Avhandlingens position i forskningsfältet och traditionerna inom

Som citaten i början av kapitlet visar har inläraruttalets begriplighet intresserat språkvetare länge. Ändå har forskningstraditionerna med lyssnarperspektivet etablerats relativt nyligen. Munros och Derwings (1995) undersökning om inläraruttal och lyssnarperceptioner kan betraktas som ett pionjärarbete i detta avseende och den kan sägas utgöra grunden för fortsatta undersökningar om

17

temat. Munro och Derwing (1995) studerade tre dimensioner i lyssnarperceptionen:

i) Förståelighet (eng. intelligibility)¹: den objektiva, mätbara förståelsen vilken undersöks genom att lyssnaren till exempel transkriberar, identifierar eller sammanfattar det som talaren har sagt. Förståelighet berättar om hur mycket lyssnaren faktiskt förstår av talarens budskap.

ii) Begriplighet (eng. comprehensibility): lyssnarens uppfattning om lättheten att förstå talet. Begripligheten undersöks genom att lyssnaren graderar begripligheten på en skala (så kallad skalvärdering) och den syftar till en subjektiv upplevelse om hur lätt lyssnaren anser att (ut)talet är att förstå.

iii) Accent / inföddlikhet (eng. accentedness): lyssnarens uppfattning om hur mycket uttalet avviker från ett inföddlikt uttal. Accent studeras genom att lyssnaren graderar inföddlikheten på en skala och den syftar alltså till en subjektiv evaluering av den upplevda inföddlikheten.

Det experimentella upplägget i den här avhandlingen grundar sig på Munros och Derwings (1995) indelning av lyssnarperceptionen i förståelighet, begriplighet och accent (Figur 1, s. 19). I den refererade undersökningen analyserade Munro och Derwing alla tre dimensioner samt deras relation till varandra, och även i senare undersökningar som följer den här traditionen har det oftast fokuserats på relationerna mellan minst två av dessa dimensioner (t.ex. Hahn 2004, Isaacs &

Trofimovich 2012, Trofimovich & Isaacs 2012, Saito m.fl. 2016). I denna avhandling fördjupar jag mig i begripligheten i betydelsen av lyssnarens subjektiva upplevelse.

Vid sidan av frågan om förståelsen har krävt ansträngningar, det vill säga begripligheten som Munro och Derwing definierar den, fokuserar jag också på lyssnarens upplevelse om hur mycket hen anser att hen har förstått av talarens budskap, det vill säga lyssnarens egen uppfattning om förståeligheten.

Den objektiva förståeligheten, som svarar på frågan hur mycket lyssnaren faktiskt har förstått av talarens budskap, samt accent undersöker jag inte i avhandlingen. Avgränsningen grundar sig på inlärningsmålen. Inföddlikheten har inte ansetts vara ett relevant inlärningsmål jämfört med förståeligheten och begripligheten (Levis 2005). Den nivå som talarna i denna avhandling strävar efter att uppnå förutsätter inte heller inföddlikhet av talarna (GLGY 2015). Därför har jag ansett accentens relevans som forskningsmål vara mindre än (förståeligheten och) begripligheten.

Jag undersöker inte heller förståeligheten per se i enighet med Munros och Derwings (1995) metoder, det vill säga objektivt med fokus på hur mycket lyssnaren faktiskt har förstått av talet. Jag beaktar dock förståeligheten i avhandlingen – den utgör grunden för begripligheten och kommunikationen, och även målbeskrivningen för talarna i avhandlingen kan tolkas syfta till

1 Begreppen är inte etablerade i det svenska uttalsforskningsfältet, men med begreppet förståelighet har använts för intelligibility, begriplighet för comprehensibility och brytning för accentedness i tidigare studentuppsatser (t.ex. Sturesson 2016; Eriksson 2013; Björk &

Pagoldh 2013). Dessa benämningar används också i den här avhandlingen med ett undantag - i stället för begreppet brytning använder jag begreppet accent / inföddlikhet.

18

förståeligheten (se målbeskrivningen, s. 13) – men i stället för en objektiv mätning studerar jag förståeligheten genom lyssnarens upplevelse. Valet grundar sig på kontinuumet förståelighet – begriplighet – inföddlikhet och dess förhållande till målsättningen för talarna (se Figur 4, s. 54). Syftet med tidigare undersökningar, som har grundat sig på Munros och Derwings tradition, har ofta varit att jämföra förhållandena mellan dimensionerna, medan syftet med den här avhandlingen är att närmare analysera en del av kontinuumet. Detta val anser jag bättre motsvara undervisningens behov då kontinuumet speglas mot inlärningsmålen för uttalet. Fast traditionell förståelighetsundersökning objektivt uppger hur mycket lyssnaren har förstått av talet, framkommer det dock inte genom att transkribera eller igenkänna om förståelsen har förutsatt stöd eller samarbete (nivå A1 i GERS, Europarådet 2018) eller ansträngningar av lyssnaren (nivå A2 i GERS, Europarådet 2018) (se mer i avsnitt 2.1). I detta avseende uppger förståelighetsundersökning endast en partiell helhetsbild av uttalet – den saknar lyssnarperspektivet som jag fokuserar på i denna avhandling.

För att undersöka både förståeligheten och begripligheten från lyssnarperspektivet skapade jag en ny skala för lyssnartestet. Den följer inte den typ av skala som Munro och Derwing (1995) använde sig av – med ”ytterst lätt att förstå” och ”omöjligt att förstå” i ytterkanterna – utan alla värden på skalan är verbaliserade (se kapitel 4.2.1.). Verbaliseringarna följer kontinuumet förståelighet – begriplighet (– inföddlikhet) och lyssnarens svar uppger den subjektiva uppfattningen om hur mycket lyssnaren själv anser att hen har förstått men också om förståelsen har krävt ansträngningar. Avhandlingens fokus kan alltså sägas balansera mellan Munros och Derwings (1995) dikotomi och målsättningen för talarna och på så sätt ger den en närmare bild av lyssnarperspektivet på inlärartalets begriplighet. Förståelighet, som Munro och Derwing definierar den, och accent kan dock nämnas som intressanta forskningsmål för fortsatta studier.

Det experimentella upplägget i denna avhandling följer också studier där den rapporterade förståeligheten, begripligheten och/eller accenten utgör grunden för att vidare kunna definiera vad ett mer eller mindre förståeligt, begripligt eller inföddlikt tal innebär. Detta har analyserats i tidigare undersökningar genom att förena lyssnarperceptionen med en deskriptiv talanalys. Undersökningarna av denna typ förklarar begripligheten som företeelse ännu närmare och ger tillämpbar kunskap för uttalsundervisningen och inlärningen. Forskningstraditionerna gällande den här typen av mixed methods -undersökningar är ännu yngre. En vägledande studie inom området är Isaacs &

Trofimovichs (2012) undersökning där forskarna dekonstruerade begripligheten.

Traditionen kan sägas grunda sig också på Trofimovich och Isaac (2012) samt Saito m.fl. (2016). Syftet med studierna var att identifiera de lingvistiska drag som relaterar till lyssnarperceptionen (begripligheten och accenten). Detta gjorde Trofimovich och Isaac (2012), Isaacs och Trofimovich (2012) och Saito m.fl. (2016) genom att separera färdigheter i vissa uttalsdrag i de lyssnarvärderade talproven och analysera dragens relation till lyssnarvärderingarna. Även i denna avhandling utgör den rapporterade begripligheten grunden för analys av uttalsdragens relation till lyssnarperceptionen. Relationen analyserar jag i enighet med Isaacs

19

och Trofimovich (2012), Trofimovich och Isaacs (2012) samt Saito m.fl. (2016) genom att studera färdigheter i vissa uttalsdrag i begriplighetsvärderat tal med målet att dekonstruera begripligheten av finskspråkiga gymnasisters uttal av svenska (Figur 1).

FIGUR 1 Det uppbyggda ramverket för denna avhandling. Undersökning om den upplevda begripligheten baserar sig på tradition som följer Munros och Derwings (1995) koncept. Begripligheten studeras genom

forskningstraditionerna inom auditiv fonetik. Analys av begriplighetens förhållande till talarens uttal baserar sig på tidigare studier av Isaacs &

Trofimovich (2012), Trofimovich & Isaacs (2012) och Saito m.fl. (2016), och den utnyttjar traditionerna inom auditiv och även akustisk fonetik.

Talarbakgrunden påverkar talarens uttalsfärdigheter och

lyssnarbakgrunden påverkar lyssnarens förmåga att förstå inlärartalet.

Vid sidan av traditionerna inom perceptoriska uttalsundersökningar om inlärartalet (Munro & Derwing 1995, Isaacs & Trofimovich 2012, Trofimovich &

Isaacs 2012, Saito m.fl. 2016) utnyttjar jag i den här avhandlingen fonetiska metoder. I analyser som baserar sig på lyssnarsvaren utnyttjar jag metoderna inom auditiv fonetik. För att få närmare kunskap om realiseringen av uttalsdrag som relaterar till lyssnarperceptionen lutar jag mig mot traditionerna inom akustisk fonetik (Figur 1).

Som framgår av Figur 1 placerar sig denna avhandling i mitten av två forskningsfält, perceptoriska undersökningar om inlärartalet och fonetik. För

20

uttalsundersökningar av denna typ saknas ett etablerat ramverk och därför är det vanligt i fältet att skräddarsy ramverket enligt de traditioner som bäst motsvarar undersökningens syfte (se även Ullakonoja 2011: 39). Ramverket för denna avhandling består således av undersökningar som internationellt har ansetts vara vägledande inom uttalsforskning om inläraruttalet samt av auditiv och akustisk fonetik.

Det är viktigt att minnas att uttal och lyssnarperception är individuella prestationer som påverkas av talar- och lyssnarmässiga bakgrundsfaktorer.

Bakgrunderna har jag beaktat som delar av ramverket. I denna avhandling anser jag lyssnarbakgrunden omfatta lyssnarens språkliga bakgrund och erfarenhet av inläraruttalet och fonetik och talarbakgrunden uttalsinlärningen, språkinlärningen och talarens språkliga bakgrund. I avhandlingen har jag beaktat talar- och lyssnarbakgrunderna i en av analyserna och uttalsinlärningen och språkinlärningen som talarmässiga bakgrundsfaktorer närmare i en läroboksanalys.