De intellektuella epidemierna näkymä

MARIAM GINMAN

De intellektuella epidemierna

Ginman, Mariam, De intellektuella epidemierna [Intellectual epidemics]

Kirjastotiede ja informatiikka 2 (2): 32—42, 1983.

The aim of the article is to evaluate the suitability of the theory of intel- lectual epidemics as a predictor of future development in a field and as a qualitative measure of theories in the past. 28 intellectual epidemics were specified and analysed in the field of alkaline pulp production during this century. The analysis gave a developmental profile which became in- creasingly more dependent on various societal factors than on factors related to the production method itself. The theoretical predictions for the 1970s were compared with the actual occurrences in research during that decade. It became obvious that, even if it is possible to draw future trends by means of the epidemic theory, the method is too restricted and theoreti- cal to give exact values for future development in the real world. The article analyses the influence of both the productivity of an author pro- pounding an idea and the publishing of such an idea in seminal journals on the diffusion and wide-spread acceptance of the idea. The applications and limitations of the method as a whole are presented.

Address: c/o Helsinki University of Technology Library, Otaniementie 9, SF-02150 Espoo 15.

All utveckling är en produkt av kumulerat nytänkande. Dock bidrar inte alla nya tankar till framåtskridandet. Att analysera vilka gör det, har gjort det och kommer att göra det har i alla tider varit en intressant fråge- ställning inte minst för biblioteken, vars uppgift det är att lagra och förmedla doku- menterade tankar. Forskare har försökt besvara frågan både i kvantitativa och kvali- tativa termer med mer eller mindre positivt resultat. Svårigheterna ligger bl.a. i metodo- login. Kvalitet och påverkan är i sig själv subjektiva uppfattningar och följaktligen svåra att omvandla i objektivt mätbara storheter.

Denna artikel syftar till att pröva och evaluera en föga använd men intressant teori på området nämligen den intellek- tuella epidemiteorin. Trots att den redan lancerades på 1960-talet har den utvärderats och använts i en minimal grad. Ifall den visar sig värdefull kunde den dock ge ett positivt tillskott till de få metoder som kan kvalifiera graden av olika tankars och ideers inverkan på utvecklingen.

Epidemi teorin

I slutet av 1950- och i början av 1960-talen utarbetades en del matematiska modeller för spridningen av sjukdomsepidemier, vilket senare visade sig vara en av de viktigaste tillämpningarna av stokastiska processer in- om medicin och biologi (1). Övergångs- sannolikheterna i de matematiska epidemi- modellerna är oftast olineära funktioner av befolkningen storlek. Detta innebär att även deskriptivt enkla processer leder till in- vecklade matematiska analyser. Modellerna förekommer i två huvudtyper, nämligen deterministiska och stokastiska. Den deter- ministiska processen bygger på ett system av differentialekvationer och den stokastiska processen framställs som en lämpligt de- finierad Markovs kedja.

För att en epidemi skall kunna utbryta

måste vissa villkor vara uppfyllda, dvs. det

måste finnas: en befolkning och ett infekte-

rande material. Medlemmarna i en popula-

tion befinner sig vid varje ögonblick då i ett

av följande tre tillstånd:

1 infekterat (I) dvs. de är besmittade med det infekterande materialet,

2 suspekt (S) dvs de kan insjukna ifall de utsätts för smitta,

3 resistent (R) dvs de är immuna.

Hela den epidemiologiska processen är en funktion av tiden. Förutsättningar för sjuk- domens spridning är någon form av kontakt mellan de infekterade och de suspekta individerna. En epidemi uppstår då över- gången från suspekta till infekterade över- stiger ett visst tröskelvärde. Inkubationstid kallas den tid som förflyter från besmitt- ningsögonblicket till insjukningen.

I medlet av 1960-talet upptog Goffman och Newill Bailey's matematiska modell för utvecklingen av sjukdomsepidemier och granskade denna ur en ny synvinkel (2, 3, 4, 5). De konstaterade att epidemifenomenet inte behöver begränsas till sjukdomar utan kan utvidgas att även omfatta idéer. Den härvid erhållna intellektuella epidemin fort- löper på samma sätt och enligt samma principer som den medicinska. Skillnaden ligger enbart i det infekterande materialets natur. Inom en viss population är individer- na i olika grad mottagliga för idéer. De infekterade utgörs i detta fall av de personer som anammat den erbjudna idén, de suspekta utgör den grupp som kan tänkas påverkas av denna och den resistenta gruppen utgörs av individer som saknar intresse för idén. En idé kan alltså verka som ett infekterande material exakt på samma sätt som ett virus.

Inom den vetenskapliga tankevärlden har t.ex. Freud i seklets början överflyttat sina psykoanalytiska idéer på Moreover, Abra- ham, Jung och Jones på samma sätt som ett barn, som insjuknat i mässling, för denna sjukdom vidare. Moreover, Abraham, Jung och Jones verkade sedan i sin tur som infek- terande individer. Likaså kan man anse, att en mängd andra samhälleliga företeelser t.ex.

olika religioner, är mer eller mindre utbredda intellektuella epidemier.

Även den intellektuella epidemin är en funktion av tiden och förutsättningen för dess utveckling är en tillräcklig kontakt mellan olika grupper inom populationen. Denna kontakt kan antingen vara personlig eller ske via ett medium, t.ex. publikationer.

Goffman och Newill undersökte både den deterministiska och den stokastiska modellen och konstaterade att den förra lämpade sig bättre för undersökning av den intellektuella epidemins förlopp. Deras tillämpning bygger

enbart på litteraturstudier som mått för spridningen.

Den intellektuella epidemiteorin har i en ytterst ringa grad använts vid analyser av forskning oh utveckling. Ingen undersökning har kunnat spåras där metoden skulle ha använts för framtagning av den historiska utvecklingsprofilen inom ett visst område. Ej heller har man använt den inom BDI- sektorn för att få fram underlag för praktisk beslutsfattning, dvs. för att jämföra hur samlingarnas kvantitet korrelerar med deras kvalitet.

Intensionen med denna artikel är bl.a. att evaluera metoden ur nämnda synvinkel.

Metodik

Den epidemiologiska modellen bygger på en bestämt definierad population t.ex. fors- karna inom ett visst område, människor av en viss nationalitet, barn, fullvuxna, kvinnor eller män. Vid de intellektuella epidemierna inom ett forskningsområde utgörs populatio- nen av områdets forskare. Ett tillgängligt mått på spridningen av olika idéer inom ett ämnesområde är dess litteratur. Dock bör litteraturen användas endast för att spåra det infekterande materialet dvs. inén. Ut- räkningarna av epidemins storlek måste all- tid basera sig på författarna, då t.ex. två produktiva författare alltid åstadkommer en stark ökning av litteraturen, men inte alltid en epidemi.

Forskarna inom det aktuella ämnesområdet indelas i de undergrupper som modellen för- utsätter dvs.:

I = infekterade. En forskare anses infekte- ras samma år han publicerar en artikel som är relevant för den aktuella epide- min.

R = resistenta. En forskare blir resistent ett år efter det han publicerat det sista relevanta arbetet.

S = suspekta. Den suspekta gruppen utgörs alltså av de forskare, som vid en be- stämd tidpunkt inte befinner sig i till- stånd I eller R.

Det totala antalet forskare (N) inom ett område är följaktligen:

N = I + R + S

Ifall populationen är öppen erhåller man följande ekvationer:

dt

*L=pSI-yI + v

dR_

d t " ÖS + yl

fi = infektionshastigheten

å = hastigheten med vilken de suspekta försvinner

ju = hastigheten med vilken nya suspekta införlivas

v = hastigheten med vilken nya infekterade införlivas

y = hastigheten med vilken de infekterade försvinner, blir resisterts

N växer med tiden och antalet nya infek- terade under varje tidsenhet är beroende en antalet infekterade och suspekta i popula- tionen.

En förutsättning för att processen utveck- las till epidemi är att

dl y — v/l

— > O; varav följer att: S > -—-— = p

dt p p anger alltså det tröskelvärde de suspektas

antal måste uppnå för att en epidemi skall kunna uppstå dvs. en epidemi kan inte upp- stå under tiden t

om inte S

( = S i tiden t

) överstiger

y — vis.

a = de infekterades antal undet t

Följaktligen kan inte heller epidemin fort- sätta under tiden (t —1

) om inte S > p under motsvarande tid.

Ifall I ständigt växer så vis = O och p =

y

-

r. Härvid är p beroende av de hastigheter P

med vilka de infekterade ökar och avtar.

Epidemins storlek anges av det totala antalet infektioner under dess utveckling och dess intensitet är beroende på förhållandet infek- terade till det totala antalet forskare på om- rådet.

Epidemins utveckling kan grafiskt fram- ställas genom att rita grafen

vilken anger framskridandet per tidsenhet.

Processen erhåller sitt maximivärde och stabiliseras då:

dt

= O

Ifall så är fallet erhålles:

dR

— = H = konstant dt

Dvs. i en stabil epidemisk process är för- ändringen av de resistentas antal per tidsen- het konstant.

Intellektuella epidemier inom alkalisk massaframställning

Som analysobjekt för denna undersökning har man valt den alkaliska massaframställ- ningsmetoden. Litteratur om denna metod insamlades från följande sekundära uppslags- verk: 1. Abstract Bulletin of The Institute of Paper Chemistry (ABIPC), 2. Jack Weiner:

Bibliography of Papermaking and Patents, och 3. The Institute of Papermaking: Biblio- graphic Series 178 + suppl.

Författarna under tidsperioden 1911—1973 indelades härefter enligt den tidigare be- skrivna metoden i antalet infekterade, re- sistenta och suspekta individer. Baserande sig på dessa värden ritades härefter den epidemiologiska kurvan dl/dt för den alka- liska massaframställningsmetoden (fig. 1).

Kurvan dl/dt visar att forskningen och diskussionen kring den alkaliska massafram- ställningen råkar under detta sekel för första gången i ett mera ansenligt epidemiskt till- stånd efter det andra världskriget. Intresset för metoden har under seklets första de- cennier varit litet och antalet »infekterade individer» ringa, även om smärre epidemi- toppar kan avläsas i grafen. Den uppmärk- samhet som metoden fick mot slutet av 1940- talet nådde sitt maximum år 1961, avtog här- efter tillfälligt och blossade upp med ny intensitet bara några år senare för att igen avtaga under 1970-talets första år.

Kurvan dl/dt står för den kollektiva intresseutvecklingen hos områdets repre- sentanter. En nedgång utesluter därför inte att någon viss delaspekt skulle kunna befinna sig tom. i ett starkt epidemiskt tillstånd även om kurvan för det kollektiva intresset är fallande. Likaså kan intressetopparna år 1961 och 1967 lika väl bero på rådande en- skilda epidemiers kvantitet som intensitet.

Den grafiska framställningen av epidemi-

kurvan kan nämligen liknas vid en trans-

versellt fortlöpande vågrörelse. Denna är en

produkt av ett interferensfenomen mellan de

vågrörelser som epidemierna inom de olika

delprocesserna eller specialaspekterna gett

u p p h o v till. V å g t o p p a r inom en delprocess m a t t a s av v å g d a l a r och förstärks av v å g b e r g inom de a n d r a delprocessernas e p i d e m i k u r - vor.

F ö r att få fram den a k t u e l l a e p i d e m i k u r - v a n s i n f r a s t r u k t u r klassificerades den in- s a m l a d e l i t t e r a t u r e n i delprocesser och del- a s p e k t e r enligt det t r ä k e m i s k a PR-klassifika- tionssystemet. Till en början gjordes en r ä t t l å n g t g å e n d e u p p d e l n i n g , vilken dock s e n a r e s a m m a n s l o g s till större e n h e t e r inom de a s - p e k t e r som e r h å l l i t e n b a r t en ringa u p p m ä r k - s a m h e t . H ä r e f t e r u p p r i t a d e s e p i d e m i k u r v o r för samtliga d e l a s p e k t e r och -processer. Man fann h ä r v i d 28 epidemier m e d en intensitet v a r s d l / d t - v ä r d e > 10/tidsenhet. Dessa för- delades på h u v u d g r u p p e r n a i klassifikations- s y s t e m e t på följande sätt:

Det alkaliska koket 6 epidemier

K e m i k a l i e å t e r v i n n i n g e n 5 » Modifikationer av f r a m -

s t ä l l n i n g e n 5 »

R å m a t e r i a l 11 »

Teori 1 »

s a m m a n l a g t 28 epidemier En g r a n s k n i n g av vilken aspekt i de o v a n - s t å e n d e h u v u d g r u p p e r n a förorsakat de 28 e p i d e m i e r n a gav tabell 1. Tabellen, som är kronologisk m e d avseende på e p i d e m i e r n a s b e g y n n e l s e å r , anger m a x i m i å r samt epide- m i n s längd, intensitet och orsaker.

G e n o m a t t a n a l y s e r a e p i d e m i e r n a i tabell 1 k a n m å n g a i n t r e s s a n t a s l u t l e d n i n g a r dragas.

De f ö r e k o m m a n d e i n t r e s s e o m r å d e n a , deras orsaker, intensitet och längd belyser r ä t t väl o m r å d e t s utvecklingsprofil. Ur o r s a k s u t - vecklingen k a n m a n även erhålla värdefulla r i k t l i n j e r för f r a m t i d s b e d ö m n i n g a r av olika slag. Då d e n n a a r t i k e l inte egentligen b e - h a n d l a r u t v e c k l i n g e n av m a s s a f r a m s t ä l l - n i n g e n u t a n syftar till att u t v ä r d e r a den epidemiologiska m e t o d e n i sig själv, skall h ä r e n b a r t i k o r t h e t s u m m e r a s exempel på slut- satser som det är möjligt att d r a g a på basen av a n a l y s e r av de 28 e p i d e m i e r n a .

Till en början k a n m a n k o n s t a t e r a att inga s t ö r r e f ö r ä n d r i n g a r s k e t t inom själva p r i n - cipen för den alkaliska m a s s a f r a m s t ä l l n i n g e n u n d e r d e t t a sekel. Både dess kemi som h e l h e t och dess teoretiska a l k a l i å t e r v i n n i n g s p r i n c i p h a r förblivit o f ö r ä n d r a d e . De 28 e p i d e m i e r n a h a r dock å s t a d k o m m i t en hel del s m ä r r e för- ä n d r i n g a r och f ö r b ä t t r i n g a r av processen.

A p p a r a t u r e n för k o k n i n g e n och k e m i k a l i e - å t e r v i n n i n g e n h a r g e n o m g å t t en m ä r k b a r

1919 -25 -31 -37 -J*3 -**9 -55 -61 -67 -73 dt Fig. 1. Kurvan dl/dt för alkalisk massafram-

ställningslitteratur.

f ö r b ä t t r i n g s p r o c e d u r , delvis på g r u n d av de framsteg som gjorts inom i n g e n j ö r s v e t e n - s k a p e r n a och delvis p å g r u n d av den m y c k e t f ö r b ä t t r a d e förståelsen för processens teori, som å s t a d k o m s u n d e r den l å n g s t r ä c k t a epi- d e m i n i ä m n e t u n d e r 1950- och 1960-talen.

Som positiva e p i d e m i r e s u l t a t b ö r även över- g å n g e n från periodisk till k o n t i n u e r l i g kok- ning och k e m i k a l i e å t e r v i n n i n g anses. E p i d e - m i e r n a p å o m r å d e t h a r likaså g e t t en e n o r m t u t ö k a d r å m a t e r i a l b a s , massa av b ä t t r e k v a - litet, god k e m i k a l i e - och v ä r m e b a l a n s samt h ö g r e u t b y t e p e r v e d e n h e t . Som h e l h e t k a n m a n säga, a t t de 28 e p i d e m i e r n a på o m r å d e t u t v e c k l a t en alkalisk m a s s a i n d u s t r i , som i dag h a r en m å n g d u b b e l k a p a c i t e t j ä m f ö r t m e d m o t s v a r a n d e i n d u s t r i u n d e r seklets början.

Ifall m a n a n a l y s e r a r f o r s k n i n g s t r e n d e n på o m r å d e t g e n o m a t t u n d e r s ö k a epidemiorsa- k e r n a , m ä r k e r m a n en tydlig förskjutning från processtekniska till s a m h ä l l s b e t o n a d e

Tabell. 1. Intellektuella epidemier inom den alkaliska massaframställningen under tidsperioden 1911—1973.

N r A s p e k t U t b r ö t

å r

M a x . å r

I n t e n - sitet

L ä n g d

å r O r s a k

1 K o k t e k n . f a k t o r e r 1925 1931 15 7 S t r ä v a n efter b ä t t r e k v a l i t e t

2 B a r r v e d 1928 1931 13 4 E p i d e m i inom de k o k t e k n . f a k t o -

r e r n a

3 K a u s t i s e r i n g 1936 1940 11 5 I n f ö r a n d e t a v k o n t i n u e r l i g k a u s t i - s e r i n g

4 L ö v v e d 1938 1943 14 6 R å m a t e r i a l b r i s t

5 T r o p i s k lövved 1949 1952 16 4 R å m a t e r i a l b r i s t

6 Teori 1949 1964 27 16 R a t i o n a l i s e r i n g a v k o k e t

7 F ö r h y d r o l y s 1949 1961 13 13 R å m a t e r i a l b r i s t

8 B j ö r k 1949 1952 10 4 R å m a t e r i a l b r i s t

9 Olika k o k m e t o d e r 1951 1964 11 14 I n f ö r a n d e t a v d e t kontin, k o k s y s - t e m e t

10 F ö r b r ä n n i n g av s v a r t l u t 1952 1955 13 4 V ä r m e - e k o n o m i , kapacitet, k o n - troll

11 K o k t e k n . f a k t o r e r 1954 1958 13 5 E p i d e m i n inom kontin, k o k m e t o - den

12 B a r r v e d 1955 1958 34 4 E p i d e m i e r n a inom k o k t e k n . fakt.

och k o n t . k o k m e t o d e n 13 F ö r b r ä n n i n g av s v a r t l u t 1959 1967 11 9 Miljö

14 Tillsats av r e d u c e r a n d e

a g e n s e r 1961 1967 15 7 R å m a t e r i a l b r i s t , (högre utbyte)

15 Polysulfidkok 1961 1967 31 7 R å m a t e r i a l b r i s t , (högre utbyte)

16 B a r r v e d 1961 1967 24 7 Olika modifikationsfrösök a v den

a l k a l i s k a m a s s a f r a m s t ä l l n . 17 K o k t e k n . f a k t o r e r 1964 1967 11 4 Miljö, r å m a t e r i a l b r i s t , a u t o m a t i -

sering

18 B j ö r k 1964 1967 11 4 Olika m o d i f i k a t i o n e r a v den a l k a -

liska m a s s a f r a m s t ä l l n i n g e n

19 T r o p i s k a lövved 1964 1967 18 4 R å m a t e r i a l b r i s t

20 Avfallsved 1964 1967 12 4 R å m a t e r i a l b r i s t

21 T i l l v a r a t a g n i n g och i n -

d u n s t n i n g a v s v a r t l u t 1964 1970 17 7 Miljö, v ä r m e - e k o n o m i , k o n t r o l l 22 I c k e v e d a r t a d e fiber 1966 1970 34 5 R å m a t e r i a l b r i s t

23 H2S-metoden 1967 1979 12 4 R å m a t e r i a l b r i s t , (högre utbyte)

24 O x i d e r i n g av s v a r t l u t 1968 1979 27 3 Miljö

25 I n v e r k a n a v vedens, fli-

sens k v a l i t e t 1971 1973 15

p å -

g å e n d e S t r ä v a n efter b ä t t r e k v a l i t e t

26 Olika k o k m e t o d e r 1971 1973 21

»

27 B a r r v e d 1971 1973 52

»

t e k n . f a k t o r e r s a m t k o k e t s k e m i 28 S y r g a s - a l k a l i m e t o d e n 1971 1977 96

»

forskningsprojekt. Sedan 1950-talet har de flesta epidemierna på området antingen för- sökt anpassa massaframställningen till sam- hällets krav eller strävat till att förbättra driftsekonomin.

Som helhet kan man konstatera att ingen

forskning inom området blivit epidemisk

under de senaste årtiondena ifall dess orsaker

eller målsättningar inte fallit inom de två

nämnda kategorierna. Som exempel kan man

nämna de ökade personalkostnaderna efter det andra världskriget. De gav upphov till en mängd projekt vars målsättning var att återställa den ekonomiska balansen. Ett annat exempel är de ökade råvarukostnader- na under de senaste decennierna. De har förorsakat en intressestorm kring olika pro- cessmodifikationer, som syftar till att öka utbytet genom tillsats av svavelväte, poly- sulfid, reducerande agenser osv. eller till ut- vecklingen av metoder som kan utnyttja icka traditionellt råmaterial. Samhällets krav på renare luft och vattendrag har sedan 1960- talet åstadkommit en stor forskaraktivitet kring milj ovänligare metoder samt kring be- hovet att minimera de höga driftskostnader, som uppstått på basen av de miljötekniska modifikationerna i processen.

Vid summering av epidemiorsakerna synes det som om forskningen kring den alkaliska massaframställningen skulle snurra i ett ekorrhjul. Så snart man löst ett problem har det för det mesta gett upphov till nya svårig- heter i andra delaspekter av processen. För att lösa råvaru- och miljöproblemet föreslog man t.ex. en övergång till mekanisk (dvs.

termomekanisk) massaframställning. Denna process stöter å sin sida på stora energi- och kvalitetsproblem. För att lösa dessa återgick man till prioritering av alkalisk massa i en modifierad form dvs. syrgas-alkalimetoden, som å sin sida är kostsam vad gäller in- vestering och råmaterial, osv. Då de olika aspekterna ingår som delar i en integrerad helhet är det helt naturligt att en förändring i en aspekt även kräver modifiering av en annan och att intresset därför har en tendens till tidsmässig klumpbildning. Detta fenomen kommer tydligt fram om man granskar tid- punkterna för de olika epidemiutbrotten i tabell 1.

Dock har det som redan konstaterats blivit allt mera uppenbart att nya lösningar inte skapar aktuella problem enbart på process- utan även på samhällsnivå. Som en följd härav kunde man draga den slutsatsen att utvecklingen av massaframställningsmetoden efter år 1973 allt mer skulle bli beroende av olika fenomen i samhället och därtill kämpa med de fortfarande olösta problemen kring:

— relativt dåligt utnyttjat råmaterial

— miljöfrågor

— stora investeringskostnader

Hur har då denna förutsägelse slagit in?

Översiktsartiklar från år 1982 (6, 7, 8) vilka beskriver utvecklingen under 1970-talet be- kräftar att forskningen faktiskt kretsat kring

de förutspådda problemen. Det dyra råmate- rialet har diskuterats flitigt. Man har även försökt hitta nya arter och nya metoder för ett större utnyttjande, vilket bl.a. resulterat i utvecklingen av den mycket uppmärksam- made antrakinonmetoden för massafram- ställning. Vidare har man försökt experimen- tera fram milj ovänligare lösningar.

En fråga som mycket har engagerat massa- framställarna under de senaste tio åren är energifrågor. Eftersom den första energikri- sen kom år 1973 kunde denna utveckling inte förutspås på annat sätt än genom upptäckten av epidemiernas stora beroende av olika fenomen i samhället. Energikrisen och dess följder är ett typiskt exempel på hur en ur processteknisk synpunkt yttre aspekt plöts- ligt kan blåsa liv i eller totalt förändra rikt- ningen av tidigare forskning. Inom massa- framställningen blev forskningen kring energibesparande metoder plötsligt epidemisk under den senare delen av 1970-talet. Förut hade denna inte på något sätt hört till de intressantare aspekterna inom området.

En teoretisk förutsägelse kan därför aldrig bli helt pålitlig. Den epidemiologiska meto- dens värde ligger dock inte i det faktum att den på förhand i detalj kartlägger kommande epidemier eller ger exakta uträkningar, utan i det, att den avslöjar de typer av faktorer, processtekniska, samhälleliga, ekonomiska, juridiska, osv., som kan förväntas påverka utvecklingen i framtiden.

Är typen känd kan man vara påpasslig för utvecklingen inom det aktuella området och i en så god tid som möjligt beakta denna vid framtidsplaneringen av det egna ansvarsom- rådet.

Teoretiska beräkningar av epidemiernas utveckling

Förutom de logiska slutsatser om ett om- rådes framtida utveckling, som man kan draga genom att granska dess epidemiolo- giska utvecklingsprofil, erbjuder Goffman (5) även en möjlighet att teoretiskt beräkna en pågående epidemis kommande längd och intensitet. Man utgår härvid ur kända I, S och R-värden och beräknar kommande antal infekterade individer ur serien

I = C

+ S

t + C

t

. . . C

t

+

De därpå efterkommande värdena på I och

S kan beräknas genom att använda ekvatio-

nerna (1) och vektorekvationen

Tabell 2. Epidemier förorsakade av 23 av de mest produktiva forskarna inom de beaktade massa- framställningsmetoderna. Forskarna är ordnade enligt sjunkande medeltal ci t er ingår/artikel.

Nr

1964—

1965 I

1966—

1967 I dl

1968—

1969 I dl

1970—

1971 I dl

1972—

1973 I dl

To- talt

I Cit.

artik.

mängd

M e - Cit. i deltal kärn- , cit./ tidsk.

artik. °/o

Epi- Land de-

mi

1 27 264 237 336 12 259 — 7 7 186 —73 ²⁰⁷² 240 8,6 41 Tyskland X 2 38 94 56 59 —35 ^{58 — 1} 66 8 315 43 7,3 28 Sverige X 3 4 40 36 82 42 ^{47 — 3 5} 44 — 3 217 58 3,7 57 ^{— - » — X} 4 4 88 84 124 36 99 — 2 5 174 75 499 133 3,6 55 Kanada X 5 5 11 6 10 — 1 6 — 4 4 — 2 36 13 2,8 15 Japan

6 9 55 46 ^{22 •} —33 7 —15 23 16 106 48 2,2 13 Finland X 7 — 3 3 17 14 11 — 6 5 — 6 36 17 2,1 76 USA X 8 — 9 9 22 13 4 —18 — — 4 35 17 2,0 53 — » — X 9 — ^{11 11 2 — 9 5 3 5 0 23 12 1,9 33 — » — X} 10 — ^{6 6 4 — 2 9 5 3 — 6 22 12 1,8} 50 Östblocksl.

11 — ^{6 6 13 7 27 14 11 • —16 57 32 1,8 41 — » — X} 12 — — — 1 1 2 — 1 2 0 5 3 1,7 67 USA

13 — ^{2 2 15 13 2 —13 4 2 23 15 1,5} 27 Östblocksl. X 14 — ^{5 5 4 — 1 6 2 3 — 3 18 13} 1,4 92 U S A 15 — 7 7 3 — 4 5 2 1 — 4 16 12 1,3 — Östblocksl.

16 — 11 11 22 11 2 —20 6 5 41 33 1,2 38 Indien X 17 1 4 3 5 1 1 — 4 1 0 12 10 1,2 90 Östblocksl.

18 1 — — 1 1 1 — — 1 — — 2 2 1,0 100 Indien 19 — 1 1 3 2 2 — 1 1 — 1 7 7 1,0 57 östblocksl.

20 — ^{2 2} — ^{— 2 1 1 1 0 4 4} 1,0 100 — » — 21 — — ^{0 5 5 — — 5} — ^{0 5 5 1,0 20 — » —} 22 — — 0 2 2 — — 2 — 0 2 2 1,0 — ^Indien 23 — 1 1 — — 1 — 0 — 0 1 1 1,0 100 USA

Xi = Xi_i + (ti — ti _ 0 Xi _ i

De erforderliga konstanterna erhålles ge- nom att lösa ekvationerna yl = dR/dt och dl/dt = /?SI — yl + v.

Då /? är känt beräknas d och ju som ovan ur ekvationen dS/dt = —fiSl — Så + ju.

Tröskelvärdet p som S måste överskrida för att epidemin skall kunna upprätthållas beräknas ur ylfi = p.

Denna beräkningsmetod prövades på ut- vecklingen av syrgasalkalimetoden för fram- ställning av massa. Intresset för denna me- tod erhöll nämligen epidemiska mått år 1971 och verkade att vara i stadig tillväxt år 1973.

Om epidemins längd och intensitet beräknas teoretiskt enligt ovanstående metod skulle epidemin ha nått sitt maximum år 1977 och mattats av härefter. Antalet infekterade skulle då vara ca. 400 personer. Detta resul- tat granskades i praktiken genom att följa upp utvecklingen av litteraturen om syrgas- alkali-metoden i ABIPC. Det visade sig att litteraturen fortsatte att växa i kvantitet under de kommande åren men att forsk- ningen kring denna epidemi nådde sitt maximum år 1979. Toppen nåddes alltså i praktiken två år efter det teoretiskt beräk- nade maximumet. På basen av detta kan man emellertid inte draga några säkra

slutsatser om att den teoretiska beräk- ningsmetoden skulle ge felaktiga värden.

Denna ger situationen i den totala popula- tionen medan det utförda stickprovet bygger på uppslagsverkets täckningsgrad.

Å andra sidan verkar det osannolikt att en teoretisk beräkning skulle kunna vara rele- vant i en föränderlig omgivning. Enbart om de externa och interna påverkningsfaktorer- na kunde hållas intakta under hela epidemin skulle den kunna framskrida enligt de för- utsättningar till utveckling som den hade vid begynnelsen. I en dynamisk miljö kan de orsaker som satte igång epidemin efter någon tid betraktas som sekundära. Epidemin får i praktiken därför troligen en längre eller kortare varaktighet beroende på om den på- verkas av externa epidemibefrämjande eller -förhindrande faktorer.

Inverkan av olika faktorer på epidemiernas uppkomst

Det faktum att man genom att analysera

ett område epidemiologiskt kan få fram

historisk utveckling samt framtidstrender

förklarar inte varför just vissa tankar och

lösningar bidragit till utvecklingen. Man får

svar på frågan »vad?», inte »varför?». E t t p r o b l e m k a n ha m å n g a a l t e r n a t i v a lös- n i n g a r . Vilka f a k t o r e r d i k t e r a r valet? Är det alltid de mest lämpliga l ö s n i n g a r n a som blir u t v a l d a , eller är det k a n s k e de mest syn- liga? För a t t u n d e r s ö k a d e t t a g r a n s k a d e s h u r publiceringen i en c e n t r a l tidskrift och för- f a t t a r e n s s t a t u s p å v e r k a r s p r i d n i n g e n av och m o t t a g l i g h e t e n för olika t a n k a r .

Inverkan av författarens karakteristik

A t t r e f e r e r a till tidigare p u b l i k a t i o n e r är ett v ä l k ä n t fenomen inom den vetenskapliga v ä r l d e n . D e n n a t r a d i t i o n h a r bl.a. k o m m e n - t e r a t s av Weinstock (9) så h ä r »scientific t r a d i t i o n r e q u i r e s t h a t w h e n a r e p u t a b l e scientist or technologist publishes an article, he should refer to earlier articles which r e l a t e to this t h e m e . The references are supposed to identify those earlier r e s e - a r c h e r s whose concepts, methods, a p p a r a t u s etc. inspired or w e r e used by a u t o r in developing his article.»

Enligt d e n n a definition k a n m a n d r a g a den slutsatsen a t t ifall en person på n å g o t sätt o m n ä m n s i l i t t e r a t u r f ö r t e c k n i n g e n h a r han i n s p i r e r a t s k r i b e n t e n dvs. i n f e k t e r a t h o n o m med sina t a n k a r , resultat, a n v ä n d a m e t o d e r osv.

Om m a n som m å t t på en forskares forsk- n i n g s k v a l i t e t håller det a n t a l forskare som blivit i n s p i r e r a d e av h a n s forskning k a n m a n m ä t a k o r r e l a t i o n e n m e l l a n k v a n t i t e t och k v a l i t e t g e n o m a t t m ä t a epidemier som å s t a d k o m m i t s av p r o d u k t i v a forskare. De 23 mest p r o d u k t i v a n u t i d a f o r s k a r n a i det a k - tuella u n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t u n d e r s ö k t e s via Science Citation I n d e x . M a n erhöll t a b e l l 2.

Man k a n k o n s t a t e r a a t t ca hälften av de mest p r o d u k t i v a f o r s k a r n a även g e t t u p p h o v till personliga epidemier (då d l / d t > 10). D e t t a är en stor andel, som t y d e r på a t t k v a n t i t a t i v synlighet k a n b i d r a g a positivt till g r a d e n av u p p m ä r k s a m h e t . De författare som citerats i m e d e l t a l 3 g g r / a r t i k e l h ö r även till den p r o - d u k t i v a toppen. Hälften av de a n a l y s e r a d e f ö r f a t t a r n a s forskning h a r emellertid inte v ä c k t n å g o t intresse b l a n d kollegerna. En g r a n s k n i n g av f ö r f a t t a r n a s h e m o r t e r gav tabell 3.

M a n k a n k o n s t a t e r a a t t samtliga s k a n d i n a - viska, t y s k a och k a n a d e n s i s k a h ö g p r o d u k t i v a forskare b i d r a g i t till u p p k o m s t e n av intresse- t o p p a r inom p u b l i c e r i n g e n på det egna om-

Tabell 3. De produktiva författarnas hemort fördelade enligt graden av uppmärksamhet.

Den upp- Den oupp- Land märksammade märksammade

gruppen gruppen USA 50 50 Tyskland 100 — Öststaterna 25 75 Skandinavien 100 — Indien 33 66 Kanada 100 — Japan •— 100 rådet. De a m e r i k a n s k a f o r s k a r n a fördelas lika inom de b å d a g r u p p e r n a , dock så a t t p r o d u k t i o n s t o p p e n inom g r u p p e n s a m m a n - faller m e d citeringstoppen. S a m t l i g a g r u p p e r som m i n s t u p p m ä r k s a m m a t s är b o s a t t a på o r t e r som lingvinistiskt, k u l t u r e l l t eller p r o - d u k t i o n s m ä s s i g t {råmaterial osv.) ligger u t a n - för den europeiska och k a n a d e n s i s k a g e m e n - s k a p e n . R e s u l t a t e t a n t y d e r a t t p å v e r k n i n g s - g r a d e n skulle k o r r e l e r a positivt, b å d e med synlighet och h e m o r t . Detta h a r s ä k e r t å t - m i n s t o n e delvis sin förklaring i m a s s a f r a m - ställningens stora s a m h ä l l s a n k n y t n i n g , vilken k o n s t a t e r a d e s t i d i g a r e i d e n n a u n d e r s ö k n i n g . Om s a m h ä l l s f ö r h å l l a n d e n a och - p r o b l e m e n blir alltför a v v i k a n d e blir även den p r o b l e - m a t i k som l i t t e r a t u r e n d i s k u t e r a r l ä t t i r r e l e - v a n t .

Publiceringstidskriftens inverkan

O v a n s t å e n d e r e s o n e m a n g b e a k t a r inte publiceringstidskriftens synlighet, e n b a r t f ö r f a t t a r n a s synlighet. Dock ligger t a n k e n n ä r a till h a n d s att även d e n n a faktor k u n d e v a r a r e l e v a n t i s a m m a n h a n g e t . Det h a r t i d i g a r e k o n s t a t e r a t s a t t det i n t e föreligger något u p p e n b a r t s a m b a n d m e l l a n de p r o d u k - tiva f ö r f a t t a r n a s v a l av p u b l i c e r i n g s m e d i u m och o m r å d e t s k ä r n t i d s k r i f t e r (10). I d e n n a u n d e r s ö k n i n g g r a n s k a d e s det i vilken m å n den u p p m ä r k s a m m a d e p a r t e n av de p r o d u k - tiva f ö r f a t t a r n a p u b l i c e r a r sina a r t i k l a r i c e n t r a l a tidskrifter j ä m f ö r t m e d den m i n d r e u p p m ä r k s a m m a d e g r u p p e n . K ä r n z o n e n b l a n d t i d s k r i f t e r n a definierades enligt B r a d f o r d (10). Den i n n e h å l l e r i d e t t a fall 11 av o m r å - dets m e s t p r o d u k t i v a tidskrifter som s a m - m a n l a g t ger hälften av de r e l e v a n t a a r t i k l a r - na på o m r å d e t . Den a k t u e l l a analysen gav tabell 4.

S a m b a n d e t m e l l a n o u p p m ä r k s a m h e t och k ä r n t i d s k r i f t v e r k a r m e r a p å t a g l i g t än m e l -

l a n u p p m ä r k s a m h e t och c e n t r a l tidskrift. P å b a s e n a v d e t t a k u n d e m a n e v e n t u e l l t d r a g a den slutsatsen a t t publicering i en c e n t r a l tidskrift i n t e som s å d a n ä r n å g o n p r e d i c t o r för u p p m ä r k s a m h e t . Citeringsfrekvensen ä r e m e l l e r t i d i n t e lika fördelad p å en p r o d u k t i v forskares s a m t l i g a p u b l i k a t i o n e r . E n a n a l y s a v de flitigast citerade a r t i k l a r n a visade a t t 57 % h a d e p u b l i c e r a t s i k ä r n t i d s k r i f t e r . D e n förhöjda p r o c e n t e n a n t y d e r a t t p u b l i c e r i n g e n i en c e n t r a l tidskrift skulle k u n n a p å v e r k a m o t t a g l i g h e t e n hos l ä s a r n a . D e t k a n dock t ä n k a s a t t ingen a k t i v i n v e r k a n sker u t a n a t t m o t t a g l i g h e t e n stiger som en följd a v d e c e n t r a l a t i d s k r i f t e r n a s s t ö r r e l ä s e k r e t s . E n f ö r k l a r i n g k u n d e även ligga i a n t a g a n d e t a t t p r o d u k t i v a författare e v e n t u e l l t s ä n d e r sina m e r a i n t r e s s a n t a a r t i k l a r till c e n t r a l a och m i n d r e i n t r e s s a n t a till perifera tidskrifter p å o m r å d e t .

F ö r a t t y t t e r l i g a r e a n a l y s e r a h u r u v i d a o v a n s t å e n d e a n t y d a n om en s t ö r r e m o t t a g l i g - h e t p å fältet a v a r t i k l a r p u b l i c e r a d e i c e n t - r a l a tidskrifter å t e r s p e g l a r d e t v e r k l i g a för- h å l l a n d e t , a n a l y s e r a d e s 573 referenser u r a r t i k e l l i t t e r a t u r e n i ä m n e t å r 1973. R e s u l - t a t e t visade a t t 64 % a v de mest c i t e r a d e a r t i k l a r n a fanns i s a m m a k ä r n t i d s k r i f t e r (7 a v 11) som ä v e n innehöll de m e s t p r o d u k t i v a f ö r f a t t a r n a s m e s t citerade a r t i k l a r , v i l k e t stöder d e n t i d i g a r e i a k t t a g e l s e n a t t a r t i k l a r som p r o d u c e r a t s i en c e n t r a l tidskrift r e f e r e - r a s flitigare. F ö r u t o m dessa m y c k e t citerade k ä r n t i d s k r i f t e r f ö r e k o m m e r d e t dock en g r u p p h ö g r e l e v a n t a tidskrifter (4 a v 11) som i n t e e r h å l l e r någon eller e n b a r t en r i n g a u p p - m ä r k s a m h e t i l i t t e r a t u r e n . E n g r a n s k n i n g a v dessa visade a t t d e t f r ä m s t v a r fråga om fysiskt eller s p r å k l i g t svårtillgänglig l i t t e r a - t u r inom v ä s t v ä r l d e n (referenserna v a r t a g n a u r n o r d i s k a och anglosaxiska a r t i k l a r ) eller i n n e h ö l l a r t i k l a r p r o d u c e r a d e för a n d r a ä n d a - m å l än forskning t.ex. p r o d u k t i o n och a d - m i n i s t r a t i o n .

E n a n a l y s a v l i t t e r a t u r b e s t ä l l n i n g a r n a u n - d e r t v å t r e m å n a d e r s p e r i o d e r ( v å r och höst) vid en t r ä k e m i s k i n f o r m a t i o n s c e n t r a l i F i n - l a n d avslöjade a t t de fyra m e s t lästa t i d - s k r i f t e r n a visserligen tillhör t i d s k r i f t e r n a s k ä r n z o n visavi p r o d u k t i v i t e t m e n a t t t v å a v dessa h ö r till de icke citerade t i d s k r i f t e r n a i k ä r n z o n e n . I n t r e s s a n t v a r d e t dessutom a t t k o n s t a t e r a a t t k ä r n t i d s k r i f t e r n a s t o t a l a a n t a l i d e n efterfrågade l i t t e r a t u r e n e n d a s t ä r 28 % m e d a n d e r a s a n t a l i den c i t e r a d e l i t t e r a t u r e n v a r 64 % . D e t t a k u n d e tolkas så a t t de p r o - d u k t i v a tidskrifterna vid läsningen visade sig

Tabell 4. Publicering i kärntidskrifter bland uppmärksammade och ouppmärksammade pro- duktiva författare.

De upp- De oupp- märksammade märksammade

produktiva produktiva förf. förf.

Publ. i kärn-

tidskrifter 43 °/o 60 %

v a r a de m e s t i n f o r m a t i o n s r i k a och mest p å - v e r k a d e l ä s a r e n . Troligt ä r a t t så ä r fallet då i n f o r m a t i o n s b e h o v e t d i k t e r a s av e n forskning och u t v e c k l i n g som leder till skriftlig r a p p o r - t e r i n g och u t v e c k l i n g . E n y t t e r l i g a r e slutsats ä r dock d e n a t t m a n vid i n f o r m a t i o n s c e n t r a - len efterfrågar en h e l del l i t t e r a t u r för i n n o v a t i o n s ä n d a m å l och för lösning a v p r a k - tiska p r o b l e m . D e n n a l i t t e r a t u r och dess a n - v ä n d n i n g k a n t r o t s t.o.m. en m y c k e t stor p å - v e r k a n sällan s p å r a s g e n o m bibliometriska analyser, då a n v ä n d n i n g e n sällan d o k u - m e n t e r a s . D e t t a b e l y s e r bl.a. vilket k a t a s t r o - falt m i s s t a g en i n f o r m a t i o n s c e n t r a l k u n d e begå ifall l i t t e r a t u r a n s k a f f n i n g s p o l i t i k e n skulle d i k t e r a s av e n b a r t teoretiska r e s u l t a t från l i t t e r a t u r a n a l y s e r som k v a l i t e t s m a r - k ö r e r .

Diskussion

S o m en s a m m a n f a t t n i n g a v o v a n s t å e n d e u n d e r s ö k n i n g k a n m a n k o n s t a t e r a a t t den gav en r ä t t god u p p f a t t n i n g om den alkaliska m a s s a f r a m s t ä l l n i n g e n s u t v e c k l i n g och en till- fredsställande g r u n d för f r a m t i d s b e d ö m - n i n g a r a v olika slag. M a n k u n d e därför r e - k o m m e n d e r a epidemiologiska s t u d i e r för a t t p å en viss n i v å b e s k r i v a en p o p u l a t i o n och det o m r å d e som d e n n a ä r v e r k s a m i. M a n k a n påvisa s a m b a n d s a m t a n a l y s e r a o r s a k e r och p å d e t t a s ä t t få f r a m f a k t o r e r och p e r s o - n e r som p å v e r k a t u t v e c k l i n g e n . U t v e c k l i n g s - t r e n d e r n a k a n d e s s u t o m ställas m o t olika e x t e r n a fenomen v a r v i d s t ö r r e h e l h e t e r e r - hålles.

R e s u l t a t e n k a n a n v ä n d a s i m å n g a s a m m a n - h a n g . D e r a s fördelar ä r bl.a. u p p e n b a r a vid beslutsprocesser a v olika slag. V ä r d e t ligger i d e t a t t de k a n m i n s k a o s ä k e r h e t e n vid s t ä l l n i n g s t a g a n d e t i t.ex. följande frågor:

Vilken u t v e c k l i n g l ö n a r d e t sig a t t p r i o r i t e r a ? Vilka g r u p p e r och vilken forskning b ö r för- s t ä r k a s för a t t en ö n s k a d u t v e c k l i n g skall

kunna äga rum? Finns det förutsättningar för att en innovation skall bli effektiv? Hur skall resurserna allokeras? Hur förhåller sig utvecklingen inom två separata populationer till varandra dvs. hurudana likheter och hurudana olikheter kan man påvisa i deras intellektuella epidemibestånd?

Det är alltså möjligt att med tillhjälp av epidemiteorin kalkylera optimala strategier för en önskad utveckling och göra kostnads- och nytto-risk beräkningar av olika slag.

Idag styrs framåtskridandet alltför ofta utgående från existerande resurser samt gängse praxis och traditioner. Utvecklingen blir härvid mera en följd än ett kalkylerat skeende.

Att veta hur man jämnar vägen för ett ut- brott av en intellektuell epidemi torde vara en åtråvärd kunskap för marknadsförare, politiker samt samtliga informationsförmed- lande grupper. På samma sätt som önskade fenomen kan befrämjas torde även icke öns- kade sådana kunna förhindras eller be- gränsas. Då förutsättningen för ett epidemi- utbrott är en tillräckligt stor kontakt mellan medlemmarna i en population kan epidemi- risken minimeras genom restriktioner i icke önskade informationsflöden. Metoden torde i praktiken ha utnyttjats av makthavare i alla tider. Det kunde vara intressant att kart- lägga benägenheterna för mottagning av oli- ka tankar hos varierande populationsgrupper i samhället. Genom kännedom om hur dessa reagerar på olika tankar kunda man så små- ningom kurnulera en kunskap som eventuellt skulle leda till en känd »samhällsgenetik», vilken kunde kasta nytt ljus över gångna händelser och ge oanade infallsvinklar till samhällsforskning av olika slag.

Epidemiteorin erbjuder dock inte enbart fördelar utan innehåller även en hel del osäkra moment och aspekter. Det kan synas enkelt att analysera epidemier inom en be- gränsad population som t.ex. personer invol- verade i alkalisk framställning av massa.

Men även här är det betydligt svårare att ge förklaringar än att konstatera trender och ytliga samband. Spekulation och gissningar kan visserligen framföras men det är mera problematiskt att totalt sammanlänka de oli- ka fenomenen till en komplex verklighet.

Om man övergår till studier av större och mindre väldefinierade populationer blir upp- giften ännu svårare. E it c. v problemen utgörs av själva epidemidefinitionerna. Det kan vara oklart vilka aspekter befinner sig i epidemiska tillstånd. Man kan gruppera

tankar och fenomen till utvecklingstrender och säga att dessa råkar i epidemiskt till- stånd då de kvantitativt nått ett visst om- fång. Man kan dock i detta sammanhang stöta på svårigheter vid bestämningen av till- hörigheten. Ett område och dess utveckling är ett helhetssystem bestående av komponen- ter med otaliga ofta okända inre relationer.

Vi har sett att inverkan av en komponent ger effekt i de andra. Härutöver har både syste- met som helhet samt samtliga av dessa kom- ponenter en mängd externa relationer. En enskild komponent kan därför hänföras till en mängd olika utvecklingstrender som inte alltid är lätta att diagnostisera eller isolera för analys. För att kunna draga långtgående slutsatser på kvantitativa fakta borde man vara på det klara med de kvalitativa digni- teterna på området bl.a. de olika komponen- ternas samtliga relationer.

Även om man lyckas att entydigt definiera utvecklingstrenderna kan man stöta på diag- nostiska svårigheter. Man måste kunna känna igen de infekterade individerna och beräkna deras antal dvs. isolera entydiga in- dikatorer på besmittning. Utanför den ve- tenskapliga världen är inte längre nedskrivna tankar realistiska mått på besmittning. Och även inom vetenskap förekommer det en av- sevärd tankeöverföring mellan kolleger, vil- ken aldrig dokumenteras. En kvantitativ be- räkning av publikationer måste därför anses som ett starkt begränsat och rätt inadekvat mått på tankeflödet inom samtliga popula- tioner. För att kunna tillämpa metoden till- fredsställande borde man därför få fram andra symptom på involvering och påverkan än publiceringsstatistik.

Då man analyserar olika populationer

epidemiologiskt, måste man bära i minnet att

resultaten faktiskt är strängt personliga för

ifrågavarande population. Mottagligheten för

olika tankar dikteras av en mängd olika fak-

torer inom samtliga komponenter av över-

förelseprocessen. I denna skrivelse har man

diskuterat inverkan av författarnas och pub-

likationsmediets karakteristik. Härtill verkar

det troligt att kontaktens kvalitativa aspekter

påverkar mottagligheten, Besrnittningspro-

centen torde även stå i en direkt proportion

till personkarakteristiken inom olika popula-

tioner. Eftersom en persons inställning till

nya tankar och idéer påverkas av referens-

ramarna i samtliga av hans roller, kan man

inte beräkna annat än mycket genomsnittliga

värden för mottagligheten inom olika popula-

tioner.

Ä v e n dessa m e d e l v ä r d e n k a n dock i vissa b e s l u t s s i t u a t i o n e r v a r a a v s t o r t v ä r d e och a v intresse a t t fastställa. I n o m den medicinska epidemiologin t a l a r m a n om »relativ risk»

och avser då den risk en person i en p o p u l a - tion, som ä r u t s a t t för en smittofaktor, löper a t t i n s j u k n a j ä m f ö r t m e d en person i en o u t - s a t t population. Om vi m o t s v a r a n d e k a l l a r b e n ä g e n h e t e n a t t m o t t a g a t a n k a r i stället för b a k t e r i e r för »relativ mottaglighet» k a n m a n b e r ä k n a d e n n a på s a m m a s ä t t som m a n b e - r ä k n a r den »relativa risken» (11). A n t a g a t t b e s m i t t n i n g s g r a d e n i olika p o p u l a t i o n e r ä r y och a t t den s t å r i l i n e ä r t f ö r h å l l a n d e till g r a d e n a v u t s a t t h e t x för en idé eller t a n k e . M a n k a n grafiskt åskådliggöra d e t t a g e n o m a t t r i t a in de olika v ä r d e n a för p o p u l a t i o n e r - n a ifråga i e t t k o o r d i n a t s y s t e m för x och y.

A n t a g a t t t v å olika p o p u l a t i o n e r u t s ä t t s för p å v e r k a n x0 och xt och a t t d e r a s m o t t a g l i g h e t h ä r v i d ä r y0 och yt. Den r e l a t i v a m o t t a g l i g - h e t e n (M) k a n då b e r ä k n a s enligt formeln (a och b erhålles u r den grafiska f r a m s t ä l l - n i n g e n fig. 2.)

a + bxx

M =

a + bx0

Teoretiska b e r ä k n i n g a r av den »relativa m o t t a g l i g h e t e n » för olika idéer i v a r i e r a n d e p o p u l a t i o n e r k a n v a r a av n y t t a som b e s l u t s - u n d e r l a g för samtliga g r u p p e r som a r b e t a r m e d d i s t r i b u t i o n av t a n k a r och idéer.

E n k r i t i k som k a n s k e ä r b e r ä t t i g a d i s a m - m a n h a n g e t är a t t den a k t u e l l a m e t o d e n l ä t t förleder en a t t tro k v a n t i t e t är ett m å t t p å kvalitet. Det finns ingen g a r a n t i för a t t en stor epidemi skulle h a b i d r a g i t m e r a till u t v e c k l i n g e n inom ett o m r å d e än en m i n d r e s å d a n . S v å r i g h e t e n ä r a t t det i n t e finns n å g r a i n b y g g d a m å t t i m e t o d e n för a t t skilja p å de b e s m i t t a d e individer, som gett e n b a r t k v a n t i t a t i v a b i d r a g till eipdemin och de vilka s t ö t t u t v e c k l i n g e n k v a l i t a t i v t dvs. v i l k a b i d r a g i t till m ä n g d u t v e c k l i n g e n och vilka till t a n k e u t v e c k l i n g e n . De förras v e r k s a m h e t är e n b a r t r e f e r e r a n d e och de senares b i d r a r till d e t v e r k l i g a n y t ä n k a n d e t p å o m r å d e t . D e t v o r e ä v e n i n t r e s s a n t a t t v e t a h u r dessa t v å k a t e g o r i e r p å v e r k a r den v i d a r e u t v e c k l i n g e n a v epidemin. H u r länge k a n en idé v ä x a och r u l l a v i d a r e m e d snöbollseffektens potentiella energi? Teorier och t a n k a r k a n plötsligt bli

»moderna» och locka till sig u p p m ä r k s a m h e t p å b a s e n av s e k u n d ä r a f a k t o r e r m e d h ä n - seende p å o m r å d e t s utveckling. E n positiv följd av d e t t a är det f a k t u m a t t en stor epidemi s p r i d e r sin p å v e r k n i n g till allt flere olika fält. E n s å d a n vid u p p m ä r k s a m h e t k a n

•

•

•

1 * ^f^'^

1 • ^^**^

1 ^t*^**^ * •

1 1

o h

x

o

Fig. 2. Mottagningsfrekvensen y i olika popula- tioner vid olika grad av utsatthet x för smitta.

leda till i n t r e s s a n t a och f r u k t b a r a t v ä r k o p p - l i n g a r och lösningar.

S a m m a n f a t t n i n g s v i s k u n d e m a n k o n s t a - t e r a a t t den i n t e l l e k t u e l l a epidemiteorin e r - b j u d e r b å d e fördelar och n a c k d e l a r . B e h ö v e r m a n en r e l a t i v t ytlig utvecklingsprofil för ett o m r å d e och g r u p p b e t e e n d e m ö n s t e r för olika p o p u l a t i o n e r k a n teorin e r b j u d a hjälp. Teorin i n n e h å l l e r dock alltför få möjligheter a t t ge u t t ö m m a n d e s v a r p å frågor som hänför sig till m e k a n i s m e n b a k o m tankeflödet eller till olika k v a l i t a t i v a v ä r d e n inom f r a m å t s k r i d a n - det eller till dess utveckling. K ä n n e r m a n till m e t o d e n s b e g r ä n s n i n g a r k a n den dock m e d fördel a n v ä n d a s som stöd för a n n a n t a n k e v e r k s a m h e t och p l a n e r i n g .

Litteratur:

1. Bailey, N. T. J. Mathematical theory of epi- demics Griffin, 1960.

2. Goffman, W.: Newill, V. A. Generalization of epidemic theory Nature 204 (4953): 225—228, 1964.

3. Goffman, W. An epidemic process in an open population Nature 205 (4973): 831—833, 1965.

4. Goffman, W. Stability of epidemic processes Nature 210 (5038): 786—787, 1966.

5. Goffman, W. Mathematical approach to the spread of scientific ideas — the history of mast cell research. Nature 212 (5061): 65—69, 1966.

6. Prokopowski, P. Sulfatzellstoff — Heute und Morgen Wochenblatt fur Papierfabrikation 110 (6): 181—185, 1982.

7. Jullander, I. Framsteg inom forskning och teknik på det skogsindustriella området.

Svensk Papperstidning 85 (9): 10—21, 1982.

8. Latest trends in pulping processes Pulp Paper International 24 (6): 58—59, 1982.

9. Weinstock, M. Citation indexes in encyklope- dia of library and information science. Marcel Decker, New York, vol. 5, 1971.

10. Ginman, M. Bibliometrisk analys av alkalisk massaframställning Tammerfors universitet, lic. avh. 1977.

11. Beral, V.: Chilvers, C : Fraser, P. On the estimation of relative risk from vital statisti- cal data Journal of epidemiology and com- munity health 33 <2): 159—162, 1979.