6.2 Kodväxlingsfunktioner
6.2.7 Berömmande
Den sista kodväxlingsfunktion som presenteras i denna studie är berömmande. Berömmande som kodväxlingsfunktion är en intressant, men kanske inte i mitt material så ofta förekommande funktion. Den innehåller korta fraser som till exempel fint, bra eller jättebra och frasernas längd varierar från ett ord till fler ord. Oftast är fraser dock inte längre än ett ord. Syftet med lärares användning av dessa korta fraser är oftast att berömma, tacka, uppmana, uppmuntra eller kommentera något som elever har sagt.
Vad som är intressant är att jämföra dessa sätt som tysk- och svensklärare använder för att berömma, uppmana och tacka sina elever. Båda lärare använder oftast detta språk, som de redan talar, för att berömma elever. Därtill säger lärarna, speciellt tyskläraren, ofta bara mmmm med stigande intonation för att markera att eleven har svarat rätt och det är nästa elevs tur att svara. Det som skiljer lärarnas sätt att berömma elever är att svenskläraren växlar ibland från finska till svenska när hon berömmer, tackar eller uppmuntrar. Oftast växlar läraren därefter tillbaka till finska. Tyskläraren däremot kodväxlar aldrig när hon berömmer utan använder bara detta språk för berömmande som hon redan talar. De nästa två exemplen demonstrerar svensklärarens sätt att kodväxla när det är fråga om berömmande.
Exempel 31 och 32 presenterar svensklärarens två olika sätt att berömma elever. I det första (exempel 31) berömmer läraren denna elev som svarar rätt när läraren går igenom hemläxor med eleverna. I det andra (exempel 32) tackar läraren hela klassen eftersom eleverna har jobbat mycket flitigt. I båda exempel växlar läraren först från finska till svenska och sedan tillbaka till finska.
Exempel 31
1 svl seuraavassa pöydässä viittajia oli
(i det nästa bordet fanns dessa som räckte upp handen) 2 svl XXX ainakin oli tehnyt ja XXX
(XXX åtminstone hade gjort och XXX) 3 S1 [ohöbart]
4 svl fint 5 svl bra XXX
6 svl saanko korjata yhtä sun ääntämistä (får jag korrigera ett av dina uttal)
7 svl sanopas vielä uudelleen tuo hassu sana tuosta (säg ännu igen det där komiska ordet därifrån) 8 syl tuo olika evenemang
(det där olika evenemang)
Kodväxling i exempel 31 sker på rad 4 då läraren säger hur bra en av eleverna har svarat även om eleven uttalar ordet evenemang lite fel. Efter att ha berömt eleven byter läraren tillbaka till finska. Man kan tänka sig att läraren växlar till finska eftersom hon tilltalar eleven som har svarat på frågan och det är lättare för eleven att förstå vad läraren menar när hon säger det på finska. Diskussion fortsätts på finska tills det är nästa elevs tur att svara på nästa fråga.
Exempel 32 är hämtat från slutet av en lektion. Läraren berättar på finska vad som eleverna ska göra hemma och vad de ska göra tillsammans på nästa lektion. Därefter växlar läraren till svenska och berömmer hela klassen för att de har varit så flitiga. Då börjar eleverna packa sina väskor men en av eleverna har ännu en fråga till läraren och därtill svarar läraren på finska.
Exempel 32
1 svl niin käy läpi tuo sivu
(alltså gå igenom det där sidan) 2 svl huomenna jatketaan puheella
(i morgon fortsätter vi med tal) 3 svl jag vill tacka er
4 svl ni har jobbat jätte jätte fint 5 svl XXX
6 S1 milloin me saadaan ne aineet tai (när får vi de där uppsatser eller) 7 svl en oo alottanutkaan vielä
(jag har inte ens börjat ännu)
Man kan diskutera om svensklärarens kodväxling på rad 3 och 4 är överhuvudtaget nödvändigt men läraren själv berättade i intervjun att hon alltid försöker börja och sluta lektioner på svenska. Lärarens taltur på rad 3 och 4 kan räknas som lektions slut eftersom diskussion som följer från och med rad 5 hölls med bara en elev, inte med hela klassen.
Naturligtvis kunde läraren ha berömt elever också på finska men kanske är läraren vana vid att använda svenska ord som fint, bra och jättebra för berömmande eftersom de används ofta i svenskundervisning redan när elever börjar lära sig svenska. Att läraren berömmer och tackar på svenska är också ett bra sätt att tillfoga lite mer svenska till undervisningen. Dessa resultat stöds av Munukkas (2006) studie.
7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION
Syftet i den här studien var att ta reda på vilka kodväxlingsfunktioner förekommer i undervisning av främmande språk och varför lärare kodväxlar. Därtill betraktades om det fanns skillnader i kodväxlingsfunktioner i undervisning av två olika språk, svenska och tyska, som blir undervisat av två olika lärare.
Det analyserade materialet av svensk- och tyskundervisning visade att det finns många orsaker bakom lärarnas kodväxlingar. Lärarna kodväxlade från främmande språk till finska för att ta hänsyn till elever och elevers varierande språkkunskaper, ge elever möjlighet att diskutera/svara på finska, tydliggöra det som redan har sagts, väcka elevers uppmärksamhet, spara tid eller markera något som läraren höll viktigt. Därtill växlade svenskläraren från svenska till finska för att visa sin besvikelse men från finska till svenska för att berömma. Kodväxling skedde också när lärarna ville byta ämne och översätta men i dessa fall kodväxlade lärarna till båda riktningar med undantag av grammatik som undervisades nästan alltid bara på finska. I några fall överlappade kodväxlingsfunktioner så att en kodväxlingssituation kunde ha mer än en funktion, men sammanlagt sju kodväxlingsfunktioner hittades från materialet.
De sju kodväxlingsfunktioner som jag fick från materialet och presenterade i föregående kapitel var repeterande, kontrollerande, byte av ämne, uppmärksamhetsväckare, uppföljande av elevtur, disciplinerande och berömmande. Liknande funktioner har också rapporterats bl.a. av Flyman-Mattsson & Burenhult (1999), Munukka (2006), Reini (2008), Turunen (2013) och Yletyinen (2004) men ingen av dessa studier tar upp alla dessa kodväxlingsfunktioner som jag hittade från mitt material. Närmare betraktande av olika studier som har nämnts tidigare i denna studie visar att vissa kodväxlingsfunktioner som byte av ämne, kontrollerande och uppföljande av elevtur förekommer ofta i klassrummet, oberoende vilket språk blir undervisat, medan andra funktioner som berömmande och disciplinerande är ovanligare. Därtill är det intressant att kodväxling som skulle visa lärares lingvistik osäkerhet (se vidare Lingvistisk osäkerhet i Flyman-Mattsson &
Burenhult 1999:62–63 och Not knowing the English counterpart i Yletyinen 2004:72–75) förekom inte i materialet även om svenskläraren berättade i intervjun att ibland om hon
inte minns eller vet något ord på svenska kan hon använda intrasententiell kodväxling och säga ordet på finska i den annars svenskspråkiga meningen.
I min studie var skillnader i lärares sätt att kodväxla relativt små eftersom båda lärare växlade från främmande språk till modersmål och vice versa och använde både intra- och intersententiella kodväxlingar samt översättningar i samtalet i klassrummet. Skillnader i kodväxlingsfunktioner som förekom i undervisning däremot blev större än vad som jag antog i början. De största skillnader i kodväxlingsfunktioner mellan lärarna förekom i kontrollerande och disciplinerande. Det fanns många exempel på kodväxling p.g.a.
kontrollerande samt några exempel p.g.a. disciplinerande i undervisning av svenska men inte ett enda exempel i tyskundervisning. Skillnader fanns även i repeterande även om denna kodväxlingsfunktion förekom ofta i undervisning av båda språk. Anledning till stora skillnader i kontrollerande och disciplinerande må vara storleken av undervisningsgrupper.
Eftersom gruppen i tyskundervisning bara bestod av 5 elever blev det lättare för läraren att kontrollera vad som händer i klassrummet i jämförelse med en grupp av 21 elever.
Däremot skillnader i repeterande kan bara delvis motiveras med gruppens storlek för att analysen avslöjade att repeterande kan ha olika funktioner och skillnaden mellan lärarna låg precis i sättet de använde repetition för. Lärarna använde kodväxlingsfunktion repeterande för att lära nya ord eller fras, att ge översättning till något ord eller någon fras, att betona eller ta upp viktig information eller att kontrollera att alla förstår. Det som är intressant är att tyskläraren använde repeterande och kodväxling oftast för att översätta ord och fras medan svensklärarens kodväxling i repeterande hade även andra funktioner såsom att kontrollera att alla elever har förstått det som de ska göra.
Kodväxlingsfunktioner som förekom ofta i materialet av båda språk var byte av ämne och uppmärksamhetsväckare. I dessa kodväxlingsfunktioner var lärarnas sätt att växla kod även mest likadant; om lärarna började med grammatik, växlade de till modersmålet och om lärarna bytte ämnet från grammatik till något annat ämne, kodväxlade de från modersmålet till främmandespråk. När lärarna använde kodväxling som uppmärksamhetsväckare bytte de språk från främmande språket till finska som kan ses som ett effektivt sätt att få elevs uppmärksamhet. Man måste dock komma ihåg att byte av ämne inte alltid orsakar kodväxling, men materialet i min studie avslöjade att i frågan av grammatikundervisning skedde kodväxling till modersmål nästan varje gång.
Även om de största skillnader i kodväxling i undervisning förekom i disciplinerande och kontrollerande fanns det skillnader även i förekomsten av kodväxling i grammatikundervisning. I dessa fall hade det dock inget att göra med gruppens storlek utan sättet som lärarna organiserade grammatikundervisning. Svenskläraren använde en dubbellektion varje vecka för grammatikundervisning och tog upp grammatiska regler på andra lektioner bara om det var nödvändigt medan tyskläraren tog upp grammatiken mer eller mindre på varje lektion. På denna dubbellektion som svenskläraren valde för grammatik användes för det mesta finska. Eftersom svenskläraren inte behövde ta upp grammatik på andra lektioner blev antalet kodväxlingar p.g.a. grammatik inte så stor som i tyskundervisning där grammatik behandlades på många lektioner.
De två sista kodväxlingsfunktioner som förekom i materialet, även om inte så ofta, var berömmande och uppföljande av elevtaltur. Fall av kodväxling p.g.a. en elevs taltur fanns i materialet av båda språk, men de få fallen av kodväxling p.g.a. berömmande förekom bara i svenskundervisning. Att antalet kodväxlingsfall i berömmande blev så få i båda språk kan förklaras med att lärarna ofta använde detta språk för berömmande som de redan talade.
Att lärare inte bytte språk så ofta efter en elevs taltur kan även hänga ihop med undervisningssituation samt lärares och elevers språkpreferenser. Materialet i min studie visade att elever använde finska ofta för att fråga eller kommentera vilket ibland ledde till lärares kodväxling. Eftersom lärarna i min studie ville maximera användning av främmande språk vägrade de ibland att växla till elevernas modersmål. Det fanns dock fall där lärarna kodväxlade efter en elevs taltur, antingen medveten eller omedveten. I sådana fall hade kodväxlingar även andra funktioner såsom att läraren ansåg att eleven inte hade förstått eller att eleven behövde hjälp. Ibland skedde lärares kodväxling efter en elevs taltur även därför att eleven vägrade ge upp sina språkpreferenser.
Intervjun med lärarna gav mig ytterligare information om lärarnas egna åsikter om språkanvändning och tankar kring kodväxling. Materialet från svensk- och tyskundervisning kan sägas stödja lärarnas tanke på att använda finska för grammatiken men såsom lärarna anade, använde de finska även för många andra funktioner, både medvetet och omedvetet. I många fall var dock kodväxling från främmande språk till finska helt accepterat och förståeligt för med språkbytet till finska kunde lärarna kontrollera att elever hade förstått vad lärarna hade sagt och väcka elevers uppmärksamhet
i olika situationer. Därtill bytte lärarna till finska om de såg att elever hade svårt att förstå eller för att visa solidaritet, såsom de konstaterade i intervjun.
Även om analysen visade att lärarna använde olika språk på annat sätt än vad som de höll som det ideala sättet, alltså att finska används bara för grammatiken och svenska respektive tyska för allt annat, kan man även konstatera att lärarna kodväxlade aktivt till främmande språk när de bytte temat till något annat än grammatik. Därtill använde de ofta, även om inte varje gång, främmande språk för att ge instruktioner och försökte att förenkla det som de tidigare hade sagt på främmande språk före de kodväxlade till finska.
Även om resultat i min studie kan sägas stödja tidigare forskning om kodväxlingsfunktioner, har den även gett ny information om lärares kodväxling. För det första kan man konstatera från materialet att undervisningsgrupp, och särskilt gruppens storlek, torde påverka lärares kodväxling. Skillnader som undersöktes i andra studier om kodväxlingsfunktioner i främmandespråkundervisning i Finland har närmast handlat om skillnader i undervisning av olika språk (Munukka 2006, Turunen 2013) eller på skillnader i färdighetsnivå hos elever (Yletyinen 2004, Munukka 2006, Reini 2008). Även om syftet även i föreliggande studie var att undersöka skillnader i kodväxlingsfunktioner i undervisning av olika språk visade resultaten att storleken på gruppen kan påverka lärares sätt att kodväxla.
För det andra visar min studie att det finns skillnader i kodväxlingsfunktioner och lärarnas sätt att använda kodväxling i svensk- och tyskundervisning som var oberoende av gruppens storlek. Kodväxlingar utnyttjades olika sätt av svensk- och tyskläraren bland annat i repeterande då tyskläraren oftast kodväxlade bara för att ge översättning på ord eller fras medan svenskläraren ofta hade även andra funktioner för repetitioner. Därtill var förekomsten av kodväxlingar p.g.a. grammatikundervisning betydligt större i tyskundervisning än i svenskundervisning vilket kan dock förklaras med lärares sätt att ordna grammatikundervisning på olika sätt. Svenskläraren använde en hel dubbellektion för grammatikundervisning och använde då för det mesta finska, medan tyskläraren tog upp grammatiken på alla lektioner och då blev det också mycket mer kodväxling p.g.a.
byte av ämne under lektionerna.
För det tredje visar min studie att intervju som kompletterande metod kan stödja samtalsanalys och ge ytterligare information om lärares kodväxling och språkanvändning. I vissa fall var det lättare att förstå varför lärarna kodväxlade när man hade fått veta lärarnas egna åsikter om språkundervisning och språkanvändning i undervisning av främmande språk. Dessutom anser jag att även om materialet transkriberades bara grovt, ger inspelningar och transkriptioner mer information, och framför allt mer detaljerad information, om lärares kodväxling än bara observationer.
Studien var kvalitativ vilket gör att man inte kan dra några slutsatser om hur mycket lärarna i min studie använder kodväxling i undervisning. Transkribering av inspelningar samt analys av materialet gav mig något slags bild av vilka kodväxlingsfunktioner var vanliga i språkundervisningen men eftersom antalet kodväxlingar inte blev systematiskt räknat kan man inte konstatera i vilket språk lärare kodväxlade mer. Det skulle ha varit intressant att jämföra kvantitativa resultat från mitt material med kvantitativa resultat från Turunens (2013) studie för att hon konstaterade att det finns en stor skillnad i användning av kodväxling i undervisning av svenska och engelska.
Det finns många olika sätt att fortsätta forskning av lärares kodväxling i språkundervisning. Man skulle kunna undersöka en lärares kodväxling och kodväxlingsfunktioner i undervisning av ett språk men i olika grupper som skulle skilja sig till exempel i gruppstorleken eller i elevers färdighetsnivå. För att få mångsidigare resultat om samma kodväxlingsfunktioner förekommer i undervisning av främmande språk, oberoende av språket, borde man observera flera lärare och undervisning av flera språk.
Med hjälp av mer detaljerade intervjuer med lärarna och särskilt lärares kommentarer till sitt eget beteende (i form av transkriptioner eller att observera sig själv) skulle man kunna få bättre reda på varför lärare växlar kod och vad som ligger bakom deras kodväxling.
Kodväxlingsforskning skulle också kunna ge en intressant synvinkel till språklärarutbildningen för att det att man lär sig att använda modersmål till grammatik och främmande språk till allt annat motsvarar inte helt verkligheten. Med kodväxlingsstudier skulle blivande lärare kunna lägga märke till hur lärare använder främmande språk respektive modersmål och även beakta sin egen språkanvändning. Det skulle också vara viktigt att visa att användning av modersmålet är helt accepterat och ibland nödvändigt även i andra situationer än bara när lärare beskriver och berättar om grammatiska regler.
Som den här studien visade, har finskan även andra, viktiga användningsändamål än bara grammatikundervisning: med finskan kan lärare visa solidaritet, säkra att alla, oberoende av språkkunskaper, följer med och förstår och poängtera vad som är viktigt. Naturligtvis är det viktigt för inlärning att i undervisning av främmande språk använder lärarna främmande språk så mycket som möjligt, men jag anser att det är också viktigt att ta hänsyn detta språk som är gemensam till lärare och elever.
Ett annat sätt att fortsätta med kodväxlingsforskning i undervisning av främmande språk skulle vara att ta hänsyn till språkanvändning i CLIL-undervisning (Content and Language Integrated Learning), dvs. att undervisning av olika ämnen i skolan sker på ett annat språk än elevs modersmål (se vidare Kangasvieri m.m. 2012). Eftersom målet och användning av främmande språk i CLIL-undervisning och undervisning av främmande språk skiljer sig från varandra kan lärares sätt att använda olika språk och kodväxla variera. Det skulle vara intressant att jämföra kodväxling och kodväxlingsfunktioner från CLIL-undervisning till kodväxling och kodväxlingsfunktioner i undervisning av främmande språk.
En annan intressant synvinkel till språkanvändning i klassrummet ger translanguaging som har fått mycket uppmärksamhet inom språkundervisningsforskning under senaste åren (se vidare t.ex. i García 2009, García & Wei 2014, Baker 2011). Speciellt syftar translanguaging på språkanvändning i två- och flerspråkiga klassrum där lärare och elever behärskar mer än ett språk (García & Wei 2014). Med translanguaging mellan olika språk kan både lärare och elever ta sin hela språkrepertoar i bruk och använda olika språk för olika funktioner i klassrummet. Eftersom undervisningsgrupper i finländska skolor består allt mer av elever med olika språkliga bakgrunder – enspråkiga, tvåspråkiga och flerspråkiga – kunde translanguaging ge en bra synvinkel till elevers språkanvändning i klassrum eller till elevers och lärares språkanvändning i CLIL-undervisning.
LITTERATUR
Andersson, L-G. (2007). Dialekter och sociolekter. I Sundgren, E. (red.), Sociolingvistik.
Stockholm: Liber AB, 34-70.
Appel, R. & Muysken, P. (1987). Language contact and bilingualism. London: Arnold.
Auer, J. C. P. (1984). Bilingual conversation. Amsterdam: John Benjamin Publishing Company. [Online].
Auer, J. C. P. (1988). A conversation analytic approach to codeswitching and transfer. I Heller, M. (red.), Codeswitching. Anthropological and sociolinguistic perspectives.
Berlin: Mouton de Gruyter, 187-213.
Auer, J. C. P. (1998). Introduction. I Auer, J. C. P. (red.), Codeswitching in conversation:
language, interaction and identity. London: Routledge, 1-24.
Baker, C. (2011). Fondations of Bilingual Education and Bilingualism. 5:e edition. Bristol:
Multilingual Matters.
Blom, J-P. & Gumperz, J. (1972). Social meaning in linguistic structure: code-switching in Norway. I Gumperz, J. & Hymes, D. (red.), Directions in sociolinguistic. The ethnography of communication. Holt, Rinehart and Winston, Inc, 407-434.
Dabéne, L & Moore, D. (1995). Bilingual speech of migrant people. I Milroy, L. & Muysken, P. (red.), One speaker, two languages. Cross-disciplinary perspectives on code-switching. Campridge: Campridge University Press, 17-44.
Eskola, J. & Vastamäki, J. (2001). Teemahaastattelu: Opit ja opetukset. I Aaltola, J. & Valli, R. (red.), Ikkunoita tutkimusmetodeihin I. Metodin valinta ja aineiston keruu: virikkeitä aloittelevalle tutkijalle. Jyväskylä: PS-kustannus, 24-42.
Ferguson, G. (2003). Classroom code-switching in post-colonial contexts: functions, attitudes and policies. I: Aila Review, Vol 16, 38-51.
Flyman-Mattsson, A. & Burenhult, N. (1999). Code-switching in second language teaching of French. I Working Papers 47. Lund University, 59-72.
Fraurud, K & Bijvoet, E. (2004). Multietniskt ungdomsspråk och andra varieteter av svenska i flerspråkiga miljöer. I Hyltenstam K. & Lindberg I. (red.), Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur AB, 389-417.
García, O. (2009). Bilingual Education in the 21st Century. A Global Perspective. Malden, MA, Oxford: Wiley-Blackwell.
García, O. & Wei, L. (2014). Translanguaging. New York: Palgrave Macmillan.
Gardner-Chloros, P. (1995). Code-switching in community, regional and national repertoires.
I Milroy, L. & Muysken, P. (red.), One speaker, two languages. Cross-disciplinary perspectives on code-switching. Campridge: Campridge University Press, 68-89.
Goffman, E. (1979). Footing. I Semiotica, Vol 25 (1), 1-29.
Green-Vänttinen, M., Korkman, C. & Lehti-Eklund, H. (2010). Svenska i finska gymnasier.
Helsingfors: Nordica.
Grönfors, M. (2001). Havaintojen teko aineistonkeräyksen menetelmänä. I Aaltola, J. & Valli, R. (red.), Ikkunoita tutkimusmetodeihin I. Metodin valinta ja aineiston keruu: virikkeitä aloittelevalle tutkijalle. Jyväskylä: PS-kustannus, 124-141.
Gumperz, J. (1982). Discourse strategies. Studies in interactional sociolinguistics.
Gumperz, J. (1982). Discourse strategies. Studies in interactional sociolinguistics.