TILLSTÅNDSBESLUT
Nr 117/05/1
Dnr PSY-2004-y-94
Givet efter anslag 25.11.2005
ÄRENDE
Muddring av Torneå-farleden och uppläggning av muddringsmassorna samt ändring av Torneå-farleden till en 9 meters offentlig farled, Kemi, TorneåTILLSTÅNDSSÖKANDE
Sjöfartsverket
Bottniska vikens sjöfartsdistrikt
PB 20
60501 VASA
2
SISÄLLYSLUETTELO
ANSÖKAN OCH ÄRENDETS ANHÄNGIGHET ... 4
GRUND FÖR TILLSTÅNDSANSÖKAN ... 4
BESKRIVNING AV PROJEKTET ... 4
Allmän beskrivning av projektet ... 4
Farledslinjen och farledens dimensionering ... 5
Dimensionering av farleden ... 5
Planerade arbeten ... 5
Farledens muddrings- och uppläggningsarbeten ... 6
Säkerhetsanordningar ... 7
Uppskattning av arbetstiden ... 7
TILLSTÅND, AVTAL OCH PLANLÄGGNINGSLÄGET ANGÅENDE PROJEKTET ... 7
MILJÖNS TILLSTÅND INOM PROJEKTETS INFLUENSOMRÅDE... 8
Allmän beskrivning av vattensystemet ... 8
Rådande vattenstånd och flöden ... 8
Vattensystemets och naturens tillstånd och användbarhet... 9
Bottensedimentens beskaffenhet... 10
Område och objekt, vilka projektet kan påverka ... 14
Naturskyddsområden och andra naturobjekt... 14
Fiskeförhållanden och fiskbestånd ... 14
Områdets ägarförhållanden ... 16
PROJEKTETS KONSEKVENSER FÖR MILJÖN SAMT ALLMÄNNA OCH ENSKILDA FÖRDELAR 16 Konsekvenser för havsområdets tillstånd ... 16
Buller och vibration ... 17
Bedömning av eventuellt följder i strid med naturvårdslagen ... 17
Konsekvens för fisket och fiskbeståndet ... 18
Inverkan på annan användning av vattendraget... 19
Bedömning av projektets nytta som avses i 2 kap. 11 § i vattenlagen ... 19
Bedömning av de skador som projektet medför för allmänna och enskilda intressen ... 19
OBSERVATION AV PROJEKTET OCH DESS KONSEKVENSER... 19
BEDÖMNING AV MILJÖKONSEKVENSER... 21
Bedömning av miljökonsekvenser ... 21
Kontaktmyndighetens utlåtande... 23
Bemötanden och framställningar om fortsatta åtgärder i fråga om de brister som framförts vid MKB- förfarandet... 25
HANDLÄGGNINGEN AV TILLSTÅNDSANSÖKAN... 26
Förhandling ... 26
Kompletteringar till tillståndsansökan... 26
Information om tillståndsansökan ... 27
Påminnelser och yrkanden ... 27
Sökandens förklaring ... 32
ANTECKNAT ... 36
M I L J Ö T I L L S T Å N D S V E R K E T S A V G Ö R A N D E ... 37
Handläggningsavgörande ... 37
Avgörande i huvudsaken ... 37
Tillståndsbestämmelser ... 37
Läget för och utmärkningen av en offentlig farled... 37
Bestämmelser om iståndsättande av farleden och konstruktioner samt uppläggning av farledsområdets muddringsmassor ... 38
Byggnadstid ... 39
Minimering av olägenheterna under tiden för arbetet ... 39
Slutförandet av arbetena ... 39
Bestämmelser om underhåll... 39
Bestämmelser om kontroll och bokföring... 39
Ibruktagandet av den offentliga farleden ... 40
Information... 40
Anmälan om arbetenas inledning och slutförande... 40
Fiskerihushållningsavgift... 41
Ersättande av skador som vållas det yrkesmässiga fisket ... 41
Kontaktperson... 41
ANVISNING FÖR OFÖRUTSEDDA SKADOR ... 41
TILLSTÅND ATT INLEDA ARBETENA ... 41
MOTIVERINGAR FÖR AVGÖRANDET ... 42
Motiveringar för handläggningsavgörandet... 42
Motiveringar för avgörande av huvudsaken... 42
Beaktandet av bedömningen av miljökonsekvenser (MKB) ... 42
Den offentliga farleden... 42
Muddring och deponering ... 43
Motiveringar för tillståndsbeslutet ... 45
Motiveringar för avgörande om inledande av arbetena ... 46
UTLÅTANDE OM SPECIFICERADE KRAV ... 46
VERKSTÄLLIGHET AV BESLUTET ... 48
Beslutets allmänna verkställbarhet ... 48
TILLÄMPADE STADGANDEN... 48
HANDLÄGGNINGSAVGIFT OCH MOTIVERINGAR FÖR DEN... 48
Avgörande... 48
Motivering ... 48
Lagrum... 49
SÖKANDE AV ÄNDRING ... 50
4
ANSÖKAN OCH ÄRENDETS ANHÄNGIGHET
Sjöfartsverkets Bottniska vikens sjöfartsdistrikt har i sin ansökan, som till- ställts miljötillståndsverket 2.7.2004, och vilken senare kompletterats, be- slutat anhålla om lov att muddra Torneå-farleden och att lägga upp mudd- ringsmassorna samt ändra farleden till en 9 meters offentlig farled.
Vidare har Bottniska vikens sjöfartsdistrikt ansökt om tillstånd i enlighet med 2 kap. 26 § i vattenlagen att få inleda arbetena innan beslutet vinner laga kraft. Enligt sökandens uppfattning är tillståndet att få påbörja arbete- na nödvändigt på grundval av projektets omfattning och tidtabell. Den mi- nisterarbetsgrupp som dragit upp riktlinjerna för trafikledspolitiken har an- sett en fördjupning av Torneå havsfarled vara det viktigaste trafikledspro- jektet under åren 2004–2007. I statsbudgeten för år 2005 har anvisats fi- nansiering för att påbörja arbetena.
Den behöriga myndigheten för farledens inre del, på Torneå stads område är den finsk-svenska gränsälvskommissionen och på farledens yttre del, på Kemi stads område Norra Finlands miljötillståndsverk. Ansökningar med lika innehåll jämte ansökningsplaner och kompletteringar har samti- digt ingetts till båda tillståndsmyndigheterna.
GRUND FÖR TILLSTÅNDSANSÖKAN
1 kap. 15 § och 19 §, 2 kap. 2 § samt 4 kap. 6 § 1 mom. i vattenlagen.
BESKRIVNING AV PROJEKTET
Allmän beskrivning av projektet
Sjöfartsverket har för avsikt att fördjupa fartygsleden in till Röyttä hamn i Torneå till ett seglationsdjup av 9 m. Till nuvarande seglationsdjup 8 m för- djupades farleden åren 1990–1992. Samtidigt kommer Röyttä hamn att fördjupas på motsvarande sätt. Den nya kajen utbyggdes i hamnen år 2002. Hamninnehavare i Röyttä är Outokumpu Stainless Oyj. Outokumpu Stainless Oyj har ett lagakraftvunnet tillstånd (M 3/02, 28.8.2002) av finsk- svenska gränsälvskommissionen att utföra muddringen av hamnen. Med tillståndet kan muddringsarbeten utföras till år 2010. Också sjöfartsverket har tillstånd (M 6/03, 27.5.2002) av kommissionen till muddring av Torneå farled, vilken utfördes hösten 2003. Tillståndet möjliggör muddringsarbeten också år 2004.
Sjöfartsverket och Outokumpu Stainless Oyj har ingått ett samarbetsavtal om beredningen och genomförandet av farledsprojektet. 9 m farleden stär- ker områdets konkurrenskraft och industrins verksamhetsbetingelser. Ge- nom fördjupningen av farleden säkerställs att den ökande trafiken kan få isbrytarassistans i svåra isförhållanden, att fartygstrafiken kan löpa regel- bundet och att större fartyg än nu kan användas för transporterna. Det nu- varande djupet förslår bara för mindre isbrytare, och isbrytarassistans är ett absolut måste för den vintertida driften av farleden. För industrin är det av största vikt att farledsprojektet kan säkerställas och genomföras åren 2005–2007.
Röyttä hamn anlöps i dag av ca 350 fartyg om året, och godstrafiken har en volym av omkr. 1 500 000 ton. Stålverkets ökande produktion medför att fartygstrafiken ökar till ca 700 fartyg om året och godsvolymen till 3 000 000 ton till år 2010. Stålverkets viktigaste exportprodukter är ferro- krom, rostfritt stål och slaggprodukter. De viktigaste importvarorna är retur- stål, koks, ferronickel, kalksten, dolomit och gas.
Farledslinjen och farledens dimensionering
Den planerade farleden följer den nuvarande 8,0 m ledens sträckning. Far- leden viker av från 10,0 m farleden till Kemi och fortsätter i fyra raksträckor till Röyttä hamn. Farledens längd är ca 24 km.
Dimensionering av farleden
Farledens ur dimensionerande fartygets huvudmått beräknade dimensio- neringsvärden och de i farleden använda minimimåtten framgår av projekt- beskrivning. Dimensionerande värdet för minimiavståndet mellan kurvor har inte hållits i den nuvarande farleden. Detta beror på att den befintliga farleden och dess fasta säkerhetsanordningar samt muddringskostnaderna sätter gränser för ledens sträckning.
Farleden är främst avsedd som enkelled och har en mötes- och ankarplats söder om ön Pohjois-Kraaseli. Den andra möjliga mötesplatsen är vänd- platsen i början av raksträcka fyra, väster om ön Lehtikari.
Vid farledens dimensionering i djupled har man för beräkning av squat- effekten använt 13 knop som dimensionerande hastighet i farledens yttre del och i dess inre del 9 knop. Farledens ramade nivå är i den yttre delen MW2005-10,80 m och i den inre MW2005-10,20 m. Det ramade djupet ändras vid påle 20900 dvs. vid den punkt där farledens smalaste del, rännan som ska muddras, tar vid.
I förhållande till farledens nuvarande dimensionering kommer den största ändringen utöver det ändrade ramade djupet att vara rännan i farledens in- re del som breddas med 20 m.
Planerade arbeten
Torneå farled utgår från Röyttä hamn och följer därefter riksgränsen sö- derut omkr. en mil varefter den vid Pensaskari viker av åt sydost. Farleden ca 24 km lång
Genom muddring fördjupas farleden så att seglationsdjupet ökar från nu- varande 8 till 9 m. Enligt utredningsplanen är antalet muddringsobjekt längs leden 24 st, motsvarande en total areal av ca 1,14 miljoner m2. Den muddrade volymen blir 770 000 m3, varav ca 580 000 m3 mjuka massor. I farledens inre del kommer man att sugmuddra ända till Inakari, och dessa massor tippas i en bassäng som byggs utanför Röyttä Muddringsobjekten fördelar sig över en sträcka på ca 20 km, men de största objekten och merparten av massorna kommer att muddras i farledens inre del närmast hamnen. Muddringsobjekten 1 och 2 täcker ca 75 % av hela mängden muddermassor. Objekten i farledens yttre del grävmuddras och de hårda massorna tippas i tre närbelägna deponier i havet. Mängden grävmudder- massor är 190 000 m3 tf.
I farledens inre del består massorna huvudsakligen av mjuk silt och gyttja.
Längre ut finns det hårda sand- och moränjordar. De hårda massorna
6
grävmuddras och tippas från pråm i deponier i havet ( deponierna 1, 2 och 3). Deponierna för grävmuddermassor ligger i havet öster om leden ca 4 km söder om Röyttä udde och längre ut nära farleden. Deponi 1 har en areal av ca 12 ha, deponi 2 ca 16 ha och deponi 3 ca 9 ha..
Muddrings- och tipparbetena i hamnbassängen är ett separat projekt för vilket Outokumpu Stainless Oyj svarar.
Farledens muddrings- och uppläggningsarbeten
Längs Torneå farled finns 19 olika muddringsobjekt. Sommaren 2003 ut- fördes grundundersökningar i farleden Undersökningsmetoderna var låg- frekvent
ekolodning
samt vikt- och borrmaskinssondering, och dessutom tog man störda jordprover. Bottnens beskaffenhet undersöktes också vid dykningar.Preciserande trallningar för områdesavgränsning har utförts även sommaren 2004.
I undersökningarna kartlade man jordarterna i muddermassorna och eventuell förekomst av berg i muddringsområdena.Ovanför det ramade djupet hittades inget berg vid de undersökta punkter- na. De dominerande jordarterna i farleden är sand- och moränjordar i den yttre delen. I den inre delen tar finare jordarter som silt, lera och gyttja över. Också i den inre delen förekommer dock sand här och var i rännan.
Muddringsobjektens arealer, teoretiska massmängder och jordarter visas i tabell .
Muddrings- objekt
Sugmuddring Skopmuddring m3tf m2teor m3tf m2teor RK1 640 000 820 000
RK3 9 500 21 000
RK4 9 100 20 000
RK5 2 300 4 000
RK6 1 000 2 000
RK7 1 200 3 000
RK8 91 000 140 000
RK9 4 500 100
RK12 7 900 12 000
RK14 3 300 300
RK15 11 000 30 000
RK17 44 000 56 000
RK17A 1 5
RK17B 120 300
RK17C 0 18
RK18A 3 800 4 600
RK18B 2 170
RK19 1 500 3 800
RK20 850 1 400
Totalt 640 000 820 000 191 073 309 693
Muddringsobjekt RK1 sugmuddras och slammet från dem deponeras i en vallförsedd
bassäng
för sugmuddermassor. De övriga objekten skop- muddras, och dessa massor tippas i tre deponier i havet.Deponierna är fyra till antalet. I deponierna i havet (1–3) tippas friktionsjor- dar (muddringsobjekten 3–20), och de ligger längs leden, med ett minimi- avstånd till farledsområdets kant av 200 till 800 meter.
Ytarealen för deponeringsområde 1 är 122 500 m2 och deponeringen görs under nivån MW2500 - 6,0 m, varvid deponeringsområdets volym är 445 500 m3. Ytarealen för deponeringsområde 2 är 160 000 m2 och depone- ringen görs under nivån MW2500 - 7,0 m, varvid deponeringsområdets vo- lym är 963 000 m3.
Ytarealen för deponeringsområde 3 är 40 000 m2 och deponeringen görs
under nivån MW2500 - 15,0 m, varvid deponeringsområdets volym är 88 000 m3.
På Norra Finlands miljötillståndsverks verksamhetsområde, på Kemi stads område är muddringsobjekten RK14-RK20 (cirka 65 000 m3 ftr och cirka 96 600 m2 ftr samt på deponeringsområde LA3 i sin helhet och på depone- ringsområde LA2 cirka 70 % eller 112 000 m2. Det har planerats att det till betydande del på deponeringsområdena LA2 och LA3 skall läggas upp de jordmassor som med skopmuddring skall muddras även på Torneå stads, d.v.s. den finsk-svenska gränsälvskommissionens verksamhetsområde, vilka totalt utgör cirka 125 000 m3 ftr.
Säkerhetsanordningar
I samband med fördjupandet av farleden ändras inte dess säkerhetsut- rustning i nämnvärd grad eftersom farledens sträckning är oförändrad. Ett extra sjömärke kommer att utplaceras i den flyttbara vändplatsens sydöstra hörn, väster om ön Etukari. Säkerhetsutrustningen kommer i övrigt att kvarstå oförändrad, men de flytande säkerhetsanordningarna kommer att flyttas så att de svarar mot det nya ramade djupet och det ändrade farled- sområdets gränser. Den fasta säkerhetsutrustningen (ensmärken, fasta randmärken, radarreflektorer) ändras inte.
Uppskattning av arbetstiden
Enligt planerna ska muddringen inledas år 2005. Muddringsarbetet sträck- er sig på grund av sin omfattning över åtminstone två isfria perioder, och avsikten är att ta till vara hela den isfria tiden. Med tanke på muddringsar- betets storleksordning är det viktigt att byggnadstiden hålls inom rimliga gränser. Om projektet sträcker sig över flera isfria perioder ökar kostna- derna och risken för skadliga miljöeffekter tilltar.
TILLSTÅND, AVTAL OCH PLANLÄGGNINGSLÄGET ANGÅENDE PROJEKTET
Norra Finlands vattendomstol har genom sitt 19.8.1991 meddelade beslut nr 55/91/2 beviljat tillstånd att muddra Torneå-farleden till ett djupgående på 8 meter.
I Västra Lapplands regionplan är området för Bottenvikens nationalpark betecknat som ett naturskyddsområde (SL) och det övriga havsområdet är betecknat som vattenområde (W). Därtill är farledernas (lv) läge antecknat i regionplanen.
8
MILJÖNS TILLSTÅND INOM PROJEKTETS INFLUENSOMRÅDE
Allmän beskrivning av vattensystemet
Havsområdet utanför Torneå är en del av Bottenvikens grunda kustzon som utmärks av en splittrad strandlinje och älvdeltan. Utanför Torneå finns rikligt med öar, grynnor och bankar.
Torne och Kemi älvar tillför årligen området ca 30 km3 älvvatten, dvs. över en fjärdedel av den totala mängd älvvatten som avbördas av alla älvar med utlopp i Bottenviken. Kemi älv mynnar ca en mil öster om Röyttä, och därifrån tar flödet vägen mot havsområdet utanför Torneå. Torne älvs hu- vudflöde går strax väster om Röyttä. Älvarnas inverkan på vattenkvaliteten och strömningarna i havsområdet är betydande. Älvvattnet förbättrar vat- tenomsättningen och omblandningen i området och tillför havet belastande ämnen.
Vattnets storskaliga strömning i den nordligaste delen av Bottenviken går norrut längs den finska kusten och söderut längs den svenska. Lokalt be- stäms strömningen av bottnens och kustzonens morfometri, älvvattenfö- ringar, vindförhållanden och havsvattenståndets variationer.
På grund av det nordliga läget fryser havet regelbundet till, och isen ligger kvar ca sex månader. I norra Bottenviken går isen vanligen upp först i slu- tet av maj och isen lägger sig åter kring månadsskiftet november- december. Den regelbundna tillfrysningen och det kraftiga inflödet av älv- vatten åstadkommer en skiktning i vattenmassan, där älvvattnet med sin lägre densitet samlas i älvmynningarna och under isen täcker stora områ- den som ett skikt ovanpå havsvattnet. Under den isfria tiden blandar vin- den om vattnet så att en likadan skiktning inte kan uppkomma. I kustzonen är älvvattnets inverkan dock stor också under den isfria tiden.
Utanför Torneå är bottnen lerdominerad. I grunda områden är bottnarna utsatta för erosion och materialtransport. Sedimentaatio tapahtuu pääasi- assa keskisyvänteeseen yli 60 metrin syvyysvyöhykkeelle. Vid kusterna, i skärgården och i älvmynningarna finns dock avgränsade djupbäcken och sedimentationsområden. Vattendjupet utanför Torneå är merendels under 10 m.
Rådande vattenstånd och flöden
Havsvattenståndet varierar snabbt och inom vida gränser i området, vilket inverkar på strömmarna och vattenomsättningen i havsområdet. Vid sydlig och sydvästlig vind samlas havsvattnet i den nordligaste delen av Botten- viken.
Vid havsforskningsinstitutets observationsstation i Ajos i Kemi har vatten- ståndets extremvärden samt medelvärden åren 1922–2002 i förhållande till det teoretiska medelvattenståndet varit följande:
maximivärde HW +201 cm
årsmaximas medeltal MHW +119 cm
årsminimas medeltal MLW -79 cm
minimivärde LW -125 cm
Vattenståndet är i regel som lägst under vårvintern och våren och stiger mot hösten.
Vattenföringens långtida (1961–1990) medel- och extremvärden i Torne och Kemi älvar är följande:
Kemi älv, Torne älv, Isohaara Karungi
medelvattenföring MQ (m3/s) 553 387
högvattenföring HQ (m3/s) 4 824 3 667
medelhögvattenföring MHQ (m3/s) 3 037 2 197
medellågvattenföring MNQ (m3/s) 120 81
lågvattenföring NQ (m3/s) 67 57
Största delen av älvvattnet avbördas i havsområdet under våren och för- sommaren.
Under den isfria tiden är vinden avgörande för strömmarna i området. I grundområden rör sig strömmen vanligen i vindriktningen, på större djup däremot dominerar den motsatt riktade returströmmen. På vintern alstras strömningarna främst av älvvattenflödena och de vattenståndsvariationer som orsakas av lufttrycksvariationer och seicherna hos vattenmassan i Bottenviken.
Vattensystemets och naturens tillstånd och användbarhet
På statusen inverkar bl.a. materialflödena i Torne och Kemi älvar samt det avloppsvatten som industrierna släpper ut i havsområdet utanför Torneå och Kemi. Det renade kommunala avloppsvattnet från Haparanda och Torneå leds ut i Torne älvs mynningsområde. Dessutom belastas havsom- rådet generellt av nedfall från luften samt av diffusa utsläpp som tillförs di- rekt från åkrar och marker. Med avloppsvattnet från Torneåverken tillförs havsområdet kväve, tungmetaller (krom, nickel och zink), fast substans (SS) och cyanid. För dessa belastande komponenter har finsk-svenska gränsälvskommissionen fastställt gränsvärden i ett beslut. Dessutom sker utsläpp av fluorid och järn.
Havsområdet påverkas också tidvis av bl.a. muddringar. De senaste mud- dringarna åren 1998–1999 och 2002 anknyter till utbyggnaden av Röyttä hamn. Muddringarna orsakar vanligen kortvarig grumling av vattnet i mud- dringsområdena och deponierna och beroende på vindförhållandena i de- ras närhet.
Utanför Torneå påverkas vattenkvaliteten av vattnet från Torne och Kemi älvar. Älvvattnet har i flera avseenden andra egenskaper än havsvattnet, bl.a. lägre elektrisk ledningsförmåga (älvvattnet ca 4 mS/m, havsvattnet ca 500 mS/m) och högre färgtal (älvvattnet ca 70 mg Pt/l, havsvattnet ca 10 mg Pt/l). Älvvattnet innehåller också betydligt mera fast substans, när- ingsämnen, järn och humus än havsvattnet. Halterna i älvvattnet varierar kraftigt med årstiden och är i regel klart högst under vårfloden. Med avse- ende på vattenkvalitet är det inga väsentliga skillnader mellan Torne och Kemi älvar. Ca en femtedel av kvävet är i oorganisk form (mindre på som- maren) och ca 30–40 % av fosforn. De mängder närsalter och fast sub- stans som Torne och Kemi älvar tillför havsområdet varierar starkt från år till år, vilket främst beror på variationerna i älvvattenföringen.
Merparten av den makroskopiska bottenfaunan i havsområdet utanför Tor- neå utgörs av vitmärla, ärtmusslor, fåborstmask och fjädermygglarver.
Också kamälgsnäckor, vattenkvalster och svidknott är rätt frekventa i pro-
10
verna från området. Bottenfaunans taxonomiska sammansättning i havs- området utanför Torneå har inte undergått några betydande förändringar under senare år. Storväxta röda fjädermygglarver av typ Chironomus plu- mosus som gynnas av eutrofiering har sporadiskt förekommit vissa år.
Vitmärla har årligen påträffats i låga tätheter i havsområdet utanför Röyttä, också i det närmast stranden belägna området som direkt påverkas av av- loppsvattnet.
Krom-, nickel- och zinkhalterna i fiskens muskulatur har varit låga under senare år, och några markanta skillnader mellan det belastade området och referensområdet kan inte påvisas. Snäckornas krom- och nickelhalter har varit högre i havsområdet utanför Torneå än i referensområdet. Detta kan bero dels på metaller som från mark och berggrund naturligt löser sig i vattnet och dels på metallutsläpp som härstammar från avloppsvattnet.
Enligt den klassificering som tillämpas av Finlands miljöförvaltning kan den allmänna användbarheten hos ca 12 % av havsområdet utanför Torneå- Kemi-Simo ut till territorialvattengränsen klassas som "utmärkt" och ca 62 % som "god". Närmare kusten är vattenkvaliteten tillfredsställande på 26 % av arealen och försvarlig på ca 1 %. Områden med "dålig" vattenkva- litet förekommer inte. Innerområdet utanför Torneå hör till klassen "till- fredsställande" och ytterområdet till klassen "god". Klassificeringen för re- kreationsbruk överensstämmer huvudsakligen med den allmänna använd- barhetsklassificeringen ovan, men det tillfredsställande området är något mindre och begränsas till ett litet mindre älv- och avloppsvattenpåverkat område, där användbarheten försvagas närmast av lindrig eutrofiering och turbiditet och av vetskapen om avloppsvattnen. I övrigt hör området med avseende på rekreationsbruk till klassen "god" och öppna havet till klassen
"utmärkt".
A-klorofyllhalten som är en indikator på ett vattens eutrofieringsgrad har utanför Torneå vanligen legat på en för lindrigt eutrofierade vatten typisk nivå (3–7 µg/l). Längre ut var havsområdet oligotroft, dvs. kargt. I eutrofie- ringsnivån har det inte skett väsentliga förändringar under senaste tio års tid.
Syrgassituationen utanför Torneå är vanligen tillfredsställande på vintern och god på sommaren. Humushalten är förhållandevis hög på grund av de stora älvvattenmängderna. Vattenområdets tillstånd kan karakteriseras som stabilt.
Bottensedimentens beskaffenhet
Sedimentprover som hänför sig till muddringarna av Torneå-farleden har tagits i januari 2005 på 15 punkter, av vilka tre har varit belägna på depo- neringsområdet. De planerade provdjupen har varit 0-10 cm, 10-20 cm och 20-30 cm. På grund av den hårda bottnen har inte representativa prover erhållits från alla lager, eller så har proverna inte varit dugliga för analys.
Proverna på deponeringsområdena företräder ytskiktet (0-10cm).
För sedimentproverna har utförts kornighetsbestämningar för att avgöra jordarten. Hos proverna har torrsubstanshalten och glödgningförlusten fastställts samt halterna av följande ämnen: totalfosfor, kadmium, koppar, kvicksilver, krom, bly, nickel, zink, arsen, TBT (tributylin) och TPT (trifenyl- tenn).
Sedimentprovernas jordarter har till största delen varit fin sand, sand och grus. I de flesta proverna fanns också mjäla, och klar mest mjäla (cirka 53 %) fanns det på uppläggningsområdet LA1.
Halterna av skadliga ämnen har jämförts med gränsvärdena enligt miljö- ministeriets anvisning för muddring och uppläggning av sediment (Miljömi- nisteriet 2004) samt de mål- och gränsvärden som lämnats för bedömning av markens förorening, vilka var i enlighet med statsrådets beslut i utkasts- kedet (8.10.1998) (Miljöministeriet 1998 och Miljöministeriet 1994).
De klassificerade sedimentproverna enligt anvisningen för muddring och uppläggning
För jämförelsen av halterna har halterna normaliserats till standardsedi- ment (lera 25 %, organiskt ämne 10 %) genom att begagna omvandlings- formler, och i den följande granskningen omtalas de normaliserade halter- na kortare som halter. Halterna under analysmetodens parametertid har inte normaliserats. Formlerna och kvalitetskriterierna härstammar från an- visningen för muddring och uppläggning av sediment. De prover som re- presenterar sedimentmassorna har klassificerats enligt anvisningen för muddring och uppläggning per skadeämne såsom utan skadliga ämnen, eventuellt förorenade samt förorenade muddringsmassor. På grundval av kvalitetskriterierna klassificeras muddringsmassans duglighet för upplägg- ning enligt följande:
Muddringsmassa utan skadliga ämnen, dvs. en muddringsmassa som underskrider den lägsta nivån i fråga om halterna av skadliga ämnen (nivå 1), från vilka skador som dessa medför allmänt kan anses vara utan bety- delse för havsmiljön i fråga om den kemiska beskaffenheten. Muddrings- massan kan deponeras i havet.
Eventuellt förorenad muddringsmassa, vars halter av skadliga ämnen placerar sig mellan nivå 1 och 2 (det s.k. 'grå området'). Det eventuellt för- orenade sedimentets duglighet för deponering skall bedömas i varje enskilt fall.
Förorenad muddringsmassa, dvs. en muddringsmassa som i fråga om halten skadliga ämnen överskrider den högre nivån (nivå 2), vilken på grund av dess skadliga verkan i regel betraktas som oduglig att deponeras i havet. Massan kan placeras i havet, om en placering på land som alterna- tiv är en sämre lösning med hänsyn till miljön.
Här har resultaten för de sju punkter (T14-T19) och två punkter (LA2 och LA3) för deponeringsområde, som finns på farleden för både den finsk- svenska gränsälvskommissionen och Norra Finlands miljötillståndsverks verksamhetsområde granskats.
I följande tabell finns ämneshalterna och de normaliserade värdena (mör- kare) hos sedimentproverna i januari 2005. De inringade halterna visar eventuellt förorenad muddringsmassa och halterna på mörk botten förore- nad muddringsmassa.
12
piste syv. As As Hg Cd Cd Ni Ni Zn Zn Cu Cu Cr Cr Pb Pb TBT TBT TPT TPT
cm
T9 0-10 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 12 6,1 2 1,3 48 9,5 <2,0
T9 10-20 3,1 1,6 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 15 7,7 2 1,4 80 16 <2,0
T9 20-30 7,3 3,8 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 18 8,8 2 1,2 <2,0 <2,0
T10 0-10 9,3 4,9 <0,025 <0,05 <10 63 23 <10 30 15 7 3,9 250 50 <2,0
T11 0-10 3,4 1,8 <0,025 <0,05 <10 41 15 <10 28 14 4 2,6 55 11 <2,0
T11 10-20 2,7 1,4 <0,025 <0,05 <10 41 15 <10 42 21 4 2,6 35 7,0 <2,0
T12 10-20 1,9 1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 16 7,9 2 1,3 20 3,9 <2,0
T12 20-30 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 17 8,3 2 1,3 <2,0 <2,0
T13 0-10 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 12 6,2 2 1,0 245 49 <2,0
T13 10-20 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 22 11,0 2 1,4 <2,0 <2,0
T14 0-10 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 8 4,2 3 1,5 <2,0 <2,0
T14 10-20 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 8 4,0 <1,0 <2,0 <2,0
T14 20-30 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 12 6,0 2 1,0 <2,0 <2,0
T15 0-10 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 11 5,6 2 1,1 <2,0 <2,0
T15 10-20 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 11 5,4 2 1,1 <2,0 <2,0
T15 20-30 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 11 5,6 <1,0 <2,0 <2,0
T16 0-10 2,1 1,1 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 17 8,7 2 1,4 <2,0 <2,0
T16 10-20 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 20 10 2 1,3 <2,0 <2,0
T16 20-30 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 13 6,5 2 1,2 <2,0 <2,0
T17 0-10 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 22 11 2 1,4 <2,0 <2,0
T17 10-20 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 19 10 2 1,3 <2,0 <2,0
T17 20-30 <1,0 <0,025 <0,05 <10 28 10 <10 20 10 2 1,4 <2,0 <2,0
T18A 0-10 4,6 2,4 <0,025 0,15 0,08 35 10 47 17 26 11 26 13 5 2,9 <2,0 42 2,2
T18A 10-20 4,6 2,4 <0,025 0,15 0,08 39 11 41 15 <10 42 21 5 2,8 <2,0 <2,0
T18A 20-30 6,6 3,5 <0,025 0,15 0,08 39 11 62 23 28 12 48 24 7 4,1 200 40 <2,0
T18 0-10 2,4 1,3 <0,025 <0,05 42 12 60 22 32 14 72 36 7 4,2 <2,0 <2,0
T18 10-20 2,6 1,4 <0,025 <0,05 42 12 57 21 32 14 68 34 7 4,1 <2,0 <2,0
T18 20-30 3,2 1,7 <0,025 <0,05 49 14 68 25 34 15 62 31 7 4,5 <2,0 <2,0
T19 0-10 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 26 13 2 1,3 <2,0 <2,0
T19 10-20 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 19 9,5 <1,0 <2,0 <2,0
T19 20-30 <1,0 <0,025 <0,05 <10 <10 <10 18 9,1 2 1,1 <2,0 <2,0
LA1 40 27 <0,026 0,65 0,52 112 32 25 12 45 27 162 81 20 14 <2,0 <2,0
LA2 12 6,6 <0,025 0,27 0,15 <10 77 29 <10 32 16 7 4,2 <2,0 <2,0
LA3 28 17 <0,025 0,63 0,43 <10 160 68 25 13 42 21 10 6,6 500 320 <2,0
mg/kg µg/kg
Farledens prover
Halterna av skadliga ämnen har i regel varit låga eller också har halterna varit under analysmetodernas parametergränser, och proverna har således i huvudsak beskrivit oskadliga muddringsmassor (tabellen). Eventuellt för- orenade halter har konstaterats på fyra punkter, dvs. normaliserade halter som har överskridit nivå 1 på tre punkter (T9, T11, T12 och T18) och så- dana normaliserade halter som beskriver förorenade muddringsmassor, dvs. nivå 2 på tre punkter (T10, T13 och T18A), visserligen har den norma- liserade TBT-halten (200µg/l)på punkt T18A (0-10 cm) varit på gränsen mellan nivåerna 1 och 2. Proverna på punkt T18 har beskrivit eventuellt förorenade muddringsmassor i fråga om krom eller nickel, medan åter pro- verna för de övriga ovan nämnda punkterna har uttryckt förorenade eller eventuellt förorenade muddringsmassor med hänsyn till TBT.
Deponeringsområdets prover
De normaliserade halterna på deponeringsområdena LA1 och LA3 har i fråga om arsen och kadmium varit typiska för eventuellt förorenade eller förorenade massor samt för nickel, krom och TBT typiska för eventuellt fö- roreande eller förorenade massor (tabell). De normaliserade halterna på deponeringsområde LA2 visade rena sediment.
Sedimentprover klassificerade på grundval av mål- och gränsvärden enligt bedömning av markens förorening
Sedimentprovernas ämneshalter har jämförts med de mål- och gränsvär- den som givits för bedömning av markens förorening, vilka har varit even- tuellt förorenade eller förorenade sediment enligt anvisningen för muddring och uppläggning. Marken skall enligt utkastet till statsrådets beslut bedö- mas som förorenad, om gränsvärdet överskrids och som eventuellt förore- nad om målvärdet överskrids, men gränsvärdet inte överskrids. Marken är inte oförorenad om målvärdet underskrids. I utkastet finns inte gräns- eller målvärden för organiska tennföreningar.
Den högsta nickelhalten (14 mg/kg) och de högsta kromhalterna (34 och 36 mg/kg) på en punkt (T18) på Torneå-farleden har klart understigit de givna gränsvärdena (Ni 300 mg/kg och Cr 500 mg/kg), och halterna har va- rit nära gränsvärdena (Ni 15 mg/kg och Cr 30 mg/kg). På deponeringsom- rådena LA1 och LA3 har gränsvärdena understigits, men målvärdena har klart överskridits för de granskade halternas del. Målvärdet har klarast överskridits i fråga om arsenhalten (27 mg/kg) för provet LA3 då målvärdet är 6,4 mg/kg.
Slutledningar
TBT-halten har överskridit det ställda gränsvärdet (200µg/kg) för förorena- des muddringsmassor enligt anvisningen för muddring och uppläggning av sediment eller är på gränsen i fråga på fyra punkter, av vilka tre har varit belägna på den farled som skall muddras (T10, T13 och T8A) och på ett deponeringsområde (LA3). TBT-halten har varit högre på deponeringsom- rådet än på punkterna för farleden. Inalles har det funnits 34 undersökta TBT-prover, av vilka TBT har förekommit i 9 prover. Hos de övriga prover- na har TBT-halten varit mindre än parametergränsen (2 µg/kg).
På deponeringsområdet muddras det inte, utan där läggs de massor upp som muddrats på farleden. Den bottensubstans som "eventuellt" innehåller TBT på deponeringsområdet täcks under de rena massor som kommer från farleden vid deponeringsverksamheten och TBT försvinner ur omlop- pet. Muddringsobjektens massor, där TBT-halten överskrider 200 µg/kg, grävs med en skopa som sluts och transporteras för uppläggning på land. I samband med sugmuddringsbassängen anläggs en del, där massor som innehåller förhöjda TBT-halter läggs upp. För att begränsa muddringsmas- sa som förorenats med TBT kan preciserande analyser göras innan mudd- ringsarbetet utförs.
Gränsvärdena för eventuellt förorenade muddringsmassor har därtill överskridits på punkt T18 (farleden) av farleden i fråga om krom och nickel och på punkt LA3 (deponeringsområdet) i fråga om arsen och kadmium.
Av naturen finns det inne i vikbottnen av Bottenviken krom och nickel i "litet förhöjda" halter. Deponeringsområdets litet förhöjda värden har inte skadli- ga verkningar, eftersom bottnen vid deponeringsverksamheten täcks av rena massor.
14
Område och objekt, vilka projektet kan påverka
Naturskyddsområden och andra naturobjekt
Den yttre delen av Torneå farled löper inom gränserna för Bottenvikens na- tionalpark (FI 130 0301) som ingår i förslaget till Natura 2000-nätverk. Öar som hör till nationalparken finns dessutom rätt nära muddringsobjekten (Inakari, Posi, Lehtikari, Pensaskari). Enligt utredningsplanen förläggs två deponier inom nationalparkens gränser. Syftet med nationalparken är att i Bottenvikens nordligaste del skydda den särpräglade skärgårdsnatur av olika ålder som formats av landhöjningen. Parken utgör också ett skydd för minnesmärken från den traditionella fiskerinäringen och de kulturmiljöer som formats av den. Parken är avsedd som forsknings- och kontrollobjekt för floran och faunan i brackvatten- och landhöjningsområden.
Natura-området Bottenvikens öar (FI 130 0302) som kompletterar Botten- vikens nationalpark ligger ca 10 km från farleden (i riktning mot Kemi), och Natura-området Pajukari-Uksei-Alkunkarinlahti (FI 1301 1911) som ingår i det riksomfattande programmet för skydd av fågelsjöar och fågelrika havs- vikar ca 4 km mot nordost från Röyttä hamn.
Inom muddringarnas verkningsområde på svenska sidan ligger tre objekt som hör till Natura 2000-nätverket och skyddats som SCI-områden enligt habitatdirektivet. Områdena framgår av bilaga 1. Närmast farleden ligger Torne-Furö (SE0820310) som omfattar två öar, Torne-Furö och Vasikka.
Natura-området ligger ca 3,5 km väster om Röyttä hamn. Området är frid- lyst som naturreservat.
Natura-området Kraaseli (SE0820710) ligger 4,5 km nordväst om Röyttä hamn och Natura-området Kraaseli-Selkäkari (SE0820703) nära 6 km norr om hamnen. I områdenas strandvatten finns växtplatser för hotade växtar- ter (Naturvårdsverkets webbplats).
Nationalparken Haparanda Skärgård på svenska sidan ligger inte i projek- tets eventuella verkningszon.
Fiskeförhållanden och fiskbestånd
De ekonomiskt viktigaste fiskarterna i recipienten är lax och vandringssik.
Andra ekonomiskt betydande arter är öring, lake, gädda och abborre.
Dessutom förekommer i recipientområdet bl.a. siklöja, älvsik, strömming, mört, id, löja, stäm, gärs, nors och storspigg.
I kontrollen av abborrbeståndet i samband med Torneåverkens obligatoris- ka kontroll har sedan 1989 ingått provfiske med standardnätserier. Fisket har i september bedrivits alldeles utanför stålverket med en nätserie om 6 nät (# 12–45 mm). Nätserien har vittjats åtta gånger per år. De mest fre- kventa arterna i fångsten har varit abborre, mört och gärs, av vilka fångs- ten vanligen innehållit 20–60 ind./nätserie. Enhetsfångsterna av dessa ar- ter uppvisar inga klara trender. Mörten har dock under senare år i snitt varit frekventare än tidigare. Vid provfisket har man också tagit bl.a. sik, siklöja, gädda, lake, id, strömming, stäm, löja och nejonöga. Enhetsfångsterna av dessa fiskarter har dock varit högst några individ per nätserienatt.
I Bottenvikens fiskeområde, som sträcker sig från Simo älvs till Torne älvs mynning, har man årligen satt ut stora mängder ungar av lax, havsöring och vandringssik. Lejonparten av utsättningarna är sådana som har an- knytning till kraftverken i Kemi älv och är obligatoriska. Utom de ålagda ut- sättningarna sker utsättningar i delägarlagens (fiskevårdsföreningarnas)
regi och i form av s.k. allmännyttiga och forskningsutsättningar. Exv. i Tor- ne älv sätter man årligen ut betydande mängder lax- och öringsungar.
Fisket utanför Torneå inriktas på yrkesmässigt ryssjefiske efter lax och vandringssik. Lokala fiskarter med ekonomisk betydelse är abborre, lake och gädda. De senaste åren har laxfisket minskat drastiskt på grund av fis- kerestriktioner. Kustvattnen kring Torneå är inte viktiga lekområden för sik- löja och älvsik och fisket efter dem är därför obetydligt i området.
Husbehovsfiske
I havsområdet utanför Torneå bedrivs husbehovsfiske både på svenska och finska sidan. Fiskerätten i områdena kring Röyttä innehas av Torneå stad, vars vattenområde sträcker sig från linjen Koivuluoto-Kataja till riks- gränsen. Frånsett området i Torneåverkens omedelbara närhet är fiske med fasta redskap förbjudet i stadens vattenområde med undantag av vin- tertida ryssje- och nätfiske efter lake. Runt ön Talja bedriver åtminstone en fiskare aktivt ryssjefiske efter lake. På vintern fiskar några fiskare med nät i stadens vattenområde. Sommartid förekommer i någon mån dragfiske i stadens vattenområde.
Öster om stadens vattenområden tillhör vattnen Björkö (Pirkkiö) delägar- lag. Utom yrkesfiske bedrivs husbehovsfiske i området, främst med nät.
Yrkesfiske
Yrkesfisket utanför Torneå och Haparanda är huvudsakligen ryssjefiske.
Det yrkesmässiga nätfisket är av betydligt mindre omfattning än ryssjefis- ket. Exempelvis enligt en företrädare för Björkö delägarlag fiskar på del- ägarlagets område 10–15 fiskare med nät efter främst sik på hösten. En del av dessa fiskare är att klassa som husbehovsfiskare. Vintertid bedrivs nätfiske av några fiskare. Fisket inriktas på lax och sik. Särskilt nära kusten har också fisket efter abborre ekonomisk betydelse. I området Torneå- Kaakamo på finska sidan upptog yrkesfiskarregistret år 2002 29 fiskare vars totala fångst uppgick till 47 t fördelat på fiskarter som följer: sik 23 %, lax 21 %, abborre 19 % samt gädda och strömming vardera 11 %.
Yrkesfiskarna och deras ryssjefiskeplatser kartlades intill 5 km avstånd från sedimenteringsbassängen och farleden. Uppgifterna om ryssjefiskeplat- serna på finska sidan erhölls av Lapplands arbetskrafts- och näringscentral (nedan TE-central) och på svenska sidan av Fiskeriverkets utredningskon- tor i Luleå. På finska sidan bedrivs ryssjefisket huvudsakligen vid kröken i farleden, dvs. i områdena kring Inakari, Pensaskari och Iso-Huituri. På finska sidan har dock inte alla de på kartan markerade ryssjefiskeplatserna varit i bruk de senaste åren. På svenska sidan sker fisket huvudsakligen i Haparanda skärgård, väster om Röyttä hamn och farledens början.
I utredningsområdet användes år 2003 på svenska sidan 54 glesmaskiga ryssjor och på finska sidan 69. På finska sidan fiskade några fiskare tidvis också med siklöjryssjor. På svenska sidan fiskade 7 yrkesfiskare eller fis- kelag i ledens närhet och på finska sidan 10.
För bedömning och ersättning av de eventuella fiskeriekonomiska skador som muddringsarbetena ger upphov till kartlades den genomsnittliga rys- sjefångsten de två senaste åren hos de ryssjefiskare som fiskar vid leden.
Uppgifter om den genomsnittliga ryssjefångsten erhölls genom intervjuer med 4 ryssjefiskare på både svenska och finska sidan. Uppgifterna gällde
16
fiske och fångster åren 2002 och 2003. Snittfångsten per ryssja och fiskart beräknades som kvoten av fiskarnas sammanlagda fångst av en art och antalet ryssjor i användning. På finska sidan var den årliga snittfångsten per ryssja 318 kg och på svenska sidan 1 284 kg (tabell 1). De klart vikti- gaste fiskarterna i fångsten var lax och sik. Den obetydliga öringsfångsten är inräknad i laxfångsten. De senaste åren har laxfisket minskat drastiskt på grund av fiskerestriktioner. På svenska sidan har man dock fiskat mera lax än på finska.
Områdets ägarförhållanden
Den nuvarande farleden på Kemi stads område är belägen på det allmän- na vattenområdet som ägs av staten (Forststyrelsen). Forststyrelsen äger på området även lägenheten Saaria ja luotoja.
PROJEKTETS KONSEKVENSER FÖR MILJÖN SAMT ALLMÄNNA OCH ENSKILDA FÖRDELAR
Konsekvenser för havsområdets tillstånd
De mest konkreta och direkta effekterna av muddringsarbetena är grumling av vattnet, som vid alla muddringsarbeten i viss mån är ofrånkomlig på muddringsplatsen och vid tippning av massorna. Grumling uppkommer när det muddrade materialet uppslammas i vattnet och börjar spridas i vattnet samtidigt som det sjunker mot bottnen. Uppslamningsgraden beror av gräv- och arbetsmetoderna, massornas beskaffenhet och bl.a. väderförhål- landena. Grumlingens spridning och omfattning bestäms av väderförhål- landena medan arbetet pågår, dvs. närmast vindarna och havsvatten- ståndets variationer.
Med grumlingen följer andra recipientkonsekvenser. I samband med upp- slamningen och transporten kan närsalter och skadliga ämnen mobiliseras och få konsekvenser för ekosystemet. Konsekvensernas art och omfatt- ning bestäms av arbetets varaktighet och tidpunkt.
Erfarenheter av tidigare genomförda muddringars recipientpåverkan
Senast muddrades Torneå farled åren 1991–1992, då seglationsdjupet ökades till 8 m. Då sugmuddrades 175 000 m3 massor som fick sedimente- ra i en sedimenteringsbassäng i Liuhanlahti. Det ur sedimenteringsbas- sängen i havet ledda bräddvattnet ledde till en permanent grumling i ett område på 0,1–1,0 km2, tidvis spred sig dock grumlingen till ett större om- råde. Det grumlade områdets största utsträckning år 1991 var ca 7–8 km2 och år 1992 ca 30 km2. Grumlingens större omfattning 1992 berodde mer på grävmuddringen utanför Röyttä hamn i farledens inre del än på sug- muddringen. År 1991 förekom grumling knappast alls på svenska sidan, år 1992 däremot sträckte sig det grumlade området flera km mot väster.
I Röyttä hamn utfördes muddringar 1998–1999 och 2002. Vid båda mudd- ringarna förekom rätt omfattande grumling av vattnet och verkningarna sträckte sig in på svenskt vatten. Området med permanent grumling var 0,5–1,0 km2, men dess största areal var 10–25 km2. I detta fall rörde det sig om skopmuddring i hamnen, som lätt leder till grumling av vattnet på muddringsplatsen. I hamnen fördes en del av massorna med pråm till strandvattnet, varifrån de sedan med skopa på nytt tippades på land.
Denna arbetsmetod ökade grumlingens intensitet betydligt. Utom arbets-
metoderna inverkade också de ogynnsamma väderförhållandena på grum- lingen. Under muddringen av hamnen rådde företrädesvis ostlig vind vilket hade till följd att grumlingen spred sig också till svenskt vatten.
Grävmuddring
Objekten i farledens yttre del kommer att grävmuddras och de hårda mas- sorna tippas i deponier i havet. Mängden grävmuddermassor uppgår till 190 000 m3 tf. Deponierna för grävmuddermassor ligger i havet öster om leden ca 4 km söderut från Röyttä udde och lägre ut längs leden.
Vid muddring med grävmaskin från ponton kan grumling uppstå lokalt ock- så i ytvattnet. När massorna tas upp och flyttas till pråm är den mängd massa som hanteras per gång liten och den fasta substansen hinner inte spridas i vattnet. Den största uppgrumlingen vid muddring med grävmaskin uppkommer nära bottnen när massan lösgörs.
Muddermassorna tippas genom bottenluckor i pråmen. I deponin upp- kommer grumling nära bottnen och i mindre grad vid ytan. I det bottennära vattnet kan grumlingen spridas med strömmen och stiga till ytan längre bort. Grumlingen berör dock bara små områden och den fasta substansen sprids inga långa vägar eftersom vattnets strömningshastighet i deponier- na är låg.
Buller och vibration
Muddringsarbete orsakar alltid i någon mån buller och eventuellt också vib- rationer, vars styrka beror på muddermassornas beskaffenhet och mudd- ringssättet. I hamnområdet och i Torneåverkens grannskap uppstår buller vid driften av hamnen och industrin, och tillskottet från muddringen är här försumbart. Den fasta bebyggelsen och även fritidsbebyggelsen ligger långt bort, och bullret från muddringen når inte bebyggelsen i störande om- fattning. Bullret från muddringen kan sommartid störa fågellivet på de när- maste skären där fåglar häckar. Bullerolägenheten är dock tillfällig och på- verkar sannolikt inte häckningen.
De eventuella bergssprängningarna i samband med muddringen orsakar buller och vibrationer och kräver ändamålsenlig planering och information, och de måste utföras vid lämpliga tidpunkter.
Bedömning av eventuellt följder i strid med naturvårdslagen
En del av muddringarna (areal totalt ca 101 700 m2) sker inom Bottenvi- kens nationalparks gränser och dessutom ligger två i utredningsplanen fö- reslagna deponier i parken. Likaså ligger ett antal till nationalparken hö- rande öar rätt nära muddringsobjekten (Inakari, Posi, Lehtikari, Pensaska- ri). Muddringarna i nationalparken är obetydliga och muddermassorna hår- da (sand, grus, morän). De innehåller inte skadliga ämnen och sedimente- rar väl. Några grumlingseffekter är därför inte att vänta, varför muddrings- arbetena inte beräknas medföra några betydande olägenheter för områden som ingår i nationalparken. De eventuella effekterna kan närmast beröra undervattensbiotoper i deponierna och i närheten av projektområdet före- kommande arter som nämns i habitatdirektivets bilaga 2.
Muddringen av farleden beräknas inte ha några menliga effekter på skyddsområdena på svenska sidan, eftersom synlig grumling knappast alls uppstår vid sugmuddring och bräddvattnet från sedimenteringsbassängen för sugmuddermassorna släpps ut bakom Talja på 5–6 km avstånd från det
18
närmaste skyddsområdet Torne-Furö. Natura-området Kraaseli ligger 4–5 km nordväst om de närmaste muddringsplatserna, och på grund av vattenföringen i Torne älv kan grumlingen inte i praktiken sprida sig ända till Kraaseli. Natura-området Kraaseli-Selkäkari ligger ännu längre från verkningsområdet för Torne älvs vatten.
Nationalparken Haparanda Skärgård på svenska sidan ligger inte i projek- tets eventuella verkningszon.
Konsekvens för fisket och fiskbeståndet
Muddringsarbetenas fiskeriekonomiska effekter beror i hög grad av tid- punkten för arbetet och de då rådande väderförhållandena. Laxen går hu- vudsakligen upp i Torne älv under försommaren i juni–juli. Havsöringen går upp i två repriser på våren i maj–juni och på hösten i augusti–september.
Vandringssiken och nejonögat går upp i älven främst på hösten. Ryssjefis- ket efter lax koncentreras till juni–juli och sikfisket pågår ställvis ända till september–oktober.
Den genomsnittliga turbiditet som uppkommer vid muddring i havet över- stiger inte älvvattnets naturliga turbiditet så mycket att den i någon bety- dande omfattning förväntas påverka fiskens vandring till sina lekområden, om man beaktar att det grumlande materialet består av kemiskt inerta mi- neralpartiklar. Om man tillämpar den redan på 1960-talet utförda bedöm- ningen (EIFAC 1965) av effekterna av finfördelat inert fast substans på fiskpopulationerna, laxfiskar inberäknade, kan säkerhetsgränsen för ofarli- ga effekter sättas till 20 mg/l, i synnerhet som de högsta halterna sannolikt blir kortvariga och lokala.
Muddringen kan generellt medföra olägenhet för fisket främst genom grum- ling av vattnet, nedsmutsning av fiskeredskap och genom att fisken för- svinner från området. Fisken kan fördrivas t.ex. om vattenkvaliteten för- sämras eller på grund av buller från muddringen. Skopmuddring och tipp- ning av hårda massor till havs leder i regel inte till omfattande grumling, men bullret kan fördriva fisken från fiskeplatserna närmast muddringsom- rådet. Erfarenheterna från tidigare muddringar låter förmoda att muddring- ens effekter på fiskpopulationerna sannolikt blir marginella, och projektet kommer inte att hindra lax, öring, vandringssik eller nejonöga att gå upp i Torne älv och leka. Muddringens eventuella skadliga verkningar på laxens vandring upp i älven kan förhindras genom att arbeten som medför kraftig grumling av vattnet förläggs till andra tider än laxens aktivaste vandrings- tid.
Genom valet av tidpunkter för olika muddringsobjekt kan eventuella olä- genheter för fiskbestånd och fiske minimeras. Om skopmuddringen av hårda massor i farledens yttre del från Inakari framåt påbörjas i början av juli beräknas arbetena inte vara till förfång för laxens vandring upp i älven.
Erfarenheter av fiskeriekonomiska olägenheter vid tidigare muddringar Seglationsdjupet i Torneå farled ökades 1991–1992 från 7 till 8 m. Mudd- ringen skedde som skop- och sugmuddring. Enligt kontrollresultaten ledde muddringen inte till någon minskning av bottenfaunan vare sig i närheten av muddringsobjekten eller längre bort. Då anmälde fyra fiskare olägenhe- ter på grund av muddringen. Olägenheterna gällde grumling av vattnet, nedsmutsning av ryssjorna och sämre fångst än tidigare år, vilket nära muddringsobjekten antogs bero på det grumliga vattnet men också på bul- ler. Olägenheterna på grund av muddringen 1991–1992 ersattes åt fem fiskare i farledens närområde med sammanlagt ca 13 000 €.
Inverkan på annan användning av vattendraget
Arbetena förhindrar inte båttrafik på området och verkningarna även för annan användning för rekreation blir obetydliga och de är övergående.
Bedömning av projektets nytta som avses i 2 kap. 11 § i vattenlagen
Enligt sökanden försäkras genom en fördjupning av farleden isbrytarassi- stansen i svåra isförhållanden för den ökade trafiken, tryggas fartygens re- gelbundna trafik och möjliggörs utnyttjandet av större fartyg än i dag vid transporter. Det nuvarande djupgåendet räcker endast för mindre isbrytare och isbrytarassistansen är nödvändig för vinterbruk av Torneå-farleden.
Med tanke på industrin är det av yttersta vikt att Torneå-farledsprojekten blir tryggat och genomfört under åren 2005-2007. Projektets slutliga finan- sieringsbeslut är tidsmässigt förlagda till år 2004.
Röyttä hamn anlöps nuförtiden årligen av cirka 350 fartyg och godstrafi- kens volym är cirka 1 500 000 ton. Med anledning av tillväxten för stålfa- brikens produktion ökar det årliga antalet fartyg till cirka 700 fartyg och godsvolymen till 3 000 000 ton före år 2010.
Bedömning av de skador som projektet medför för allmänna och enskilda intressen
Enligt sökanden är de massor som skall muddras stora och muddringens varaktighet är rätt lång, varför det är sannolikt att därav orsakas olägenhe- ter för fisket i någon grad. Det är möjligt att ersätta dessa till yrkesfiskarna antingen i förskott eller i efterhand. Då tillståndsbestämmelserna har blivit klara för projektets tillståndsbeslut kan utifrån de klarlagda fångstplatserna och de genomsnittliga fångsterna i ryssjorna göras upp ett förslag till ska- debedömning för de enskilda fiskarna, på grundval av vilket det är möjligt att avtala med fiskarna i förväg om de olägenheter för fisket som eventuellt vållas av farledsmuddringen. Nätfiskets betydelse är klar mindre än ryssje- fiskets utanför Torneå. De olägenheter som eventuellt vållas för nätfisket kan uppskattas skilt för sig i några särfall. Fiskarna har understött tanken att de fiskeriekonomiska skadorna som muddringen vållar skall ersättas i förskott.
OBSERVATION AV PROJEKTET OCH DESS KONSEKVENSER
Vid muddringen av Torneå farled kommer stora mängder massor att flyt- tas, det muddrade området är stort och arbetet kommer att vara minst två isfria perioder. Uppgrumlingen på grund av muddringsarbetena kan ställvis bli kraftig och det grumlade vattnet kan spridas vida omkring. Man får alltså bereda sig på konsekvenser för recipienten. För att klarlägga dessa kon- sekvenser har man utarbetat ett förslag till kontrollprogram och avsikten är att eventuella fiskeriekonomiska skador ska ersättas på förhand.
Muddringsarbetenas inverkan på recipienten och fiskerinäringen kontrolle- ras enligt ett särskilt av miljömyndigheterna godkänt kontrollprogram. Pro- grammet omfattar daglig kontroll och kartläggning av grumlingen samt kon- troll av inverkan på vattenkvaliteten genom vattenprover och bottenfauna- inventeringar. Effekterna på fiskbestånd och fiske bedöms indirekt på grundval av data från grumlings- och vattenkvalitetskontrollen och vid be- hov genom utredningar omfattande enskilda fiskare.
Grumling
20
Grumlingen av vattnet på grund av muddrings- och deponeringsarbetena kontrolleras fortlöpande under arbetets gång. Grumlingens omfattning och intensitet kontrolleras okulärt, och det grumlade vattenområdets storlek markeras dagligen på en karta i lämplig skala. Observationerna görs under tiden kl. 13.00–14.00, och avsikten är att bestämma det grumlade områ- dets största utbredning varje dag. På kartan markeras också muddringsob- jektens lägen. Dessutom förs en arbetsplatsjournal, i vilken antecknas på grumlingen och dess spridning inverkande faktorer: vindriktning, havsvat- tenstånd, maskintyp och -antal samt daglig arbetstid och provtagningar.
Havsvattnets kvalitet
Medan muddrings- och tippningsarbetena pågår kontrolleras vattenkvalite- ten varannan vecka. Förhandsprover tas innan muddringsarbetena inleds och efterkontrollprover ca två veckor efter att muddringsarbetena slutförts.
En del av observationsstationerna är fasta (6 st) och de övrigas antal och lägen bestäms beroende på situationen av arbetsobjekten och grumling- ens spridningsriktning. I närheten (ca 50 m) av sug- och skopmudderver- ken, utanför sedimenteringsbassängen och i deponierna i havet tas prover varje gång.
Om vattenområdet är grumlat görs en utförligare kontroll fall för fall. Extra- proverna tas i det grumlade vattenområdet i grumlingens spridningsriktning med 200–500 m mellanrum tills ingen grumling längre kan observeras.
Provtagningsdjupet är 1m från ytan och 1m ovan bottnen På proverna görs följande mätningar och analyser: temperatur, turbiditet, suspenderat mate- rial, elektrisk konduktivitet och tot. P. I samband med provtagningen mäts siktdjupet och grumlingssituationen kontrolleras. Om oväntad recipientpå- verkan observeras i samband med provtagningen tas prover för behövliga tilläggsanalyser.
Metallhalt i snäckor
Den kontroll av tillståndet i havsområdet utanför Torneå som utförs på grund av utsläppen av avloppsvatten i recipienten omfattar också en be- stämning av metallhalten i Lymnea-snäckor, vilken nästa gång utförs sommaren 2007. Referensprovet tas vid stranden av Simo.
Kontrollen av metallhalten i snäckor kompletteras i anslutning till kontrollen av farledsmuddringen så att metallhalten i augusti 2006 bestäms i snäckor som insamlas bland strandstenarna vid Talja och Koivuluodonletto och i re- ferensområdet vid Simo. Snäckorna förvaras levande i kylskåp 2 d i vatten från provtagningsstället för att tarmen ska tömmas, varefter ett skallöst prov prepareras av snäckorna. Ur provet analyseras Cr-, Ni- och Zn- halterna.
Bottenfauna
Bottenfaunans mängd och sammansättning undersöks i nio områden (bi- laga 1) år 2005 innan muddringen inleds samt därefter i augusti åren 2006 och 2007. I varje område görs fem lyft med Ekmanhuggare. Provtagningen utförs enligt standarden SFS 5076 så att bottenfaunan från de fem lyften sammanförs till ett prov och antalet individ (ind./m2) i proven räknas. Av vitmärla (Pontoporeia affinis) särskiljs små (juv.) och stora (ad.) individ.
Endast fåborstmaskarnas (Oligochaeta) biomassa vägs.
Fiskbestånd och fiske
Projektets effekter på fiskbeståndet bedöms indirekt utgående från uppgif- terna från kontrollen av grumlingen och vattenkvaliteten. Med hjälp av des- sa uppgifter kan man bedöma projektets eventuella inverkan på vandrings- fiskens färd upp i Torne älv. De fångster siklaget vid Kukkolaforsen i Torne älv tar med håv utreds för åren 2003–2006, vilket ger ytterligare informa- tion om projektets eventuella inverkan på fiskbeståndet.
I farledens grannskap intill 5 km avstånd från den verkar totalt knappt 20 yrkesfiskare som huvudsakligen fiskar med ryssjor. På grund av projektets omfattning och varaktighet är det möjligt att det leder till vissa olägenheter, som grumling av vattnet, nedsmutsning av fiskeredskapen och fördrivning av fisken och därigenom till förlust av fångster. De fiskare som bedriver yr- kesmässigt ryssjefiske i farledens grannskap på finska och svenska sidan informeras om inledningen av muddringsarbetet. Fiskarna ombeds genast kontakta den för muddringsarbetsplatsen utsedda kontaktpersonen om de upptäcker något ovanligt på sina fiskeplatser, såsom ovanligt kraftig ned- smutsning av fiskeredskapen eller annat som kan antas bero på mudd- ringen. Avsikten är att de eventuella fiskeolägenheterna omgående ska konstateras och utredas på platsen.
Man kommer att förhandla med fiskarna om förhandsersättning för eventu- ella fiskeolägenheter efter att tillståndsvillkoren för muddringen är kända.
Ifall man inte på förhand kommer överens med fiskarna om ersättning för fiskeolägenheter på grund av muddringen kommer yrkesfiskarna i grann- skapet att intervjuas personligen i slutet av åren 2005 och 2006. De fiskare intervjuas, vilka fiskar i områden där kontrollen av grumlingen och vatten- kvaliteten visar att fiskeolägenheter varit möjliga. Vid intervjuerna kartläg- ger man fisket och fångsterna samt fiskarnas åsikter om eventuella fiske- olägenheter. Uppgifterna kan användas vid bedömningen av fiskeolägen- heter som projektet orsakat och den eventuella ersättningen för dem.
Insändning av resultaten och rapportering
När resultaten av vattenkvalitetskontrollen är klara sänds de till Bottniska vikens sjöfartsdistrikt, Lapplands miljöcentral, Länsstyrelsen i Norrbottens län, miljö- och räddningsnämnden i Torneå samt samhällsbyggnadsnämn- den i Haparanda. Till resultaten fogas vid behov en lägesbeskrivning av grumlingen.
När muddringen och kontrollen är genomförda avfattas en sammanfattan- de rapport om projektets effekter. Rapporten sänds till ovan nämnda in- stanser och dessutom till fiskerienheten vid Lapplands TE-central, Fiskeri- verket i Sverige och Bottenvikens fiskeområde.
Ändring av programmet
Programmet kan ändras på sätt som godkänns av myndigheterna.
BEDÖMNING AV MILJÖKONSEKVENSER
Bedömning av miljökonsekvenser
Bedömningen av miljökonsekvenser har utförts utifrån det bedömnings- program för miljökonsekvenser som blev färdigt i september 2004 samt det utlåtande som Lapplands miljöcentral lämnade som kontaktmyndighet. Mil-
