Analys av materialet

Jag har analyserat materialet deduktivt för att få fram ett resultat med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys samt en kvantitativ-deduktiv metod i vilken jag presenterar resultatet med hjälp av frekvenser. Jag har bandat in intervjuerna, transkriberat inspelningarna och sedan analyserat texten. Den metod som jag har använt mig av i examensarbetet bygger på kodning och rekontextualisering, processen där uttalanden sätts in i ett annat sammanhang. Först gås materialet igenom och kodas. Man identifierar och grupperar olika delar av materialet och kategoriserar dessa enligt gemensamma kategorier. Man letar efter olika teman eller kategorier som tas upp gemensamt av flera respondenter i intervjuerna och försöker hitta nyanser och genomgående drag. (Harboe 2013)

Kvalitativa innehållsanalyser är även kända som hermeneutiska analyser. Detta betyder kortfattat att analyserna primärt bygger på tolkning (hermeneutik = läran om tolkningskonst). Arbetet med att tolka och analysera svaren man får inledas redan under datainsamlingen. Saker som kroppsspråk, talpauser, avbrott, tonfall, tvekan och stämningar är svåra att dokumentera, men kan ofta vara det mest intressanta i materialet.

(Harboe 2013)

22

Det finns grovt sett tre punkter som gäller alla kvalitativa analyser. Först och främst så bör man vara källkritisk i sitt tänkande. Hur man än gör sin datainsamling så kommer man inte att få med allt. Källor är nästan aldrig uttömmande och det är sällan möjligt att intervjua alla relevanta aktörer. Därför är det bra att under analysens gång fundera över vissa saker; Är det en särskild situation eller kultur som har haft inflytande på källan?

Är det frågan om förstahands- eller andrahandskunskap? Det vill säga om informanten själv har varit med om det berättade eller om det är något som denne har upplevt i andrahand t.ex. som åskådare. Vilka dolda intressen går att spåra i materialet? Finns det andra källor som motsäger det mina källor påvisar eller bekräftar de varandra?

(Harboe 2013)

Den andra punkten är empati. Den kvalitativa datainsamlingsmetoden och således också innehållsanalysen bygger på empati. Intervjuaren skall kunna sätta sig in i respondenternas värld och således skapa ett tillitsförhållande mellan intervjuare och respondent. När källmaterialet analyseras kan det vara intressant att se om kroppsspråk, tonfall och även non-verbal kommunikation berättar något som inte framkommer i själva intervjun. Det här innebär att intervjuaren spelar en väldigt stor roll i hur bra materialet blir och kan således medföra risker. (Harboe 2013)

Sist men inte minst så bygger innehållsanalys på textanalys. Man tittar på vilka ord och uttryck som används av respondenten. Vilka ord och uttryck används inte? Hur formulerar respondenten svaren? Är det korta eller långa svar? (Harboe 2013)

Eftersom all kvalitativ analys innebär en eller annan form av texttolkning så behöver intervjuerna föras över till text. Det finns flera olika metoder att göra detta. Man kan använda sig av två intervjuare, en som intervjuar och en som noggrant antecknar respondentens svar. Man kan också använda sig av en ljudinspelare. Ifall man gör detta bör man vara medveten om riskerna med att den skapar en konstlad situation. Det blir svårare för respondenten att komma in i en naturlig konversation och glömma bort att han/hon deltar i en undersökning ifall det ligger en ljudinspelare på bordet. Ett annat problem med ljudinspelning är att det lätt blir en större arbetsbörda ifall detta material skall transkriberas än om man antecknar svaren under själva situationen. Oftast är det inte nödvändigt att transkribera hela intervjun, utan bara de väsentligaste delarna av

23

svaren, och detta kan vara svårt att ha koll på ifall intervjun transkriberas i ett senare skede. Samtidigt kan det finnas viktig information man går miste om ifall man inte transkriberar hela intervjun. Oberoende hur man för över talet till text så går man miste om en viss del av materialet. (Harboe 2013)

Även om det är väldigt tidskrävande att transkribera så finns det många fördelar med att forskaren gör det själv. Den som utförde intervjun kommer ofta ihåg situationen själv och kan lättare känna igen och reda upp oklarheter som uppstår. Detta stärker analysmaterialets validitet. Det som forskaren vinner mest på med att själv transkribera materialet är den tidiga överblicken som denne får. Genom att gå igenom intervjuerna en gång till så upplever forskaren materialet en extra gång ur en annan synvinkel. Att få bekanta sig med materialet i ett tidigt skede på detta sätt ger utrymme för reflektioner och slutsatser som kan komma att synas i analysen. (Malterud 2011)

För att rättvist kunna representera informanternas åsikter så använde jag mig även av några direkta citat tagna ur intervjuerna. En del av citaten, som finns i resultatet (se kapitel 8), är översatta och renskrivna av mig för att kunna garantera informanternas anonymitet.

Av de 11 frågorna som ställdes samtliga informanter så var 6 stycken flervals eller ja/nej frågor (se bilaga 1). Svaren på dessa frågor transkriberades inte och har på grund av deras kvantitativa natur inte analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys. Svaren på de slutna frågorna sammanställdes och analyserades deduktivt med hjälp av frekvenser och procentenheter anpassat efter hur informanterna hade svarat på frågorna.

Vid analys av intervjusvaren delades materialet från alla de 16 intervjuerna först upp mellan öppna och de slutna svaren. Av de 11 frågorna som ställdes samtliga informanter så var 6 stycken flervals eller ja/nej frågor (se bilaga 1). Svaren på dessa frågor transkriberades inte och har på grund av deras kvantitativa, slutna natur inte analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys. Svaren på de slutna frågorna sammanställdes och analyserades deduktivt med hjälp av frekvenser. De öppna svaren transkriberades och analyserades sedan i tre olika faser för att framställa en översikt med två huvudteman, fyra stycken högre kategorier under vilka det sammanlagt formades 11 stycken lägre

24

kategorier. I detta stycke förklaras de fyra högre kategorierna samt tillhörande lägre kategorier. De olika lägre kategorierna redovisas för och förklaras under respektive underrubriker i resultatet (se kapitel 8).

Till en början gicks det transkriberade materialet igenom och grupperades baserat på vad det innehöll grovt enligt två olika huvudteman; Arbets- och patientsäkerhet och Säkerhetsbältesanvändning.

Efter detta jämfördes alla de olika intervjusvaren med varandra och likheter samt gemensamma drag identifierades. Dessa kartlades och på basen av de mest genomgående likheterna i intervjusvaren kunde fyra stycken högre kategorier formas.

Den första av dessa, Centralt i arbetssäkerheten, består av svar som reflekterar över hur man upplever arbetssäkerheten under transport och tankar kring denna. Den andra högre kategorin Patientsäkerheten utformas av svar och tankar som på ett eller annat sätt relaterar till patientsäkerheten. Kategorin Påverkande faktorer, som utgör den första av de två kategorierna vars underkategorier direkt handlar om säkerhetsbältesanvändningen, består av svar och reflektioner kring vad som påverkar vårdarens säkerhetsbältesanvändning i vårdutrymmet under transport. Den sista av de fyra högre kategorierna, Upplevelser kring användningen, innehåller tankar och reflektioner kring vårdarnas säkerhetsbältes-användning under ambulanstransport.

25 7 FORSKNINGSETIK

Examensarbetets arbete har i enlighet med Arcadas riktlinjer genomgående följt anvisningarna för god vetenskaplig praxis, utfärdade av forskningsetiska delegationen i Finland år 2012. (Forskningsetiska delegationen, 2012)

Före datainsamlingen godkändes en fritt formulerad ansökan om forskningslov av Räddningsverket i Östra Nyland (se bilaga 2).

Eftersom forskningsfrågorna i examensarbetet är bristfälligt representerade i tidigare forskning i Finland och bygger på att det kan finnas en bakomliggande problematik så ansågs det viktigt att få ärlig information. Detta avspeglas tydligt i metodvalet (se kapitel 6). Det ansågs viktigt att få tag i akutvårdarnas egna åsikter om arbetssäkerheten under transport, för att se om säkerhetsbältesanvändningen upplevs som ett problem eller ens som en central del i arbetssäkerheten. Det innebär att man behöver inleda datainsamlingen utan att samplet vet examensarbetets exakta frågeställning, för att få så ärliga svar som möjligt. Forskningsetiskt så är det ett känsligt ämne, och man ser helst att ingen som helst information undanhålls från informanterna. Som forskningsetiska delegationen skriver under rubriken Etikprövning inom humanvetenskaperna, Etiska principer (2012, punkt 1.5) så kan man avvika från detta om informerat samtycke om förhandsinformationen skulle snedvrida forskningsresultaten. Man skriver även att branch-specifika principer bör iaktas ifall man avviker från informationskraven. I Hoitotieteen tutkimusmetodiikka av Paunonen och Vehviläinen-Julkunen från 1997 skriver man om förhandsinformationen att konflikter kan uppstå gällande hur mycket förhandsinformation man ska ge åt informanterna. Man fastslår här att förhandsinformationen alltid bör vara tillräcklig, men att den fortfarande inte får inverka på resultatets trovärdighet. Denna bok riktar sig främst in på forskningsetiken när det gäller undersökningar i vilka patienter utgör samplet, men jag ser ingen anledning till varför samma etiska principer inte skulle gälla även här.

Jag jobbade mycket med just denna fråga speciellt under metodvals-fasen. Som datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer. Före intervjuerna skickades en inbjudan ut till samtliga akutvårdare på Räddningsverket i Östra Nyland (se bilagor 3

26

& 4). Här förklarades att man på grund av intresset att få så ärlig och ovinklad information som möjligt inte avslöjar examensarbetets exakta frågeställning förrän under själva intervjun, men att den handlar om akutvårdares arbetssäkerhet under transport. Detta ansågs ge tillräckligt med förhandsinformation åt informanterna för att vara etiskt försvarbart samt för att ge samplet tid att fundera över ämnet utan att avslöja vilka frågor som kommer att ställas. Man försäkrade i inbjudan även informanterna om deras garanterade anonymitet och rättighet att avstå från att delta i examensarbetet om så önskas även efter intervjun. Varje informant gav muntligt tillåtande till att använda svaren i examensarbetets resultat.

Materialet från datainsamlingen sparades som ljudinspelningar. Dessa transkriberades och analyserades. Allt material förvarades oåtkomligt för obehöriga och endast jag själv behandlade materialet. Efter att analysen var klar så förstördes ljudinspelningarna samt det transkriberade materialet. För att rättvist kunna representera informanternas åsikter så använde jag mig även av några direkta citat tagna ur intervjuerna. En del av citaten, som finns i resultatet (se kapitel 8), är översatta och renskrivna av mig för att kunna garantera informanternas anonymitet.

27 8 RESULTAT

Efter analys av materialet (se kapitel 6.3) framställdes en översikts-tabell över intervjusvaren innehållande två olika huvudteman, fyra högre kategorier och 11 stycken lägre kategorier (se tabell 1). I detta kapitel förklaras denna tabell och resultatet av datainsamlingen redovisas för. Tabellen presenteras i texten uppdelad enligt de två olika huvudteman för att behålla hög läsbarhet. För den sammansatta versionen av tabellen se tabell 2 under bilagor.

28

Resultatet ur den kvalitativa delen av datainsamlingen redovisas för med hjälp av kvalitativ innehållsanalys medan resultatet från den kvantitativa delen förklaras med hjälp av frekvesner och procentenheter anpassat efter de olika frågorna.

8.1 Centralt i arbetssäkerheten

Bland alla akutvårdare (n=16) ansåg tre stycken att arbetssäkerheten under transport är på en bra nivå, sju stycken tyckte att nivån är godtagbar, medan två stycken upplevde arbetssäkerheten vara i behov av förbättringar. Av samtliga akutvårdare så var det fyra stycken som inte utvärderade arbetssäkerheten som helhet. Av alla informanter (n=16) hade 12 stycken fått utbildning eller direktiv av arbetsgivaren gällande den egna säkerhetsbältesanvändningen. Likartat hade 14 stycken fått utbildning eller direktiv kring patientens bältesanvändning. En informant lät bli att svara på frågan.

Under den högre kategorin Centralt i arbetssäkerheten skapades tre stycken lägre kategorier (se tabell 1). Den första, Den egna säkerhetsbältesanvändningen, var i en eller annan form närvarande i samtliga intervjusvar som en faktor med direkt inverkan på arbetssäkerheten under transport. Den andra lägre kategorin, Patientens säkerhetsbältesanvändning, var näst vanligast och återfanns i många intervjusvar. En del av informanterna förklarade att patientens säkerhetsbältesanvändning inverkar direkt på akutvårdarens egen säkerhet ifall bilen skulle krocka, medan några av informanterna tänkte på patientsäkerheten som en del av arbetssäkerheten.

”Att patienten är fastspänd i bälte påverkar också min och mitt arbetspars säkerhet på det sättet att [patienten] inte flyger omkring som en flipper-boll ifall ambulansen skulle krocka”

Med Utrustningen fastspänd under transport menas säkringen av all lös vård- och arbetsutrustning som finns i ambulansen. Akutvårdarna hade en gemensamt hög respekt för lösa föremåls inverkan på arbetssäkerhet ifall att föraren skulle tvingas bromsa plötsligt, eller om ambulansen skulle krocka.

Dessa tre kategorier var gemensamt representerade i intervjusvaren i så gott som samma grad. Utöver dessa kom informanterna fram med situationer såsom eventuellt våldsamma patienter, vårdsäkerhet (nålar, medicinering och ingrepp), kommunikationen

29

mellan vårdare och förare samt faktorer i direkt samspel med körsäkerheten såsom bilen och däckens skick eller förarens körkunskaper.

8.2 Patientsäkerheten

Bland alla informanter (n= 16) ansåg 13 stycken att patienterna är fastspända i bälte i högre grad än vårdarna under ambulanstransport. Endast en informant bedömde att patienterna är lika ofta bältade och en att vårdarna använder bälte mera än patienterna.

En informant lät bli att svara på denna fråga. Oberoende av den höga upplevda skillnaden i bältesanvändningen så kände av alla informanterna (n=16) tio stycken att patientsäkerheten och arbetssäkerheten är i balans. Två informanter upplevde att patientens säkerhet prioriteras över vårdarens. Ingen tyckte att arbetssäkerheten prioriteras över patientsäkerheten. Fyra stycken informanter svarade inte på frågan.

Under den högre kategorin Patientsäkerheten formades två stycken lägre kategorier (se tabell 1). Den första av dessa två lyder; Patienten är alltid fastspänd i säkerhetsbälte.

Det här är en mening som alla informanter mer eller mindre lika formulerat direkt svarade när de ställdes frågan om patientsäkerheten i förhållande till säkerhetsbältesanvändningen (se bilaga 1 för frågans exakta formulering). Det andra genomgående nämnda fenomenet var att Axelremmar används inte under varje transport. Näst intill alla kompletterade själva sina första svar med denna aspekt.

Informanterna förklarade hur man på Räddningsverket i Östra Nyland har tagit i bruk axelremmar till bårarna men att dessa inte alltid används under transport. Som vanligaste anledning angavs egen lathet eller transportens korta sträcka samt låga medelhastighet.

”Axelremmarna är viktiga, för inte håller vanliga bälten fast patienten på båren om man skulle krocka. [Axelremmarna] blir inte använda tillräckligt ofta, till exempel på korta transporter kommer de inte alltid i användning.”

Utöver dessa två kategorier kom det fram information gällande att man ibland kan hamna att ta upp patientens bälte under transport för ingrepp eller mätningar, att det upplevs finnas betydligt mera direktiv berörande patientsäkerheten än arbetssäkerheten och att patientsäkerheten upplevs vara mest styrd av en utomståendes handlingar,

30

nämligen akutvårdarens, vars säkerhet i sin tur påverkas mest av dennes egna attityd mot arbetssäkerhet.

8.3 Påverkande faktorer

Det skapades två stycken lägre kategorier under den högre kategorin Påverkande faktorer (se tabell 1). Den mest gemensamt nämnda påverkande faktorn var Placering av vårdutrustning i ambulansen. Under den här underkategorin rymdes det många olika sorters svar. Genomgående upplevde akutvårdarna att utrustningen genom sin placering i ambulansen omöjliggör en felfri bältesanvändning ifall du behöver utrustning under transporten. Behovet av att sträcka sig efter en spypåse var under den här kategorin den genomgående vanligaste anledningen till att ta lös bältet. Även utrustningsinställningar framkom frekvent som en anledning till att ta lös bältet, som till exempel inställningar på monitorutrustningen.

”Utrustningens placering påverkar mest. Eller någon absolut nödvändig åtgärd. Oftast är det väl någon form av mätning. Som exempel så räcks jag inte åt att mäta blodtryck om jag sitter i vårdarstolen och använder säkerhetsbälte.”

Det här var ett fenomen som återkom genomgående. Akutvårdarna förklarade hur de ur den stol som de som vårdare använder inte kan komma åt den utrustning de behöver för att vårda patienten eller göra mätningar. Man konstaterade flera gånger hur ambulansens design inte är i enlighet med det dagliga behovet, men att man på Räddningsverket i Östra Nyland jobbar med frågan och kommer att placera om en del av utrustningen inom en snar framtid. Det kom i intervjuerna fram att ifall man sitter i vårdarstolen som finns vid patientens huvudända så upplevs man ha bra möjligheter att vårda patienten, göra mätningar och få tag i vårdtillbehör utan att avlägsna säkerhetsbältet. Detta är dock en stol som inte används i stor utsträckning vid icke akut-sjuka patienter, eftersom det upplevs förvärra patientkontakten ifall man sätter sig bakom huvudet väldigt nära intill patienten.

”Jag tror att det är omöjligt att göra en ambulans så att allting skulle finnas tillgängligt utan att stiga upp ur stolen. Men om man ens kunde få de saker man behöver dagligen flyttade inom räckhåll så vore det bra.”

31

Det här fenomenet kan tolkas som att ambulanserna är designade för att stödja arbetet med de mest kritiskt sjuka patienterna, även om de transporterna i slutändan är väldigt få till antalet. Samtidigt så ställer en sådan ambulansdesign till med problem i dagliga transporter av patienter med mindre vårdbehov på grund av utrustningens placering.

Med Plötsligt behov att utföra vårdåtgärd åt patienten, den andra lägre kategorin, menas sådana handlingar som berör patientens vård eller undersökning av denne. Även här var det illamående som var den vanligaste orsaken till att ta lös bältet. En patient som plötsligt börjar spy behöver vändas i sidoläge, vilket i praktiken upplevdes vara omöjligt att utföra bältad i vårdstolen. Andra ofta nämnda faktorer som föll under den här kategorin var mätning av blodtryck, inställningsändringar på infusioner, läkemedelsbehandling eller vårdingrepp såsom till exempel öppnande av i.v.-infart.

De svar som presenterades i dessa två tidigare nämnda lägre kategorier var genomgående överlägset representerade i intervjusvaren. Övriga faktorer som nämndes var bland andra dålig förberedelse, behov av att meddela någonting till föraren så att han säkert hör det, våldsamma patienter på grund av behovet att prioritera självförsvar eller möjlighet till snabb flykt över bältesanvändningen, trafikrelaterade faktorer såsom väglag och hastighet samt vårdarens egen attityd mot bältesanvändningen.

8.4 Upplevelser kring användningen

Av alla akutvårdare som i intervjuerna uppskattade sin säkerhetsbältesanvändning som vårdare under ambulanstransport (n=16) ansåg man sig i medeltal använda bälte 84% av all transporttid. Det lägsta angivna värdet var 20% och det högsta 99%. En informant valde att inte uppskatta sin användningsgrad. Motsvarande användningsprocent som förare i ambulans samt förare utanför arbetslivet blev i medeltal 100% (n=16). Bland akutvårdarna (n=16) upplevde 8 stycken att de som vårdare vill använda säkerhetsbältet mera än vad de gör, medan 5 stycken ansåg att de alltid kan använda bältet när de vill.

Tre stycken informanter lät bli att ta ställning till huruvida de alltid kan använda bältet när de vill.

Som den högre kategori bestående av mest materia så formades det under Upplevelser kring användningen fyra stycken lägre kategorier (se tabell 1). Att informanterna, som

32

den första lägre kategori hävdar, Strävar efter att alltid använda säkerhetsbältet kom klart och tydligt fram i intervjusvaren. Informanterna förklarade genomgående hur man borde och de gärna skulle använda sig av bälte hela tiden. Detta fenomen är nära kopplat till den andra lägre kategorin, nämligen att akutvårdarna är Medvetna om risker med att inte använda sig utav säkerhetsbälte under transport. I några svar förklarade informanten konkret hur en krock i medel- eller hög hastighet ökar rejält på skade- eller dödsrisken ifall man inte använder sig utav säkerhetsbälte, medan informanter i andra svar mera underförstått konstaterade att säkerhetsbälte självklart borde användas alltid när det går.

Även den lägre kategorin Går inte att vårda och vara bältad samtidigt framkom frekvent i intervjusvaren. Det här var något som tog många former i svaren.

”Säkerhetsbälte inverkar såklart direkt på arbetssäkerheten. Men om patienten behöver vårdas eller om det behöver göras mätningar så, då är det inte alltid möjligt [att använda

”Säkerhetsbälte inverkar såklart direkt på arbetssäkerheten. Men om patienten behöver vårdas eller om det behöver göras mätningar så, då är det inte alltid möjligt [att använda