MILJÖTILLSTÅNDSVERK TILLSTÅNDSBESLUT
Nr 34/2006/1
Dnr LSY-1999-Y-106
Helsingfors Givet efter anslag
28.12.2006
ÄRENDE Avledande av avloppsvatten i havet i Vasa stad
SÖKANDE Vasa stad
PB 3, 65101 VASA
ANSÖKAN OCH ANHÄNGIGGÖRANDET
Vasa stad tillställde 30.3.1999 Västra Finlands vattendomstol (från 1.3.2000 Västra Finlands miljötillståndsverk) en ansökan om att få tillstånd enligt vattenlagen för avledande av Vasa stads och Kors- holms kommuns avloppsvatten från Påttska reningsverket ut i havet på det nuvarande utsläppsstället.
TIDIGARE BESLUT
Västra Finlands vattendomstols beslut nr 107/1985/3
Västra Finlands vattendomstol beviljade 6.3.1986 genom sitt beslut nr 107/1985/3 Vasa stad tillstånd att avleda avloppsvatten från Påttska reningsverket ut i Storviken i Kråkfjärden, från Sundom- området via Ådrandiket ut i Södra Stadsfjärden samt från Företagar- centralen i Gamla Vasa ut i det öppna diket Grundfjärdsbäcken och därifrån vidare via Toby å ut i Södra Stadsfjärden tills vidare, dock högst tills det beslut vinner laga kraft som skall ges på den nya till- ståndsansökan som bestämts bli inlämnad före slutet av år 1992.
I tillståndsbestämmelserna var, med bräddningar och förbirinningar medräknade, de såsom kvartalsmedelvärden beräknade maximi- halterna för avloppsvattnets BOD7ATU-värde och fosfor, och de mini- mireningseffekter som skall uppnås för dessa, följande:
till 30.6.1990 från 1.7.1990 mg/l % mg/l % BOD7ATU, O2
Fosfor, P
20 1,5
90 85
15 1,0
90 90 Ledandet av Företagarcentralens avloppsvatten till Påttska renings- verket skulle inledas senast 1.7.1988.
Vasa stad skulle före 30.6.1988 förlänga Påttska centralrenings- verkets utloppsrör ut i Kråkfjärden till ca 150 m avstånd från strand- linjen (nuvarande utsläppsställe)
För att bevara fiskbeståndet ålades Vasa stad att årligen från år 1987 utplantera 30 000 gösyngel och 2 000 havsöringsyngel.
I fråga om skadorna och de ersättningar som skall betalas med an- ledning av dem, samt i fråga om de åtgärder som avses i 11 kap. i vattenlagen, bestämdes att ärendet skall behandlas vid en syneför- rättning i enlighet med 18 kap. i vattenlagen, vid vilken skulle utre- das även de skador och men som eventuellt orsakats av det avle- dande av avloppsvatten som genomförts med stöd av det tillstånd som hade beviljats år 1979.
Västra Finlands vattendomstols beslut nr 84/1994/3
Efter att ovannämnda syneförrättning hade avslutats gav Västra Fin- lands vattendomstol 7.12.1994 beslut nr 84/1994/3 om ersättning och kompensation för skador, men och andra förluster av förmåner till följd av avledandet av Vasa stads avloppsvatten i havet.
Vasa stad ålades att betala ersättning till ägare eller innehavare av strandfastigheter för den försvårade användning för rekreations- ändamål som orsakats av avledandet av avloppsvatten fram till slu- tet av år 1994, till ägare av vattenområden för den nedgång i avkast- ningen från fisket som orsakats av avledandet av avloppsvatten lika- så fram till slutet av år 1994, samt till yrkesfiskare för fiskekostnader, förlängda resor, tilläggsarbete och fångstminskning som orsakats av avledandet av avloppsvatten fram till slutet av år 1992. Ersättandet av de skador som åsamkats eller åsamkas yrkesfiskarna efter år 1992, eller av andra skador som orsakas efter år 1994 bestämdes bli behandlade senare samtidigt.
För att kompensera de fiskeriekonomiska skador som orsakas av avledandet av avloppsvatten ålades Vasa stad att årligen från år 1995 utplantera 30 000 i genomsnitt minst 7 cm långa gösyngel och 60 000 i genomsnitt minst 10 cm långa ensomriga sikyngel. De i för- pliktelsen ingående fiskarterna kan bytas ut genom en gemensam överenskommelse mellan fiskelagen, landsbygdsnäringsdistriktet och Vasa stad, eller om det anses behövligt kan en motsvarande penningsumma enligt överenskommelse användas till andra nöd- vändiga åtgärder för att förebygga eller minska de skador som åsamkas fiskbeståndet eller fisket.
Vattenöverdomstolen vidmakthöll vattendomstolens beslut genom sitt beslut nr 91/1996, givet 20.6.1996. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade inte besvärstillstånd i ärendet.
Västra Finlands vattendomstols beslut nr 35/1995/3
Västra Finlands vattendomstol beviljade 31.5.1995 genom sitt beslut nr 35/1995/3 Vasa stad det nuvarande, tills vidare gällande till- ståndet att avleda avloppsvatten i havet från Påttska centralrenings- verket ut i Storviken i Kråkfjärden och från Sundomområdet via Åd- randiket ut i Södra Stadsfjärden.
I fråga om BOD7ATU-värdet och fosforn bibehölls maximihalterna och minimireningseffekterna oförändrade i kraven för avloppsvatten- behandlingen (BOD7ATU: 15 mg O2/l och 90 %, fosfor: 1,0 mg P/l och 90 %). Dessutom förutsätter beslutet en så effektiv oxidering av ammoniumkvävet som möjligt under årets varma månader.
Avloppsvattnen från Sundomområdet skulle man enligt beslutet bör- ja leda till Påttska centralreningsverket före 1.7.1997.
Vasa stad skulle före slutet av år 1996 tillställa Västra Finlands mil- jöcentral en utredning om avledandet av avloppsvatten längre ut i havsområdet, och före slutet av år 1997 en utredning om ändring av reningsverket till ett sådant att det uppfyller kraven i statsrådets be- slut (365/94). I utredningen skulle uppmärksamhet fästas särskilt vid kvävets betydelse i havsområdet utanför Vasa och vid hur det bl.a.
med beaktande av klimatfaktorer är behövligt och möjligt att minska kvävebelastningen.
Vasa stad ålades att betala förhandsersättningar för tiden 1995–
1999 till ägare eller innehavare av strandfastigheter för den för- svårade användning för rekreationsändamål som orsakas eller har orsakats av avledandet av avloppsvatten, och till ägare av vattenom- råden för den nedgång i avkastningen från fisket som orsakas eller har orsakats av avledandet av avloppsvatten.
Förpliktelsen om utplantering av fisk bibehölls oförändrad.
Tillståndshavaren skulle före slutet av mars år 1999 lämna in en an- sökan om översyn av tillståndsbestämmelserna och om bestäm- ningen av slutliga ersättningar för de till följd av avledandet av av- loppsvatten orsakade skadorna, menen och andra förmånsförluster, inklusive de förluster som åsamkats yrkesfiskarna efter år 1992.
Vattenöverdomstolen vidmakthöll vattendomstolens beslut genom sitt beslut nr 92/1996, givet 20.6.1996. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade inte besvärstillstånd i ärendet.
Österbottens arbetskrafts- och näringscentrals beslut Dnr 498/871/97
Österbottens arbetskrafts- och näringscentral ändrade 17.6.1998 genom sitt beslut Dnr 498/871/97 förpliktelsen om fiskutplanteringen på så sätt att sik och havsöring utplanteras årligen i en mängd som motsvarar den av vattendomstolen bestämda utplanteringsförpliktel- sens värde i markbelopp. Förpliktelsens värde i pengar beräknas en-
ligt priset på 30 000 i genomsnitt minst 7 cm långa gösyngel och 60 000 i genomsnitt minst 10 cm långa ensomriga sikyngel.
SYNEFÖRRÄTTNING
Vattendomstolen bestämde 9.4.1999 att ansökan skall behandlas vid en syneförrättning enligt 18 kap. i vattenlagen och förordnade 24.5.1999 äldre ingenjör Matti Seppälä från Västra Finlands miljö- central till förrättningsingenjör. Vattendomstolen förutsatte att syne- förrättningen är slutförd före 31.12.2000.
På Västra Finlands miljöcentrals framställan återkallade Västra Fin- lands miljötillståndsverk 13.11.2000 det förordnande som utfärdats för Matti Seppälä och förordnade diplomingenjör Tommi Muilu från Tavastlands miljöcentral till ny förrättningsingenjör. Samtidigt för- längde miljötillståndsverket den tidsfrist som reserverats för genom- förandet av syneförrättningen till 31.12.2001.
Förrättningsingenjören bad 8.12.2000 sökanden komplettera sin an- sökan med en i 42 § i vattenförordningen avsedd en beräkning av den nytta och de men och andra förluster av förmåner som företaget medför. Sökanden kompletterade ansökan 28.1.2004.
Förrättningsingenjören bad 23.5.2001 Västra Finlands miljöcentral med stöd av 18 kap. 1 § 3 mom. i vattenlagen, till förrättningen för- ordna en sakkunnig i frågor som gäller vattenkvalitet och -status samt fiskerihushållning
Vid de överläggningar som hölls 17.9.2001 i Västra Finlands miljö- tillståndsverk kom man som ny tidsfrist för förrättningen överens om slutet av år 2003. Miljötillståndsverket förlängde 8.1.2004 tidsfristen till 28.2.2005.
Förrättningsingenjören kallade 11.3.2004 med stöd av 18 kap. 1 § 2 mom. i vattenlagen Erik Risberg och Mikael Höglund från Vasa stad till gode män.
Det i 18 kap. 3 § i vattenlagen förutsatta synesammanträdet hölls i Vasa 3.6.2004.
Västra Finlands miljöcentral förordnade 16.9.2004 med stöd av 18 kap. 1 § 3 mom. i vattenlagen överinspektör Riitta Ikäheimo från Ny- lands miljöcentral till sakkunnig vid syneförrättningen.
På basis av synesammanträdet och den sakkunniges utredning bad förrättningsingenjören 15.12.2004 sökanden komplettera ansökan närmast i fråga om kontrollresultat, fastigheter inom det område som påverkas, yrkesfiskare och yrkesfisket.
Västra Finlands miljötillståndsverk beviljade 30.9.2005 förrättnings- ingenjören tilläggstid till 15.2.2006 för slutförandet av syneförrätt- ningen.
Förrättningsmännen har genom besök på platsen gjort sig förtrogna med projektets verkningar och förhållandena på det sätt som vatten- lagen förutsätter.
Förrättningsmännen har tillsammans satt upp syneinstrumentet med beaktande av förpliktelserna i vattenlagen och vattenförordningen. I syneinstrumentet har beaktats även till de brev som kommit till för- rättningsingenjören per post före synesammanträdet och efter det.
Förrättningsingenjören har på det sätt som bestäms i 18 kap. 9 a § i vattenlagen (553/94) genom att kungöra ärendet i Vasa stad och Korsholms kommun berett parterna tillfälle att framställa anmärk- ningar, yrkanden eller påpekanden till miljötillståndsverket senast 3.4.2006. Kopior av ansökan, syneinstrumentet och ersättningsför- slaget har varit offentligt framlagda i Vasa stad och Korsholms kom- mun 15.2.2006–3.4.2006. I tidningarna Pohjalainen och Vasabladet har 10.2.2006 annonserats om att handlingarna hålls framlagda.
PROJEKTBESKRIVNING OCH FÖRRÄTTNINGSMÄNNENS FRAMSTÄLLAN
Avloppsverksamheten inklusive avloppsvattenbehandlingen sköts i Vasa av det av staden ägda Vasa Vatten i form av ett från stadens bokföring åtskilt affärsverk.
Avloppsvattnen och behandlingen av dem Påttska reningsverket
Påttskas aktivslamanläggning blev färdig år 1971. Simultanfällning av fosfor togs i bruk vid reningsverket år 1975. Som fällnings- kemikalie användes till att börja med ferrosulfat, numera ferrisulfat.
Under den varma årstiden har ammoniumkvävet i mån av möjlighet oxiderats genom nitrifiering.
Reningsverket har utvidgats och verksamheten har förbättrats flera gånger. Vid reningsverket togs år 1998 en flotationsenhet i bruk, som är avsedd för behandlingen av förbehandlade avloppsvatten som leds förbi reningsverkets aktivslamsteg, och i exceptionella si- tuationer också för förbättringen av aktivslamstegets resultat.
Reningsverkets dimensionerande värden är enligt ansökan följande:
- medelflöde, Qmed 40 600 m3/d - dimensionerande flöde, qdim 2 550 m3/h
- BOD7 7 820 kg O2/d
Som förbehandling av avloppsvattnet finns sand- och fettavskiljning.
Någon försedimentering finns inte. Aktivslamsteget omfattar fem lin- jer luftningsbassänger (10 bassänger, volym totalt 5 500 m3) och sex par eftersedimenteringsbassänger (12 bassänger, volym totalt 7 625 m3, yta 2 460 m2). De två flotationsbassängernas volym är totalt 364 m3 och yta 182 m2.
Avloppsvattnen leds från reningsverket ut i Storviken i Kråkfjärden utanför Brändö till ca 150 meters avstånd från stranden.
Avloppsslam
Vid reningsverket uppkommer avloppsslam ca 12 000–14 000 m³/a som torkats till en torrsubstanshalt på i medeltal ca 17 %. Största de- len av avloppsslammet har sedan år 1994 transporterats till Stor- mossens avfallsanläggning i Korsholm, där det utnyttjas i produk- tionen av biogas. I exceptionella situationer, då man inte kunnat för- fara på så sätt, har slammet förts till avstjälpningsplatsen eller (år 2005) till Östermark för kompostering.
Medelvärdena för avloppsslammets pH-värde, torrsubstans-, när- ings- och tungmetallhalter var år 2005 (åtta undersökningsgånger) följande:
pH Ka P N K Ca Mg Mn - g/kg g/kg mv
Medelvärde Minst Störst
7,0 6,9 7,1
155 130 180
23 19 26
49 45 54
2,9 2,3 4,5
16,5 13 21
2,2 2,1 2,7
0,32 0,23 0,41 As Hg Cd Co Cr Cu Pb Ni Zn mg/kg mv
Medelvärde Minst Störst
3,0 1,8 4,1
0,6 0,2 1,3
0,8 0,6 1
9,5 8,2 11
22 14 41
205 170 240
20 10 49
22 17 28
620 540 700 Avloppsnätet och avloppsvattenbelastning som letts till reningsverket
Vid Påttska reningsverket behandlas nu närmare 60 000 invånares avloppsvatten. Andelen industriavloppsvatten av den totala mängd- en avloppsvatten är ca 10 %. Vid reningsverket behandlas alla av- loppsvatten från Vasa stads avloppsområde och största delen av av- loppsvattnen från Korsholms kommuns avloppsområde. Avlopps- vattnen från Sundomområdet, som inte är detaljplanerat, har letts till reningsverket från år 1997, avloppsvattnen från Solfområdet i Kor- sholms kommun från år 1998 och avloppsvattnen från Veikars- Tobyområdet från år 2001.
Den avloppsvattenmängd som behandlas vid reningsverket är nuför- tiden i medeltal ca 7 milj. m3/a. Mängden varierar närmast beroende på dag- och läckvattnen. Vid sidan av byggandet av nya avlopp har gamla avlopp sanerats årligen. Saneringarna har varit inriktade på en omändring av det gamla kombinerade avloppssystemet till ett se-
parat avloppssystem och på andra objekt som konstaterats vara vik- tiga i de läckageutredningar som Vasa stad och Korsholms kommun låtit göra. Avloppens totala längd var 464 km i slutet av år 2003.
Årsmedelvärdena för det till reningsverket ledda avloppsvattenflödet, för bräddningen vid reningsverket samt för reningsverkets BOD7ATU-, fosfor- och kvävebelastningar, beräknade med bräddningar medräk- nade, är för åren 1991–2005 följande:
Flöde, m3/d Inkommande belastning, kg/d År
Totalt Brädd- ning
BOD7ATU, O2 Fosfor, P Kväve, N 1991
1992 1993 1994 1995
18 700 20 600 19 300 18 100 18 000
79 90 155 265 30
3 600 3 200 2 900 3 100 3 400
134 132 125 127 134
770 700 810 850 910 1996
1997 1998 1999 2000
17 200 18 200 19 800 17 300 19 000
79 10 1 0 0
4 300 4 400 5 000 5 500 5 300
140 138 154 161 153
870 930 920 1 020 990 2001
2002 2003 2004 2005
19 100 17 100 18 200 17 300 17 800
0 0 0 0 0
4 800 4 700 4 500 4 900 4 500
142 135 148 157 163
1 030 1 020 1 020 1 110 1 080 Reningsresultat och utsläpp i havet
Hittillsvarande situation
Årsmedelvärdena för de i havet avledda BOD7ATU-, fosfor- och kvä- veutsläppen, för haltvärdena i det i havet avledda avloppsvattnet och för reningseffekten är för åren 1991–2005 följande:
BOD7ATU, O2 Fosfor, P Kväve, N År
kg/d mg/l % kg/d mg/l % kg/d mg/l % 1991
1992 1993 1994 1995
230 250 250 260 270
12 12 13 15 16
94 93 91 92 92
11,0 12,6 11,8 11,8 13,4
0,6 0,6 0,6 0,6 0,7
92 91 91 91 90
480 520 560 600 660
26 25 29 33 37
38 26 31 29 27 1996
1997 1998 1999 2000
280 250 230 250 240
16 14 12 14 13
93 94 95 95 95
10,9 11,7 12,4 9,5 11,6
0,6 0,6 0,6 0,6 0,6
92 92 92 94 92
610 610 580 590 660
36 33 29 34 35
30 34 37 43 33 2001
2002 2003 2004
280 260 130 190
15 15 7 11
94 94 97 96
13,3 10,0 5,9 8,8
0,7 0,6 0,3 0,5
91 93 96 94
610 590 610 630
32 35 34 37
41 43 40 43
2005 230 13 95 9,4 0,5 94 670 38 37 Reningsverkets centrala drifts- och utsläppskontrollresultat, beräkna- de som kvartalsmedelvärden, var år 2005 följande:
Period Månader
I 1–3
II 4–6
III 7–9
IV 10–12
I–IV 1–12 Flöde
Totalt m3/d 18 500 19 100 16 700 17 000 17 800
BOD7ATU, O2 Inkommande Ut i havet Inkommande Ut i havet Reningseffekt
kg/d kg/d mg/l mg/l %
4 600 260 250 14 94
4 700 290 250 15 94
3 900 200 230 12 95
4 900 180 290 10 96
4 500 230 250 13 95 CODCr, O2
Inkommande Ut i havet Inkommande Ut i havet Reningseffekt
kg/d kg/d mg/l mg/l %
10 100 1 770 550 96 83
10 700 1 860 560 97 83
9 100 1 290 550 77 86
11 200 770 660 45 93
10 300 1 420 580 80 86 Fosfor, P
Inkommande Ut i havet Inkommande Ut i havet Reningseffekt
kg/d kg/d mg/l mg/l %
160 9,7 8,6 0,52 94
190 9,5 9,7 0,49 95
140 7,9 8,2 0,47 94
170 10,4 9,9 0,61 94
163 9,4 9,1 0,53 94 Kväve, N
Inkommande Ut i havet Inkommande Ut i havet Reningseffekt
kg/d kg/d mg/l mg/l
%
1 150 710 62 39 38
1 080 760 56 40 29
1 040 620 62 37 40
1 030 600 61 36 41
1 080 670 60 38 37 NH4-N
Ut i havet Ut i havet Nitrif. grad
kg/d mg/l %
470 25 59
480 25 55
150 9 85
220 13 79
330 19 69 Susp.substans
Ut i havet Ut i havet Reningseffekt
kg/d mg/l %
360 20 94
270 14 96
250 15 95
190 11 98
270 15 96 Lösl. P1)
Slamhalt Slambelastning Ytbelastning4) Temperatur5)
mg/l
2) 3)
m/h
oC
0,25 4,0 0,21 0,34 8,8
0,26 4,4 0,20 0,33 11,7
0,11 4,2 0,18 0,27 18,0
0,27 4,5 0.20 0,28 12,8
0,22 4,3 0,20 0,30 12,8
1) Fosforhalten i ett filtrerat prov av behandlat avloppsvatten
2) Aktivslamhalt i luftningsbassängerna, kg MLSS/m3
3) kg BOD7ATUx kg MLSS-1x d-1
4) Eftersedimenteringsbassängernas hydrauliska ytbelastning
5) Det behandlade avloppsvattnets (aktivslamprocessens) temperatur
Medelvärdena för de tungmetallmängder och -halter (zink, krom, nickel och koppar) som letts till reningsverket och därifrån ut i havet var år 2005 (åtta undersökningsgånger) följande:
Zink, Zn Krom, Cr Nickel, Ni Koppar, Cu Inkommande
Ut i havet Inkommande Ut i havet
kg/d kg/d mg/l mg/l
5,9 8,1 0,35 0,47
0,14 < 0,05 0,008 < 0,003
0,40 0,33 0,023 0,019
1,88 1,43 0,11 0,08 Kadmium-, bly- och cyanidhalterna låg år 2005 under bestämnings- gränsen.
Vasa stad ledde till juni år 1997 från Sundomområdet 220–240 invå- nares avloppsvatten, som behandlats i slamavskiljare, till det i Södra Stadsfjärden utmynnande Ådrandiket, vilket dessutom belastas av uppskattningsvis 500 invånares avloppsvatten som avleds från fas- tighetsvisa avlopp. De av sökanden i Ådrandiket under åren 1994- 1997 avledda BOD7ATU-, fosfor- och kväveutsläppen har beräknats ha varit i medeltal ca 3 kg O2/d, 1 kg N/d ja 0,3 kg P/d.
De punktutsläpp som belastar åarna med utlopp i Södra stadsfjärden är små, varför de har räknats med i den diffusa belastningen.
Effektivering av avloppsvattenbehandlingen
Utvecklingen av avloppsverksamheten är under de närmaste åren huvudsakligen inriktad på att förbättra avloppsnätets funktion och minska mängden läckvatten. Kontrollen av industriavloppsvatten och andra avvikande avloppsvatten effektiveras. Vid reningsverket har man från mitten av 1980-talet gjort flera investeringar som ökar re- ningsverkets effekt och funktionssäkerhet, och reningsverkets drift har kontinuerligt utvecklats genom försök och undersökningar. Sö- kanden har för avsikt att fortsätta att utveckla reningsprocesserna med reglerings- och optimeringsåtgärder samt genom att förnya och modernisera den äldsta tekniken.
Förrättningsmännen har ansett att avloppsvattenbehandlingen skall effektiveras i fråga om biologisk och kemisk syreförbrukning, fosfor, kväve och suspenderad substans före 1.7.2009. I sin motivering har förrättningsmännen hänvisat till Helsingforskommissionens rekom- mendation (15.3.1995) om minskning av de utsläpp till Östersjön som kommer från land, statsrådets principbeslut (19.3.1998) om må- len för skydd av vattnen fram till år 2005, det av miljöministeriet 30.3.2000 godkända handlingsprogrammet för att uppnå målen i statsrådets beslut, statsrådets principbeslut (26.4.2002) om åtgärder för att skydda Östersjön (Finlands program för skydd av Östersjön) samt till det motiverade yttrande i enlighet med artikel 226 EG, som Europeiska gemenskapernas kommission gett till Finland om tillämp- ningen av artikel 5 i rådets direktiv 91/271/EEG om rening av av- loppsvatten från tätbebyggelse, vilket emottagits av statsrådet 1.4.2004.
De maximivärden för halten i det avloppsvatten som avleds i havet och de minimivärden för behandlingseffekten som förrättningsmän- nen har föreslagit som reningskrav för avloppsvattnet och använt som grund för utsläppskalkylerna i skadeberäkningen, är följande:
Till 30.6.20091) Från 1.7.2009 Utsläpps-
parameter Halt, mg/l Effekt, % Halt, mg/l Effekt, % BOD7ATU, O2
CODCr, O2
Fosfor, P Kväve, N Susp.subst.
15 (10) 125 (75) 0,8 (0,5) - (-) 35 (15)
90 (95) 75 (80) 92 (95) - (-) 90 (95)
10 75 0,3 - 15
95 80 95 70 95
1) Värdena inom parentes är målvärden
Ovannämnda värden för halten och behandlingseffekten beräknas för kvävets del som årsmedelvärden och till övriga delar som kvar- talsmedelvärden, med förbitappningar och bräddningar som sker vid reningsverket och från det tillhörande avloppsnätet samt andra ex- ceptionella situationer medräknade.
Dessutom har förrättningsmännen ansett att till följande tillstånds- ansökan bör bifogas en plan om minskningen av menliga mikrober som finns i det avloppsvatten som avleds i havet. För ammonium- kvävets del har förrättningsmännen ansett att det nuvarande re- ningskravet för avloppsvattnet är tillräckligt.
Om man förfar i enlighet med de reningskrav för avloppsvattnet som förrättningsmännen har föreslagit, skulle de fosfor- och kväveutsläpp som avleds i havet minska till ungefär hälften av de nuvarande, på så sätt att från 1.7.2009 skulle det genomsnittliga fosforutsläppet vara högst 5,5 kg P/d och det genomsnittliga kväveutsläppet högst 290 kg N/d.
Ändring av avloppsvattnets utsläppsställe
I de utredningar om avledandet av avloppsvattnet längre ut i havet som har gjorts enligt Västra Finlands vattendomstols beslut nr 35/1995/3 har man närmare granskat fyra alternativ till utsläpps- ställen. I alternativen 1–3 förutsätter avledandet av avloppsvatten pumpning. Alternativen och de av dem förutsatta byggkostnaderna utan muddringskostnader är i 1999 års prisnivå följande:
Alternativ Utloppsrörets
längd, m
Byggkostnader totalt, €
0, Nuvarande 180 0 1, Kråkfjärdens mellersta
del
1 500 970 000 2, Farleden, ca 1,5 km
från spetsen av Vasklot
4 200 2 220 000 3, Farleden, ca 3 km
från spetsen av Vasklot
5 300 2 650 000
Utsläppsstället i alternativ 1 ligger mitt i Kråkfjärden. Vattendjupet i området är 4–5 m. Utspädningsförhållandena är måttliga.
Utsläppsställena i alternativen 2 och 3 är belägna i Korshamnsfjärd- en. Vattendjupet är vid båda utsläppsställena 8–9 m och ström- marna späder ut avloppsvattnet effektivt.
Förrättningsmännen har utrett verkningarna på de ovannämnda tre nya utsläppsställena av avledandet av avloppsvatten som har be- handlats enligt de reningskrav de har föreslagit som börjar gälla från 1.7.2009, och jämfört dem med verkningarna på det nuvarande ut- släppsstället.
Antalet bebodda eller för rekreationsändamål använda fastigheter och allmänna badstränder, som är belägna i de strandskadeområ- den som har uppskattats på nedan presenterade grunder, är för de olika alternativen till utsläppsställe följande:
Alternativ 0 1 2 3
Skadeområden, över 5 %1) Strandfastigheter, st.
Badstränder, st.
80 5
10 0
2 0
10 0 Skadeområden, under 5 %1)
Strandfastigheter, st.
Badstränder, st.
70 1
260 2
100 0
150 0 Totalt
Strandfastigheter, st.
Badstränder, st.
150 6
270 2
100 0
160 0
1) Minskning av strandfastighetens rekreationsvärde som orsakas av sö- kandens avloppsvatten.
De sammanräknade arealerna av de fiskeriekonomiska skadeområ- den som har uppskattats på nedan presenterade grunder, och total- beloppen av de ersättningar som sökanden skall betala för fiskeri- skadorna, är för de olika alternativen till utsläppsställe följande:
Alternativ 0 1 2 3
Skadeområden totalt, ha 2 510 2 510 2 840 2 790 Årsersättningar totalt, €/a 19 290 19 320 18 780 19 200 Förrättningsmännen har omfattat utlåtandet från den sakkunnige vid syneförrättningen och ansett utsläppsstället i alternativ 1 (Kråk- fjärdens mellersta del) vara det bästa. Vid utsläppsstället i alternativ 1 är utspädningsförhållandena klart bättre än nuvarande. I framtiden skulle det bli omkring tio strandfastigheter som omfattas av ersätt- ningarna. Det fiskeriekonomiska menet skulle annars hållas på samma nivå som vid användningen av nuvarande utsläppsställe, men skadorna för yrkesfiskarna skulle kunna bli kraftigare i Kråk- fjärden. Kråkfjärden är emellertid inte något särskilt betydande fångstområde för yrkesfiskarna på grund av de nuvarande eutro- fieringsolägenheterna.
Havsområdet utanför Vasa och användningen av det Allmän beskrivning och hydrografi
De största fjärdarna utanför Vasa är Storfjärden och Korshamns- fjärden. Närmare staden ligger Domarskärsfjärden, Kråkfjärden, Nor- ra stadsfjärden samt Södra stadsfjärden, i vilken båda åarna i områ- det, Toby å och Solf å, har sitt utlopp.
Kråkfjärden och Domarskärsfjärden bildar en sammanhängande, ca 12 km2stor bassäng. Bassängen har ett medeldjup på ca 4 m och vattnet i den byts ut huvudsakligen via Strömsö sund samt mellan Vasklot och Domarskär. I närheten av farleden är vattendjupet 7–9 meter. Djup på 10 meter nås på fem kilometers avstånd från Vasklot.
På ca 10 km avstånd från Vasklot västerut finns ett bälte av öar som begränsar vattenutbytet.
Avloppsvatten som avletts från Påttska reningsverket bildar huvud- delen av punktbelastningen på havsområdet utanför Vasa. I fram- tiden accentueras den diffusa belastningens betydelse när avlopps- reningsverkets effekt förbättras.
Naturaområden
I omedelbar närhet av avloppsvattnens verkningsområde finns inga områden som hör till nätverket Natura 2000. De närmaste Natura- områdena är Kvarkens skärgård (FI0800130) och Sundomfjärden (FI0800057). Båda är till sin områdestyp SCI- och SPA-områden.
Man har börjat leda avloppsvattnen till det nuvarande utsläppsom- rådet redan länge innan Naturaområdena inrättades. Om man förfar i enlighet med de tillståndsbestämmelser som förrättningsmännen har föreslagit, minskar avloppsvattnens inverkan på havsområdet.
Eutrofiering
Enligt den utredning som den sakkunnige vid syneförrättningen har gjort, som grundar sig på kontrollresultaten för vattenkvaliteten åren 1993-2004 i miljöförvaltningens Hertta-system och på den klassi- ficering av eutrofieringen som utvecklats för skärgårds- och kustvatt- nen i sydvästra Finland (Turun vesi- ja ympäristöpiiri 1985, Alanne 2003), är eutrofieringsnivåerna i delområdena utanför Vasa beräk- nade utifrån a-klorofyllhalten följande:
Delområde Eutrofieringsnivå som mot-
svarar a-klorofyllhalten Storviken och Norra stadsfjärden Eutrof
Kråkfjärden och Domarfjärden Lindrigt eutrof/eutrof Strömsö sund, Gerby skärgård och
Kråkfjärdens västra del
Lindrigt eutrof
S. stadsfjärden och Korshamnsfjärden Eutrofieras/lindrigt eutrof
Storfjärden Eutrofieras
Fosforhalterna i Södra och Norra stadsfjärden har under åren 1993–
2004 legat på en nivå som motsvarar värdena för lindrigt eutroft vat- ten. På grund av den utfällning av fosfor som orsakats av sura avrin- ningsvatten har fosforhalterna varit relativt låga jämfört med kväve- halterna.
Avloppsvattnets inverkan på näringshalterna i Kråkfjärden och Stor- viken har varit tydlig. Medelvärdet för totalfosforhalten, som varierat tämligen kraftigt i Storviken och vid avloppsvattnets utsläppsställe på 2–3 meters djup, har legat på nivån för lindrigt eutroft och eutroft vat- ten. I Kråkfjärden har fosforhalterna varit lägre. I Storviken har kvä- vehalterna varit höga. Även ammoniumkvävehalten har på vårarna tidvis varit synnerligen hög. I Kråkfjärden har ammoniumkväve- och totalkvävehalterna varit klart lägre. Ändå har ammoniumkväve- halterna på våren tidvis varit höga nära ytan. Förbirinningar vid re- ningsverket till följd av läck- och smältvatten på våren har uppen- barligen medverkat till detta.
I Kråkfjärdens västra del har totalfosforhalten legat på nivån lindrigt eutroft vatten. Totalkvävehalten har varit som högst på våren under smältvattentiden.
I Domarskärsfjärden har totalfosforhalten legat på nivån för lindrigt eutroft vatten. Totalkvävehalten har varit klart lägre än vid prov- punkterna i Storviken och Kråkfjärden. Halterna på våren under smältvattentiden har som mest kunnat vara mångfaldiga jämfört med de genomsnittliga värdena, varför medelvärdet har varit klart högre än medianvärdet särskilt i det ytnära vattnet.
I Strömsö sund har den genomsnittliga totalfosforhalten legat på samma nivå som i Domarskärsfjärden. Totalkvävehalten har däre- mot varit klart lägre. Särskilt har de av smältvattnen orsakade maxi- mihalterna i det ytnära vattnet varit klart lägre än i Domarskärs- fjärden.
I Korshamnsfjärden, Gerby skärgård och Storfjärden har totalfosfor- halten legat på gränsen för nivåerna för kargt och lindrigt eutroft vat- ten.
Enligt den sakkunnige vid syneförrättningen är både kväve och fos- for tillväxtbegränsande näringsämnen i havsområdet utanför Vasa.
Kvävet har emellertid särskilt i ytterskärgården större betydelse än fosfor.
Vasa stads miljölaboratorium gjorde år 1997 en utredning om det till- växtbegränsande näringsämnet, i vilken man utifrån kontrollresul- taten för vattenkvaliteten beräknade förhållandena mellan total- näringsämnena, förhållandena mellan mineralnäringsämnena och de balanserade förhållandena mellan näringsämnena, och granskade näringsämnenas betydelse för produktionen i olika områden och un- der olika tider. Utvärderat utifrån halterna av totalfosfor och -kväve ansågs inte kvävet i nämnvärd grad begränsa produktionen utanför
Vasa. Däremot utvärderat utifrån halterna av mineralfosfor och -kväve på sommaren, och särskilt utifrån det balanserade förhållan- det mellan näringsämnena, ansågs kvävet begränsa produktionen i avsevärd grad.
Vattnets hygieniska kvalitet
Några klart förhöjda bakteriehalter konstaterades inte i nämnvärd grad på observationsplatserna i havsområdet under åren 1996–
2004. Endast nära reningsverkets utsläppsställe, i Storviken och vid Pappersbron i Metviken har bakteriehalterna varit höga. Förhöjda halter har dessutom observerats på observationsplatserna i Norra stadsfjärden, oljehamnen, nordväst om Vasklot och i farleden.
I kontrollerna av vattenkvaliteten vid badstränderna konstaterades under åren 1990–1998 några bakteriehalter som överskred gräns- värdena, särskilt vid badstränderna Storviken, Vikinga och Sandön.
Under den regniga sommaren 1998 var bakteriehalterna högre än ti- digare på grund av avrinningar som kommit från landområden, och vid badstränderna Gustavsborg, Sandön, Vikinga och Storviken överskreds gränsvärdena för hygienisk kvalitet 2–5 gånger under sommaren.
Under åren 1999–2004 har bakteriehalterna (fekala koliforma eller fekala streptokocker) vid badstränderna sporadiskt överskridit gräns- värdena, varför man nästan årligen har varit tvungen att temporärt stänga badstränderna. Överskridningar har observerats mest vid badstränderna Storviken och Vikinga som är belägna vid stranden av Storviken, men också vid badstränderna på Smulterön, camping- platsen, Sandön, Abborrön, Gustavsborg och Paradisön. Orsaken till den försämrade badvattenkvaliteten i Storviken har varit dagvatten, utsläpp från avloppsreningsverket samt bräddning vid Storvikens pumpstation för avloppsvatten sommaren 2002.
Vattnets övriga kvalitet
I Metviken har syret tidvis varit nära nog slut. I Södra stadsfjärden har det sporadiskt funnits en klar syrebrist på vårvintern. I Norra stadsfjärden har syrehalten sporadiskt varit klart försämrad. Också i Storviken, Kråkfjärden och Domarskärsfjärden har syrehalten sjunkit sporadiskt eller på sin höjd svagt. De lägsta syrehalterna i det ytnära vattnet har på en del av observationspunkterna uppenbarligen berott på avloppsvattentransporten.
I de grunda skärgårdsområdena har syrehalten i det bottennära vatt- net på sin höjd varit svagt försämrad. I djupområdena har syrehalten i det bottennära vattnet tidvis varit klart försämrad också längre ut i skärgården. På nästan alla observationspunkter har man tidvis i det ytnära vattnet observerat syreövermättnad som orsakats av kraftig algproduktion. Med undantag av Metviken är syrehalten inte en kri- tisk faktor för vattenkvaliteten i havsområdet utanför Vasa.
I Södra stadsfjärden har variationerna i pH-värdet varit synnerligen stora. De låga pH-värdena har orsakats av avrinningsvattnen från de sura alunjordarna i avrinningsområdena för Toby å, Solf å och Gam- la Vasa kanal som utmynnar i Södra Stadsfjärden. I Norra stads- fjärden har pH-variationerna varit avsevärt mindre. I Kråkfjärden och Storviken har pH tidvis stigit synnerligen högt.
Högt pH, hög temperatur och ammoniumkvävehalt kan tillsammans medföra att halten av fri ammoniak stiger i reningsverkets utsläpps- område till en nivå som är giftig för fiskar, men detta är osannolikt, om det ammoniumkväveutsläpp som leds ut från reningsverket inte överskrider nuvarande nivå.
Havsområdets nuvarande användbarhet för rekreationsändamål
Vid syneförrättningen har man vid bedömningen av havsområdets användbarhet för rekreation använt vatten- och miljöstyrelsens klas- sificeringsanvisning (1988), tillämpad på så sätt att man vid bedöm- ningen, på grund av att havsområdet är kvävebegränsat, har flyttat prioriteringen från fosforhalten särskilt till a-klorofyll- och bakterie- halterna.
I närområdet av avloppsvattnets utsläppsställe i Storviken är an- vändbarheten för rekreation av klassen dålig (V). Användbarheten försämras av höga bakteriehalter och hög a-klorofyllhalt samt av vetskapen om utsläppet av avloppsvatten. Totalfosforhalten är på ni- vån för nöjaktigt vatten, men totalkvävehalten är över den dubbla jämfört med Södra och Norra stadsfjärden. I övriga delar av Stor- viken hör användbarheten för rekreation till klassen försvarlig (IV).
Användbarheten försämras av höga bakteriehalter. Eutrofierings- nivån är enligt a-klorofyllhalten på nivån för försvarligt vatten. Total- fosforhalten är på nivån för nöjaktigt vatten, men totalkvävehalten är omkring den dubbla jämfört med Södra och Norra stadsfjärden.
Norra stadsfjärden hör till klassen nöjaktig (III) i fråga om användbar- het för rekreation på basis av totalfosforhalten, bakteriehalten och a- klorofyllhalten. Vattenkvaliteten i Norra stadsfjärden påverkas av den belastning som kommer från Metviken. Södra stadsfjärden hör till klassen nöjaktig (III) i fråga om användbarhet för rekreation. Tidvis förekommande surhet i Södra stadsfjärden och dess avrinnings- område fäller ut fosfor och sänker således totalfosforhalten och be- gränsar algtillväxten. Förhöjda bakteriehalter och totalkvävehalten visar emellertid att Södra stadsfjärden är föremål för en tämligen kraftig diffus belastning.
Resten av innerskärgården utanför Vasa hör till klassen nöjaktig (III) i fråga om användbarhet för rekreation på basis av totalfosfor-, bak- terie- och a-klorofyllhalterna.
I Strömsösund (Strömmen), vid Tistronskärsbådan och Boskär är vattenkvaliteten på gränsen mellan klasserna nöjaktig (III) och god (II) på basis av totalfosforhalten, eutrofieringsnivån och bakterie-
halterna. Ytterskärgården hör till klassen god (II) i fråga om använd- barhet för rekreation.
Havsområdets framtida användbarhet för rekreation
En effektivering av avloppsvattenbehandlingen i enlighet med vad förrättningsmännen föreslagit från 1.7.2009 förbättrar havsområdets tillstånd inom avloppsvattnens verkningsområde. Trots en klar minskning av närsaltsutsläppen förblir klassificeringen av använd- barheten för rekreation emellertid densamma som nu inom hela det område som påverkas av avloppsvattnen.
Belastningen i Storviken är med beaktande av vikens storlek fort- farande på en tämligen hög nivå. Klassificeringen av Storvikens an- vändbarhet för rekreation är fortfarande försvarlig, nära gränsen till klassen nöjaktig. Genom att minska mängden bakterier som leds ut i viken skulle klassificeringen sannolikt förbättras från försvarlig till nöjaktig.
Fiskbestånd och fiske
Havsområdet utanför Vasa hör i huvudsak till Korsnäs - Malax fiske- område och till en del till Korsholms fiskeområde. Vasa stad samt Gerbys, Västerviks, Sundoms och Södra Jungsunds delägarlag äger vattenområden inom avloppsvattnens verkningsområde.
Yrkesfisket är koncentrerat till områden som ägs av Sundoms del- ägarlag och Vasa stad. Också i Gerbys delägarlags område har det tidigare bedrivits yrkesmässigt fiske i någon mån, men på senare år har fiskelaget inte beviljat tillstånd för yrkesmässigt fiske i sina om- råden.
För yrkesmässigt fiske som utförs inom Vasa stads vattenområde har det beviljats tillstånd för totalt ca 200 nätenheter. Förutom nät använder fiskarna i någon mån ryssjor och gäddsaxar (saxkrokar).
Till sommaren flyttar fiskarna till andra områden på grund av ned- smutsningen av fångstredskapen. Den ökade förekomsten av björk- na har börjat störa nätfisket på senare år.
I Sundoms delägarlags område fiskas på våren och försommaren med strömmingsryssjor och året om med siknät samt i någon mån med sikfällor. Ryssjefisket efter strömming har fortlöpande minskat på grund av det låga priset på foderströmming.
Fritidsfisket har utretts med hjälp av en fiskeriförfrågning, senast år 1996. Av svaren i förfrågningen att döma är fisket obetydligt i Södra stadsfjärden. Nedsmutsning av fångstredskapen beroende på av- loppsvattenutsläpp och eutrofi har ansetts ha bidragit till att fritids- fisket har minskat också i Kråkfjärden. I Västerviks och Gerbys skär- gård förefaller fisket ha ökat, uppenbarligen på grund av det rikliga antalet fritidsbostäder och närheten till staden.
Sikfångsterna har försämrats klart från de goda fångståren i början av 1990-talet i hela Kvarkenområdet. Beståndet av havslekande sik är fortfarande svagt. Stömmingsfångsten har varierat årligen i tämli- gen hög grad. Av fångsten är 10–20 % till sin storlek livs- medelsströmming och resten små foderströmmingar.
I fritidsfisket var gädda och sik de vanligaste fångstarterna åren 1994–2003. Andra vanliga fångstarter var abborre och strömming.
På senare år har också braxenfångsterna ökat. Braxenbeståndet i Södra stadsfjärden minskade drastiskt omkring år 1980 på grund av fiskdöd och upphörd yngelproduktion till följd av surhet åren 1970 och 1971.
Resultat av ålagda utplanteringar av fisk
De sättfiskar av vandringssik som använts i de ålagda utplantering- arna är av ett allmänt bestånd, som vandrar till Ålands hav för att äta och vidare till Bottenviken för att leka. En stor del av sättfiskarna vandrar eventuellt via öppna havet förbi havsområdet utanför Vasa.
Dessutom utplanteras i Kaskö och Nystad årligen hundratusentals sikar som kan inverka på fångstmängderna ända i havsområdet utanför Vasa. Sikfångsterna förefaller inte ha ökat som ett resultat av utplanteringar. Siken är dock en fisk som det fångas rikligt av i havs- området utanför Vasa, varför vattenkvaliteten lämpar sig för siken och utplanteringarna kan anses ha lyckats delvis.
Gösbeståndet i området är sparsamt på naturlig väg. Gösut- planteringarna ökade det yrkesmässiga fiskets gösfångster, men fångsterna har avtagit sedan utplanteringarna upphört. Havsområdet utanför Vasa befinner sig vid den nordliga gränsen för gösens natur- liga utbredning, men under goda år breder gösen ut sig ända upp till Jakobstad.
Andelen havsöring i fångsten är liten både i yrkes- och fritidsfisket.
Också havsöring utplanteras i havsområdet.
Kontroll av verkningar
Avloppsvattnets inverkan på havsområdets tillstånd och vattenkvali- tet har kontrollerats från år 1979 i form av en samkontroll för belast- ningskällorna. I ansökan föreslås att kontrollen skall hållas som förut.
Också den fiskeriekonomiska kontrollen har genomförts i form av en samkontroll för belastningskällorna. Kontrollen grundar sig på ett program (242/871-93) som har godkänts av fiskets ansvarsområde vid Vasa landsbygdsnäringsdistrikt (numera Österbottens TE- central).
Till kontrollprogrammet hör en fiskeriförfrågan som görs årligen till yrkesfiskarna. Förfrågningen görs i början av det år som följer på kontrollåret. Havsområdet utanför Vasa har i förfrågningen indelats i
delområden, av vilka områdena 2 och 3 delvis ligger inom Påttska avloppsreningsverkets verkningsområde.
I den fångstuppföljning (fiskebokföring) som gäller fritids- och hus- behovsfisket deltar personer som har löst fisketillstånd av fiskelagen och av Vasa stad, vilka i början av kontrollåret får uppföljningsblan- ketter. Havsområdet utanför Vasa är indelat i åtta delområden, av vilka områdena 1–4 antingen helt eller delvis ligger inom Påttska av- loppsreningsverkets verkningsområde. I fångstuppföljningen deltar bara en del av dem som fiskat i området.
Den fiskeriförfrågan som genomfördes år 1996 nådde ca 1 500 hus- håll inom samma kontrollområde som fångstuppföljningen. Man fick ca 360 st. bearbetbara svar.
Skador för användningen för rekreationsändamål och ersättning för dessa
Vasa stads avloppsvatten orsakar för sin del sådana skadliga för- ändringar i vattenkvaliteten som försvårar användningen av strand- fastigheterna för rekreationsändamål. Aktiviteter som lider men av förändringarna i vattenkvaliteten är till exempel fiske och badande.
Sökanden har i enlighet med förrättningsingenjörens anvisning kom- pletterat sin ursprungliga ansökan med en skadeberäkning enligt vattenlagen och ett förslag till ersättning, vilket förrättningsmännen har korrigerat och kompletterat.
Förrättningsmännen har beräknat de skador, men och förmåns- förluster som avledandet av avloppsvatten orsakar och sedan år 1995 har orsakat för strandfastigheterna, och gjort ett förslag till er- sättning för skadorna. De förhandsersättningar som har betalats med stöd av Västra Finlands vattendomstols beslut 35/1995/3 har i förslaget korrigerats med levnadskostnadsindex (koefficient 1,13) för att motsvara nuvarande prisnivå.
Grunder för beräkningen av skador för användningen för rekreationsändamål Som grund för ersättningen av skadorna för användningen för rek- reationsändamål har man använt det men som nedsmutsningen av vattnet åsamkar användningen för rekreationsändamål. Vid beräk- ningen av skadorna har förrättningsmännen använt den utredning som förrättningsingenjören har gjort om strandfastigheternas vatten- anknutna rekreationsvärde utanför Vasa och utlåtandet av den sak- kunnige vid syneförrättningen om verkningarna av avledandet av av- loppsvattnen.
För strandfastigheterna har med vissa begränsningar beräknats 1) de värden på tomten och byggnaderna som fastigheten skulle ha i en situation där vattenkvaliteten är god, 2) av de ovannämnda vär- dena de andelar av tomtens och byggnadernas rekreationsvärde som baserar sig på vattendraget/havet (kalkylmässigt värde) och 3) de andelar av tomtens och byggnadernas rekreationsvärde som ba-
serar sig på vattenkvaliteten. Utifrån vattenkvaliteten har man fast- ställt det område där vattnet smutsas ned till följd av avloppsvatten jämte skadeområdena, och för dessa en skadeprocent som utvisar sänkningen av rekreationsvärdet. Av skadan ersätter till- ståndshavaren en andel i enlighet med sin egen belastning.
Den andel av det kalkylmässiga värdet för strandtomterna inom verkningsområdet för Påttska reningsverkets avloppsvatten som be- ror på vattenkvaliteten har beräknats vara 43 %. Som maximibelopp för det kalkylmässiga värdet för en strandtomt har man fått 60 000 € (15 €/m2) i en situation där vattenkvaliteten är god. Av detta är den på vattenkvaliteten beroende andelen (43 %) 25 800 €. Vid skadebe- räkningen har tomtens areal beaktats upp till storleken 5 000 m2. Därtill har beaktas strandlinjens längd, strandens och tomtens be- skaffenhet, färdförbindelser samt den genomsnittliga prisskillnaden mellan tomter vid en strand och på en holme.
Den andel av det kalkylmässiga värdet för byggnaderna på strand- tomterna som beror på vattenkvaliteten har beräknats vara 22 %.
Byggnadernas kalkylmässiga nuvärde i en situation där vatten- kvaliteten är god har man fått till maximalt 68 180 €, av vilket den på vattenkvaliteten beroende andelen således är 15 000 €.
Ersättningarna har bestämts med stöd av läget vid bedömningstid- punkten, varför eventuella framtida nya former av användning för re- kreationsändamål inte har beaktats. Fastigheter som används för stadigvarande boende och för rekreationsändamål har behandlats på samma sätt. För en obebyggd fastighets del har ersättning före- slagits då en klar användning av stranden till exempel som båt-, bad- eller grillplats har kunnat konstateras. När samma person äger flera fastigheter har de behandlats såsom en helhet. Till arrendatorn av en fastighet har någon ersättning inte föreslagits, eftersom menet har antagits ha blivit beaktat i arrendebeloppet.
Ersättningarna för den av avloppsvattnen orsakade försvårade an- vändningen av strandfastigheterna har beräknats i en situation där avloppsvattnen behandlas i enlighet med de krav som föreslagits i syneinstrumentet. Ersättningsskyldigheten börjar när beslutet vinner laga kraft. Om något annat inte framkommer i ärendet, betalas er- sättningen till den som vid betalningstidpunkten påvisar sig besitta lägenheten eller området med stöd av äganderätt eller annan laglig rätt.
Nedgången i försäljningsvärdet föreslås inte bli ersatt, eftersom för- oreningen av vattnen inte är total eller bestående. Den nedgång i fastighetsvärdet som skall ersättas, som hänför sig till användningen för rekreationsändamål och som har orsakats av sökandens av- loppsvatten, vilken skulle kunna ersättas genom engångsersättning om olägenheten kunde anses vara bestående, har ändrats till års- ersättning genom att man använt den i rättspraxisen vedertagna rän- tesatsen 5 %. Årsersättningarna har föreslagits bli diskonterade med räntesatsen 6 % till betalningstidpunkten.
Vid bestämningen av den försämrade användbarheten för rekrea- tionsändamål har den av Tellervo Kärmenniemi utarbetade klassi- ficeringen för syneförrättningar använts. Ifall vattenområdet hör till klass I (utomordentlig) eller II (god), anses inte användningen för re- kreationsändamål bli störd trots belastningen. I ett vattenområde som hör till klass III (nöjaktig) kan användningen för rekreations- ändamål försvåras tidvis eller kontinuerligt, i klasserna IV–V (för- svarlig-dålig) försvåras användningen för rekreationsändamål konti- nuerligt och i klass VI (olämplig) helt och hållet.
Fördelningen av skadorna mellan de olika belastningskällorna grun- dar sig på näringsbelastningen, eftersom avloppsvattnen medför närmast eutrofieringsolägenhet. Den av avloppsvattnet orsakade sy- reförbrukningen har inte någon nämnvärd inverkan på havsområdets tillstånd utanför Vasa. Vid fördelningen har man använt kväve- och fosforbelastningens medelvärde på så sätt att kvävet har viktats med faktorn 0,6 och fosforn med faktorn 0,4. I Storviken har beaktats även den hygieniska olägenhet som orsakas av sökandens avlopps- vatten.
I Västra Finlands vattendomstols beslut 35/1995/3 har det för åren 1995–1999 bestämts förhandsersättningar också för sådana om- råden i Kråkfjärden och Domarskärsfjärden (skadeområde V) som hamnar utanför det nu uppskattade skadeområdet.
Skador för användningen för rekreationsändamål som skall ersättas
Skadeprocenterna för den försvårade användningen för rekreations- ändamål per skadeområde (bilaga 1) och sökandens ersättnings- andelar är under åren 1995–1999 enligt förrättningsmännens förslag följande:
Sökandens ersättningsandel, % Skade-
område
Skade-
%
Fördelnings-
% Totalt Redan er-
satts
Skall ännu er- sättas
I a 14 35
I b
70 70 49
11 38 II 40 50 20 11 9
III a 11 1
III b
30 40 12
6 6
IV a 6 0
IV b
20 30 6
0 6 V - - - 6 0
De skador för användningen för rekreationsändamål som skall er- sättas och sökandens ersättningsandelar är under åren 2000–2009 desamma som under åren 1995–1999. Förrättningsmännen har an- sett att skadorna hålls oförändrade till slutet av år 2009 då gräns- värdena för utsläppen ändras 1.7.2009.
Skadeprocenterna för den försvårade användningen för rekreations- ändamål per skadeområde och sökandens ersättningsandelar är under åren 2000–2009 enligt förrättningsmännens förslag följande:
Skadeområde Skade-% Fördelnings-
%
Sökandens ersättnings- andel, %
I II III IV
70
40
30
20
70
50
40
30
49
20
12
6
Fosfor- och kväveutsläppen i enlighet med de av förrättningsmännen föreslagna behandlingskrav för avloppsvattnet som skall börja iakt- tas från 1.7.2009, utgör ca 50 % av utsläppen åren 1993–2004. I skadeområdena I–II hålls näringshalterna emellertid fortfarande kvar på en hög nivå, varför eutrofieringen antas minska svagare än vad belastningen går ner. Förutom av eutrofieringen minskas stränder- nas användbarhet för rekreationsändamål därtill fortfarande i om- rådena I–II klarare än i andra områden av bakteriehalterna och av vetskapen om att avloppsvatten släpps ut. Den hygieniska olägen- heten antas kvarstå på nuvarande nivå. På grund av minskningen av utsläppen blir det yttersta skadeområdet mindre jämfört med den ti- digare skadeperioden. Skadeprocenterna för den försvårade användningen för rekreations- ändamål per skadeområde (bilaga 2) och sökandens ersättnings- andelar är från år 2010 enligt förrättningsmännens förslag följande: Skadeområde Skade-% Fördelnings- % Sökandens ersättnings- andel, % I II III IV 65
35
20
15
50
40
30
20
33
14
6
3
På grund av den ändring av utsläppsstället som föreslagits bli genomförd senare har förrättningsmännen föreslagit betalning av årsersättningar till slutet av år 2014 i fråga om de skador som åsam- kas användningen för rekreationsändamål efter år 2009.
Fiskeriskador och ersättningen för dessa till ägare av vattenområden
Förrättningsmännen har beräknat de skador, men och förmånsför- luster som avledandet av avloppsvatten orsakar och sedan år 1995 har orsakat för vattenområdena. De förhandsersättningar som be- stämts i Västra Finlands vattendomstols beslut 35/1995/3 har be- aktats i skadeberäkningen. Tidigare betalda förhandsersättningar har korrigerats med levnadskostnadsindex (koefficient 1,13) för att motsvara nuvarande prisnivå.
Grunder för beräkningen av fiskeriskador
Utplanteringarna av fisk har enligt förrättningsmännens beräkning kompenserat avloppsvattenskadorna under åren 1995–2004 i ska- deområdena II och III på så sätt att man av utplanteringarna har fått så mycket avkastning som deras värde i pengar. I skadeområde I och i Södra stadsfjärden har utplanteringarna inte inverkat på den fiskeriekonomiska avkastningen på grund av vattnets dåliga kvalitet, varför utplanteringarna inte beaktas som något som minskar ersätt- ningarna i dessa områden.
Förrättningsmännen har förenat sig om sökandens framställan och ansett det vara ändamålsenligt att ersätta det nuvarande åliggandet om utplantering med en fiskerihushållningsavgift, och ansett att man med de åtgärder som bekostas med fiskerihushållningsavgiften kan kompensera de fiskeriekonomiska menen i skadeområdena II och III från år 2005.
Avvikande från sökandens framställan har förrättningsmännen an- sett att skadorna för åren 1995–2004 bör ersättas i pengar till ägarna av vattenområdena, eftersom en kompensation med en fiskerihus- hållningsavgift inte är möjlig i efterskott.
I skadeberäkningen har som pris för fisken använts det genomsnitt- liga detaljpriset för en fångst som motsvarar yrkesfiskarnas artvisa fångstandelar i havsområdet utanför Vasa år 2003 multiplicerat med två. På så sätt räknat har man som pris fått 0,66 €/kg. I skade- områdena II och III har man uppenbarligen inte minskat på fisket på grund av vattnets dåliga kvalitet, varför fiskekostnaderna inte har av- dragits från ersättningarna för dessas del. De fiskeriekonomiska skadorna har fördelats mellan belastningskällorna utifrån näringsbe- lastningen på samma sätt som också strandområdesskadorna.
Eftersom fosfor- och kväveutsläppen från år 2009 är ca 50 % mindre än under åren 1993–2004 i genomsnitt, har det fiskeriekonomiska skadeområdet III för Vasa stads avloppsvatten beräknats minska. I de återstående områdena har fångstminskningen beräknats vara 90 % av nuvarande. Likaså har stadens andel av menen beräknats minska med 25–33 % från nuvarande. Dessutom har förrättnings- männen justerat skadeområdets lägenhetsvisa arealer.
Förrättningsmännen har ansett att utöver det av sökanden framförda fiskeriekonomiska skadeområde som gäller skador som orsakats fram till år 1999, finns det i Södra stadsfjärden ett 100 ha stort om- råde, i vilket de avloppsvatten som under åren 1995-1997 letts från Sundomområdet till Ådrandiket har orsakat men som skall ersättas.
Den viktigaste faktorn i området som medfört men för fiskeriet är emellertid den försurning som försämrat levnadsmöjligheterna för fisken. Detta har beaktats i fördelningen.
Förrättningsmännen har konstaterat att Sundom delägarlag äger ett vattenområde i skadeområde II, för vilket ersättningen med stöd av
