entering the Child's World: Research Strategies for Field Entry and Data Collection in a Preschool Setting. I: Green, J. & Wallet, C.(red.): Ethnography and Language in Educational Settings. Norwood, NJ: Ablex.
Craib, I. 1998. Experiencing identity. London: SAGE Publications Ltd.
Cummins, J. 1984. Bilingualism in Special Education: Issues in Assessment and Pedagogy.
Clevedon: Multilingual Matters.
Deschamps, J-C. & Devos, T. 1998. Regarding the relationship between social identity and personal identity. I: Worchel, S. (red.): Social identity: International perspectives.
London; Thousand Oaks, Calif.: Sage.
Dufva, H. & Nikula, T. 2010. Mitä kieli on? Kieli, koulutus ja yhteiskunta, 1(5).
https://www.kieliverkosto.fi/fi/journals/kieli-koulutus-ja-yhteiskunta-syyskuu-2010/mita-kieli-on (Hämtad: 27.2.2020)
Duo 2015. Äidinkielenä kaksikielisyys. Kaksikulttuuristen perheiden näkökulmaa kaksikielisyyteen. Duo kahden kulttuurin perheille. Familia ry.
http://pdf.duoduo.fi/kaksikielisyys-julkaisu.pdf (Hämtad: 12.5.2020)
Eder, D. & Fingerson, L. 2001. Interviewing children and adolescents. I: Gubrium, J. F., &
Holstein, J. A.(red.): Handbook of interview research. SAGE Publications.
Edwards, John. 2009. Language and identity. Cambridge: Cambridge University Press.
Ehrnebo, P. 2000. Suomesta virallinen vähemmistökieli Ruotsissa. 3/2000.
https://www.kielikello.fi/-/suomesta-virallinen-vahemmistokieli-ruotsissa (Hämtad:
13.2.2020)
Eriksen, T. 2004. Rötter och fötter. Bokförlaget Nya Doxa.
Eurostat 2018. 65% know at least one foreign language in the EU.
https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/EDN-20180926-1 (Hämtad:
5.4.2020)
Fielding, R. 2011. 'I sort of feel like I'm a part of france as well': Student perspectives of bilingual identity. Babel 46 (1).
Fitouri, C. 1983. Biculturalisme, bilingualisme et education. Paris: Delachaux and Niestlé.
Folkhälsomyndigeten 2020. Om nationella minoriteter.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/halsa-i-olika-grupper/nationella-minoriteter/om-nationella-minoriteter/ (Hämtad: 17.2.2020)
Grosjean, F. 2010. Bilingual: Life and reality. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.
Hirsjärvi, S. & Hurme, H. 2015. Tutkimushaastattelu. Teemahaastattelun teoria ja käytäntö.
(e-Pub-version). Gaudeamus Helsinki. University Press.
Huttunen, L. 2010. Tiheä kontekstointi: Haastattelu osana etnografista tutkimusta. I:
Ruusuvuori, J., Nikander, P. & Hyvärinen, M. (red.): Haastattelun analyysi. Tampere:
Vastapaino. (e-Pub-version)
Institutet för språk och folkminnen 2019. Frågor och svar om minoritetsspråk.
https://www.isof.se/sprak/minoritetssprak/fragor-och-svar-om-minoritetssprak.html (Hämtad: 17.2.2020)
Institutet för språk och folkminnen 2020. Sverigefinnarnas dag.
https://www.isof.se/folkminnen/handelser-i-almanackan/kalender/i-almanackan/handelser-i-almanackan/2020-02-24-sverigefinnarnas-dag.html (Hämtad:
26.4.2020)
Janulf, P. 1998. Kommer finskan i Sverige att fortleva?: en studie av språkkunskaper och språkanvändning hos andragenerationens sverigefinnar i Botkyrka och hos
finlandssvenskar i Åbo. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Joseph, J. E. 2004. Language and identity: National, ethnic, religious. Houndmills: Palgrave Macmillan.
Kaikkonen, P. 2004. Vierauden keskellä: Vierauden, monikulttuurisuuden ja kulttuurienvälisen kasvatuksen aineksia. Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto, opettajankoulutuslaitos.
Karlsson, V., Laitinen, M., Vuonokari, K. 2017. Nu har var fjortonde person i Sverige finländskt påbrå. Sverigesradio.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=6638363&utm_sourc e=dlvr.it&utm (Hämtad: 13.2.2020)
Kavén, P. 2010. Humanitaarisuuden varjossa. Poliittiset tekijät lastensiirroissa Ruotsiin sotiemme aikana ja niiden jälkeen. Tohtoriväitöskirja. Filosofian, historian, kulttuurin ja taiteiden tutkimuksen laitos. Helsingin yliopisto.
Kress, G., Jewitt, C., Ogborn, J. & Tsatsarelis, C. 2001. Multimodal Teaching and Learning. London: Continuum.
Kuula, A. & Tiitinen, S. 2010. Eettiset kysymykset ja haastattelujen jatkokäyttö. I:
Ruusuvuori, J., Nikander, P. & Hyvärinen, M. (red.): Haastattelun analyysi. Tampere:
Vastapaino. (e-Pub-version)
Lainio, J. 2007. Tvåspråkighet och språkkontakter i Sverige – gammalt fenomen, nya utvecklingar. I: Sundgren, E. (red.): Sociolingvistik. Stockholm: Liber AB. 258-309.
Lambert, W. 1977. The effects of bilingualism on the individual: Cognitive and sociocultural consequences. I: P Hornby (Ed.) Bilingualism: Psychological, social and educational implications. New York: Academic Press
Latvalehto, K. 2018. Finnish Blood, Swedish Heart?: Examining Second-Generation Sweden-Finnishness. Doktorsavhandling. Åbo Akademi University Press.
Laurila, P. 2013. ”Man känner gemenskap med alla i skolan som man inte gör med sina andra vänner”: Sverigefinska grundskoleelevers uppfattningar om tvåspråkig
undervisning och betydelsen av finsk bakgrund. Pro gradu -avhandling. Institutionen för språk. Jyväskylä universitet.
Lilja, N., Mård-Miettinen, K. & Nikula, T. 2019. Luokkahuone kielipoliittisena ja kielikoulutuspoliittisena tilana. I: Saarinen, T; Nuolijärvi, P; Pöyhänen, S. &
Kangasvieri, T. (red.): Kieli, koulutus, politiikka. Monipaikkaisia käytänteitä ja tulkintoja. Tampere: Vastapaino. 175-197.
Lindberg, I. 2002. Myter om tvåspråkighet. Språkvård – tidskrift utgiven av svenska språknämnden. nr 4. 2002: 22-28.
http://www.isof.se/download/18.23e4823c1454b541b9827f/1529494110804/Spr%C3%
A5kv%C3%A5rd%20nr%202-2002%20lindberg.pdf (Hämtad: 26.2.2020)
Llamas, C. and Watt, D. 2010. Language and Identities. Edinburgh: Edinburgh University Press.
Lojander-Visapää, C. 2001. Med rätt att välja: Språkval och språkstrategier i språkligt blandade hushåll i Helsingfors. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.
Länsstyrelsen Stockholm 2020. Nationella minoriteter och minoritetsspråk.
https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/samhalle/social-hallbarhet/nationella-minoriteter-och-minoritetssprak.html#0 (Hämtad: 17.2.2020)
Magnusson, J. 2010. Språk som ingång till gemenskap. I: Musk, N. & Wedin, Å. (red.):
Flerspråkighet, identitet och lärande. Skola i ett föränderligt samhälle. Lund:
Studentlitteratur. 79-94.
Martin, M. 2016. Monikielisyys muutoksessa. Kieli, koulutus ja yhteiskunta, 7(5).
https://www.kieliverkosto.fi/fi/journals/kieli-koulutus-ja-yhteiskunta-lokakuu-2016/monikielisyys-muutoksessa (Hämtad 15.2.2020)
Miller, J. 1983. Many Voices: Bilingualism, Culture and Education. London: Routledge and Kegan Paul.
Minoritet 2020. Förvaltningsområdena växer stadigt.
https://www.minoritet.se/forvaltningsomraden-for-minoritetssprak (Hämtad: 17.2.2020) Minoritet 2020. Den svenska minoritetspolitiken. https://www.minoritet.se/minoritetspolitik
(Hämtad: 17.2.2020)
Minoritet 2019. Skyldigheter för regioner. https://www.minoritet.se/5085 (Hämtad:
13.2.2020)
Minoritet 2016. Sverigefinnarnas historia. https://www.minoritet.se/jord-och-bergsbruk-lockade-till-invandring (Hämtad: 13.2.2020)
Musk, N. 2010. Identitet som dynamisk process: exemplet tvårpåkiga ungdomar i Wales. I:
Musk, N. & Wedin, Å. (red.): Flerspråkighet, identitet och lärande. Skola i ett föränderligt samhälle. Lund: Studentlitteratur. 55- 77.
Musk, N. & Wedin, Å. 2010. Inledning. I: Musk, N. & Wedin, Å. (red.): Flerspråkighet, identitet och lärande. Skola i ett föränderligt samhälle. Lund: Studentlitteratur. 9-20.
Nin´o-Murcia, M. and Rothman, J. 2008. Spanish-contact bilingualism and identity. I:
Bilingualism and identity: Spanish at the crossroads with other languages. Amsterdam;
Philadelphia: J. Benjamins Pub.
Nordiska Museet 2010. Nationella Minoriteter: Tornedalingar.
http://nationellaminoriteter.nordiskamuseet.se/tornedalingar.htm (Hämtad: 12.5.2020)
Ohlsson, M. 2007. Språk och genus. I: Sundgren, E. (red.): Sociolingvistik. Stockholm: Liber AB. 144-184.
Ó Giollagáin, C. 2007. Comprehensive linguistic study of the use of Irish in the Gaeltacht:
Principal findings and recommendations. Dublin: Stationery Office.
Otterup, T. 2018. Flerspråkighet som resurs. Skolverket.se
https://www.skolverket.se/download/18.75bdbbb116e7434ebf834f/1574760735038/Flersprak ighet-som-resurs-tore-otterup-20180418.pdf (Hämtad: 26.2.2020)
Otterup, T. 2005. ”Jag känner mej begåvad bara”. Om flerspråkighet och identitetskonstruktion bland ungdomar i ett multietniskt förortsområde.
Doktorsavhandling. Göteborg: Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.
Rampton, B. 2006. Language in late modernity: Interaction in an urban school. Cambridge:
Cambridge University Press.
Rosenberg, T. & Toukomaa, P. 1991. Marginalisering, identitet och självkänsla. I: Söderling, I. & Korkiasaari, J. (red.): Migrationen och det framtida Norden. 8:e nordiska
migrationsforskarseminariet Hanaholmen, Esbo 1990. Slutrapport. Åbo: Painosalama Oy.
Ruusuvuori, J; Nikander, P. & Hyvärinen, M. 2010. Haastattelun analyysin vaiheet. I:
Ruusuvuori, J; Nikander, P. & Hyvärinen, M. (red.): Haastattelun analyysi. Tampere:
Vastapaino. (e-Pub-version)
Rönnholm, R. 1998. Identiteetin lähteillä: Kulttuurijuuret minuuden ja opiskelun osana.
Turku: Turun yliopiston julkaisuja.
Saarinen, T; Kauppinen, M. & Kangasvieri T. 2019. Kielikäsitykset ja oppimiskäsitykset koulutuspolitiikkaa linjaamassa. I: Saarinen, T; Nuolijärvi, P; Pöyhönen, S. &
Kangasvieri, T. (red.): Kieli, koulutus, politiikka. Monipaikkaisia käytänteitä ja tulkintoja. Tampere: Vastapaino.
Sisuradio 2017. Suomalaistaustaiset tilastoissa 2016 (SCB 2016).
https://sverigesradio.se/gruppsida.aspx?grupp=23740 (Hämtad: 21.2.2020)
Sjövall, M. 2018. “Vi vill inte att finlandssvenskarnas glöms bort i Sverige”.
https://www.hbl.fi/artikel/vi-vill-inte-att-finlandssvenskarna-gloms-bort-i-sverige-2/
(Hämtad:17.2.2020) Skollag (2010: 800)
Skolvalet 2020. Vad är en friskola? http://skolvalet.nu/fragor-och-svar/vad-ar-en-friskola/
(Hämtad: 13.5.2020)
Skolverket 2019. Lgr 11 = Läroplan för grundskolan.
https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan (Hämtad 14.5.2020)
Skolverket 2020. Skolplikt och rätt till utbildning. https://www.skolverket.se/regler-och-
ansvar/ansvar-i-skolfragor/skolplikt-och-ratt-till-utbildning#h-Borjatidigareborjasenareellergaom (Hämtad: 15.2.2020) Skutnabb-Kangas, T. 1981. Tvåspråkighet. Lund: Liber Läromedel.
Skutnabb-Kangas, T. 1984. Bilingualism or Not: The Education of Minorities. Clevedon:
Skutnabb-Kangas, T. 1984. Bilingualism or Not: The Education of Minorities. Clevedon: