Till finansutskottet

SOCIAL- OCH

HÄLSOVÅRDSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 12/2002 rd

Regeringens proposition om statsbudgeten för 2003

Till finansutskottet

INLEDNING

Remiss

Riksdagen remitterade den 20 september 2002 regeringens proposition om statsbudgeten för 2003 (RP 132/2002 rd) till finansutskottet för beredning. Med stöd av 38 § 3 mom. riksdagens arbetsordning har social- och hälsovårdsutskot- tet beslutat lämna utlåtande om budgetproposi- tionen till finansutskottet beträffande sitt eget ansvarsområde.

Sakkunniga Utskottet har hört

- budgetråd Raija Koskinen och budgetråd Pertti Tuhkanen, finansministeriet

- biträdande avdelningschef Carin Lindqvist- Virtanen, specialplanerare Minna Liuttu och finanssekreterare Arto Salmela, social- och hälsovårdsministeriet

- överdirektör Matti Heikkilä, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovår- den

- generaldirektör Jorma Huuhtanen och avdel- ningschef Erkki Meriläinen, Folkpensionsan- stalten

- chefen för social- och hälsovårdsenheten Jor- ma Back, Finlands Kommunförbund

- omsorgsdirektör Juha Metso, Esbo stad - verkställande direktör Matti Toivola och ut-

vecklingsdirektör Tuija Manninen, Helsing- fors stad

- branschdirektör Tauno Telaranta, Kotka stad - grundtrygghetsdirektör Heli Laapio-Knuuti-

la, Hartola kommun

- utvecklingsplanerare Leena Byckling, Sydöstra Finlands kompetenscentrum inom det sociala området

- utvecklingsdirektör Hannu Jokiranta, De öst- erbottniska landskapens kompetenscentrum inom sociala området

- akademiforskare Anneli Pohjola, Norra fin- lands kompetenscentrum inom det sociala området.

Dessutom har utskottet fått skriftliga utlåtanden från direktörerna för vissa kompetenscentrum inom det sociala området och från socialråd Jaakko Tuomi.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Motivering

Finansieringen av social- och hälsovården Det är positivt att regeringen i budgetpropositio- nen föreslår större statsandelar till kommunerna för att de skall kunna förbättra välfärdstjänster- na, anser utskottet. Det är viktigt att den finan- siella basen för den kommunala servicesektorn ytterligare förstärks. Det behövs större statsan- delar framför allt för att främja barns och ungas välfärd och välbefinnande, garantera en funge- rande social- och hälsovård och för att ge socialt arbete och barnskydd större resurser. Utskottet påpekar dock att den föreslagna ökningen av statsandelarna är bara hälften av den indexjuste- ring som den höjda kostnadsnivån skulle kräva.

Den ökade kostnadsnivån bör kompenseras fullt ut, anser social- och hälsovårdsutskottet.

Statsandelarna till social- och hälsovården kräver fortfarande en översyn. När de kostnads- baserade statsandelarna ersattes med kalkylera- de statsandelar och regelstyrning med informa- tionsstyrning sjönk nivån på statsandelarna. Det- ta medförde större regionala skillnader i servi- cen både kvalitativt och kvantitativt sett. De re- gionala skillnaderna i välfärd är numera bety- dande.

Det räcker inte med tillskottsresurser för att hälsovården skall fungera bättre. Dessutom mås- te hela servicesystemet ses över för att större hänsyn skall kunna tas till den samlade vården och behandlingen av patienterna och för att så kallade obrutna servicekedjor skall kunna upp- rätthållas. Förebyggande insatser spelar en mycket stor roll för utveckling av servicesyste- met. Också det finansiella systemet bör vara sta- bilt och överskådligt. Inom socialvården beror utvecklingsbehoven framför allt på den ökade efterfrågan på äldreservice. Inom social- och hälsovården är dessutom dimensioneringen av personalen en stor fråga. För att utreda de struk- turella problemen inom hälso- och sjukvården har regeringen startat ett nationellt hälsovårds- projekt. En liknande utredning har initierats

inom det sociala området. Enligt utskottet är det viktigt att båda projekten genomförs fullt ut.

Både de stora och de små kommunerna före- faller att ha större och mindre problem med att trygga tillgången till social- och hälsovård. I till- växtcentra är lönekostnaderna ofta större än i resten av landet och bygg- och fastighetskostna- derna högre än i glesbygden. I tillväxtcentra medför det ökande invånarantalet och vissa sär- problem en stigande efterfrågan på service. I mindre kommuner är åter de långa avstånden, den åldrande befolkningen och den ogynnsam- ma försörjningskvoten de största problemen.

När problemen varierar varierar också lösning- arna. Alla de ovan nämnda frågorna måste vägas in när staten avsätter anslag för det nationella hälsovårdsprojektet.

Det nationella hälsovårdsprojektet

De närmaste åren kommer det att behövas stora ekonomiska satsningar från både stat och kom- muner, om rekommendationerna i det nationella hälsovårdsprojektet skall kunna omsättas i prak- tiken. Reglerna för maximiväntetiden för vård och behandling kräver större resurser både inom primärvården och specialistvården. Dessutom måste kommunerna satsa extra resurser på kom- pletteringsutbildning för personalen.

Med stöd av ett avtal mellan regeringspartier- nas riksdagsgrupper från 2001 ökar statsandelar- na till den kommunala social- och hälsovården med 104 miljoner euro 2003.

Det krävs adekvata resurser från statens sida för att förslagen i det nationella hälsovårdspro- jektet skall kunna genomföras. I projektet före- slås att statsandelarna skall höjas gradvis med hänsyn till det omedelbara behovet av tillskotts- resurser och ökningen i serviceefterfrågan. Det omedelbara behovet av tillskottsresurser inom hälso- och sjukvården uppskattas till 350 miljo- ner euro. Dessutom räknar projektet med att det 2003 och 2007 årligen behövs uppskattningsvis 50 miljoner euro till på grund av den förändrade åldersstrukturen och 50 miljoner euro till för ex-

tra kostnader i samband med introduktion av ny teknik.

I budgetpropositionen för 2003 ingår ett till- läggsanslag på 57 miljoner euro till statsandelar.

Anslaget är avsett för genomförande av försla- gen i det nationella hälsovårdsprojektet. Genom ett specialanslag finansieras bland andra vissa projekt, utveckling av elektroniska patientjour- naler och projekten Käypä Hoito (God medi- cinsk praxis) och projektet Rohto (rationell läke- medelsbehandling) för sammanlagt 10,9 miljo- ner euro.

Utskottet påpekar att primärvården och före- byggande insatser har högsta prioritet när det gäller att stävja efterfrågan på service och styra den i riktning mot mindre tung vård och behand- ling inom öppenvården. Framför allt den psykis- ka vården bör få en starkare ställning inom pri- märvården samtidigt som multiprofessionella vårdformer tas fram inom primärvården. I detta sammanhang vill utskottet särskilt lyfta fram det faktum att den psykiatriska vården för barn och unga måste tryggas. I budgetpropositionen före- slås det tidigare anslaget bli överfört till de all- männa statsandelarna. Dessutom anser utskottet det nödvändigt att det följs upp hur anslaget för psykiatrisk vård för barn och unga utfaller och att vården är permanent. Vidare är det viktigt att hålla ett öga på att barn och unga får vård inom den utsatta tiden.

Utskottet anser att målen i det nationella häl- sovårdsprojektet kräver större finansiella resur- ser från statens sidan redan 2003. Statsandelen till social- och hälsovården bör höjas mer än re- geringen föreslår för att de preventiva insatser- na, primärvården, framför allt den psykiatriska öppenvården, skall kunna stärkas.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet

att finansutskottet ökar anslaget under moment 33.32.30 för statsandelar till so- cial- och hälsovården.

Utveckling av det sociala området

Forsknings- och utvecklingsverksamheten inom det sociala området har avancerat avsevärt ge- nom att vi har fått lagstadgade kompetenscentra

inom det sociala området. För närvarande finns det nio kompetenscentrum med färre än 100 an- ställda. Merparten av de anställda jobbar inom olika projekt och basfinansieringen är tryggad bara för en eller två anställda vid varje centrum.

Enligt utskottets uppfattning har anslagen hit- tills bara varit avsedda för att starta verksamhe- ten vid kompetenscentren. Enligt vad utskottet har erfarit har den första verksamheten varit ef- fektiv. Kompetenscentren har i hög grad kon- fronterats med kommunernas behov av utveck- ling på det regionala planet och i samråd med mindre kommuner tagit sig an uppdrag som krä- ver specialkompetens. När kommunerna blir allt mer trängda ekonomiskt ökar osäkerheten kring de fortsatta kommunala anslagen för utveck- lingsprojekten. Utvecklingsverksamheten kan inte fortsätta enbart med utomstående projektfi- nansiering, till exempel från EU:s strukturfon- der, utan det behövs också direkt stöd för att pro- jekten skall kunna genomföras. I synnerhet be- hövs det pengar för att ta fram metoder för att tillhandahålla service på det regionala planet utan att jämlikheten beträffande socialvård äventyras i framtiden.

Ett av problemen med att förbättra serviceut- budet inom det sociala området har varit att sats- ningarna på forskning varit obetydliga och att den existerande forskningen varit splittrad. Det finns nästan ingen statsfinansierad forskning inom det sociala området. Samarbetet mellan kompetenscentrumen, universiteten och yrkes- högskolorna är till nytta också för den sociala verksamheten i kommunerna och läroinrättning- arna inom det sociala området. Tack vare samar- betet med och kring kompetenscentrumen kan kunskap som gagnar den kommunala och den re- gionala verksamheten tas fram mer systematiskt och informationen sammanställas och omsättas i praktiken.

Om anslagen till kompetenscentra inte stiger i budgeten är risken att den forsknings- och ut- vecklingsverksamhet som fått en så effektiv start inte kan fortsätta. Direktörerna för kompetens- centrumen har påpekat att basfinansieringen måste öka för 2003 om centrumen skall kunna ha hand om det arbete som de åläggs genom lag och

förordning och för att verksamheten åtminstone skall ligga kvar på samma nivå som i år. Finan- sieringen av verksamheten vid kompetenscentra inom det sociala området bör vidareutvecklas med siktet inställt på en specialstatsandel, anser utskottet.

Med hänvisning till det ovanstående föreslår utskottet

att finansutskottet ökar anslaget under moment 33.32.39 till kompetenscentra inom det sociala området.

Insatser för att bekämpa fattigdom och utslag- ning

Enligt utskottet är det positivt att regeringen i budgetpropositionen har ett särskilt anslag för service till utslagningshotade barn och unga tidi- ga och för tidiga insatser i och med att kommu- nerna får större anslag för att stärka sin basservi- ce. Ett bra sätt att främja barns och ungas väl- färd är att satsa mer på tidig upptäckt av pro- blem bland barn och unga och på krisförebyg- gande verksamhet.

I våras lämnade statsrådet en redogörelse om barns och ungas välfärd (SRR 4/2002 rd) till riksdagen, som behandlade den tidigare i höst. I redogörelsen framhåller regeringen att det 2003 avsätts 15 miljoner euro till att stärka servicen till barn och unga som löper risk att bli utslagna.

Men i budgetpropositionen är anslaget bara en tredjedel av det som utlovas i redogörelsen. Ut- skottet understryker att anslaget måste användas till att förbättra den basala servicen till barn, till exempel till förbättringar vid rådgivningscentra- lerna och inom skolhälsovården, eftersom en välfungerande verksamhet inom dessa sektorer är direkt relaterade till möjligheterna att förbätt- ra barnens välfärd. Rådgivningscentralerna och skolorna bör få multiprofessionella arbetsgrup- per som arbetar med prevention och tidig upp- täckt när det gäller problem i barnfamiljer. Yt- terligare vill utskottet framhålla att anslaget är ytterst nödvändigt för att servicen skall kunna förbättras, eftersom antalet barn och unga som

behöver särskilt stöd och pedagogiska insatser ökar kraftigt. Det behövs större anslag bland andra för centralerna för uppfostringsfrågor och familjefrågor.

Med hänsyn till det ovanstående föreslår ut- skottet

att finansutskottet ökar anslaget under moment 33.33.32 till service för barn och unga som löper risk att bli utslagna.

Enligt regeringsprogrammet har insatser för att förebygga och minska allvarliga fattigdomspro- blem, utslagning och utsatthet högsta prioritet i regeringens arbete. Enligt programmet skall också kvaliteten på och tillgången till social- och hälsovårdstjänster tryggas i hela landet.

I olika sammanhang har utskottet påpekat att de primära förmånerna inom den sociala trygg- heten är för små och att många därför tar till det som egentligen är sociala trygghetsförmåner i sista hand. Även om allt färre har fått utkomst- stöd de senaste åren har stödperioden per stödta- gare blivit längre. Merparten av klienterna får fortfarande arbetslöshetsersättning och inkomst- underskottet efter denna primära förmån kom- pletteras med utkomststöd. Åldersstrukturen bland klienterna har ändrat. Numera finns det allt fler unga stödtagare. Utskottet vill ytterliga- re understryka att sysselsättningsfrämjande in- satser har högsta prioritet när det gäller att före- bygga fattigdom och utslagning. Nivån på de primära förmånerna måste höjas så mycket att sistahandsförmånerna inte behöver tillgripas an- nat än i undantagsfall när en stödtagare har rätt att få en primär förmån. Dessutom är det angelä- get att förbättra situationen för de som får ut- komststöd.

Utlåtande

Social- och hälsovårdsutskottet anför som sitt utlåtande

att finansutskottet bör beakta det som sägs ovan.

Helsingfors den 18 oktober 2002 I den avgörande behandlingen deltog

ordf. Marjatta Vehkaoja /sd vordf. Timo Ihamäki /saml

medl. Eero Akaan-Penttilä /saml (delvis) Merikukka Forsius /gröna

Tuula Haatainen /sd (delvis) Inkeri Kerola /cent

Niilo Keränen /cent (delvis) Valto Koski /sd

Marjaana Koskinen /sd

Pehr Löv /sv (delvis) Juha Rehula /cent Päivi Räsänen /kd Sari Sarkomaa /saml Arto Seppälä /sd

Marjatta Stenius-Kaukonen /vänst Raija Vahasalo /saml (delvis) Jaana Ylä-Mononen /cent (delvis) medl. Hannu Aho /cent (delvis).

Sekreterare var

biträdande sekreterare Harri Sintonen utskottsråd Eila Mäkipää.